Stockholm stad bör delta i försök med sprututbyte

Ikväll hade Östermalms stadsdelsnämnd sammanträde. En av punkterna rörde ett remissvar angående försök med sprututbyte. Förvaltningen föreslog ett svar som gick ut på att man lutade åt att stödja ett sådant försök. Jag ville ha ett tydligare svar och drev igenom nedanstående text som utöver folkpartiet fick stöd av miljöpartiet, centerpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet. Kristdemokraterna har ingen plats i nämnden och moderaterna förespråkade förvaltningens förslag.

Förslag till beslut

Att i huvudsak bifalla förvaltningens förslag till beslut

Att Stockholm stad ska delta i försök med sprututbyte tillsammans med Stockholms Läns landsting

Samt

Att i övrigt anföra

För att stödja de som fastnat i missbruk bör Stockholms stad tillsammans med Stockholms Läns landsting införa försök med sprutbyten för injicerande narkomaner. Detta bör göras tillsammans med många andra åtgärder för att stödja personer att bryta sitt missbruk. Försöket ska ske under begränsad tid och göras på ett sätt som går att vetenskapligt utvärdera.

Det primära målet med sprututbytet är att förebygga spridning av hiv och andra blodburna infektioner bland personer med intravenöst missbruk. Verksamheten ska också arbeta med att motivera dem som deltar i sprututbytet att bryta sitt missbruk och ta emot vård och behandling. I enlighet med krav från Socialstyrelsen ska det därför finnas infektionsmedicinsk, beroendemedicinsk och psykosocial kompetens hos personalen. Vidare får sprututbyte endast bedrivas i samverkan med landstingets infektionsmedicinska eller beroendemedicinska verksamhet. Landstinget har ett sjukvårdsansvar för personer som missbrukar narkotika och detta kräver en helhetssyn genom ett nära samarbete med socialtjänsten för att kunna samordna insatser och erbjuda det stöd som behövs.

Det är viktigt att försöksverksamheten ska kunna utvärderas vetenskapligt. Försöket måste förläggas på lämplig plats som minimerar olägenheten för omgivningen. Det är angeläget att inte koncentrera verksamheten för missbrukare till bara en stadsdel utan se till helhetsbilden över var dessa verksamheter lämpligast placeras. Sprutbytesförsöket ska ses som en del av en helhetsstrategi med flera åtgärder mot narkotikamissbruk och smittspridning såsom beskrivs i Stockholms läns landstings narkotiskpolitiska utredning Åtgärder för att begränsa smittspridning.

Sedan 1 juli 2006 ger lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler alla landsting möjlighet att bedriva sprututbytesverksamhet om tillstånd beviljas av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har utfärdat kompletterande föreskrifter (SOSFS 2007:2) om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika med anvisningar om ansökningsförfarande, krav på bemanning, kvalitet och rutiner, dokumentation och återrapportering.

I lagen fastslås att en spruta eller kanyl endast får lämnas ut om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in, såvida det inte finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in. Vidare får endast personer som fyllt 20 år och som kan anses vara bosatta i det aktuella landstinget delta i sprututbytet.

Det finns stark vetenskaplig evidens för att sprututbytesprogram är effektiva när det gäller att förebygga riskbeteende bland injektionsmissbrukare. I den svenska modellen för sprututbyte, som är fastslagen i lag och i Socialstyrelsens föreskrifter, är sprututbyte endast tillåtet som en integrerad del av en bredare vårdinsats.

Förebyggande arbete för att förhindra att människor missbrukar narkotika har alltid högsta prioritet. Beroende av droger beskär människans frihet och kan leda till mänskliga tragedier för missbrukaren själv och anhöriga. Socialstyrelsens uppfattning är att sprututbyte inte bara är en förebyggande insats för en grupp särskilt utsatta människor utan även innebär även en viktig hälsopolitisk insats för denna grupp.

Därför bör Stockholms stad införa en försöksverksamhet för sprututbyte.

