Forskardagarna 2012

Jag ska tala på forskardagarna 3 oktober 2012 kl. 11-11.45, hörsal A2 och 4 oktober 2012 kl. 11-11.45 B4, Södra Huset. Alla är välkomna. Rubriken på mitt föredrag är "Internationell straffrätt – ett civiliserat sätt att hantera mänsklighetens värsta förbrytelser". Här finner du program, broschyr och en presentation.

Intervju om folkmordsåtal

Enligt Sveriges Radio väntas inom några veckor det första åtalet i Sverige gällande folkmord. Jag blev intervjuad om detta i P1-morgon, du kan lyssna här.

Uppdatering. Talade precis med ansvarig åklagare. Han förklarade att hans avsikt är att rätten ska förflytta sig till Rwanda och hålla vittnesförhör där. Jag trodde först att det endast handlade om förhör via videolänk men det är mer än så, parterna och domare kommer fysiskt att förflytta sig till Rwanda. Vad jag vet är det första gången som en svensk domstol håller rättegångsförhandling på detta sätt utanför Sveriges gränser. Rättegångsbalken varken förbjuder eller tillåter detta så det hänger på att i) rätten tycker detta är lämpligt och ii) att Rwanda samtycker.

Bortom rimligt tvivel

Lambertz svarar idag Zaremba i Quickdebatten. Zarembas artikel var väldigt intressant där han pekar på skenbara inkonsekvenser i Lambertz argumentation. Jag tror Zarembas text hade tjänat på att skilja mellan de lege lata (vad lagen är) och de lege ferenda (vad lagen borde vara), vilket jag diskuterat med honom när vi träffades på ett seminarium förra veckan. När Lambertz 2006 i debatten om "Felaktigt dömda" som Justitiekansler argumenterade för domarna skulle ta ett mera aktivt ansvar för brottsutredningar uppfattar jag det som ett de lege ferenda-resonemang. När Lambertz som Justitiekansler granskade Quickmålet och uttalade sig om domarna hade agerat enligt lagen utgick han från vad lagen är, dvs de lege lata. Det handlar alltså inte om en personlighetsklyvning hos Lambertz utan snarare om att Justitiekanslern kan ha olika roller.

Det finns åtminstone två intressanta resonemang i Lambertz senaste inlägg. För det första förklarar Lambertz sig enig med Zaremba om att domare bör "ta ansvar för brottsutredningens kvalitet från rättssäkerhetssynpunkt". Jag argumenterar för samma sak i min avhandling, i vart fall till fördel för den åtalade, så här är jag med. Den andra delen i Lambertz resonemang undrar jag över. Han skriver följande.

Det avgörande för bedömningen av den tilltalades skuld är bevisningen, inte hur konstigt allting är. Det avgörande för vilken bevisning som fanns och finns mot Sture Bergwall är ingenting annat än just detta: vilken bevisning som fanns och finns mot honom. Är bevisningen stark är det mycket som talar för att han är skyldig.

Med orden "vilken bevisning som fanns och finns mot honom" tycks Lambertz mena att om bevisningen som talar för den åtalades skuld når upp till en viss nivå så ska domstolen fälla. Det är inte riktigt så enkelt och knyter an till Lambertz första resonemang om brottsutredningens kvalitet och omfattning. Christian Diesen har i ett flertal texter argumenterat för att som det sista steget i prövningen av skuldfrågan ska domstolen "falsifiera andra alternativa förklaringar till det inträffade än den hypotes som uppställs i åklagarens gärningspåstående och [därmed] eliminera andra hypoteser". En sådan prövning följer av beviskravet för fällande dom i brottmål: bortom rimligt tvivel. För att kunna eliminera andra hypoteser bör i) åklagaren i förundersökningsmaterialet ta med bevisning som talar för den tilltalades oskuld och parterna bör åberopa sådan bevisning eller ii) så bör domstolen de lege ferenda på eget initiativ kvalitetssäkra brottsutredningen, ta upp alternativa förklaringar till åklagarens gärningspåstående, även sådana alternativ som försvaret inte ställer upp så länge som dessa förklaringar är rimliga och har ett stöd i utredningen. Ett tredje alternativ är att såväl parterna som domstolen avstår från att ta upp bevisning som talar för den tilltalades oskuld och då ökar risken för att domen avviker från vad som faktiskt hänt. I det sistnämnda fallet kan domen formellt vara korrekt men i förhållande till verkligheten vara fel. Med andra ord, en oskyldig person kan bli dömd som skyldig. Frågan är om så är fallet i Quickmålen? Eftersom jag inte läst de aktuella domarna så passar jag på den frågan. Alldeles oavsett så bör vi skilja på mellan vad lagen är och vad lagen bör vara.

