Skånska Dagbladet: FN behöver fler Milleniemål

Skånska Dagbladet FN-dagen 24 oktober 2003

FN behöver fler Milleniemål
Idag på FN-dagen vill vi uppmärksamma att 147 av världens stats- och regeringschefer den 8 september 2000 samlades för att betyga sin tro på FN:s organisation, och visa sitt engagemang för en mer välmående värld. Samtidigt svek världens ledare FN:s mest grundläggande ideal.

De församlade ledarna lovade att före 2015 uppnå de åtta så kallade milleniemålen: Att halvera fattigdomen, att förbättra utbildningen för både pojkar och flickor, främja jämställdhet, att minska barnadödligheten, att minska mödradödligheten, att stoppa spridningen av HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar, att främja hållbar utveckling och att öka biståndet.

Målen är ambitiösa och eftersträvansvärda, men kommer inte att uppnås. När arbetet ska utvärderas 2015 kommer många av stats- och regeringscheferna att skylla ifrån sig och motivera det med faktorer utanför sina egna länder. I många fall kommer bortförklaringarna endast vara en ridå för inkompetens, korruption och ovilja att låta medborgarna ta del av makten i demokratiska former.

En förutsättning för att målen ska uppnås är nämligen att medborgarna själva har rätten och möjligheten att ta ansvar för utvecklingen, och avsätta ledare som misslyckas. Bland de åtta målen nämns inte ens mänskliga rättigheter eller demokrati, de mest grundläggande idealen i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

De åtta milleniemålen borde därför kompletteras med två mål:
Mål 9. Minst hälften av alla människor i världen ska ha sina mänskliga rättigheter garanterade, och veta om att de har det. Diktatorer och auktoritära regimer kan inte skylla på omvärlden eller den egna underutvecklingen när de förnekar sina medborgare yttrande-, organisations- och religionsfrihet. Fria fackföreningar förbjuds av nationalförsamlingarna i Kina och Kuba. Viss ekonomisk frihet för medborgarna i Singapore är ingen ursäkt för avsaknaden av civila och politiska rättigheter. Tortyr och dödsstraff är det de själva som utför.

Världens ledare har valt att ignorera stora delar av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Milleniemålen fokuserar på de ekonomiska och sociala rättigheterna och tiger om de civila och politiska rättigheterna.

Öst och Väst lade under kalla kriget olika vikt vid de två typerna av mänskliga rättigheter. Med FN:s toppmöte i Wien om mänskliga rättigheter, 1993 slog de forna motståndarna fast att alla mänskliga rättigheter är universella. Varför falla tillbaka i en ståndpunkt som kommunistländerna hade under kalla kriget?

Mål 10. Alla stats- och regeringschefer ska vara demokratiskt tillsatta. Att medborgarna ska ha möjlighet att delta i styret av sina egna länder är inte bara viktigt för att det är en mänsklig rättighet. Det är också en förutsättning för att fattigdomsbekämpningen som formuleras i milleniemålen ska kunna föras med full kraft. Människor måste fritt få diskutera, ifrågasätta, kritisera och föra fram alternativ till politiken.

En femtedel av Kubas befolkning lider av undernäring samtidigt som Fidel Castro vägrar låta befolkningen ha inflytande över politiken. Och vilken skillnad skulle inte demokrati och respekt för mänskliga rättigheter göra i dagens Zimbabwe? Landet plågas av svält trots att det tidigare var Afrikas kornbod. Inget bistånd i världen kan förhindra fattidgomen i de båda länderna så länge förtrycket består och medborgarna inte får ta ansvar och utse dem som ska styra samhället.

Världens fattiga kan inte ta del av utvecklingens frukter utan att de först har sina mänskliga rättigheter garanterade och tillåts delta i politiken genom demokratiska institutioner. Att Sveriges regering och alla andra demokratier kompromissade bort detta i Milleniemålen är ett svek just mot de fattiga och förtryckta. Därför borde Milleniedeklarationen kompletteras med mål om demokrati och mänskliga rättigheter.

Mark Klamberg
Kandidat till Europaparlamentet 2004 (fp)

Erik Jennische
Generalsekreterare för Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc

Västerbottens-Kuriren: EU-skepsisen kräver demokratisering

Västerbottens-Kuriren den 23 oktober 2003
Skaraborgs Läns Tidning Skara Tidning, Falköpings Tidning, Skövde Nyheter, Västgöta-Bladet den 27 oktober 2003
Gefle Dagblad den 28 oktober 2003

EU-skepsisen kräver demokratisering
Brist på demokrati, förlust av självständighet och nedmonterad välfärd. Detta var motiven för det svenska folkets nej till euron enligt den valundersökning som SVT, Göteborgs universitet och KTH utförde samtidigt som folkomröstningen. Vad innebär detta för oss som i Europaparlamentsvalet nästa år vill vinna stöd för ett fördjupat samarbete inom EU?

Centrala delar i en modern demokrati är effektivt beslutsfattande, medborgarnas rätt till insyn, offentlighet, delaktighet och att väljare kan utkräva ansvar från sina förtroendevalda. Med globaliseringen växer behovet av att människor och deras politiska företrädare kan fatta gemensamma beslut över nationsgränserna. Frågan är hur internationellt samarbete ska utformas.

Svaret och lösningarna på det folkliga missnöjet mot dagens EU och unionens problem finns inte hos nejsägande miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokrater. Deras lösning är att vi ska minska makten i gemensamma forum som Europaparlamentet och återgå till ett mellanstatligt samarbete där beslut mellan stater avhandlas i stängda rum av diplomater. Möjligheterna till insyn, delaktighet och utkrävande av ansvar blir än mer begränsade än idag. I det mellanstatliga samarbetet har alla stater vetorätt, vilket gör att det blir än svårare att fatta gemensamma beslut och driva tveksamma länder framåt i kampen för bättre miljö, friare handel och human flyktingpolitik. Utmaningarna i vår omvärld kräver ett fördjupat samarbete. Den svenska skepsisen mot EU ska istället mötas med ökad offentlighet och folkligt inflytande.

