onsdag, april 21, 2010

Professionalisering av det politiska bloggandet

Erik Laakso har skrivit ett tänkvärt inlägg om sin roll som bloggare. Jag känner igen problematiken. Politiska bloggar blir som mest intressanta när de går emot sitt eget parti och bloggar som aldrig gör detta betraktas som megafoner. Politiska bloggare får välja antingen mellan en anpassning till partilinjen eller en fortsatt egen linje. Det senare kan leda till en marginalisering inom det egna partiet. Det är ibland en svår balansgång. Johan Ingerö uppmärksammar hur det gick för Lisa Magnusson. Peter Karlberg gör en intressant observation när han skriver att det verkar ske en professionalisering av det politiska bloggandet där "gräsrötter" har en förbluffande tillgång till tid att blogga. Jag instämmer även i detta. Låt oss studera topp-tio på bloggportalen knuff.

1. Alliansfritt Sverige

Rödgrön blogg skrivs av:
Anders Utbult - "arbetar för olika delar av den rödgröna rörelsen"
Björn Fridén - projektanställning inom bloggsatsningen Netroots
Christian Valtersson - student
Jakob Lundgren - student

2. Peter Andersson - med rätt att tycka....

Peter Andersson - socialdemokratisk partiombudsman

3. Kent Persson (m) blogg

Kent Persson -moderat oppositionsråd i landstinget

4. Politikerbloggen

Blogg ägd av TV 4 AB

5. Mitt i steget, Johan Westerholms blogg

Egen företagare, socialdemokrat i nätverket Netroots

6. Henrik-Alexandersson.se

Assistent till Europaparlamentarikern Christian Engström (Piratpartiet)

7. Rick Falkvinge (PP)

Partiledare Piratpartiet

8. Rödgrönt samarbete Blogg

Martin Gelin, nya medier-ansvarig för den rödgröna valkampanjen och redaktör för rödgrön.se
Paulo Silva, stabschef åt språkrören, Miljöpartiet
Karin Pettersson, kommunikationschef, Socialdemokraterna
Jenny Lindahl Persson, kommunikationschef, Vänsterpartiet
Johan Ulvenlöv, bloggkontakter, Socialdemokraterna

9. opassande

Marie Andersson - Piratpartist

10. Minamoderatakarameller

Mary Jensen - Egen företagare och moderat

Vad ska man dra för slutsats av detta? För det första, en doktorand som vill slutföra sin avhandling i folkrätt ska inte bry sig om att komma in på topp-tio. Varken Piratpartiets, Moderaternas eller Socialdemokraternas toppbloggar kan beskrivas som gräsrotsbloggar, med undantag av Mitt-i-Steget, opassande och Minamoderatakarameller. De flesta bloggar på topptio framstår som professionella i bemärkelsen att de drivs av personer som kan blogga på betald arbetstid.

Professionalisering av det politiska bloggandet är inget jag moraliserar över utan jag konstaterar bara fakta. Jag tror denna utveckling skulle bli ett utmärkt avhandlingsämne inom antropologi eller sociologi.

Läs även vad Per Ankersjö och Seved Monke skriver.

22 kommentarer:

  1. Anonym2:34 em

    Ja, för på bloggen är du vad du själv kallar en megafon för partilinjen, inget är så tråkigt som det.

    SvaraRadera
  2. Jag skulle vilja beskriva det som en blandad kompott, jag kritiserar mitt eget parti när jag fann det befogat, t.ex. i FRA-frågan.

    SvaraRadera
  3. Det är väl en helt naturlig utveckling. Ett flertal bloggare kommer naturligtvis att återfinnas i olika politiska yrkesroller efter valet, oavsett hur valet går. De krattar i manegen helt enkelt. Bloggen är en karriärväg, för de som kan.
    Det är ju inget självändamål att vara partikritisk. Och jag anar lite surt-sa-räven om Laaksos utbrott. Han är arg för att han inte blev inbjuden, men så är ju livet.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. ntressanta iakttagelser. Hade inte riktigt kläm på att så många var heltidssysselsatta med bloggandet.
    Kan ändå undra lite över själva bloggosfärens volym; hur många är det egentligen som läser politiska bloggar?
    Helt klart följs den av media, men hur många andra kan det röra sig om? Hur många läser media på nätet, hur många orkar kommentera, hur många klickar sig vidare?
    Jag befarar att bloggandet rör en liten krets på kanske bara ett antal tusen personer. Much ado about nothing för att låna ...
    Den stora vinsten med bloggande är att den tvingar folk att formulera argument och åsikter mer än bara tyst tycka för eller emot. Det skolar en politiskt.