Uppdatering. En bekant var vänlig och tipsade mig om Göran Lambertz artikel "Kvalitetssäkring av bevisprövningen i brottmål" publicerad i Svensk juristtidning 2009 s. 1. På sid. 2, 7-8 och 12-13 skriver Lambertz följande.

1 Inledning

5. Innehåll I artikeln diskuteras innebörden av beviskravet “ställt utom rimligt tvivel”, frågor om hur bevisprövningen sker i verkligheten och om detta innebär några problem från rättssäkerhetssynpunkt vid en jämförelse med ideala förhållanden, samt frågan hur man kan komma till rätta med rättssäkerhetsproblemen.

7. Inte heller utredningskravet En annan fråga som inte behandlas i artikeln är den om åklagarens och/eller domstolens utredningskrav (jfr bl.a. s. 43 f. i Axbergers m.fl. rapport Felaktigt dömda). Det beror dels på att detta krav är komplicerat och värt en diskussion för sig, dels på att det var föremål för en livlig diskussion i efterdyningarna till rapporten Felaktigt dömda (se bl.a. Rättssäkerheten i brottmål, Lunds domarakademi 2007, särskilt s. 41 f., 89 f., 123 f. och 143 f.).

3 Att pröva beviskravet mot alternativa hypotetiska händelseförlopp

8. Hur ska prövningen gå till i exemplet mord? Även i exemplet med mannen som åtalas för mord som en följd bl.a. av ett vittnesutpekande beror domstolens skyldighet att pröva alternativa hypotetiska händelseförlopp på bevisläget. Finns det på grund av den presenterade bevisningen ingen annan rimlig förklaring än den som åklagaren hävdar genom åtalet, behöver domstolen inte göra mer än att konstatera detta. Men om bevisningen inte utesluter en annan förklaring, främst förstås en annan mördare, måste domstolen överväga denna möjlighet. Och därvid är det naturligtvis inte nödvändigt för ett frikännande att man kan leta fram en alternativ mördare. – I realiteten torde prövningen i detta fall handla helt och hållet om bevisningen mot den tilltalade. Finns det luckor i den som gör tvivlet på den tilltalades skuld rimligt, torde möjligheten av ett alternativt hypotetiskt händelseförlopp inte behöva prövas närmare. Då ska den tilltalade frikännas redan till följd av bristerna i bevisningen.

9. Vem ska ta initiativet till ett resonemang om ett alternativt hypotetiskt händelseförlopp? Ibland kan man i domar få se domstolen konstatera att “den tilltalade inte har kunnat lämna någon annan förklaring än den som följer av åtalet”, e.d. En sådan skrivning antyder – åtminstone i vissa fall – ett feltänkande från domstolens sida. Det är inte den tilltalades eller hans advokats skyldighet att erbjuda en alternativ förklaring. I kravet att den tilltalades skuld ska vara ställd utom rimligt tvivel får som tidigare sagts anses ligga att det inte ska finnas några andra tänkbara förklaringar. Och detta måste domstolen kunna konstatera, vilket förutsätter egen tankeverksamhet. Processlagberedningen uttalade (SOU 1938:44 s. 479): “Särskilt ankommer på rätten att, oavsett vad den tilltalade anför till sitt försvar, beakta de omständigheter, som tala till hans förmån.” I praktiken betyder det att åklagaren måste göra egna överväganden angående alternativa förklaringar och efter bästa förmåga försöka utesluta sådana.