Svenska politiker har tillsammans med meningsfränder i andra länder lyckats driva fram regler om ökad offentlighet och insyn i EU. Med den senaste fuskskandalen i statistiskorganet Eurostat är det uppenbart att än fler förändringar krävs. Offentlighetsreglerna måste fullt ut gälla även för ministerrådet, europeiska centralbanken och Eurostat. Regelverket för offentlighet finns redan inom EU och måste nu omsättas i handling. Det krävs en utbildning av personalen för att andan i offentlighetsreglerna ska respekteras. När Europaparlamentet nyligen utvärderade offentligheten har det konstaterats att fler handlingar än tidigare undanhålls vilket visar på att sekretessreglerna missbrukas. Det krävs en kulturförändring hos EU:s makthavare och tjänstemän.

Ökad insyn är ett steg framåt, men räcker inte för att demokratisera EU och vinna ett folkligt stöd. Ytterst handlar det om makt. I dagsläget är det tjänstemän, regeringar och EU-kommissionen som bestämmer mest i EU och inte de folkvalda som vi som liberaler, miljöpartister och socialister faktiskt röstat fram. Istället borde EU-parlamentet få mer makt, en ny grundlag där våra rättigheter som EU-medborgare ska införas, majoritetsbeslut istället för enhällighetsbeslut och kommissionens makt borde minskas.

Samtidigt som svenskarna är de starkaste EU-motståndarna är vi är det folk som är minst informerade om europakonventet av alla folk i EU. Mycket av detta beror på att konventets arbete inte diskuterats i Sverige till skillnad från hur debatten har bedrivits hos våra europeiska grannar. Europakonventet som avslutades i juni har försökt att bemöta många av de brister som finns i EU och problem som lyfts fram i den svenska debatten. Ministerrådet ska ha öppna möten när de lagstiftar, medborgarnas rättigheter stärks, maktfördelningen blir tydligare och de nationella parlamenten får en ökad roll. Europakonventet förslag är ett positivt steg på vägen mot en mer folkligt förankrad union, fler steg återstår. Nejsägarna i vänsterpartiet och miljöpartiet säger nej till dessa framsteg. I det kommande Europaparlamentsvalet är det därför viktigt att vi svenskar visar vårt stöd för europakonventets förslag till ny grundlag.

Om nejsägarna har fel medicin för EU:s demokratiunderskott så kan vi konstatera att Göran Persson saknar medicin. Regeringen har varken inför det svenska folket eller våra europeiska vänner drivit med kraft om frågor om EU:s demokratisering där maktfrågorna ställs på sin spets.

Dela med dig av din makt, Göran, och låt istället oss svenska medborgare få bestämma mer i Europa istället för dig och dina regeringskollegor.

Mark Klamberg
Kandidat till Europaparlamentet 2004 (fp)

Folkpartinytt: Stockholm - en kosmopolitisk kraft i Europa

Folkpartinytt (Stockholm) oktober 2003

Stockholm - en kosmopolitisk kraft i Europa
Politiker, ledarskribenter och opinionsbildare har olika förklaringar till nederlaget i folkomröstningen, men en minsta gemensam nämnare för alla förklaringar verkar finnas i bristen på politiskt ledarskap. Runt hörnet väntar nästa års val till europaparlament. Hur kan folkpartiet koppla samman europapolitiken med vår vision för Stockholmsregionen?

Med Europas återförening i form av östutvidgningen kommer EU:s tyngdpunkt att förskjutas från söder mot Östersjöregionen. Stockholm som redan har en stark ekonomisk, kulturell och politisk ställning i regionen kan bli en av många vinnare om vi tar tillvara möjligheterna. Stockholmsregionen kan med en liberal politik attrahera internationellt kapital, företag och människor från hela världen.
Stockholmsregionen har en ung, modern och kosmopolitisk befolkning. Möjligheter som finns för svenskar att studera och arbeta kan utnyttjas mera. Vi ska välkomna de människor som levt bakom kalla krigets murar och nu vill arbeta och leva i vår region. När länder som Tyskland och Österrike behåller sina gränser stängda österut kan Stockholm och Sverige bli en kosmopolitisk kraft i Europa.

Europas utmaningar är Stockholms. Nyttan av en gemensam kamp mot människohandeln och sexslaveri kan vi se såväl i Rigas förstäder som på Malmskillnadsgatan. Såväl konsumenter som företag tjänar på en ökad frihandel med världen utanför EU. Genom att dela på ansvaret för flyktingkatastrofer kan vi skapa en gemensam, human och solidarisk flyktingpolitik, från Srebrenica till flyktinghandläggaren i Norrköping.

Med EU:s nya grundlag stärks det folkliga inflytandet, europarlamentet flyttar fram sina positioner, insynen och offentlighet slås fast. Lås oss Stockholmare utnyttja dessa möjligheter.

Mark Klamberg
Suppleant i styrelsen för Folkpartiet liberalerna Stockholms län
Förstanamn på folkpartiets ungdomslista till europaparlamentet

Tidningen NU: EU ska ta på sig ledartröjan

Tidningen NU nr 36, 4 september 2003

EU ska ta på sig ledartröjan
I skuggan av Eurofolkomröstningen kommer nästa år att hållas val till europaparlamentet. Vi, unga liberaler kommer genom en egenvallista att stå för visionerna och den tydligaste politiken.

Europeiska unionen har alla förutsättningar att ta på sig ledartröjan när det gäller mänskliga rättigheter och internationell rättvisa. USA har tyvärr abdikerat från sin ledarroll genom att flagga för strypta anslag till kvinnoorganisationer som arbetar med abort, genom att fortsätta att utdöma dödsstraff, i vissa delstater utfärdas även straffet för minderåriga, behandlingen av fångar i Guantanamo och motståndet mot den internationella brottmålsdomstolen. För att EU med kraft ska kunna vara ett föredöme krävs dock förändringar även på vår sida av Atlanten.

