Åtal mot Bildt kan ej omfatta brott mot mänskligheten

Åklagarmyndigheten överväger att inleda en förundersökning beträffande Lundin Oils verksamhet i södra Sudan, vilket skulle kunna beröra företagets styrelseledamöter, däribland Carl Bildt. Bakgrunden är en rapport "Unpaid debt" där det görs gällande att Lundin Oil är ansvarigt för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Inledningvis vill jag uttrycka mitt stöd för att en sådan förundersökning inleds och att frågan om ansvar bör prövas i en brottsmålsrättegång.

Jag har dock problem med hur denna brottslighet ska rubriceras i en svensk brottmålsprocess. Claes Borgström har på Newsmill skrivit en artikel med rubriken "Åklagarmyndigheten måste omedelbart inleda förundersökning om brott mot mänskligheten". Eftersom rubriken inte riktigt har förankring i debattartikelns text har jag avstått från att kommentera saken. Idag har professor Ebbesson skrivit en artikel på SvD Brännpunkt där "brott mot mänskligheten" nämns och att en prövning bör ske i Sverige. Problemet är att i svensk lag finns inte rubriceringen "brott mot mänskligheten". En svensk domstol kan inte döma för andra gärningar än de som är kriminaliserade i svensk lag. Det spelar ingen roll att samma gärningar skulle kunna klassificeras som "brott mot mänskligheten" enligt ett annat lands lagar eller i en internationell brottsmålsdomstol. Möjligen skulle de aktuella gärningarna kunna rubriceras i svensk domstol som mord eller grov misshandel, men det är inte samma sak som brott mot mänskligheten. Det finns en utredning från 2002 (SOU 2002:98) som föreslår att brott mot mänskligheten ska bli ett brott enligt svensk lag, men såväl den tidigare socialdemokratiska som den nuvarande borgerliga regeringen har avstått från att genomföra förslaget. Jag har pekat på behovet av ny lagstiftning ett flertal gånger. Riksdagen har den 10 februari 2010 med acklamation avslagit två motioner att förslaget från 2002 ska genomföras. Endast vänsterpartiet reserverade sig i justitieutskottet.

Om brotten ska prövas i svensk domstol ligger folkrättsbrott (även benämnt som krigsförbrytelser eller brott mot krigets lagar, den humanitära rätten) närmare till hands. Det är kriminaliserat i 22 kap. 6 § Brottsbalken och förutsätter bl.a. att det vid den aktuella tidpunkten rådde en väpnad konflikt i södra Sudan. Det är möjligt att Lundin Oil även kan ställas till svars för någon form av miljöbrott men det ligger utanför min kompetens att bedöma det.

Niklas Starow I Annarkia I Mary Jensen I Peter Andersson

Vad gör staten med alla våra flöden? Om övervakning och integritet

Här finns min presentation med rubriken "Vad gör staten med alla våra flöden? Om övervakning och integritet" som jag håller på konferensen Moving Images i Malmö. Twittra på #mim10.

Farmor Gun kopplar denna presentation till en artikel i Techworld, "FRA gör inte det du tror".

Göran Persson berömmer alliansens budgethantering

Göran Persson har i en intervju i SVT berömt alliansregeringens budgethantering. Det var även under Persson som det skedde en tillnyktring hos socialdemokraterna vad avser beskrivningen av orsakerna till 90-talskrisen. Läs finansdepartementet bokslut från 2001 över 90-talskrisen. Av den framgår att grunden till 90-talskrisen lades på 80-talet genom att den dåvarande socialdemokratiska regeringen inte stramade åt ekonomin. Överhettning, kostnadskris och en kraftigt övervärderad krona ledde till krisen.

När Persson inte längre är kvar i politiken, hur ser prognoserna ut för en ansvarsfull ekonomisk politik ut under de rödgröna? Lars Ohly ser enligt en DN-intervju pengar som en viktig drivkraft för de mest högavlönade elitidrottarna, men för företagarna ska skatterna höjas. Ska fotbollspelare vara mer jämlika än andra? Är detta den moderna klasskampen? Vill vänsterpartierna krossa företagandet? Eller spelar Ohly okunnig? Är det en tankevurpa i den högre skolan? Vissa kanske tror att Ohly är ett spöke, men sanningen är att han finns på riktigt och kan bli Sveriges nästa finansminister. Det är inte konstigt att socialdemokraterna backar i opinionsmätningarna.

