Mark Klamberg

Så ska Östermalm förändras

2012-01-21T15:13:00.000+01:00

Jag har blivit intervjuad i Östermalmsnytt hur Östermalm ska förändras och vad som är viktigt under 2012. Journalisten var särskilt intresserad av att höra hur jag såg på det begränsade, men likväl existerande, utanförskap som även finns på Östermalm i form av personer som är beroende av ekonomiskt bistånd. Det var den fråga jag prioriterat högst inför 2012. Jag framhöll att detta utanförskap måste brytas, framförallt för de berördas skull. Detta kom dock inte med i texten utan journalisten skriver att detta är viktigt för stadsdelsnämndens ekonomi vilket förvisso är viktigt men likväl sekundärt i förhållande till målet att alla ska ha makt över sina egna liv.

Dianagårdens vård- och omsorgsboende bör återgå i kommunal regi

2012-01-21T13:16:00.000+01:00

Igår fredagen den 20 januari fick jag information om att Prime Professional lämnat in konkursansökan för DigniCare. DigniCare driver Dianagårdens vård- och omsorgsboende på uppdrag av Östermalms stadsdelsnämnd.

Tingsrätten har redan under fredag eftermiddag tagit beslut om konkurs och utsett en förvaltare. Konkursförvaltaren tar hand om konkursboet och utreder varför företaget gick i konkurs. I Sverige finns en statlig lönegaranti som gäller när arbetsgivaren har försatts i konkurs. Den ger skydd till arbetstagaren om inte lönen blir utbetald. Det är konkursförvaltaren som beslutar i detta ärende.

Tjänstemän på Östermalms stadsdelsförvaltning som följer verksamheten har förklarat att verksamheten har fungerat bra under DigniCare. Dianagården är populärt och fullbelagt, personalen fungerar bra och man har fått bra resultat i brukarundersökningar. Däremot har företaget tyvärr haft ekonomiska problem vilket till slut resulterat i konkursansökan.De som bor på Dianagården bor naturligtvis kvar med samma vård och omsorg som tidigare och verksamheten löper på som vanligt. Stadsdelsförvaltningen kommer följa verksamheten noga och delta och närvara på det sätt som krävs för att de boende ska få fortsatt bra service och god omvårdnad.

Som gruppledare och ledamot för folkpartiet i Östermalms stadsdelsnämnd anser jag att när konkursförvaltarens uppdrag och ansvar för Dianagården upphör så bör verksamheten återgå i kommunal regi, i vart fall den närmaste följande tiden. Jag anser att det är viktigt för de boende och personal på Dianagården att känna stabilitet och någon form av kontinuitet. Vi politiker som är ytterst ansvariga för omsorgen om de äldre bör i detta skede få kunskap om vilka behov och önskemål som de boende har.

Jag anser att stadsdelsnämnden även bör överväga att på längre sikt behålla Dianagården i kommunal regi. Det är bra om det finns olika driftsformer för vård- och omsorgsboenden i stadsdelen. För närvarande har stadsdelsförvaltningen genom personal på det centrala kansliet egen kompetens att driva vård- och omsorgsboenden och så vill jag att det ska förbli då vi har det yttersta ansvaret för att denna verksamhet fungerar väl.

Allvarliga brister i FRAs hantering av personuppgifter

2012-01-20T09:34:00.001+01:00

Uppdaterad. IDG har idag två artiklar om brister i FRAs hantering av personuppgiftshantering. Det mest allvarliga är följande.

1. FRA kan återskapa uppgifter som myndigheten enligt lag är skyldig att förstöra, exempelvis samtal mellan en misstänkt och en försvarare eller samtal som skyddas av meddelarskyddet.

Kommentar. Det anser jag direkt strida mot lagstiftningens text och ändamål. Detta var en risk jag påpekade augusti och september 2008 när det var aktuellt med ändringar i lagstiftningen. Jag hängde upp mig på att även efter gallring kan FRA lagra personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, se 6 kap. 1 § Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet. Denna bestämmelse blev inte ändrad vilket möjligtvis kan underlätta återskapande av information vilket kan strida mot andra bestämmelser. En annan förklaring är rent teknisk, jag har har uppfattat att raderad data som regel kan återskapas så länge som det inte skrivs över av ny data.

2. FRA har lagrat personuppgifter trots att kopplingen till det aktuella signalspaningsuppdraget varit otydlig. Vidare har databaserna inte heller gallrats på information som inte bör finnas kvar.

Kommentar. Det kan måhända vara olämpligt från en principiell utgångspunkt men är samtidigt tillåtet enligt lagstiftningen. Jag skrev 2009 i Svensk Juristtidning följande om lagstiftningen: "Det innebär att FRA har rätt att inhämta, bearbeta och lagra trafikdata utan att detta nödvändigtvis är kopplad till något hot mot Sverige". (sid 528)

Datainspektionen skrev följande i sin rapport från den 6 december 2010: "Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata." (sid. 4)

På vanlig svenska, FRA får enligt lagstiftningen lagra information som rör laglydiga medborgares kommunikation utan att det finns en koppling till något hot. Detta är i sig principiellt problematisk och blir än värre om gallringen som ska ske efter 12 månader inte fungerar.

3. FRA har skickat vidare information om en person till Säpo med anledning av signalspaning som ska ha skett på beställning av regeringen.

Kommentar. SÄPO har förvisso enligt 9 § Förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet direkttillgång till FRAs rapportdatabaser. Det är dock principiellt problematisk att regeringen har beställt signalspaning som rör brottsbekämpning, det är en uppgift för polisen och SÄPO. Jag är medveten om att polisen och SÄPO för närvarande inte får beställa spaning från FRA men då ska regeringen inte kringgå detta förbud. Om så har skett vet jag inte men det förtjänar granskning.

Uppdatering. FRAs informationschef Anni Bölenius har skickat följande kommentar till mig som gick bra att återpublicera på denna blogg.

Hej Mark!
jag såg att du uppmärksammat artikeln i CS.
Här finner du lite info om hur FRA ser på uppgifterna.http://www.idg.se/2.1085/1.427484/fra-spaning-far-baklaxa
En del av frågorna som tas upp berör områden där förändringar redan är genomförda eller där arbete med förbättringar pågår. Andra synpunkter och kommentarer från Siun, som CS hänvisar till, handlar om tillämpning av gällande lagstiftning och rör frågor där fortsatta diskussioner pågår mellan FRA och Siun.
Det gäller framför allt under vilka förutsättningar rapportering ska ske till berörda myndigheter, däribland Säkerhetspolisen. Saken har diskuterats vid ett möte nyligen, varvid FRA och Siun var överens om att frågorna är principiella till sin karaktär och ska vara föremål för vidare diskussioner mellan FRA och Siun.
FRA avser att inkomma med ytterligare underlag och motiveringar till Siun inom kort.
Vad avser förstöring av uppgifter, så skriver CS att FRA har interna regler som innebär att man ska med hjälp av specialåtgärder återskapa den raderade informationen. Detta är felaktigt.
I stället framgår det av de interna föreskrifterna att det att med förstöring avses en åtgärd som utförs i syfte att radera all information ur ett system på ett sådant sätt att informationen inte utan exceptionella åtgärder går att återskapa. Det är nämligen inte möjligt att på teknisk väg helt förstöra informationen på sådant sätt att den inte går att återskapa.
Det framgår av Siuns protokoll att de har förståelse för de tekniska svårigheterna förknippade med förstöring.
Mot bakgrund av att det är förbjudet har FRA aldrig återskapat information som är förstöringspliktig och har inte för avsikt att göra det.
med vänlig hälsningar
Anni BöleniusInformationschef, FRA
Kommentar: Det verkar mycket riktigt som möjligheten till att återskapa information har en teknisk förklaring. Det är ju bra att FRA delar min uppfattning om hur lagstiftningen ska tolkas i denna del även om det finns dem som fortsatt kommer vara oroliga över att denna tekniska (men ej juridiska) möjlighet att återskapa raderad information finns.

Media
DN

Intervju angående ny svensk lag om internationella brott

2012-01-20T08:41:00.001+01:00

Idag är jag intervjuad i DN angående ny svensk lag om internationella brott. Det gör jag med anledning av att idag avkunnar Stockholms tingsrätt dom mot en 34-årig serb åtalad för att ha deltagit i en massaker i byn Cuska i Kosovo. Förövarna skilde ut och mördade männen, cirka 40 personer. Jag bedömer att åklagarens utmaning i detta mål handlar mindre om eventuella brister i nuvarande lagstiftning och mer om vad som kan bevisas. Den åtalade nekar och säger att han inte deltog i massakern och inte ens var på plats. Jag besökte Stockholms tingsrätt den 26 oktober 2011 och lyssnade på rättegången när den åtalade förhördes.

Jag vill gärna utveckla min kommentar i DN. Rubriken talar om krigsförbrytare medan jag använder exemplet tortyr som brott mot mänskligheten. Man kan få det felaktiga intrycket av att det inte går att döma krigsförbrytare för tortyr i svensk domstol. Låt mig därför utveckla kommentaren.

Den nya lagstiftningen kommer omfatta såväl folkmord som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det är tre olika typer av brott. Med nuvarande lagstiftning går det inte att dömas under rubriceringen tortyr som brott mot mänskligheten eftersom en sådan straffbestämmelse saknas. Däremot går det bra att dömas för tortyr under rubriceringen folkrättsbrott, förutsatt att gärningen begicks i samband med en väpnad konflikt. Folkrättsbrott motsvarar vad man på engelska kallar "war crimes" eller på svenska krigsförbrytelser. Problemet är att tortyr som brott mot mänskligheten även kan begås i avsaknad av en väpnad konflikt, dvs i fredstid, men så som den svenska lagen är formulerad kan man då varken dömas för folkrättsbrott (krigsförbrytelse) eller brott mot mänskligheten. Grov misshandel är det som återstår. Vad betyder detta rent konkret?

De övergrepp som begåtts i samband med den arabiska våren, exempelvis i Egypten, Tunisien, i det tidiga skeendet i Libyen och Syrien, kan med den nuvarande lagstiftningen varken rubriceras som folkrättsbrott eller brott mot mänskligheten. Det är tänkbart att soldater, poliser och represanter från de tidigare regimerna i Egypten, Tunisien, Libyen och den nuvarande regimen i Syrien söker asyl i Sverige. Det vore högst beklagligt om svensk lagstiftning har sådana brister att dessa personer inte kan dömas fullt ut för de brott som begåtts. Åtal för mord och misshandel är inte samma sak som åtal för brott mot mänskligheten. Det är högst tveksamt om eventuell ny lagstiftning kan tillämpas retroaktivt avseende händelserna under 2011.

För de som vill fördjupa sig, läs min artikel International Criminal Law in Swedish Courts: The Principle of Legality in the Arklöv Case i International Criminal Law Review, Vol. 9, pp. 395-409, 2009.

Jämställdhet i förskolorna på Östermalm

2011-12-23T20:01:00.001+01:00

Insändare publicerad i Östermalmsnytt nr 51, 24–30 December 2011 (sid. 26)

Nu ska alla flickor och pojkar få samma möjligheter

Det är utmaning för förskolan att som skolan uppnå dejämställdshetsmål som anges i läroplanerna. Forskning visar att förskolan istället för att motverka traditionella könsroller kan förstärka dessa. Sådanakönsroller kan ta sig olika uttryck, allt från att pojkar alltför lätt tar tillvåld, utvecklas senare i sitt språk till att tjejer förleds att följaosunda skönhetsideal och att inte ta plats. Det är problem som även finns härpå Östermalm.

Därför är det mycket bra Östermalms stadsdelsnämnd i sin verksamhetsplanoch budget för 2012 väljer att särskilt lyfta fram jämställdhet vilket innebäratt alla förskolor ska utveckla arbetet med att ge flickor och pojkar likamöjligheter. Detta här varit ett område som vi i folkpartiet liberalerna harönskat att stadsdelsnämnden prioriterar.

En del i detta arbete är att analysera hur könsmönster tarsig uttryck i den pedagogiska verksamheten. Ett barn måste känna frihet attleka och utvecklas på ett sätt som står fritt från omvärldens förväntningar somkan grundas på föråldrade uppfattningar. Detta kräver vidareutbildning avförskolepersonal. I syfte att erbjuda förskolepersonal att analysera sina egnaföreställningar om manligt och kvinnligt och diskutera hur den pedagogiskamiljön, planerar stadsdelsnämndens förvaltning att till våren 2012 starta enpilotutbildning i form av studiecirkel bestående av en mindre grupp pedagoger.De ska senare vara stöd och inspiration för sina kollegor i det dagligajämställdhetsarbetet. Målet är en ökad medvetenhet om hur det egnaförhållningssättet påverkar pedagogernas sätt att agera i verksamheten ochkoppla det till barnens inflytande över sin egen vardag.

Jämtställdhet är viktigt framförallt för våra barn ochungdomar men även för en sund utveckling av vår stadsdel. Därför välkomnar jagprioriteringen av jämställdhet i förskolan.

Mark Klamberg

Gruppledare för folkpartiet i Östermalms stadsdelsnämnd

Låt inte Mikael Wiehe och de kommersiella krafterna döda den fria kulturen och debatten

2011-12-20T10:36:00.002+01:00

För en tid sedan gjorde Peter Santesson och Sanna Rayman en satirisk proggparodi som drev med kampen för Slussens bevarande.

Wiehes bolag United Stage Artists har hört av sig till Santesson och Rayman och kräver att de ”omedelbart tar bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”. Dessutom har de hört av sig till bloggar som har länkat till låten och krävt att de tar bort länkarna, inte för att få bort Wiehes låt, eller ens en cover av den, utan en parodi.

Johan Norberg uttrycker det väl: Låt inte Mikael Wiehe och de kommersiella krafterna döda den fria kulturen och debatten. Därför lägger jag upp videon på min blogg.

Bloggar
Isobel I Frihetssmedjan

ICC Judges reject immunity of sitting heads of state

2011-12-19T13:02:00.002+01:00

Following the failure of the Republic of Malawi to comply with the cooperation requests issued by the International Criminal Court (ICC) with respect to the arrest and surrender of Omar Hassan Ahmad Al Bashir the Pre-Trial Chamber stated the following in para. 36:

the Chamber finds that the principle in international law is that immunity of either former or sitting Heads of State can not be invoked to oppose a prosecution by an international court. This is equally applicable to former or sitting Heads of States not Parties to the Statute whenever the Court may exercise jurisdiction. In this particular case, the Chamber notes that it is exercising jurisdiction following a referral by the United Nations Security Council made under Chapter VII of the United Nations Charter, in accordance with article 13(b) of the Statute.

This is probably the most unequivocal statement that the ICC Judges have expressed on the matter of immunity of heads of state.

Politiker ska både ha principer och värderingar

2011-12-19T10:30:00.001+01:00

Roland Poirier Martinsson anser i SvD att politiker inte ska styras av principer utan av värderingar. Är inte en princip ett uttryck för hur man som huvudregel ska balansera olika värderingar mot varandra? Jag hävdar följande i min kommande avhandling: "Principles are value-charged and aim at providing protection to certain legal objectives". Professor Neil MacCormick skriver i Legal Reasoning and Legal Theory: "Law certainly embodies values and these values are characteristically expressed in statements of the principles of a given legal system". Vi kan ju ha fel..

Ska SÄPO få använda signalspaning i förundersökning?

2011-12-15T10:06:00.004+01:00

I det förslag om signalspaning för polisiära ändamål som regeringen presenterade förra veckan står att i försvarsunderrättelseverksamheten får inte "utövas verksamhet som inrymmer polisiära befogenheter, såsom förundersökningsåtgärder". (sid 11 i Ds 2011:44)

Man måste skilja mellan 1) spaning för underrättelseändamål som kan ske utan ett brott har begåtts från 2) avlyssning och övervakning i förundersökning, dvs beträffande ett konkret brott.

Justitieminister Beatrice Ask underströk i SvD samma sak: "samma regelverk och prövning som idag gäller för FRA också ska gälla när Säpo och Rikskriminalen vill ha signalspaning. Det innebär att signalspaning inte får sättas in för rena brottsutredningar, förundersökningar eller mot individer."

FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson har den 12 april 2007 i en offentlig utfrågning inför riksdagen förklarat "att så fort man kommer in i ett läge där en förundersökning är inledd drar sig FRA ur. Då kan man inte vända sig till oss." (Betänkande 2007/08:FöU14, bilaga 5, sid. 68).

Regeringens förslag förra veckan utgår från samma lagbestämmelse som blir oförändrad, 4 §
lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet.

Idag rapporterar Sveriges Radio om regeringens och socialdemokraternas överenskommelse att SÄPO ska få beställa signalspaning: "Överenskommelsen grundar sig framför allt i Säpos svårigheter att spana inför och efter Taimour Abdulwahabs terrorattentat på Drottninggatan i Stockholm den 11 december 2010."

Min första fråga är följande: Hur skulle SÄPO ha haft rätt att beställa signalspaning efter Taimour Abdulwahabs terrorattentat på Drottninggatan om regeringens och socialdemokraternas förslag förbjuder signalspaning när förundersökning inletts? Förundersökning har ju påbörjats beträffande Abdulwahabs terrorattentat och då ska signalspaning ej vara tillåtet. FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson har varit mycket tydlig på den punkten. Polisen och SÄPO ska enligt regeringens förslag istället använda de avlyssnings- och övervakningsmöjligheter som ges av 27 kapitlet rättegångsbalken som är något annat än signalspaning. Denna fråga hoppas jag journalisterna ställer på regeringens och socialdemokraternas gemensamma presskonferens.

Om regeringen har förberett ett svar på denna fråga så gissar jag att det kommer låta ungefär på följande sätt. Signalspaningen efter Abdulwahabs terrorattentat Abdulwahabs terrorattentat skulle inte syfta till att utreda Ábduwahabs brott utan för att upptäcka och förhindra framtida brott. Följdfrågan blir då vad SÄPO ska göra för det fall signalspaningen avslöjar att Abudwahab haft medbrottslingar, ska de avstå från att använda denna information och underlåta att överlämna informationen till åklagare inför en framtida rättegång mot dessa medbrottslingar? Om svaret är nej, vad är då poängen med att använda signalspaning efter att ett terrorattentatet inträffat? Regeringen skulle också kunna svara att signalspaning efter terrorattentatet i sin tur kan användas som underlag för att sätta igång teleavlyssning och teleövervakning mot eventuella medbrottslingar enligt reglerna om förundersökning. Innebär det att man kan slå på och av signalspaning under pågående förundersökning under förevändningen att signalspaning endast används för underrättelseändamål när det i realiteten är en del av förundersökningen?

Min andra fråga är följande: Hur kan SÄPO använda signalspaning beträffande Abduwahab och hans eventuella medbrottslingar om det som Ask säger att signalspaning inte får sättas in mot individer? Är inte Abdulwahab en individ (som förvisso är död)? Är inte hans eventuella medbrottslingar individer? Svaret är att inriktningen av FRAs signalspaning får inte enbart avse en viss fysisk person (individ) men FRA får använda sökbegrepp som avser vissa fysiska personer om det finns synnerliga skäl (3 § andra stycket sista meningen signalspaningslagen). Därför är påståendet att signalspaning inte får avse individer bara halva sanningen. Exemplet med Abdualwahab visar att det påstådda förbudet som ska förhindra signalspaning mot individer i realiteten är försedd med tillåtande undantag.

Min tredje fråga är följande: Socialdemokraterna har sedan länge uttryckt sitt stöd för att SÄPO ska kunna beställa signalspaning från FRA men att partiet ställer krav på integritetshöjande förändringar. Jag är intresserad vilka dessa konkreta förändringar är. Om det finns sådana konkreta förändringar så är de självklart välkomna.

För att sammanfatta. Jag utesluter inte att om SÄPO haft rätt att beställa signalspaning så hade myndigheterna lättare kunnat förhindra Abdulwahabs terrorattentat. Eftersom mycket information är sekretessbelagt och kontrafaktiska antaganden alltid är problematiska, har jag inte tillräckligt med kunskap för att svara på den frågan. Däremot finner jag resonemanget om att SÄPO skulle kunna använda signalspaning efter terrorattentatet för undersöka Abduhwahabs eventuella medbrottslingar och nätverk som märkligt. Det synes strida mot det lagförslag som regeringen presenterar och därmed är det ett dåligt argument för förslaget.

Bloggar
Laakso I Mary Jensen I Reuterås I HAX I Schmidt I Troberg I Johansson

Inlägg i Slussendebatten

2011-12-12T17:38:00.000+01:00

Nedan finns mitt anförande i Slussendebatten den 12 december 2012

Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,

Tre funktionerDet är viktigt att förslaget utgår från Slussens tre bärande funktioner – trafik, vatten och stadsliv.

Trafik – bilister, kollektivtrafik fotgängare och cyklister ska alla kunna ta sig fram via Slussen.

Vatten – Slussen är en mycket avtappningspunkt för vattnet för mälaren. En förändring är särskilt är påkallad eftersom nederbörden förväntas öka.

Stadsliv – Slussen är en viktig mötesplats mellan Gamla stan och Söder

Ansvarstagande eller opportunism
Eftersom Slussen ska fylla så många funktioner på en begränsad yta så måste det göras kompromisser och det är här jag tror en del kritiker gör misstag. Det är väldigt lätt att kritisera men lyckas man inte själv presentera hur man vill balansera dessa tre funktioner mot varandra så försjunker man lätt i opportunism. Så kan man göra om man ständigt vill vara i opposition men inte om man gör anspråk på att styra över, ta ansvar för Stockholm och göra det till än bättre plats för våra kommuninvånare.

Trafikfunktionen
Jag tänkte nu fokusera på trafikfrågorna. Den framtida trafiklösningen vid Slussen bygger på en enkel, effektiv och lättorienterad trafikanläggning med god framkomlighet för gående och cyklister, för kollektivtrafik och bilister. I början på 1960-talet passerade 90 000 bilar per dygn Slussen. Numera handlar det om 30 000 motorfordon per dygn och prognosen inför 2030 talar om samma nivåer. Vi anser att det är rimligt att dagens för bilar överdimensionerande Sluss, ett monument över bilismen anpassas. Vi kommer med detta förslag att minska kapaciteten till 30 000 motorfordon per dygn. Det är inte att leda bilar in i Gamla Stan vilket socialdemokraterna påstår. Vi vill skapa Nya Slussen som kan klara av såväl bussar och spårvagnar som i egna reserverade filer kan ge sina resenärer en snabb och pålitlig kollektivtrafik som komplement till tunnelbanan. Den nya slussen är en satsning på kollektivtrafik, gång- och cykeltrafikanter.

Ombyggnadsperioden

Att bygga om Slussen är en stor utmaning och den är på inga sätt problemfri. Den största utmaningen ser jag i hur vi ska klara av en fungerande kollektivtrafik under ombyggnadsperioden. Eftersom Slussen måste byggas om är detta ofrånkomligt och de som försöker förespegla något annat riskerar att ägnar sig åt billig populism.

Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm.

SÄPO och Rikskrim ska få inrikta FRAs signalspaning

2011-12-08T12:02:00.001+01:00

TT ringde mig för kommentar angående regeringens förslag att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska ges möjlighet att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Jag hinner inte blogga utförligt om saken idag, men det är möjligt att TT återger min kommentar.

Min kommentar var ungefär att för den vanliga medborgaren sker intrång i den personliga integriteten redan genom att staten får tillgång till all kommunikation som korsar Sveriges gränser varav FRA bearbetar en del av denna kommunikation och också lagrar betydande mängder information om denna kommunikation (trafikdata). Det nu aktuella förslaget kommer inte ha några betydande konsekvenser för den vanlige laglydige medborgaren med undantag för sådana laglydiga medborgare som (ovetande) råkar befinna sig i samma umgängeskretsar som en möjlig terrorist.

Jag tycker det är bättre ur resurs- och integritetssynpunkter att SÄPO och Rikskrim får beställa spaning från FRA än att SÄPO och Rikskrim bygger upp egna signalspaningsorganisationer. I denna del är regeringens förslag bra.

I praktiken innebär förslaget en återgång till samma lösning som riksdagen antog den 18 juni 2008. Polisens möjlighet att inrikta FRAs signalspaning upphävdes genom de lagändringar som trädde ikraft 1 december 2009 men denna möjlighet kommer alltså nu att återställas.

Media
SvD

Uppdatering
Sydsvenskans ledarredaktion och Dagen verkar ha läst mitt uttalande till TT.

Carl Bildts twitter

2011-12-07T13:16:00.001+01:00

Juridicums informatör undrade för ett tag sedan över hur man ska se på Carl Bildts twitter, vilken rättslig status det har. Mitt svar var att Carl Bildts twitter kan vara en rättskälla inom folkrätten, dvs bidra till att skapa bindande regler. Detta ifrågasatte några jurister i svensk rätt på ett seminarium igår om sociala medier (som jag inte var med på).