Flyktingrätten måste bevaras och stärkas genom antaganden av en gemensam och generös flyktingdefinition. Detta har EU-kommissionen vid ett flertal tillfällen föreslagit och mött motstånd från medlemsstaterna. Visumkraven måste begränsas, transportöransvar skrotas och idéer om flyktingläger utanför Europa måste rensas ut. Fram till att gemensam flyktingdefinition skapas ska Sverige ignorera regeln om första asylland som gör att flyktingar nekas asyl. Innovativa förslag som att ge en seriös behandling asylärenden på ambassader måste prövas.

Som en följd av Sveriges inträde i Schengenområdet har regeringen tagit initiativ till en utredning om identitetskontroller inom Sverige. Inom kort hotas vi av kontroller på gatan i avsaknad av pass- och gränskontroller. Detta kommer särskilt att drabba personer med icke-europeiskt utseende. Detta kan inte vara syftet med ett gränslöst Europa. Sverige ska inte med hänvisning till EU införa ett kontrollsamhälle som slår särskilt hårt mot redan diskriminerade människor.

Skrämmande siffror visar att upp till en halv miljon kvinnor och barn förs in i Västeuropa varje år för tvångsarbete och sexslaveri. Rikspolisstyrelsen uppskattar att under år 2000 tvingades mellan 200 och 500 kvinnor till Sverige. Kvinnor och barn som levt i fattigdom och lockas av arbete i Väst, fastnar i prostitutionshärvor och sexslaveri som de inte kan komma ur. Alla åtgärder som kan hjälpa dessa kvinnor är välkomna, jag har tre förslag: exportera den svenska sexköpslagen, Sverige och övriga EU-länder ska godkänna FN:s protokoll mot människohandel, skärp den svenska lagstiftningen och ge de kvinnor som tvingats till sexhandel asyl i EU om de är under hot från kriminella gäng vid ett återvändande till sitt hemland

Diskriminering är ett fenomen som måste bekämpas med all kraft, inte minst den som drabbar homosexuella, bisexuella och transexuella (HBT) personer. EU ska därför ta initiativ till en konferens för att ta fram en internationell HBT-konvention som skyddar homosexuella, bisexuella och transexuella från diskriminering. Självklart ska lagar och myndigheters agerande i EU:s medlemsstater förändras så att HBT-personer får sina rättigheter garanterade.

I kampen för internationell rättvisa ska EU fortsätta vara en stark förkämpe för att den nyskapade internationella brottmålsdomstolen ska kunna bedriva sitt arbete effektivt. EU ska kräva av sina medlemsstater och ansökarländer att de ansluter sig till domstolens stadga och att de vägrar skriva under de avtal med USA som underminerar domstolen. Stormakter som Kina, Ryssland och USA ska förmås att ansluta sig till domstolen.

Även om EU kommit långt i kampen för mänskliga rättigheter och internationell rättvisa så återstår mycket arbete. Vi liberaler har framgångsrikt stärkt flyktingars, kvinnors, HBT-personers ställning i det svenska samhället, låt oss fortsätta genom EU.

Mark Klamberg
Första namn på folkpartiets ungdomslista till Europaparlamentet

Örnsköldsviks Allehanda: Bekämpa opportunismen

Örnsköldsviks Allehanda den 25 juli 2003
Motala Tidning den 25 juli 2003
Gefle Dagblad den 27 juli 2003
Gotlands Tidningar den 1 augusti 2003

Bekämpa opportunismen
Sverige får genom införandet av Euron en möjlighet att definitivt bryta med den kortsiktiga och egoistiska politik som våra politiker bedrivit de senaste decennierna.
Fakta är att Sverige har gått från att varit i toppen av välståndslistorna till att nu passeras av samtliga EU-länder med undantag av Spanien, Portugal och Grekland. Vi ska naturligtvis glädja oss för vårt tidigare fattiga systerland Finland, lyft sig från sitt armod. Frågorna vi bör ställa oss är varför Sverige halkat efter och varför ett nej till euron är osolidariskt mot Finland och de andra medlemmarna i valutaunionen.

Såväl företag som de länder de verkar i, möter återkommande utmaningar. Det avgörande för ett lands välstånd är hur vi hanterar dessa svårigheter. Antingen kan vi ta problemen i hornen, satsa på de anställdas kompetens, gynna nya företag, utveckla bättre produkter och arbetssätt eller så kan vi välja den traditionella, svenska vägen, sänka lönerna. När båtvarven gick på knäna på 80-talet och träindustrin hade svårt att hålla jämna steg under 90-talet sänkte Sveriges politiker lönerna för samtliga anställa i Sverige genom att devalvera. När kronan sjunker i värde blir all import dyrare, allt från mat till kläder, medicin och musik. Under 90-talet har kronan lämnats flytande vilket gör att trycket för förändring i företagen försvinner, kronan kan alltid försvagas av marknaden och lönerna sänks.

Efter ett tag hjälper det inte att lönerna sänks, företag som försummar utveckling slås ut och resultatet blir arbetslöshet. Syndarna vaknar oftast när det är för sent. Nej-sidan ser devalveringar och flytande valuta som en möjlighet, jag ser det som kvalificerat självplågeri. Varför sänkte Sverige kronkursen under 80-talet och därmed lönen för den duktiga volvobyggaren och den ihärdige läraren när ingen vill köpa svenska båtar? Finland och Danmark är båda länder som utan valutatrixande gått om Sverige i välståndsligan.

Utanförskapet och devalveringar är inte bara skadligt för Sverige utan även djupt osolidariskt mot människor i andra länder. Genom att likt en uppsvälld kroppsbyggare dopa den svenska ekonomin med en sänkt kronkurs kommer svenska företag tävla på andra villkor än utländska företag. Vi saboterar för människor i andra länder under några år för att därefter själva falla ihop. Att värna Sveriges ekonomi med kronkursen är lika ineffektivt, kortsiktigt och skadligt som att bygga upp tullmurar. Kronans uppgångar och fall kan dölja politikernas och företagsledares inkompetens, aldrig rätta till, bara skjuta upp och försvåra problem. Den 14:e september kan vi en gång för alltid säga nej till opportunism och ja till ansvarstagande.