Moving Images i Malmö

Idag (onsdag) ska jag medverka på konferensen Moving Images i Malmö som är på temat Realtid – nya beteenden bortom tekniken. Jag ska delta i ett pass mellan 15.00 och 16.15 och tala under rubriken Vad gör staten med alla våra flöden? Om övervakning och integritet. Jag lägger upp presentationen senare.

Moving Images ger ett fantastiskt fint program. Du kan följa konferensen via Bambuser här. Twittra på taggen #mim10.

Mattias Boström från Piratförlaget har redan åkt ner till Malmö, han ska tala om realtid i bokbranchen. Per Johansson, fil dr i humanekologi, skriver om forskningens roll i förhållande till den snabbt föränderliga, digitala medieverkligheten, men jag är osäker om han dyker upp imorgon. Andreas Ekström resonerar om utmaningen med att sortera på realtidswebben, men även om varför vi ska göra det och om det är önskvärt.

Alliansnätverket tar nya steg

Igår träffades omkring 35 alliansbloggare på Östermalms föreningsråd. Under våren har det varit mycket diskussion om att de fyra allianspartierna från centralt håll skulle ordna en träff, men när inget hände tog vi aktivister saken i egna händer. Fredrik Antonsson, Seved Monke och Peter Kjaellkvist är några av dem som på olika sätt bidragit till att träffen skulle bli av.

Vi började med att lyssna på Martina Lind som beskrev den politiska bloggkartan som hon tagit fram utifrån Politometerns statistik. Det gav en liknande, men inte identisk bild som twingly presenterat hos Netroots. Moderaterna har enskilt starka bloggar men de är inte särskilt starkt samordnade medan flera folkpartiska och centerpartiska bloggare arbetar mer gemensamt inom respektive parti. Kristdemokraterna har än så länge relativt få bloggar med lysande undantag som exempelvis Peter Soilander.

Medan jag uppfattade att undertecknad och Martina är imponerade av Netroots så var det andra som inte var lika övertygade. Jag vill gärna att alliansen ska ha en gemensam bloggportal som Netroots, men det är osannolikt att en sådan kommer att skapas. Istället kommer Amanda Brihed att hålla i en e-postlista, på samma sätt som redan finns i fp. Det har fungerat bra hittills, även om jag själv brukar knorra över att det blir för svåröverskådligt. Maila Amanda på denna adress om du vill vara med.

Hans Åberg skriver ett intressant referat från mötet då han ifrågasätter fixeringen vid antal länkar när man borde fokusera på hur många som läser en blogg räckvidd. Jag tror båda sakerna hänger ihop och är viktiga, i slutändan handlar det om att skriva om frågor som man själv är intresserad av.

Vi diskuterade även vilka sakfrågor som vi har ett gemensamt intresse av att driva. Det fick mig att vilja skriva om alliansens kanske viktigaste reform, den räddningsplanka som nu erbjuds de människor som under lång tid varit förvisade till sjukskrivning. Nu får de hjälp att återvända till arbetslivet.

Uppdatering. Amanda Brihed spänner bågen högt för det nya nätverket. Fredrik Antonsson har lyckats att fånga mig på bild när jag i samband med mötet ägnade mig åt klottersanering. Annika Beijbom gillade bilden. Mikael Persson hade det trevligt vilket gläder mig. Peter Kjaellkvist söker efter ett namn på nätverket. Mary Jensen tycker att Netroots ska se upp. Per Altenberg berömmer Kulturbloggen. Niki Westerberg skriver på kampanjbloggen att alliansbloggarna äntligen bildat ett nätverk. Victor Zetterman ser nya möjligheter för alliansen att blogga och bilda opinion.

Running for office!

Idag deltar jag i Stockholm Marathon. Du kan få mina mellantider och sluttid genom att sms:a SM 1605 till 727 00. Twittra gärna med taggen #Stockholmmarathon. Jag siktar på en tid mellan 3.30 och 3.45. Både DN och SvD rapporterar att det är rekordmånga kvinnor som springer i år - roligt!