Förnyelse av EUs avtal med Marocko om fiske utanför Västahara skulle strida mot folkrätten

Jag står med på ett upprop om att en förnyelse av EUs avtal med Marocko om fiske utanför Västahara skulle strida mot folkrätten. Läs hela uppropet här. Kärnan i vårt upprop går ut på att ett avtal måste 1) klargöra att det inte omfattar Västsahara som en del av Marocko, 2) ske i enlighet med västsahariernas vilja och intresse.

Media och bloggar
DN I Johan Westerholm

Tio doktorandtjänster vid juridiska fakulteten i Amsterdam

Amsterdams Universitet har utlyst tio doktorandtjänster vid juridiska fakulteten, läs mer här.

Signalspaningskommitténs rapport

Idag har signalspaningskommittén lämnat sin rapport "Uppföljning av signalspaningslagen", SOU 2011:13. Mats Eriksson vid Sveriges Radio har fastnat vid att några av de 15 punkterna från överenskommelsen den 25 september 2008 inte blivit uppfyllda.

1. Uteblivna underrättelser
Vad avser de uteblivna underrättelserna så är detta helt väntat, ingen överraskning alls. Lagbestämmelsen om underrättelseskyldighet är försedd med flera undantag.

Underrättelseskyldighet
11 a § Om det vid signalspaning enligt denna lag har använts sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person, ska personen underrättas om detta, om inte annat följer av 11 b §. ...

11 b § Underrättelse enligt 11 a § får skjutas upp, om sekretess hindrar att underrättelsen lämnas. Har det på grund av sekretess inte kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att inhämtningsuppdraget avslutades, behöver någon underrättelse inte lämnas.

Läs även FRAs yttrande från den 27 februari 2009.

Den signalspaningsverksamhet som FRA bedriver är av särskilt känsligt slag vad gäller bl.a. myndighetens metoder, förmåga och inriktning. Man kan därför redan nu förutse att den föreslagna möjligheten att skjuta upp en underrättelse om sekretess hindrar att underrättelse lämnas ut och att därefter underlåta att den kommer tillämpas med ytterst få undantag. Man kan därför fråga sig om den föreslagna underrättelseskyldigheten för FRA kommer fylla någon funktion.

Visst är det anmärkningsvärt att regeringen i sitt pressmeddelande den 25 september 2008 lovat mer än vad de kunde hålla, men vad avser FRAs lagstiftning ska man ta det försiktigt med regeringens pressmeddelanden och istället hålla sig till lagtext och förarbeten.

2. Oppositionens inställning
I kommittén fanns det inga representanter från miljöpartiet och vänsterpartiet utan från oppositionen fanns endast tre socialdemokrater. Jag hade förväntat mig att dessa två skulle hålla låg profil men deras kritik är ganska allvarlig. De skriver följande på sidorna 83-84.

I en utredning där själva verksamheten som ska utredas, på mycket välgrundande skäl, är omgärdad av den största sekretess är det givetvis inte enkelt att formulera nödvändiga slutsatser och förslag på ett klokt och enkelt sätt. Detta uppdrag har heller inte underlättats av den debatt kring integritetsfrågor som föregick tillsättandet av kommittén.

Det har därför varit en komplex uppgift för oss i kommittén att slutföra utredningen med ett kvalitativt nöjaktigt innehåll. Tyvärr har förståelsen för denna komplexitet inte funnit hos regeringen. Vår uppfattning är att arbetet i kommittén inte har slutförts och hade därför gärna sett en förlängning av den tid vi har haft för arbetet, allt i syfte att säkra en så allsidig genomlysning som mjöligt och ett så kvalitativt resultat av vårt arbete som vi anser att både regering och allmänhet har rätt att kräva. Regeringen har dock valt att inte förlänga tiden och därmed kommitténs möjligheter att fullfölja det arbete vi enligt direktivet ska utföra. Sakläget är därför att vi är satta att bedöma konsekvenser för den enskildes integritet för signalspaning i kabel, en verksamhet som knappt är påbörjad och där den förmodade kommande volymen skapar helt andra villkor för arbetet att skydda integriteten än i den signalspaning som bedrivs i dag. Det säger sig självt att det inte går att bedriva ett seriöst utredningsarbete under sådana villkor.

