Bevisbördan i mål om fildelning

Det finns en hel del intressanta frågor kring vilket beviskrav som kommer att krävas för att fälla en fildelare och hur bevisbördan ska placeras. Jag har lämnat en kommentar på Christian Engströms blogg där jag försöker förklara presumtionsreglers roll och hur bevisbördan ska placeras i tvistemål som rör fildelning. Min kollega Daniel Westman är den verkliga experten inom området så jag hänvisar till vad han skrivit.

Daniel Westman skriver följande på sidan 15 i artikeln "Förslag på nya civilrättsliga sanktioner i kampen mot olaglig fildelning – en kritisk granskning", IRI Promemoria 3 / 2007.

Det är ... långt ifrån säkert att den information som
skulle erhållas genom ett informationsföreläggande är tillräcklig för att en rättighetshavare ska kunna vinna bifall till en skadeståndsrättslig talan mot den abonnent som identifierats.

Westman gör en hänvisning till sin tidigare artikel "Bevisfrågor vid upphovsrättintrång genom fildelning m.m." där han lyfter fram att presumtionsregler även använts i brottmål om fildelning, Lov&Data nr 88 december 2006, s. 36-39.

Även om det får sägas finnas en viss presumtion för att det brottsliga tillgängliggörandet utförts av den som innehar det internetabonnemang som kan kopplas till det aktuella ip-numret kan det finnas flera källor till rimligt tvivel. Exempelvis kan abonnenten ha ett trådlöst nätverk som är öppet för externa användare, det kan vara någon annan i hushållet som har haft tillgång till abonnentens dator eller det kan ha skett någon form av intrång i abonnentens utrustning (virus etc.). I den ovan nämnda domen från Norrköpings tingsrätt och i en annan dom som avkunnats efter den här refererade hovrättsdomen (Borås tingsrätt, dom 2006-10-18, mål nr B 624-06) blev resultatet att de tilltalade fälldes. Inte heller i dessa fall hade de misstänktas utrustning undersökts, men de tilltalade hade i polisförhören lämnat sådana uppgifter att tingsrätterna fann det ställt utom allt rimligt tvivel att de utfört de aktuella tillgängliggörandena. Om den tilltalade själv inte lämnar sådana uppgifter är det emellertid tveksamt om det i framtida mål kommer att vara möjligt med fällande domar utan en teknisk undersökning av användarens utrustning.

En sådan undersökning kan t.ex. klarlägga hur eventuella trådlösa nätverk är konfigurerade, om de aktuella upphovsrättsskyddade verken finns på den aktuella datorn, om det finns någon trojan installerad på den så att den kan fjärrstyras och om det finns andra spår som visar hur eller av vem olika filer och program i datorn använts. Alla dessa förhållande kan beaktas vid den helhetsbedömning som måste göras vid bevisvärderingen. Så länge inte säkerhetsnivåerna i hemdatorer är högre kommer det emellertid alltid att finnas en teoretisk möjlighet att någon med fysisk tillgång till datorn har slagit på den och gjort de aktuella verken tillgängliga. Detta förhållande innebär dock knappast att det alltid kommer att finnas rimliga tvivel i denna typ av mål. En teknisk undersökning i kombination med ett polisförhör, där det närmare undersöks vem som har haft åtkomst till dator och nätverksuppkoppling, kan leda till tillräcklig bevisning i många fall. I vissa fall kommer domstolarna dock att komma fram till att den tilltalades skuld inte är ställd utom allt rimligt tvivel och då skall naturligtvis en friande dom meddelas.
...
Beviskraven i tvistemål är generellt sett lägre än i brottmål. Därtill kommer att bevisbördan under vissa förutsättningar kan flyttas över på svaranden i civilrättsliga mål, medan åklagaren har den fulla bevisbördan i straffrättsliga mål. Om dessa skillnader innebär att en rättighetshavare inte skulle behöva föra någon närmare bevisning om svaranden utrusning är emellertid en öppen fråga. Om praxis skulle visa att sådan bevisning krävs kan det konstateras rättighetshavarnas möjligheter till bevissäkring är tämligen begränsade. Intrångsunderökning kan visserligen ske även i bostäder, men enligt förarbetena torde det bara bli aktuellt vid allvarliga immaterialrättsintrång. Intrångsundersökningsinstitutet är dessutom tämligen krävande för sökanden, varför det lämpar sig dåligt för att säkra bevisning om begränsade intrång av privatpersoner.

Jag uppfattar att min förklaring på Christians Engströms blogg sammanfaller med Daniel Westmans mer utförliga argumentation. Daniel Westman skriver om denna fråga utifrån en akademisk ståndpunkt och jag upplever att han intar en balanserad hållning utifrån utgångspunkten att upphovsrätt ska skyddas.

Bloggar
Farmorgun, Rick Falkvinge, Mårten Schultz