Sydsvenskan den 23 november 2002
Arbete istället för lotto
Vinn på lotto och du kan sluta arbeta. Reklambudskapet som pumpas ut i TV-apparaten är enkelt, Om du vill trygga din ekonomi, köp en lott. Efter reklamsnutten kommer nyhetsändningen om människor som varslats från sina jobb, lärarbristen och köerna i sjukvården. Lottovinnaren och den slutkörda läraren verkar tagna från olika världar.
Eftersom varken skolor eller sjukhus kan finansieras genom ökad lottoförsäljning måste vi uppmuntra det som skapar välfärd - arbete och kunskap.
I dag premieras och lönar sig varken hårt jobb, lång utbildning eller eget företagande tillräckligt mycket.
Det ekonomiska utrymme som staten har ska användas till sänkta skatter på arbete och ett reformerat studiestöd. Studiestödet ska vara hälften bidrag, hälften lån. Studenter som arbetar utöver sina studier ska inte få indragna studiemedel. Vi måste få framtidsföretag att vilja behålla forskning och produktion i Sverige.
Ju fler svenskar som arbetar desto fler som bidrar till välfärden genom sina skattepengar. Lotto skapar inte tillväxt, det kan vara ett trevligt kvällsnöje och en god inkomstkälla för idrottsrörelsen. Lotto får gärna vara kvar, men det får inte vara den enda vägen att skapa en ekonomisk buffert. Om vi vill ha människor som utvecklas genom sitt yrke, om vi vill ha en stark välfärdsstat, om vi ska ha något att fördela måste det löna sig att studera och arbeta.
Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet
Blogg som kommenterar folkrätt och politik / Blog on Public International Law and Politics
lördag, november 23, 2002
söndag, november 17, 2002
Nerikes Allehanda: Öka elevinflytandet
Nerikes Allehanda den 17 november 2002
Öka elevinflytandet
Elevinflytande i skolan måste bli mera än att elevrådet får ha synpunkter på vilken färg gardinerna ska ha i klassrummet och hur man kan slippa kokt torsk i äggsås till lunch. Under valrörelsen besökte jag väldigt många skolor och en av de vanligaste frågorna från elever var just den om elevinflytande. Vad kan vi göra för att elever ska få bestämma mer över sin skoltid och för att det ska vara en skola som tar hänsyn till elevens drömmar, som ser varje elev som en individ?
Eleverna ska få betygsätta sina lärare. Det handlar inte om något godtyckligt ett till fem system utan att efter varje avslutad kurs ska eleverna ha rätt att lämna omdömen. Detta är något som gäller inom högskolan och där det till och med är lagstadgat. Det finns ingen som helst rim och reson att en lärare år ut och år in kan fortsätta som för länge sedan borde ha sett sig om efter ett annat yrke. Med tanke på hur stor del man tillbringar i skolan är det livsviktigt att vi har kompetenta och lyhörda lärare. Syftet är inte att halva lärarkåren skulle få sparken, eftersom vi har väldigt duktiga lärare i Sverige. Däremot är det ett verktyg som skulle vara värt att prova för att få ett ökat förtroende för lärarna från elevernas sida. Lärarna skulle också få ett kvitto på att man faktiskt gör ett bra jobb och det skulle bli synligt var förändringar behövs.
Eleverna ska också ha rätt att ha med elevrepresentanter vid intervjuer när nya lärare ska tillsättas. Det handlar inte om att skapa ett vulgärt utvärderingssystem, där charmiga Klara som man har i franska får mycket väl godkänd för att hon låter alla eleverna sitta och fika på lektionerna. Istället bör vi konstruera ett betygssystem, där eleverna kontinuerligt skriftligt får kommentera sina lärare på områden som pedagogik, förmåga att skapa intresse för ämnet och ett konstruktivt klimat i klassrummet. Utvärderingarna ska även uppmärksamma andra faktorer som jämställdhet - är det bara killarna som får utrymme och utser orättvist läraren "favoriter" i klassrummet som får bra betyg utan att presterar därefter? Dessa bör kunna uppmärksammas genom ett sådant smart utvärderingssystem.