Med andra ord, den del av oppositionen som varit med och granskat FRA anser inte att granskningen har varit seriös. Detta kan tyckas vara en petites, men kritiken är mycket allvarlig. Hela FRAs verksamhet bygger på absolut sekretess som ska balanseras av att representanter från såväl riksdagsmajoritet som opposition har insyn i och effektivt kan granska verksamheten. Om riksdagens opposition inte anser att denna granskning bedrivs på ett seriöst sätt så uppstår uppenbara förtroendeproblem.

3. FRAs trafikdatalagring omfattar även för underrättelsesyftet icke relevant kommunikation
För egen del har de frågor jag haft besvarats. Som en raspig skiva har jag påtalat avsaknaden av information om FRAs trafikdatahantering i riksdagens beslutsunderlag. Det var tack vare en läcka från en FRA-anställd till SVT Rapport som jag (och en del andra) blev uppmärksammade på detta. Avslöjandet var intressant eftersom det motsade regeringens bild av att FRAs inhämtning av data är väldigt begränsad. Signalspaningskommittén skriver följande på sidorna 66-67.

Inhämtning av elektronisk kommunikation enligt signalspaningslagen innefattar både meddelandeinnehåll och trafikdata. ... Sökbegreppen för inhämtning av trafikdata är nämligen mindre specifika än de som används vid inhämtning av trafik med meddelandeinnehåll. Detta innebär att även för underrättelsesyftet icke relevant kommunikation kan komma att inhämtas av FRA och sparas i form av trafikdata. De personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot kan därigenom få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata.

Datainspektionen skrev ungefär likadant i sin granskning som presenterades den 6 december 2010.

Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata. (sid. 4)

På vanlig svenska, om du som laglydig medborgare ringer eller skickar mail som korsar Sveriges gränser så bör du räkna med att FRA registrerar vem du har ringt eller mailat. Detta legitimeras genom att FRA förmodligen inte kommer att granska dina uppgifter, även om de är lagrade hos FRA och uppgifterna kommer att raderas efter ett år. Var och en får bedöma hur stort integritetsintrång detta utgör. Min blygsamma poäng är att den förhållandevis tydliga och lättillgängliga information som signalspaningskommitténs rapport innehåller om trafikdata borde ha funnits med i beslutsunderlaget inför riksdagsbeslutet och inte presenteras tre år efteråt när frågan är avgjord.

Jag skrev följande för två år sedan, jämför gärna med signalspaningskommitténs rapport apropå att inhämtningen kan avse för "underrättelsesyftet icke relevant kommunikation".

Som tidigare nämnts överför operatörerna all trafik i de berörda kablarna, vilket kan omfatta avsändare och mottagare av meddelanden som befinner sig i Sverige. Samtidigt finns inget krav på att inhämtning enligt 1 § andra stycket signalspaningslagen ska vara kopplat till yttre hot eller utländska förhållanden. Det innebär att FRA har rätt att inhämta, bearbeta och lagra trafikdata utan att detta nödvändigtvis är kopplad till något hot mot Sverige (sid. 528 i SvJT 2009)

4. Vad är problemet med trafikdatalagring?
Signalspaningskommittén anser att trafikdatalagring är mindre allvarlig än inhämtning av innehåll i meddelanden.

Trafikdata ger upplysningar om kommunikationen utan att ge information om innehållet i meddelandet. Därigenom kan inhämtningen av signaler med trafikdata sägas vara mindre integritetskänslig än den inhämtning som sker för att ta del av meddelandeinnehåll. (sid. 67)

Jag håller inte med utan hävdar att:

Uppgifter om vem som kommunicerar med vem (trafikdata) kan användas för att analysera kommunikationstrafiken varigenom en persons sociala nätverk och ställning i en viss grupp kan kartläggas och fastställas. Vidare är det betydligt lättare att med datorstöd automatiskt hantera och lagra trafikdata jämfört med att granska innehållet i meddelanden. Ökade möjligheter till trafikbearbetning av kommunikation kan därför ur den enskildes perspektiv vara lika känsligt som om staten tar del av innehållet i enstaka meddelanden. (sid. 520-521 i SvJT 2009)

Media och bloggar
SvD I HAX I Mary Jensen I Staffan Danielsson I Emma

Ny regim för fp-Östermalm

Folkpartiet Liberalerna Östermalm hade ikväll ordinarie årsmöte där jag avgick som föreningens ordförande efter fyra år på posten. Fyra år ganska länge för en lokalförening i folkpartiet Stockholm, men jag tycker det har varit alldeles lagom att tillträda precis efter valet 2006 för att bygga upp och leda föreningen i samband med valet 2010. Då går man hela varvet runt. Jag önskar all välgång åt nye ordförande Ivar Järnefors!