Mark Klamberg
Vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet (1999-2002)

Liberal Debatt: Folkrätten i kölvattnet av Irakkriget

Liberal Debatt nr 2 - 2003

Folkrätten i kölvattnet av Irakkriget
av Mark Klamberg, Folkrättsjurist och f.d. vice ordförande i liberala ungdomsförbundet

Före Irakkriget var jag en av dem som motsatte mig ett amerikanskt angrepp. Från att fokus före kriget var på massförstörelsevapen har kriget nu i efterhand alltmer handlat om mänskliga rättigheter och demokrati, något man skulle kunna likna vid en humanitär intervention. Som exempel på en humanitär intervention brukar Kosovo användas, folkmord skulle förhindras trots att FN-mandat saknades, mänskliga rättigheter vägde tyngre än enskilda staters suveränitet.

Frågan om det som angavs som USA:s huvudmotiv för ett angrepp, Iraks innehav av massförestörelsevapen är ur en folkrättslig synvinkel mindre problematisk. Så länge som Irak inte angriper eller aktivt hotar något annat land så är det endast FN:s säkerhetsråd som kan bedöma om landets eventuella innehav av massförstörelsevapen är ett hot mot omvärlden och sanktionera våld.

Liberal debatt om folkrätten
Riksdagsledamoten Allan Widman har i tidningen NU betraktat det amerikanska våldsanvändandet som ett sätt att förhindra folkmord av shiiter och kurder. Riksdagsledamoten Carl B Hamilton har i Svenska Dagbladet gått steget längre och hävdat att vanemässigt våld och förtryck mot den egna befolkningen ska ge rätt till andra stater att ingripa militärt, även om det innebär ett brott mot folkrätten.

Frågorna om humanitär intervention och en förändrad folkrätt är svårare än frågor om massförstörelsevapen och behöver diskuteras, inte minst eftersom liknande situationer kommer att uppstå i framtiden.

I samband med Kosovo-interventionen var det många politiker, debattörer och folkrättsexperter som såg det tvivelaktiga med aktionen ur en legalistisk synvinkel men likväl försvarade aktionen eftersom den ansågs vara legitim. Skillnaden mellan vad som är legalt korrekt och legitimt är att det senare gör anspråk på att utöver juridik även inkludera moraliska överväganden. Det önskvärda vore att legalitet sammanfaller med det som anses vara legitimt.

Samma resonemang om legalitet och legitimitet kan föras gällande Irak. Jag själv anser att Kosovointerventionen var legitim men inte Irakinterventionen eftersom jag ifrågasätter USA:s motiv. Ytterst tror jag USA:s motiv varken bottnar i olja eller strävan efter världsdominans, jag tror på psykologiska faktorer.

Kriget mot terror
Det amerikanska samhället befinner sig fortfarande sig i chocktillstånd efter den 11:e september. När Saddam Husseinskulpturens ansikte täcks över med en amerikansk flagga så handlade det inte om situationen rörande mänskliga rättigheter och demokrati i Irak. Många amerikaner ser kriget i Irak som ett krig mot terrorism. Att det amerikanska samhället befinner sig i chock och är förståligt men kan i sig inte vara det avgörande om ett krig ska startas.

Det finns ingen klar koppling mellan terrordåden den 11:e september och Irak. Om Iraks massförstörelsevapen bara var ett av många motiv för USA så borde även övriga motiv ha framförts i FN. Om vi försöker bortse från frågan om USA:s egentliga motiv och ser kriget mot Irak som en humanitär intervention ser jag fyra vägar framåt.

Det första alternativet är att det anses omöjligt att skapa hållbara folkrättsliga principer inom området. Folkrätten begravs, FN:s roll som forum, medel för konfliktlösning försvinner och vi får förtrösta oss till att supermakter som USA agerar rationellt, förnuftigt och med lika omsorg om alla människor.

Extraordinära situationer
Det andra alternativet är att framtida interventioner utan FN-mandat ses som folkrättsligt felaktiga, men likväl legitima. Carl B Hamiltons inlägg i Svenska Dagbladet kan ses som ett uttryck för detta vägval.

Det tredje alternativet är att situationerna i Irak och Kosovo ses som extrema situationer (force majeure) vilket gör interventioner utan FN-mandat acceptabla även ur en legalistisk synvinkel. De konkreta handlingarna ses inte som folkrättsbrott men samtidigt inte som allmängiltiga eftersom det handlar om extraordinära situationer. I praktiken avviker alternativ två och tre inte från det första.

Den fjärde vägen är att folkrätten anpassas så att de legala principerna sammanfaller med det legitima och det moraliska. Detta innebär att mänskliga rättigheter skulle väga tyngre än staters suveränitet. Viktiga frågor som måste lösas är när kränkningar av de mänskliga rättigheterna är tillräckligt grova för att motivera ett angrepp utan FN-mandat och vem som ska avgöra när denna situation föreligger.

Jag kan föreställa mig att många i arabvärlden undrar varför våld kan användas för att säkra irakiers mänskliga rättigheter, men inte för att säkra palestiniernas rätt. Varför är påtryckningar och våld rätt i en situation, men fel i en annan? För oss som kan acceptera humanitära interventioner men inte tror att våld är en lösning på Israel-Palestinakonflikten uppstår frågan, vad ska vi ge dem för svar? Ska vi svara att Israel inte kränker palestiniernas rättigheter; att demokratiers handlande ska mätas efter en annan, mindre sträng måttstock än diktaturers handlande; eller att oskyldiga palestinier får finna sig att i få mark konfiskerad och att de ej får återvända till sina hem eftersom andra palestinier har valt våldsvägen?