    mvh/Hans

    SvaraRadera
  6. Kort kommentar till Calle Fridén bara. Om du tror att jag är så inkrökt att jag tar ett sådant här beslut på sådana grunder som du anför så tror du helt enkelt fel. Jag har förklarat orsakerna mycket noga och de är med sanningen överensstämmande. Jag skulle för den delen inte alls ha tid att kunna åka 40 mil enkel väg för att vara med på ett sådant arrangemang som dagens men tycker inte du det är ett konstigt nätverk när kunskapen om denna händelse först meddelas av politikerbloggen och inte genom nätverkets kanaler?

    Mark, det är en intressant sammanställning du gör, kanske ligger det i sakens natur att allt fler bloggar drivs som din sammanställning indikerar och nog är det värt att ställa frågan om det gynnar åsiktsbrytandet. Bra inlägg.

    SvaraRadera
  7. Jag kan meddela att jag fortfarande sitter på ett studentrum i Toronto och läser RSS-feeds, och varit student i tre år nu. Däremot ville jag understryka att jag inte har partibok.

    SvaraRadera
  8. Anonym3:47 em

    Mycket bra inlägg Mark. Tack!

    SvaraRadera
  9. Det kan också ses som att bloggarna kan kapitalisera på sitt bloggande.

    HAX hade inte blivit piratpartiets tjänsteman i Bryssel om han inte hade ägnat ett decennium åt att skriva och gräva på nätet. Det decenniet hade han inget betalt för (annat än en och annan middag, öl eller annat från sina fans). Falkvinge har väl jobbat oavlönat som partiledare/opinionsbildare sedan 2006, och först nu börjat få betalt?

    Att politiska partier inser att några tjänster som bloggare är en smart investering borde inte vara förvånande, inte heller att dessa både skriver förhållandevis väl och har många (partitrogna) läsare.

    Slutligen har Laakso en poäng med de socialdemokratiska / socialistiska (vad ska man klassa Jinge som?) bloggarnas länkhorande. Det snedvrider Knuff-statistiken rejält. Ibland är inlägg på en rad, utan kommentarer men med tio länkar bland de högre rankade inläggen på knuff.se. Jag är därför något skeptisk till om tio-i-topp egentligen är representativt för annat än Knuffs sökalgoritmer.

    SvaraRadera
  10. Jag känner inget behov av att kommentera andras grad av bloggande. Det härliga är väl att det är upp till var och en. Har lärt mig en sak i denna bloggosfär som ofta markeras med "spets": Man ska ha relevans om det man skriver.

    Det finns tydligen ett undantag där fakta o saklighet inte krävs. Det rör av socialdemokraterna anställda medarbetare som tycker att bloggande är kul, viktigt osv.

    Med några undantag sker, som idag när jag gått ledigt för att åka med Mona Sahlins kampanjbuss, sker mitt bloggande tidig morgon och sen kväll. Undantag är två: lunchtid, samt vid speciella tillfällen. Således inte på arbetstid, om man nu kan tala om det med den tjänst jag har.

    Din skrivning, Mark, om mig som "betald bloggare" är således fel, hur mycket jag än själv kan önska att det vore så...

    Jag inser efter några år här att det är tämligen meningslöst att ge sig in i något av "konstruktiv debatt" om detta. Tyvärr.

    SvaraRadera
  11. Tillägg till det förra.
    Jag tycker debatten om professionalisering, om sociala medier i politiken osv är mycket viktig och det finns principiella saker i många kommentarer som jag gärna debatter i andra sammanhang. Min förra kommentar handlade alltså om min person och de säkert omedvetna felaktigheter som Mark postade.

    SvaraRadera
  12. Peter och Anders,
    Tack för era tillägg!

    Jag har också föresatt mig att inte blogga på min arbetstid förutom vid "speciella tillfällen". Tyvärr är de "speciella tillfällena" alltför vanliga i politiken...

