Framtida europeisk IT-politik

Under fredagen träffades ett antal personer för att diskutera vår Visbyagenda, i förhållande till det svenska EU-ordförandeskapets satsning på en europeisk IT-politik. En av dem var Rasmus Fleischer, läs gära hans blogginlägg om mötet.

Jag förde fram en tanke som växt fram under ett tag. Personer som intresserar sig för IT-politik har fått en starkare röst, vilket bl.a. manifesteras genom piratpartiets framgångar i Europaparlamentsvalet.

De finns en logik som säger att politiker måste visa resultat gentemot min sin väljare. Resultat i politiska sammanhang betyder nya lagar och ändringar i befintliga lagar. Det gäller för kriminal-, skol-, miljö-, jämställdhets och även IT-politik. Lösningen på alla problem heter dock inte mer lagstiftning. Internet är ett lysande exempel på hur avsaknaden av omfattande regleringar kan verka i ett för samhället positiv riktning. Därför kan det bli ett problem när piratpartiet ska "leverera" till sina väljare, det finns en risk att lösningen alltid blir förslag på fler lagregler som specifikt rör IT-frågor. Om Deutche Telecom stänger av Skype så är svaret kanske inte en specifik lagregel som förbjuder detta. Istället har EU redan idag ett generellt regelverk som sanktionerar missbruk av dominerande marknadsställning. Om en stat förbjuder en viss kommersiell tjänst så finns generella EU-regler om fritt marknadstillträde för tjänster och principen att om en tjänst är godkänd i ursprungslandet så ska det även vara så i det mottagande landet. Dessa principer kan måhända behöva utvecklas och stadfästas även för IT-frågor, men EUs rättssystem är ett lång pärlband av rättsfall som i huvudsak pekat i frihetlig riktning.

Det är först när det generella regelverket exempelvis har prövats i domstol och misslyckats som man ska ropa på fler och mer detaljerade särregleringar. Regler och normer kan skapas på andra sätt än genom lagstiftning, parter kan nå ändamålsenliga överenskommelser utan att staten lägger sig i. Om parterna är ojämställda så kan politikerna verka för att skapa mekanismer där alla intressen kan göra sig hörda på ett meningsfullt sätt utan att för den skull bestämma vad slutresultatet blir. Politiker som intresserar sig för IT-politik bör därför ägna icke-lagstiftning och avreglering lika mycket uppmärksamhet som mer lagstiftning.

Omfattande specialregleringar kommer aldrig att hänga med teknikutvecklingen. Att driva igenom en lag kan ofta ta 5-10 år. Hur ska dagens politiker kunna förutsäga hur informationsteknologin och dess tjänster kommer se ut 2020 när det är svårt att förstå dagens teknologi?

Därför slog jag under mötet för vår Visbyagenda ett slag för vad mina kollegor inom rättsinformatiken kallar "proaktiv juridik". Du kan läsa om det på sidan 13 i detta dokument.