VK: Fönstret är öppet

Västerbottens-Kurirens den 25 september 2002
Tidningen Ångermanland den 25 september 2002
Trelleborgs Allehanda den 25 september 2002
Gefle Dagblad den 26 september 2002
Bergslagsposten den 26 september 2002
Smålands-Tidningen den 28 september 2002
Tranås Tidning den 28 september 2002
Vetlanda-Posten den 28 september 2002

Fönstret är öppet
Efter riksdagsvalet är en av de framtida utmaningar utvidgningen av den europeiska unionen, som bättre skulle kunna beskrivas som återföreningen av Europa. I år borde förhandlingarna slutföras så att de första länderna i Öst- och Centraleuropa ska kunna antas som nya EU-medlemmar.
När muren föll 1989 och land efter land i Öst- och Centraleuropa befriades från den kommunistiska diktaturen kom löften om en snabb utvidgning av EU från västeuropeiska ledare. Först angavs att detta skulle ske inom fem år. Tretton år senare är det fortfarande oklart när Europas återförening ska ske. I olika sammanhang brukar det engelska uttrycket "Window of opportunity" användas, vilket kan översättas som "Ögonblickets möjlighet". Under 90-talet har detta fönster varit öppet, ögonblicket för återförening har funnits. Men fönstret kan stängas, och ögonblickets möjlighet kan försvinna.
Flera hot finns mot återföreningen, många är skapade inom EU. Ett EU med 25 medlemmar kan inte fatta beslut på samma sätt som de sex ursprungliga medlemsländerna gjorde på 50-talet. Inom de områden där EU ska fatta beslut måste vetorätten begränsas, annars kommer samarbetet att paralyseras. Jordbrukspolitiken måste reformeras, halva EU:s budget går till jordbrukssektorn, ändå dyker livsmedelskandaler som galna ko-sjukan upp. Med bidrag, kvoter och tullar slår EU ut jordbruket i ansökarländer och länder utanför Europa. Detta är inget mindre än en kommandoekonomi, motsatsen till den liberalism som EU i övrigt i mångt präglas av.

Polen, ett grannland till Sverige spelar en central roll för utvecklingen i den norra regionen av Europa och relationerna österut mot Ryssland. För knapp ett år sedan reste jag runt i Polen för att diskutera relationerna mellan EU och Polen, vilka förväntningar människor har inför framtiden. Jag träffade skolelever och universitetsstudenter, men även lokalpolitiker och parlamentariker. Det fanns en kraftig folklig önskan att Polen måste bli medlem i EU så snart som möjligt. Men det fanns även kritik. Det största missnöjet var framförallt mot de svikna löftena och den utdragna processen. Oron för vad som skedde inom jordbruket och vad som skulle hända efter ett EU-inträde var påtaglig. Närmare en fjärdedel av befolkningen är beroende av den för sin försörjning. Om EU skulle ha kvar samma jordbruksstöd som idag skulle EU på sikt få svårigheter att klara budgetmålen. I takt med att den polska ekonomin moderniseras kommer färre att behöva jordbruket som sin inkomst men fram till dess krävs det övergångslösningar från EU:s sida, både när det gäller bidrag och krav på jordbruket i ansökarländerna.
Ett annat problem är energipolitiken. Det behövs göras en rad förbättringar göras på kolkraftverken för att radikalt minska utsläppen. Nog är det paradoxalt att Sverige nu importerar smutsig kolenergi för att kunna avveckla Barsebäck!

De gamla medlemsländerna måste skynda på processen. Alternativet är att människornas förväntningar och tilltro till europatanken rivs ner, i de gamla medlemsländerna och i ansökarländerna. Europas politiker får inte svika.

Vi får inte hamna i ett "moment 22" för ansökarländerna. Kraven för att bli medlem i EU är så stränga att ansökarländerna för att uppfylla kraven behöver tillgång till EU:s inre marknad med de möjligheter detta ger för att öka den ekonomiska tillväxten, skapa bättre sociala villkor för befolkningen och satsa på utbyggnad av infrastrukturen i bred mening. För att klara kraven behöver man vara medlem. Men för att bli medlem måste man ha klarat kraven - Moment 22!
Det är nödvändigt att EU utvidgas snabbt med övergångslösningar för enskilda länder. Detta är en moralisk skyldighet för EU; att säkra freden, friheten och demokratin i Europa. Men det ger också hela Europa nya möjligheter inför framtiden; bättre ekonomiska villkor, en större marknad och tryggare social utveckling.

Mark Klamberg
1:e vice förbundsordförande,Liberala Ungdomsförbundet