Därför citerar jag ur Diana Amneus avhandling Responsibility to Protect by Military Means: "[C]ustomary law comprises two elements - "general pratice", that is state practice (the objective element) and secondly, that the practice be "accepted as law", that is, opinio juris (the subjective element). ... The legal literature and international case law give various examples of where to find opinio juris, such as the conclusion of bilateral or multilateral treaties, attitudes to resolution of the UN General Assembly and other international meetings, as well as statements by state representatives". (sid. 89 och 103).

På svenska, en utrikesministers uttalanden kan visa på den rättsuppfattning som en stat har (det subjektiva elementet) och därmed vara avgörande om det finns en sedvanerättslig regel. Vidare finns det en majoritet av jurister som menar att uttalanden även kan vara bevis på statspraxis (det objektiva elementet), se sid. 91 i nämnda avhandling.

Eftersom folkrätten är speciell på detta sätt bör Carl Bildt vara mer försiktig än andra ministrar när han använder sociala medier.

Intressant begäran från Europadomstolen

2011-11-30T15:10:00.001+01:00

Enligt SvD vill Europadomstolen "ha svar från svenska regeringen om hur den levt upp till Europakonventionens skydd för den personliga integriteten med införandet av FRA-lagen." Denna formulering är väldigt intressant eftersom den tyder på att Europadomstolen kommer göra en mer fullständig prövning. Centrum för Rättvisa lämnade in sitt klagomål mot Sverige innan signalspaningslagen trädde ikraft. Därmed fanns det en risk (eller möjlighet) att Europadomstolen prövning endast skulle avse signalspaning som skett utan lagstöd och inte signalspaning som skett med stöd av FRA-lagen. SvDs beskrivning talar för att en granskning även kommer att ske av den signalspaning som sker med stöd av signalspaningslagen.

Är detta bra eller dåligt?

Ur en akademisk synvinkel är det självklart positivt att få svar både på om FRAs signalspaning utan eller med lagstöd är förenligt med Europakonventionen.

För FRA-kritikerna kan svaret bli ett annat. Min bedömning är att Sverige kommer fällas för den signalspaning som skett före signalspaningslagen trädde ikraft. Däremot är jag betydligt mer osäker på att Sverige kommer fällas för den signalspaning som skett efter signalspaningslagen trädde ikraft. Detta kan tyckas märkligt eftersom FRAs möjligheter att signalspana i kabel tillkommer med den nya lagen och ökar därmed, men det beror på att Europakonventionen tillåter relativt stora inskränkningar i privatliv och korrespondens om 1) det finns lagstöd samt 2) tillgodoser vissa legitima intressen och 3) anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen har förvisso fällt Storbritannien eftersom deras spaning inte hade tillräckligt tydligt lagstöd men Tysklands lagstiftning och spaning klarade alla tre kraven.

Alldeles oavsett, jag ser gärna att Europadomstolen prövar FRAs signalspaning i båda avseendena, både innan och efter lagstiftningen trätt ikraft.

Uppdatering. Här är pressmeddelande från Centrum för Rättvisa och Europadomstolens begäran.

How may the ICTY contribute to the establishment of an historic record?

2011-11-29T10:04:00.001+01:00

Swedish Television (SVT) recently broadcasted the documentary "Staden som offrades" (A Town Betrayed) which covers the genocide in Srebrenica. Even if the documentary gives a biased impression and possibly makes false allegations, it comes as a surprise to me that the International Criminal Tribunal for Former Yugoslavia (ICTY) has sent a latter to the CEO of SVT Eva Hamilton in order to point out errors in the documentary. Is this the role of the ICTY? In my forthcoming thesis I write the following on the responsibility of international criminal tribunals and courts to create a historic record.

1.5.4 Truth
The concept of truth may arguably be given either a broad or a narrow meaning. The first approach suggests that one merit of bringing alleged culprits of gross atrocities and international crimes before a court is that an accurate historical record may be established.[1] It is not only the conduct of the accused that is relevant for the Prosecution and the Judges, they also have an additional duty to actively clarify as much as possible the historical facts of a case.[2] A more narrow understanding of the concept of truth is to focus on the conduct of the accussed, to separate the culpable from the non-culpable. There is a practical difficulty in keeping the the conduct of the accused and historical facts apart in two separate spheres because international crimes are often conducted in a wider context.[3] However, mindful of the different meanings of the concept truth, one should be cautious when it is used by commentators, in decisions and judgments.
...
8.3.3 The Question of Timing and an Overarching Objective
...
Section 1.5.4. explained that the concept of truth may be given either a broad or a narrow meaning. Damaška explains that there are certainly reasons why international criminal tribunals and courts should seek to establish truth in its broad sense. To set the historic record straight may be a necessary precondition for reconciliation and avoidance of future conflicts. Second, international crimes are often conducted by groups, not isolated individuals, in specific settings, sometimes over extended periods of time. This drives the judges to engage in broad fact-finding. However, Damaška also presents several convincing counterarguments why international criminal tribunals and courts lacks capacity to create a historical record. Judges act under time constraint and are tasked to issue stable decisions upon which actions is taken. Historians on the other hand are not subject to constraints of promptness and finality, they are free to modify their findings. Furthermore, even if the limits of legal relevancy are enlarged, matters relevant to a full historical account will remain legally irrelevant. Additionally, seekers of genuine historical knowledge prefer to explore a wide range of possibilities and approach their subject matter from multiple perspectives instead of depending on two contrary accounts. Polarization becomes a straitjacket for historians. The best that can be expected of international criminal tribunals and courts is to provide fragmentary material that may assist subsequent historical research.[4] Finally, to create a historical record involves broader and collective events while the criminal procedure focuses on the criminal responsibility of an individual. To focus on individual responsibility, to separate the culpable from the non-culpable, and thus lessen the collective guilt is arguably an essential part behind the rationale of international criminal trials. The creation of a historical record could even counter the aim of individualizing the guilt and responsibility for atrocities committed during a conflict. Therefore the reasonable conclusion is that the idiosyncratic goal of international criminal procedure should be to establish truth in its narrow sense which will have implications for the final recommendations of this study.

In other words, international criminal tribunals and courts may contribute to the clarification of the historic record in a broad sense but it should be seen as a concequence of the fact-finding activities of the court in an individual case rather than a factor determining the decisions and actions of the Tribunal or Court. To settle the historic record in a borad sense should be a task for historians. If public broadcasters, such as SVT, broadcast biased and erroneousdocumentaries, there are institutions such as the Swedish Broadcasting Commission (Granskningsnämnden för radio och TV) that may deal with such matters.

I have tried to get hold of the letter and hope to update this post later.

Update. Here is the letter. The letter appears as official because it has been sent by Nerma Jelačić, the Chambers and Registry Spokesperson and acting Head of Outreach. Even though all the findings cited in the letter are relevant, my view is that it is not the role of the ICTY to comment and correct TV documentaries.

[1] Cassese, 2003 (I), pp. 5-6; Cryer/Friman/Robinson/Wilmhurst, 2010, p. 426-427.
[2] Rome Statute, Articles 54(1)(a) and 69(3); see also Piragoff, Donald,Article 69 - Evidence, Triffterer, Otto (Ed.), Commentary on the Rome Statute of the International Criminal Court, 1301-1336, Second Edition, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 2008, p. 1321.
[3] Damaška, 2008, p. 359; Ohlin, 2009, p. 91.
[4] Damaška, 2008, p. 338.

Kulturslussen föreslår tio körfält istället för åtta

2011-11-21T12:51:00.001+01:00

Kulturslussen har på bred front lanserat sitt förslag, både i intervju och genom Benny Anderssons brev till Sten Nordin (m). Jag tycker det är positivt att många engagerar sig i denna fråga och tycker att Kulturslussen ser bra ut. Jag har dock svårt att förstå en del av den kritik som anhängarna till Kulturslussen för fram. Jag kommer att jämföra med det aktuella planförslaget som jag nedan benämner "Nya Slussen".

1. Kulturslussen vill ha fler körfält och mer bro över vattnet
Benny Andersson skriver i sitt öppna brev följande: "Tycker du att det är bra för miljön i Gamla stan att bredda Skeppsbron med 20 meter för att bygga en åttafilig motorled? Hur tror du att vi som bor här, för att inte tala om turisterna som söker sig till Stockholm, kommer att uppleva det?"

Kommentar
Samtidigt anger Jonas Bohlin som presenterar förslaget Kulturslussen i DN att "[v]i har två filer på vardera sidan om allén, och en reservfil som kan utnyttjas för taxi. Och så har vi fyra leder som går under slussen." Det blir tio körfält. Nya Slussen innehåller tre filer åt vardera håll, varav ett åt vardera håll är reserverat för kollektivtrafik och ytterligare ett åt vardera håll kan reserveras för framtida spårvagnstrafik. Ytterligare två körfält leder trafiken under slussen, alltså totalt åtta körfält. Enbart genom att titta på Kulturslussens egen skiss ser man att deras förslag är bredare än Nya Slussen. Kulturslussen riskerar liksom gamla Slussen att bli ett monument för bilismen. Eftersom mycket av kritiken mot Nya Slussen handlar om att det är för många körfält så tror jag Kulturslussen kommer att ha det än svårare.

2. Nya Slussen blir mer tillgänglig
Benny Andersson skriver följande: "Och hur ska man som fotgängare ta sig från Gamla stan till Södermalms torg/Götgatan/Hornsgatan när man måste ta sig upp för lika många trappsteg som i ett fyravåningshus innan man är uppe? Eller nere. Har du i så fall ägnat en tanke åt tillgängligheten för föräldrar med barnvagnar, rörelsehindrade eller äldre? Hur ska dom göra? Vad händer när trapporna är belagda med is och snö?"

Kommentar
Nya Slussens plankarta har gjorts om efter sommarens utställning av planerna. Det kommer att finnas flera stycken dygnetruntöppna hissar och rulltrappor, på två ställen. De ska drivas i stadens regi, just för att tillgängligheten ska kunna garanteras. Höjdskillnaden mellan Söder och Gamla stan kommer att vara likvärdig med dagens - med den skillnaden att det kommer att finnas flera möjligheter för den som är rullstolsburen, kör barnvagn, använder rullator - eller bara drar på en tung rullväska - att ta sig mellan stadsdelarna, utan att vare sig behöva korsa starkt trafikerade vägar eller hindras av trappor. Den som vill kommer att kunna gå på helt plan mark över gång- och cykelbroar i kajnivå för att sedan ta hissen upp till torgplan. Detta är lösning som stadsbyggnads- och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd har förklarat sig nöjda med. Handikapprådet var tidigare kritiska men uttalar numera följande:

Sedan utställningen av detaljplanen för nya Slussen har plankartan, planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen reviderats för att förbättra tillgängligheten. Allmänheten kommer att ha tillgång rulltrappor och hissar mellan kajplan och torgplan på Södermalmssidan dygnet runt.

Ingrid Dalén, som är ordförande för stadsbyggnadsnämndens och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd, är nöjd med de förbättringar av tillgängligheten som har gjorts nu.

- Det är ett klart framsteg och mycket positivt att hissarna kommer att vara i stadens regi. Det säkerställer att tillgängligheten kommer att vara hög och det är bra med så höga ambitioner från staden.

Men det finns många tillgänglighetsfrågor att bevaka också i den fortsatta utbyggnadsprocessen, menar Ingrid Dalén, till exempel vill handikappråden ha en fortsatt diskussion med staden om hur man ska få till en så bra lösning som möjligt när det gäller det långa avståndet mellan bussterminalen och tunnelbanan.

- Men vi tycker ju inte att det finns någon anledning att stoppa detaljplanen på grund av det, säger Ingrid Dalén.

Det oberoende nätverket Yimby har skrivit två pedagogiska inlägg varför de menar att Nya Slussen blir bättre ur tillgänglighetssynpunkt.

3. Nya Slussen kommer att byggas i etapper
Benny Andersson skriver: "Tycker du att det är en bra idé att stänga av all trafik runt Slussen i sju år?"

Kommentar
Många kritiker oroar sig över hur resenärer kommer att kunna färdas via Slussen under genomförandet. Det är inte så att hela Slussen kommer vara nedstängd i 7 år. Projektet är uppdelat i två etapper, – först den östra sedan den västra – för att underlätta trafikflödena. Man kommer att kunna gå och cykla från Gamla stan till Södermalm under hela byggtiden, men det kommer att bli omledningar och tillfälliga broar under vissa perioder. Det kommer att bli jobbigt men det är nödvändigt. Alternativet är att gamla Slussen står kvar och vid en viss tidpunkt kommer konstruktionen inte kunna lagas mera utan det blir en risk för att delar faller ner på resenärer och andra som vistas i dess närhet. Även om man skulle genomföra Kulturslussen skulle det krävas ett bygge i etapper där delar av Slussen stängs av och framkomligheten minskar.

Nu har jag besvarat en del av Kulturslussens och Benny Anderssons kritik, men jag vill inte vara alltför negativ. Kulturslussen har agerat betydligt mer konstruktivt än delar av oppositionen genom att presentera ett relativt konkret förslag. Jag hoppas att Nya Slussen kan ta till sig en del av de förslag som förs fram, framförallt tanken om att fylla platsen med kultur.

Uppdatering. DNs Anders Bolling konstaterar samma sak som jag gör och intervjuar dessutom Slussens projektledare Andreas Burghauser. Läs även vad Per Ankersjö (c) och Sten Nordin (m) skriver.

Anförande i trafikdebatten

2011-11-17T15:03:00.001+01:00

Här är mitt inledningsanförande i trafikdebatten den 17 november 2011, Stockholms kommunfullmäktige.

Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,

Jag kommer att tala om tre saker. 1) folkpartiets vision om Stockholm som cykelstad 2) utbyggd kollektivtrafik och 3) vikten av god infrastruktur och då känns Slussenprojektet särskilt aktuellt.

En stor del av miljöarbetet handlar om att underlätta för stockholmarna att transportera sig just miljövänligt. Stockholm bör exempelvis bli en mer attraktiv stad för alla som cyklar och går. Gång- och cykelvägar ska vara vackra, väl belysta, väl underhållna, säkra och lättillgängliga. Vi vill binda ihop existerande gång- och cykelbanor till ett väl sammanlänkat nät. Vi vill att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan och andra kollektiva färdmedel, särskilt vid lågtrafik. Gångtrafikanter och cyklister måste kunna dela på gaturummet. Därför behövs säkra och avskilda cykel- och gångvägar.Vi kommer att satsa en miljard på cykelbanor, stråk under perioden fram till 2018.

Stockholm är en växande stad vilket kräver en stark och robust infrastruktur. Det handlar om mer spårbunden kollektivtrafik. Vi i folkpartiet står bakom att fler busslinjer konverteras till spårvagn och det är angeläget att en framtida utbyggnad av tunnelbanan studeras tillsammans med SL. Mer specifikt vill vi i folkpartiet se att projekt som Spårväg syd och tunnelbana mot Nacka genomförs. Vidare vill vi att båttrafiken på Stockholms inre vatten ökar och då kommer Nya Slussen att bli en naturlig knutpunkt.

Nya Slussen är ett av de viktigaste infrastrukturutmaningarna som vi har. Ärendet har utretts under lång tid och många tänkbara alternativ har diskuterats. Folkpartiet anser att det nuvarande förslaget är bra ur flera synvinklar. Stockholm och bebyggelsen kring mälaren säkras mot framtida havsnivåhöjningar och prognoser om att nederbörden kommer att öka möter vi med större avtappningsmöjligheter. Vi i Folkpartiet har varit framgångsrika i våra anträngningar att värna Stockholms siluett och vyer. Nya Slussen kommer att värna Söders dramatiska landskap och de fria vyerna över Mälaren och Saltsjön. Genom att antalet körbanor minskar anpassar vi Slussen till dagens och framtidens minskade biltrafik samtidigt som vattenytorna ökar. Slutligen tar vi det ansvar som krävs för att säkra säkerheten för alla de människor som dagligen passerar Slussen, den nuvarande konstruktionen håller bokstavligen på att falla samman.

Att bygga om Slussen är en stor utmaning och den är på inga sätt problemfri. Den största utmaningen ser jag i hur vi ska klara av en fungerande kollektivtrafik under ombyggnadsperioden. Eftersom Slussen måste byggas om är detta ofrånkomligt och de som försöker förespegla något annat riskerar att ägnar sig åt billig populism.

Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm.

Kritiken avseende straffrihet i Syrien ska riktas mot Ryssland

2011-11-02T15:12:00.007+01:00

Lars O Ericsson, docent i praktisk filosofi vid Stockholms universitetanser att Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) är en politisk domstoleftersom den inte har utfärdat en arresteringsorder för Syriens presidentAl-Assad. Han gör en jämförelse med arresteringsordern mot Gaddafi.

Jag anser att kritiken är missriktad och den verkar grundas på ettmissförstånd. Domstolen har som huvudregel endast jursdiktion beträffande brottbegångna på en ansluten stats territorium eller av dess medborgare. Det byggerpå att stater enligt folkrätten är suveräna och endast genom samtycke kanstaterna överlåta makt till en internationell domstol. Syrien har inte anslutitsig stadgan för ICC och därmed blir det fel när Ericsson skriver att ICC borde"rimligtvis för länge sedan ha agerat mot Bashar al-Assad på samma sättsom man agerade gentemot Khadaffi." ICC skulle då ha agerat utanför debefogenheter som ges av domstolens stadga.

Libyen har inte heller anslutit sig till domstolen stadga men likväl utfärdadesen arresteringsorder gentemot Gaddafi. Vad är skillnaden? Skillnaden är att FNssäkerhetsråd som undantag från huvudregeln kan ge domstolen rätt att undersökabrott som har begåtts även på icke-anslutna staters territorium eller av dessmedborgare. Säkerhetsrådet har gett en sådan befogenhet avseende Libyen ochSudan men inte avseende Syrien. Det beror framförallt på att Ryssland som partnertill Syrien skulle lägga in sitt veto i FNs säkerhetsråd. Det stämmer att dettaär en politiserad process, men då ska kritiken riktas mot FNs säkerhetsråd,särskilt Ryssland och inte mot ICC.

Självklart skulle en filosof, och även en jurist, kunna tycka att principen omstaters suveränitet och under vilka förutsättningar en internationell domstolkan få jurisdiktion är moraliskt felaktiga men då bör kritiken riktas motfundamenten för folkrätten och inte mot en domstol som följer den stadga somsuveräna stater enats om. En sådan filosof (eller jurist) bör då samtidigtföreslå en alternativ grund för folkrätten som inte grundar sig på staterssuveränitet och deras samtycke. Då befarar jag att filosofen snabbt hamnar inaturrätten vilket skapar andra problem, t.ex. vem är det som ska avgöra vadsom följer av naturrätten, ska det vara teologerna, folkrättsjuristerna ochfilosoferna vid Stockholms Universitet? Hur ska man förmå staterna att följaregler som de inte utformat?

Lägg grunden för Spårväg Syd

2011-10-20T20:34:00.003+02:00

Det finns många goda förslag om hur kollektivtrafiken i Stockholmsregionen kan utvecklas. Utmaningen ligger i att välja rätt trafikform där de vanliga röda bussarna, de blåa innerstadsstombussarna, spårvagn och tunnelbana har olika hög kapacitet. Med de begränsade resurser som alla politiker, oavsett partifärg, förfogar gäller det att välja den trafikform som svarar mot resandeunderlaget.

Det är mot denna bakgrund som Spårväg Syd bör diskuteras. SL:s förstudie har kommit fram till att det i dagsläget inte finns ett samhällsekonomiskt lönsamt resandeunderlag för att bygga Spårväg Syd och det är självklart att de i sin prioritering av olika projekt måste ta hänsyn till den samhällsekonomiska nyttan.

Trafik- och renhållningsnämnden svarade onsdagen den 19 oktober på remiss om Spårväg Syd. Från Folkpartiets sida ansåg vi att SL:s bedömning var något för pessimistisk. Därför tog vi initiativ till ett mer positivt yttrande där vi redan nu tar ställning för att SL omgående ska utreda förstärkt busstrafik längs den aktuella sträckan. Samtidigt måste de berörda kommunerna, inklusive Stockholm, vara tydliga i planeringen av kommande bebyggelse så att den görs i anslutning till en blivande spårväg så att den samhällsekonomiska nyttan ökar och därmed blir mer försvarbar. På så sätt lägger vi grunden för Spårväg Syd och främjar utvecklingen för Stockholms södra delar.

Här kan du läsa alliansens särskilda uttalande i Trafik- och renhållningsnämnden. Jesper Svensson skriver på samma tema.

Poliser med falsk identitet på nätet kan vara rimligt

2011-10-20T10:37:00.010+02:00

DN skriver att SÄPO-chefen Anders Danielsson vill att hans personal ska kunna spana under falsk identitet på internet och infiltrera diskussionsgrupper. Min spontana reaktion på morgonen var att det är precis så jag vill att polisen och SÄPO ska arbeta, det är riktad spaning och inte nödvändigtvis automatiserat. Därför är det lättare att acceptera än exempelvis signalspaning för polisiära ändamål. Det senare bygger på att staten får tillgång till väldigt stora trafikmängder, registrerar och lagrar betydande mängder data om laglydiga medborgares kommunikation.

Väl på jobbet fick jag ett mail av en bekant som var skeptisk till Säpo-chefens förslag. Jag skrev då följande svar.

Hej,
...
Jag har uppfattat att Säpo-anställda redan idag i den fysiska världen kan gå på möten arrangerade av diverse suspekta organisationer och ta kontakt med kriminella utan att röja sin identitet (Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter och behovs-/proportionalitetsprinciperna 8 § polislagen). Då vore det inte så konstigt om de kunde göra samma sak i den digitala världen.

Vänligen Mark

När Sveriges Radio senare under morgonen ringde för en kommentar kände jag mig tvingad att bolla denna fråga med en annan bekant så att man inte hoppar i galen tunna. Mikael Nilsson visade sig ha funderat i samma banor, på Twitter skriver han följande.

Mycket bättre än signalspaning, IMHO. Kan vi byta? Polisen vill spana på internet Inrikes SvD http://t.co/l5bKkTwZ

Det viktiga är att 1) polisen i sitt spaningsarbete på internet inte registrerar data om privatpersoner alltför brett, 2) registrerad data som visar sig vara oväsentlig skyndsamt gallras ut, 3) verksamheten ska inte automatiseras och 4) en oberoende instans (t.ex. SIN) granskar verksamheten.

Uppdaterat
Henrik Alexandersson verkar också vara öppen för detta förslag. Se även SR och Expressen.

Mindre stränga krav för att erhålla sjukersättning

2011-10-19T23:54:00.006+02:00

Under valåret 2010 fördes en debatt om förändringarna i sjukförsäkringssystemet. Ett exempel som lyftes fram var Jörg Teichert som vägrades sjukersättning av Försäkringskassan. Jag hänvisade då till lagstiftningen som anger att sjukersättning ska komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är "stadigvarande nedsatt". Medan socialdemokraterna hade en väldigt bestämd uppfattning om att lagstiftningen i denna del var felaktig skrev jag följande.

Själv skulle jag vänta tills domstol har prövat Jörg Teciherts överklagande.

Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen i ett annat mål tolkat vad "stadigvarande nedsatt" betyder och gjort en mindre sträng tolkning än vad Försäkringskassan vilket kommer göra det lättare att erhålla sjukersättning. Nedsättningen av arbetsförmåga måste inte vara livslång vilket Försäkringskassan har krävt. Högsta Förvaltningsdomstolen skriver följande på sidan 5 i sin dom.

Enligt motivuttalanden ska begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga tolkas så att nedsättningen förväntas kvarstå under all överskådlig framtid. Det finns däremot varken i lagtext eller motiv stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.

Liksom Mattias Lindbäck anser jag att denna mer generösa tolkning är helt rimligt. Det var alltså inte lagstiftningen i denna del som det var fel på utan Försäkringskassans tolkning. Jag utesluter inte att lagstiftningen behöver justeras i andra dekar men förhoppningsvis kan domen inte bara leda till att enskilda får det bättre men även till att debatten kan bli mindre polariserad.

Debatt om Makitanfallet

2011-10-05T12:28:00.007+02:00

Den 8 april 2011 avkunnade Stockholms tingsrätt dom i Makitanfallet rörande grovt folkrättsbrott (krigsförbrytelser). Med anledning av domen riktade docenten Ola Engdahl kritik mot rättegångens alla aktörer (sidan 34 i Advokaten nr 6/2011).

Engdahl menar att domen "avslöjar kunskapsluckor om centrala aspekter av folkrätten hos både domstolen, åklagarna och försvararna". En av huvudpunkterna i kritiken är att tingsrätten och parterna inte förmått göra skillnad på reglerna som är tillämpliga internationell väpnad konflikt och icke-internationell väpnad konflikt. Engdahl är kritiskt till att Tingsrätten verkar ha kommit fram att det rådde en internationell väpnad konflikt men grundat straffansvar på artikel 3 som endast är tillämplig i icke-internationell väpnad konflikt.