Dessa fyra år har inneburit händelserikt arbete för föreningen, bl.a. med kampanj 2007 för integration och mot diskriminering, utveckling av lokalt visionsprogram för Östermalm, FRA-debatten 2008, Europaparlamentsvalet 2009 och allmänna val 2010. Det är tråkigt att lämna ett givande uppdrag samtidigt som det känns väldigt bra med ett ordentligt avslut. Nu kan jag i högre grad fokusera på mitt avhandlingsarbete som ska komma i mål detta år.

Mitt partipolitiska engagemang fortsätter genom mina uppdrag som ersättare i Stockholms kommunfullmäktige, ledamot i Stockholms trafik- och renhållningsnämnd samt Östermalms stadsdelsnämnd. Jag skulle gärna vilja bli medlem av styrelsen för Folkpartiet Liberalerna Stockholm, vi får se hur det går i samband med Stockholmsföreningens representantskap i mars.

Ska USA engagera sig mer i de pågående förändringarna i Egypten?

Saram Karam har skrivit en tänkvärd artikel i SvD apropå kraven att USA ska engagera sig mer i de pågående förändringarna i Egypten.

Ska staten ha direkttillgång till all passagerardata?

SvD skriver att EU-kommissionär Cecilia Malmström ska presentera ett förslag som innebär att alla flygbolag som flyger inom EU kommer att bli tvingade att lagra information som passagerare ger när de bokar biljett och checkar in. Det brukar benämns passagerardata eller PNR (Passenger Name Record).

För de som vill fördjupa sig i frågan kan jag rekommendera artikeln "Air Passenger Lists in Civil Aviation" skriven av Olga Mironenko, publicerad på sid. 217-242 i temanumret "Overvåkning i en rettstat" av Nordisk årbok i rettsinformatikk 2010. Här finns en innehållsförteckning där de olika delrubrikerna i artikeln framgår. Mironenko är en rysk jurist som för närvarande doktorerar vid "Norwegian Research Center for Computers and Law".

Det kan ingå en del känslig information i PNR-register. Mironenko skriver följande på sidan 225.

Through special service codes, PNR reveals details of traveler's physical and medical conditions; through special meal requests, they contain indications of travelers' religious practices, i.e. category of data typically referred to as "sensitive information".

Mironenko skriver bl.a. att eftersom många resebyråer även bokar uthyrning av bilar och hotellbokningar via samma system så kan även data beträffande personer som inte flyger finnas i de aktuella registren (se sid. 226). På samma sida kan man läsa om nyttan (vilket vissa skulle beskriva som fara) med PNR.

PNR provides a comprehensive and extremely detailed record of every entry and includes data from which aspects of the passenger's history, conduct and behaviour canm be deduced. Thus PNR can be used in profiling, offering national authorities information on the background of the indvididuals and their possible relationship to other persons being investigated There is therefore a growing interest in the use of PNR worldwide for anti-terrorism and law enforcement purposes.

Mironenko riktar framförallt kritik mot avtalet från 2007 mellan USA och EU eftersom USA i vissa hänseenden har ett lägre skydd för personuppgifter. Hon pekar på att avtalet från 2007 mellan USA-EU tjänar som modell för det förslag som för närvarande diskuteras i EU och skriver följande (sid. 229-230, 234 och 239).

The first PNR Agreement between the European Community and the USA was subjected to substantial criticism from different institutions such as the European Parliament, Article 29 Working Party and privacya advocay groups. ... A "pull" instead of a "push" system was used, meaning that the US does not have to ask for data but has immediate access to it. ... In the meantime, the EU is itself establishing its own PNR system using the EU-US PNR Agreement 2007 as a model. The proposal suffers, apart from its own weaknesses, many of the shortcomings as the EU-US deal. ... In November 2007, the EU announced a project containg anti-terrorism measures, including the creation of a European PNR system. ... EU carriers will be required to "push" the data to member states authorities.

