Det tycks ha funnits två alternativ. Antingen skulle Sverige arrangera rättegången eller så skulle Sverige gå med på att ta emot Pol Pot och hålla honom fängslad till dess rättegång kunde arrangeras i ett annat land.Det får mig att tänka på två rättsfall som vi brukar använda i undervisningen på Stockholms universitet, Eichmann och Álvarez Machaín. Båda fall rör situationer där personer frihetsberövats av Israel i Argentina respektive av USA i Mexiko utan medgivande av det land där de vistats. Frågan i båda rättegångarna var om dessa olaga frihetsberövandena utgjorde hinder mot rättegångar i Israel respektive USA. I båda fallen blev slutsatsen att gripandena möjligtvis var kränkningar av folkrätten men det var en fråga mellan de berörda staterna och inget som de åtalade kunde åberopa som hinder för rättegång. Jag ska undersöka om jag kan få mer information om varför Sverige tackade nej.
I en promemoria konstaterar det svenska justitiedepartementet att en rättegång är utesluten av flera skäl. Till att börja med skulle det krävas att Sverige begär Pol Pot utlämnad från Kambodja och det var det inte fråga om i det här fallet.
Det andra alternativet; justitiedepartementet beskriver det som att Pol Pot skulle "dumpas" i Sverige. Det alternativet skulle i praktiken innebära att Pol Pot utsattes för olaga frihetsberövande vilket därmed skulle strida mot svensk lag.
Vi kommer förmodligen inte in på dessa detaljer, det blir lite allmänna frågor om rättegångar beträffande folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Uppdatering. Sveriges svar till USA finns publicerat här. FN:s dåvarande sändebud i Kambodja, Thomas Hammarberg, ger en god bakgrund i Ekot. Nu man man lyssna på intervjun här, inslaget börjar vid 15.40.
Media
DN och SvD
Sverige kanske tackade nej eftersom det skulle kännas konstigt att den man som gått nedför Stockholms gator hand i hand med Olof Palme i enad kamp mot USA skulle sättas i fängelse nästa gång han besökte landet...
SvaraRaderaPol Pot besökte aldrig Sverige och var knappast närstående till svensk socialdemokrati, även om det finns (s)-politiker som naivt trodde på Röda Khmererna.
SvaraRaderaMen det gjorde ju också Lars Leijonborg 1979 då Vietnam körde bort Röda Khmererna (och då visste man rätt så väl vad som hade hänt i Kambodja).
Du tänker på Nordvietnams ambassadör men det var en helt annan situation och sak och ett decennium tidigare.
well... det hade ju varit tamligen osvenskt att tumma pa principerna bara for att en folkmordare av biblisk kaliber skulle fa sitt straff.
SvaraRaderaNu var det ju USA och Kina som stödde PolPot och knappast S-regimen i Sverige. PolPot avsattes som sagt av Vietnamesisk intervention (Vietnams och Röda Khemerenas motsättningar var anledningen till att USA stödde PolPot).
SvaraRaderaSedan finns det ju mängder av politiska massmördare som inte åtalas i Sverige trots att de kommer hit frivilligt. George Bush var här, Tony Blair var här osv. Skulle man åtala alla som begick människorättsbrott så fort de kom hit så skulle man inte kunna ha någon relation med andra länder.
Gör man det inte utan bara åtalar de som man blir tillsagd av andra människorättsbrottslingar att åtala så handlar det knappast om vare sig rättvisa, människorätt eller något annat finare ord.
Anonym och Profanum,
SvaraRaderaLyssna på intervjun med Hammarberg. Han förklarar hur det var en dragkamp mellan USA och FN, där USA ville få rättegången till Sverige (istället för att ha en FN-stödd tribunal) som ett sätt att ha hög svansföring när man samtidigt var skeptisk till ICC.