Istället för att som idag ha ett programbaserat gymnasium borde det också införas ett kursbaserat. Alla elever ska ha rätt att själva bestämma vad de vill läsa i mycket större utsträckning än vad som är fallet idag. Ge istället eleven mer makt att bestämma över sin skola. Det är eleven som ska bestämma och inte någon politiker som tror sig veta bättre. Det räcker dock inte att förhindra politikers klåfingrighet.
Ett av problemen som den svenska skolan har är att den resolut vägrar se alla elever som just individer med olika bakgrunder och olika mål. Olika elever behöver olika lång tid för att lära sig. Att som nu ha ett system som mest liknar en korvstoppningsfabrik missgynnar dels de elever som har väldigt lätt för sig men framförallt, och det är viktigt, de som av en eller fler anledningar halkar efter och som behöver mer tid, stöd och uppmuntran. Det är de eleverna som hamnar mellan stolarna med socialdemokratisk skolpolitik.
Ett verkligt elevinflytande omfattar rätten för alla elever att välja skola, oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation. Det ska inte vara tjockleken på föräldrarnas plånbok som avgör om en elev ska kunna välja en friskola eller inte.
Min vision är en skola där eleven sätts i centrum och där elevinflytande blir en realitet, något mera än vackra ord på ett papper som Minister Östros författat ihop.
Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande LUF
Öka elevinflytandet
Elevinflytande i skolan måste bli mera än att elevrådet får ha synpunkter på vilken färg gardinerna ska ha i klassrummet och hur man kan slippa kokt torsk i äggsås till lunch. Under valrörelsen besökte jag väldigt många skolor och en av de vanligaste frågorna från elever var just den om elevinflytande. Vad kan vi göra för att elever ska få bestämma mer över sin skoltid och för att det ska vara en skola som tar hänsyn till elevens drömmar, som ser varje elev som en individ?
Eleverna ska få betygsätta sina lärare. Det handlar inte om något godtyckligt ett till fem system utan att efter varje avslutad kurs ska eleverna ha rätt att lämna omdömen. Detta är något som gäller inom högskolan och där det till och med är lagstadgat. Det finns ingen som helst rim och reson att en lärare år ut och år in kan fortsätta som för länge sedan borde ha sett sig om efter ett annat yrke. Med tanke på hur stor del man tillbringar i skolan är det livsviktigt att vi har kompetenta och lyhörda lärare. Syftet är inte att halva lärarkåren skulle få sparken, eftersom vi har väldigt duktiga lärare i Sverige. Däremot är det ett verktyg som skulle vara värt att prova för att få ett ökat förtroende för lärarna från elevernas sida. Lärarna skulle också få ett kvitto på att man faktiskt gör ett bra jobb och det skulle bli synligt var förändringar behövs.
Eleverna ska också ha rätt att ha med elevrepresentanter vid intervjuer när nya lärare ska tillsättas. Det handlar inte om att skapa ett vulgärt utvärderingssystem, där charmiga Klara som man har i franska får mycket väl godkänd för att hon låter alla eleverna sitta och fika på lektionerna. Istället bör vi konstruera ett betygssystem, där eleverna kontinuerligt skriftligt får kommentera sina lärare på områden som pedagogik, förmåga att skapa intresse för ämnet och ett konstruktivt klimat i klassrummet. Utvärderingarna ska även uppmärksamma andra faktorer som jämställdhet - är det bara killarna som får utrymme och utser orättvist läraren "favoriter" i klassrummet som får bra betyg utan att presterar därefter? Dessa bör kunna uppmärksammas genom ett sådant smart utvärderingssystem.
Istället för att som idag ha ett programbaserat gymnasium borde det också införas ett kursbaserat. Alla elever ska ha rätt att själva bestämma vad de vill läsa i mycket större utsträckning än vad som är fallet idag. Ge istället eleven mer makt att bestämma över sin skola. Det är eleven som ska bestämma och inte någon politiker som tror sig veta bättre. Det räcker dock inte att förhindra politikers klåfingrighet.
