torsdag, februari 11, 2010

Ask och Bodström diskuterar brott och straff

Bodström (s) och Ask har diskuterat brott och straff i TV4, se inslag nedan. Vid 5.55 försäkrar Bodström att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet är överens om att införa datalagringsdirektivet. Ask svarar vid 7.30.

Henrik von Sydow (m) ställer den relevanta frågan på politikerbloggen om Vänsterpartiet och Miljöpartiet gett upp sitt hårda motstånd mot trafikdatalagring? von Sydows tycks argumentera för att en borgerlig regering kommer genomföra direktivet men att det krävs "vidare hänsyn till vid ett införande". De borgerliga har tidigare förklarat att de vill ta hänsyn till polismetodutredningen som ska klargöra under vilka förutsättningar myndigheter får tillgång till de lagrade uppgifterna. Mikael Nilsson har skrivit ett inlägg på sin blogg som jag uppfattar som en illustration över hur de rödgröna med nyspråk kommer införa trafikdatalagring vid en valseger.

3 kommentarer:

  1. Fint fynd!

    Men jag förstår faktiskt inte var von Sydow menar, alls, med tanke på var hans eget parti står. Vill han tävla med Bodström om vem som kan implementera datalagringsdirektivet först?

    SvaraRadera
  2. von Sydow vill förmodligen klargöra att det inte är någon skillnad mellan alliansen och de rödgröna vad avser integritetsfrågorna.

    Det fyller i sin tur två syften. 1) Miljöpartiet och vänsterpartiet får en intern svekdebatt och 2) de rödgröna kan inte använda integritet som en valfråga.

    SvaraRadera
  3. Vilket scoop! Miljöpartiet och VP kommer alltså att stötta ett införande av stastilagen kallad Datalagringsdirektivet. Detta var en klar överraskning och inget jag har hört dessa partier säga själv.

    Bodströms snack om att datalagringen skulle knäcka den grova brottsligheten saknar all verklighetsförankring. Enligt en tysk undersökning hade åtalsfrekvensen endast ökat med 0,006% efter att Tyskland hade infört datalagringsdirektivet. Föränderingen är alltså så marginell att det är helt omöjligt att se något samband. Snarare bevisas att integritetskränkingen av den vanliga människan inte på något sätt står i proportion till nyttan för staten.

    SvaraRadera