FRA-lagen befinner sig farligt nära, eller rent av på fel sida av gränsen när det gäller konventionens artikel om rätt till skydd av medborgarnas privatliv och korrespondens. Särskilt kritisk är han till oklarheterna kring FRA:s hantering av trafikdata.DNs artikel innehåller redan länkar, bl.a. till två texter där Anders Lagervall och undertecknad var för sig går igenom regelverket. Jag skulle bara vilja peka på ytterligare två länkar, nämlingen SVT Rapports avslöjande om FRAs trafikdatalagring den 16 juni 2008 samt en wikipediaartikel där jag sammanfattat relevant information (med källhänvisningar och länkar).
- Jag skulle önska betydligt mer tydlighet på den här punkten, så som det ser ut är det tveksamt om vi lever upp till Europakonventionens krav.
Med trafikdata menas exempelvis uppgifter om vem du ringt eller mejlat, när du gjorde det, var du befann dig, vilka sajter du besökt.
Det vore önskvärt att politikerna åtminstone vid ett tillfälle grundligt diskuterar denna aspekt av FRAs verksamhet, annars kommer jag få intrycket att politikerna inte vet vad de håller på med. Ett lämpligt tillfälle skulle kunna vara idag kl. 13.00 vid försvarsutskottets behandling av regeringens förslag "Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning". Därefter kan utskottet i sitt betänkande offentligt redovisa sina överväganden angående FRAs trafikdatalagring.
Bloggar
Anders Widén, HAX1, HAX2, Minimaliteter, Opassande, Mathias Sundin. Se särskilt den pedagogiska grafiken på Olofs blogg.
Bravo Mark!
SvaraRaderaAnna Petersson
Lysande. Jag uppvaktade för övrigt ett antal riksdagsledamöter igår. Kritiken och förslaget till lagskärpning i mitt mejl överensstämmer väl med DN-artikelns innehåll. Responsen har varit god. Låt oss hopppas att de tongivande i denna fråga faktiskt lyckas åstadkomma något under de veckor som återstår fram till voteringen.
SvaraRaderaBra Fredrik!
SvaraRaderaVäldigt bra artikel som verkligen lyfter fram det problematiska med att hanteringen av trafikdata till stora delar är oreglerad (eller så luddigt reglerad att det inte ger någon förutsägbarhet).
SvaraRaderaHans Roséns artikel var bra, jag hoppas att den hamnar i papperstidningen imorgon!(För den var väl inte med idag?)
SvaraRaderaMark: nej, artikeln var inte i dagens pappersupplaga (jag kollade just igenom tidningen).
SvaraRaderaKonventionens artikel om privatlivet lyder ju för övrigt: "Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets
ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter."
Det eventuella skydd vi får av FRA-lagen är knappast nödvändigt för att upprätthålla den allmänna säkerheten, varför jag inte kan se hur FRA-lagen skulle kunna klara av en granskning mot Europakonventionen.
Vidare kan en granska FRA-lagen mot FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, som trots sitt juridiska icke-rollspelande kan användas effektivt som argument mot FRA-lagen (tja... det ÄR ett bra argument mot FRA-lagen för alla som gillar FN:s deklaration över mänskliga rättigheter...):
"Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp."
Godtyckliga ingrepp är ingrepp som sker lite hipp som happ, utan någon direkt anledning för det enskilda ingreppet. FRA-lagen innebär just övervakning utan någon direkt anledning vid varje enskilt ingrepp (sannolikheten för att en enskild person av alla som kommunicerar elektroniskt ska vara terrorist är försumbar och ingreppet därmed inte motiverat), varför FRA-lagen bryter mot FN:s deklaration över mänskliga rättigheter. Och det är, enligt min mening, allvarligare ur ett rättighetssynpunkt än huruvida FRA-lagen bryter mot Europakonventionen.
Bra motivering! Calandrella. Jag blir imponerad.
SvaraRaderaJag tycker att FRA-lagen ska rivas upp snarast men är inte lika imponerad av tolkningen av konventiones andra paragraf:
SvaraRadera2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag (FRA-lagen) och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten (Tycker ju inte jag men det är just vad som hävdas), den allmänna säkerheten eller landets
ekonomiska välstånd (upprätthålla copyright så att vi inte förfaller till ett semi-kommunistiskt Sverige [inte min ståndpunkt!]), till förebyggande av oordning eller brott (utbrett intrång i Copyright), till skydd för hälsa eller moral (förfallet av synen på egendom - BARNPORR) eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (Copyright)."
Disclaimer jag vill definitivt ändra copyrightlagstiftningen i PP-anda och jag vill inte ha generell övervakning - men jag menar bara att §2 inte skyddar något utan säger §1 får ändras om det görs med stöd av lag (!) och det går att motivera om än långsökt...