Ett av problemen som den svenska skolan har är att den resolut vägrar se alla elever som just individer med olika bakgrunder och olika mål. Olika elever behöver olika lång tid för att lära sig. Att som nu ha ett system som mest liknar en korvstoppningsfabrik missgynnar dels de elever som har väldigt lätt för sig men framförallt, och det är viktigt, de som av en eller fler anledningar halkar efter och som behöver mer tid, stöd och uppmuntran. Det är de eleverna som hamnar mellan stolarna med socialdemokratisk skolpolitik.
Ett verkligt elevinflytande omfattar rätten för alla elever att välja skola, oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation. Det ska inte vara tjockleken på föräldrarnas plånbok som avgör om en elev ska kunna välja en friskola eller inte.
Min vision är en skola där eleven sätts i centrum och där elevinflytande blir en realitet, något mera än vackra ord på ett papper som Minister Östros författat ihop.
Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande LUF
fredag, november 15, 2002
LNB: Sexslaveriet måste bort
Publicerad i diverse tidningar genom LNB den 15 november 2002
Sexslaveriet måste bort
I årets riksdagsval glömdes en av de mest utsatta grupperna bort, kvinnorna som tvingats till Sverige för att leva i prostitution. Den vrede och frustration som många känner över detta förtryck måste omsättas i handling. Skrämmande siffror visar att upp till en halv miljon kvinnor och barn förs in i Västeuropa varje år för tvångsarbete och slaveri. Rikspolisstyrelsen uppskattar att under år 2000 tvingades mellan 200 och 500 kvinnor till Sverige. Kvinnor och barn som levt i fattigdom och lockas av arbete i Väst, fastnar i prostitutionshärvor och sexslaveri som de inte kan komma ur.
Från bergsbyn i ett sydostasiatiskt land och betongförorten i Östeuropa luras kvinnor till storstäderna i Indien, Thailand och Västeuropa med fagra löften om ett bättre liv, in i en värld av utnyttjande, våld och förnedring. Hur kvinnor luras in i och hålls fast åskådliggjordes mycket väl genom Lukas Moodysons film Lilja 4-ever.
Alla åtgärder som kan hjälpa dessa kvinnor är välkomna, vi har fyra förslag:
Exportera den svenska sexköpslagen
För tre år sedan infördes sexköpslagen som kriminaliserar köparna. Lagen fyller ett syfte genom att den pekar ut förövarna som är oftast män, ska stå till svars för sitt utnyttjande av andra människor. Samhället ska stödja de kvinnor som vill ta sig ur prostitution. Därför är lagen bra och den borde kunna vara en modell för lagstiftning i andra länder.
Godkänn FN:s protokoll mot människohandel
FN har genom sina olika organ ägnat stor energi för att bekämpa dagens form av slavhandel. Sverige kan konkret stödja detta arbete genom att ratificera tilläggsprotokollet till FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet som handlar om människohandel. Detta är viktigt av två anledningar. För det första krävs det att 40 länder ansluter sig för att protokollet ska träda ikraft. Vi kräver att Sverige aktivt arbetar för att protokollet träder ikraft och att länder uppfyller sina åtaganden. För det andra skulle protokollet kräva en skärpning av den svenska lagstiftningen inom detta område.
Skärp den svenska lagstiftningen
Sverige har redan tagit viktiga steg i kamp mot människohandel för sexuella ändamål genom att den första juli i år förändra brottsbalken. Lagen behöver dock skärpas ytterligare om vi ska kunna uppfylla de åtaganden som finns i FN-protokollet. Den svenska lagen omfattar idag endast gränsöverskridande brottslighet, inte fall där kvinnor och barn tvingas in i sexprostitution här i Sverige. Vi uppmanar regeringen att slutföra arbetet med denna skärpning av lagen.