Nu har åklagaren i målet Magnus Elving svarat (sid. 35 i Advokaten nr 7/2011). Han förklarar att åklagarsidan "åberopade inte artikel 3 som en ansvarsgrundande kompletteringsregel till folkrättsbrottet, men under rättegången gick vi igenom principerna för den." Det framgår av stämningsansökan att åklagarsidan inte åberopade artikel 3 som ansvarsgrundande bestämmelse.

Orsaken till att åklagarna redogjorde för artikel 3 var att nämnda bestämmelse har en mer begränsad räckvidd och skydd i förhållande till det mer omfattande regelverket och skyddet i internationell väpnad konflikt. Därmed anser åklagarna att det vore orimligt om gärningar som är straffbelagda i icke-internationell väpnad konflikt är straffria i en internationell väpnad konflikt, närmare bestämt handlar det om "”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”. Denna formulering återfinns i artikel 3 som berör icke-internationella väpnade konflikter men inte i de bestämmelser som berör internationella väpnade konflikter.

Åklagarna pläderade i första hand att rätten skulle ge orden "omänsklig behandling" i artikel 147 i fjärde Genèvekonventionen som är tillämplig i internationellt väpnade konflikter en vidd tolkning så att det även omfattade ”kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling”.

Jag anser att åklagarsidan resonerat på ett rimligt sätt. Det utesluter inte att vissa formuleringar i domen är olyckliga, men det får tingsrätten svara för. Vi får se om det kommer ett svar från Engdahl eller om debattörerna har närmat sig varandra.

ICCs åklagare inleder förundersökning avseende Elfenbenskusten

2011-10-03T12:16:00.005+02:00

Internationella brottsmålsdomstolens (ICC) förundersökningskammare beslutade idag att ge domstolens åklagare rätt att inleda förundersökning avseende påstådda brott i Elfenbenskusten. Det är första gången en stat som inte är ansluten till Romstadgan för ICC på ad hoc basis samtycker till att domstolen ska få behörighet (artikel 12(3) i Romstadgan) och domstolen beslutar om att inleda en förundersökning . Elfenbenskusten uttryckte detta samtycke den 18 april 2003 och upprepade samtycket den 14 december 2010. Det är domstolens åklagare som därefter ansökt om att inleda en förundersökning enligt artiklarna 13(3) och 15.

Det är viktigt att komma ihåg att det är åklagaren som med förundersökningsdomarnas godkännande väljer vilka personer som ska åtalas. Det går inte att med hjälp av en artikel 12(3)-deklaration styra åtal mot en eller annan sida i en viss konflikt.

Jämförelse med Libyen och Darfur, Sudan
ICCs åklagare bedriver förvisso förundersökningar avseende brott i Libyen och Darfur, Sudan som inte heller är anslutna till domstolen, men i dessa två senare fall är det FNs säkerhetsråd som gett domstolen behörighet mot respektive stats vilja (artikel 13(2) i Romstadgan).

Alldeles oavsett, det är utmärkt att Elfenbenskusten gett sitt samtycke, att åklagaren vill inleda förundersökning och att förundersökningskammaren godkänt detta.

Relevans för Israel-Palestinakonflikten
Denna utredning är även intressant för Israel-Palestinakonflikten eftersom domstolen mottagit ytterligare en artikel 12(3)-deklaration, från den Palestinska myndigheten. Palestinierna vill ge ICC behörighet för alla brott begångna på det palestinska territoriet efter den 1 juli 2002.

Stater som är anslutna till Romstadgan kan liksom åklagaren initiera en förundersökning, artikel 13(1) i Romstadgan. Artikel 12(3)-deklarationer är svagare eftersom en icke-ansluten stat inte kan initiera en förundersökning, det skapar bara en sådan möjlighet för åklagare, anslutna stater och FNs säkerhetsråd. Endast stater kan göra artikel 12(3)-deklarationer varför frågan om Palestinas status i FN och erkännande av andra stater kan vara avgörande för om åklagaren väljer att initiera en förundersökning.

Vet justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) vad han beslutar om?

2011-09-27T21:58:00.010+02:00

Det pågår en debatt mellan socialdemokraterna och centerpartiet om EUs datalagringsdirektiv. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) hänvisar i GP till Gudrun Antemars trafikdatalagringsutredning (SOU 2007:76) och hävdar att "rättsväsendet ska bara kunna få ut uppgifterna för misstänkta personer, och bara efter domstolsbeslut." Det är fel.

Gudrun Antemar återger på sidan 223 i sin utredning att för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 lagen om elektronisk kommunikation (LEK) behöver det inte finnas en skäligen misstänkt person och det är den brottsbekämpande myndigheten, inte en domstol, som beslutar om åtgärden. Antemar föreslog ingen förändringar av 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK, vilket gjorde att två sakkunniga i utredningen motsatte sig hennes förslag (Lagerud och Lindblom). Regeringens proposition 2010/11:46 "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG", som socialdemokraterna angett stöd för i riksdagen, innehåller inte heller en sådan förändring.

En annan utredning, Polismetodutredningen (SOU 2009:1), föreslår förvisso att 6 kap. 22 § första stycket 3 ska försvinna men den ska ersättas av en ny lag, lagen om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Även enligt det senare förslaget kan brottsbekämpande myndigheter få ut trafikuppgifter utan domstolsbeslut och det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person. Polismetodutredningens förslag har accepterats av regeringen genom lagrådsremiss den 16 december 2010, godkänt av lagrådet den 18 januari 2011.

Givet att de brottsbekämpande myndigheterna bl.a. med hjälp av elektronisk övervakning ska kunna upptäcka och förhindra brott före brotten inträffar så är polismetodutredningens förslag rimligt. I underrättelseverksamhet går det inte att ha krav på att spaningen ska inriktas mot misstänkta personer utan det måste ske bredare. Vidare är nyttan av att domstolar i förväg ska styra de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet begränsad. Ett sådant krav riskerar att bli en integritetskuliss då domstolarna lätt kommer att hamna i händerna på de brottsbekämpande myndigheterna som alltid kan peka på att det finns ett trängande intresse. Det är då bättre med en stark efterhandskontroll av en oberoende myndighet, t.ex. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Om man inte tycker att de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna använda elektronisk övervakning för att upptäcka och förhindra brott så är saken enklare, då ska sådan övervakning förbjudas.

Det är dock oroväckande att justitieutskottets ordförande i sitt försvar av trafikdatalagringsdirektivet inte verkar känna till grundläggande fakta. Han hänvisar ju trots allt till Gudrun Antemars utredning som motsäger hans påstående. Det är möjligt att ändringar sker efter att proposition och lagrådsremisser presenterats, men det börjar bli sent och jag ifrågasätter om det finns utrymme för något annat än symboliska förändringar.

Bloggar
Bengt Jonsson

Justitieutskottet tar upp EU-TFTS

2011-09-26T15:30:00.003+02:00

Enligt föredragningslista tar riksdagens justitieutskott den 13 september 2011 upp EU-förslag om ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism (EU-TFTS). Det innebär att EU ska bygga upp en omfattande databas som kommer att innehålla vanliga privatpersoners bankdata. Jag har tidigare framfört kritik mot detta i tre separata inlägg.

Utländska företag och libyisk internetövervakning

2011-09-20T11:51:00.009+02:00

Wall Street Journal har en intressant artikel om företag som byggt upp libyisk internetövervakning. Boeings dotterföretag Narus dyker ofta upp, även i detta fall. Får lägga till franska Amesys, kinesiska ZTE och sydafrikanska VASTech till listan. Amesys verkar ha en produkt som kallas "Eagle". I artikeln står följande.

Whereas many Internet interception systems carry out basic filtering on IP address and extract only those communications from the global flow (Lawful Interception), EAGLE Interception system analyses and stores all the communications from the monitored link (Massive interception).

On its website, Amesys says its "strategic nationwide interception" system can detect email from Hotmail, Yahoo and Gmail and see chat conversations on MSN instant messaging and AIM. It says investigators can "request the entire database" of Internet traffic "in real time" by entering keywords, email addresses or the names of file attachments as search queries.

Av artikeln framgår det att VASTech tjänst "Zebra" kan användas för trafikanalys, dvs kartläggning av individer, nätverk, grupper och organisationer.

A description of the company's Zebra brand surveillance product, prepared for a trade show, says it "captures and stores massive volumes of traffic" and offers filters that agents can use to "access specific communications of interest from mountains of data." Zebra also features "link analysis," the description says, a tool to help agents identify relationships between individuals based on analysis of their calling patterns.

John Cerone om FN och Palestinas status

2011-09-19T13:11:00.009+02:00

John Cerone, medlem i the American Society of International Law, har skrivit en informativ text om FN och Palestinas status.

al-Sadr: Inga fler attacker mot USA

2011-09-11T11:42:00.003+02:00

DN rapporterar att den radikale irakiske shialedaren Muqtada al-Sadr beordrat sina anhängare att inte anfalla USA-styrkor i landet.Det är bra, framförallt för de irakier som önskar att landet ska vara självständigt, demokratiskt och fredligt. Jag skrev några rader om al-Sadr i Nationalencyklopedins årsbok för 2004 (dock med stavningen as-Sadr efter redaktörens ändring).

Inbjudan - Tio år sedan terrorattackerna den 11 september: Var står Sverige och världen idag?

2011-09-08T10:34:00.001+02:00

I ett panelsamtal möts tre jurister för att ge sin syn på var Sverige och världen står idag mot bakgrund av terrorattackerna den 11 september 2001. Vad har hänt under de senaste tio åren kring internationellt bruk av våld, kampen mot internationell terrorism och främjandet av demokrati?

Datum och tid: måndagen den 12 september, klockan 18–19.30 (inkl. frågestund)
Lokal: Stockholms universitet, Aula Magna, vänster hörsal.
Moderator: John Chrispinsson

Medverkande
Said Mahmoudi – professor i internationell rätt och dekanus för Juridiska fakulteten, Stockholms universitet. Hans forskningsområden berör bland annat internationellt bruk av våld och internationella organisationer. Under senare år har han fokuserat sin forskning på folkrättsliga regler beträffande gemensamma värderingar och principer (t.ex. fred, hållbar utveckling, mänskliga rättigheter) och globala resurser (oceaner, klimat, biologisk mångfald). Hans pågående forskning handlar om förhållandet mellan Islam och folkrätt.

Ove Bring – professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet och i folkrätt vid Uppsala universitet och Försvarshögskolan. Han har tidigare arbetat som sakkunnig, departementsråd och folkrättsrådgivare på Utrikesdepartementet. Sedan 1999 är han ledamot av Permanenta skiljedomstolen i Haag. Han har författat en mängd böcker och artiklar inom folkrätt och debatterar också flitigt i media. Hans specialområden är bland annat folkrätt och säkerhetspolitik, FN-stadgans folkrätt, fredsbevarande och fredsframtvingande operationer, internationell humanitär rätt i väpnade konflikter och nedrustningsrätt.

Han och Said har varit flitigt kommenterat internationella väpnade konflikter och kampen mot internationell terrorism. Deras något varierande åsikter i dessa frågor har kommit till uttryck i boken ”Internationell våldsanvändning och folkrätt”, som de publicerade 2006. De har även debatterat om dessa frågor vid flera tillfällen.

Hans Corell – FN:s undergeneralsekreterare för rättsliga frågor och FN:s rättschef mars 1994 - mars 2004, alltså under den aktuella tiden för både för Afghanistan- och Irakkriget. Han var ögonvittne till terrorattacken den 11 september 2001. Tjänstgjorde 1984-1994 i Utrikesdepartementet som ambassadör och chef för departementets rättsavdelning. Under åren 1962-1984 var han verksam i olika domstolar och i Justitiedepartementet.

Han var medlem i Sveriges delegation till FN:s generalförsamling 1985-1993 och har haft flera förordnanden med anknytning till Europarådet, OECD och ESK (nu OSSE). Sedan 1990 är han ledamot av Permanenta skiljedomstolen i Haag. År 1998 var han generalsekreterarens representant vid Romkonferensen om upprättande av den Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Sedan februari 2006 är han ordförande i styrelsen för Raoul Wallenberg Institute i Lund. Han är hedersdoktor vid Stockholms universitet och undervisar ibland på våra kurser.

Panelsamtalet inleder höstens serie av tisdagsföreläsningar (även om just detta evenemang äger rum en måndag!).

Föreläsningarna har fri entré och är öppna för alla. Ingen föranmälan krävs.

Välkommen miljardsatsning på matematik

2011-09-06T12:55:00.007+02:00

Regeringen har på förslag från folkpartiet enats om att skjuta till 2,6 miljader kr för att höja resultaten i matematik. Det är mycket bra.

Ship to Gaza post scriptum

2011-09-06T10:34:00.008+02:00

I fredags publicerade New York Times den rapport som FN-kommissionen under Palmer presenterat angående Ship-to-Gaza.

När Ship-to-Gazafartygen bordades den 31 maj 2010 skrev jag en kommentar på min blogg. Vid tidpunkten för min bloggpost var utgångspunkten i media att stater inte har någon rätt att ingripa mot fartyg under annan stats flagg utanför sitt territorialhav. Jag påpekade att det stämmer om det är folkrätten i fredstid som är tillämplig men inte om det råder en väpnad konflikt. Jag redogjorde därefter vad som gäller i fred respektive i väpnad konflikt. Eftersom jag alltid tvingar mina studenter att välja vilka regler som är tillämpliga kände jag mig tvingad att ta ställning och valet blev reglerna i fredstid vilket påverkade mina senare slutsatser. Professorerna Ove Bring och Said Mahmoudi kom till samma slutsats.

FN-kommissionen kommer till en annan slutsats, det rådde en väpnad konflikt vid den aktuella tidpunkten (para. 73). Det intressanta är att såväl Israel som Turkiet verkar vara överens om att det är en väpnad konflikt som råder, de är dock oense om den ska klassificeras som icke-internationell eller internationell (paras. 24 och 46). Den senare klassificeringen är viktig eftersom blockadreglerna endast gäller vid en internationell väpnad konflikt.

On that basis, the Turkish Commission concludes that Israel’s blockade is illegal, on the grounds that:
(a) A blockade may only be imposed in a situation of international armed conflict and the State of Israel has never recognized Palestine as a State or its armed conflict with Hamas as an international one (para. 23)
...
The Israeli Commission’s conclusions on Israel’s naval blockade can be summarized as follows. Since the beginning of 2001, thousands of rockets and mortars have been fired into Israel in ever growing numbers from the Gaza Strip.114 Against this background, Israel declared that an armed conflict was taking place between it and Palestinian terrorist organizations, and that the normative framework to be applied to the activities of the IDF were the principles and rules of the law of armed conflict. (para. 46)
...
The Panel now turns to consider whether the other components of a lawful blockade under international law are met. Traditionally, naval blockades have most commonly been imposed in situations where there is an international armed conflict. While it is uncontested that there has been protracted violence taking the form ofarmed conflict between Israel and armed groups in Hamas-controlled Gaza, the characterization of this conflict as international is disputed. The conclusion of the Panel in this regard rests upon the facts as they exist on the ground. The specific circumstances of Gaza are unique and are not replicated anywhere in the world. Nor are they likely to be. Gaza and Israel are both distinct territorial and political areas. Hamas the de facto political and administrative authority in Gaza and to a large extent has control over events on the ground there. It is Hamas that is firing the projectiles inIsrael or is permitting others to do so. The Panel considers the conflict should btreated as an international one for the purposes of the law of blockade.(para. 73)

Den enda svenska folkrättsjuristen som i maj 2010 offentligt argumenterade för att det rådde en väpnad konflikt var Göran Lysén. FN-kommissionen uttrycker samma uppfattning vilket gör blockaden laglig. Jag accepterar slutsatserna i denna del och har under resans gång ändrat uppfattning. FN-kommissionen har dock kritiserat hur blockaden verkställts, framförallt agerandet som ledde till att nio personer dödades på fartyget Mavi Marmara. Med rapporten ges möjlighet för både Turkiet och Israel att lämna sina ursprungliga positioner och mötas någonstans mitt på vägen. Min personliga uppfattning är att de bör utnyttja denna möjlighet.

Till sist. Douglas Guilfoyle har skrivit artikeln "The Mavi Marmara Incident and Blockade in Armed Conflict" som publicerades i British Yearbook of International Law den 12 maj 2011. Han argumentar för att det råder en icke-internationell väpnad konflikt mellan Israel och Hamas vilket gör blockaden är olaglig. Artikeln har blivit kommenterad på bloggen Opinio Juris, läs även kommentarerna till bloggposten.

US District Judge: Warrant required to access mobile location data

2011-08-29T07:52:00.007+02:00

The Register reports a case where the Eastern District Court of New York has made an interesting ruling. Before I comment upon the case it is worth going into the current law practice of US Courts. The following section on current U.S. Law has been written for an article not yet published.

Current Law
The Fourth Amendment of the US Constitution provides the following.

The right of the people to be secure in their persons, houses, papers, and effects, against unreasonable searches and seizures, shall not be violated; and no Warrants shall issue but upon probable cause, supported by Oath or affirmation, and particularly describing the place to be searched, and the persons or things to be seized.

In comparison with article 8 of the European Convention on Human Rights (ECHR), the Fourth Amendment has neither any explicit requirement that interference must be in accordance with law nor any list which describes for which purposes interference may be legitimate. This does not mean that such matters are irrelevant. In Katz v. United States 389 U.S. 347 (1967), the Supreme Court ruled that the amendment covered a person’s “reasonable expectation of privacy”. However, there are great difficulties to know what makes an expectation of privacy constitutionally “reasonable”.

The Fourth Amendment offers a higher protection than article 8 of the ECHR in the sense that searches and seizures require probable cause and a warrant. This requires that the measure is covered by the notions “search” or “seizure”, which may explain why law enforcement agencies that conduct warrant-less surveillance tend to define the notions “search” or “seizure” narrowly. This has implications for the content/non-content distinction.

The European Court of Human Right's ruling in Malone that “envelope” information (traffic data) is protected by article 8 may be contrasted with the approach taken U.S. Courts.

The Supreme Court ruled in Ex parte Jackson 96 U.S. 727 (1877) that the Fourth Amendment does not protect the outside of a postal package. Similarly, the Supreme Court ruled in Smith v. Maryland 442 U.S. 735 (1979) that the content, but not the numbers dialled from a telephone call are protected by the Fourth Amendment. The installation and use of a pen register was not a “search” and no warrant was required. The Court of Appeals, Ninth Circuit held in United States v. Forrester 495 F.3d 1041, that the government did not trigger the Fourth Amendment when it had a target’s Internet Service Provider install a monitoring device that recorded the IP address, to/from address for e-mails, and volume sent from the account. In an opinion by Judge Fisher, the Ninth Circuit concluded that this non-content surveillance was analogous to the use of a pen register that the Supreme Court held in Smith v. Maryland and did not constitute a search for Fourth Amendment purposes. Hence, no warrant is required for interception of such data. In line with the aforementioned cases Orin Kerr argues that the basic building block of the Fourth Amendment should be that contents of communications are ordinarily protected but non-content information is not protected. Daniel J. Solove finds this distinction dubious with pen registers, e-mail, IP-adresses and URLs.

To conclude, the Fourth Amendment offers higher protection than article 8 of trhe ECHR when it applies, but the scope when the Fourth Amendment applies is more narrow, it is limited to interception of content data.

Eastern District Court of New York
The District Judge made the following statement:

The Supreme Court in Katz, after all, drastically changed existing Fourth Amendment doctrine in concluding that the phone booth user had a reasonable expectation of privacy over the contents of his conversation. ... The fiction that the vast majority of the American population consents to warrantless government access to the records of a significant share of their movements by 'choosing' to carry a cell phone must be rejected. In light of drastic developments in technology, the Fourth Amendment doctrine must evolve to preserve cell-phone user's reasonable expectation of privacy in cumulative cell-site-location records. ... This court ... seeks to resolve the question before it: whether the request for at least 113 days of cumulative cell-site-location records for an individual's cell phone constitutes a search under the Fourth Amendment. (Sealed Appl. at I, 5.) The court concludes that it does. Consequently, the information sought by the Government may not be obtained without a warrant and the requisite showing of probable cause.

The district court ruling departs from the Supreme Court ruling in Smith v. Maryland, because it extends the scope of the Fourth Amendment to non-content surveillance. The district briefly cites Smith v. Maryland on page 5.

The District Judge also makes some allusions to litterature in his conslusions.

While the government's monitoring of our thoughts may be the archetypical Orwellian intrusion, the government's surveillance of our movements over a considerable time period through new technologies, such as the collection of cell-site-location records, without the protections of the Fourth Amendment, puts our country far closer to Oceania than our Constitution permits.

It remains to be seen if the order will stands or is reversed on appeal.

Swedish law
In general a warrant is needed to acquire non-content data in Sweden in the context of criminal investigation. However, there is a loophole in chapter 6, section 22(3) the Electronic Communications Act (2003:389). No warrant or probable cause is needed if it concerns an offence where the sanction is two years imprisonment or more. This provision is typically used a) when a crime has been commited, but it is impossible to identify a suspect, 2) for intelligence purposes.

Tid för beslut om nya Slussen

2011-08-26T07:16:00.005+02:00

I maj välkomnade jag det nya Slussenförslaget som kommer att ge en enkel, effektiv och lättorienterad trafikanläggning med god framkomlighet för gående, cyklister, för kollektivtrafik och bilister. Som folkpartiets representant i Stockholms Trafiknämnd har det varit viktigt att utsikten över Mälaren och Saltsjön inte får byggas igen. Det förra förslaget gav ett alltför massivt intryck vilket blev korrigerat i majförslaget. Det har gjort att miljöpartiet, som ofta är skeptiska till nybyggnation, tydligt tagit ställning för förslaget.

Nu har socialdemokraternas oppositionsborgarråd Karin Wanngård i ett sent skede förklarat att de underkänner förslaget och önskar en ny utredning. När man lyssnar på henne verkar den enda konkreta kravet vara att Gamla Stan ska bli bilfritt. Faktum är att med det nya slussenförslaget kommer dimensioneringen för biltrafik att minska till fördel för kollektivtrafik och gångtrafikanter. Gamla Stan är redan bilfritt, trafiken går på ömse sidor av bebyggelsen. Under 1960-talet passerade 90 000 fordon per dygn i nord-sydlig riktning. I prognosen 2030 för nya Slussen räknas med 29 500 bilar per dygn och trafikkapaciteten kommer med den nya Slussen att halveras jämfört med idag (se sid. 23-24 i detta PM). Det är inte att leda bilar in i Gamla Stan vilket socialdemokraterna påstår. Den nya slussen är en satsning på kollektivtrafik, gång- och cykeltrafikanter.

Slussen är idag en trafikapparat som är närmast fallfärdig. Frågan om ett nytt Slussen har utretts i 20 år och när vi nu har ett bra förslag är det dags för oss Stockholmspolitiker att leverera. Det är tid för beslut. Jag anser att Karin Wanngård borde lyssna på sina partivänner Johan Westerholm och Einerstam.

Att avsätta Gaddafi räcker inte

2011-08-23T08:50:00.002+02:00

Artikel publicerad på SvD Brännpunkt den 23 augusti 2011

Att avsätta Gaddafi räcker inte

När rebellerna nu har intagit Tripoli är Gaddafis dagar räknade.

Världssamfundets militära intervention i Libyen kan ses som en framgång för de som önskar att staters suveränitet ska vika vid allvarliga och massiva brott mot civilbefolkningen. Men den slutgiltiga domen över världssamfundets agerande och denna insats bör först falla när vi om några år kan bedöma om Libyen valt en fredlig och mer demokratisk väg än tidigare.

Interventionen har skett med folkrättsligt stöd genom säkerhetsrådets resolution 1973 (2011) som tillsammans med resolution 1970 (2011) innehöll flera komponenter. Utöver att säkerhetsrådet gav Internationella brottmålsdomstolen ICC och dess åklagare behörighet att lagföra brott upprättades ett vapenembargo och världssamfundet fick rätt att med alla nödvändiga medel upprätthålla en flygförbudzon samt skydda civilbefolkningen. Det har uppstått en diskussion vad ”alla nödvändiga medel” innebär.

På grundval av tidigare resolutioner råder det inget tvivel om att det innebär användning av militärt våld, men har det även omfattat en rätt för världssamfundet att avsätta Gaddafi? Det förutsätter att skyddet av civilbefolkningen endast kan säkras genom Gaddafis avgång. Regimens omfattande användning av våld, Gaddafis oberäknelighet och ofta oförsonliga retorik talar för att det var enda framkomliga alternativet, men det lär knappast tysta alla kritiker.