Eftersom det är val så kommer några vänner till mig att dela ut flygblad om folkpartiet liberalernas idrottspolitik i Stockholm, där jag särskilt framhåller att Stockholm stad valt att bevara Stockholm Stadion som en friidrottsarena och har fokus på motionärer samt ännu icke aktiva stockholmare. I'm running for office!

Ovan är en bild från Berlin Marathon 2008 som jag sprang på 3.33. Petra Månström och mina vänner Mats Karlsson och Niklas Svidén verkar ha laddat fint.

Intressant artikel om hur FRA arbetar

Techworld har intervjuat åtta it-experter och publicerat en artikel på fyra sidor om hur FRA arbetar. Se följande passage i Techworlds artikel.

Signalspaning handlar inte främst om att bryta krypton, utan om att hitta statistik och trafikmönster. ... En bred avlyssning av allmänheten är både löjlig och orealistisk att föreställa sig.

Detta är inget nytt. Följande skrev jag för ett drygt år sedan i Svensk Juristtidning.

Denna studie bygger på antagandet att FRA:s signalspaning mot kommunikation kan fungera effektivt om myndigheten inhämtar, lagrar och analyserar stora mängder trafikdata. ... Ett centralt verktyg för att kunna identifiera vilken kommunikation som är relevant för innehållsbearbetning är trafikbearbetning. ... FRA bearbetar trafiken och fastställer vilka trafikmönster som är intressanta. ... Kryptering av innehållet i ett meddelande erbjuder inget skydd mot trafikbearbetning, eftersom det endast förutsätter tillgång till trafikdata. ... Medan FRA:s avlyssning förefaller vara relativt begränsad är insamlingen av trafikdata betydligt mer omfattande.

Det är ju trevligt när jurister och IT-experter kommer fram till samma slutsats.

Med hjälp av de åtta IT-experterna har Techworld tagit fram en bild som skiljer sig från den grafik media använder (exempel från Sydsvenskan). Kanske dags för media att byta grafik?

Jämför gärna med den bild som Mikael Nilsson, undertecknad och Anna Petersson tog fram 2008. Båda bilderna tar upp trafikdata och återkoppling för att förändra urvalskriterier.

Jag noterar att experterna i sammanfattningen av artikeln underkänner debatten i "amatörmedia", osäkert vilka media detta avser och vem som ska känna sig träffad.

Råder en väpnad konflikt mellan Israel och Gaza?

I mitt första inlägg om folkrätten och Ship-to-Gaza konstaterade jag att avgörande för hur man ska se på Israels blockad och bordning är huruvida det råder en väpnad konflikt mellan Israel och Gaza. Samma dag kunde man läsa följande intervju i SvD med folkrättsprofessorn Ove Bring.

I fredstider har inte Israel, eller något annat land för den delen, laglig rätt att borda skepp på internationellt vatten, gripa passagerare ombord eller omdirigera fartygen.

Däremot hade situationen sett annorlunda ut om Israel befunnit sig i krigstillstånd – som under Gazakriget.

Said Mahmoudi professor i folkrätt har uttalat följande i DN.

– Vill man försöka förstå hur Israel ser på saken så måste man ta hänsyn till att Israel fortfarande anser sig vara i krig med arabländerna (hittills har fredsavtal endast ingåtts med Jordanien och Egypten). Israel anser sig därför ha rätt att borda fartyget eftersom det ju seglar mot Gaza, vilket är fienden i deras ögon. Därför tar man sig också friheten att arrestera och konfiskera – man handlar helt enkelt under krigets lagar, säger Said Mahmoudi.

Men, betonar han med starkt eftertryck, ”inget annat land än Israel delar den här uppfattningen”.

– Den allmänna uppfattningen är att vad Israel har gjort är förbjudet, det man har gjort är helt oacceptabelt. Jag delar den ståndpunkten och min personliga uppfattning är att reglerna för fredstid borde gälla i det här fallet. Utan tvekan strider då Israels agerande mot folkrätten.