Ge Lilja asyl
Ett hinder för de kvinnor som vill lämna den påtvingande prostitutionen är att de hotas av sina förtryckare såväl i Sverige som i deras hemländer till livet. Även detta problem berörs av FN-protokollet. Om kvinnorna anmäler sina slavhandlare till polisen skickas kvinnorna oftast tillbaka till sina hemländer där slavhandlarnas medbrottslingar väntar. Det var detta som hotade Lilja i Lukas Moodysons film. Därför borde vi ge kvinnor i Liljas situation asyl och ge dem skydd här i Sverige. Det finns idag, ingen specifik lagbestämmelse om möjlighet att ge tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd för medverkan i brottsutredning och rättegång.
Den 27 augusti 2002 presenterade den parlamentariska anhörigkommittén ett betänkande som skulle påverka möjligheten för kvinnor i Lilja situation att få stanna i Sverige. Rapporten föreslår bl a att dessa kvinnor ska få ett tillfälligt uppehållstillstånd under rättegången, därefter ska de avvisas. Förvisso nämner kommittén i sitt betänkande möjligheten till asyl på humanitära grunder. Detta är ett steg i rätt riktning, men risken är att dessa kvinnor blir utsatta för godtycke. Kvinnor ska inte skickas tillbaka till kidnapparna efter avslutad rättegång. FN-protokollet öppnar upp för att dessa kvinnor ska kunna stanna permanent i Sverige, vilket vi anser att
Låt oss inte svika de mest svaga människorna i Sverige, även om de inte hade rätt att gå till valurnan. Sverige har tagit viktiga steg i kampen mot sexslaveriet, nu är det dags att gå hela vägen.
Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet
Aleksander Gabelic
Ordförande Svenska FN-förbundet
Sexslaveriet måste bort
I årets riksdagsval glömdes en av de mest utsatta grupperna bort, kvinnorna som tvingats till Sverige för att leva i prostitution. Den vrede och frustration som många känner över detta förtryck måste omsättas i handling. Skrämmande siffror visar att upp till en halv miljon kvinnor och barn förs in i Västeuropa varje år för tvångsarbete och slaveri. Rikspolisstyrelsen uppskattar att under år 2000 tvingades mellan 200 och 500 kvinnor till Sverige. Kvinnor och barn som levt i fattigdom och lockas av arbete i Väst, fastnar i prostitutionshärvor och sexslaveri som de inte kan komma ur.
Från bergsbyn i ett sydostasiatiskt land och betongförorten i Östeuropa luras kvinnor till storstäderna i Indien, Thailand och Västeuropa med fagra löften om ett bättre liv, in i en värld av utnyttjande, våld och förnedring. Hur kvinnor luras in i och hålls fast åskådliggjordes mycket väl genom Lukas Moodysons film Lilja 4-ever.
Alla åtgärder som kan hjälpa dessa kvinnor är välkomna, vi har fyra förslag:
Exportera den svenska sexköpslagen
För tre år sedan infördes sexköpslagen som kriminaliserar köparna. Lagen fyller ett syfte genom att den pekar ut förövarna som är oftast män, ska stå till svars för sitt utnyttjande av andra människor. Samhället ska stödja de kvinnor som vill ta sig ur prostitution. Därför är lagen bra och den borde kunna vara en modell för lagstiftning i andra länder.
Godkänn FN:s protokoll mot människohandel
FN har genom sina olika organ ägnat stor energi för att bekämpa dagens form av slavhandel. Sverige kan konkret stödja detta arbete genom att ratificera tilläggsprotokollet till FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet som handlar om människohandel. Detta är viktigt av två anledningar. För det första krävs det att 40 länder ansluter sig för att protokollet ska träda ikraft. Vi kräver att Sverige aktivt arbetar för att protokollet träder ikraft och att länder uppfyller sina åtaganden. För det andra skulle protokollet kräva en skärpning av den svenska lagstiftningen inom detta område.
Skärp den svenska lagstiftningen
Sverige har redan tagit viktiga steg i kamp mot människohandel för sexuella ändamål genom att den första juli i år förändra brottsbalken. Lagen behöver dock skärpas ytterligare om vi ska kunna uppfylla de åtaganden som finns i FN-protokollet. Den svenska lagen omfattar idag endast gränsöverskridande brottslighet, inte fall där kvinnor och barn tvingas in i sexprostitution här i Sverige. Vi uppmanar regeringen att slutföra arbetet med denna skärpning av lagen.
Ge Lilja asyl
Ett hinder för de kvinnor som vill lämna den påtvingande prostitutionen är att de hotas av sina förtryckare såväl i Sverige som i deras hemländer till livet. Även detta problem berörs av FN-protokollet. Om kvinnorna anmäler sina slavhandlare till polisen skickas kvinnorna oftast tillbaka till sina hemländer där slavhandlarnas medbrottslingar väntar. Det var detta som hotade Lilja i Lukas Moodysons film. Därför borde vi ge kvinnor i Liljas situation asyl och ge dem skydd här i Sverige. Det finns idag, ingen specifik lagbestämmelse om möjlighet att ge tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd för medverkan i brottsutredning och rättegång.
Den 27 augusti 2002 presenterade den parlamentariska anhörigkommittén ett betänkande som skulle påverka möjligheten för kvinnor i Lilja situation att få stanna i Sverige. Rapporten föreslår bl a att dessa kvinnor ska få ett tillfälligt uppehållstillstånd under rättegången, därefter ska de avvisas. Förvisso nämner kommittén i sitt betänkande möjligheten till asyl på humanitära grunder. Detta är ett steg i rätt riktning, men risken är att dessa kvinnor blir utsatta för godtycke. Kvinnor ska inte skickas tillbaka till kidnapparna efter avslutad rättegång. FN-protokollet öppnar upp för att dessa kvinnor ska kunna stanna permanent i Sverige, vilket vi anser att
Låt oss inte svika de mest svaga människorna i Sverige, även om de inte hade rätt att gå till valurnan. Sverige har tagit viktiga steg i kampen mot sexslaveriet, nu är det dags att gå hela vägen.
Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet
Aleksander Gabelic
Ordförande Svenska FN-förbundet
torsdag, november 14, 2002
Barometern: Statliga bolag diskriminerar studenter
Barometern den 14 november 2002
Statliga bolag diskriminerar studenter
För alla de studenter som har haft det svårt att få ekonomin att gå ihop
har rabatterna hos SJ och SAS gjort det möjligt att resa hem till
föräldrar och pendla till studieorten. Nu ska rabatterna inskränkas och de
ansvariga verkar ignorera följderna.
Flera studentgrupper kommer att drabbas. Det handlar om allt från
deltidsstudenter, inte lyckas ta alla sina poäng, de som väljer att
försörja sig genom arbete istället för studiemedel till de som inte får
studiemedel på grund av ålder och de som studerat längre än 12 terminer.
Budskapet är klart, om du inte passar in i rollen som den
heltidsstuderande, statsförsörjda mönsterstudenter så ska din rörlighet
och ekonomiska situation försämras. Förutom att det drabbar unga personers ekonomi, våra möjligheter att studera så finns det en risk att vi lär oss att inte avvika och att det endast finns en väg framåt.
Denna ändring av studentrabatterna där andra än heltidsstuderande
diskrimineras måste ses i ett större sammanhang där regler ändrats till
förmån för ett system där högskola och universitet ska vara
utbildningsfabriker. Största möjliga antal studenter ska pressas igenom
under kortast möjliga tid. Ett av modeorden bland våra makthavare har
sedan några år varit ”livslångt lärande”. Det verkar tyvärr inte vara mer
än ett modeord. Antingen är förändringen ogenomtänkt eller så väljer de statliga bolagen medvetet att gå emot statens uttalade mål om ett livslångt lärande. Idag har det blivit allt vanligare att studenter och forskarstuderande läser på deltid. De har fortfarande ett behov av reserabatter. Varför ska de som försörjer sig på annat sätt än studiemedel inte räknas till studentgruppen?
All uppmuntran för att finna annan finansiering än studielån ska kväsas.
Fribeloppsgränsen slår till när du tjänar för mycket och indragna rabatter
tvingar in studenterna i låneberoende och minskat arbete. Den som jobbar
och försöker dra ner på sitt bidragsberoende straffas genom att få betala
dyrare tågresor. I värsta fall avstår unga människor från högre studier.
Det krävs flera förändringar från våra politiker för att uppfylla de
liberala idealen att arbete och studier ska löna sig. En god start vore att avskaffa fribeloppsgränsen helt och hållet samt behålla reserabatterna för samtliga studenter.
Följderna av dagens system är att färre studenter kommer att kunna hålla
kontakt med sin familj, färre studenter kommer att kunna välja ett
billigare boende och pendla till dyra universitetsstäderna och färre
studenter kommer att välja en annan högskola än den närmaste. Allt detta
gör att den redan existerande sociala snedrekryteringen till högskola och
universitet blir än mer påtaglig. Vi får inte glömma att såväl SJ som SAS
är statligt ägda företag. Är detta verkligen statsmakternas avsikt?
Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande LUF
Statliga bolag diskriminerar studenter
För alla de studenter som har haft det svårt att få ekonomin att gå ihop
har rabatterna hos SJ och SAS gjort det möjligt att resa hem till
föräldrar och pendla till studieorten. Nu ska rabatterna inskränkas och de
ansvariga verkar ignorera följderna.
Flera studentgrupper kommer att drabbas. Det handlar om allt från
deltidsstudenter, inte lyckas ta alla sina poäng, de som väljer att
försörja sig genom arbete istället för studiemedel till de som inte får
studiemedel på grund av ålder och de som studerat längre än 12 terminer.
Budskapet är klart, om du inte passar in i rollen som den
heltidsstuderande, statsförsörjda mönsterstudenter så ska din rörlighet
och ekonomiska situation försämras. Förutom att det drabbar unga personers ekonomi, våra möjligheter att studera så finns det en risk att vi lär oss att inte avvika och att det endast finns en väg framåt.
Denna ändring av studentrabatterna där andra än heltidsstuderande
diskrimineras måste ses i ett större sammanhang där regler ändrats till
förmån för ett system där högskola och universitet ska vara
utbildningsfabriker. Största möjliga antal studenter ska pressas igenom
under kortast möjliga tid. Ett av modeorden bland våra makthavare har
sedan några år varit ”livslångt lärande”. Det verkar tyvärr inte vara mer
än ett modeord. Antingen är förändringen ogenomtänkt eller så väljer de statliga bolagen medvetet att gå emot statens uttalade mål om ett livslångt lärande. Idag har det blivit allt vanligare att studenter och forskarstuderande läser på deltid. De har fortfarande ett behov av reserabatter. Varför ska de som försörjer sig på annat sätt än studiemedel inte räknas till studentgruppen?
All uppmuntran för att finna annan finansiering än studielån ska kväsas.
Fribeloppsgränsen slår till när du tjänar för mycket och indragna rabatter
tvingar in studenterna i låneberoende och minskat arbete. Den som jobbar
och försöker dra ner på sitt bidragsberoende straffas genom att få betala
dyrare tågresor. I värsta fall avstår unga människor från högre studier.
Det krävs flera förändringar från våra politiker för att uppfylla de
liberala idealen att arbete och studier ska löna sig. En god start vore att avskaffa fribeloppsgränsen helt och hållet samt behålla reserabatterna för samtliga studenter.
Följderna av dagens system är att färre studenter kommer att kunna hålla
kontakt med sin familj, färre studenter kommer att kunna välja ett
billigare boende och pendla till dyra universitetsstäderna och färre
studenter kommer att välja en annan högskola än den närmaste. Allt detta
gör att den redan existerande sociala snedrekryteringen till högskola och
universitet blir än mer påtaglig. Vi får inte glömma att såväl SJ som SAS
är statligt ägda företag. Är detta verkligen statsmakternas avsikt?
Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande LUF
fredag, november 01, 2002
Expressen/GT: Att ställa krav mot män
Expressen/GT november 2002
Att ställa krav mot män
Tydlighet istället för velighet. Krav istället för snällism. Med språktest och tydliga krav i skolan fick folkpartiet en skarp profil i årets val. Om klarhet var det vinnande receptet när det gäller integration och utbildning så borde folkpartiet som konsekvens genomdriva kravpolitiken inom andra områden. Varför inte fortsätta med jämställdheten?