När Gaddafiregimen faller uppkommer åtminstone tre frågor:

1. För det första, vad kommer att hända med Gaddafi, hans söner och övriga ledare för regimen? ICC utfärdade den 27 juni 2011 en arresteringsorder beträffande Muammar Gaddafi som de facto statschef, sonen Saif Al-Islam Gaddafi som de facto premiärminister och Abdullah Al-Senussi, chefen för den militära underrättelsetjänsten.

Eftersom Libyen inte har anslutit sig till Romstadgan för ICC vilar domstolens behörighet på säkerhetsrådets resolution 1970 (2011) i vilken Libyen beordras att samarbeta med domstolen. Det kan möjligtvis komplicera processen då endast Libyen och de 116 stater som anslutit sig till Romstadgan har en skyldighet att samarbeta med domstolen. Gentemot övriga stater finns endast en uppmaning från säkerhetsrådet om samarbete. Det är mot denna bakgrund vi bör betrakta rykten att Gaddafi ska ta sin tillflykt till Zimbabwe, en stat som inte har anslutit sig till Romstadgan.

2. För det andra finns påståenden om att även personer i rebellrörelsen begått krigsförbrytelser i sin kamp mot Gaddafi-regimen vilket bland annat har framförts av en FN-kommission bestående av framstående personer som professor Bassiouni, juristen Asma Khader och den tidigare ICC-presidenten Philippe Kirsch. Enligt rapporten var dock regeringens överträdelser betydligt mer omfattande och inkluderar såväl krigsförbrytelser som brott mot mänskligheten.

Alldeles oavsett, den ena sidans oförrätter kan inte rättfärdiga övergrepp från den andra sidan. Mot denna bakgrund är det värt att påpeka att åtal inför ICC kan riktas mot såväl regeringsföreträdare som medlemmar av rebellrörelsen. Därför är det viktigt att rebelledarna förhindrar övergrepp och hämndaktioner, inte minst för att själva undgå straffrättsligt ansvar.

3. Avslutningsvis, världssamfundets militära intervention i Libyen skedde med hänvisning till principen ”skyldigheten att skydda” – responsibility to protect (R2P). R2P-principen lanserades i en rapport 2001 och antogs i urvattnad form av FN:s generalförsamling 2005. Resolution 1973 (2011) var det första exemplet där FN:s säkerhetsråd uttryckligen auktoriserade vålds- användning utifrån denna princip.

I en ibland försummad del av R2P-rapporten anges att det efter en militär intervention finns en skyldighet att återuppbygga det berörda samhället. Det handlar om att bygga en varaktig fred, främja rättsstatsprinciper och en hållbar utveckling. Som en del av världssamfundet har Sverige och Europa ett ansvar att stödja Libyens återuppbyggnad.

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet

Kan Syriens president al-Assad ställas inför rätta i Haag?

2011-08-18T12:40:00.008+02:00

SvD och DN rapporterar att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Navi Pillay kommer att begära att den internationella brottmålsdomstolen (ICC) utreder Syriens våld mot civila.

En svårighet är att Syrien inte ratificerat Romstadgan för ICC. Det innebär att ICCs åklagare saknar rätt att på eget initiativ påbörja en förundersökning beträffande händelserna i Syrien (artikel 13(c)). Det krävs istället ett beslut av FNs säkerhetsråd som ger domstolen rätt att pröva händelserna i en icke-anslutet stat, på samma sätt som redan skett beträffande Darfur (Sudan) och Libyen (artikel 13(b)). Det innebär att vart och ett av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet har vetorätt. Med tanke på hur svårt det har varit att få säkerhetsrådet att överhuvudtaget fördöma våldet i Syrien framstår det som än svårare att få till stånd en resolution där händelserna i Syrien ställs under ICCs jurisdiktion. Det vore dock mycket önskvärt.

Ett annat scenario är att det sker ett regimskifte i Syrien som resultat av protesterna och att den nya regimen bestämmer att Syrien ska ansluta sig till Romstadgan för ICC och samtidigt samtycker till att domstolen får jurisdiktion beträffande de nu aktuella brotten (artikel 11(2) och 12(3)).

Som kuriosa kan nämnas att Navi Pillay tidigare varit domare vid ICC och dessförinnan Rwandatribunalen (ICTR).

Hur bestraffas brott mot mänskligheten?

2011-08-18T10:45:00.000+02:00

Jag ska hos Folkpartiet Liberalerna Östermalm tala om internationella brott (folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser) samt hur dessa brott lagförs. Du måste inte vara medlem för att lyssna, kom gärna! Anmäl dig gärna via följande Facebooksida.

Kan Breivik dömas för brott mot mänskligheten?

2011-07-26T10:15:00.008+02:00

NRK och SvD rapporterar att åklagaren överväger att väcka åtal mot Breivik för brott mot mänskligheten för vilket straffet kan uppgå till 30 års fängelse. Det är längre än det längsta fängelsestraff som verkar gälla för övriga brott i Norge, 21 år. Det kan förklara åklagarens intresse för denna brottsrubricering. Straffbestämmelsen om brott mot mänskligheten återfinns i § 102 straffeloven och är väldigt ny då den trädde ikraft den 7 mars 2008.

Romstadgan
Den norska lagstiftningen baseras på Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen vilket väckte åtminstone en fråga hos mig. Breiviks handlande uppfyller alla rekvisit (på engelska "elements", på vanlig svenska: villkor) för brott mot mänskligheten enligt Romstadgan med ett möjligt undantag. Brott mot mänskligheten ska vara ett systematiskt eller omfattande angrepp riktat mot civilbefolkningen. Brottet kan begås i fredstid och till skillnad från krigsförbrytelser finns det inget krav på att handlingen ska ske i samband med en väpnad konflikt. Enligt artikel 7(2)(a) i Romstadgan finns en bestämmelse som höjer ribban ytterligare för åklagare genom att angreppet ska följa av en stats eller organisations policy. Denna högre ribba var kontroversiell när Romstadgan antogs då. Frågan är om Breiviks handlande kan anses vara följd av en stats eller organisations policy. Frågan har uppkommit i ICC där domaren Hans-Peter Kaul tagit fasta på detta krav i två skiljaktiga meningar beträffande påstådda brott i Kenya. Kaul ansåg att domstolen ej hade jurisdiktion (behörighet) över de påstådda brotten då rekvisitet beträffande policy ej var uppfyllt.

Norsk lagstiftning saknar krav angående stats eller organisations policy
Nu ska Breiviks ansvar prövas mot norsk lagstiftning och inte Romstadgan. Den norska lagstiftningen innegåller ingen explicit rekvisit som kräver att angreppet ska följa av en stats eller organisations policy. Av de förarbeten som jag hittat finns det inget som tyder på att det finns i implicit form. Se nedanstående utdrag.

§ 16–3. Forbrytelse mot menneskeheten
Her foreslås det tatt inn en bestemmelse som svarer til art 7 i Roma-vedtektene, hvor 11 typer handlinger er karakterisert som forbrytelse mot menneskeheten. Handlingstypene inkluderer blant annet drap, utryddelse, voldtekt, deportasjon eller tvangsoverføring av befolkning, tortur, apartheidforbrytelsen og andre umenneskelige handlinger av liknende art som forårsaker store lidelser eller gjør alvorlig skade på legeme eller psykisk eller fysisk helbred. For å rammes av art 7 må handlingen være av kvalifisert art ved at den må være begått som ledd i et utbredt eller systematisk angrep mot en sivilbefolkning og med kunnskap om at handlingen passer inn i et slikt mønster. Med «utbredt» siktes det til at det kreves skade av et stort omfang, først og fremst et stort antall ofre. Med «systematisk» siktes det til et mønster eller en metodisk plan som er organisert og ikke tilfeldig. Kommisjonen foreslår at kravet om «kunnskap» erstattes av et alminnelig forsettskrav, jf avsnitt 7.5 foran.

Forut for vedtakelsen av Roma-vedtektene var kategorien «forbrytelse mot menneskeheten» regnet som en del av internasjonal sedvanerett, og var inntatt i jurisdiksjonen til de midlertidige domstolene for det tidligere Jugoslavia og Rwanda. Det vises til framstillingen i St prp nr 24 (1999–2000) s 29 og s 52–57.

Når det gjelder bestemmelsens forhold til utk § 16–1 om krigsforbrytelse og § 16–2 om folkemord, vises det til nevnte proposisjon s 29:

«Historisk springer denne kategorien forbrytelser ut fra en erkjennelse av at grusomheter mot sivile i en del tilfeller ikke fanges opp av begrepet ‘krigsforbrytelser’. Dette kan eksempelvis gjelde i en internasjonal væpnet konflikt der vedkommende sivile ikke er fiendens borgere, eller, mer generelt, kan det gjelde der grusomhetene begås mot ens egen befolkning. Det kan også gjelde der det overhodet ikke foreligger en væpnet konflikt, eller forbrytelsene begås før en slik konflikt bryter ut. Mens det er meget omfattende beviskrav som må oppfylles for å kunne konstatere folkemord, noe det begrensede antall saker og domfellelser siden Nürnberg-rettergangene vitner om, vil forbrytelser mot menneskeheten i en del tilfeller i praksis kunne være lettere å bevise.»

Om min slutsats stämmer så blir det lättare för åklagaren att väcka åtal beträffande brott mot mänskligheten. Även om åklagaren har en sådan möjlighet kan det med tanke på Breiviks vilja att omkullkasta demokratin i Norge ikväl vara mer lämpligt att åtala enligt rubriceringen terroristbrott.

Jag vill poängtera att det säkert finns norska jurister som har en bättre inblick i vilken diskussion som föregick antagandet av den nya lagstiftningen. Det är möjligt att de kan svara på varför kravet om angående stats eller organisations policy saknas i den norska straffeloven. Det mest troliga svaret är att den norska lagstiftaren ville ge straffbestämmelsen en så stor räckvidd som möjligt.

Jämförelse med svensk lagstiftning
I svensk strafflag saknas det en brottsbestämmelse om brott mot mänskligheten så om en motsvarande situation skulle uppkomma i Sverige skulle en åklagare sakna möjlighet att väcka åtal med rubriceringen brott mot mänskligheten. Det är olyckligt.

Uppdatering
Ovan väcker jag frågan om det är lämpligt att åtala Breivik för brott mot mänskligheten. Jag diskuterar även skillnaden mellan Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen och norsk lagstiftning. Fyra dagar senare rapportetat DN att två professorer i juridik uttrycker tvekan inför tanken att åtala Breivik för brott mot mänskligheten trots att det skulle ge högre straff än andra rubriceringar.

Utøya In Memoriam

2011-07-25T20:58:00.004+02:00

Saknar ord. Visa ditt stöd till Norge och AUF.

EU-kommissionen utesluter alternativ till masslagring

2011-07-14T21:55:00.003+02:00

EU-kommissionens förslag till system för spårning av terroristfinansiering (EU terrorist finance tracking system - EU TFTS) innehåller tre möjliga alternativ. EU-kommissionen har dock avstått från att utreda ett fjärde alternativ som förmodligen bättre skulle värna vanliga privatpersoners banksekretess. Jag och andra har förespråkat ett system där terroristbekämpande myndigheter endast ska få begära ut begränsade mängder information kopplad till någon form av brottsmisstanke. Detta avfärdar kommissionen i inledningen av sitt förslag (sid 3).

The data is provided in bulk (on the basis of relevant data categories) rather than on an individual basis (in response to a request concerning one or more individuals), due to the fact that the provider of these data does not have the technical capacity to provide the data on an individualised basis. In addition, in order for the provider to release such data on an individualised basis, it would need to set up a dedicated search and analysis function, which is not required by its business processes, and would entail significant resource implications. Also, requesting data on an individualised basis would mean that the provider would in effect be made aware of which individuals are investigated in the context of terrorism investigations and their financial relationships. This could have an impact on the effectiveness of such investigations.

Jag finner inte kommissionen argumentation tillräckligt övertygande. Förslaget om ett framtida EU TFTS kommer ej att omfatta transaktioner som äger rum inom ett EU-land utan endast internationella transaktioner. Likväl kan myndigheter röja för företag som sysslar med nationella banktransaktioner vilken specifik transaktionsdata som ska lämnas ut. Det borde även fungera på EU-nivå gentemot organisationen SWIFT. Det är beklagligt att EU-kommissionen inte presenterar och utreder ett sådant fjärde alternativ.

EU-databas som lagrar vanliga privatpersoners bankdata

2011-07-14T15:56:00.005+02:00

För snart ett år sedan nådde EU en kompromiss med USA om överföring och lagring av bankdata i bulk. Europaparlamentet gick med detta bl.a. med anledning av att EU-kommissionen avsåg att återkomma med ett förslag där EU ska bygga upp en egen databas som kommer att innehålla vanliga privatpersoners bankdata. Jag skrev om överenskommelsen den 26 juni 2010 och framförde då kritik. Jag anser att myndigheter ska begära avgränsade mängder data från banker istället för att i massiv skala lagra vanliga privatpersoners bankdata i en EU-databas.

Henrik Alexandersson uppmärksammar att EU-kommissionen nu återkommit med det förslag som Europaparlamentet begärt. Det är mycket tveksamt om Europaparlamentets uppgörelse med EU-kommissionen för snart ett år sedan var ett framsteg för vanliga privatpersoners banksekretess vilket var vad vissa EU-parlamentariker då hävdade.

Jag är precis hemkommen från en tre veckors studieresa i USA och kan intyga att bland amerikanska beslutsfattare finns det tyvärr väldigt liten förståelse för intresset av att hävda vanliga européers banksekretess. New York Times rapporterar dock väldigt neutralt om ämnet.

Bloggar och media
Christian Engström och SVT

Media

2011-07-01T18:08:00.001+02:00

Nedan har jag med de artiklar och rapporter i media som jag upplever är viktiga för FRA-debatten. Sidan uppdateras löpande.

Media
September 2001
SvD, 13 September 2001 "Spionaget i USA kvävs av mängden information", Elisabeth Braw bl.a. om James Bamfords "Body of Secrets"

Februari 2005
Computer Sweden, 11 februari 2005, "FRA tvingas ge ut kundlista"

April 2005
Realtid.se, 25 april 2005 "Statliga konsulter vill blir fler"

September 2006
Wired, 3 september 2006, "Why Data Mining Won't Stop terror", Bruce Schneier

Januari 2007
Computer Sweden, 17 januari 2008 "Planerad avlyssning orealistisk"

Februari 2007
1. Expressen, 4 ferbruari 2007, "Resultatet kan bli ett svenskt Stasi", Wilhelm Agrell

2. SvD, 10 februari 2007, "Vem skall väktarna vakta?", Wilhelm Agrell

3. SvD Brännpunkt, 16 februari 2007, "Sekretess snart ren illusion", advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg

Mars 2007
SvD, 9 mars 2007, "Teletrafiken avlyssnad i decennier" (intevju med Maud Olofsson)

April 2007
1. Journalisten, 17 april 2007, "Säpo avlyssnar källor som tipsar journalister"

2. Helsingborgs Dagblad, 18 april 2007, "S ställer villkor för signalspaning"

3. SvD, 18 april 2007, "S ställer upp villkor för avlyssning"

Maj 2007
Frendo, 9 maj 2007, "FRA:s skrivfel avslöjar spaningsplaner"

Computer Sweden, 25 maj 2007, "S stoppar övervakningslag", S tio krav på FRA-lagen

Juni 2007
Sveriges Radio, 13 juni 2007, "FRA föreslås få spara e-postkontakter"

December 2007
Sveriges Radio, 29 december 2007, Intervju med Anne Ramberg, från 1.45 om FRA, bl.a. om metodutveckling

Mars 2008
1. Wallstreet Journal, 10 mars 2008, "NSA's Domestic Spying Grows As Agency Sweeps Up Data"

2. Ars technica, 16 mars 2008, "An overview of the NSA's domestic spying program", Jon Stokes, se även artikel om Carnivore

April 2008
Journalisten, 25 april 2008, "Tysk säkerhetstjänst kapade Spiegel-reporters e-postbrev"

Maj 2008
1. ComputerWeekly. com, 22 maj 2008, "Revealed - Government plans to tap phone and internet use"

2. Expressen, 31 maj 2008, "Övervakningsskandaler - snart även i Sverige", integritetsombudsman Pär Ström

Juni 2008
1. DN, 12 juni 2008, "Förre Säpochefen kritiserar förslaget"

2. Fokus, 13 juni 2008, Lagförslag öppnar för övervakning, (sociogram nämns explicit)

3. DN ledare, 14 juni 2008, "Den som söker finner", Niklas Ekdal

4. SVT, 16 juni 2008, "FRA lagrar svenska telesamtal och mejl"

5. Expressen 16 juni 2008, "FRA-lagen hindrar fria forskningen", Christopher Kullenberg

6. DN Kultur, 16 juni 2008, "FRA-lagen går inte att stoppa", Peter Englund

7. SVT Opinion, 16 juni 2008, "Kränkningen inte mindre för att den görs av datorer", 1:e forskningsingenjör, Anders Andersson

8. Computer Sweden, 17 juni 2008, "De övervakar FRA"

9. Aftonbladet, 28 juni 2008, "Striden om spionlagen"

10. DN Debatt, 28 Juni 2008, "Din trafik avlyssnas även utan FRA-lagen", Anders Wik, tidigare överdirektör vid FRA

11. SvD, 28 juni 2008, ”Vi är ensamma i det här", intervju med FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson

12. SvD, 29 juni 2008, "EU och USA byter mer persondata"

13. SvD Brännpunkt, "FRA kan inte spana på folket", Ingvar Åkesson om "massiv telefonavlyssning"

13. Dagens Nyheter, 30 juni 2008, "FRA-läcka utreds av polis"

14. Expressen, 30 juni 2008, "JK vill jaga FRA-läcka"

15. Svenska Dagbladet, 30 juni 2008, "Misstänkt FRA-läcka polisanmäld"

Juli 2008
1. Dagens Nyheter, 1 juli 2008, "Säpo ska utreda FRA-läckan"

2. Irish Council for Civil Liberties, 1 july 2008, "Calls for surveillance law reform after Strasbourg court victory"

3. SVT, 2 juli 2008, "FRA lagrar svenskars surfvanor", André Richardssonexpert på ip-trafik - datakommunikation.

4. SVT, 3 juli 2008, "Reinfeldt ovetande om FRA-lagring"

5. SvD Brännpunkt, 8 juli 2008, "Är FRA-lagen ens möjlig?", Markus Bylund, PhD, Senior scientist, Peter Seipel, professor emeritus, jur.dr.

6. Expressen, 10 juli 2008, "De röstade ja - men vet inte vad FRA gör"

7. Expressen Kultur, 11 juli 2008, "Regeringen borde tala klarspråk", Wilhelm Agrell

8. DN debatt, 14 juli 2008, Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner och de fyra folkpartistiska riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster “Regeringen måste nu backa om FRA-lagen“,

9. Folkpartiets hemsida, 16 juli 2008, pressmeddelande "Fp tillsätter referensgrupp om FRA"

10. SVT , 17 juli 2008, "FP-ledamöter tänker riva upp lagen"

11. SvD Brännpunkt, 19 juli 2008, "FRA tryggar Sveriges självständighet", FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson

12. SvD Brännpunkt, 21 juli 2008, “Större ambassad bättre än signalspaning“, riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp)

13. SvD Brännpunkt, 21 juli 2008, "Två lagar förbjuder FRA att spana mot medborgarna", FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson

14. DN debatt, 22 juli 2008, “Vi bildar borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen“

15. SvD Brännpunkt, 23 juli 2008, "Spaning i etern bättre än spaning i kabel", riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp)

16. SvD inrikes, 23 juli 2o08, "FRA:s spaning stoppade attentat", intervju med FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson

17. SvD Brännpunkt, 24 juli 2008, "FRA sysslar inte med brottsutredningar", FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson

Augusti 2008
1. DN Debatt, 4 Augusti 2008, ”FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje”, Pia Kinhult (m) m.fl.

2. Expressen, 4 Augusti 2008, "Med FRA minskar inte terror-risken - tvärtom ökar den", doktorand Jan Kallberg

3. Expressen, 5 Augusti 2008, ”M-ledningens attack på FRA-kritikerna”

4. Dagens nyheter, 7 augusti 2008, ”Reinfeldt öppnar för förändringar av FRA-lag”

5. The Guardian, 7 augusti 2008, "Secret EU security draft risks uproar with call to pool policing and give US personal data"

6. Politikerbloggen, 11 augusti 2008, "Schlingman: 'FRA-lagen bör kallas antiterrorlag' "

7. GP, 13 augusti 2008, "Avlyssningen har tappat sin hemliga karaktär", Wilhelm Agrell

8. SvD Brännpunkt, 20 augusti 2008, "20 000 saknar militära uppgifter", försvarsminister Sten Tolgfors (m)

9. Tidningen NU, 21 augusti 2008, "Alternativet", riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (fp) och Camilla Lindberg (fp)

10. Expressen, 21 augusti 2008, "C: Ingen FRA-spaning på svenskar"

11. The Guardian, 21 augusti 2008, "MI5 report challenges views on terrorism in Britain"

12. SvD Brännpunkt, 22 augusti 2008, "Farlig optimism i omvärldsanalysen", Wilhelm Agrell, författare

13. DN Debatt, 23 augusti 2008, "FRA-spioneri mot utlandet berör inte vår integritet", förre försvarsministern Mikael Odenberg

14. NewScientistTech, 23 Augusti 2008, "Snoop software makes surveillance a cinch"

15. SvD Brännpunkt, 26 augusti 2008, "Nio punkter återstår att ordna", juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer.

16. Computer Sweden, 26 Augusti 2008, "EU-kritik mot nytt totalspaningssystem"

17. Aftonbladet, 26 Augusti 2008, "Granska spanarna"

18. NyTeknik, 27 augusti 2008, "FRA:s metoder granskas efter ny avlyssningsskandal" (Överföring av stora trafikmängder mellan Baltikum, Sverige och USA)

September 2008
1. IDG, 1 september 2008, "USA överväger egen FRA-lag"

2. IDG, 5 september 2008, "Masslagring är nästa heta stridsfråga"

3. DN Debatt, 3 september 2008, "FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga", 13 forskare och signalspaningsexperter

4. TV4, 3 september 2008, "FRA får kartlägga oskyldiga", video, text

5. SvD, 3 september 2008, "FRA kartlägger oskyldiga"

6. Expressen, 3 september 2008, "FRA kan få bättre koll på dig än vad du själv har"

7. Dagens Juridik, 3 september 2008, "Så drabbas jurister av FRA-lagen", Mark Klamberg

8. Aftonbladet, 4 september 2008, "FRA-lagen kan kartlägga alla svenskar"

9. TV4, 5 september 2008, "Präster oroade för avlyssning"

10. Helsingborgs Dagblad, 5 september 2008, "Präster protesterar mot FRA"

11. Computer Sweden, 5 September 2008, "Masslagring är nästa heta stridsfråga"

12. Expressen, 6 september 2008, "Vi måste prata om sociogrammen", Isobel Hadley-Kamptz

13. Expressen, 7 september 2008, "Dina sociala kontakter kartläggs"

14. Göteborgsposten, 7 september 2008, "Proteststorm mot franskt superregister"

14. Göteborgsposten, 8 september 2008, "C och fp skakas av nya FRA-upprop"

16. CNET News, 8 september 2008, "Exclusive: Widespread cell phone location snooping by NSA?"

17. DN Debatt, 9 september 2008, "Spekulativt om FRA", försvarsminister Sten Tolgfors

18. Dagens Juridik, 12 september 2008, "FRA: Hur kunde man glömma Europakonventionen?", Clarence Crafoord, chefsjurist vid Centrum för rättvisa

19. Newsmill, 12 september 2008, "Så mörkar Tolgfors FRAs kartläggning av svenskar"

20. Fokus, 19 september 2008, "Spelet om FRA"

21. Computer Sweden, 19 september 2008, "NSA stäms för civilspionage"

22. Economist, 25 september 2008, "Data mining. Know-alls. Electronic snooping by the state may safeguard liberty—and also threaten it"

23. SvD, 25 september 2008, "FRA-kritiker i fp säger ja till nytt förslag"

25. SvD, 25 september 2008, "Alliansen enades – FRA-lag görs om"

26. SvD, 25 september 2008, "Här är de nya ändringarna"

27. Computer Sweden, 26 september 2008, "Utan bloggarna hade FRA-frågan dött ut", intervju med Camilla Lindberg

28. Sveriges Radio, 26 september 2008, "Regeringen preciserar signalspaningslag"

Oktober 2008
1. CNET News, 7 oktober 2008, "Government report: Data mining doesn't work well"

2. Independent, 15 oktober 2008, "Storm over Big Brother database"

3. Riksdag & Departement, 15 oktober 2008, "Nya detaljer om signalspaningslag" och "Alliansens interna FRA dokument"

4. Computer Sweden, 15 oktober 2008, "Ny FRA-domstol får makt över trafiken"

5. Aftonbladet, 18 oktober 2008, "FRA fick inte hindra mord"

6. Sveriges Radio, 23 oktober 2008, "Öppning för övervakning av flygresenärer"

November 2008
SvD, 4 November 2008, "C vill att FRA:s historia granskas"

SvD, 9 november 2008, "FRA: Prövning kan ske i efterhand"

December 2008
1. Dagens Juridik, 5 december 2008, "Elektronisk avlyssning i skuggan av terrorismen", om FISA

2. Newsweek, 13 december 2008, "Now We Know What the Battle Was About. Justice Department lawyers defied President Bush over secret surveillance—but not for the reasons you might think."