Att få ihop det som är legalt med som anses vara legitimt menar jag är det enda sättet att överbrygga de klyftor och den misstro som finns mellan många människor i dagens värld, det enda sättet att förhindra godtycke och i värsta fall total anarki. Förslag kring humanitära interventioner och regimskifte ska framföras före konflikter i FN:s säkerhetsråd och inte nämnas i förbifarten som en angenäm bieffekt. Först, när argument för en humanitär intervention framförts i FN:s säkerhetsråd och möter motstånd från någon eller några av de permanenta medlemmarna kan vi börja diskutera behovet av humanitära interventioner utan FN-mandat.

Folkpartiet gjorde ett försök i samband med Kosovointerventionen att lösa dessa frågor genom att arrangera ett seminarium med folkrättsprofessorn Ove Bring. Men frågan återstår. Vilken av de fyra vägarna vill Allan Widman och Carl B Hamilton gå?

Individ går före stat
av Allan Widman, riksdagsledamot (fp) och Carl B Hamilton, riksdagsledamot (fp).

Om inte USA och Storbritannien intervenerat Irak hade regimens mord, tortyr och förtryck mot stora delar av befolkningen fortfarande pågått. Sannolikt hade även andra despoter världen över tagit intryck av världssamfundets handlingsförlamning. De hade fortsatt att understödja terrorism - som Saddam gjorde i Israel - och i lugn och ro ägnat sig åt framställning av massförstörelsevapen, övergrepp, utpressning och annat.

När Mark Klamberg menar att ingripandet i Irak till varje pris skulle stoppas på grund av folkrättsstridighet har han därmed gjort en prioritering.

Folkrätten skiljer sig på många sätt från traditionella rättssystem. Trots sin överstatliga giltighet betonar den starkt enskilda staters suveränitet. Inget land kan i princip släpas inför rätta och, med bortseende från det ringa antal fall där FN kunnat agera, finns det heller ingen som står för själva släpandet. Där inomstatlig rätt ytterst kunnat upprätthållas med tvångsmakt har folkrätten oftast fått lita till reglernas "normerande" effekt; det frivilliga underkastandet.

Följden har blivit att de värsta av brott genom historien kunnat förövas, om inte i skydd av folkrätten, så i vart fall utan att denna givit rätt för utomstående att ingripa.

Mark Klamberg skriver, apropå den kritik som från folkrättsligt håll riktades mot Nato:s ingripande till skydd för befolkningen i Kosovo 1998, att det vore önskvärt om legitimitet och legalitet sammanföll. Vi tror inte bara att detta är önskvärt utan också nödvändigt för respekten och efterlevnaden av folkrätten.

Världens sak är vår
FN-stadgan och dess våldsförbud, kopplat till säkerhetsrådet och de permanenta medlemmarnas vetorätt, skrevs i en annan tid och under andra förutsättningar. En alltmer integrerad värld och ständigt kortade avstånd i tid och rum har ökat medvetenhet om och engagemang mot missförhållanden i de mest avlägsna hörnen av vår planet. För första gången någonsin kan vi alla slå fast att hela världens sak är vår.

Ett belysande exempel är Amina Lawal i Nigeria, som dömts att stenas till döds på grund av nedkomst med utomäktenskapligt barn. Bara Amnesty International har i detta fall lyckats samla in över fem miljoner namnunderskrifter i protest mot domen. Det är ett prov på den nya världens möjligheter tekniskt, politiskt och - inte minst - moraliskt.

Komplex verklighet
Den Mark Klamberg närstående organisationen "Folk och Försvar" gav nyligen ut en skrift om våldsförbudet i FN-stadgan. Där redovisas utförligt de olika tolkningar av våldsförbudet som aktualiserats bland annat av Irakkonflikten. En viktig skillnad mellan det resonemang som förs där av Katinka Svanberg Torpman och det som förs av Mark Klamberg är att till exempel Kosovo inte redovisas som ett moraliskt motiverat undantag vid sidan av folkrätten. Istället inser författaren att den tolkning som flera amerikanska experter gjort, och som bildar den s.k. restriktiva skolan, utgår från att humanitära interventioner är en del av det folkrättsliga regelverket.

Genom att räkna upp och analysera de avsteg som skett från FN-stadgan bekräftar skriften också att våldsförbudets innebörd ständigt påverkas och omformas av praktikfallen. Som nämnts är det ju ofrånkomligt att efterlevnaden eller bristen härpå som ytterst bestämmer folkrättens innehåll.

I sin artikel radar Mark Klamberg upp fyra alternativ som han menar att vi - som offentligt uttryckt förståelse för ingripandet i Irak - måste välja mellan. Vi ser inget sådant tvång, även om vi förstår en folkrättsjurist önskan att problematisera och konstruera generella principer för en komplex verklighet. Däremot instämmer vi gärna i påståendet att folkrätten måste anpassas så "att de legala principerna sammanfaller med de legitima". Därmed instämmer vi också i den påstådda logiska konsekvensen härav; att mänskliga rättigheter principiellt äger tyngre än staters suveränitet. Som andra liberaler utgår vi nämligen från att staterna är till för människor och inte tvärtom.

Tidningen NU: Folkpartiet har hamnat fel i Irakfrågan

NU februari 2003

Folkpartiet har hamnat fel i Irakfrågan

I debatten kring ett krig mot Irak finns det två tendenser i folkpartiets argumentation som är olycklig. Det rör både motiven för krig och processen för att sanktionera ett militärt angrepp.

I FN är USA:s motiv för ett eventuellt angrepp en avrustning av Iraks massförestörelsevapen. I USA:s retorik utanför FN talas även om att undsätta det irakiska folket och kampen mot terrorism. De konspiratoriskt lagda bland krigsmotståndarna talar om olja som motiv.

Min kritik mot folkpartiet är att ledande representanter använder omsorgen om det irakiska folket som motiv för krig, med vapen i hand ska demokrati skapas och kränkningar av mänskliga rättigheter förhindras. Detta öppnar upp för godtycklighet. Vilka kränkningar av mänskliga rättigheter kan motivera angrepp från andra stater? Användandet av dödstraff eller utvisning av människor som hotas av tortyr? Detta förekommer i demokratiska länder, USA och Sverige. En gräns måste dras för humanitära interventioner, t ex för att förhindra ett pågående folkmord. Detta var aktuellt på Balkan under 90-talet men inte i dagens Irak.

