FNs säkerhetsråd anger i resolution 1386(2001) följande.
Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the UnitedMandatet i resolution 1386(2001) blev senast förnyad genom resolution 1943(2010) som förlänger ISAFs mandat till den 23 mars 2011. Den anger följande.
Nations,
1. Authorizes, as envisaged in Annex 1 to the Bonn Agreement, the establishment for 6 months of an International Security Assistance Force to assist the Afghan Interim Authority in the maintenance of security in Kabul and its surrounding areas, so that the Afghan Interim Authority as well as the personnel of the United Nations can operate in a secure environment
Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United Nations,I samma resolution uttrycker FN säkerhetsråd uppskattning för att NATO leder ISAF.
1. Decides to extend the authorization of the International Security Assistance Force, as defined in resolution 1386 (2001) and 1510 (2003), for a period of twelve months until 13 October 2011;
Expressing its appreciation for the leadership provided by NATO and for the contributions of many nations to ISAF and to the OEF coalition,Låt oss diskutera den svenska Afghanistaninsatsen, men utan felaktiga påståenden. En student i folkrätt uttrycker det väl i sin blogg.
Frågan om Sverige ska stanna är inte av juridisk karaktär, den handlar om en myriad av olika problem, den handlar om mycket svåra politiska och militära bedömningar och den handlar om grundläggande värden som ställs mot varandra. Låt debatten återgå till den verkliga substansen i frågan!
Är det dock inte en smula märkligt att säkerhetsrådet uttrycker sin uppskattning för NATOs ledarskap? Detta ledarskap sker ju i symbios med drönarattackarna i pakistan som väl ändå måste strida mot allt vad folkrätt heter?
SvaraRaderaVisst kan man kritisera säkerhetsrådets resolutioner, men det förtar inte deras existens.
SvaraRaderaJag läser: "in the maintenance of security in Kabul and its surrounding areas" - det här kanske har ändrats senare, men den skrivningen tycks ju inte stödja det riksomfattande krig som nu pågår?
SvaraRaderaVidare, om jag inte är felinformerad, lär det ha försäkrats från den dåvarande regeringen att man inte skulle stå under NATO:s befäl utan under FN:s. Men det glömdes snabbt bort.
Och säga vad man vill om Lindgrens artikel, men jag tycker han har en poäng i att jakten på al Qaida år 2001 knappast rättfärdigar det som nu sker. Vi ska kunna se oss i spegeln, brukar militärmännen säga. Ja, kan vi det när vi underställer oss den armé vars gräsligheter vi nu kan läsa om i det senaste Wikileaks-släppet? De lär inte ha gått så mycket mildare fram i Afghanistan.
Zeke,
SvaraRaderaI resolution 1510/2003) utvidgas det geografiska mandatet: Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United
Nations,
1. Authorizes expansion of the mandate of the International Security Assistance Force to allow it, as resources permit, to support the Afghan Transitional
Authority and its successors in the maintenance of security in areas of Afghanistan
outside of Kabul and its environs, so that the Afghan Authorities as well as the personnel of the United Nations and other international civilian personnel engaged, in particular, in reconstruction and humanitarian efforts, can operate in a secure
environment, and to provide security assistance for the performance of other tasks in
support of the Bonn Agreement;".
Borde åtminstone inte en liberal som Mark Klamberg reflektera över det faktum att den påstått folkvalde presidenten Hamid Karzai inte själv har ledarskapet över de trupper som opererar på hans territorium?
SvaraRaderaBorde inte minimum för en svensk militär insats där vara en officiell afghansk förfrågan till vårt land?
Den internationella rätten utgår från fungerade stater. Afghanistan, Somalia och andra failed states passar helt enkelt inte in i systemet.
SvaraRadera"Folkrätt" betyder allt mer "skydd för diktaturer, terrorrörelser och förtryck". Varför en sådan folkrätt över huvud taget ska accepteras är för mig obegripligt.
Bulten,
SvaraRaderaSom liberal är demokratier alltid att föredra framför andra system.
Folkrätten fungerar lite annorlunda än liberalismen då en stat kan vara suverän utan att dess ledare är folkvalda eller att val har gått korrekt till. Det kan man ha synpunkter på, men så är folkrätten.
Normalt brukar USA-vänner hävda att staters suveränitet kan ifrågasättas när det rör icke-demokratier medans de fränaste USA-kritikerna brukar försvara diktaturstaters suveränitet. I denna diskussion verkar det vara omvänd ordning.
Allt detta är mindre relevant för frågan eftersom FNs säkerhetsråd kan ge mandat för våldsanvändning oavsett om den berörda staten är demokrati, diktatur eller en s.k. "failed state".
