Datainspektionen överraskar positivt i sin granskning och kritik av FRA

Förra veckan uttryckte jag tvivel över att Datainspektionen i sin granskning av FRA skulle ta upp de frågor som jag och andra haft kring FRAs inhämtning och hantering av trafikdata. Datainspektionen överraskar positivt och skriver ganska utförligt om detta på sidan 4 i sin rapport.

Trafikdata - Begreppet trafikdata förekom i den debatt som föregick antagandet av LSF, men finns inte som begrepp i lagstiftningen. Däremot talas om termen "råmaterial". Detta har lett till vissa oklarheter rörande vilken kategori som viss information ska hänföras till, vilket i sin tur kan få betydelse för tillämpningen av bl.a. gallringsregler. Inhämtning av trafikdata sker både i FRA:s utvecklingsverksamhet och i myndighetens försvarsunderrättelseverksamhet. Det huvudsakliga innehållet i FRA:s databas för trafikdata inhämtas inom ramen för
försvarsunderrättelseverksamheten. Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata. Handläggarna vid FRA kan utföra sökningar i databasen för trafikdata inom ramen för de underrättelseärenden som de arbetar med. Bl.a. mot bakgrund av den omfattande mängd personuppgifter som behandlas i databasen för trafikdata anser Datainspektionen att FRA bör överväga tekniska sökbegränsningar i databasen och förstärka den införda logguppföljningen. Syftet med dessa åtgärder ska vara att skydda de personuppgifter som finns i databasen mot otillbörliga intrång i den personliga integriteten. ... Även beträffande trafikdata kan inhemska signaler komma att inhämtas av FRA och bli föremål för vidare behandling i upp till ett år. FRA har infört mekanismer för att skilja bort sådana signaler, men det finns inga garantier för att sådana signaler aldrig inhämtas. Inhemsk trafik har också inhämtats av FRA.

Det är intressant att konstatera att ordet "trafikdata" inte nämns i det beslutsunderlag som riksdagen har haft när lagstiftningen antogs. Samtidigt skriver Datainspektionen att vanliga personer "som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata." Borde man inte ha diskuterat det i beslutsunderlaget? Det är dock bra att Datainspektionen tar upp frågan om logguppföljning, om har databaser av denna storlek med personuppgifter så är det en nödvändighet.

Detta ska jämföras med de få kommentarer som Sten Tolgfors (m) fällt om saken som nu visar sig vara felaktiga. Sten Tolgfors (m) sa uppgav följande i debattutbyte med Peter Rådberg i riksdagen den 14 oktober 2009.

Peter Rådberg (mp), riksdagens protokoll anförande 134:

Medger i verkligheten lagen att FRA får samla in enskildas trafikuppgifter utan att det behöver finnas en koppling till yttre hot? Ditt svar var nej. Jag påstår att det är fel svar du har skrivit. Jag ber dig förklara nejet och vore tacksam för svar på frågorna mer konkret.

Sten Tolgfors, (m), riksdagens protokoll anförande 135:

Det är samma regler. Det är samma tillståndskrav. Det ska handla om yttre hot, gränsöverskridande kommunikation och utländska förhållanden.

Sten Tolgfors (m) vill här ge sken av inhämtningen är väldigt begränsad genom att uppgifterna ska vara kopplade till yttre hot. I förarbetena kan vi läsa följande, Prop. 2006/07:63 sid 137.

Inhämtningen enligt lagen skall emellertid även få bedrivas för vissa andra särskilda syften som inte omfattas av försvarsunderrättelseverksamheten men som utgör en förutsättning för att denna skall kunna bedrivas, se avsnitt 7.3.2. I paragrafens andra stycke beskrivs dessa syften i två punkter

Nu har inte Datainspektionen haft som uppgift att bedöma hur sanningsenlig Sten Tolgfors (m) har varit i riksdagsdebatten utan endast bedöma om FRA följt lagen. Det hade likväl varit bra om riksdagen och allmänheten fått korrekt information om vad lagen innebär.

På text-TV skriver används rubriken "FRA granskad och godkänd". Då ska man beakta de direktiv som regeringen gett Datainspektionen och den parlamtariska kommitté som Datainspektionen ska bistå i granskningen av FRA. I direktiven signerat av Försvardepartementet står följande.

Kommittén ska i denna utvärdering utgå från förutsättningen att signalspaning i eter och tråd är en nödvändig resurs för att förse Sverige med underrättelser om förhållanden av betydelse för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken och för kartläggning av yttre hot mot landet. Vidare ska kommittén ha som utgångspunkt att tillgång till signaler som förmedlas i tråd är en nödvändighet för en effektiv signalspaning

Datainspektionen har alltså inte tagit ställning till om FRAs verksamhet är lämplig eller inte (vilket den kan vara) utan granskningen har varit begränsad enligt regeringens direktiv.

