Georgien prövar grundantaganden

Direkt från Sälen. Wilhelm Agrell höll ett väldigt bra anförande genom att höja blicken. Han inledde med att beskriva de grundantaganden som Sverige gjorde 1980.
1. Norden är ett lågspänningsområde
2. Sveriges säkerhetspolitiska doktrin var neutralitet mellan stormaktsblocken
3. Den s.k. marginal- eller tröskeleffekten innebar att Sverige skulle besitta sådan styrka att ett isolerat angrepp mot riket ej skall vara lönsamt. Kostnaden för motståndaren, såväl i resurser som politiskt, skulle vara så högt att detta avhåller denne från ett angrepp.

Sverige bygger numera sin försvarspolitik på fyra nya grundantaganden
1. Med inledning 1998 skedde ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte som stadfästes med förvarsberedningens rapport 2003. Skiftet består i ett förändrat europeiskt säkerhetssystem där geopolitiska överväganden och intressen blivit irrelevanta.
2. Sverige har en nådatid och och förmåga till varseblivning där vi kan förutse hot. Agrell konstaterade att detta liknar 1920-talet, där jag antar att han syftar på 1925 års försvarsbeslut.
3. Det har skett en avveckling av nationell försvarsförmåga i närtid
4. Sverige är inbäddat i en köld av NATO-länder. EU är en kollektiv säkerhetsorganisation.

Agrell menar att Georgien prövar dessa fyra grundantaganden. Det fara att tro att man äger hotbilden. Det gör andra. EU utgör en svag säkerhetspolitisk struktur som har försvagats genom utvidgning där de gamla och nya medlemmarna har olika intressen. EUs krishantering består i en introvert säkerhetspolitik som ,er går ut på förebygga att stormakter hamnar i olika ståndpunkter, mindre om vad som är viktigt för den gemensamma säkerheten eller Georgien. Det var välgörande att lyfta blicken. Nina Larsson var inte lika imponerad.

I den efterföljande debatten lockar Agrell fram skratt när han underkänner försvarsberedningens rapport från juni 2008 med motiveringen att han rättat många hemtentor.