Jag kan förstå varför brottsbekämpande myndigheter vill ha ett system med direkttillgång ("pull"), vilket kan vara effektivt men samtidigt utgör ett intrång i den personliga integriteteten för samtliga flygpassagare. Om Cecilia Malmström väljer en lösning med direkttillgång hoppas jag att hon kan förklara varför ett system med begränsad tillgång ("push") inte räcker.

Bloggar
Maria Ferm I HAX I Lena Ek I Farmor Gun I Cecilia Malmström

Ska signalspaning kunna användas i brottsutredningar?

Det har varit uppenbart att regeringen under våren skulle lägga fram ett förslag om att SÄPO åter ska få inrikta FRAs signalspaning alternativt få egna resurser att bedriva signalspaning. Det senare alternativet har verkat osannolikt då det skulle bli mycket kostsamt med få vinster för den personliga integriteten. SVT Rapport uppger ikväll att sex partier i justitieutskottet har enats om att det är angeläget att Säkerhetspolisens behov av information som har inhämtats genom signalspaning snarast tillgodoses. Vem som ska genomföra signalspaningen för polisiära ändamål verkar dock inte avgjort.

En närbesläktad fråga har varit om polisen ska få använda signalspaning endast för underrättelseändamål för att upptäcka/förhindra brott eller även i brottsutredningar (förundersökning) beträffande redan inträffade brott. Det senare avfärdade de borgerliga partierna när Anders Eriksson föreslog detta i utredningen "Signalspaning för polisiära behov", SOU 2009:66. Regeringen tillsatte därför en ny utredare, Runar Viksten, som ska lämna sitt förslag senast den 1 mars 2011.

Runar Viksten uttalade följande i samband med en hearing den 30 september 2009, före han fick ansvaret för nämnda utredning.

Signalspaning som underrättelsekälla är typiskt sett av begränsat värde
för brottsutredningar, eftersom spaningen gäller företeelser och inte
individer. Det bör inte tillåtas att använda signalspaning i en förundersökning
bara för att förutsättningarna för hemlig teleavlyssning är uppfyllda. Det är i praktiken ett nytt tvångsmedel som föreslås.

Frågorna i inbjudan till denna hearing kan besvaras på följande sätt. Tillgången till signalspaningsinformation för både öppna polisen och Säkerhetspolisen bör begränsas till företeelser på övergripande nivå och inte gälla information som ska användas i en brottsutredning.

Det finns dock anledning att för Säkerhetspolisens del tillåta signalspaning inom ramen för en förundersökning i vissa undantagssituationer. Dessa situationer är i princip de som nämns i betänkandet på sidorna 109 och 126 men som bör snävas in ytterligare.

FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson sa följande i samband med samma hearing.

Myndigheten ser en stor insynsproblematik i förundersökningsfallen. Det är ett stort problem för myndigheten om information från signalspaning exponeras för misstänkt och dennes försvarare. Försvarets radioanstalt kan aldrig gå med på att signalspaningsinformation sprids till en bredare krets av personer. En del av denna information kan också härröra från partnersamverkan, vilket skulle kunna skada denna samverkan. Samarbetet med partners i andra länder måste värnas.

Jag har anammat en liknande ståndpunkt och skrivit följande i en artikel som publicerats i Nordisk Årsbok för rättsinformatik.

Anders Eriksson suggests that signal intelligence towards international communication should be allowed for the purpose of a preliminary investigation. I find the proposal problematic for the following reasons.

Data collected for the purpose of a preliminary investigation can be used in a court as incriminatory evidence. Sweden as many other countries have fair trial requirements and rules providing that the Prosecutor must disclose all evidence that he/she intends to use at trial and allow the defence to inspect material in possession or under the control of the prosecution (partsinsyn). Furthermore, the police and the Prosecutor must act impartially, which means that they must investigate incriminatory as well as exculpatory evidence. This means in turn that all data collected through signal intelligence and that is relevant for the case must be disclosed or made available to the defence through inspection. Such disclosure would probably be impossible due to the sensitive nature of signal intelligence operations. Thus, it appears difficult to meet fundamental fair trial requirements when using signal intelligence for the purpose of a preliminary investigation.