3. Matt Blaze, 27 december 2008, "The Metadata is the Message - Did the NSA's Warrantless Wiretap Program include large-scale domestic surveillance?"

Januari 2009
The Raw Story, 21 januari 2009, "Whistleblower: NSA spied on everyone, targeted journalists" (metadata)

Februari 2009
1. Sveriges Radio, 1 februari 2009, "P4 Granskar FRA-lagen"
Ingvar Åkesson
Henrik Alexandersson

2. Aftonbladet Debatt, 3 februari 2009, "Vi blev lurade", Mikael Nilsson, Anna Petersson, Jon Karlung, Mark Klamberg

April 2009
SvD, 30 april 2009, "Spaningsarkiv öppnade för FRA"

Juli 2009
1. The New York Times, 10 July 2009, "U.S. Wiretapping of Limited Value, Officials Report"

"Federal Report on the President's Surveillance Program"

2. SR, 21 juli 2009, "Justitieministern inte helt nöjd", Kaplan kommenterar överskottsinformation

Augusti 2009
Kable, 10 August 2009, "Public authorities trim communication surveillance"

September 2009
DN, 16 september 2009, "Jurister: Därför kan FRA-lagen vara olaglig"

Oktober 2009
SvD, 14 oktober 2009, "Kunskapen om FRA brister"

SvD, 14 oktober 2009, "Sista ordet inte sagt om FRA"

SvD, 15 oktober 2009, "Nu har de baxat FRA-lagen ända hit"

NyTeknik, 28 oktober 2009, "Han pekas ut som chef för nya FRA-domstolen"

November 2009
SVT Rapport, 18 november 2009, "FRA kan få nya arbetsuppgifter"

NyTeknik, 19 november 2009, "Nya FRA-domaren har uppdrag för försvaret"

NyTeknik, 30 november 2009, "Sista chansen för SÄPO beställa spaning från FRA"

December 2009
Aftonbladet, 1 december 2009, "FRA kommer inte haffa terrorister", chatt med Ingvar Åkesson

NyTeknik, 8 december 2009, "Hemligt när FRA börjar spana"

Mars 2010
Sveriges Radio, 3 mars 2010, "Polisen kan återfå rätt att signalspana"

Sveriges Radio, 3 mars 2010, "Bodström kritisk till ny FRA-utredning"

Jon Wessel-Aas, Pacta, "EUs Datalagringsdirektiv – et urettmessig angrep på den liberale rettsstaten eller et nødvendig tiltak i moderne kriminalitetsbekjempelse?"

April 2010
DN, 14 april 2010, "FRA-lagen splittrar de rödgröna"

Aftonbladet, 28 april 2010, "FRA kan läcka din privata mejl" Anders Jallai

SVT, 30 april 2010, "Inte fel av SÄPO spara band"

Maj 2010
NyTeknik, 12 maj 2010, "SÄPO ser risker förlorad terrorinformation"

December 2010
DN, 7 december 2010, "DI positiv till FRA men ser brister"

NyTeknik, 8 december 2010, "FRA läcker info om svenskarna"

DN, 8 december 2010,"FRA anklagas för bristande kontroll"

SvD, 8 december 2010,"Larm om brister hos FRA"

Aftonbladet, 8 december 2010, "FRA läcker information om svenskar"

NyTeknik, 9 december 2010, "Ingen koll hittills av FRAs utlandssamarbete"

Maj 2011
Borås Tidning, 26 april 2011, "Funcke om FRA", Nils Funcke

Juni 2011
DN, 24 juni 2011, "Lagändring ger rätt till större register"

September 2011
DN, 9 september 2011, "Terroristjägaren vill spana mer på nätet"

Oktober 2011
GP, 25 Oktober, "Datorprogram ska hitta ensamma terrorister"

ICC: Gaddafi är Libyens de facto statsöverhuvud

2011-06-27T23:59:00.010+02:00

Idag utfärdade Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) en arresteringsorder ,gentemot Muammar Gaddafi. Ove Bring har kommenterat det i bl.a. DN och Sveriges Radio. Jag delar hans uppfattning vad beträffar konsekvenserna av ICC:s beslut.

En intressant fråga som inte kommit upp under dagens medierapportering är Gaddafis eventuella immunitet. Statsöverhuvud är i normalfall immuna mot brottsutredningar och åtal. Romstadgan som utgör grunden för ICC:s regelverk medför ett undantag från denna huvudregel vilket gör att även statsöverhuvuden kan bli föremål för en arresteringsorder och åtal. Romstadgan är dock ett traktat och som sådant binder det bara stater som anslutit sig till stadgan, vilket Libyen inte har gjort. ICC kan likväl få behörighet över brott begånga i Libyen eftersom FNs säkerhetsråd hänskjutit situationen till domstolen. FNs säkerhetsråd har makten att fatta beslut som binder även motsträviga stater. Jag anser att det är ett tillräckligt starkt argument för att Gaddafi saknar immunitet. Det finns dock en avvikande röst genom professor William Schabas som argumenterar för motsatsen. Han har skrivit om saken i generella termer i The International Criminal Court: a commmentary on the Rome Statute, sid. 450-452.

Därför var jag väldigt intresserad av hur ICC skulle hantera frågan beträffande Gaddafi. Frågan kompliceras ytterligare av att Gaddafi inte anser sig vara statschef utan endast "ledare för revolutionen". Ett liknande dilemma uppkom beträffande Sudans president al-Bashir. Sudan har liksom Libyen inte anslutit sig till Romstadgan. I förundersökningskammarens beslut från den 4 mars 2009 står följande i paragraf 41:

the Chamber considers that the current position of Omar Al Bashir as Head of a state which is not a party to the Statute, has no effect on the Court's jurisdiction over the present case.

Jag har därför hitta liknande formuleringar i det nu aktuella beslutet beträffande Gaddafi. Jag hittade följande.

15. At the outset, in Hght of the Materials, the Chamber notes that Muammar Gaddafi stated in a speech he delivered in the Green Square in Tripoli on 25 February 2011 that:

"I'm among the people, among the masses, even though Mu'ammar al-Qadhafi isn't a president, king or head of state and he doesn't have any constitutional or administrative powers"

16. In the same vein, the Chamber also notes the "Decree on Revolutionary Legitimacy" which states that the "legitimacy of the Leader of the Revolution stems from him being the leader of this great revolution."

17. The Chamber, accordingly, notes that Muammar Gaddafi does not hold any official title. The Chamber is however satisfied that there are reasonable grounds to believe that despite the absence of any official title, Muammar Gaddafi has, since 1969, become the de facto head of the Libyan State; he is the internally and internationally recognised and undisputed leader of Libya and has since instituted a "one man rule" system.

ICC:s förundersökningskammare slår alltså fast att Gaddafi är Libyens de facto statsöverhuvud. Tyvärr duckar domstolen helt vad beträffar frågan om immunitet och utfärdar arresteringsordern beträffande Gaddafi som om immunitet vore en icke-fråga. Det är märkligt eftersom frågan är viktig och kommenteras i al-Bashirbeslutet. Frågan borde dock komma upp om och när Gaddafi grips och överlämnas till ICC. Jag ser även fram emot en diskussion om skillnaden i skyldigheter att samarbeta gentemot ICC mellan medlemsstater å ena sidan och icke anslutna stater å andra sidan. Förundersökningskammaren antyder en sådan skillnad på sidorna 41-42 i beslutet men jag saknar en mer utförlig diskussion.

Ett svensk cyberkommando?

2011-06-22T15:57:00.007+02:00

Jag är för närvarande i USA på en studieresa arrangerad av USAs utrikesdepartement. Vi har I Washington besökt UD, Pentagon, diverse think-thanks, tidningar och igår Kansas National Guard. Idag reser vi vidare till Portland, Oregon och därefter New York. Tyvärr blev det inte Fort Meade, Maryland men det får bli en annan gång.

En av många aktuella frågor är cyberkrigföring och sedan 2009 finns United States Cyber Command (USCYBERCOM). Myndigheten leds av General Keith B. Alexander som även är chef för NSA, den amerikanska motsvarigheten till FRA. USCYBERCOM har bl.a. i uppdrag att utföra "full spectrum military cyberspace operations", dvs offensiva och defensiva operationer genom internet för att värna amerikanska intressen.

Finns det något liknande i Sverige?Det närmaste är förmodligen en enhet som på engelska har benämning CNO unit, Swedish Armed Forces. CNO står för computer network operations. Det finns inte mycket offentlig information om enheten, jag kan inte ens hitta den på Försvarsmaktens hemsida. Möjligtvis är det en del av psyopsförbandet vid Ledningsregementet i Enköping. Jag har dock fått tillgång till artikeln "Is the Swedish Territorial Defence Ordinance applicable on the fourth arena?" publicerad 2011 i samband med en konferens i Talinn arrangerad av NATO Cooperative Cyber Defence Centre of Excellence (CCDCOE) . Artikeln är skriven av Victoria Ekstedt som på engelska har titeln "Legal adviser at the CNO Unit, Swedish Armed Forces". Via internet finns endast en sammanfattning av artikeln som kan läsas här.

Ekstedt utgår från Förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripande vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, mm. (IKFN-förordningen). Trots att Försvarsmakten har till uppgift att skydda svenskt territorium har myndigheten inte rätt enligt IKFN-förordningen att i fredstid värna det "digitala territoriet", en möjlig fjärde arena för Försvarsmakten efter landområden, sjörum och luftrum. Frågan är om vi ska ge Försvarsmakten denna uppgift i fredstid eller är det en fråga för andra statliga och/eller privata aktörer?

Hur kan Ben-Ali få 35 års fängelse efter en dags rättegång?

2011-06-21T13:00:00.011+02:00

Igår dömdes Tunisiens ex-president Ben-Ali till 35 års fängelse. Rättegången tog sex timmar och skedde i den åtalades utevaro. Jag är i USA och blev uppringd av en journalist som undrade hur det var möjligt. Eftersom det var natt här i USA kunde jag inte ge ett utförligt svar, det kommer nedan istället.

Rättegångar i den tilltalades utevaro (på engelska: trial in absentia) är möjligt även i Sverige men endast om saken kan utredas tillfredsställande och det förväntade straffet vid fällande dom maximalt är 3 månaders fängelse (se 46 kap. 15 a § rättegångsbalken). Huvudregeln är alltså att rättegången ska genomföras i den tilltalades närvaro så att denne har möjlighet att försvara sig.

I Frankrike och ett antal andra länder som anammat den kontinentaleuropeiska straffrättsprocessen kan rättegångar i den tilltalades utevaro genomföras även beträffande komplicerade mål som mord och långa fängelsestraff kan utdömas. Utan närmare detaljkunskap om Tunisien så framstår det som landet genom att ha varit en fransk koloni anammat samma principer. För att säkerställa den tilltalades rätt att försvara sig finns det i ovan nämnda system ofta en möjlighet till en andra rättegång där den första domen rivs upp om den tilltalade senare infinner sig. Jag förutsätter att samma möjlighet skulle ges till Ben-Ali om han väljer att återvända till Tunisien och infinna sig för rättegång.

Personligen anser jag att det systemet med rättegångar i den tilltalades utevaro är olyckligt vad beträffar allvarliga brott och inget som bör anammas. Det handlar om mer än den åtalades rätt att försvara sig. Offren för Ben-Alis gärningar har fått ringa upprättelse då inga bevis prövats och deras historia har inte fått någon nämnvärd belysning. Det utdömda fängelsestraffet spelar mindre roll så länge Ben-Ali befinner sig på fri fot. Om han infångas kan rättegång genomföras mot honom vilket gör den nu genomförda rättegången onödig.

Avslutningsvis, rättegångar i den tilltalades utevaro är ej möjliga vid FN:s tribunaler för f.d. Jugoslavien och Rwanda samt Internationella Brottmålsdomstolen i Haag med hänvisning till samma argument som jag presenterat ovan.

Jag borde ha hänvisat journalisten till professor Christian Diesen som kunde ha gett ett mer kvalificerat svar. Diesens avhandling från 1993 har rubriken "Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål".

Uppdatering. Demokratiforskaren Michael Schulz kommenterar saken i Sveriges Radio, lyssna här.

Vill socialdemokraterna att Sverige ska delta i en militär intervention mot Syrien?

2011-06-08T09:41:00.011+02:00

I DN talar Håkan Juholt om beredskap för nya svenska militära FN-insatser utomlands och "håller ... öppet för en militär insats i Syrien, om FN skulle enas om en sådan". Det skulle då ske i syfte att hindra regimens massaker av civila i enlighet med principen om "ansvar att skydda" (responsibility to protect - R2P). Jag har inte uppfattat att stater som USA, Storbritannien och Frankrike överväger en militär insats mot Syrien men Juholt kan mycket väl vara bättre informerad än vad jag är.

En militär insats mot Syrien i enlighet med R2P-principen kan mycket väl vara berättigad men om socialdemokraterna allvarligt överväger att driva fram en sådan där Sverige ska delta måste det finnas långsiktighet. Min kollega Pål Wrange skrev tidigare angående Libyeninsatsen om R2P-kriterierna för att man ska kunna ingripa med våld. Ett av dem är "reasonable prospects" – “the consequences of action not likely to be worse than the consequences of inaction”. Kopplat till det är skyldigheten att återuppbygga. Det innebär ett krav på långsiktighet. Mot bakgrund av hur socialdemokraterna hanterat Libyenfrågan hoppas jag att de är beredda att stå fast om de väljer att plädera för en militär insats mot Syrien. Det är ju teoretiskt möjligt att FNs säkerhetsråd tar ett sådant beslut och att Juholts förslag blir synat.

Min personliga reflektion är att Sverige periodvis valt att ha flera små internationella insatser för att symboliskt "placera" svenska flaggor på marken istället för att samla resurserna till färre, men större insatser. Nu verkar det som socialdemokraterna vill spä ut Sveriges insatser ytterligare. Krav på militära insatser enligt R2P-principen är allvarligt, bör hanteras med försiktighet och långsiktighet. Misslyckade R2P-insatser kan leda till att hela principen ifrågasätts vilket vore olyckligt. En militär insats mot Syrien är på moraliska grunder helt berättigat men jag ställer mig tveksam till att väst (läs: USA, Storbritannien och Frankrike och dess allierade) politiskt och ekonomiskt klarar av att agera militärt mot fyra länder i regionen (Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien). Misstänksamheten mot väst är väldigt stor bland befolkningen. Juholt talar i DN även om svenska militära insatser i Sudan. Min uppfattning är att Sverige först ska ta ansvar för och fullfölja de insatser där vi redan deltar.

Media och bloggar
SR I Johan Ingerö I Mathis Sundin

Delta i diskussionen om Stockholms arkitektur!

2011-06-01T20:33:00.004+02:00

Idag lanserar jag tillsammans med Daniel Forslund, Björn Ljung och Madeleine Sjöstedt i DN ett nytt initiativ för att skapa en öppen och lyssnande attityd när staden växer och bygger för framtiden.

Folkpartiet har nu inlett ett brett arbete kring programmet Arkitektur Stockholm där stockholmarna är välkomna att delta via en öppen samrådsprocess på webben. Våra första tankar kring samrådsförslaget finner du i DN-artikeln.

Åtalet mot Mladic har ändrats

2011-06-01T20:09:00.007+02:00

Med anledning av gripandet av Mladic skrev jag i fredags (27 maj) på SvD Brännpunkt att åklagaren vid FNs krigsförbrytartribunal borde begränsa antalet åtalspunkter mot Mladic för att underlätta en skyndsam rättegång.

Idag (onsdagen den 1 juni) meddelar åklagaren att han ska korta ner åtalet från 15 till 11 punkter. BBC rapporterar "Steps are being taken to speed up the forthcoming trial of former Bosnian Serb military commander Ratko Mladic on genocide and war crimes charges". Sarajevo och Srebrenica finns kvar i åtalet. Det är rätt gjort.

Exam in international criminal law

2011-06-01T15:49:00.009+02:00

Last week the students in our course "International Criminal Law" had their exam. The course is mostly for international exchange students at Stockholm University but also a couple of Swedish students have attended the course. I have now corrected and graded the exams. Below you may find the questions with model answers.

1. A series of peaceful protests began on 15 February 2011 which Gaddafi's security services attempted to repress. Within a week, this uprising had spread across the country and Gaddafi was struggling to retain control. Gaddafi responded with military force including bombs directed against civilians and other measures such as censorship and blocking of communications. The international community has taken several measures in order to stop Gaddafi.

a. UN Security Council Resolution 1973(2011) forms the legal basis for an military intervention in Libya, demanding “an immediate ceasefire” and authorizing the international community to establish a no-fly zone and to use all means necessary short of foreign occupation to protect civilians. A coalition of 17 states uphold the no-fly-zone and a naval blockade. The international coalition also target ground units belonging to the Libyan government in order to prevent attacks against civilians. During one of the missions a Danish fighter jet bombs a military barrack. The barrack is part of a base from where attacks are launched against civilians. Later it is discovered that the barrack housed more than one hundred child soldiers who are now dead. The children were forcibly recruited by Gaddafi who have used alcohol and narcotics to drug them in order to make them fight. Who can be held criminally responsible for the death of the children and for what crime? (4 p)

Answer: Libya and the international coalition is involved in an international armed conflict (1 p).

One could argue that the children are civilians and as a consequence the pilot of the Danish fighter jet has violated the principle of distinction which is a crime according to article 8(2)(b) of the Rome Statute. (1p) However, one may discuss whether the obligation to take necessary precautions requires that the international coalition knows who is in the barracks. The pilot did not know that it was children, thus the mens rea requirement is potentially lacking and it is probably not a war crime. (1 p). References to individual and/or superior responsibility in article 25 (1 p).

It is a war crime to conscript or enlist children under the age of fifteen years into the national armed forces or using them to participate actively in hostilities, article 8(2)(b)(xxvi). (1 p). It is also a war crime to utilize the presence of civilians to render certain points, areas or military force immune form military operations (1 p) This means that Gaddafi or other Libyan leaders may be held accountable. (Maximum is still 4 points)

Answers based on articles 57 and 77 AP I have also been accepted.

b. The ICC Prosecutor Luis Moreno-Ocampo has 16 May, 2011 requested the judges to issue arrest warrants against the Libyan leader Muammar Gaddafi, the de facto prime minister Saif Al Islam Gaddafi and the Head of the Intelligence Abdullah Al Sanousi from crimes against humanity committed in Libya since February 2011. The situation in Libya was referred to the Court by the UN Security Council. Present arguments against and in support of affording Gaddafi immunity, and which of these arguments are most convincing from your viewpoint. (4 points)

Answer:
In favour of immunity: Customary international law grants immunity to heads of state (0,5 p) Mentioning cases such as the ICJ arrest Warrant Case-Yerodia, (0,5 p) Libya is not a state party (0,5 p)

Against immunity: Article 27 Rome Statute (0,5 p), the Court’s jurisdiction and the arrest warrants are based on UNSC referral (1 p)

Discussion about the fact that Libya is not a state party (1 p)

The distinction between personal and functional immunities is only relevant for proceedings in domestic courts and not in the present example which relates to the ICC.

2. Assume that the ICC Prosecutor presents charges against the Head of the Intelligence Abdullah Al Sanousi for alleged rapes committed by troops under Al Sanousi’s command.

a. Al Sanousi questions whether any rapes have committed by his troops and if any such acts have been committed it was carried out without his knowledge. How would you as a Prosecutor formulate the charges in order to hold Al Sanousi responsible? (2 points)

Answer:
Discussion about superior responsibility, Rome Statute, article 28. There must be i) a superior-subordinate relationship ii) the superior knew or ought to know that crime was or was about to be committed and iii) he/she failed to prevent/punish the crimes. Apply the law to the facts (1 p)
(1 p)

b. During the trial a women testifies that she has been raped by members of the Libyan intelligence service. The defence counsel wants to introduce evidence showing that the women prior to the alleged crime has been promiscuous and have had sex with many men. This would show that the sexual act was based on consent and as such no crime can be proven. Would you as a judge admit (allow) the defence counsel to present such evidence? (2 points)

Answer:
Rule 71 of the ICC RPE provides that a Chamber shall not admit evidence of the prior or subsequent sexual conduct of a victim or witness (2 p)

3. On September 11, 2001 a series of coordinated suicide attacks by al-Qaeda struck the United States which involved the death of 3 000 persons. As the founder of al-Qaeda Osama Bin Laden has been the prime suspect and he allegedly admitted responsibility for the attack in 2004. Assume that the US. Special Operations Force which was used on 1 May, 2011 did not kill Osama Bin Laden in Pakistan, instead he was captured and brought to the U.S. for trial.

a. Is it possible under international law for an American court to exercise jurisdiction over Osama Bin Laden? If the answer is yes, list all relevant heads of jurisdiction that the American Court could rely upon. (3 p)

Answer:
Territorial principle, the crime was committed on U.S. territory (1 p)
Universal principle, if the act is considered to be an international crime. (1 p) Some states exercise universal jurisdiction over other crimes as well, including terrorism
Discussion whether other principle applies (for example protective principle and passive nationality principle), 1 p

b. Pakistan has initially expressed some discontent that the US. Special Operations Force violated its territory when they arrested Bin Laden. The defence counsel of Bin Laden argues that the case should be declared inadmissible because his client was brought illegally to the U.S. Does this mean that an American court under international law can not proceed with the case against Bin Laden? (2 p)

Answer:
The fact that the abduction may be in violation of international law does not prevent a court from proceeding with the case. This follows from the male captus bene detentus principle (1 p)
Reference to the Eichman case and/or Alvarez-Machain case (1 p)

c. Which international crime(s) may be relevant for the prosecution against Osama Bin Laden? (2 p)

Answer:
Murder as a crime against humanity. Discussion about the contextual elements, was it widespread or systematic? Was it part of a organisational plan or policy? (2 p)

Dagens råd - köp aldrig en HP/Compaq-dator

2011-06-01T12:02:00.007+02:00

Jag beställde via telefon och betalade med mitt visa-kort för ett batteri från HP. De har inte skickat batteriet och kan inte hitta beställningen trots att pengarna dragits från mitt bankkonto. Kundtjänsten är enormt ovänlig, de blir sura över att jag inte har en skriftlig orderbekräftelse trots att jag aldrig fått en sådan. Nedan är ett utdrag från mitt bankkonto.

Vad göra nu? Skicka stämningsansökan till Stockholms tingsrätt känns lite "overkill".

Kungen kan inte åtalas för folkmord i svensk domstol

2011-05-30T20:43:00.016+02:00

Professor tillika konstitutionsexperten Olof Ruin var intervjuad i Aftonbladet för några dagar sedan om kungen. Olof Ruin förklarade då följande.

– Jag tror inte ens att han kan bli dömd för fortkörning som en konsekvens av åtalsimmuniteten. Det är dock möjligt att åtala honom för folkmord, men det är mer en lustighet i grundlagen, säger Olof Ruin.

Att kungen har åtalsimmunitet framgår av 5 kap. 8 § grundlagen, men där finns inget om att kungen kan åtalas för folkmord.

Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef. Lag (2010:1408).

Jag har alltså en annan ståndpunkt än Olof Ruin. Om jag har missat någon bestämmelse i grundlagen som anger motsatsen så tar jag gärna emot upplysning om detta. Det är möjligt att Ruin blandar ihop svensk grundlag med folkrätten. Enligt folkrätten kan kungen åtalas för folkmord, liksom krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten vid internationella brottmålsdomstolen i Haag. Allt detta är ju hypotetiskt, men blev ändå lite förvånad av Ruins kommentar om svensk grundlag i Aftonbladet.

För de som vill gräva vidare är Proposition 2000/01:122 Sveriges tillträde till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen intressant. Där framgår det att svensk grundlag kan komma i konflikt med Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen vad avser kungens immunitet.