Stefan Lindgren hävdar att det saknas ett folkrättsligt mandat för den svenska Afghanistaninsaten - det är ett felaktigt påstående.
Zeke,
SvaraRaderaDu skriver att den svenska insatsen inledningsvis skedde genom att de svenska politikerna förklarade att det skulle ske under FN-ledning. Det stämmer inte. Läs på sid. 7 i proposition 2001/02:60 Svenskt deltagande i en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan:
"Den multinationella insatsen på marken kommer att ledas av en brittisk stab i Afghanistan.
Det svenska truppbidraget kommer att stå under brittisk ledning."
Ledningen har senare övergått från Storbritannien (som är en NATO-medlem) till NATO som organisation.
Däremot har det funnits en diskussion hur tätt samverkan och ledning det ska finnas mellan ISAF och OEF (Operation Enduring Freedom). Det har förändrats och diskuterats inför varje nytt beslut i Sveriges riksdag om att förlänga insatsen.
Som svar på min fråga om varför inte den demokratiskt folkvalde Hamid Karzai kan anförtros att själv bjuda in de trupper som ska verka i hans land och själv föra befälet över dessa, svarar Mark Klamberg:
SvaraRadera"Som liberal är demokratier alltid att föredra framför andra system."
Menas det med det att det wikileaks-avslöjade USA är mer demokrati än Karrzais regering och att deras befäl därför är att föredra? Jag förstår inte svaret.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFör övrigt, vad Stefan Lindgren skriver ifråna om FN-mandat är endast följande:
SvaraRaderaOtaliga gånger har det också påståtts att Sveriges krigsdeltagande är ett FN-uppdrag. Men de svenska soldaterna deltar i en Nato-styrka. I själva verket har Sverige avböjt att delta i 18 riktiga FN-operationer för att istället delta i USA/Natos krig i Afghanistan
vilket väl är helt korrekt, eller?
Bulten,
SvaraRaderaEnligt folkrätten kan Afghanistans regering ge samtycke att utländska trupper finns på Afghanistans territorium, antingen udner ledning av Afghanistans regering, under någon annans stats/organisations ledning eller i samverkan.
Sådant samtycke har Afghanistan lämnat, läs t.ex. vad Karzai säger i sitt tal från juli 2010: "To this end, we welcome our partenrship with NATO and the other nations"
Menar du att ISAF-insatsen genomförs utan samtycke av den afghanska regeringen?
För att ha både hängslen och livrem så har Sverige, liksom övriga stater som medverkar i ISAF, inte nöjt sig med den afghanska regeringens samtycke, vilket egentligen hade räckt. Därutöver finns tvingande resolutioner från FNs säkerhetsråd som även binder stater som ej lämnat samtycke.
Jag menar att det på sikt vore bättre om den afghanska regeringen hade förmåga att ansvara och föra befäl över de väpnade styrkor som finns i Afghanistan. Det är också vad Afghanistan kommit överens med ISAF-länderna ska ske 2014.
@Bulten 3:00 em
SvaraRaderaStefan Lindgren skriver att det saknas folkrättslig grund för den svenska insatsen, det är fel.
Det är förvisso sant att insatsen leds av NATO men det görs på uppdrag av FN. Det finns genom ovan nämnda resolutioner ett FN-mandat och därmed en folkrättslig grund för insatsen.
Det är likadant med den svenska insatsen i Kosovo (KFOR), dvs det finns ett FN-mandat men insatsen leds av NATO. Ingen har påstått att den svenska kosovoinsatsen saknar folkrättslig grund. Dessa felaktiga påståenden om den svenska Afghanistaninsatsen är för mig obegripliga. Jag tror inte heller att dessa felatiga påståenden gagnar de som kritiserar den svenska afghanistaninsatsen.
Faktum kvarstår, den enda inbjudan Sverige har är från Storbrittanien och den är hemlig för oss alla. Jag tycker i min stilla naivitet att det land som jag är medborgare endast skicka trupper utomlands om landets demokratiskt valda ledare formulerat en inbjudan till något sådant.
SvaraRaderaOch Lindgren har rätt, Sverige deltar i ett Nato-uppdrag med ett tveksamt mandat från FN. Det är inte ställt under FN:s befäl, Sverige kan inte genom sitt medlemskap i FN påverka detaljerna i detta uppdrag. Det ska kalas för vad det är, ett NATO/USA-uppdrag, precis som Lindgren skriver.
Frågan om vem som bestämmer i Afghanistan:
Från SvD: De amerikanska bombningarna, som ofta drabbat oskyldiga civila afghaner, har under flera år varit en stor tvistefråga mellan president Hamid Karzai och USA. Amerikanerna hävdar att de måste sätta in attackflyg i jakten på talibaner och att dessa utnyttjar civila bostäder för att söka skydd. Karzai har upprepade gånger förklarat bombningar som ”helt oacceptabla” och sagt att dessa i stället bidrar till att öka hatet mot USA.
Vad säger du Mark, tycker du att vi ska erbjuda Karzai några luftvärnskanoner Bamse så att den folkvalde presidenten kan få slut på den av honom deklamerade "helt oacceptabla" verksamheten?
Jag anser att det är rundgång ditt resonemang. Det är FNs säkerhetsråd som genom sina resolutioner avgör vad ISAF får göra i Afghanistan. ISAF får inte vidta åtgärder eller ta beslut som går utanför FN-mandatet.
SvaraRaderaSedan kan vi diskutera att de utländska styrkorna inte vidtar tillräckliga åtgärder för att undvika civila förluster men det är en annan frågeställning.
Eftersom diskussionen rör folkrätt så skulle jag be dig att fundera på skillnaden mellan jus ad bellum (rätten att gå i krig) och jus in bello (rätten i krig). Det är två olika frågeställningar. Se t.ex. denna länk.
SvaraRaderaStefan Lindgren resonemang om att ISAF saknar ett folkrättsligt mandat rör jus ad bellum medan ditt senaste inlägg med exempel från SvD rör jus in bello.
Vem är den högste ansvarige som Karzai då skulle ha vänt sig till med sina klagomål om bombningarna i det land som han är president i och "bestämmer" i?
SvaraRaderaSkulle han ha vänt sig Ban Ki-moon? Eller till Obama? Eller kanske till Fredrik Reinfeldt?
Du tycker alltså att vi ska hålla Ban Ki-moon som skyldig till bröllopsbombningarna i Afghanistan?
Om det är amerikanska styrkor som har utfört bombningarna och om Karzai vill att de ska visa större hänsyn till civila så ska han vända sig till amerikansk militär eller deras civila ledare Obama.
SvaraRaderaVill han att mandatet för de utländska styrkorna helt ska upphöra så ska han vända sig till medlemmarna i FNs säkerhetsråd.
Bra, då var vi klara med att det är en amerikansk krigsinsats som Sverige deltar i och som FN varken planerar eller för befäl över.
SvaraRaderaSamt att vi i Sverige därmed stöder krigföring i en påstådd demokrati där den folkvalde marionetten vackert på tå får be de "inbjudna" om det vore trevligt om de kunde sluta bomba hans land.
Riktigt roligt blir det ju när man läser försvarsmaktens hemsida där insatsens uppdrag beskrivs med att man ska "stärka den afghanska regeringens inflytande". Kanske man skulle börja med att låta dom få bestämma över bombningarna i deras eget land?
Nej, det skrev jag inte.
SvaraRaderaUSA agerar i södra Afghamistan inom ramen för OEF som är något annat än Sveriges insats i norra Afghanistan vilket sker inom ramen för ISAF.
OEF har en annan folkrättslig grund än ISAF, vilket förtjänar en egen diskussion.
Olika förkortningar men samma krig. Man kan ju fundera på vart de svenska soldaterna ringer när de ska ha sitt flygunderstöd.
SvaraRaderaMen bara en sista fråga Klamberg, sen lovar jag att vara tyst.
Dina partivänner Björklund och Widman har ju sagt att anledningen till att FRA-avlyssning behövs är ju för att skydda de svanska Afghanistansoldaterna.
Om de svenska soldaterna i Afghanistan skulle uttala att Björklund/Widmans bedömning är helt korrekt, är du då beredd att ge upp din hjärtefråga?
Trist i så fall, tycker jag.
FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson har i en SvD-intervju tagit avstånd från argumentet att FRA-lagen ska rädda svenska liv i Afghanistan. Jag är på Ingvar Åkessons linje i detta avseende. Svenska soldater klarar sig i Afghanistan utan FRAs kabelspaning.
SvaraRaderaFrågan gällde ju den icke helt hyptetiska scenariot att de svenska officerarna i Afghanistan uttalar sitt fulla förtroende för sin gamle yrkeskollega Björklunds förmåga att gör korrekta bedömningar i denna fråga.
SvaraRaderaMark,
SvaraRaderatack för klargörande kring propositionen 2001. Det är intressant läsning - man slås av hur liten insatsen ursprungligen var tänkt att vara, både till yta och antal soldater. Och hur den sedan vuxit till något väldigt annorlunda. Du har helt rätt i att det tydligt framgår i propositionen att britterna ska leda styrkan (vilket väl iofs inte riktigt är detsamma som att Nato leder den). Jag vill minnas att sossarna på den tiden betonade att styrkan stod under FN och inte Nato för att lugna opinionen, men jag kan förstås minnas fel. Vad din länk till propositionen visar är att man aldrig ska lyssna till vad de säger, utan läsa dokumenten - vilket är jobbigt och få gör, varför vi får den vanliga situationen där folk känner sig (och på sätt och vis är) lurade fast allt stått i dokumenten.
