Vad är domarens roll?

Veckans Krönika i Dagens Juridik den 15 januari 2008.

Vad är domarens roll?

Tre berättigade frågor är, både för yrkesverksamma jurister och allmänheten, vad menar vi med rättvisa, vad är syftet med domstolars verksamhet och vilken är domarens roll? Ibland får jag intrycket av att allmänheten förväntar sig att domstolen i det konkreta fallet ska åstadkomma någon form av moralisk rättvisa utifrån en objektivt fastställbar verklighet. För juristen är det kanske mer uppenbart att domaren, som i all annan mänsklig verksamhet, ej kan nå full insikt om händelser som han eller hon ej själv bevittnat. Det kan därför vara en poäng att upplysa den rättssökande allmänheten om att resultatet av en rättegång kanske inte blir vad de uppfattar som "rättvist" utan snarare vad som kan bevisas. Det råder alltså en oklarhet om domstolsväsendets mål och funktion, inte bara mellan allmänhet å ena sidan och jurister å andra sidan, utan även inbördes bland jurister.

Utifrån JK:s rättssäkerhetsprojekt "Felaktigt dömda" och Rödebyrättegången vill jag vidga diskussionen om vad som är syftet med brottmålsrättegångar och domarens roll i dessa. Svenska brottmålsrättegångar präglas av ett kontradiktoriskt förfarande där processen drivs framåt av två motsatta parter. Domaren har till uppgift att genom formell processledning garantera att rättegången genomförs på ett korrekt och rättvist sätt, vari ligger att det ska råda processuell balans mellan parterna, på engelska bäst uttryckt genom uttrycken "fair trial" och "equality of arms". En annan modell vore att domaren drev processen framåt genom en mer aktiv, materiell processledning, exempelvis genom att domaren tar sig en större roll i samband med vittnesförhör och i förhållande till brister i förundersökningen. Domarens roll skulle då vara mer än blott en garant för balans mellan parterna, han eller hon skulle själv aktivt söka "sanningen".

JK Göran Lambertz och Hans Gunnar Axberger pekade i en infekterad debatt i SvD under 2006 på förarbetsuttalanden som säger att "rätten har det slutliga ansvaret för att ett brottmål blir tillräckligt utrett". De hänvisade till Per Olof Ekelöfs åsikt "att det kan vara domstolens skyldighet att agera även då det är den tilltalades nackdel, allt för att nå målet, materiellt riktiga domslut" - med min egen terminologi "sanningen". Skulle detta vara mer i enlighet med de förväntningar som allmänhet och lagstiftare har på domstolsväsendet? Detta kan förefalla väldigt kontroversiellt för svenska jurister. För undertecknad, som studerar processordningarna vid FN-tribunalerna för f.d. Jugoslavien, Rwanda och internationella brottmålsdomstolen, är tanken om en aktivt sanningssökande domare mindre främmande. Vid sidan om krav på rättvisa och skyndsamma rättegångar finns även, i varierande grad mellan nämnda internationella domstolar, krav på att domare och åklagare ska söka sanningen. Det kan även i långa och komplicerade rättegångar i nationella domstolar finnas goda skäl för mer aktiva domare.

Med Rödebymålet som exempel är det uppenbart att såväl parterna som samhället i övrigt söker sanningen och svaret på frågan vad som är juridiskt och moraliskt försvarbart. Vilka var omständigheterna när en vuxen man sköt två hotfulla ungdomar och går det att ursäkta? Nu vilar målet lyckligtvis i trygga händer. Rätten är utökad med en extra rådman och en nämndeman, för vilket rättens ordförande befarar kritik. När journalisten Peter Kadhammar beskriver lagmannen Pia Johanssons processledning pekar han på rättens "imponerande hänsynsfullhet mot den åtalade 50-årige mannen, mot 17-åringen han sköt och mot deras anhöriga" och använder beskrivningen "det mjuka svenska samhället när det är som bäst." Som tidigare notarie för nämnda lagman kan jag bekräfta detta porträtt. Pia Johansson skulle kanske inte skriva under på Hans-Gunnar Axbergers, för svenska förhållanden, radikala programförklaring men hon är en domare som vinnlagt sig om att värna samtliga parters rättigheter och intressen. Jag är övertygad om att när tingsrättens dom faller i Rödebymålet kommer vi att finna en pedagogisk och välskriven dom. Vi kanske inte får hela sanningen och några kanske kommer att uppfatta domen som orättvis, men jag är övertygad om att Blekinge tingsrätt kommer att svara väl mot rättsstatens förväntningar.