Datainspektionens rapport är mycket läsvärd och det kan finnas all anledning för mig att återkomma till den då min tid är begränsad pga föräldraledighet. För de som vill läsa mer så kan jag rekommendera en äldre artikel på svenska i Svens Juristtidning och en mer aktuell artikel på engelska som ska publiceras i Nordisk Årsbok för rättsinformatik. Jag har även skrivit en sammanfattning i en artikel på wikipedia med källhänvisningar.

Samarbete med USA och svensk lagstiftning

I debatten om utbyte av information med USA verkar många anta att det är olagligt och i strid med svensk grundlag om sådant utbyte sker utan att ett avtal om sådant utbyte godkänns av riksdagen. Igår skrev jag ett inlägg om detta och efter diskussionen i kommentatorsfältet drar jag följande slutsats.

Utbyte av information med andra länder kan ske på olika sätt. Enligt 7 § första stycket polisdatalagen (1998;622) får uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.

Därutöver framgår av andra stycket samma paragraf att riksdagen har delegerat makt till regeringen att meddela föreskrifter om att uppgifter på begäran får lämnas till en polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol om det behövs för att myndigheten eller organisationen ska kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott. USA är som bekant medlem av Interpol. Denna möjlighet har regeringen utnyttjat genom att i 18 § polisdataförordningen (1999:81) ange att

uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen (1998:622) får, om det är förenligt med svenska intressen, lämnas ut till
1. utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst och
2. polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol, om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott.

Med andra ord, riksdagen har godkänt att utbyte av uppgifter med andra stater som är anslutna till Interpol kan ske utan att ett avtal måste godkänns av riksdagen. Förordningen antogs 1999 och ändrades 2002 av den dåvarande regeringen.

En enig riksdag, från moderaterna till vänsterpartiet, har bestämt att införa en ny polisdatalag som ska ersätta nuvarande reglering och den innehåller flera av de bestämmelser som idag finns i polisdataförordningen. I förarbetena till den nya polisdatalagen kan man läsa följande (sid. 200-202). Jag har lyft fram vissa avsnitt med fetstil.

Promemorian har som utgångspunkt att uppgifter ska kunna lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i samma utsträckning som enligt gällande reglering.
...
Det är framför allt i tre olika situationer som informationsutbyte aktualiseras i internationellt polisiärt samarbete. Den första är där Sverige i en bindande internationell överenskommelse har förbundit sig att tillhandahålla information av visst slag utan särskild anmodan, genom direktåtkomst eller på annat sätt. Den andra är där Sverige i en sådan överenskommelse har åtagit sig att genomföra en viss åtgärd eller att lämna viss information på begäran av en annan stat eller mellanfolklig organisation. Den tredje situationen är s.k. spontant uppgiftsutlämnande, där initiativet till informationsutbytet tas av den svenska polisen. Sådant informationsutbyte kan bygga på en internationell överenskommelse, men behöver inte göra det.

Utlämnande till utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst

Internationellt informations- och erfarenhetsutbyte utgör en viktig del av Säkerhetspolisens verksamhet. Den brottslighet som Säkerhetspolisen har till uppgift att förebygga och avslöja är nämligen i många fall gränsöver-skridande till sin natur. Terrorism bedrivs t.ex. ofta av terrornätverk med omfattande internationella förgreningar. Spioneri och andra brott mot rikets säkerhet har av naturliga skäl normalt utländska kopplingar. Eftersom utbyte av underrättelseinformation är en viktig förutsättning för Säkerhetspolisens arbete, bör uppgifter i samma utsträckning som nu kunna lämnas till en utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst, om det är förenligt med svenska intressen. Bestämmelsen om detta bör tas in i den nya lagen i stället för i förordning, eftersom det är fråga om frekvent uppgiftslämnande. Någon annan begränsning än att utlämnandet ska vara förenligt med svenska intressen bör inte uppställas för dessa fall.

På vanlig svenska, utbyte av information med USA om misstänkta terrorister kräver inget särskilt godkännande av riksdagen utöver den lagstiftning och de bestämmelser som redan finns. Utbytet av information kan alltså enligt svensk lag ske i mer formaliserad form genom ett avtal godkänt av riksdagen eller mer informellt med stater anslutna till Interpol under regeringens överinseende. Man bör också komma ihåg att det finns en bindande resolution från FNs säkerhetsråd antagen under kapitel VII av FN-stadgan som kräver att alla FNs medlemsstater ska utbyta information om misstänkta terrorister, resolution 1373(2001).

Riksdagen hålls inte i blindo om detta, det finns en kontrollinstans som bevakar tillämpningen av polisdatalagen i form av säkerhets- och integritetsskyddsnämnden vars ledamöter hämtats från samtliga riksdagspartier.

Om någon finner denna ordning olämplig så är det förslag på lagändringar som krävs. Personligen är jag inte upprörd över att Sverige utbyter information om misstänkta terrorister med andra länder och att regeringen ansvarar för detta beträffande stater som är anslutna till Interpol förutsatt att oppositionen i riksdagen är representerad i det organ som ska granska verksamheten.