Den andra delen av min kritik rör synen på processen i FN. Den 17 februari kunde man i en debatt mellan Jan Björklund och Urban Ahlin höra följande. Jan Björklund menade att dagens situation liknade våldsanvändandet mot Kosovo som skedde utan FN-mandat. Jan Björklunds slutsats blev att FN:s säkerhetsråd kunde kringgås, även om en bred skara av länder gör en annan tolkning av resolution 1441 och kräver en andra resolution. Samma ståndpunkt har rests av andra liberala debattörer. Jag menar att det är två ojämförbara situationer. I samband med Kosovokrisen 1999 talade Folkpartiet med stöd av folkrättsprofessorn Ove Bring om en akut nödvärnssituation. Folkpartiet satte upp en rad villkor för att säkerhetsrådet skulle kunna kringgås. Detta sågs av många som en mycket kontroversiell utveckling av folkrätten. Ur en liberal ståndpunkt var utvecklingen riktig, mänskliga rättigheter gick före staters suveränitet. Jag menar dock att varken en nödvärnssituation föreligger eller att villkoren som folkpartiet då hävdade är uppfyllda.

FN-stadgan är tydlig, våld får bara användas två fall, i självförsvar eller efter ett mandat i FN:s säkerhetsråd. Folkpartiet har förslagit ett tredje fall, i en akut nödvärnssituation där FN-systemet är paralyserat, t ex för att förhindra ett pågående folkmord. I USA talar man om förebyggande självförsvar, där gissningar om eventuella angrepp i framtiden motiverar krig idag. En sådan utveckling vore olycklig. Vi måste säga nej till godtycklighet och ja till förutsägbarhet.

Sanktionerna har lättat, civilbefolkningen klarar sig bättre och det har rests förslag om riktade sanktioner mot regimen – detta är positivt. En dag kanske det irakiska folket ser att Saddam Hussein är deras fiende och inte västvärlden. När det gäller massförstörelsevapen måste vi ta ställning både i process och i sakfrågan. Hur länge ska vi ha tålamod med Irak? För att låna diplomaten Max Kohnstamms argument: Det är bättre med 25 år av vapeninspektioner än att skicka in trupperna i 25 dagar. Strategin måste vara fortsatta vapeninspektioner, om Irak obstruerar ska militära medel vara ett alternativ och avgörande beslut ska fattas i FN:s säkerhetsråd.

Såväl de som utesluter militära medel i alla situationer och de som kräver krig med tvivelaktiga argument underminerar FN-systemet, resultatet är en stärkt Saddam Hussein. Folkpartiet har hamnat fel i Irakfrågan.

Mark Klamberg
Folkpartist
Styrelseledamot Svenska FN-förbundet

Sydsvenskan: Arbete istället för lotto

Sydsvenskan den 23 november 2002

Arbete istället för lotto

Vinn på lotto och du kan sluta arbeta. Reklambudskapet som pumpas ut i TV-apparaten är enkelt, Om du vill trygga din ekonomi, köp en lott. Efter reklamsnutten kommer nyhetsändningen om människor som varslats från sina jobb, lärarbristen och köerna i sjukvården. Lottovinnaren och den slutkörda läraren verkar tagna från olika världar.

Eftersom varken skolor eller sjukhus kan finansieras genom ökad lottoförsäljning måste vi uppmuntra det som skapar välfärd - arbete och kunskap.

I dag premieras och lönar sig varken hårt jobb, lång utbildning eller eget företagande tillräckligt mycket.

Det ekonomiska utrymme som staten har ska användas till sänkta skatter på arbete och ett reformerat studiestöd. Studiestödet ska vara hälften bidrag, hälften lån. Studenter som arbetar utöver sina studier ska inte få indragna studiemedel. Vi måste få framtidsföretag att vilja behålla forskning och produktion i Sverige.

Ju fler svenskar som arbetar desto fler som bidrar till välfärden genom sina skattepengar. Lotto skapar inte tillväxt, det kan vara ett trevligt kvällsnöje och en god inkomstkälla för idrottsrörelsen. Lotto får gärna vara kvar, men det får inte vara den enda vägen att skapa en ekonomisk buffert. Om vi vill ha människor som utvecklas genom sitt yrke, om vi vill ha en stark välfärdsstat, om vi ska ha något att fördela måste det löna sig att studera och arbeta.

Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet

Nerikes Allehanda: Öka elevinflytandet

Nerikes Allehanda den 17 november 2002

Öka elevinflytandet
Elevinflytande i skolan måste bli mera än att elevrådet får ha synpunkter på vilken färg gardinerna ska ha i klassrummet och hur man kan slippa kokt torsk i äggsås till lunch. Under valrörelsen besökte jag väldigt många skolor och en av de vanligaste frågorna från elever var just den om elevinflytande. Vad kan vi göra för att elever ska få bestämma mer över sin skoltid och för att det ska vara en skola som tar hänsyn till elevens drömmar, som ser varje elev som en individ?

Eleverna ska få betygsätta sina lärare. Det handlar inte om något godtyckligt ett till fem system utan att efter varje avslutad kurs ska eleverna ha rätt att lämna omdömen. Detta är något som gäller inom högskolan och där det till och med är lagstadgat. Det finns ingen som helst rim och reson att en lärare år ut och år in kan fortsätta som för länge sedan borde ha sett sig om efter ett annat yrke. Med tanke på hur stor del man tillbringar i skolan är det livsviktigt att vi har kompetenta och lyhörda lärare. Syftet är inte att halva lärarkåren skulle få sparken, eftersom vi har väldigt duktiga lärare i Sverige. Däremot är det ett verktyg som skulle vara värt att prova för att få ett ökat förtroende för lärarna från elevernas sida. Lärarna skulle också få ett kvitto på att man faktiskt gör ett bra jobb och det skulle bli synligt var förändringar behövs.