Det är märkligt att SVT Rapport och TT (återgett i SvD) anger att överenskommelsen i justitieutskottet "innebär att signalspaning ska kunna användas i brottsutredningar". Stämmer det verkligen? De borgerliga partierna och t.o.m. FRA har tagit avstånd från detta tidigare. Det var därför regeringen ej accepterade Anders Erikssons förslag och tillsatte en andra utredning under Runar Viksten. Jag hittar inget stöd för SVT Rapports och SvDs uppgift vad avser brottsutredningar (förundersökningar) i det yttrande som justitieutskottet presenterat, det nämns inte i nedanstående passage.

Utskottet anser att det är angeläget att Säkerhetspolisens behov av information som har inhämtats genom signalspaning snarast tillgodoses. Samtidigt måste hänsyn tas till rättssäkerhets- och integritetsaspekter. Mot bakgrund av att ett fullständigt lagförslag som reglerar denna fråga är nära förestående anser utskottet att den beredning som pågår inom Regeringskansliet inte bör föregripas.

Uppdatering. Konstaterar att Johan Linander (c) i justitieutskottet och Mats Knutsson på SVT rapport (på fråga från mig) bekräftar vad jag skrivit ovan.

Media och bloggar
Newsmill I HAX I Christian Engström I Mary Jensen I Peter Johansson I Ourcomments I Peter Lindén I Peter Edholm I Edvin Alam

Stuxnet och folkrätt

För några dagar sedan fick jag frågan om hur man ska se på attacken med dataviruset Stuxnet mot den nukleära anläggningen i Natanz (Iran) från ett folkrättsligt perspektiv. I media framförs det uppgifter om att USA och Israel står bakom Stuxnet med avsikten att försena alternativt förhindra Iran från att kunna framställa kärnvapen.

En fråga är om angreppet med Stuxnet ska jämställas med ett väpnat angrepp och därmed värderas utifrån FN-stadgans regler om våldsanvändning mellan stater (jus ad bellum). Om allvarliga IT-attacker kan betraktas som våldsanvändning, då får sådana IT-attacker endast användas i självförsvar eller i enlighet med ett mandat från FNs säkerhetsråd. Vad beträffar förebyggande självförsvar, finns ett visst utrymme för våldsanvändning genom "anteciperat självförsvar" mot omedelbart överhängande hot men "preventivt självförsvar" gentemot avlägsna och vaga hot är inte tillåtet. En annan fråga är om användande av Stuxnet är i enlighet med den humanitära rätten (jus in bello) då den kan få konsekvenser för civila objekt, även utanför Iran.

Johan Sigholm har skrivit en text där han förklarar att nu när Stuxnet-viruset har spridits så kan det laddas ned, förses med nya direktiv och därmed fås att angripa och allvarligt skada exempelvis svenska tillgångar. Ett exempel på ett möjligt scenario demonstrerades av FOI som inledning till Folk och Försvars rikskonferens (se del 2 vid 37.20 och 47.20 i detta inslag). Om det är stater som skapat det ursprunliga viruset, vilket ansvar har dessa stater för att viruset förses med nya direktiv och används mot anläggningar utanför Iran?

Duncan Hollis skrev igår ett bra blogginlägg om Stuxnet utifrån resonemang om jus ad bellum och jus in bello. När jag sökte svar hittade jag även en äldre artikel av Michael N. Schmitt. Duncan Hollis har också skrivit en längre artikel. Jag kunde även konstatera att medan jag varit föräldraledig har min egen institution anställt en ny doktorand, Maeve Dion, vars avhandlingsprojekt verkar ta upp frågor inom detta område. Ska tala med henne så fort hon är anträffbar.

Välkommet lagförslag om olovlig fotografering

Sveriges Radio rapporterar att regeringen och justitieminister Beatrice Ask föreslår att det ska bli olagligt att utan lov fotografera någon i en bostad eller i till exempel ett omklädningsrum. Det är bra. Till underlag för regeringens promemoria DS 2011:1 "Olovlig fotografering" ligger slutbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten (SOU 2008:3).

Jag har följt frågan eftersom jag 2005 arbetade som notarie på domstolarna i Blekinge där vi hanterade ett mål som rörde en hyresvärd som hade monterat en kamera i sin hyresgästs badrum och smygfilmat henne. Detta är lagligt om hyresvärden monterar kameran före hyresgästen flyttar in. I målet vid Blekinge domstolar monterade hyresvärden kameran efter att hyresgästen flyttat in och därmed blev det ett grovt hemfridsbrott genom att han olovligen vistades i bostaden för att montera kameran. Filmningen i sig var inte olaglig. När målet överklagades kom Hovrätten över Skåne och Blekinge till samma slutsats. En sådan ordning är naturligtvis helt absurt och därför välkomnar jag regeringens förslag om lagändring.

I SOU 2008:3 dyker rättsfallet från Blekinge upp på sidan 214.

I ett annat uppmärksammat fall av smygfilmning hade en hyresvärd utan tillåtelse berett sig tillgång till en ung kvinnas lägenhet och i en ventil i badrummet installerat en kamera som gjorde det möjligt för honom att observera kvinnan. Mannen åtalades för sexuellt ofredande och hemfridsbrott. Såväl tingsrätt som hovrätt dömde mannen endast för hemfridsbrott bestående i att han, i samband med installationen av utrustningen, utan lov befunnit sig i kvinnans lägenhet (Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 30 november 2005 i mål B 218-05). Den svenska regleringen till skydd för rätten att bli lämnad i fred innebär således att man inte får avlyssna någon i smyg men att det däremot inte är straffbart att filma någon i smyg.

I andra rättegångar har det inte gått att överhuvudtaget ställa smygfilmare till svars. På sidan 215 i SOU 2008:3 kan man läsa följande.

Efter detta avgörande har Svea hovrätt åter prövat ett mål om smygfilmning och då funnit att denna inte var straffbar som ofredande. Gärningen bestod i att en man hade monterat en videokamera i badrummet och ställt den på inspelning när hans 14-åriga styvdotter klädde av sig och duschade. Hovrätten konstaterade att den situation som personen avsåg att filma var uppenbart integritetskänslig och att det var frågan om en allvarlig kränkning då flickan endast var fjorton år gammal och dessutom hans styvdotter. Hovrätten konstaterade att det trots detta inte gick att dra annan slutsats av Högsta domstolens praxis än att det i sig inte är brottsligt att filma en person utan vederbörandes vetskap och att något straffrättsligt ansvar för filmningen således inte kan komma i fråga.

Naturligtvis finns andra relevanta intressen, som måste beaktas. Därför föreslår regeringen i sin promemoria att man inte ska dömas till ansvar "om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig." I promemorian (sid. 47-48) förklarar regeringen vad som kan vara försvarligt.

Det intresse som fotografen företräder ska vägas mot den enskildes intresse av skydd mot fotografering. Vid bedömningen bör särskilt beaktas om gärningen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse, utgör ett inslag i undervisning eller vetenskapligt arbete eller låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn. Ett exempel på en gärning som kan anses försvarlig är när en journalist eller yrkesfotograf fotograferar i syfte att i media kunna visa att en offentlig person i en bostad begår en mycket klandervärd handling. Detsamma bör som regel gälla när någon fotograferar utförandet av ett brott i det enda syftet att förmedla informationen till behöriga myndigheter. Åklagaren har bevisbördan för att en undantagssituation inte föreligger. Ett blankt påstående om att fotograferingen skett i försvarligt syfte, som inte kompletteras med uppgifter som beskriver de omständigheter som påstås göra gärningen försvarlig, bör emellertid kunna lämnas utan avseende.

Det är bra att bevisbördan vilar på åklagaren för att en undantagssituation inte föreligger. Motsatsen hade varit att den åtalade måste visa att en undantagssituation föreligger vilket hade stridit mot bärande principer i den svenska rättsordningen. Regeringen har lämnat ett bra förslag.