Media
SvD I Aftonbladet I DN I SVT

Operation Anfal som folkmord

Jag ska skriva introduktionen till en bok om Operation Anfal där jag ska diskutera de rättsliga aspekterena och huruvida händelsen ska rubriceras som folkmord. Nedan är ett utkast till texten. Jag är tacksam för alla kommentarer. Texten ska publiceras både på svenska och engelska.
---
Operation Anfal var en serie av attacker som den Irakiska armén 1988 utförde gentemot den kurdiska befolkningen i norra Irak. Operationen var kulmen i den irakiska regimens strävanden att kväsa kurdiska anspråk efter högre autonomi och självständighet. Användningen av kemiska vapen ledde till att mellan 50 000 och 100 000 civilpersoner dödades. Frågan är om operation Anfal var mer än kampanj för at slå ner ett uppror utan även ett folkmord. Rättspraxis kan erbjuda viss hjälp med att besvara denna fråga.

Efter den amerikanska invasionen av Irak 2003 ställdes sju personer till ansvar för operationen inför en nationell irakisk specialtribunal. Saddam Hussein var en av de sju åtalade, men hans deltagande i rättegången avslutades genom hans avrättning, ett straff som följde av en fällande dom i en annan rättegång vid samma tribunal. Tribunalen fann i en dom avkunnad den 24 juni 2007 att de åtalade gjort sig skyldiga till folkmord. Tre av de åtalade dömdes till döden, två fick livstidsstraff och en frikändes.

Internationella auktoriteter inom området, som professor William Schabas, har i sina kommentarer till operation Anfal och den efterföljande rättegången beskrivit attackerna i termer av folkmord.[1] Det finns likväl anledning att närmare studera varför operation Anfal bör beskrivas som folkmord och inte enbart som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten.

Frågan har även prövats i nederländska domstolar. Tingsrätten i Haag dömde den 23 december 2005 affärsmannen Frans van Anraat för att ha sålt råmaterial för kemiska vapen till den irakiska regimen under 1980-talet. I målet fann tingsrätten att operation Anfal utgjorde ett folkmord. Van Anraat dömdes för krigsförbrytelser men tingsrätten fann det inte visat att han var medansvarig för folkmordet. När målet överklagades var appellationsdomstolen i Haag mer försiktig när den i sitt avgörande den 25 oktober 2007 angav att det förvisso fanns starka indikationer på att det irakiska ledarskapet hade uppsåt att genomföra ett folkmord, men att det krävdes en mer ingående undersökning för att fastställa att så var fallet. Alldeles oavsett hade inte van Anraat information om det irakiska ledarskapet avsikter i förhållande till genomförandet av ett eventuellt folkmord.

Utgångspunkten för en diskussion om folkmord är definitionen given folkmordskonventionen som antogs av FNs generalförsamling 1948, som trädde ikraft 1951 och som numera fler än 140 stater har ratificerat. Konventionens definition har upprepats i stadgorna för FN-tribunalerna för f.d. Jugoslavien (ICTY) och Rwanda (ICTR) samt i Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Internationella domstolen i Haag (ICJ) har beskrivit förbudet mot folkmordet som en tvingande norm (jus cogens) i den allmänna folkrätten. Definitionen har också helt eller delvis använts i nationella rättsystems brottskataloger, av vilken stadgan för den irakiska specialtribunalen är ett exempel när det finns en explicit hänvisning till och upprepning av folkmordskonventionens definition.[2]

Av artikel II av folkmordskonventionen framgår att folkmord utgörs av vissa uppräknade gärningar som förövats i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan. Gärningarna omfattar exempelvis dödande av medlemmar av någon av de fyra ovan skyddade grupperna. Systematiskt eller vidsträckt dödande av människor skulle även kunna rubriceras som brott mot mänskligheten. Det som särskiljer folkmord från brott mot mänskligheten och andra brott är kravet på att det måste finnas ett särskilt uppsåt att helt eller delvis förinta en skyddad grupp. Uppsåt är ett subjektivt element som hänför sig till gärningsmannens sinne och därmed uppstår det ofta betydande svårigheter att visa att en gärningsman hade uppsåt att helt eller delvis förinta en folkgrupp. I förhållande till operation Anfal argumenterade de åtalade inför den irakiska specialtribunalen att de inte hade sådant uppsåt utan de skulle garantera den ”allmänna säkerheten”, dvs slå ner ett uppror.[3] Om försvarets argumentationslinje hade övertygat tribunalen skulle brott under operation Anfal endast rubriceras som brott mot mänskligheten och, om de var kopplade till en väpnad konflikt, som krigsförbrytelser. Detta är i och för sig allvarliga brott, men rubriceringen folkmord inskärper ett alldeles särskilt allvar och ansvar.