Eleverna ska också ha rätt att ha med elevrepresentanter vid intervjuer när nya lärare ska tillsättas. Det handlar inte om att skapa ett vulgärt utvärderingssystem, där charmiga Klara som man har i franska får mycket väl godkänd för att hon låter alla eleverna sitta och fika på lektionerna. Istället bör vi konstruera ett betygssystem, där eleverna kontinuerligt skriftligt får kommentera sina lärare på områden som pedagogik, förmåga att skapa intresse för ämnet och ett konstruktivt klimat i klassrummet. Utvärderingarna ska även uppmärksamma andra faktorer som jämställdhet - är det bara killarna som får utrymme och utser orättvist läraren "favoriter" i klassrummet som får bra betyg utan att presterar därefter? Dessa bör kunna uppmärksammas genom ett sådant smart utvärderingssystem.
Istället för att som idag ha ett programbaserat gymnasium borde det också införas ett kursbaserat. Alla elever ska ha rätt att själva bestämma vad de vill läsa i mycket större utsträckning än vad som är fallet idag. Ge istället eleven mer makt att bestämma över sin skola. Det är eleven som ska bestämma och inte någon politiker som tror sig veta bättre. Det räcker dock inte att förhindra politikers klåfingrighet.

Ett av problemen som den svenska skolan har är att den resolut vägrar se alla elever som just individer med olika bakgrunder och olika mål. Olika elever behöver olika lång tid för att lära sig. Att som nu ha ett system som mest liknar en korvstoppningsfabrik missgynnar dels de elever som har väldigt lätt för sig men framförallt, och det är viktigt, de som av en eller fler anledningar halkar efter och som behöver mer tid, stöd och uppmuntran. Det är de eleverna som hamnar mellan stolarna med socialdemokratisk skolpolitik.

Ett verkligt elevinflytande omfattar rätten för alla elever att välja skola, oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation. Det ska inte vara tjockleken på föräldrarnas plånbok som avgör om en elev ska kunna välja en friskola eller inte.
Min vision är en skola där eleven sätts i centrum och där elevinflytande blir en realitet, något mera än vackra ord på ett papper som Minister Östros författat ihop.

Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande LUF

LNB: Sexslaveriet måste bort

Publicerad i diverse tidningar genom LNB den 15 november 2002

Sexslaveriet måste bort
I årets riksdagsval glömdes en av de mest utsatta grupperna bort, kvinnorna som tvingats till Sverige för att leva i prostitution. Den vrede och frustration som många känner över detta förtryck måste omsättas i handling. Skrämmande siffror visar att upp till en halv miljon kvinnor och barn förs in i Västeuropa varje år för tvångsarbete och slaveri. Rikspolisstyrelsen uppskattar att under år 2000 tvingades mellan 200 och 500 kvinnor till Sverige. Kvinnor och barn som levt i fattigdom och lockas av arbete i Väst, fastnar i prostitutionshärvor och sexslaveri som de inte kan komma ur.

Från bergsbyn i ett sydostasiatiskt land och betongförorten i Östeuropa luras kvinnor till storstäderna i Indien, Thailand och Västeuropa med fagra löften om ett bättre liv, in i en värld av utnyttjande, våld och förnedring. Hur kvinnor luras in i och hålls fast åskådliggjordes mycket väl genom Lukas Moodysons film Lilja 4-ever.

Alla åtgärder som kan hjälpa dessa kvinnor är välkomna, vi har fyra förslag:

Exportera den svenska sexköpslagen
För tre år sedan infördes sexköpslagen som kriminaliserar köparna. Lagen fyller ett syfte genom att den pekar ut förövarna som är oftast män, ska stå till svars för sitt utnyttjande av andra människor. Samhället ska stödja de kvinnor som vill ta sig ur prostitution. Därför är lagen bra och den borde kunna vara en modell för lagstiftning i andra länder.

Godkänn FN:s protokoll mot människohandel
FN har genom sina olika organ ägnat stor energi för att bekämpa dagens form av slavhandel. Sverige kan konkret stödja detta arbete genom att ratificera tilläggsprotokollet till FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet som handlar om människohandel. Detta är viktigt av två anledningar. För det första krävs det att 40 länder ansluter sig för att protokollet ska träda ikraft. Vi kräver att Sverige aktivt arbetar för att protokollet träder ikraft och att länder uppfyller sina åtaganden. För det andra skulle protokollet kräva en skärpning av den svenska lagstiftningen inom detta område.

Skärp den svenska lagstiftningen
Sverige har redan tagit viktiga steg i kamp mot människohandel för sexuella ändamål genom att den första juli i år förändra brottsbalken. Lagen behöver dock skärpas ytterligare om vi ska kunna uppfylla de åtaganden som finns i FN-protokollet. Den svenska lagen omfattar idag endast gränsöverskridande brottslighet, inte fall där kvinnor och barn tvingas in i sexprostitution här i Sverige. Vi uppmanar regeringen att slutföra arbetet med denna skärpning av lagen.

Ge Lilja asyl
Ett hinder för de kvinnor som vill lämna den påtvingande prostitutionen är att de hotas av sina förtryckare såväl i Sverige som i deras hemländer till livet. Även detta problem berörs av FN-protokollet. Om kvinnorna anmäler sina slavhandlare till polisen skickas kvinnorna oftast tillbaka till sina hemländer där slavhandlarnas medbrottslingar väntar. Det var detta som hotade Lilja i Lukas Moodysons film. Därför borde vi ge kvinnor i Liljas situation asyl och ge dem skydd här i Sverige. Det finns idag, ingen specifik lagbestämmelse om möjlighet att ge tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd för medverkan i brottsutredning och rättegång.