    SvaraRadera
  13. Hans,
    Jag tror liksom dig att det är relativt få som läser en enskild politisk blogg. Bloggarnas betydelse skapas genom att man kan få andra bloggar att skriva om samma sak samt att journalisterna plockar upp vad vi skriver om, dvs sätta dagordningen.

    SvaraRadera
  14. Intressanta iakttagelser i ett ämne som intresserar mig. Varför bloggar man?

    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/blogga-for-att-diskutera-eller-vara.html

    SvaraRadera
  15. Nog borde man tipsa knuff.se om att uppdatera sina algoritmer. Ganska tydligt ser man att ett flertal "bloggnätverk" aktivt försöker manipulera statestiken. Skulle motsvarande skett på google så skulle siterna blivit bannade ganska kvickt.

    SvaraRadera
  16. Jerker,
    Vad jag förstår har knuff försökt möta detta.

    Det vore bra om knuff lyckades, annars finns det en stark drivkraft för alla (inklusive undertecknad) att ha "bloggväggar".

    SvaraRadera
  17. trist, Mark.
    Du vänder och talar om ditt eget "professionella" bloggande, vilket i och för sig hedrar dig. Men låter löst utkastade påståenden mig, som jag bemöter, i princip står kvar. Tycker att det är dåligt.

    P

    SvaraRadera
  18. Jag, som ju i någon mån kan tänkas ha initierat professionaliseringsdiskussionen, håller med Mark - det var heller inte min avsikt att moralisera utan att peka på detta som ett faktiskt fenomen väl värt att begrunda förstås. Mest därför att jag ser bloggandet som en fantastisk möjlighet för fler att delta i diskussionen (om politisk ting i första hand eftersom det är sådana frågor som intresserar mig), en möjlighet för politiken i den mer etablerade formen att lyssna och gärna också delta men då på bloggarnas villkor.

    De intressanta rösterna blir då de som inte huvudsakligen skriver på beställning, som upprepar partiledningarnas utspel/attacker/argument utan de som prövar/analyserar/kritiserar/reflekterar.

    SvaraRadera
  19. @Mark

    En rolig sammanställning. Jag konstaterar snabbt att jag oftast läser gräsrotsbloggarna (men jag kikar in på de andra också). Och funderar på varför... ;-)

    Men jag tror att blandningen behövs. Trots allt innehåller ju reklam ett visst mått av information också...

    SvaraRadera
  20. Leo,
    Jag tycker både gräsrotsbloggar och mer professionella bloggar kan vara bra och behövs.

    På andra håll i blogosären har det uppstått en diskussion kring socialdemokratiska "Netroots". Jag anser att nämnda nätverk liksom "Piratpartiet Live" är positiva föredömen, vilket jag brukar påpeka för de som arbetar med sociala medier på de borgerliga partikanslierna.

    SvaraRadera
  21. Internet är fritt och öppet för alla, men det finns ett problem med det här, precis som du beskriver. Det här vore ju gräsrötterna chans att komma till tals mer , men blir det så. Tydligen i ett samhälle där man diskuterar utbrändhet, folk blir utslitna o.s.v. kan tydligen en del människor ägna flera timmar av arbetsdagen åt sociala nätverk bara för dom sitter tillräckltgt högt upp i organisationerna.
    Skulle jag som Uska sätta mig framför datorn på jobbet och skriva inlägg,skulle det ta hus i helsike.

    Vill du dessutom synas, så släpp flera inlägg om dagen, risken är ju då att kvantitet går före kvalitet och det låter som han som begär ordet på ett möte bara för att instämma med föregående talare. Risken finns att det hela blir ett diskuterande i föreningen för inbördes beundran.

    Personligen så gör jag det här bara för jag tycker det är kul, använder Bloggportalen som inspiration och ett sätt att få ut mina åsikter.
    Jag anser att en bra krönikör är en som hittar dom infallsvinklar ingen tänkt på och det är så jag försöker jobba. Sen kanske det inte dräller av faktaunderlag i det, iden är mer att väcka tankar.

    SvaraRadera
  22. Mark, man kan även dra paraleller med religion och bloggar av religiösa människor.

    Ganska trist att läsa en blogg som propagerar till höger och vänster och inte ser fel i de egna leden.

    Jag tycker snarare det är hälsosamt att en del bloggare (oavsett religiösa eller politiska) har självdistans och den ärlighet som krävs för att kunna säga: Jag tycker att vi är bra men här gör vi fel.

    SvaraRadera