Romstadgans förhållande till regeringsformen
Genom ett tillträde åtar sig Sverige att till fullo samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen i enlighet med de närmare bestämmelser som ges i stadgan (artikel 86). ... Vidare gäller att domstolen inte skall hindras i sin verksamhet av folkrättsliga eller nationella regler om immunitet (artikel 27), dvs. att offentlig ställning och därmed sammanhängande immunitet eller särskilda förfaranderegler inte skall undandra någon från straffansvar inför domstolen eller hindra den från att utöva sin jurisdiktion. Det skulle därför kunna komma att uppstå situationer där det är tveksamt om regeringsformen medger att en begäran från domstolen i ett visst fall efterlevs. Detta hänger främst samman med regeringsformens regler om statschefens immunitet ... Artikel 27:1 i Romstadgan, liksom motsvarande bestämmelser i tribunalernas stadgor, föreskriver att en persons officiella ställning inte skall frita personen från straffrättsligt ansvar enligt stadgan eller utgöra grund för strafflindring. ... När det gäller statschefen föreskriver regeringsformen undantagslöst att konungen inte kan åtalas för sina gärningar (5 kap. 7 § [numera 5 kap. 8 §]). Detta gäller såväl gärningar i tjänsten som i egenskap av privatperson och avsikten är att freda statschefen från förföljelse. ... I fråga om statschefens immunitet har Justitiekanslern och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anfört att stadgans förpliktelser och regeringsformen formellt sett inte är förenliga men liksom övriga remissinstanser har de instämt i departementspromemorians bedömning att en grundlagsändring på denna punkt inte är nödvändig för ett tillträde till stadgan. Stockholms tingsrätt gör däremot bedömningen att en grundlagsändring krävs. ... Det förhållandet att domstolen, ges behörighet att fatta folkrättsligt bindande beslut vilka teoretiskt sett skulle kunna försätta Sverige i en situation där grundlagen inte medger att beslutet efterlevs, bör inte hindra Sverige från att tillträda denna konvention.

Propositionen bekräftar alltså vad jag skrivit ovan.

Uppdatering. Jag har blivit uppmärksammad på 10 kap. 14 § i regeringsformen som är ny med anledning av ändring i regeringsformen. Den anger följande.

Bestämmelserna i 2 kap. 7 §, 4 kap. 12 §, 5 kap. 8 §, 11 kap. 8 § och 13 kap. 3 § utgör inte hinder mot att Sverige uppfyller sina åtaganden med anledning av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen eller i förhållande till andra mellanfolkliga brottmålsdomstolar. Lag (2010:1408)

Detta avser dock samarbete med ICC, t.ex. utlämning till Haag, inte åtal vid svensk domstol. Det framgår bl.a. av förarbetena, sid. 199-200 i Proposition. 2009/10:80.

Inför godkännandet av Romstadgan gjorde regeringen den övergripande bedömningen att Sverige kunde tillträda stadgan utan grundlagsändring. ... Som nämns ovan bygger Romstadgan bl.a. på en omfattande samarbetsskyldighet
för staterna i förhållande till ICC och på att en persons officiella ställning saknar betydelse för stadgans tillämpning. Det mesta talar för att bestämmelserna i regeringsformen om åtal och rättslig immunitet för riksdagsledamöter, statschefen och statsråd inte fullt ut är förenliga med Sveriges samarbetsskyldighet mot ICC, t.ex. vid en begäran från ICC om frihetsberövande och överlämnande dit. ... Amnesty anser ... att regeringsformen bör ändras så att immunitetsskyddet för statschefen, riksdagsledamöterna och statsråden avskaffas i fråga om grova internationella brott och att ingen politisk inblandning tillåts ske vid lagföring av dessa brott. Denna fråga
väcktes även i samband med Sveriges tillträde till Romstadgan (prop. 2000/01:122 s. 90). Regeringen gjorde då bedömningen att artikel 27 i stadgan reglerar domstolens eget arbete och inte i sig innebär några förpliktelser för de stater som ansluter sig till stadgan att lagföra personer som nationellt åtnjuter straffrättslig immunitet. Särskilda förfaranden som kan finnas enligt nationell rätt vid lagföring av vissa officiella funktionärer, t.ex. statschefen eller regerings- eller parlamentsledamöter, får också förekomma. Bestämmelserna ställer alltså inte något uttryckligt krav på ändringar av nationella föreskrifter som kan finnas i grundlag eller på annan nivå och som kan utgöra hinder mot nationell lagföring. Regeringen anser att det inte finns skäl att nu göra någon annan bedömning i denna del.

Amnesty föreslog alltså i remissförfarandet att kungen borde kunna ställas inför rätta vid svensk domstol för grova internationella brott men det sa regeringen uttryckligen nej till.

Bloggplats H12 i Almedalen

2011-05-29T20:12:00.002+02:00

Bloggplatsen H12 kommer att hålla till på Hästgatan 12 under Almedalsveckan. Bloggplats H12 drivs av duktiga Martina Lind. Den är som ett presscenter fast för bloggare: en arbets- och mötesplats. På Bloggplats H12 är alla politiska bloggare välkomna. Där finns Wifi, laddare, sladdar och lånedatorer och kaffe och bra arbets- och sittplatser. Utnyttja gärna denna möjlighet om du ska vara i Almedalen.

Politiskt skådespel måste undvikas

2011-05-27T07:21:00.008+02:00

Igår (torsdag) var jag i Köln med anledning av en presentation av delar av min avhandling inför professor Kress och hans medarbetare. Professor Weigend närvarade också vilket var uppskattat.

Jag nåddes där av nyheten om Mladic gripande och skrev nedanstående artikel som idag publicerades på SvD Brännpunkt (27 maj 2011). Marie Tuma, tidigare åklagare i Haag, kommenterade avsnitt ur artikeln i P1 morgon.

För de som är intresserade av diskussionen av Köln går det bra att läsa denna artikel. Jag fick konstruktiv kritik av bl.a. Professor Weigend som ifrågasatte den syn på ändamålstolkning som jag förespråkar och hur fullständig min föreslagna metod för bevisvärdering är.

Politiskt skådespel måste undvikas

Den misstänkte krigsförbrytaren Ratko Mladic kommer sannolikt inom kort föras till Haag. En rättegång där bör begränsas och domstolen måste hålla sig till det strikt juridiska, skriver Mark Klamberg, doktorand i folkrätt.

Gripandet av den misstänkte krigsförbrytaren Ratko Mladic är mycket välkommet. Han kommer med allra största sannolikhet att inom kort överföras till Haag där hans ansvar kommer att prövas av FN:s internationella krigsförbrytartribunal för före detta Jugoslavien (ICTY). Gripandet visar att den serbiska staten både har förmåga och vilja att ta på sig det ansvar som åvilar alla civiliserade stater i kampen mot straffrihet för de mest allvarliga brotten. Samtidigt som det är tydligt att gripandet kommer att få politiska följder är det viktigt att den rättsliga processen gentemot Mladic fortskrider skyndsamt och rättssäkert. Av tidigare liknande rättegångar går det att dra åtminstone tre lärdomar.

För det första, rättegångar beträffande internationella brott som folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten har alltför ofta varit långsamma. Det mest avskräckande exemplet är rättegången mot Milosevic, den tidigare presidenten för Jugoslavien.

Rättegången pågick i fyra år, sysselsatte ett stort antal jurister, översättare och administrativ personal vid ICTY för att abrupt läggas ner med anledning av Milosevic död 2006. En bidragande orsak att rättegången mot Milosevic drog ut på tiden var att åtalet närmast kan liknas vid ett försök att skriva en komplett historia över den konflikt som drabbade före detta Jugoslavien. Därför bör ICTY:s åklagare begränsa åtalet mot Mladic till färre antal händelser och fokusera på de mest allvarliga överträdelserna. Till dessa hör Srebrenicamassakern då 8 000 bosniaker dödades av enheter ur armén för Republika Srpska, för vilken Ratko Mladic var befälhavare. Massakern har i rättegångar vid ICTY och den Internationella domstolen i Haag (ICJ) rubricerats som folkmord.

Ur ett brottsofferperspektiv kan det tyckas olyckligt att vissa händelser inte kommer omfattas av åtalet, men åklagaren och tribunalen måste ha mod att avgränsa åtalet så att det kan slutföras inom rimlig tid.

Eftersom många av överträdelserna som Mladic kan misstänkas för redan har prövats i tidigare rättegångar så kan rättegången påskyndas ytterligare genom att tribunalen kan hänvisa till tidigare bevisning och domar utan att alla vittnen behöver höras på nytt. Detta kan tyckas anmärkningsvärt ur ett rättssäkerhetsperspektiv där den åtalade har rätt att ifrågasätta all bevisning mot honom men denna genväg kan endast användas beträffande bakgrundsomständigheter och inte vad avser Mladic personliga ansvar för de brott som åklagaren gör gällande. I de senare fallen måste alltså eventuella vittnen höras muntligt under rättegången.

Detta är några exempel av flera på hur åklagaren och tribunalen bör göra rättegången mot Mladic så skyndsam som möjligt samtidigt som rättssäkerheten ska upprätthållas.

För det andra, rättegången ska i första hand vara en juridisk prövning beträffande Mladics straffrättsliga ansvar och inte en plattform för politiska utspel. ICTY:s domare måste upprätthålla ordningen och respekten för tribunalen.

Mladic ska självklart ha rätt att bemöta alla anklagelser mot honom men i rätt sammanhang. Det är mycket möjligt att Mladic vill väcka en diskussion om vem som bär skulden för konflikten i före detta Jugoslavien vilket försvaret ska ha rätt att göra i sin slutplädering men det är helt ovidkommande i andra delar av rättegången. Oavsett vem som bär skulden för konflikten i forna Jugoslavien har alla stridande parter en skyldighet att följa krigets lagar och folkmord är under alla omständigheter förbjudet.

Därför bör alla försök att under vittnesförhör diskutera frågor som är irrelevanta för Mladic eventuella skuld förhindras. Rättegången får inte förvandlas till ett politiskt skådespel.

Avslutningsvis, en rättegång mot Mladic utgör en lämplig avslutning på ICTY:s arbete. Domarna vid ICTY har fått sina mandat för tjänstgöring förlängda till 2011 avseende rättegångar i första instans och till 2012 avseende överklagandekammaren. Därefter ska tribunalen avvecklas och återstående uppgifter kommer att hanteras av en betydligt mindre organisation som för närvarande har arbetsnamnet ”residual mechanism”. Det innebär dock inte att alla misstänkta brottslingar fått sitt straffrättsliga ansvar prövat.

Ett stort ansvar vilar på de nationella domstolarna i före detta Jugoslavien som redan i dag genomför rättegångar mot misstänkta på lägre nivå än Mladic. Lagföringen måste fortsätta och intensifieras på nationell nivå. Omvärlden bör med alla medel stödja dessa ansträngningar.

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt vid Stockholms Universitet vars avhandling handlar om bevisfrågor i internationell straffprocessrätt

Media och bloggar
SvD I DN I Expressen I Aftonbladet I SR I Motpol I Svensson I Mats Deland

Framkomlighet för kollektivtrafiken

2011-05-19T20:25:00.002+02:00

I samband med Stadsdelsnämndens möte den 19 maj la jag fram nedanstående skrivelse som fick stöd av samtliga partier i nämnden.

Skrivelse

Under vintern har buss 62 haft svårigheter att köra längs Erik Dahlbergsgatan pga felparkerade bilar.

Några dagar har det berott på att stora mängder snö samlats som gjort att bilar delvis stått parkerade i körbanan, andra dagar har det varit bilar som förvisso varit marginellt felparkerade men där de ändå utgör hinder för bussen. Bristen på framkomlighet för busstrafik har skapat avsevärda problem för de Östermalmsbor i området som är beroende av en kollektivtrafik, särskilt äldre personer.

Problemet är att de två körbanorna på vardera sida har parkering för bilar, dvs totalt fyra fält är reserverade för parkering. När Erik Dahlbergsgatan trafikerades av spårvagn fanns inga dylika problem eftersom spårvagnarna gick i mitten av gatan. När spårvagnstrafiken upphörde i samband med högeromläggningen 1967 ersattes mittenutrymmet av bilparkeringar och därefter av en allé, med gång och cykelbana. Nuvarande ordning med fyra fält för bilparkering är relativt ny.

Det är ohållbart att buss 62 periodvis förhindras från att fullfölja sin rutt. Man bör överväga att under perioder med mycket snö endast ha två fält för parkering på Erik Dahlbergsgatan på sträckan mellan Valhallavägen och Olaus Petrigatan. För att kompensera för de parkeringsplatser som tillfälligt försvinner när det är mycket snö kan det prövas om fler parkeringar kan skapas på sidogator till Erik Dahlbergsgatan.

Förslag till beslut

Stadsdelsnämnden uppdrar åt förvaltningen att överlämna denna skrivelse till trafikkontorer för beredning och genomförande av intentionerna i denna.

Begränsa exploateringen av Arktis

2011-05-10T10:21:00.009+02:00

Representanter från miljörörlesen och oppositionen skriver följande på SvD Brännpunkt.

Med smältande isar ökar oljeborrningen i Arktis, trots att en oljekatastrof där skulle få förödande konsekvenser. När Sverige nu blir ordförande i Arktiska rådet måste vi kämpa för ett förbud mot ny oljeutvinning, skriver miljöorganisationer och oppositionspolitiker.

Jag har drivit samma sak, skrev bl.a. följande i en artikel i Expressen som publicerades för tre år sedan.

Med den globala uppvärmningen smälter ismassorna kring Arktis i en oroväckande hastighet. Detta ger tillgång till olja, gas och nya transportleder. Men det saknas klara regler för denna ekonomiskt och strategiskt viktiga region, ...

Olyckor i form av oljeutsläpp får än mer katastrofala följder i kalla miljöer då nedbrytningen sker långsamt. Natur- och djurlivet utanför Alaskas kust lider fortfarande av grundstötningen 1989 av oljetankern Exxon Valdez, utrotningshotade arter som isbjörnen är beroende av sina ekosystem. ...

Inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011-2013 borde regeringen ta initiativ till ett förbud mot eller en kraftig begränsning av exploatering av naturresurser från området kring Arktis.

Efter lite fotarbete fick jag folkpartiet att på sitt landsmöte anta samma uppfattning. Även regeringen borde göra detta krav till sitt eget.

Nya Slussen

2011-05-02T20:56:00.011+02:00

Idag presenterade alliansen i Stockholm det nya förslaget till ett ombyggt Slussen. Det nya förslaget skiljer sig kraftigt från det förslag som ställdes ut för drygt ett år sedan, till höger.

De byggnader som skymde utsikten över Mälaren och Saltsjön är numera helt borta, och exploateringsgraden är betydligt lägre. Den ”mur” som i det tidigare förslaget reste sig på Södermalmssidan är även den borttagen och istället har denna ersatts med promenadvänliga sluttande avsatser, vilket gör platsen betydligt mer tillgänglig.

Ur folkpartiets synvinkel är det nya förslaget välkommet. Vi har hela tiden drivit att utsikten inte får byggas igen och att det förra förslaget gav ett alltför massivt intryck. Det är naturligtvis glädjande att vi fått gehör för våra idéer inom Alliansen. Till vänster kan du se en bild på det nya förslaget.

Centerpartiets Per Ankersjö hade gärna sett en högre exploatering men anser likväl att medarbetarna på stadsbyggnadskontoret funnit en bra gyllene medelväg. Här har alliansen haft olika åsikter och det verkar som folkpartiets lyckats väl med att hålla ner exploateringsgraden så att utsikten över vattnet kan bevaras.

Det är viktigt att förslaget utgår från Slussens tre bärande funktioner – trafik, vatten och stadsliv. Det anser jag att stadsbyggnadskontoret lyckats väl med. Till höger kan du se en modell på det nya förslaget.

Som ledamot av Stockholms stads trafiknämnd tänker jag särskilt på Slussens trafikfunktion. Dagens trafiklösning är anpassad efter helt andra behov än dagens situation. Den framtida trafiklösningen vid Slussen bygger på en enkel, effektiv och lättorienterad trafikanläggning med god framkomlighet för gående och cyklister, för kollektivtrafik och bilister.

Trafiken är dock inte allt. Jag är glad att folkpartiet stått på sig och att utsikten över Mälaren och Saltsjön bevaras.

Egypten på väg att ansluta sig till Internationella Brottmålsdomstolen

2011-04-30T12:02:00.002+02:00

Genom Human Rights Watch får vi veta att Egypten avser att ansluta sig till Internationella Brottmålsdomstolens stadga (Romstadgan). Detta är viktigt eftersom domstolen som huvudregel endast har jurisdiktion över brott begångna på en ansluten stats territorium eller av en sådan stats medborgare. För närvarande är det bland arabförbundets medlemmar bara Jordanien, Tunisien, Djibouti och Komorerna som anslutit sig.

Egypten ska även ansluta sig till det fakultativa protokollet för internationella konventionen om politiska och medborgerliga rättigheter. Därmed blir det möjligt för enskilda egyptiska medborgare att vända sig direkt till FNs MR-kommittée för att klaga på eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheter som Egyptiska staten ansvarar för.

Detta är mycket goda nyheter och visar att Egyptens nya ledarskap styr i rätt riktning.

När en stat ansluter sig till Romstadgan får Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) som huvudregel endast jurisdiktion för händelser som inträffat efter tidpunkten för anslutning, vilket skulle innebär att eventuella övergrepp som begicks i början av 2011 ej kan lagföras i Haag. En stat som ansluter sig kan dock samtycka till att även händelser som begicks före tidpunkten för anslutning kan lagföras men då krävs det en särskild deklaration som anger detta. Det framgår av artikel 11 i Romstadgan. Vi får se om Egypten går så långt, men det är redan ett stort steg om landet bara väljer ansluta sig.

Dom från Stockholms tingsrätt beträffande krigsförbrytelser överklagas ej

2011-04-30T11:58:00.003+02:00

DN rapporterade igår (fredag) att den 44-åring från Bosnien som nyligen dömdes till fem års fängelse för grovt folkrättsbrott har förklarat sig nöjd med sin dom. Jag har planerat att skriva en artikel/notis om domen men har väntat utifall målet överklagades. Nu ser det ut som jag kan börja skriva. Ska särskilt studera hur åklagaren och domstolen resonerade kring skillnaden mellan folkrättsbrott av normalgraden och grovt folkrättsbrott.

Risk för fortsatta kränkningar i Västsahara

2011-04-27T08:50:00.003+02:00

Jag står som medförfattare till en artikel på SvD Brännpunkt om MINURSO, FNs fredsbevarande insats i Västsahara. Pål Wrange kommenterar på sin blogg att trots att det är rutin att fredsmissioner får ett uppdrag att övervaka mänskliga rättigheter (MR) sätter Frankrike stopp för det vad gäller MINURSO.

Risk för fortsatta kränkningar i Västsahara

SvD Brännpunkt den 27 april 2011

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975 och förtrycker dess befolkning än i våra dagar. Sedan 1991 råder ett avtal om eld upphör mellan Marocko och Frente Polisario, västsahariernas befrielseorganisation. I samband med att avtalet slöts utlovades en folkomröstning om Västsaharas status, som allt sedan har skjutits upp på grund av oenighet från båda parternas sida om vem som egentligen har rätt att rösta i en dylik omröstning.

De marockanska myndigheterna fortsätter att undertrycka västsahariernas kamp för självständighet och beröva dem på sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter; något som flertalet internationella människorättsorganisationer såsom Amnesty International och Human Rights Watch bekräftar kontinuerligt.

Under en desperat protestkampanj i syfte att få sina sociala och ekonomiska rättigheter tillgodosedda sattes ett provisoriskt flyktingläger upp utanför staden El Aíun på det ockuperade territoriet i oktober i fjol. Lägret bröts brutalt ner av marockansk polis – bland annat med hjälp av tårgas, vattenkanoner och batonger – och den våldsamma sammandrabbningen hade till resultat att ett tiotal personer miste livet. Dokumentationen av händelsen är dock knapphändig, då de marockanska myndigheterna bland annat utvisade flertalet spanska journalister som hade för avsikt att rapportera om händelserna samt lät stänga tv-kanalen al-Jaziras lokalkontor i Rabat. Minurso kunde inte följa situationen i lägret, eftersom de marockanska myndigheterna hindrat åtkomsten. Inte heller FN:s militära och polisiära personal släpptes in, som också nekades inträde med hänvisningen att händelsen berört en intern och social angelägenhet.

Såväl lokala som internationella organisationer har bekräftat att någon straffrättslig process ännu inletts mot personerna som bär ansvaret för de marockanska militära styrkornas attacker mot civila.

I fråga om straffansvar för förövare som gjort sig skyldiga till kränkningar av andra individers grundläggande fri- och rättigheter är behovet av adekvat dokumentation och bevisning oumbärlig. Ända sedan början på 90-talet har övervakningen av mänskliga rättigheter varit en avgörande beståndsdel i de fredsbevarande insatsernas mandat. Men av FN:s nu pågående 17 fredsbevarande insatser är Minurso den enda som inte har mandat att övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter. FN framhåller samtidigt att övervakning av mänskliga rättigheter är en effektiv och avgörande del i fredsbevarandet, vilket bland annat har fastställts av FN:s expertpanel för fredsbevarande insatser i augusti år 2000.

En fredsbevarande insats som saknar ett sådant mandat är därför haltande och kan inte fullgöra sitt uppdrag.

Minursos mandat väntas omförhandlas och förlängas i dag, den 27 april. Mandatet förlängs på årlig basis och Marockos position har i säkerhetsrådet länge och konsekvent försvarats av den forna kolonialmakten Frankrike.

Även detta år har en intensiv lobbyverksamhet pågått från såväl fransk som marockansk sida i syfte att underminera vikten av ett mandat för att övervaka de mänskliga rättigheterna.

Högkommissarien för de mänskliga rättigheterna i Genève rekommenderade att generalsekreterare Ban Ki-Moons rapport till säkerhetsrådet om Västsahara och Minursos framtid bör innehålla en uppmaning till att bilda en enhet inom Minurso som befattar sig med de mänskliga rättigheterna. En dylik rekommendation lyser dock med sin frånvaro i generalsekreterarens rapport, som nyligen offentliggjordes. Istället finns en vag hänvisning till MR-rådets mekanismer att ta itu med ”påstådda kränkningar” av de mänskliga rättigheterna.

En effektiv övervakning av de mänskliga rättigheternas efterlevnad är nödvändig för att inte låta straffrihet fortsätta råda och för att inte riskera att folkrätten vidare urholkas av stormakternas realpolitik. Men framför allt skulle övervakningen också bidra till mindre sårbarhet för de civila och människorättsförsvarare som dag för dag riskerar sina liv i kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna.

CECILIA ASKLÖF

ordförande, Internationella Juristkommissionens svenska avdelning

OVE BRING

professor emeritus i folkrätt vid Förvarshögskolan och Stockholms universitet

PÅL WRANGE

docent i folkrätt, Stockholms universitet

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt, Stockholms universitet

HANGA SÁNTHA, YLVA LENNARTSSON HARTMANN, CAROLINE MITT-HOLM

Internationella Juristkommissionens svenska avdelning, arbetsgruppen för mänskliga rättigheter i Västsahara

Norges första mål om krigsförbrytelser efter andra världskriget är avslutad

2011-04-20T15:16:00.005+02:00

I Norge har det sk Repakmålet nu slutligt avgjorts i Högsta Domstolen, det är Norges första mål om krigsförbrytelse efter andra världskriget. Repak fick åtta års fängelse för olaga frihetsberövande. Åklagarens åtal gällde krigsförbrytelse enligt 2005 års strafflag. Eftersom brotten begicks 1992 i samband med krig i Bosnien har Högsta Domstolen i ett avgörande den 3 decmber 2010 förklarat att 2005 års strafflag ej kan ges retroaktiv verkan. Därför kunde Repak inte dömas för krigsförbrytelser. För en dryg vecka sedan, den 11 april 2011 avslutades målet definitivt genom att Högsta Domstolen fann Repak skyldig till olaga frihetsberövande och påföljden blev åtta års fängelse. Det kan jämföras med det svenska målet Makitan där den tilltalade gjort sig skyldig till liknande brott, dömdes till folkrättsbrott (krigsförbrytelser) och straffvärdet motsvarade åtta års fängelse men med hänsyn till att 19 år förflutit sedan brottet begicks sattes straffet ner till fem år. En försiktigt slutsats blir, med reservation att det rör två olika länder med separata rättssystem, att rubriceringen av brottet spelar mindre roll utan det är de underliggande handlingarna som är avgörande vid påföljdsbestämningen. En lärdom för svensk räkning är likväl att vi bör förändra den svenska lagstiftningen på området. För närvarande finns folkrättsbrott (krigsförbrytelser) men inte "brott mot mänskligheten" i svensk lagstiftning. Vad avser "brott mot mänskligheten" som redan begåtts hjälper det inte att ändra svensk lagstiftning. Om svenska domstolar har samma inställning som Norges Högsta Domstol så kan ingen dömas för brott mot mänskligheten avseende gärningar som begåtts före det datum som ny lagstiftning införts, klockan tickar med andra ord. Det är möjligt att åklagare, liksom i Repakmålet, kan finna andra sätt att rubricera sådan brottslighet, men det är inte givet.