Den 27 augusti 2002 presenterade den parlamentariska anhörigkommittén ett betänkande som skulle påverka möjligheten för kvinnor i Lilja situation att få stanna i Sverige. Rapporten föreslår bl a att dessa kvinnor ska få ett tillfälligt uppehållstillstånd under rättegången, därefter ska de avvisas. Förvisso nämner kommittén i sitt betänkande möjligheten till asyl på humanitära grunder. Detta är ett steg i rätt riktning, men risken är att dessa kvinnor blir utsatta för godtycke. Kvinnor ska inte skickas tillbaka till kidnapparna efter avslutad rättegång. FN-protokollet öppnar upp för att dessa kvinnor ska kunna stanna permanent i Sverige, vilket vi anser att

Låt oss inte svika de mest svaga människorna i Sverige, även om de inte hade rätt att gå till valurnan. Sverige har tagit viktiga steg i kampen mot sexslaveriet, nu är det dags att gå hela vägen.

Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet

Aleksander Gabelic
Ordförande Svenska FN-förbundet

Barometern: Statliga bolag diskriminerar studenter

Barometern den 14 november 2002

Statliga bolag diskriminerar studenter

För alla de studenter som har haft det svårt att få ekonomin att gå ihop
har rabatterna hos SJ och SAS gjort det möjligt att resa hem till
föräldrar och pendla till studieorten. Nu ska rabatterna inskränkas och de
ansvariga verkar ignorera följderna.

Flera studentgrupper kommer att drabbas. Det handlar om allt från
deltidsstudenter, inte lyckas ta alla sina poäng, de som väljer att
försörja sig genom arbete istället för studiemedel till de som inte får
studiemedel på grund av ålder och de som studerat längre än 12 terminer.
Budskapet är klart, om du inte passar in i rollen som den
heltidsstuderande, statsförsörjda mönsterstudenter så ska din rörlighet
och ekonomiska situation försämras. Förutom att det drabbar unga personers ekonomi, våra möjligheter att studera så finns det en risk att vi lär oss att inte avvika och att det endast finns en väg framåt.

Denna ändring av studentrabatterna där andra än heltidsstuderande
diskrimineras måste ses i ett större sammanhang där regler ändrats till
förmån för ett system där högskola och universitet ska vara
utbildningsfabriker. Största möjliga antal studenter ska pressas igenom
under kortast möjliga tid. Ett av modeorden bland våra makthavare har
sedan några år varit ”livslångt lärande”. Det verkar tyvärr inte vara mer
än ett modeord. Antingen är förändringen ogenomtänkt eller så väljer de statliga bolagen medvetet att gå emot statens uttalade mål om ett livslångt lärande. Idag har det blivit allt vanligare att studenter och forskarstuderande läser på deltid. De har fortfarande ett behov av reserabatter. Varför ska de som försörjer sig på annat sätt än studiemedel inte räknas till studentgruppen?

All uppmuntran för att finna annan finansiering än studielån ska kväsas.
Fribeloppsgränsen slår till när du tjänar för mycket och indragna rabatter
tvingar in studenterna i låneberoende och minskat arbete. Den som jobbar
och försöker dra ner på sitt bidragsberoende straffas genom att få betala
dyrare tågresor. I värsta fall avstår unga människor från högre studier.
Det krävs flera förändringar från våra politiker för att uppfylla de
liberala idealen att arbete och studier ska löna sig. En god start vore att avskaffa fribeloppsgränsen helt och hållet samt behålla reserabatterna för samtliga studenter.

Följderna av dagens system är att färre studenter kommer att kunna hålla
kontakt med sin familj, färre studenter kommer att kunna välja ett
billigare boende och pendla till dyra universitetsstäderna och färre
studenter kommer att välja en annan högskola än den närmaste. Allt detta
gör att den redan existerande sociala snedrekryteringen till högskola och
universitet blir än mer påtaglig. Vi får inte glömma att såväl SJ som SAS
är statligt ägda företag. Är detta verkligen statsmakternas avsikt?

Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande LUF

Expressen/GT: Att ställa krav mot män

Expressen/GT november 2002

Att ställa krav mot män
Tydlighet istället för velighet. Krav istället för snällism. Med språktest och tydliga krav i skolan fick folkpartiet en skarp profil i årets val. Om klarhet var det vinnande receptet när det gäller integration och utbildning så borde folkpartiet som konsekvens genomdriva kravpolitiken inom andra områden. Varför inte fortsätta med jämställdheten?

Idag tar kvinnor tar ut 88 procent av föräldraledigheten och utför 80 procent av det obetalda hemarbetet. Ytterst bottnar den skeva arbetsfördelningen i hemmet på att kvinnor och män förväntas göra olika saker. Kvinnans plats är i det privata - hemmet och mannen arena är i det offentliga - arbetet. Resultatet blir att kvinnor tjänar mindre och förlorar i karriärmöjligheter. Män drabbas genom att de hetsas till att bli den perfekta försörjaren och den frånvarande pappan. Ingen är fri så länge könsrollerna består.

Arbetsgivare som sorterar bort kvinnor och lönediskriminerar ska bestraffas. Att få bort frågor som planerad graviditet i arbetsintervjun och uppenbar lönediskriminering räcker inte. Även om män och kvinnor i Sverige enligt lagen sägs vara jämställda så kvarstår skillnader som inte kan förklaras utifrån individuella skillnader. Strukturerna i samhället har funnits för länge. Könsrollerna kommer inte att försvinna av sig själv. Om vi vill utplåna diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden måste kvinnor och män dela ansvaret för barn och hem. Är det inte dags att ställa krav på att båda föräldrarna tar ansvar?

Föräldrar måste själva fundera över vilka värderingar de förmedlar till sina barn. Vi måste förvandla vad som i praktiken är en mammaförsäkring till en verklig föräldraförsäkring. Föräldraförsäkringen ska delas och krav ställas mot båda föräldrarna. Om bara ena föräldern är hemma så fryser häften av pengarna inne. Företag där båda män och kvinnor tar ut sin föräldraledighetska få en jämställdhetsbonus. Förslagen finns, frågan är om folkpartiet vågar använda kravretoriken när det kommer till jämställdhet?

Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberal Ungdomsförbundet