Folkrättsprofessorn Göran Lysén har i SvD valt en annan linje när han hävdar att det råder krigstillstånd, att därmed krigets lagar är tillämpliga och bordningen var tillåten utanför Israels territorialhav. Jag har fått frågor hur jag ser på Göran Lyséns resonemang.

Frågan om det är folkrättens regler i fred eller väpnad konflikt är avgörande för om bordningen var laglig eller inte. Hur definieras väpnad konflikt? Det behövs inte en krigsförklaring för att det ska vara en väpnad konflikt. Det framgår av de fyra Genèvekonventionerna från 1949, se likalydande artikel 2(1).

the present Convention shall apply to all cases of declared war or of any other armed conflict which may arise between two or more of the High Contracting Parties, even if the state of war is not recognized by one of them.

En väpnad konflikt behöver inte vara mellan två stater, det kan vara mellan en stat och en icke-statlig aktör. Artikel 1(1) i tilläggsprotokoll 2 från 1997 till de fyra Genèvekonventionerna anger följande.

This Protocol, which develops and supplements Article 3 common to the Geneva Conventions of 12 August 1949 without modifying its existing conditions of application, shall apply to all armed conflicts which are not covered by Article 1 of the Protocol Additional to the Geneva Conventions of 12 August 1949, and relating to the Protection of Victims of International Armed Conflicts (Protocol I) and which take place in the territory of a High Contracting Party between its armed forces and dissident armed forces or other organized armed groups which, under responsible command, exercise such control over a part of its territory as to enable them to carry out sustained and concerted military operations and to implement this Protocol.

Var ska gränsen dras mellan en väpnad konflikt och inre oroligheter i ett land vilket inte utgör en väpnad konflikt? Artikel 1(2) i tilläggsprotokoll 2 från 1997 till de fyra Genèvekonventionerna anges den nedre tröskeln för väpnad konflikt enligt följande.

This Protocol shall not apply to situations of internal disturbances and tensions, such as riots, isolated and sporadic acts of violence and other acts of a similar nature, as not being armed conflicts.

I sådana situationer gäller regelverket för mänskliga rättigheter och inte den humanitära rätten (krigets lagar). Det ska dock noteras att tilläggsprotokoll 2 rör icke-internationella väpnade konflikter. Eftersom det inte finns en palestinsk stat, bör en eventuell väpnad konflikt klassificeras som icke-internationell, vilket gör att tröskeln för vad som är väpnad konflikt i ovan nämnda artikel 1(2) kan tillämpas.

För att sammanfatta, avgörande om det klassificeras som väpnad konflikt är våldets intensitet och varaktiget. Avsaknad av ett fredsavtal gör inte att det per automatik råder en väpnad konflikt. Tröskeln för väpnad konflikt är inte knivskarpt definierad och situationen i Gaza är ett gränsfall. Det är därför jag pekade på två alternativ i mitt första inlägg.

Om jag pressas på ett svar landar jag i att situationen inte når upp till att vara en väpnad konflikt. Den nuvarande våldsintensiteten har ungefär samma nivå som oroligheterna i Burma 2007, Tibet-Kina 2008 och Thailand 2010, händelser som ej var väpnade konflikter.

Erik Laakso och Juristen är några som anser att det ska klassificeras som en väpnad konflikt. Konsekvensen av detta är att Israels säkerhetszon var laglig och att i vart fall visitering (inspektion) av fartygen var tillåten. Det förhindrar dock inte att man kan ha synpunkter på våldsanvändningen på samma sätt som man skulle kunna kritisera fall där polisen ingriper mot icke-laglydande demonstranter men använder mer våld än vad som är nödvändigt. Vad som är nödvändigt våld beror på situationen.

Här följer fler av dem som kommenterat mitt första inlägg. Johan Westerholm och Christian Valtersson och Johan Hedin och Kent Persson och Erik Svansbo och Per Ankersjö och Sebastian Bjernegård och Peter Andersson och Runo Johansson och Adam Cwejman och LePlaid och Annika Beijbom och Fredrik Antonsson och HAX

Folkrättsbrott, statsansvar och individuellt straffansvar

Mats Deland har skrivit ett inlägg på sin blogg om folkrättsbrott och åtal mot de israeliska soldaterna. Han har tagit fasta på att professor Said Mahmoudi i DN beskriver Isreals agerande som ett folkrättsbrott.