Fel fokus i Sverige angående datalagringsdirektivet

2011-04-18T14:07:00.012+02:00

Cecilia Malmström har presenterat kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet. Som väntat föreslår hon inte att lagringskyldigheten ska upphävas utan snarare att direktivet ska ändras vad avser: begränsning av syftet med datalagringen och vilken typ av brott som uppgifterna får användas mot, harmonisering och om möjligt kortning av lagringstider, begränsning av antalet myndigheter som får tillgång till uppgifterna och begränsning av vilken typ av datauppgifter som får lagras. Allt detta har SvD redan rapporterat.

Följande kan läggas till. En intressant del av utvärderingen finns i avsnittet "5.4. Value of retained data in criminal investigations and prosecutions", dvs eventuell nytta med datalagring av trafikdata. Kommissionen ger tre exempel: skapandet av bevisspår, initiering av brottsutredningar och trafikdata som integrerad del av brottsutredningar (sid. 23-25). Där finns en del statisk och fakta från verkliga utredningar men avsnittet är till stor del anekdotisk. Jag hade gärna sett en mer utförlig och systematisk utvärdering i denna del. Annars blir det svårt att föra en meningsfull diskussion huruvida det intrång som datalagringsdirektivet medför för den personliga integriteten är proportionell mot den nytta som direktivet ger.

Vidare, många av de frågor som kommissionen väckt finns inte med regeringens proposition "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG, Prop. 2010/11:46" där mp, v och sd i riksdagen tvingat fram en minoritetsbordläggning. Regeringen har istället lämnat förslag som bl.a. rör utlämning av data och tillgång till uppgifter i lagrådsremissen "De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation" efter förslag från Polismetodutredningen. Det är i denna del som riksdagen (än så länge) har ett manöverutrymme. Politiker och media i Sverige har dock enbart fokuserat på proposition 2010/11:46 vilket jag tror är ett misstag om vi vill ha en diskussion kring frågor där riksdagen ännu har betydande makt.

Bloggar
HAX I Mary Jensen I Anna Troberg I Christian Engström I Juristen I Anders S Lindbäck

Stockholms tingsrätt finner 44-åring skyldig till krigsbrott

2011-04-08T14:21:00.012+02:00

Stockholms tingsrätt har idag dömt en 44-årig man för folkrättsbrott (krigsbrott), det andra fallet någonsin i svensk domstol. Målet rörde brott begångna i Bosnien gentemot civila serber. Jag var på plats och lyssnade på inledning och avslutning av rättegången. Du kan läsa hela domen här. Stockholms tingsrätt fann bl.a. att det rörde sig om brott begångna i samband med en internationellt väpnad konflikt (sid. 43), vilket gjorde åklagarens arbete lättare. Med hänsyn till att brottet begåtts i Bosnien och inte i Sverige, grundade domstolen sin domsrätt dels på att den tilltalade var svensk medborgare (aktiv nationalitetsprincip) och universalitetsprincipen (sid. 41).

Domstolen tar på sidan. 74 upp Romstadgans artikel 7 som avser brott mot mänskligheten. Det är intressant eftersom folkrättsbrottet i svensk lag inte avser brott mot mot mänskligheten utan endast krigsbrott (svåra överträdelser av den humanitära rätten).

Media
SvD I DN

Göteborgsfallet, trafikanalys och falska positiva

2011-04-07T21:11:00.008+02:00

I november förra året grep polisen ett antal misstänkta terrorister i Göteborg, som senare visade sig vara oskyldiga.

I SVT Aktuellt ges nu förklaringen, polisen hade fått ett tips om ett misstänkt samtal som de valde att följa upp. Polisen gjorde därefter en masttömning, dvs tömde en mobiltelefonmast på information för att komma åt trafikdata. Det kan ske med stöd av 6 kap. 2§ 3 stycket lagen om elektronisk kommunikation avseende brott för vilka det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, t.ex. terrorism. Jag förstår inte varför advokaten uppger till SVT Aktuellt att sådan masttömning är olaglig.

Polisens analys av kommunikationstrafiken (ofta benämnt trafikanalys) pekade ut fel personer. Detta fenomen beskrivs ibland med begreppet "falska positiva". Jag har skrivit följande om falska positiva, trafikanalys och efterföljande användande av tvångsmedel som gripanden (detention) i Nordisk Årsbok för rättsinformatik.

First, using large databases filled with transaction data on actual individuals presents a serious privacy issue. Almost all of these individuals will have no connection to terrorism or crime, and the use of such data in this context means that their private personal information will be compromised. Second, these systems will produce false positives, i.e. innocent persons are identified as suspect
...
As already indicated law enforcement and intelligence agencies are focusing less on traditional wire-tapping, more on retention of traffic data and traffic analysis of communication patterns. This involves the interception and storage of large amounts of information not only in relation to criminals but also law-abiding and innocent citizens.

If this trend is pursued by the policy-makers, safeguards must be adopted to minimize interference with the privacy of the average citizen and the occurrence of false positives which result in innocent persons being subject to measures such as targeted surveillance, detention and freezing of assets.

Nu fick vi ett konkret exempel på faran med "falska positiva", dvs hur oskyldiga kan drabbas. Det är dock bra att polisen snabbt medgett sitt misstag. Om polisen har som uppgift att upptäcka och förhindra terrorattentat innan de inträffat så kommer misstag att ske. Frågan är hur hög felmarginal vi ska acceptera.

Till sist, det generella problemet med falska positiva är förvisso relevant för signalspaning, men Göteborgsfallet handlar inte som Expressen antyder i en artikel om signalspaning och sökord som "sprängande huvudvärk". Göteborgsfallet är mer relevant för diskussionen om datalagringsdirektivet och polismetodutredningen.

Media
GP

FN-mandat för att med våld skydda civila i Elfenbenskusten

2011-04-04T22:14:00.004+02:00

Något obemärkt så har FNs säkerhetsråd antagit en serie av resolutioner beträffande Elfenbenskusten som ger FN-styrkan rätt att använda "alla nödvändiga medel", vilket inkluderar våld, för att skydda civilbefolkningen. Se t.ex. resolution 1975(2011) från den 30 mars 2011:

The Security Council,
...
Determining that the situation in Côte d’Ivoire continues to constitute a threat
to international peace and security,

Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
...
6. Recalls its authorization and stresses its full support given to the UNOCI,
while impartially implementing its mandate, to use all necessary means to carry out
its mandate to protect civilians under imminent threat of physical violence, within
its capabilities and its areas of deployment, including to prevent the use of heavy
weapons against the civilian population and requests the Secretary-General to keep
it urgently informed of measures taken and efforts made in this regard

Nu verkar det som FN-styrkan använder detta mandat. En FN-helikopter med fransk militär ska enligt AP ha skjutit på Laurent Gbagbos styrkor på måndagen. Interventioner med hänvisning till ansvar att skydda "responsibility to protect" har fått ett uppsving den senaste tiden och det verkar som Frankrike tar täten.

Gazarapporten av Aspegren och Davis

2011-04-04T09:18:00.006+02:00

Lennart Aspegren från Sverige och Mary McGowan Davis från USA har på FNs uppdrag följt upp Goldstonerapporten om Gazakonflikten 2008-09. Nu har jag hittat Aspegren och Davis rapport, här finner du den version som FNs MR-råd tagit ställning till. Det kommer en språkligt mer bearbetad version längre fram. De har granskat i vilken utsträckning som parterna följt Goldstonerapportens rekommendationer att utreda påstådda brott. Goldstone inleder sin artikel i Washington Post där han omvärderar sina tidigare slutsatser med att hänvisa till Aspegrens och Davis rapport. Här är några av de mer intressanta slutsatserna.

B. Israel
77. ... The Israeli authorities’ refusal to allow the Committee access to Israel and the West Bank, and access to Gaza through Israel, significantly constrained the Committee’s ability to engage with key interlocutors.

78. That said, the Committee finds that Israel has dedicated significant resources to investigate over 400 allegations of operational misconduct in Gaza reported by the FFM and others. Given the scale of this undertaking, it is unsurprising that in 2011, much remains to be accomplished. The Committee is able to report that, to the best of its knowledge, nineteen investigations into the serious violations of international humanitarian law and international human rights law reported by the FFM have been completed by the Israeli authorities with findings that no violations were committed. Two inquiries were discontinued for different reasons. Three investigations led to disciplinary action. Six investigations reportedly remain open, including one in which criminal charges have been brought against an Israeli soldier. The status of possible investigations into six additional incidents remains unclear.

78. (sic) Furthermore, Israel has launched fourteen investigations into incidents related to alleged violations in the West Bank. Of those, two criminal indictments have been filed, six investigations are ongoing and six cases were closed without charges. The Committee did not receive any information concerning any other investigation of alleged violations committed in the West Bank, nor to investigations related to persons detained in Israel.

C. The Palestinian side
1. The Palestinian Authority
84. In September the Committee reported that the investigation carried out by the PIIC conformed to international standards and could be considered credible and genuine. More recently the PIIC has sought to complete its mandate by investigating rocket and mortar attacks against Israel and other human rights violations in the Gaza Strip. The Committee was informed that the PIIC had been unable to do so, as it had not received positive responses to requests for access from either Israel or the de facto authorities in Gaza. ...

2. The de facto Gaza authorities
88. In September 2010, the Committee stated it had been unable to substantiate reports that the de facto Gaza authorities had released all political prisoners or conducted criminal prosecutions, in response to the FFM report. The Committee also reported that two committees of inquiry had been established. However, one committee focused on allegations directed at Israel rather than on allegations directed at the de facto authorities. The other reported on measures to redress alleged violations but the information presented was not substantiated. ...

90. Nevertheless, the Committee remains extremely concerned by the fact that the de facto authorities have not conducted any investigations into the launching of rocket and mortar attacks against Israel. It considers that the de facto authorities should make serious efforts to conduct criminal inquiries into all the allegations of grave violations of international law implicated by these attacks.

För att sammanfatta: Israeliska myndigheter och de palestinska myndigheterna (Fatah) har utfört utredningar beträffande påstådda brott medan Hamas inte gjort detsamma. Jag var i kontakt med Lennart Aspegren idag och han kommer den 15 april att hålla en föreläsning på temat inför våra studenter som går specialkursen "International Criminal Law" på stockholms Universitet.

Media
DN

Aspegren och Davis har följt upp Goldstonerapporten

2011-04-02T15:01:00.017+02:00

Lennart Aspegren från Sverige och Mary McGowan Davis från USA har på FNs uppdrag följt upp Goldstonerapporten om Gazakonflikten 2008-09, mer specifikt har de studerat i vilken omfattning parterna utrett eventuella brott. Tydligen har rapporten presenterats, men jag kan inte hitta den. Det har i vart fall lett till att Richard Goldstone uppdaterat och ändrat en del av sina slutsatser, läs i Washington Post. Några av de starkaste slutsatserna i Goldstones rapport från 15 september 2009 var att Israel avsiktligen attackerade civilbefolkningen och civila objekt. Nu verkar Goldstone delvis, men kanske inte fullständigt, ändrat slutsats. Enskilda israeliska soldater kan avsiktligen ha riktat otillåtet våld mot civila, men det har inte varit del av en policy. Läser följande i Washington Post.

The allegations of intentionality by Israel were based on the deaths of and injuries to civilians in situations where our fact-finding mission had no evidence on which to draw any other reasonable conclusion. While the investigations published by the Israeli military and recognized in the U.N. committee’s report have established the validity of some incidents that we investigated in cases involving individual soldiers, they also indicate that civilians were not intentionally targeted as a matter of policy. Although the Israeli evidence that has emerged since publication of our report doesn’t negate the tragic loss of civilian life, I regret that our fact-finding mission did not have such evidence explaining the circumstances in which we said civilians in Gaza were targeted, because it probably would have influenced our findings about intentionality and war crimes.

Goldstone är dock fortsatt kritisk mot Israels bristande samarbete med hans utredning, vilket slagit förmodligen slagit tillbaka mot Israels egna intresse. Han skriver följande.

As I indicated from the very beginning, I would have welcomed Israel’s cooperation. The purpose of the Goldstone Report was never to prove a foregone conclusion against Israel. I insisted on changing the original mandate adopted by the Human Rights Council, which was skewed against Israel. I have always been clear that Israel, like any other sovereign nation, has the right and obligation to defend itself and its citizens against attacks from abroad and within. Something that has not been recognized often enough is the fact that our report marked the first time illegal acts of terrorism from Hamas were being investigated and condemned by the United Nations. I had hoped that our inquiry into all aspects of the Gaza conflict would begin a new era of evenhandedness at the U.N. Human Rights Council, whose history of bias against Israel cannot be doubted.

Vad är slutsatserna av detta? Även stater som Israel, som är inblandad i en svår väpnad konflikt, kan tåla granskning utifrån om man på egen hand väljer att stävja eventuella övertramp från sin försvarsmakt. Det görs lämpligen genom tydliga regler och god ledning, vid eventuella överträdelser ska brottsutredningar göras och individuellt ansvarsutkrävande ske i domstolar. För övrigt kan nämnas att Lennart Aspegren är en av lärarna på Stockholms Universitets kurs i "International Criminal Law", för vilken jag är kursföreståndare. Han vill utöver de tre tillfällen som redan är uppbokade gärna ta upp sin rapport så min förhoppning är att vi kan ändra schemat så att en sådan föreläsning får plats. Uppdatering. Nu har TT-AFP rapporterat om saken vilket återges i DN och av SR. Bloggar Läs Mats Delands blogg, han följer debatten i israelisk media. Se även Bawar Ismail I Björn Börjesson I Anders Gustafsson

Internationella domstolen prövar ej konflikten om Sydossetien 2008

2011-04-02T13:26:00.005+02:00

Internationella domstolen (ICJ) i Haag har den 1 april 2011 förklarat att den saknar jurisdiktion (behörighet) att pröva Georgiens stämning mot Ryssland beträffande etnisk rensning i förhållande till kriget om Sydossetien 2008. Läs domen här.

ICJs avgörande utesluter inte att Internationella Brotttmålsdomstolen (ICC) prövar brott begånga i samband med konflikten, men Georgien har inte gjort en formell hänskjutning av situationen till domstolen. Åklagaren har inte heller valt att på eget intiativ påbörja en formell brotttsutredning.

Skillnaden mellan en prövning i ICJ och ICC är att den förstnämnda prövar tvister mellan stater medan den sistnämnda prövar straffansvar för individer.

Gentian Zyberi har kommenterat ICJs avgörande hos International Law Observer. Jag kommenterade på denna blogg den 18 augusti Georgiens stämning av Ryssland, se punkten 4 i detta inlägg.

Vilka lärdomar finns från Irak avseende Libyeninsatsen?

2011-03-30T12:51:00.008+02:00

Regeringen har tagit ställning för svenskt deltagande i Libyeninsatsen. Givet att ändamålet med det svenska deltagande är att skydda civilbefolkningen i Libyen är det märkligt att insatsen begränsas till att upprätthålla flygförbudszonen och är förhindrad från att angripa mål på marken. Antag att alla länder hade samma inställning som Sverige, ska man passivt iaktta när civilbefolkning och civila objekt angrips med landsbaserade stridskrafter som är klart urskiljningsbara? Denna fråga verkar nu vara avgjord för Sveriges del där förband förvisso deltar men i en mer passiv roll.

Villkoren för Sveriges deltagande kan vara en underordnad fråga. En kanske viktigare fråga för den internationella koalitionen är hur länge insatsen ska pågå och hur långt man kan tänkas gå i användning av våld. Det mest långtgående alternativet är att resolution 1973(2011) utnyttjas för att angripa Gaddafis person. Det är tveksamt om resolutionen kan tolkas på ett sådant sätt, men det går inte att utesluta att visa stater kommer dra den slutsatsen. Ett mindre radikalt alternativ är att FN-alliansen ger ett aktivt stöd till rebellerna där de senare kan avancera militärt och genomdriva en regimförändring. Det "svenska" alternativet vore att FN-alliansen som helhet upprätthåller flygförbudszonen men upphör att angripa markmål vilket förmodligen skulle leda till att Gaddafi besegrerar rebellerna, återerövrar Benghazi och övriga rebellstyrda städer.

Omvärlden bör kanske överväga alternativet att upprätthålla en flygförbudszon och behålla möjligheten att angripa markmål men bevara status quo, dvs Gaddafi styr västra Libyen och rebellerna östra Libyen. Det skulle i vissa delar vara snarlikt det tillstånd som rådde i Irak under 1990-talet med flygförbudszoner i norra och södra Irak tillsammans med humanitär assistans till kurderna. Skillnaden är att i Libyenfallet finns det ett klart FN-mandat för en flygförbudszon medan mandatet var mer skakigt beträffande flygförbudszonerna över Irak. Resolution 688(1991) innehåll förvisso en uppmaning riktad mot Irak att upphöra med sitt förtryck av kurderna men det saknades en uttrycklig hänvisning till flygförbudszoner, även om sådana kan anses ha varit befogade ur ett rent humanitärt perspektiv. Det går att lära sig av Irakfallet då sanktionsregimen fullt utbyggt genom resolution 687(1991) i vart fall inledningsvis drabbade den irakiska civilbefolkningen alltför hårt. Vidare fanns det exempel på hur sanktionssystemet drabbades av korruption. Det finns alltså en risk att den libyiska civilbefolkningen, såväl i östra som västra delen av landet, drabbas alltför hårt om en sanktionsregim är alltför omfattande och långvarig. Sanktionsregimen mot Irak mjukades senare upp i syfte att underlätta situationen för civilbefolkningen, bl.a. genom resolution 986(1995). Omvärlden kan dra lärdom av hur Irak hanterades under 1990-talet och i vilka delar detta kan upprepas. Oavsett utformning kräver detta alternativ uthållighet, frågan är om sådant finns hos Sverige och övriga länder som deltar i Libyeninsatsen.

Bloggar
Mathias Sundin I Fredrik Antonsson

Även rebeller i Libyen kan hamna inför skranket i Haag

2011-03-28T09:53:00.012+02:00

DN rapporterar att rebellerna i Libyen misshandlar och på lösa grunder arresterar personer som har eller misstänks ha band till Gaddafis regering. Även om jag tycker att FN-interventionen mot Libyen är legitim så kan det vara värt att påminna att Internationella Brottmålsdomstolens (ICC) jurisdiktion inte är begränsad till personer lojala mot Gaddafis regim utan kan även omfatta rebeller som begår brott. Det framgår av resolution 1970(2011) där FNs säkerhetsråd hänskjuter situationen i Libyen till den Internationella Brottmålsdomstolen.

Det förefaller troligt att ICCs åklagare väcker åtal mot Gaddafi och de som är trogna mot hans regim. Är det lika sannolikt att åklagaren väcker åtal mot de libyiska rebellerna? En parallell kan dras till domstolens utredning beträffande Darfur, Sudan, där åklagaren förvisso sökt arrestering av landets president al-Bashir och regimlojala personer, men den första rättegången rör rebeller knutna till Justice and Equality Movement (JEM). Vid Haagtribunalen (ICTY) har åtalen inte varit begränsade till serber utan det finns även åtskilliga mål mot kroater, bosniska muslimer och kosovoalbaner.

Med andra ord, det finns flera skäl för rebellerna i Libyen att följa krigets lagar. Om de inte bryr sig om eventuella framtida rättegångar i Haag så bör de inse att omvärldens stöd i form av flygförbudszon kan omprövas.

Fotbollsarena på Östermalms IP finns inte som formellt ärende

2011-03-26T19:22:00.009+01:00

Miljöpartiet har med stöd av socialdemokraterna och vänsterpartiet på det senaste mötet i stadsdelsnämnd Östermalm yrkat att nämnden ska säga nej till förslaget om en ny fotbollsarena på Östermalms IP. Det har skapat uppmärksamhet i lokalpressen på Östermalm.

Det finns en risk att miljöpartiets förslag skapar förvirring, eftersom det inte finns något formellt ärende om ÖIP som förbereds, varken hos stadsdelsnämnden, idrottsförvaltningen eller stadsbyggnadskontoret. Läs nedan svar på miljöpartiets skrivelse från stadsdelsdirektör Göran Månsson. Detta svar antogs av majoriteten i stadsdelsnämnd Östermalm.

Till Östermalms stadsdelsnämnd
sammanträde 110317

Svar på skrivelse
Förslag till beslut
Skrivelsen anses besvarad

Göran Månsson
stadsdelsdirektör

Stefan Nilsson m fl (MP) föreslår i bifogad skrivelse 2011-02-17 att stadsdelsnämnden ska uttala att Östermalms IP ska bevaras samt att nämnden ska göra en framställan till stadens politiska ledning om att den ska säga nej till förslaget om en ny fotbollsarena på Östermalms IP.

En så stor ny byggnad som en ny fotbollsarena fordrar ett planarbete hos stadsbyggnadskontoret och planbeslut av stadsbyggnadsnämnd och KF. Dagsläget är att stadsbyggnadskontoret inte har något sådant ärende eller ens ett uppdrag i frågan. Om ett sådant ärende skulle bli aktuellt skulle det under utredningen med stor sannolikhet remitteras till Östermalms stadsdelsnämnd för synpunkter.

Dagsläget för idrottsförvaltningen är att de inte heller har något formellt ärende i frågan. De har endast vad man skulle kunna kalla ett ”underhandsuppdrag”. Utifrån förslaget från Djurgårdens IF har de underhand börjat titta på vad det skulle kunna innebära, men de har som sagt inget formellt uppdrag i frågan.

Samma sak verkar gälla markägaren Djurgårdsförvaltningen som - om man ska tro mediauppgifter - hittills har varit lite tveksamma till förslaget.

Sammanfattningsvis, även om en ny fotbollsarena på Östermalms IP diskuterats en del i olika sammanhang så är det för dagen faktiskt inget formellt ärende hos vare sig stadsbyggnadskontoret eller idrottsförvaltningen.

Folkpartiets hållning är att en ny arena endast kan byggas på Östermalms IP om 1) Djurgården själv finner finansiering för bygge och drift 2) ny plats finns för idag befintliga verksamheter (skridskoåkning m.m.). Jag är en av dem som nyttjar Östermalms IP både för skridskoåkning och löpträning. Samtidigt ser jag ett värde i att Djurgården kan ha sin hemmaarena på Östermalm, förutsatt att de hittar egen finansiering för ett sådant bygge och att befintliga verksamheter på ÖIP kan bedrivas på annan plats. Jag är dock inte beredd att ta ställning i sakfrågan förrän det finns ett formellt ärende och beslutsunderlag.

Prioritera inte bort cyklisterna i City!

2011-03-26T16:09:00.002+01:00

Artikel publicerad i DN den 24 mars 2011. Utöver undertecknad så är den signerad av Lotta Edholm och Daniel Forslund. Läs hela folkpartiets cykelprogram här.

Prioritera inte bort cyklisterna i City!

Vi i Folkpartiet tycker det är en självklarhet att Stockholm ska konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam när det gäller cykelvänlighet och cykelsäkerhet. Men för att detta ska kunna bli möjligt krävs det att arbetet med att ta fram nya moderna och trygga cykelparkeringar i staden fortsätter oavbrutet, och inga projekt får läggas på is. Detta är särskilt viktigt vid stationer och resecentra, så att alla stockholmare enkelt kan kombinera två miljövänliga sätt att resa.

Sedan början av 1990-talet har antalet cyklister i Stockholm ökat stadigt, och en vanlig dag cyklar minst 150 000 stockholmare i innerstaden. Det är en glädjande utveckling. Cykeln är ett enkelt, snabbt, billigt och miljövänligt transportmedel. En person med 5 km till jobbet som cyklar i stället för att köra en normal bensinbil minskar utsläppen av koldioxid med omkring ett halvt ton per år. Allt fler upptäcker också att man får gratis motion och bättre hälsa av att cykla, och samtidigt minskar trängseln i kollektivtrafiken.

Denna positiva trend av allt fler cyklister ställer dock stora krav på framtidens stadsplanering. Stockholm behöver bli en ännu mer attraktiv stad för alla som cyklar och promenerar. På samma sätt som vi skapar infartsparkeringar för bilar borde det finnas motsvarande säkra och enkelt åtkomliga cykelparkeringar för dem som hellre tar cykeln än bilen till kollektivtrafiken. Så är det ännu inte i Stockholm. Cykelparkeringarna har visserligen blivit flera, men långt ifrån i takt med det ökande antalet cyklister.

Ett projekt som aktualiserar denna fråga är bygget av Citybanan. Enligt de beräkningar som gjorts kommer ungefär 1 000 nya parkeringsplatser för cyklar att krävas vid Citybanans tre huvudstationer (Odenplan, City och Södra Station). För att möta detta behov träffade staden 2008 ett tilläggsavtal med Trafikverket och Stockholms läns landsting om att cykelparkeringar ska uppföras i anslutning till de tre stationerna. Sedan avtalet träffades har ett stort antal lägen utretts för dessa cykelparkeringar.