Erik
Erik,
SvaraRaderaDu har rätt i att Europakonventionen tillåter intrång i privatlivet. Därför är jag väldigt försiktig med att säga att lagar av typ FRA per automatik strider mot konventionens artikel 8. Jag är inte säker på att Centrum för Rättvisa kommer att vinna mot Sverige i sitt klagomål beträffande FRA-lagen vad avser perioden efter den 1 januari 2009 (när FRA-lagen trädde ikraft). FRA-lagen och tillhörande författningar uppfyller i flera delar de krav som konventionen ställer.
Det som Anders Lagervall påpekar är att Europadomstolen i sin tolkning av artikel 8 angett att det inte räcker att det finns en lag (t.ex. FRA-lagen) för att ett intrång ska vara legitimt, lagen måste också hålla en viss kvalitet. Det handlar t.ex. om att vi medborgare ska kunna förutse under vilka förusättningar FRA får samla in och hantera uppgifter om vår kommunikation. Både jag och Anders ställer frågan om FRAs omfattande hantering av trafikdata uppfyller detta krav. Lagrådet har inte diskuterat denna fråga när de bedömt om lagstiftningen håller tillräckligt hög standard. Eftersom lagstiftningen är otydlig på denna punkt går det inte heller att bedöma om den är proportionell, vilket är annat krav enligt andra stycket av artikel 8.
Kommer inte Europadomstolen att fälla Sverige i så fall? Centrum för Rättvisa tar i en kort passage upp frågan om trafikdata i sitt klagomål, men det är inte huvudnumret. I sitt klagomål från juli 2008 pekar Centrum för Rättvisa framförallt på ett oklart mandat för signalspaningen. Det har regeringen redan hanterat genom att i december 2008 anta den s.k. signalspaningsförordningen som klargjort FRAs mandat för signalspaning. Därför tycker jag att Centrum för Rättvisa borde justera sin strategi och argumentation om de vill vinna, vilket jag talat med dem om.
Calandrellas resonemang om kravet på att man ska vara skyddad mot godtyckliga ingrepp går ut på samma sak. FNs deklaration om MR (som inte är juridiskt bindande i sig) bygger här på ungefär samma princip som Europakonventionen.
Har kommenterat trafikdatafrågan på Åsa Lindestams (s) blogg. Hon är ledamot i Försvarsutskottet. Jag tycker oppositionen ligger alldeles för lågt i FRA-frågan.
SvaraRaderaProblemet för sossarna är väl bara att de ogärna kritiserar just trafikdatalagringen. Bodström har ju länge drivit frågan om datadirektivet för polisiära ändamål. Han har därför främst velat kritisera innehållsinhämtningen vid FRA.
Tomas,
SvaraRaderaTror liksom du att (s) kommer avstå från att rota i denna fråga. Har större förhoppningar kring (v) och (mp).
Mark
SvaraRaderaFinns det någon risk för att klagomålet som Centrum för Rättvisa har lämnat till Europadomstolen kommer att stoppas pga. ECJ's tolkning av "direct and individual concern" i artikel 230?[1][2]
Eller gäller Artikel 230 endast EU beslut, vilket iofs. är allvarligt då man raskt har neutraliserat möjligheten för intressegrupper såsom Amnesty, WWF etc. att överklaga felaktiga beslut inom EU?
För övrigt anser jag att Sverige skall ratificera "International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance"[3] som man en gång har skrivit på!
Ytterligare sju länder måste ratificera avtalet innan konventionen träder i kraft, såväl Albanien som Frankrike har ratificerat, vad hindrar Sverige?
[1]
http://www.eurofound.europa.eu/areas/industrialrelations/dictionary/definitions/complaintstotheeuropeancourtofjustice.htm
[2]
http://www.jeanmonnetprogram.org/papers/03/031201.pdf
[3]
http://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=IV-16&chapter=4&lang=en
Sjöholm,
SvaraRaderaDu skriver om EU-regler och EUs domstol i Luxembourg (ECJ ofta benämnt EG-domstolen på svenska).
Centrum för Rättvisas klagomål rör Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) och prövas av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg (ECtHR), Frankrike som är en annan domstol än ECJ. Det är två olika regelverk och organisationer.
ECJ tillämpar ibland EKMR, men det är inget som binder ECtHR.
Detta gör dock inte din fråga om "direct and individual concern" irrelevant. Motsvarande gäller vid ECtHR, den som gör anmälan måste visa att han eller hon är berörd av det beslut som klagomålet gäller. ECtHR har dock i ett flertal rättsfall som rör hemlig avlyssning/övervakning klargjort att den som klagar behöver inte bevisa att han/hon blivit avlyssnad, eftersom blotta förekomsten av denna möjlighet utgör ett intrång mot allas kommunikation. Nu är ju inte alla intrång per automatik en kränkning som gör de otillåtna enligt EKMR, men det är en annan fråga...