Gästinlägg av Ulf Keijer

I folkpartiet finns det många goda medlemmar som kämpar mot FRA-lagen, som kanske inte får den uppmärksamt de förtjänar. En av dem är Ulf Keijer. Han är förmodligen en av dem som inom folkpartiet tidigast började kritisera lagen. Han är medlem i folkpartiet Kungsholmen och sedan några månader är vi med på samma maillista där vi diskuterar FRA-lagen. En av FRA-förespåkarna på denna lista använde John Locke, liberalismens fader, som argument för lagen. Detta var ju naturligtvis helt fel. Här följer Ulf Keijers enormt välskrivna svar som jag fick dela med mig med till er. Det kan ju inte bara försvinna. Längst ner kan ni hitta mitt svar.

Ulf Keijer skriver
Hej,

IT-utvecklingen, och framför allt Webben från 1990-talet och framåt gav en känsla av att nu
skulle individerna få ett instrument som skulle göra dem, om inte jämbördiga med överheten i olika skepnader så ändå betydligt starkare i förhållande till rådande politiska system (d.v.s. demokratins faktiska sätt att fungera), där ”stakeholders” på olika sätt hade skaffat sig fasta positioner, såsom partier, intresseorganisationer, t.ex. facken, LRF, näringslivets toppar i storföretagen, massmedia, kommunerna i viss mån, etc. Den korporativa strukturen var ganska väl befäst i Sverige, samtidigt som de demokratiska formerna naturligtvis var intakta och knappast kunde kritiseras på formella grunder. Ett exempel på detta var de årliga Folk och Försvarsmötena i Sälen. Här fanns alla i den smeten. Almedalen är ett annat exempel. "Tyvärr" har där en del katter smugits sig in bland hermelinerna!

Men Webben erbjöd något radikalt nytt, och skakade om denna för överheten trygga struktur. Men för hur länge?

IT har potential att kontrollera allt vi gör och överheten hämtar successivt in det underläge som man upplever uppstod med IT-utvecklingens explosiva utveckling de senast 10-15 åren. Det är precis i det ljuset man måste se ett liberalt motstånd mot FRA-lagen. Lagen utvidgar regeringens och myndigheternas handlingsutrymme på obehagligt sätt, genom nya begrepp och gummiparagrafer. "Yttre militärt hot" ersätts med "Yttre hot" som motiv för signalspaning. Olika myndigheter skall kunna begära tjänster hos FRA. FRA skall också kunna åta sig uppdrag mot ersättning. Vilka uppdragsgivare och vilka sökbegrepp som då får användas är ospecificerat. Ett minimikrav vore att i lagen räkna upp vilka områden och med vilket syfte som spaning får ske på det civila området. Därmed skulle det vara enklare för granskare att följa upp om lagen följts och naturligtvis för medborgarna hur lagen är tänkt att fungera.

Överheten, nationalstaten Sverige, den svenska modellen, vårt korporativa samhälle, är trängt mellan å ena mellan globaliseringens förändringskraft (som det är svårt att göra något
åt för regeringen och dess funktionärer) och de enskilda medborgarnas nya möjligheter till att vidga sina handlingsmöjligheter, inte minst med hjälp av den nya kommunikationsteknologin (som man kanske kan göra något åt) . Medborgarnas ökade potential kan regering och riksdag försöka stävja, eftersom man sitter på lagstiftningsmonopolet enligt demokratins spelregler. FRA lagen med den uppenbara udd som utan tvivel finns riktad mot den enskildes integritet, trots mycket fagert tal, kan mycket väl ses som ett uttryck för den osäkerhet som ledningen i Sverige känner och som man naturligtvis vill reducera så långt det går. Hade man enbart velat signalspana per kabel mot Ryssland, som tidigare i samverkan med USA, hade det funnits betydligt enklare sätt att lösa det problemet, och utan den uppståndelse som nu kommit att ske.

Den stora risken med den lag som vi nu har fått att är att aptiten växer medan man äter. Spana på och fler och fler möjliga brottslingar kommer man kanske att hitta. Men lagstiftningen kan också påverkas av att vi inser att vi har mycket goda spaningsmöjligheter. Skräddarsydda regelverk, riktade mot vissa specifika målgrupper (läs väljargrupper) kan införas, eftersom missbruk i princip kan kontrolleras. Vi vet att det sker glidningar i uppfattningar om vad som är rätt och riktigt. På 1970-talet var samkörning av register som insamlats på olika sätt absolut tabu. De minnesgoda kanske kommer ihåg folk- och bostadsräkningarna på 70- och 80-talet. Det fick upphöra för folk protesterade mot den tidens intrång i vad som då upplevdes som den privata sfären. Det fanns en storebrorsdebatt då också. Nu är samkörning högsta visdom hos riksdagen, som anser att samkörning är viktigt för att "upprätthålla respekten för lagstiftningen" (d.v.s. för det man själv hittat på och inte fungerar som man räknat med)..

Folkpartiet kan inte överlåta åt (mp) och (v) att driva integritetsfrågorna. Fortfarande har väl folkpartiet en frihetlig ådra. Den sätts på prov just nu. En ny utredning är det krav jag anser folkpartiet måste driva. Och snegla - inte så lite - på integritetsskyddskommitténs slutbetänkande. Det har blivit lite olyckligt att den större frågan om individens integritet har
kommit i skymundan av FRA-debatten. Egentligen borde integritetsfrågorna lösas först
lagstiftningsmässigt och därefter spaningsfrågorna i en ny FRA-lag.

Ulf Keijer

Mitt eget svar
Jag tog den enkla vägen via wikipedia och skrev följande:

John Locke tog avstånd från Thomas Hobbes, när den senare förespråkade absolut monarki, "som Thomas Hobbes anvisat som den enda räddningen från 'allas krig mot alla' i naturtillståndet."

John Locke menade att "[n]aturtillståndet är inte ett krigstillstånd. Redan före staten finns en naturrätt, som var och en har över sin egen person och sin egendom. Men i avsaknad av en allmän lag och en gemensam rättsskipning blir naturtillståndet ett tillstånd av osäkerhet och bristande rättsskydd. Därför träffar medborgarna en fri överenskommelse om upprättandet av en statsmakt. Den överenskommelsen förnyas i tysthet av var och en när man uppnår myndighetsåldern och intar sin plats i en viss stat. Eftersom statsfördragets syfte är värnandet av individernas frihet kan det inte, såsom Hobbes lärde, innebära att man avstår från denna frihet. Statsmakten måste därför förbli i folkets händer. Folkets vilja tillkännages genom majoritetsbeslut, vilka bör gå ut på att värna individernas rätt och frihet."

Tack för att du fäste min uppmärksamhet vid Locke, liberalismens fader, han ger oss utmärkta argument mot FRA-lagen och att makthavarna ska följa folkets vilja.

Mark