6 Kvalitetssäkring av bevisprövningen

[...]

6. Diesens metod Som nämnts ovan har Diesen anvisat en metod för bevisprövningen som bygger på en prövning av gärningspåståendet mot möjliga hypoteser. I denna “hypotesmetod” ingår även en prövning av om åklagaren har uppfyllt sitt “utredningskrav”, varmed Diesen avser åklagarens skyldighet att låta utreda alternativa förklaringar till fakta i målet (se Diesen, a.a. s. 150). Metoden ser ut så här:

a. Har åklagaren i vederbörlig ordning lagt fram bevisning för varje moment i gärningspåståendet?

  Har åklagaren i rimlig utsträckning låtit utreda alternativa förklaringar till fakta i målet?

c. Kan till åklagarens gärningspåstående alternativa hypoteser anses rimliga (dvs. konkretiseras med hjälp av vissa fakta i målet och motiveras rationellt)?

d. Kan rimliga alternativa hypoteser elimineras? – Om svaret på denna fråga är ja är den tilltalades skuld ställd bortom rimligt tvivel, är svaret nej återstår rimligt tvivel och den tilltalade ska frias.

7. Kvalitetssäkrad bevisprövning Jag har inte någon egentlig invändning mot Diesens metod i och för sig. Men med utgångspunkt från vad som har sagts tidigare i denna artikel anser jag att domstolarna behöver en metod som till större del är inriktad på att verkligen säkerställa att den egna bevisprövningen håller streck. Jag tror att metoden bör uppta alla de moment i prövningen som är särskilt känsliga från rättssäkerhetssynpunkt.

I inledningen förklarar Lambertz att utredningskravet inte diskuteras i artikel. Vidare förefaller det som han utgår från gällande rätt. Jag tycker han för ett rimligt resonemang vad avser hypotesprövning, men det kan inte läsas isolerat från diskussionen om utredningskrav.

Intervju: Internationella Brottmålsdomstolen fyller tio år

Internationella Brottmålsdomstolen fyllde tio år i år. Jag intervjuas i P1 "Godmorgon, Världen!" om detta.

Ringleder för cyklister knyter ihop Stockholm

Ringleder för cyklister knyter ihop Stockholm

Artikel publicerad på DN Stockholmsdebatt den 13 september 2012

Det finns mycket kvar att göra för att förbättra situationen för Stockholms cyklister. Men då måste bilarna på vissa ställen flytta på sig. På de viktigaste pendlingsstråken bör parkeringsplatser tas bort eller flyttas och körfälten för biltrafiken begränsas eller tas i anspråk.

Att ta cykeln ska aldrig vara krångligt eller otryggt. Cykelvägarna bör också bli bättre skyltade och markerade, så att det både är lätt att hitta och se vart de leder.

 De senaste åren har antalet cyklister i Stockholm ökat kraftigt och en vanlig dag cyklar över 150.000 stockholmare i innerstaden. Säkra och tillgängliga cykelleder höjer väg- och gatusystemets kapacitet och cykeln har en stor potential att avlasta andra färdmedel. Men utan bra infrastruktur kommer denna avlastning inte att bli så stor som den kan bli.

Cykellederna behöver därför bli fler och säkrare, de behöver få reserverade utrymmen och de behöver knytas ihop bättre. I dag är det många gånger svårt att veta var det har planerats för cykling. En stor del av cykelnätet, även i innerstaden, är osammanhängande och svårt att följa. Så får det inte vara.

I september ska trafik- och renhållningsnämnden anta en ny cykelplan för Stockholm. Målet är att stärka den nuvarande infrastrukturen för att fler både ska kunna och vilja välja cykeln.

Över lag är cykelplanen ett mycket bra och ambitiöst dokument som på många sätt knyter an till Folkpartiets trafikpolitiska program. Men planen saknar på vissa områden viktiga förslag. Vi vill därför förstärka cykelplanen i framför allt fyra hänseenden, som särskilt tar sikte på att knyta ihop områden utanför innerstaden.

För det första räcker det inte med att förenkla pendlingsmöjligheterna mellan innerstaden och övriga Stockholm. Det måste också bli lät­tare att cykla mellan ytterstadens stadsdelar. Det kräver ett enklare system för cykelstråken som gör det lätt att få en överblick och komma ihåg hur stråken går. Likt ekrarna på cykelns hjul ska det finnas snabba och säkra cykelbanor in till centrum, men dessa bör kombineras med tre ringleder som erbjuder tvärförbindelser: en cityring, en inre ring i ytterstaden och en yttre ring som passerar genom kranskommunerna.

För det andra vill vi utveckla systemet med lånecyklar. Lånecykelsystemet är i dag mycket uppskattat men det täcker endast delar av staden. Vi vill i högre grad möjliggöra ett system som även omfattar ytterstaden, med fler platser för lånecykelstationer. Vi vill även undersöka om det är möjligt att kunna använda SL:s Access-kort för lånecyklar.

För det tredje upplever vi svårigheter att hitta trygga cykelparkeringar. Parkeringsoredan skapar trängsel och förhindrar framkomlighet för fler än cyklisterna; Fotgängare och flanörer ska inte behöva ta omvägar för att det saknas cykelparkering. Vi vill se fler cykelparkeringshus vid kollektivknutpunkter och utbyggda cykelställ vid centrumanläggningar med affärer.

Avslutningsvis har Folkpartiet länge krävt att det ska vara lättare att göra kombinationsresor med cykel och kollektivtrafik. Vi har redan drivit igenom att hopfällbara cyklar ska få tas med i SL-trafiken och att de nya tunnelbanevagnarna ska ha cykelutrymmen, men vi vill se ytterligare förbättringar för den som vill kombinera cykeln med kollektivtrafiken.

Det förslag till cykelplan som tagits fram är en bra grund. Med de skärpningar som Folkpartiet föreslår finns alla förutsättningar för Stockholm att ta ett stort steg mot att på riktigt bli en cykelstad i världsklass!

Madeleine Sjöstedt, kultur- och fastighets­borgarråd (FP)
Mark Klamberg, gruppledare trafik- och renhållningsnämnden (FP)
Charlotta Schenholm, ersättare trafik- och renhållningsnämnden (FP)
Jesper Svensson, ersättare trafik- och renhållningsnämnden (FP)

Bloggar
Folkpartibloggen och Lotta Edholm

Regeringen förnekar Datainspektionens uppgifter om FRA

Centrum för Rättvisa skriver på sin hemsida att regeringen vill stoppa Europadomstolens prövning av FRA-lagen. Mer specifikt menar regeringen att Europadomstolen inte ska ta upp målet eftersom risken för att Centrum för rättvisas kommunikation omfattats av signalspaning i princip är obefintlig. Regeringen skriver följande den 27 april 2012 i sammanfattningen av sitt yttrande på sid. 48 (beträffande tre separata tidsperioder efter 2002).

the Government holds that the risk that a secret surveillance measure has been applied to the applicant firm during any of the three periods is virtually nonexistent.

Detta kan jämföras med Datainspektionen som granskat FRAs verksamhet genom en egen projektgrupp bestående av tre jurister och två IT-säkerhetsspecialister. Gruppen har inte bara intervjuat FRAs personal utan även gjort egna undersökningar vilket är ett tecken på granskningens trovärdighet och tillförlitlighet. Datainspektionen skriver följande på sidan 4 i sin rapport från den 6 december 2010.

Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata.

Även Centrum för Rättvisa har uppmärksammat detta och skriver i stycke 35 av sitt yttrande från den 31 augusti 2012 följande.

In fact, there is a relatively high likelihood that the Swedish National Defence Radio Establishment is collecting and storing communications from persons that communicate in a signal carrier from which the Swedish National Defence Radio Establishment is collecting signals (the Swedish Data Inspection Board report, page 4).

På vanlig svenska, regeringen talar om en icke-existerande risk medan Datainspektionen talar om en relativt hög sannolikhet. Det går att läsa mer om FRAs trafikdatalagring här.