Den irakiska specialtribunalen fann med stöd av rättsfall från ad hoc tribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda att kurderna är en etnisk eller nationell grupp och därmed en skyddad grupp i folkmordskonventionens mening.[4] Tribunalen förkastade även försvarets argument att gärningarna var berättigade som en del i en operation för att slå ett uppror. Denna slutsats nådda tribunalen bl.a. genom att attackerna inte var begränsade till kurdiska väpnade styrkor (peshmerga) utan omfattade även urskiljningslösa attacker mot civilbefolkningen med kemiska vapen.[5] Det fanns även bandinspelningar där den huvudåtalade Ali Hasan Al-Majid beskriver kurder som andra klassens medborgare vilket visade att hans kriminella uppsåt var riktade mot kurder som en etnisk eller nationell grupp. I inspelningarna förklarar han att han ska attackera kurderna med kemiska vapen under flera dagar och orsaka de stora förluster.[6] Tribunalen lade även stor betydelse vid förekomsten av en nationell policy som sanktionerade attackerna samt den höga graden av upprepning, harmonisering och systematiken i utförandet.[7] Gasattackerna var endast kulmen i attackerna mot den kurdiska befolkningen, andra delar av folkmordet bestod bl.a. i att svälta ut civilbefolkningen, tvångsförflyttningar och andra påtvinganden av svåra levnadsförhållanden.[8]

Med hänsyn till ovan nämnda rättsliga avgöranden och den bevisning som presenterats i dessa framgår det att operation Anfal ska beskrivas som folkmord. Rättegången mot Al-Majid och hans medbrottslingar har liksom rättegångarna vid ICTY och ICTR varit riktad mot de högst ansvariga. Det vore önskvärt att ansvaret prövades även för de soldater och övriga ledare på mellannivå som deltog i operation Anfal. På samma sätt som nationella domstolar i Bosnien och Rwanda har prövat straffansvaret för personer på lägre nivåer kan irakiska domstolar ta upp fler fall som rör folkmordet i norra Irak.

---

[1] Schabas, William, Genocide in International Law, Second Edition, Cambridge University Press 2009

[2] Article 11, Law of the Supreme Iraqi Criminal Tribunal

[3] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl., sid 357, 478-480

[4] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 489-490

[5] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 380, 486, 500, 639, 836, 841, 858

[6] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 496-499

[7] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 493, 501, 503, 856

[8] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 506-517, 696

Ingen anledning till oro - det är reglerat genom en blank check till regeringen och dess myndigheter

Jag har tittat på SVTs inslag om utbyte av personuppgifter med USA. Det är ingen fara, saken är vad FRA och MUST angår reglerad genom att riksdagen gett en blank check till regeringen och dess myndigheter. Man hade ju kunnat tänka sig att riksdagen i lag hade begränsat överföringen av personuppgifter till misstänkta terrorister, spioner eller främmande makts agenter och tjänstemän, men så är det inte.

Vi börjar med lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet

3 § Den eller de myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer.

Läs lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet

Överföring av personuppgifter till andra länder

Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt.

Läs lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Internationellt samarbete

I lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet finns bestämmelser om internationellt samarbete på försvarsunderrättelseområdet.

Signalspaningsmyndigheten får för den verksamhet som anges i 1 § tredje stycket, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i signalspaningsfrågor med andra länder och internationella organisationer.

Läs lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst

Överföring av personuppgifter till andra länder

17 § Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarsmakten skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarsmakten.

Nu kanske någon undrar, Försvarsmakten, MUST och FRA samlar ändå inte in information som rör vanliga medborgare, vi behöver inte oroa oss. Se då SVT rapports inslag från den 16 juni 2008 och NyTekniks avslöjande den 27 augusti 2008. Visst är det bra att utbyte av information är reglerat, men vi måste också fundera över hur det är reglerat.

Media och bloggar
SvD I Aftonbladet I SVT1 I SVT2 I Mats Engström I Expressen I Johan Linander

Stockholm bör skyndsamt införa ett sprututbytesprogram

SvD rapporterade igår att sprututbytesprogram för narkomaner i Stockholm dröjer eftersom frågan utredas igen. Frågan har utretts av landstinget som, med motstånd från moderaterna, har antagit en ”Helhetsstrategi mot missbruk och smittspridning”. Strategin innehåller försöksverksamhet med sprutbyten, men även andra åtgärder mot missbruk och sjukdomsspridning. Ansökan till Socialstyrelsen om sprututbytesprogrammet måste även skrivas under av Stockholms stad, vilket nu kommer att försenas eftersom moderaterna i stadshuset vill att frågan ska ut på remiss.

Frågan är om detta är en förhalningsstrategi från moderaternas sida. Jag kommer som medlem av folkpartiets KF-grupp att bevaka denna fråga. Ytterligare förseningar är oacceptabla.

Sanna Rayman återger på SvDs ledarsida en ny kartläggning från Smittskyddsinstitutet och Karolinska institutet enligt vilken ett explosivt hiv-utbrott i Stockholm 2006/2007 kunnat stoppats om vi hade haft ett sprutbytesprogram. För närvarande är smittspridningen är låg och det är angeläget att nu introducera ett program för att förhindra ett liknande utbrott. När ett utbrott väl börjat är det för sent att introducera ett program. Obstruktion i denna fråga är med Sanna Raymans ord "skamligt, cyniskt och hjärtlöst".

Bloggar
Peter Andersson

Liberaler förtjänar ett idéburet parti

Roger Tiefensee och Fredrick Federley visar på SvD Brännpunkt att centerpartiet fortfarande är ett parti som företräder jordbruksintresset till nackdel för Europeiska Unionens skattebetalare. Liberaler förtjänar ett idéburet parti som vågar ta strid mot jordbrukssubventioner och ställning för frihandel. Johan Ingerö utvecklar saken på ett bra sätt.

Datainspektionens granskning av FRA presenteras nästa vecka

Förra veckan överlämnade regeringen skrivelsen "Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet" till riksdagen. Det är inget nytt i skrivelsen utan det mest intressanta är en påminnelse om att Datainspektionen ska redovisa sin granskning av FRA den 6 december 2010.

Av flera skäl befarar jag att Datainspektionen granskning av FRA kommer att bli en besvikelse. Jag och journalisten Per Agerman har skrivit om detta på Newsmill för drygt ett år sedan, men jag ser gärna att Datainspektionen överträffar våra lågt ställda förväntningar. Ett sätt att göra överträffa mina förväntningar vore om Datainspektionen granskar SVT Rapports avslöjande den 16 juni 2008 där en FRA-tjänsteman läckte hemliga FRA-dokument som visade att myndigheten, i motsats till sin och regeringens officiella beskrivning, samlade in uppgifter om vanliga privatpersoners kommunikation i bred skala. Det handlar om att FRA lagrar stora mängder trafikdata i en databas kallad "Titan". Är det FRAs interna dokument eller regeringens besked till media som ger en korrekt beskrivning av verksamheten? Jag skickade en anmälan den 4 september 2008 om FRAs trafikdatalagring till Datainspektionen.

Jag fick detta svar från Datainspektionen.

Svar på ditt klagomål mot Försvarets radioanstalt
Datainspektionen har mottagit klagomål från dig angående behandling av personuppgifter hos Försvarets radioanstalt (FRA). Datainspektionen kommer inte att vidta någon åtgärd nu med anledning av ditt klagomål.

Datainspektionen tar emot och handlägger ett stort antal klagomål från enskilda. Klagomålen leder i en del fall till att vi inleder tillsyn. Vi prövar dock självständigt om vi ska inleda tillsyn och på vilket sätt den ska bedrivas. Datainspektionen har nyligen avslutat ett tillsynsärende avseende FRA:s personuppgiftsbehandling med anledning av andra klagomål.

I samband med att lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
beslutades, uttalades att Datainspektionen skulle komma att ges ett särskilt
uppdrag att följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv fram till
2011. Datainspektionen utgår därför ifrån att ytterligare bevakning av personuppgiftsbehandlingen hos FRA kan komma att ske under 2009 och 2010. De uppgifter som du framfört kan komma att beaktas inom ramen för denna verksamhet.

Med detta svar avslutas ärende.

Elisabeth Wallin

Elisabeth Wallin skrev att min anmälan kan komma att beaktas inför den rapport som Datainspektionen ska leverera den 6 december 2010. Datainspektionen kommer förmodligen tyvärr att ducka med hänvisning till att utredningsuppdraget från regeringen inte omfattar den fråga som jag ställt. Om denna farhåga besannas menar jag att Datainspektionens granskning som pågått i två år är närmast meningslös då den initierades mot bakgrund av de avslöjanden som gjordes i media och efterföljande kritik. Om Datainspektionens granskning inte bemöter detta på något sätt så är hela övningen onödig.

Trafikfrågor i Stockholms stads fullmäktige

Förra veckan var debatt i Stockholms stads fullmäktige om budgeten. Jag höll nedanstående inledningsanförande om trafik- och renhållningsfrågor. Jag fick även svar från socialdemokraternas Jan Valeskog som angav att slussen behöver en ny trafikapparat, ett välkommet besked då hans partikollega Tomas Rudin tidigare gett till synes andra besked i DN.

Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,

Det är med stor glädje som jag för första gången deltar i kommunfullmäktiges debatt.

Först renhållningsfrågor. Trots omfattande insatser under de senaste åren för att göra Stockholm till en ren och vackrare stad kan städningen av staden förbättras Det handlar bl.a. om att förbättra Stadens städgaranti, dvs att åtgärd ska vidtas inom 24 timmar efter anmälan. Vidare är det viktigt att vi kontinuerligt ser över taxesystemet för att uppmuntra miljövänligt beteende och förebygga resursslöseri.

Den övergripande ambitionen för en god trafikpolitik är att Stockholm ska bli mer tillgängligt för stadens invånare. Därmed kan vi bygga en tätare stad med nya stora bostadsområden. Det förutsätter ett väl fungerande trafiksystem.

För det första, vi ska fortsätta bygga ut kollektivtrafiken för ett växande Stockholm. Det behövs nya spår behövs för kapacitetsstark trafik. Vi anser att effektivast är spårvägar som 1) tar många fler människor, 2) kräver mindre utrymme och 3) uppskattas mer av resenärerna än dagens busslösningar. Spårväg City från nordvästra Kungsholmen till Värtan/Lidingö och Djurgården har påbörjats, därefter vill Folkpartiet i första hand omvandla stombussarna och först linje 4 till spårvagn.

För det andra, folkpartiet liberalerna vill att Stockholm ska vara cyklisternas och flanörernas stad. Vi vill att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan och andra kollektiva färdmedel, särskilt vid lågtrafik. Vi vill att trafikljus ställs om så att cyklister får en ”grön våg” likt man har gjort bland annat i Köpenhamn. Gångtrafikanter och cyklister måste kunna dela på gaturummet. Därför behövs säkra och avskilda cykel- och gångvägar.

Slutligen finns det två specifika infrastrukturprojekt som förtjänar särskild uppmärksamhet i denna debatt, jag tänker på förbifart Stockholm och skapandet av nya slussen.

Vi ser fram emot att Förbifart Stockholm kan börja byggas 2012. Genom att införa nya trängselskatter, när Förbifarten är klar, och höja avgifterna klarar vi att finansiera både Förbifart Stockholm och andra vägprojekt.

När trafikapparaten vid Slussen nu tjänat ut måste den ersättas med en lösning som sätter gående, cyklister och kollektivresenärer i centrum. Folkpartiet vill värna Stockholms siluett och vyer. Exploateringen vid Slussen bör därför begränsas för att värna Söders dramatiska landskap och de fria vyerna över Mälaren och Saltsjön.

I arbetet med dessa viktiga projekt önskar vi ett brett samarbete över blockgränserna, där socialdemokraterna historiskt visat sig stå närmast alliansen. Därför vill jag fråga socialdemokraterna om de avser att stödja byggstart för Förbifarten 2012? Socialdemokraterna presenterade i juni 2010 ett förslag för hur ni vill utforma Nya Slussen. Står socialdemokraterna fast vid sitt besked i juni att det behövs en ny trafikapparat eller håller ni på att ändra uppfattning vilket skulle försena projektet ytterligare?

Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm, vi säger ja till Förbifarten och ja till nya Slussen.

Tack för ordet.

Läs mer hos Lotta Edholm om utbildningsdebatten och hos Madeleine Sjöstedt om kultur- och fastighetsfrågor.

EU måste agera mot Marocko

SvD Brännpunkt den 22 november 2010

Jag är medförfattare till nedanstående artikel.

EU måste agera mot Marocko

Nyligen stormade tungt beväpnad marockansk polis och militär tältlägret Gdeim Izik, utanför den västsahariska staden el-Aaiun, i vilket cirka 15000 civila väst-saharier bodde.

Stormningen ledde till minst ett tiotal dödade och flera hundra sårade. Gdeim Izik och andra liknande läger har uppstått som en fredlig protest mot Marockos ockupation av Västsahara. Situationen efter den våldsamma avhysningen är oerhört spänd.

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. FN:s internationella domstol i Haag slog redan då fast att Marocko inte har något legitimt krav på Västsaharas territorium. Domslutet var otvetydigt, Västsahara har rätt till självbestämmande. FN har alltsedan vapenvilan 1991 lovat att hålla en folkomröstning om Västsaharas framtid, men någon sådan folkomröstning har fortfarande inte ägt rum.

I samband med ockupationen flydde en stor del av Väst- saharas civilbefolkning till sydvästra Algeriet, där de än i dag lever i flyktingläger utanför staden Tindouf. Ungefär 160000 människor bor i lägren och en hel generation har vuxit upp i landsflykt.

På senare tid har otåligheten ökat. Västsaharierna känner sig svikna av världssamfundet och det förekommer allt oftare uppmaningar att på nytt ta till vapen och gå till strid mot Marocko.

Tältlägren i det av Marocko ockuperade Västsahara tillkom som en spontan civil protest mot västsahariernas levnadsförhållanden under marockansk ockupation. Tusentals västsaharier flyttade från städer och byar för att bosätta sig i protestlägren i öknen. Gdeim Izik var det största av dessa läger. Det finns inga exakta uppgifter om hur många som dog i samband med stormningen, men enligt uppgifter i CNN och BBC tycks antalet döda lågt räknat ha uppgått till ett tiotal. Antalet sårade är betydligt högre. Även här går uppgifterna isär, men det kan röra sig om flera hundra västsaharier som har blivit sårade. Ytterligare ett drygt hundratal är saknade.

Enligt FN-stadgans artikel 73 ska de medlemmar som förvaltar territorier vilka ännu inte har uppnått självstyre sätta invånarnas intressen i främsta rummet och åta sig att ”till det yttersta främja deras välfärd” genom att bland annat skydda dem mot övergrepp.

I det handelsavtal som ingåtts mellan Marocko och EU har parterna i avtalets ingress understrukit den betydelse de fäster vid iakttagandet av prin- ciperna i FN-stadgan. Respekt för de mänskliga rättigheterna utgör själva grunden för avtalet. Formuleringen upprepas i huvud sak i artikel 2, en av avtalets portalparagrafer. I denna artikel anges att respekt för de mänsk- liga rättigheterna utgör en väsentlig beståndsdel av avtalet.

Det finns möjlighet för respektive avtalspart att sanktionera avtalsbrott. Enligt avtalet ska sådana åtgärder som minst stör avtalets funktion prioriteras. I det här fallet är det dock fråga om upprepade och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

I avtalets artikel 88 slås dessutom fast att ingenting i avtalet hindrar en avtalsslutande part från att vidta åtgärder som den anser väsentliga för den egna säkerheten i händelse av internationell spänning som utgör ett krigshot.

I det läge som nu råder utgör Marockos ockupation ett direkt krigshot i Europas omedelbara närhet.

Sveriges regering har vid ett flertal tillfällen stått upp för västsahariernas rätt till själv- bestämmande. Vi välkomnar detta och uppmanar regeringen att fortsätta att agera i enlighet med folkrätten. Därutöver menar vi att regeringen bör göra sitt yttersta för att påverka övriga medlemsländer inom EU. Målet bör vara att frysa eller helt säga upp handelsavtalet, alternativt att medlemsländerna vägrar att förnya det fiskeriavtal som just nu omförhandlas mellan Marocko och EU.

Mot bakgrund av folkrättens krav och i enlighet med handelsavtalet mellan EU och Marocko menar vi att det i själva verket är omöjligt för EU att låta bli att agera mot Marocko.

Att inget göra vore inte bara orimligt, det skulle dessutom korrumpera EU:s arbete för de mänskliga rättigheterna. Att inte agera för västsahariernas rätt kan innebära att det sista hoppet om en fredlig lösning av Västsaharakonflikten går om intet.

CECILIA ASKLÖF

ordförande för Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen

JENS ORBACK

generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center

ALEKSANDER GABELIC

ordförande för Svenska FN-förbundet

ELISABETH LUNDGREN

generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet

LENA KALMELID

ordförande för Afrikagrupperna

SÖREN LINDH

koordinator VästsaharaAktionen

ANNA NILSSON

informationsansvarig Emmaus Sverige

Bloggar
Jonas Sjöstedt och Jöran Fagerlund

SÄPO kommer att kunna lagra personuppgifter längre

Enligt DN bombarderas SÄPO med med mejl och brev från allmänheten efter avslöjandet om att Säpo under flera år låtit bli att förstöra hemligt avlyssningsmaterial i avslutade förundersökningar. Justitieombudsmannen har förståelse för allmänhetens ökande misstänksamhet mot Säkerhetspolisen. En sak som undkommit medias uppmärksamhet och där debatt bland politikerna uteblivit är följande.

Ny polisdatalag
Den 1 mars 2012 upphör polisdatalagen (1998:622) att gälla och ersätts av en ny polisdatalag, i enlighet med proposition 2009/10:85 Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet. En av flera förändringar rör SÄPOs register.

Nuvarande bestämmelse i 35 § anger följande

Uppgifter som registrerats [i SÄPO-registret] skall gallras senast tio år efter det att sådan uppgift om personen som kan föranleda registrering senast infördes.

Enligt förarbetena är gallringsregeln begränsad "till att gälla de uppgifter om en person som är införda för att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och de uppgifter som är införda för att det med hänsyn till
registrets ändamål finns särskilda skäl." Det innebär att om en person exempelvis umgåtts med för SÄPO kända terrorister så kan registrering ske och uppgifterna sparas i tio år. Om personen under dessa tio år står under bevakning och gör saker som kan förstärka misstanken men inte ensamt leda till registrering så ska gallring ske 10 år efter den första registreringen. Den senare sorten av uppgifter kan exempelvis handla om resor till andra länder. Resor till länder med omfattande närvaro av terrorister (t.ex. Pakistan) kan inte ensamt leda till att SÄPO registrerar en person och kan således inte räknas när fristen för gallring om tio år ska beräknas.

I den kommande lagstiftningen kommer denna bestämmelse att bli betydligt mer generös från SÄPOS perspektiv genom att uppgifter kan lagras längre, vilket jag snart ska visa. Vi börjar dock med regeringens proposition där den kommande lagstiftningen förklaras och beskrivs som "oförändrad" (sid. 251).

Säkerhetspolisen behöver behandla personuppgifter på ett i huvudsak oförändrat sätt. Bestämmelserna om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter bör därför i huvudsak ha samma innebörd som gällande rätt.

Om man däremot läser lagtexten så blir bilden en annan.

5 kap. Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet

Bevarande och gallring
12 § Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga ska gallras senast tio år efter utgången av det kalenderår då den senaste registreringen avseende personen gjordes.

Det innebär fristen för gallring inte ska räknas från det att sådan uppgift om personen som kan föranleda registrering senast infördes utan kan räknas från att senare, mindre graverande uppgifter registrerats, t.ex. resor. Det gör att en person som en gång fastnat i SÄPOs register riskerar att bli kvar väldigt länge. Är det verkligen önskvärt? Vidare anser jag att det är olyckligt att denna förändring inte diskuteras i beslutsunderlaget (regeringens proposition). Istället beskriver regeringen bestämmelsen som att gällande ordning ska fortsätta. Av riksdagens protokoll framgår det att samtliga riksdagspartier ställt sig bakom denna lagändring. Saken har inte heller uppmärksammat i media när lagstiftningen antogs.

Ett rimligt krav är att den nya lagen utvärderas i en nära framtid och utgångspunkten bör vara att gallringsreglerna återställs.

Medelvägen i debatten om datalagring

Expressens ledarredaktion presenterar en medelväg i debatten om datalagring där deras linje är att vi ska lämna debatten om själva lagringen och istället diskutera vad uppgifterna får användas till. Jag har drivit samma tes.

Värna det demokratiska samhället
Enligt min mening är den relevanta frågan följande. För vilka ändamål riskerar utlämning av uppgifter till polisen att samhället blir tystare och mindre pluralistiskt i demokratisk mening? Jag menar att risken för detta blir större när 1) uppgifter kan lämnas ut avseende många personer, 2) den misstänkta brottsligheten är politiskt motiverad och 3) om utlämning kan ske för eventuellt framtida, ännu ej inträffade, brott. Jag har inget emot att polisen försöker förhindra politiskt motiverad brottslighet, men jag tycker inte att "fångstnätet" ska kastas alltför brett.

Ska vi oroa oss för polisens jakt efter småbrott?
Medan Expressens ledarredaktion tar fasta på att Beatrice Ask (m) har signalerat att de lagrade uppgifterna får användas till småbrott vill jag fästa uppmärksamheten vid att uppgifterna kan lämnas ut till polisen i preventivt syfte, dvs innan brott ens har begåtts. Idag sker detta med en hänvisning till en vag bestämmelse i 6 kap. 22 § 1 st. 3 p. lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Det finns inga krav på att någon är misstänkt för brott eller domstolsbeslut. I förarbetena till nämnda lagrum finns det inget som anger att uppgifterna får lämnas ut i preventivt syfte. Att polisen använder nämnda lagrum för underrättelseändamål framgår bl.a. av polismetodutredningen (SOU 2009:1) sid. 127:

Bestämmelsen i 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK ger de brottsbekämpande myndigheterna rätt att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i förundersökningar och används även i underrättelseverksamhet, om misstankarna rör brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

I den lagrådsremiss om datalagring som Beatrice Ask (m) presenterat finns hänvisningar till att ännu en lagrådsremiss ska presenteras som grundas på nämnda polismetodutredning (se sid. 21-22). Den föreslår att möjligheten till att få ut uppgifter för preventiva ändamål ska finnas kvar, men regleras i en särskild lag. Förslaget innehåller inga krav på att det ska finnas en brottsmisstänkt person (eller att en viss person kan antas komma begå brott) eller krav på domstolsbeslut före uppgifterna utlämnas. Vidare ska uppgifterna kunna lämnas ut för brott som olovlig kårverksamhet. Preventiv övervakning betröffande nämnda brott förtjänar en diskussion. Säkerhetstjänstkommissionen har uppmärksammat att säkerhetspolisen under 1990-talet kan ha använt teleavlyssning och teleövervakning avseende olovlig kårverksamhet på ett sådant sätt att det kan ha stridit mot grundlagens förbud mot åsiktsregistrering (SOU 2002:87 sid. 25, 31, 376 och 402). Ska riksdagen stärka SÄPOs möjlighet till att bedriva sådan verksamhet? Det vill jag ha en diskussion om.

Vad sägs om verkligheten?
Avslutningsvis, Johannes Åman på DNs ledarsida gör vad han beskriver som ett tankeexperiment i datalagringsdebatten.

Skulle staten i egen regi ha kunnat ta på sig uppgiften att registrera all kommunikation? Inte omöjligt – men politiskt vanskligt eftersom ett sådant förfarande hade luktat polisstat lång väg.

Med andra ord, tänk om en statlig myndighet hade en databas där alla eller stora delar av alla trafikuppgifter lagrades. Det är inte nödvändigt att göra sådana tankeexperiment. Johannes Åman borde titta på SVT Rapports sändning från den 16 juni 2008, länken finns här. Om han undrar över lagstödet för att denna verksamhet kan fortsätta så kan han läsa kortversionen här eller långversionen här.

Bloggar
Oscar Swartz, Falkvinge, HAX, Agneta Berliner

Intervju av TT och i SR om åklagarens övervakningsutredning

Jag har blivit intervjuad av TT och i SR om åklagarens övervakningsutredning. Med anledning av frågorna i SR vill jag komplettera att det är osannolikt att Sverige kommer att välja att säga upp diplomaters ackreditering över denna sak. Jag har fått en hel del frågor om hur mycket SÄPO kan tänkas veta, men om detta vet jag inte mer än vad som framgått i media. För mig verkar det dock som osannolikt att SÄPO varit helt ovetande om den amerikanska ambassadens program. Se även nedanstående TV-inslag med professor Said Mahmoudi.