För stationerna Odenplan och Södra Station har Stockholms stads trafik- och exploateringskontor nu tagit fram förslag till moderna parkeringslösningar för cyklar som bedöms kunna genomföras inom ramen för Citybaneprojektet, men för station City finns i dag inget alternativ som kan genomföras inom en överskådlig framtid. Det finns därför förslag på att arbetet med cykelparkeringar vid Odenplan och Södra Station ska prioriteras före cykelparkeringen vid station City. Att nedprioritera cyklisterna i City tycker vi är fel.

Behovet av en modern och trygg cykelparkering vid Centralstationen och den nya station City är akut redan i dag och kommer bara att öka under kommande år. Därför bör arbetet med att hitta en lämplig plats fortsatt att vara av högsta prioritet som en del i renoveringen av Centralstationen och Vasagatan. I värsta fall bör en provisorisk lösning tas fram för att ersättas i ett senare skede. Det är en förutsättning för att det kollektiva resandet ska kunna öka.

Att veta att det finns en bra, trivsamt ordnad och bekväm cykelparkering där man kan lita på att cykeln står kvar när man återkommer efter sin resa med buss eller tåg kan vara avgörande för om man väljer kollektivtrafik i stället för att ta bilen hela vägen.

Menar vi allvar med att Stockholm ska konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam när det gäller cykelvänlighet och cykelsäkerhet får vi inte lägga viktig framtidsplanering på is. Med trygga och tillgängliga cykelparkeringar vid Citybanans alla tre stationer kommer det att bli lättare för människor att planera sin resa med både cykel och kollektivtrafik, och enkelt kunna kombinera två miljövänliga sätt att resa. Det ska både vara enkelt och tryggt att vara cyklist i Stockholm!

Lotta Edholm

skolborgarråd (FP)

Daniel Forslund

gruppledare exploateringsnämnden (FP)

Mark Klamberg

gruppledare trafik- och renhållningsnämnden (FP)

Rättslig grund och operativ ledning av Libyeninsatsen

2011-03-24T09:03:00.005+01:00

För närvarande pågår det en diskussion om NATO ska ta över ledningen för Libyeninsatsen från Frankrike, USA och Storbritannien. Det är viktigt att skilja mellan den rättsliga grunden och den operativa ledningen av Libyeninsatsen, annars finns risk för förvirring.

I SVT-morgon togs detta upp med frågeställningen vad händer om Libyeninsatsen övergår från att vara en FN-ledd till en NATO-ledd. Detta är en märklig frågeställning som verkar utgå från ett motsatsförhållande mellan FN och NATO, vilket kanske är en vanlig svensk föreställning. Dessutom leds inte insatsen idag av FN, det står NATO-länderna Frankrike, USA och Storbritannien för. Frågan är nu om ledningen ska skötas på ad hoc-basis av dessa tre länder eller inom NATOs etablerade strukturer. Oavsett vem som operativt leder insatsen finns ett mandat från FN-säkerhetsråd i botten som ger den rättsliga grunden. Det framgår av FN-resolutionen 1973(2011) att regionala organisationer som NATO kan agera i denna insats. Läs i styckena 4 och 8 där "regional organizations" nämns.

Protection of civilians
4. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General,
acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in
cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures,
notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and
civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya,
including Benghazi, ...

No Fly Zone
...

8. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General and
the Secretary-General of the League of Arab States, acting nationally or through
regional organizations or arrangements, to take all necessary measures to enforce
compliance with the ban on flights

Denna möjlighet anges även i FN-stadgans artikel 53 där "regional arrangements or agencies" nämns.

The Security Council shall, where appropriate, utilize such regional arrangements or agencies for enforcement action under its authority.

Avslutningsvis, för de som oroar sig över att omvärlden går för hårt fram emot Libyen så är det från ett sådant perspektiv förmodligen bättre att ledningen hanteras av NATO där Turkiet och Tyskland som var skeptiska mot insatsen kan göra sin röster hörda. Alternativet är att ledningen sköts enbart av USA, Frankrike och Storbritannien. Det är bra om NATO tar över ledningen eftersom det kommer att underlätta en harmonisering av mål och medel för denna insats, inom de ramar som anges av resolutionen från FNs säkerhetsråd. Det är inte lämpligt eller hållbart att USA, Frankrike och Storbritannien var för sig avgör dessa frågor.

Datainspektionen omprövar sin roll

2011-03-18T14:52:00.012+01:00

Datainspektionen har i sitt senaste nyhetsbrev förklarat att man omprövat sin roll, se sid. 9.

Rätten till personlig integritet är inte absolut och står inte ensam för sig själv. Integriteten måste alltid vägas mot andra intressen och får ge vika om dessa väger tyngre. Det är dock inte Datainspektionens uppgift att bedöma om exempelvis behovet av att lämna ut uppgifter om svenska flygpassagerare till USA väger tyngre än skyddet av den personliga integriteten. Däremot är det vår uppgift att kräva att lagstiftaren har gjort en sådan bedömning på ett noggrant sätt.

Jag uppfattar det som att Datainspektionen drar sig tillbaka, hur ska Datainspektionen agera som remissinstans avseende framtida lagförslag? Ska myndigheten i sina framtida remissyttranden avstå från att diskutera huruvida en lag innebär ett proportionellt integritetsintrång? Det verkar vara den logiska följden av Datainspektionens nya roll. Finns det någon del av statsapparaten som kan balansera lagstiftarens makt när det gäller att värdera huruvida ett integritetsintrång är proportionellt mot andra intressen? Lagrådet har gett lagstiftaren ett stort svängrum. Domstolarna verkar inte heller särskilt intresserade av denna frågeställning, Europadomstolen hänvisar ofta till att staterna har en "margin of appreciation" (tolkningsmarginal). Svenska domstolar har erbjudit än mindre granskning. Vilken institution förmår att begränsa lagstiftaren?

Är det ens relevant att tala om en "rätt" till personlig integritet? Det kanske är dags att byta begreppsapparat och istället tala om "intresset" av personlig integritet eftersom hela frågeställningen verkar ha reducerats till en nyttokalkyl, mindre som fråga om en rättighet. Denna balansövning följer av att personlig integritet är en relativ rättighet men det vore intressant att veta vilka måttenheter Datainspektionen anser att vi ska använda, hur ska de annars kräva att lagstiftaren gjort sin bedömning på ett noggrant sätt?

Resolutionen ger rätt till mer än en flygförbudszon

2011-03-18T12:34:00.008+01:00

FN har ännu inte publicerat resolution 1973(2011) på sin hemsida. Tidningen The Guardian har publicerat texten så den går att finna där. Min kollega Pål Wrange har tidigare kommenterat ett utkast till resolutionen vilket gjorde mig uppmärksam på att FNs säkerhetsråd inte bara upprättar en flygförbudszon utan därutöver ger omvärlden rätt att använda våld för att skydda civila. Det innebär att FNs medlemsstater kan attackera Gaddafis styrkor på marken, t.ex. stridsvagnar, artilleri och infanteri.

Protection of civilians

4. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya, including Benghazi, while excluding a foreign occupation force of any form on any part of Libyan territory, and requests the Member States concerned to inform the Secretary-General immediately of the measures they take pursuant to the authorization conferred by this paragraph which shall be immediately reported to the Security Council;

5. Recognizes the important role of the League of Arab States in matters relating to the maintenance of international peace and security in the region, and bearing in mind Chapter VIII of the Charter of the United Nations, requests the Member States of the League of Arab States to cooperate with other Member States in the implementation of paragraph 4;

Flygförbudszonen behandlas separat i stycke 6-12.

No fly zone

6. Decides to establish a ban on all flights in the airspace of the Libyan Arab Jamahiriya in order to help protect civilians;

7. Decides further that the ban imposed by paragraph 6 shall not apply to flights whose sole purpose is humanitarian, such as delivering or facilitating the delivery of assistance, including medical supplies, food, humanitarian workers and related assistance, or evacuating foreign nationals from the Libyan Arab Jamahiriya, nor shall it apply to flights authorised by paragraphs 4 or 8, nor other flights which are deemed necessary by States acting under the authorisation conferred in paragraph 8 to be for the benefit of the Libyan people, and that these flights shall be coordinated with any mechanism established under paragraph 8;

8. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General and the Secretary-General of the League of Arab States, acting nationally or through regional organizations or arrangements, to take all necessary measures to enforce compliance with the ban on flights imposed by paragraph 6 above, as necessary, and requests the States concerned in cooperation with the League of Arab States to coordinate closely with the Secretary General on the measures they are taking to implement this ban, including by establishing an appropriate mechanism for implementing the provisions of paragraphs 6 and 7 above,
....

Om syftet är att skydda civilbefolkningen är det logiskt att FNs säkerhetsråd inte bara beslutar om att införa en flygförbudszon utan även ger de stater som avser att ingripa militärt större befogenheter. Annars skulle Gaddafis överlägsna övertag gentemot rebellerna bestå och flygförbudszonen skulle inte tjäna sitt syfte.

Media
DN I SvD I Mathias Sundin

Uppdatering
Här finns resolutionstexten och protokollsanteckningar från säkerhetsrådets möte

Underrättelserätt

2011-03-15T08:57:00.000+01:00

Här kommer jag att samla alla rättskällor som rör FRA-frågan samt andra närbesläktade områden. Sidan uppdateras kontinuerligt.

Rättskällor
1. Lagar
Rättegångsbalk (1942:740)
Brottsbalk (1962:700) (särskilt 19 kapitlet, Om brott mot rikets säkerhet)
Lag (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Datalag (1973:289) (historisk, i kraft 1973-1998)
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform
Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Sekretesslag (1980:100)
Lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Lag (1993:1742) om skydd för landskapsinformation
Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Personuppgiftslag (1998:204)
Polisdatalagen (1998:622)
Lag (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet
Lag (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer
Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation
Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter
Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet (FRA:s egen version av PUL)
Lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiva tvångsmedel)
Lag (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Lag (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott (tidigare 1952 års tvångsmedelslag)

2. Förordningar
Förordning (1979:969) om restriktioner för luftfart inom vissa områden (historisk, i kraft 1979-2006)
Sekretessförordning (1980:657)
Förordning (1988:563) om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Förordning (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Förordning (1993:1745) om skydd för landskapsinformation
Personuppgiftsförordning (1998:1191)
Förordning (2000:131) om försvarsunderrättelseverksamhet
Förordning (2001:703) om viss behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt
Förordning (2000:833) om kvalificerade elektroniska signaturer
Förordning (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet
Förordning (2007:852) med instruktion för Försvarets underrättelsenämnd
Förordningen (2007:937) med instruktion för Försvarets radioanstalt
Förordning (2008:923) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Förordning (2009:969) med instruktion för Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten

Förarbete
3.1 Propositioner
Polisens register, prop. 1997/98:97
Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, Prop. 2005/06:177 (preventiva tvångsmedel)
Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt, Prop. 2006/07:46
En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet, Prop. 2006/07:63
Godkännande av Prümrådsbeslutet, Prop. 2007/08:83
Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m., Prop. 2007/08:163 (tidigare 1952 års tvångsmedelslag)
Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning, Prop. 2008/09:201

3.2 Försvarsutskottet
Betänkande 2007/08:FöU14 Lag om signalspaning m.m.
Betänkande 2007/08:FöU15 Lag om signalspaning m.m. (förnyad behandling)

3.3 Betänkanden
DS 2005:5 Brott och brottsutredning i IT-miljö. Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet med tilläggsprotokoll
DS 2005:30 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet
Ds 2005:50 Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt
Försvarets underrättelseverksamhet och säkerhetstjänst. Integritet – Effektivitet.
Betänkande av Underrättelsedatautredningen. Stockholm 2003
Ds 2007:40 Godkännande av Prümrådsbeslutet
DS 2007:43 Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet

3.4 SOU
Det grå brödraskapet. En berättelse om IB, SOU 2002:92
Försvarets radioanstalt – en översyn, SOU 2003:30
Vår beredskap efter den 11 september, SOU 2003:32
Försvarets underrättelseverksamhet och säkerhetstjänst. Integritet – Effektivitet, SOU 2003:34
InfoSäkutredningen SOU 2003:27 (signalskydd)
Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning, SOU 2007:76 (implementering av datalagringsdirektivet)
Polismetodutredningen, SOU 2009:1
Signalspaning för polisiära behov, SOU 2009:66
Signalspaningskommitténs rapport "Uppföljning av signalspaningslagen", SOU 2011:13

3.5 Lagrådsremisser och övriga statliga utredningar
Kommittédirektiv "Underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov", Dir. 2008:120
Kommittédirektiv "Inrättande av Signalspaningsnämnden", Dir. 2008:137
Lagrådsremiss: Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område - genomförande av direktiv 2004/48/EG
Promemoria med förslag till lag om ändring i lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Lagrådsremiss: Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning
Justitiedepartementets promemoria med synpunkter på utkast till lagrådsremiss "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet"
Datainspektionens redovisning av regeringsuppdraget Fö2009/355/SUND 2010-12-06
Datainspektionens redovisning av regeringsuppdraget Fö2009/355/SUND 2010-12-06 (NyTeknik publicerar med sekretessbelagda uppgifter)

3.6 Riksdagsdebatter
Protokoll riksdagsdebatten den 14 oktober 2009

4. Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter
Liberty & Other Organisations v. The United Kingdom

5. EG-rätt
Directive 2002/58/EC of the European Parliament and of the Council of 12 July 2002 concerning the processing of personal data and the protection of privacy in the electronic communications sector (Directive on privacy and electronic communications)
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/24/EG av den 15 mars 2006 (datalagringsdirektivet)
Prümavtalet med relaterade dokument (Statewatch)
EU:s implementering av Prümavtalet
Council Decision 2010/16/CFSP/JHA of 30 November 2009 on the signing, on behalf of the European Union, of the Agreement between the European Union and the United States of America on the processing and transfer of Financial Messaging Data from the European Union to the United States for purposes of the Terrorist Finance Tracking Program

6. Konventioner och bilaterala samarbetsavtal
Convention on Cybercrime, Budapest 2001
Säkerhetsforskningsavtal mellan Sverige och USA

7. Uppgifter från statliga myndigheter
7.1 FRA
FRA-chefen Ingvar Åkessons replik till stoppaFRAlagen.nu
7.2 SÄPO
Förundersökning mot Säkerhetspolisen om misstänkt tjänstefel nedlagd

8. Doktrin och forskning (de första inläggen är äldre och jag har dragit nya slutsatser)
8.1 Svensk doktrin och forskning
8.1.1 FRA:s filter (Urvalsdatabasen) och sökbegrepp, delvis inaktuell pga av detta inlägg
8.1.2 FRA:s övriga databaser och grafik, delvis inaktuell pga av detta inlägg
8.1.3 Signalspaning är massavlyssning, populärversion, eller version med referenser
8.1.4 Sociogram
8.1.5 FRA:s sekretessregler
8.1.5 Tvärvetenskapligt möte mellan juridik, statsvetenskap, internationella relationer och underrättelseanalys, läs om effektivitet av massavlyssning i kabel
8.1.7 Tvärvetenskapligt möte mellan juridik och teknik
8.1.8 Artikeln FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga är central för att förstå hur FRA arbetar. Den representerar min och medskribenternas nuvarande uppfattning. Får vi ny information är vi öppna för att justera våra slutsatser.
8.1.9 I inlägget Signalspaning enligt "FRA-lagen" förklarar jag min förståelse av FRAs arbetssätt

9.2 Utländsk doktrin och forskning
9.2.1 Bruce Schneier, "Data Mining for Terrorists", 9 mars 2006
9.2.2 Steve Ressler, "Social Network Analysis as an Approach to Combat Terrorism: Past, Present, and Future Research" i Homeland Security Affairs, vol. II # 2: juli 2006
9.2.3 Bruce Schneier, "Why Data Mining Won't Stop terror" i Wired, 3 september 2006
9.2.4 Forskningsinstitutet Forsa, "Meinungen der Bundesbürger zur Vorratsdatenspeicherung", refererad av bloggaren Kreativracuhen.
9.2.5 MI5 rapport, "Understanding radicalisation and violent extremism in the UK", 12 juni 2008, refererad i "MI5 report challenges views on terrorism in Britain", The Guardian, 21 augusti 2008
9.2.6 Bruce Schneier, "Movie Plot Threats in The Guardian", 4 september 2008
9.2.7 EU-upplysning om "Rättsligt samarbete inom EU" och Prümavtalet
9.2.8 Arthur S. Hulnick, "What's wrong with the Intelligence Cycle"
Mera information om Bruce Schneier

10. Företag som arbetar med informationsinhämtning och bearbetning genom social nätverksanalys (sociogram)
10.1 Ekelöw InfoSecurity
10.2 Silobreaker
10.3 ThorpeGlen - Serious Crime Solutions

Mer lärarledd undervisning

2011-03-13T11:46:00.011+01:00

Jan Björklund har på DN Debatt skrivit en artikel med rubriken "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder". Jag håller med Björklund om att det krävs mer lärarledd undervisning i skolan, men inte nödvändigtvis att det ska ske i form av traditionell katederundervisning.

Nu är undervisning på universitet annorlunda än undervisning i grund- och gymnasieskola, men jag vill peka på några tankar i de kurser där jag medverkar som lärare vid Stockholms universitet.

Tidigare upplägg för grundkurs i folkrätt (termin 2 på juristprogrammet)
I grundkursen för folkrätt hade vi fram till hösten 2008 storföreläsningar för drygt 200 studenter samt lektioner i mindre grupper (30 studenter). I lektionsform fanns en möjlighet till mer interaktiv inlärning, men den möjligheten försatts genom att lärarna likväl höll föreläsningar som kan liknas vid katederundervisning.

Ändring hösten 2008
I samband med att kursen hösten 2008 ändrades, blev kursen mer probleminriktad och krävde högre aktivitet från studenternas sida. Detta innebar inte att studenterna fick mindre lärarledd undervisning, snarare mera genom att vi minskade antalet lektioner från 8 till 6 (som ändå var katederundervisning) och ökade antalet storföreläsningar från 6 till 14. På så sätt kunde vi öka antalet storföreläsningar i högre grad än vi minskade antalet lektioner. Skillnaden var att när vi hade mindre grupper om 30 studenter så var inlärningen interaktiv i seminarieform. Vi lägger grunden i storföreläsningarna genom att ge baskunskaper och fördjupning, upprepning sker på seminarierna. Studenter ska på egen hand i smågrupper om 3-4 studenter förbereda sig inför seminarierna. Om studenterna förbereder sig inför såväl storföreläsningar som seminarium så kommer de att bearbeta samma problemområde (t.ex. internationell humanitär rätt) åtminstone fyra gånger vilket ger en god inlärningseffekt. Vi klarar det med samma antal lärartimmar och studenterna visade i utvärderingar att de uppskattade denna förändring.

Jag tror samma filosofi kan användas i grund- och gymnasieskolan. Min poäng är att man bör kombinera katederundervisning med mer interaktiv inlärning. Det är fel att diskutera dessa två undervisningsformer i termer av "antingen-eller". Läs min artikel där jag utvärderar förändringen som gjordes av grundkursen i folkrätt.

Väpnad konflikt och utlänningslagen

2011-03-04T11:25:00.017+01:00

Lars Ohly(v) kritiserar i Aftonbladet miljöpartiet för att de gjort upp med regeringen om asyl- och migrationspolitiken. Jag har inte för avsikt att i detta inlägg diskutera regeringens och miljöpartiets överenskommelse utan vill diskutera definitionen av väpnad konflikt.

Ohly skriver följande i sin artikel.

För det första måste massavvisningarna av människor till länder i krig stoppas. Den tolkning som gjorts av begreppet väpnad konflikt i utlänningslagen strider mot folkrätten och måste ändras.

Frågan är hur väpnad konflikt definieras i folkrätten respektive i svensk utlänningsrätt. Detta blir relevant i internationell straffrätt eftersom krigsförbrytelser endast kan begås i väpnad konflikt medan förekomsten av väpnad konflikt enligt utlänningsrätten kan ge rätt till uppehållstillstånd. Frågan uppkommer då om begreppet väpnad konflikt är samma inom de två nämnda rättsområdena. I samband med denna termin kommer vi även ta upp frågan på grundkursen i folkrätt (termin 2 på juristutbildningen) vid Stockholms Universitet.

I tidigare praxis sökte migrationsöverdomstolen definiera vad som väpnad konflikt i folkrättslig mening (MIG 2007:9). Efter kritik ändrade migrationsöverdomstolen sin bedömning. I målen UM 8628-08, UM 133-09 och UM 334-09 jämfört med MIG 2007-9 förklarade migrationsöversdomstolen att "någon helt entydig definition av det folkrättsliga begreppet knappast står att finna"; ett ställningstagande som skiljer sig från tidigare uttalanden om "den folkrättsliga meningen" av inre väpnad konflikt.

Migrationsöverdomstolen ställde därefter upp följande kriterier som alla ska vara uppfyllda för att det i utlänningslagens mening – inte "i folkrättslig mening", som formuleringen tidigare lydde, – ska anses råda en inre väpnad konflikt:

1. utdragna och alltjämt pågående stridigheter ska föreligga antingen mellan väpnade regeringsstyrkor och en eller flera organiserade väpnade grupper eller mellan flera sådana grupper,
2. stridigheterna ska vara mer intensiva och av annan karaktär än inre oroligheter eller sporadiska eller isolerade våldshandlingar, och
3. civilbefolkningen ska påverkas på så sätt att våldet ska vara urskillningslöst och så allvarligt "[...] att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro skulle löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem".

Min kommentar är följande. För det första, 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) handlar om asyl för människor som är förföljda med anledning av ras, religion, nationalitet, medlemskap av en särskild social grupp, politisk inställning, inte om människor som drabbas av väpnad konflikt. Att Sverige ger uppehållstånd till personer som drabbats av väpnad konflikt är något som jag välkomnar men det är något som Sverige gör utöver våra folkrättsliga skyldigheter. Därför blir det konstigt när Ohly skriver att den svenska tolkningen av "begreppet väpnad konflikt i utlänningslagen strider mot folkrätten". Han kunde ha skrivit att utlänningslagen använder en annan tolkning av "väpnad konflikt" än folkrätten, det är också vad migrationsöverdomstolen skriver i sina tre vägledande avgöranden. Det finns dock inget krav enligt folkrätten att en stat ska ge uppehållstillstånd till människor som drabbas av väpnad konflikt. Därför blir det också konstigt med påståendet att migrationsöverdomstolens tolkning strider mot folkrätten eftersom domstolen förklarar att den inte gör anspråk på att göra en sådan definitiv tolkning.

Då blir frågan, på vilket sätt skiljer sig utlänningslagen definition av "väpnad konflikt" från folkrätten och hur anser Lars Ohly att den bör ändras? Jag menar att de två första kriterierna som anges i UM 8628-08, UM 133-09 och UM 334-09 stämmer väl överens med folkrätten. Det tredje kriteriet: "att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro skulle löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem" ingår inte i folkrättens definition av väpnad konflikt men är ett krav enligt svensk utlänningslag för att beviljas uppehållstillstånd. Det är ett för folkrätten främmande kriterium som riksdagen lagt i begreppet "väpnad konflikt". Vill vänsterpartiet ta bort detta tredje kriterium? Ska alla som bor i ett land med väpnad konflikt ha rätt att bosätta sig i Sverige oberoende av om de löper en verklig risk av att drabbas av konflikten? Ska en invånare i St Petersburg ha rätt att bosätta sig i Sverige för att det råder väpnad konflikt i Tjetjenien trots att denna person inte påverkas av konflikten överhuvudtaget? Samma fråga kan ställas beträffande Sudan, ska en sudanes som bor i Khartoum få stanna i Sverige för att det råder en konflikt i västra delen av lander (Darfur), även om personen inte drabbas av konflikten? Lars Ohly verkar mena det. Han skriver följande.

Ingen ska kunna avvisas till länder där det råder krig, väpnad konflikt eller svåra inre motsättningar.

Personligen anser jag att utlänningslagen mycket väl kan ändras så att man använder samma definition av väpnad konflikt som folkrätten, men för att få uppehållstillstånd tycker jag det är rimligt att utlänningslagen därutöver innehåller ett krav att den sökande med anledning av den väpnade konflikten ska "löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem" för att erhålla uppehållstillstånd. En sådan förändring där begreppet "väpnad konflikt" rensas från främmande kriterier skulle förmodligen se bättre ut juridiskt, men det skulle inte leda till att fler skulle få stanna. På vanlig svenska, diskussionen om hur väpnad konflikt ska tolkas i migrationsmål är en sidofråga såvida man inte släpper kravet att den sökande ska "löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem".