Skyddade zoner i Syrien?

Kraven på ett militärt ingripande mot Syrien blir allt starkare. Hindret består inte enbart i att Ryssland och Kina är beredda att använda sin vetorätt i FNs säkerhetsråd, den politiska viljan att använda ekonomiska och militära resurser i väst verkar vara begränsad. Ett militärt ingripande utan FN-mandat är inte bara problematiskt ur ett folkrättsligt perspektiv, det framstår också som politiskt omöjligt. Väst vill få stopp på dödandet men engagemanget för en regimförändring som drivs igenom med våld utifrån verkar mer begränsad. Frågan är om det går att hitta en formel som kan få stöd i FNs säkerhetsråd.

En resolution från FNs säkerhetsråd som uttryckligen ger rätt till regimförändring framstår alltså som osannolik. Däremot kan ett beslut som går ett steg längre än resolutionerna 816 (1993), 819 (1993) och 836 (1993) vara ett tillräckligt alternativ. Resolutionerna från 1993 upprättade en flygförbudszon samt ett antal skyddade zoner på marken i Bosnien och Herzegovina. Det är viktigt att påpeka att de skyddade zonerna blev ett misslyckande - FN och de deltagande staterna lyckades inte skydda civilbefolkningen i zonerna och folkmordet i Srebrenica blev ett faktum. Det är därför världssamfundet kan och bör gå ett steg längre men samtidigt inte så långt som regimförändring. Detta steg skulle bestå i att använda fredsframtvingande och välutrustade trupper som har ett tydligt uppdrag att skydda civilbefolkningen i zonerna och som kan förstärkas vid behov utan att det krävs nya resolutioner. En lika stor eller kanske större utmaning blir varifrån dessa resurser ska komma under ett år som präglas av amerikanskt presidentval och ekonomisk kris i Europa.

Det syriska folket kommer - i likhet med hur andra förtryckta folks agerat mot förtryckande regimer - att på sikt tvinga bort Assad. Då bör Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) ha en häktescell redo för honom i Haag. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har flera gånger krävt att FNs säkerhetsråd ska hänskjuta situation i Syrien till ICC, det är ett rimligt krav.

Robotförsvar, förebyggande och föregripande självförsvar

DN rapporterar idag från NATO-mötet i Chicago och berättar att det är klart för USAs robotförsvar i Europa. Att Ryssland är skeptisk till detta robotförsvar är ingen nyhet, men något som fått lite täckning i svensk media är att Rysslands försvarsminister Anatoly Serdyukov i BBC den 3 maj 2012 förklarat att hans land är berett att använda förebyggande militärt våld om USAs planer om missilskydd genomförs. Med andra ord, Ryssland är berett att angripa de länder i öst- och centraleuropa där anläggningar för robotförsvaret ska byggas.
 
Förebyggande militärt våld var ett av argumenten för Irakinterventionen 2003 då det fanns misstankar om massförstöreslsevapen och samma argument har aktualiserats gentemot Iran för att förhindra landet från att bli en kärnvapenmakt. Nu vänder Ryssland på argumentet och använder samma tankefigur mot USA och NATO. Här har statsvetarna ett viktigt budskap i form av makt-säkerhetsdilemmat: våldsmedel som används för att öka säkerheten för en stat utgör samtidigt ett hot mot andra staters säkerhet. Med andra ord, en stats hot eller användande av förebyggande militärt våld skapar osäkerhet hos andra länder vilket i sig ökar risken för väpnad konflikt och därmed minskar säkerheten för alla.

För de som vill fundera över rätten till föregripande självförsvar i folkrätten rekommenderar jag en studie av Caroline Case från 1837 och den efterföljande Websterdoktrinen från 1842: "It will be for that Government to show a necessity of self-defence, instant, overwhelming, leaving no choice of means, and no moment for deliberation." Webster var USAs utrikesminister vid den aktuella tidpunkten. Ett modent exempel där Websterdoktrinen tillämpats skulle kunna vara sexdagarskriget 1967.

Websterdoktrinens föregripande självförsvar (anticipatory self-defence) gäller vid ett i) omedelbart och ii) överhängande hot när iii) det saknas alternativ och bör skiljas från "Bushdoktrinen" som tillåter förebyggande självförsvar (preventive self-defence) beträffande mer avlägsna och diffusa hot. När vi nu diskuterar en robotsköld i Europa så ligger det alltså i USAs intresse att hävda Webster- och inte Bushdoktrinen.

Det ryska utspelet inspirerade mig när jag skrev en tenta till mina studenter förra veckan så jag får under den kommande rättningen se hur studenterna ser på saken.

FP Stockholm presenterar nytt trafikprogram

FP Stockholm presenterar idag nytt trafikprogram. Ett av förslagen syftar till att tidigarelägga viktiga kollektivtrafiksatsningar såsom en utbyggnad av tunnelbanan och byggandet av Spårväg Syd.

Oberoende utredning och bevisläget beträffande Lundin Petroleum

Oberoende utredning
Det har rests krav om att Lundin Petroleum parallellt med kammaråklagare Magnus Elvings förundersökning ska tillsätta en egen oberoende utredning beträffande eventuella brott som bolaget kan vara inblandad i Sudan. Tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem har på uppdrag av Lundin Petroleum utrett om detta vore lämpligt och hans expertutlåtande finns här. Alhem avråder aktieägarna från att en oberoende utredning som "i något avseende ens kan tangera området för den pågående åklagarledda förundersökningen."

Jag håller med Alhem av två anledningar. För det första, en utredning som genomförs på uppdrag av Lundin Petroleum kommer förmodligen inte att uppfattas som oberoende. För det andra, om en sådan utredning ska vara seriös bör potentiella vittnen höras och dokument granskas. Detta kan vara direkt förödande för kammaråklagare Magnus Elvings förundersökning om potentiella vittnen redan kontaktats i en parallell utredning, de kan dra sig undan, ändra sina svar och undanhålla dokument om de blir förvarnade vilket kan försvåra kammaråklagare Elving.

Att det pågår en förundersökning som berör Lundin Petroleum skapar naturligtvis osäkerhet för bolagets ägare och jag kan förstå varför dessa ägare vill undanröja osäkerhet genom en "privat" parallell utredning. Jag tror en sådan privat utredning kan åstadkomma mer skada än nytta. Ett alternativ är möjligt eftersom Lundin Petroleum har deklarerat att de vill samarbeta med åklagaren. Om bolaget menar allvar så borde man som en gest av god vilja göra sina arkiv helt tillgängliga för åklagaren trots att bolaget i detta skede av utredningen ännu inte har en sådan rättslig skyldighet. Det skulle gynna och påskynda åklagarens förundersökning som antingen kan resultera i att misstankarna gentemot Lundin Petroleums företrädare stärks eller kan avfärdas.

Om det är av intresse, kapitel 4 i min avhandling "Evidence in International Criminal Procedure" handlar om förundersökningar beträffande internationella brott (folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten).

Bevisläget och rättsfrågor
DNs, Expressens och Aftonbladets ledarsidor verkar ha ganska klara uppfattningar om bevisläget i denna utredning.

DNs ledarsida skriver "Det verkar osannolikt att den förundersökning som pågår verkligen kommer att leda till åtal. Om enskilda personer i Lundins tidigare styrelse, bland dem Carl Bildt, ska åtalas för brott mot folkrätten måste åklagaren visa att det finns en direkt koppling till dödande och folkfördrivning".
Expressens ledarsida fortsätter: "Lundin Oil aldrig hade kunnat verka i utan regimens beskydd. Men det finns inget som direkt bevisar att Lundin Oil kände till övergreppen, än mindre något som talar för att bolaget var aktivt delaktigt. Det är lika sannolikt att företrädare för Lundin döms för folkrättsbrott i södra Sudan som att Carl Bildt kommer ut som vänsterpartist lagom till nästa val."

Aftonbladets ledarsida drar åt motsatt håll som skriver att "bolaget låtit rensa i byarna runt oljefälten."

Dessa tidningars ledarskribenter drar slutsatser som jag aldrig skulle våga mig på med tanke på att åklagarens utredning omfattas av sekretess, vi vet inte hur bevisläget är.  Med tanke på ovanstående citat från DN verkar det osäkert om tidningens ledaresida är medveten om att det inte alltid krävs direkt bevisning för att en tilltalad ska bli fälld för internationella brott, indiciebevisning kan vara tillräckligt (se sid. 96, 156-159, 340-341 i min avhandling). Dokumentärfilmen där Ian Lundin omges av barnsoldater och ett avtal mellan Sudans regering och milisledaren Paulino Matip kan vara relevanta - vi får se hur åklagaren och eventuellt en domstol bedömer dessa. Istället för att fastslå bevisläget kan vi resonera kring rättsliga frågor. Kan ett privat företag och dess företrädare bli ansvariga för vad en stats polis och militär gör i företagets intresse? Det verkar vara en till synes oprövad fråga, trodde jag. Idag kom jag på några rättsfall som tar upp just detta. Efter huvudrättegången i Nurnberg höll USA tolv efterföljande rättegångar mot tyska förbrytare.

Åtminstone tre av dessa var riktade mot tyska industrialister: Krupp, IG Farben, och Flick. Jag har använt delar av dessa rättsfall i min avhandling men för andra syften. De tre fallen rörde allt från slavarbete till plundring och exploatering. Flera, men långtifrån alla av de åtalade industristerna blev fällda. Slavarbete verkar mindre relevant för Sudanutredningen medan plundring och exploatering kan vara mer relevant. För de som vill läsa mera, Kevin Jon Heller skriver om dessa fall i sin bok “The Nuremberg Military Tribunals and the Origins of International Criminal Law”, Oxford University Press, 2011. Det finns starka tecken på att några av industrialisterna blev frikända då de amerikanska domarna började känna trycket att värna det tyska näringslivet mot bakgrund av det framväxande Kalla Kriget. Som exempel kan anföras att i) åklagarna fick begränsad tid för att korsförhöra vittnen medan försvarsadvokaterna ej fick några begränsningar, ii) frun till en av de amerikanska domarna bjöd hem makan till en av de åtalade för cocktaildrinkar, iii) en assistent till domarna hoppade på en av åklagarna i en bar där den senare blev anklagad att vara "anti-tysk" och iv) åklagarna fick kritik och blev nedtystade av domstolen när åklagarna påpekade att en av försvarsadvokaterna instruerat IG-Farbenanställda att gömma dokument (se sid. 94-96 i Hellers bok). Alldeles oavsett, rättsprinciperna som slås fast i fallen Krupp, IG Farben  och Flick kan ha relevans för Sudanutredningen.

Intervjuer om polisens tillgång till elektronisk kommunikation

Med anledning av dagens omröstning om polisens tillgång till elektronisk kommunikation har jag blivit intervjuad i Aftonbladet, Nyheter24, SVT och SR Alltid Nyheter. Jag har förklarat att lagförslaget i vissa delar innebär en åtstraming och i andra delar ökatr möjligheterna för polisen att få tillgång till uppgifter.

Min kritik har framförallt handlat om att ledande politiker, Beatrice Ask och Morgan Johansson, i samband med debatten om trafikdatalagring gett sken av att det alltid krävs domstolsbeslut och en brottsmisstänkt för att polisen ska få ut uppgifterna, så är det inte vilket framgår av 2 och 4 §§ förslag till lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (sid. 7).

Jag tror Mathias Sundin har en del i att denna fråga fångat medias intresse i en bred bemärkelse, läs hans artikel på DN Debatt.