På svenska är "folkrättsbrott" ett vedertaget begrepp, men användningen skiljer sig från den aktuella engelska begreppsapparaten bl.a. genom att begreppet har två skilda betydelser på svenska. På svenska kan begreppet dels avse när stater begår en folkrättsstridig handling, dels när en individ bryter mot den humanitära rätten vilket i brottsbalken benämns som just folkrättsbrott (22 kap. 6 § Brottsbalken). På engelska använder man två olika begrepp för att beteckna staters respektive individers ansvar. Jag menar att begreppet "folkrättsbrott" borde utgå ur den svenska begreppsapparaten, det vore mer korrekt att tala om att stater begår folkrättsstridiga handlingar och att individer begår internationella brott. Stater ådrar sig statsansvar och människor har individuellt straffansvar. Båda typerna av ansvar kan, men måste inte, förekomma samtidigt. För övrigt kan påpekas att internationella straffrättsutredningen (SOU 2002:98) föreslagit att folkrättsbrott ska utgå ur Brottsbalken och ersättas av den nya straffbestämmelsen "internationella brott".

I International Law Commission (ILC) har experterna under flera decennier diskuterat frågan om statsansvar och huruvida stater kan begå "crimes", på svenska folkrättsbrott. I ett utkast från 1980 om statsansvar föreslogs att stater kan begå och göras ansvarig för brott, dvs folkrättsbrott (artikel 19). Det var den mest kontroversiella artikeln och i den slutgiltiga versionen från 2001 togs artikel 19 bort. Said Mahmoudi redogör för detta i sin författningssamling "Folkrättsliga texter" från 2006, sid. 121. Ett liknande resonemang för Internationella Domstolen i Haag när den 2007 i målet mellan Bosnien och Serbien om folkmord där domstolen i stycke 178 av domen kommer fram till samma slutsats (läs hela avsnittet, styckena 170-179).

När Said Mahmoudi talar om folkrättsbrott i DN uppfattar jag att han talar om statens Israels folkrättsstridiga handlande, dvs statsansvar, och inte nödvändigtvis om individuellt straffansvar för soldaterna. Jag vet inte vad Said Mahmoudi anser om åtal mot de enskilda soldaterna. Professor William Schabas som är en internationell auktoritet inom den internationella straffrätten har skrivit två inlägg, det första om jurisdiktion och det andra om vilka brott som kan vara aktuella. Han talar om möjliga krigsförbrytelser, men det förutsätter att det råder en väpnad konflikt.

Schabas skriver att det råder en väpnad konflikt i Gaza, men det framgår inte riktigt om han menar att den pågår nu eller om han avser situationen 2009 i samband med operationen "Cast Lead" som Goldstonekommissionen avser. Om jag vore en journalist skulle jag fråga professor Schabas, eftersom han i tidigare sammanhang kritiserat Israel. Det vore intressant om han nu, i likhet med Israel, hävdar att det råder en väpnad konflikt.

Ska EU tvinga Google att lagra dina sökningar?

Kalle Vedin och HAX skriver om Europaparlamentets deklaration nummer 29 (pdf) som bland annat går ut på att man skall utvidga EUs datalagringsdirektivet så att alla våra sökningar i sökmotorer som Google ska lagras. Europaportalen skriver att förslaget skulle innebära att sökningar som görs med till exempel Google måste sparas mellan sex månader och två år, på samma sätt som datalagringsdirektivet och nationell lagstiftning som implementerar direktivet redan idag tvingar operatörerna att lagra information om vem du ringer och vem du skickar e-post till. Förslaget har redan stöd av 324 ledamöter av Europaparlamentet. Får förslaget stöd av 369 ledamöter så blir det Europarlamentets officiella ståndpunkt.