Idag tar kvinnor tar ut 88 procent av föräldraledigheten och utför 80 procent av det obetalda hemarbetet. Ytterst bottnar den skeva arbetsfördelningen i hemmet på att kvinnor och män förväntas göra olika saker. Kvinnans plats är i det privata - hemmet och mannen arena är i det offentliga - arbetet. Resultatet blir att kvinnor tjänar mindre och förlorar i karriärmöjligheter. Män drabbas genom att de hetsas till att bli den perfekta försörjaren och den frånvarande pappan. Ingen är fri så länge könsrollerna består.
Arbetsgivare som sorterar bort kvinnor och lönediskriminerar ska bestraffas. Att få bort frågor som planerad graviditet i arbetsintervjun och uppenbar lönediskriminering räcker inte. Även om män och kvinnor i Sverige enligt lagen sägs vara jämställda så kvarstår skillnader som inte kan förklaras utifrån individuella skillnader. Strukturerna i samhället har funnits för länge. Könsrollerna kommer inte att försvinna av sig själv. Om vi vill utplåna diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden måste kvinnor och män dela ansvaret för barn och hem. Är det inte dags att ställa krav på att båda föräldrarna tar ansvar?
Föräldrar måste själva fundera över vilka värderingar de förmedlar till sina barn. Vi måste förvandla vad som i praktiken är en mammaförsäkring till en verklig föräldraförsäkring. Föräldraförsäkringen ska delas och krav ställas mot båda föräldrarna. Om bara ena föräldern är hemma så fryser häften av pengarna inne. Företag där båda män och kvinnor tar ut sin föräldraledighetska få en jämställdhetsbonus. Förslagen finns, frågan är om folkpartiet vågar använda kravretoriken när det kommer till jämställdhet?
Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberal Ungdomsförbundet
Att ställa krav mot män
Tydlighet istället för velighet. Krav istället för snällism. Med språktest och tydliga krav i skolan fick folkpartiet en skarp profil i årets val. Om klarhet var det vinnande receptet när det gäller integration och utbildning så borde folkpartiet som konsekvens genomdriva kravpolitiken inom andra områden. Varför inte fortsätta med jämställdheten?
Idag tar kvinnor tar ut 88 procent av föräldraledigheten och utför 80 procent av det obetalda hemarbetet. Ytterst bottnar den skeva arbetsfördelningen i hemmet på att kvinnor och män förväntas göra olika saker. Kvinnans plats är i det privata - hemmet och mannen arena är i det offentliga - arbetet. Resultatet blir att kvinnor tjänar mindre och förlorar i karriärmöjligheter. Män drabbas genom att de hetsas till att bli den perfekta försörjaren och den frånvarande pappan. Ingen är fri så länge könsrollerna består.
Arbetsgivare som sorterar bort kvinnor och lönediskriminerar ska bestraffas. Att få bort frågor som planerad graviditet i arbetsintervjun och uppenbar lönediskriminering räcker inte. Även om män och kvinnor i Sverige enligt lagen sägs vara jämställda så kvarstår skillnader som inte kan förklaras utifrån individuella skillnader. Strukturerna i samhället har funnits för länge. Könsrollerna kommer inte att försvinna av sig själv. Om vi vill utplåna diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden måste kvinnor och män dela ansvaret för barn och hem. Är det inte dags att ställa krav på att båda föräldrarna tar ansvar?
Föräldrar måste själva fundera över vilka värderingar de förmedlar till sina barn. Vi måste förvandla vad som i praktiken är en mammaförsäkring till en verklig föräldraförsäkring. Föräldraförsäkringen ska delas och krav ställas mot båda föräldrarna. Om bara ena föräldern är hemma så fryser häften av pengarna inne. Företag där båda män och kvinnor tar ut sin föräldraledighetska få en jämställdhetsbonus. Förslagen finns, frågan är om folkpartiet vågar använda kravretoriken när det kommer till jämställdhet?
Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberal Ungdomsförbundet