Gör Arktis till ett marinreservat

Artikel publicerad i Tidningen NU nr 6, 7 februari 2008

Gör Arktis till ett marinreservat
I samband med det pågående klimatsamrådet finns det god anledning att ta initiativ till åtgärder bortom vår nationsgräns. De smältande ismassorna kring nordpolen har i hög grad bidragit till den pågående klimatdebatten. Därför borde vi möte de utmaningar som specifikt berör Arktis. Vid Arktis har en kapplöpning påbörjats i jakten efter den olja och gas som varit otillgänglig på grund av isen. Ju mer olja och gas som vi människor förbrukar, desto snabbare smälter Arktis och vår planet kommer allt närmare en katastrofal klimatförändring. Sverige borde agera för att området blir ett rättsligt skyddat marinreservat.

De fem omkringliggande arktiska staterna, Ryssland, USA, Kanada, Norge och Danmark (via Grönland) har den suveräna rätten att utvinna naturtillgångar på respektive stats kontinentalsockel. För att få rätten över sin kontinentalsockel måste en stat lämna in dokumentation inom tio år efter att man ratificerat havsrättskonventionen. Det pågår därför en intensiv kamp mellan de arktiska staterna där de försöker leda i bevis att deras kontinentalsocklar mot Arktis sträcker sig så långt ut som möjligt. Om oron för ryska gasledningar i Östersjön är berättigad så borde Sverige i än högre utsträckning ha anledning att rikta sin uppmärksamhet norrut.

Det finns åtminstone tre goda skäl till varför vi måste skydda Arktis: för att bromsa den globala uppvärmningen, förhindra skadliga utsläpp och skydda utrotningshotade arter.

I de arktiska staternas strävan att säkra rättigheter över Arktis i form av transportleder, olja, gas och övriga naturresurser får de ett ekonomiskt intresse av att Arktis fortsätter att smälta. Våra folkvalda måste agera för att denna logik bryts. Jorden klarar inte av dagens eller ökad förbränning av fossila bränslen. Utöver ekonomiska styrmedel i form av koldioxidbeskattning, utsläppsrätter och trafikavgifter krävs absoluta förbud som bevarar skyddsvärda miljöer, däribland Arktis.

Om naturtillgångarna i Arktis blir föremål för utvinning riskerar vi olyckor i form av oljeutsläpp. Dessa får än mer katastrofala följder i kalla miljöer som Arktis utgör då nedbrytningen sker långsammare jämfört med varma system. Natur- och djurlivet utanför Alaskas kust lider fortfarande av grundstötningen 1989 av oljetankern Exxon Valdez. Med stora ansträngningar har Sverige med grannländer lyckats ge ett Östersjön ett tämligen gott skydd. De politiska och rättsliga förutsättningarna för att lyckas med det samma när olja och gas börjar utvinnas i Arktis är tyvärr än sämre, men förmodligen än mer angelägna.

Utrotningshotade arter som isbjörnen är beroende av sina ekosystem. Även om isbjörnar är goda simmare är de beroende av havsis för jakt och förflyttning. Dräktiga isbjörnar bygger snöiden i vilka de föder sina ungar. Det vore en stor tragedi om framtidens isbjörnar reducerades i antal och förvisades till djurparker, långt från sin naturliga levnadsmiljö.

Marinreservatet Arktis kan bli verklighet. Genom allmänhetens påtryckningar och politisk framsynthet har Antarktis redan den typ av skydd som Arktis behöver. Antarktisfördragets parter, däribland Sverige, antog 1991 ett miljöskyddsprotokoll enligt vilket utvinning av naturtillgångar förbjuds i minst 50 år framåt, vilket gör att territoriet endast kan användas för fredliga och vetenskapliga ändamål. Det här är ett gott exempel på hur anspråken över Arktis kan lösas. Det finns dock vissa folkrättsliga svårigheter som måste övervinnas. Eftersom Antarktis är en landmassa omgiven av hav och Arktis är ett hav omgivet av land, kan inte lösningen för Antarktis överföras oförändrad.

Vi har all anledning att oroa oss över växthuseffektens konsekvenser och djurlivet vid Arktis. Därför borde vi ta initiativ till att Arktis blir ett marinreservat.

Mark Klamberg
Ordförande folkpartiet Östermalm
Doktorand i folkrätt, Stockholms universitet