Av de 324 ledamöterna som skrivit under är tre svenskar: Anna Maria Corazza Bildt (m), Alf Svensson (kd) och Marit Paulsen (fp). Cecilia Wikström (fp) hade tidigare skrivit under men meddelade efter att Europaportalens granskning inletts att hon dragit tillbaka sin underskrift eftersom hon inte hade insett att den skriftliga förklaringen hade något med datalagringsdirektivet att göra. Det är bra gjort av Cecilia Wikström. Detta förslag har man försökt smyga igenom utan att dess konsekvenser klarlagts, kopplingen till datalagringsdirektivet anges endast genom att dess referensummer 2006/24/EC finns med i deklarationen. Ändamålen för förslaget är gott, men det måste finnas en gräns för vilka medel som är lämpliga.

Läs mer hos Christian Engström och Farmor Gun. Än så längre är det bara Nyheter24 och Aftonbladet utöver Europaportalen som fångat upp denna nyhet. Annie Johansson skriver på sin blogg att hon blivit intervjuad av SVT Rapport angående förslaget.

Uppdatering. Nu skriver HAX att Marti Paulsen (fp) drar tillbaka sitt stöd för deklaration nummer 29, bra Marit!

Översynskonferensen för Internationella Brottmålsdomstolen har öppnat

Igår (måndag) öppnade översynskonferensen för Internationella Brottmålsdomstolen. Det innebär att delar av domstolens stadga kommer att kunna revideras. Det största intresset kommer att riktas mot frågan huruvida domstolen ska ta upp mål som rör individuellt straffansvar för aggressionsbrottet. Ingen internationell tribunal eller domstol har haft en sådan befogenhet sedan Nürnbergtribunalen och Tokyotribunalen.

Jag skrev ett inlägg om det för två veckor sedan.

En som uttalat sig kritisk mot att ICC ska få en sådan befogenhet är Richard Goldstone, den förste chefsåklagaren vid tribunalen för f.d. Jugoslavien och Rwanda, senare ledare för FNs undersökning av Gazakriget. Via bloggen Opinio Juris hittar jag följande text av Goldstone i New York Times, 26 maj 2010.

Based on my experience as an international prosecutor, and speaking as a strong supporter of the International Criminal Court, I think it would be a mistake to add the crime of aggression to the Court’s docket now. The issue should be deferred again.

By any measure, the I.C.C. has gotten off to a strong start in generating international support and demonstrating its potential to address the problem of impunity for serious international crimes.

But it also has encountered charges of politicization and is still learning, as an institution, how to exercise effectively its jurisdiction over genocide, crimes against humanity and war crimes.

One of the greatest challenges I faced as prosecutor at the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia (I.C.T.Y.) was convincing the Serbian public that the court was not a politically motivated conspiracy against Serbia. This challenge would have been immensely greater — perhaps impossible — if the Tribunal’s jurisdiction had included the crime of aggression. That would have required me to investigate and potentially prosecute the decision to go to war — which is inherently a profoundly political decision.

Prosecuting that decision would have inflamed Serbian suspicions of a conspiracy; choosing not to prosecute would have incited countervailing charges that the Tribunal was not fulfilling its mandate. Such a debate would have diverted attention and energy from the imperative of fairly and effectively providing justice and accountability for the grave crimes then being committed against civilians in the former Yugoslavia.

Now is not the time for the I.C.C. to risk embroiling itself in similar controversy. The issues that would arise from dealing with allegations of aggression would give ammunition to critics who claim it is a politicized institution.

Lite oväntat att detta kom från Goldstone men det gör det än mer tankeväckande. En del vänsterliberala folkrättsjurister i USA undrar skämtsamt vad folkrättsprofessorn Dershowitz ska säga. Han är traditionellt hökaktig och brukar ofta ta motsatt position gentemot Goldstone, ska Dershowitz nu ta ställning för att ICC ska ha kompetens över aggressionsbrottet?

Crimes Against Humanity in Western Sahara: The Case Against Morocco

In cooperation with two lawyers from the Swedish Section of the International Commission of Jurists I have written an article under the title “Crimes Against Humanity in Western Sahara: The Case Against Morocco”. It has not been submitted yet and we are making a draft version available for review. You can read it here.

We would very much appreciate any comments on the article, please submit them below.