Media
DN I SvD I Expressen I Dagens Juridik I Krassman I Johan Westerholm I Mårten Schultz I Juridikbloggen

Brev om brister på FRA går nu att läsa

För en dryg månad sedan rapporterade NyTeknik att en FRA-tjänsteman var upprörd över brister hos myndigheten. Han skickade därför ett brev till SIUN, myndigheten som granskar FRA. Jag kommenterade saken i detta blogginlägg. Nu ligger brevet uppe här. Vissa uppgifter i brevet har blivit sekretessbelagda av SIUN vilket förklarar varför delar av brevet som lämnats ut av SIUN fortsatt saknas.

Uppgifterna har ett värde för de som trodde att FRAs inhämtning var väldigt avgränsad och smal. FRA-tjänstemannen skriver bl.a. om "storskalig inhämtning" och att "väldigt många sökbegrepp skapas på vaga grunder".

Det är även intressant att FRA riktar spaningen mot hjälporganisationer, vilket skulle kunna omfatta Röda Korset, Amnesty och Läkare utan Gränser. Min kommentar är att allt detta är lagligt med anledning av riksdagens beslut den 18 juni 2008, men det kan ju vara bra om nämnda hjälporganisationer och allmänheten känner till vad lagstiftningen tillåter.

FRAs kommentar till brevet hittar du här. Myndigheten har med anledning av brevet även bett SIUN att granska uppgifterna. Jag noterar att FRA använder formuleringen "ett brev som uppges komma från en nyanställd medarbetare på FRA".

Polisen kan redan idag få information från FRA

Annicka Engblom skriver på Newsmill att flera myndigheter med anledningen av kompromissen den 25 september 2008 fråntagits "möjligheten att ta del av FRA:s information, bland annat Säkerhetspolisen (SÄPO)." Det stämmer inte riktigt. I nu gällande förordning står följande.

9 § Regeringskansliet, Rikspolisstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar.

Berör detta SÄPO? Det framgår av dessa två förordningar att till Rikspolisstyrelsen hör SÄPO. Anders Hall, politisk stabchef hos justitieminister Beatrice Ask, har i en kommentar om den nya lagstiftningen förklarat följande för Ny Teknik.

Information om utländska förhållanden som regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten erhåller genom signalspaning och som har betydelse för terrorismbekämpningen kommer dock även fortsättningsvis att kunna delges Säkerhetspolisen.

SÄPO får alltså ta del av de underrättelser som FRA har, däremot får SÄPO inte inrikta (beställa) spaning från FRA. Det är förmodligen det senare som Engblom vill korrigera även om det inte riktigt framgår av hennes artikel.

Följande replikskifte mellan SÄPOs generaldirektör Anders Danielsson och FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson återger samma förhållande (se sid. 8 i detta protokoll)

Anders Danielsson uppger följande. ... Från den 1 december i år är Säkerhetspolisen totalt avstängd från tillgång till Signalspaning. Det blir nattsvart för Säkerhetspolisens del. Detta är allvarligt.

Ingvar Åkesson uppger följande. Helt nattsvart ska det inte behöva bli.
Försvarets radioanstalt kan överlämna information som man har fått
via inriktningar från Försvarsmakten, regeringen, m.fl. Problemet är att
Säkerhetspolisen inte kan inrikta eller göra inspel när det gäller
sökparametrar m.m.

Engblom beklagar sig över att SÄPO skars bort genom överenskommelsen den 25 september 2008. Jag menar att en starkt bidragande orsak till att detta skedde var att den borgerliga riksdagsmajoriteten och regeringen inte kunde ge raka och korrekta besked om kopplingen mellan FRA och SÄPO. Se t.ex. följande tre nyhetsartiklar som publicerades innan ovan nämnda kompromiss och regeländring genomfördes där SÄPO förlorade möjligheten att inrikta FRAs spaning. Det var svårt att föra en diskussion i sak eftersom regelverket, i form av lagar och förordningar, var och är svårt att förstå. Engbloms artikel kan ses som en illustration över regelverkets otillgänglighet även för riksdagsledamöter, vilket kan vara något för henne att fundera över om hon vill driva igenom en lagändring.