Export av övervakningssystem till diktaturer

Ola Larsmo, ordförande för Svenska Pen, skriver på DN Kultur om att telekomföretag hjälper diktaturer. Han har skrivit artikeln med anledning av uppgifter om att den iranska regimen, med hjälp av Nokia, ägnade sig åt avancerad avlyssning och spårning av oppositionellas mobiltelefoner och e-post. Ola Larsmo vill att "de debattörer som med rätta upprördes över FRA-lagen borde ställa samma välspetsade frågor till de storföretag som villigt levererar spionteknik, som man gjorde till våra riksdagsledamöter när de snällt röstade igenom den snokarlagen." Jag skrev om detta redan i oktober 2008, juni 2009 och uppmärksammar gärna frågan igen.

Exportkontroll
Ola Larsmo tar upp privata företags försäljning av övervakningsteknologi och tjänster till diktaturer. Jag vill även väcka frågan huruvida sådana tjänster omfattas av liknande regler som vapenexport. Svenska staten verkar ju godkänna export av signalspaningsutrustning till Saudiarabien. Det verkar vara begränsat till det flygande radarsystemet Eireye, s.k. teknisk signalspaning (på svenska TES, engelska ELINT), men det är väl värt att kontrollera om även export av andra produkter eller tjänster sker. Enligt EG-förordningen 1334/2000 ska produkter med dubbla användningsområden omfattas av effektiv kontroll. Av bilaga 1 till förordningen framgår att telekomprodukter omfattas av denna reglering. Det vore bra om någon journalist följde upp hur denna kontroll fungerar, om svenska företag tillåts exportera sådan teknologi och tjänster till diktaturer. Jag ringde själv ett samtal till Inspektionen för Strategiska Produkter för att fråga, men blev bortkopplad. Känner att detta är en uppgift för journalister som kan göra detta på sin arbetstid.

Import till Sverige?

Om man ska bredda diskussionen ytterligare anser jag det vore intressant att veta vem som utvecklar FRAs tekniska system och programvara. Gör FRA det själv eller är det privata företag som Nokia, Siemens eller Ericsson inblandade? Av media framgår det att FRAs amerikanska motsvarighet NSA får sitt framtida, möjligen nuvarande, signalspaningssystem för civil kommunikation (Trailblazer, ej att förväxla med ThinThread) utvecklat av det privata konsortiet SAIC bestående av företagen Northrop Grumman, Booz Allen Hamilton, Boeing och Computer Sciences Corporation. Jag har svårt att tro att FRA kan utveckla ett motsvarande system på egen hand när NSA måste ta in hjälp utifrån. Jag tror nog en journalist (eller annan intresserad) skulle kunna få ut sådan dokumentation från FRA med hjälp av offentlighetsprincipen. Det är möjligt att FRA trilskas, med det är bara att överklaga till Kammarrätten. Det gjorde den dåvarande moderate riksdagsmannen, nuvarande statsrådet Tobias Billström när han 2005 med framgång fick ut dokument från FRA.

Jag tror säkert frågan om vem som levererar avlyssningsteknik och tjänster till FRA skulle kunna bli en intressant nyhetsartikel.

I en sådan artikel skulle man kunna belysa 1) om det är ett moraliskt problem att en svensk myndighet betalar företag för utveckling av teknik som samma företag exporterar till diktaturer, 2) går det exportera telekomprodukter utan möjlighet till repressiv övervakning eller 3) om det finns några risker med att utländska privata företag utvecklar teknik som en svensk myndighet ska använda i hemlig och känslig verksamhet? Journalisten Per Agerman har varit inne på några av dessa frågeställningar i Affärsvärlden.

Läs även vad Martin Uggla skriver på Belarusbloggen om halvstatliga TeliaSoneras medverkan i avlyssning och övervakning av telenätet i Vitryssland. DN skriver mera om Vitryssland.