Fortsätt granska FRA

Artikel publicerad den 20 oktober 2008, SVT Opinion

Nedan finner ni en längre version av samma artikel

Granskningen av FRA bör fortsätta

Datainspektionen mottog under sommaren klagomål avseende behandling av personuppgifter hos FRA under tiden 1994-1997. En viktig del av kritiken mot FRAs verksamhet har varit myndighetens hantering av känsliga personuppgifter. Datainspektionens tillsyn avslutades genom beslut den 14 oktober 2008 med följande innebörd. Datainspektionen har utrett viss behandling av personuppgifter som skedde under 1994-1997 och har ej funnit att den var otillåten utifrån de regler som gällde vid denna tid, dvs. bestämmelserna i datalagen. Samtidigt konstaterar Datainspektionen att FRAs rutiner ifråga om bevarande av uppgifter i underrättelserapporter i praktiken innebär att personuppgifter i sådana uppgiftssamlingar inte gallras. Detta borde mana till eftertanke, då FRA-lagens förespråkare förnekat och förminskat kritiken som rört hantering av personuppgifter.

Frågan är i vilken omfattning FRA inhämtat, bearbetat och lagrat personuppgifter. SVT Rapport berättade den 16 juni 2008 om hur svenskars telefonsamtal och datakontakter samlats in och lagrats i runt tio år. Med hjälp av en läcka inom FRA och ett internt dokument framkom det att FRA fångat in och sparat omfattande mängder trafikdata om vem som kontaktar vem, när, var och hur via fasta telefoner, mobiler, sms, mejl, datorer med IP-nummer och så vidare. Med hjälp av dessa känsliga personuppgifter kan FRA kartlägga människors sociala nätverk.

Insamling av trafikdata kan i vissa fall vara mer känsligt än avlyssning av telefonsamtal eller genomläsning av mejl. Föreställ er att ett av de politiska partierna i Sverige gör ett medlemsutskick via mail. Innehållet i detta meddelande är ganska harmlöst, men uppgifter om vem som mottar meddelandet är naturligtvis känsliga. I vissa fall kan det därför vara mindre intressant att FRA ej får läsa vanliga svenskars kommunikation när myndigheten samtidigt samlar in och lagrar trafikdata. För mig är det helt främmande att sådana uppgifter samlas in och lagras av en statlig myndighet, även om FRA genom lag är förhindrad från att använda dessa lagrade uppgifter. Samma risk finns beträffande andra samhällsgrupper, t.ex. invandrarföreningar där kommunikation sker elektroniskt. Det finns redan kryphål. Regeringen skriver i förarbetena till FRA-lagen ”att verksamheten kan avse även vissa företeelser inom landet.” Möjligheter till missbruk och lagändringar i tider av svängningar i den politiska opinionen medför alltför stora risker.

Insamlingen av trafikdata i den omfattning som beskrivs i SVTs reportage och FRAs interna dokument har skett utan explicit, tydligt uttalat lagstöd. För det fall det har funnits stöd i förordningar, FRAs instruktion, regleringsbrev eller motsvarande så är det inte tillräckligt när saken gäller inhämtning av omfattande mängder av vanliga svenskars personuppgifter. Datainspektionens tillsyn som avslutades den 14 oktober 2008 har inte omfattat denna betydande del av FRAs verksamhet. Av datainspektionen beslut synes det framgå att myndigheten endast har undersökt FRAs uppgiftssamlingar för underrättelser (underrättelsedatabasen) som innehåller en begränsad mängd personuppgifter i förhållande till FRAs trafikdatabas Titan som ej granskats. Den senare omnämns i SVTs inslag. I förordning, förarbeten och statliga utredningar talas det även om att FRA har en källdatabas, signalmiljödatabas och analysdatabas där mycket omfattande mängder personuppgifter lagras. Datainspektionen borde utvidga sin tillsyn till att även omfatta dessa databaser, utnyttja sin lagliga rätt till att få tillträde till FRAs lokaler som har anknytning till behandlingen av personuppgifter och inte begränsa sig till viss verksamhet under 1994-1997. Jag har i anmälan till Datainspektionen framfört argument för en utökad tillsyn mot FRA.

Det finns heller inga uppgifter om att Försvarets Underrättelsenämnd har reagerat på SVTs uppgifter eller vidtagit några åtgärder. De organ som ska utöva tillsyn över FRA, både före och efter FRA-lagens antagande, har till synes inte uppmärksammat FRAs omfattande inhämtning av trafikdata. Detta kan mycket väl bero på att FRAs verksamhet är komplicerad och svår för utomstående att få insyn i.

Med riksdagens beslut den 18 juni 2008 har riksdagen legaliserat denna massiva inhämtning av trafikdata. Det framgår av FRAs egna dokument att myndigheten avser att fortsätta samla in all tillgänglig trafikdata efter antagandet av FRA-lagen. Skillnaden mot den tidigare inhämtningen från etern är att FRA med den nya lagstiftningen kommer att ha tillgång till all trafikdata från den betydligt mer omfattande kabeltrafiken. Begränsning av inhämtning för vissa specificerade ändamål, t.ex. yttre militära hot, terrorism och hot mot infrastruktur, avser enligt den antagna lagstiftningen framförallt innehållsdata, alltså meddelandets ljud eller text. Införandet av en underrättelsedomstol medför förvisso en tillståndprövning, men lagen och alliansens överenskommelse medför inga begränsningar vad avser inhämtning av trafikdata. Det finns förvisso en punkt i alliansöverenskommelsen som anger att trafikdata ska förstöras efter ett år, men under denna tid kommer FRA att kunna inhämta ny trafikdata. Det är alltså ingen verklig förändring.

I samband med SVTs avslöjande den 16 juni 2008 krävde advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg att en sanningskommission borde tillsättas för att utreda bakåt vad FRA har sysslat med och i vilken grad Försvarets underrättelsenämnd utövat effektiv tillsyn. Om medborgarnas förtroende för FRA ska återupprättas så kvarstår behovet av en sanningskommission. Alldeles oavsett regeringens inställning till en sådan kommission finns all anledning för Datainspektionen att utvidga sin tillsyn mot FRA och om det är befogat framföra kraftigare kritik än vad som hittills varit fallet.

Mark Klamberg
Doktorand i juridik, Stockholms universitet