Remissvar om FRA 2.0

Några av remissinstanserna till FRA 2.0 har lämnat sina yttranden.

SNUS (Swedish Network User Society) skriver följande.

Sammanfattningsvis anser vi att det är tveksamt om de politiska målen kan uppnås utifrån den föreslagna lagtexten med de felaktiga antaganden som görs kring hur Internet fungerar. Detta innebär att finns anledning att på nytt diskutera lagstiftningens utformning och proportionalitet.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har lämnat ett relativt omfattande yttrande där de olika lägren i FRA-frågan samtidigt kan finna ammunition för sin sak. Jag tycker yttrandet är väldigt läsvärt. Riksdag & Departement tar fasta på att nämnden är kritisk till den nya domstolen och anser att det är negativt att FRAs uppdragsgivare begränsas till Försvarsmakten, regeringen och regeringskansliet. Nämnden fäster också uppmärksamhet vid att staten fortsatt kommer ha total tillgång till internationell telekommunikation och en mycket stor andel av detta kommer att avledas till FRA, vilket redan konstaterats i en artikel i Aftonbladet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden uttrycker samma sak med lite mer försiktiga ordalag.

Nämnden måste dock framhålla att även med den föreslagna lösningen så ges staten som sådan total tillgång till de internationella telekommunikationerna. Detta har naturligtvis fortsatt betydelse vid prövning av om Sverige kan anses uppfylla kraven på förutsättningarna för ingrepp i rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Mot den angivna bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas i vad mån aktuella teleoperatörer bör till Försvarets radioanstalt för signalspaning enbart avleda den telekommunikationstrafik som omfattas av domstols tillstånd, vilket är en ordning som redan gäller i fråga om hemliga teletvångsmedel och som torde vara den vedertagna bland länder som bedriver signalspaning av detta slag och som vi från svensk sida vill jämföra oss med.

Jag återkommer med fler remissyttranden i denna bloggpost efterhand som jag tar del av sådana. Mikael Elmlund är en av dem som börjat uppmärksamma remissyttranden.

Uppdatering. I SVT upprepades Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens kritik mot domstolen. Nämndens ledamot Linnéa Darell (fp) skriver mer på sin blogg. Det är intressant läsning som visar på ofrånkomliga problem och byråkratiska dödlägen med signalspaning. Å ena sidan finns ett intresse av att förstöra kommunikation som omfattas av källskydd eller motsvarande bestämmelser, å andra sidan finns ett intresse av att spara på uppgifter om denna kommunikation för att kunna kontrollera att den inte använts. Genom att sådana uppgifter om kommunikationen sparas sker ett kontinuerligt intrång i källskyddet - Moment 22. Frågan är om denna problematik även föreligger beträffande FRAs utvecklingsverksamhet där massiva mängder uppgifter inhämtas och lagras för att efter en tid förstöras - kommer detta loggas och i så fall, med vilken detaljnivå och möjlighet att återskapa informationen? Samtidigt som jag anser att uppgifter som FRA inte har rätt att använda ska förstöras, inser jag att denna ståndpunkt skapar problem ur kontrollsynpunkt. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden verkar anta motsatt ståndpunkt. Alldeles oavsett så är den bestående bilden att riksdagsmajoriteten inte fått/begärt en ordentlig konsekvensanalys inför att lagstiftningen röstades igenom i juni 2008 och det skapar ständigt återkommande frågor.

Professor Dennis Töllborg riktar i SvD hård kritik mot förslaget till ändringar av FRA-lagen och särskilt inrättandet av en domstol. Det är ingen överraskning då han och Wilhelm Agrell redan under sommaren 2008 argumenterade för en samlad efterhandskontroll utförd av en instans. Som bekant hoppade Anders Björck av sitt uppdrag som ordförande för FUN förra veckan. I motsats till övriga delar av bloggosfären tolkade jag inte det som ett motstånd mot signalspaning i kabel i sig utan snarare om att även Björck tycker kontrollfunktionen är för uppsplittrad. Ingen verkar nöjd med överenskommelsen från september. På ena sidan står Björck, Töllborg och Agrell (även regeringen och FRA) som förespråkar att FRA ska ha mycket omfattande tillgång till kommunikation och föredrar efterhandskontroll framför omfattande förhandskontroll i domstol. På andra sidan står säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som förespråkar en mer begränsad tillgång till kommunikation, att domstolens självständighet och roll ska stärkas ytterligare.

Problemet som jag ser det är att man försöker att kombinera verksamheter som är delvis väsensskilda. Det verkar vara en krock mellan arbetssättet hos en ursprungligen militärt inriktad underättelseorganisation där så mycket som möjligt samlas in mot polisens arbetssätt där insamlingen sker mer fokuserat och avgränsat. Om FRA endast skulle spana efter militära hot, spionera på andra staters politiska och militära ledarskap så skulle jag finna det lättare att acceptera den ordning som Töllborg, Agrell och Björck (även regeringen och FRA) argumenterar för. Problemet är att regeringen vill att FRA även ska bistå polisen i deras arbete med att identifiera terrorister och brottslighet. Vid det senare slaget av spaning anser jag att traditionella rättssäkerhetsgarantier ska gälla. Det blir två system som krockar, ska pressas in i samma form och ingen blir riktigt nöjd.

Se på polismetodutredningen som även den behandlar tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. I det förslaget går det alldeles utmärkt att arbeta med brottsmisstanken "särskild anledning att anta" som förutsättning för att polisen ska få ta del av uppgifter (3 § första stycket i lagförslaget). En del av kritiken mot FRA-lagen har ju handlat om att myndigheten får spana efter terrorism eller brottslighet och ta del av uppgifter utan ett sådant lagstadgat krav. Det har gett intrycket av att FRA på uppdrag av SÄPO och polisen planlöst granskar all kommunikation i sin jakt efter terrorister och brottslingar. Nu tror jag inte att SÄPO och polisen arbetar planlöst - det är varken effektivt eller önskvärt. Det bör återspeglas i det förslag som utredaren Anders Eriksson ska presentera.