Vad gäller folkrätten skulle jag gärna höra vad du säger om följande argument som man ser ibland: "Om en regering ska kunna bjuda in utländska styrkor för att hjälpa till att upprätthålla säkerheten så måste regeringen ifråga ha någon grad av kontroll över landet. Det får inte vara så att en utländsk styrka tillsätter en regering och denna regering sedan ber den utländska styrkan att stanna i landet och upprätthålla dess kontroll, i synnerhet inte om regeringen utan den utländska styrkan omgående skulle förlora makten i stora delar av landet. Så är emellertid fallet med Karzairegeringen."
Verkligen intressant diskussion. Jag tankte pa en sak som du skrev Bo.
SvaraRadera" Jag tycker i min stilla naivitet att det land som jag är medborgare endast skicka trupper utomlands om landets demokratiskt valda ledare formulerat en inbjudan till något sådant."
Jag forstar ditt syfte. Men problemet ar val att valdigt fa demokratiska stater behover fredsbevarande insatser. Blodiga inbordeskrig och folkmord ar val vanligast I stater dar tveksamhet rader om vem som har makten och hur den har forskansats.
Detta ror sig lite utanfor juridiken dock. Det ar snarare en moralisk fraga.
et ska ocksa tillagas att det finns ett stod fran FN for att regionala organisationer genomfor insatserna. Tex. AMISOM i Somalia som AU genomfor men som I stort finansieras av FN. FN har en begransad kapacitet att genomfora insatser och vilken i dagslaget redannutnyttjas till bristningsgransen.
Mark Klamberg. Som folrättstuderande: vad anser du om Ove Brings uttalande att USA:s närvaro i Afghanitan inte är en ockupation?
SvaraRaderaTillfrågad av Stefan Lindgren hur det då förhöll sig med Sovjet i Afghanistan 1979-1989 svarade han logiskt nog att det inte heller var någon ockupation.
(Var häromåret i delo med Peter Englund (FNL-are i tonåren) om USAs ockupation av Sydvietnam Enl den nu äldre Englund var det ett inbördeskrig som USA drogs in i!
Var dt med eller mot Washingtons vilja? kan man då fråga sig)
Sixten Andréasson
Studenten, insatsen i Afghanistan benämns som fredsframtvingande, inte fredsbevarande.
SvaraRaderaOch vad beträffar regimen i Afghanistan så påstås det på försvarets hemsida att Sveriges uppgift är att stärka denna regims inflytane ute i landet. Om vi sätter sådan tilltro till regimen, då borde vi väl även kunna be dom att formulera en regelrätt inbjudan, eller?
Bulten,
SvaraRaderaJag tror det mest är av semantisk betydelse från ett juridiskt perspektiv om insatsen är fredsframtvingande eller inte. Det är klart att det i en sådan konflikt kan råda andra förutsättningar, som tex. ett motvilja från stridande parter att samarbete. Men grunden kan fortfarande vara ett säkerhetsrådsmandat.
Man brukar föredra att göra FN-insats på inbjudan kanske mest för att det tenderar att vara mera framgångsrikt om det finns en vilja att ta emot utländsk trupp från värdstatens sida. Men från ett juridiskt perspektiv räcker ett mandat från UNSC.
Hade Karzai bett den svenska regeringen att dra tillbaka sin insats tror jag man hade gjort det. Vad tror du?
Bäste Mark,
SvaraRaderaHuvuddelen av de amerikanska styrkorna slåss inte under OEF utan under Nato-Isafs flagg. Det visar ju bara ytterligare att insatserna inte går att skilja åt. S-regeringens omdöme att USA:s militära närvaro är folkrättstridig (I proposition 2003/04:71, s. 8 slogs fast att FN:s resolutioner enligt svensk uppfattning inte utgjorde en tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i Afghanistan.) måste självfallet utsträckas till Nato-Isaf som är en auxillär styrka till OEF och aldrig skulle ha sett dagens ljus utan USA:s invasion.
Om du höjer blicken över sofisteriet måste du ju fråga dig vilken folkrätt som skulle kunna ge USA eller något annat land rätt att hålla en annan självständig stat ockuperad i nio år på det tionde? Du ser inte skogen för bara träd, tyvärr en vanlig akademisk yrkessjukdom. Så småningom kommer du att inse att jag har rätt. Du kan inte utan att blygas läsa FN:s deklaration om koloniernas självständighet från 1960 utan att inse att redan den träffar USA/Nato:s agerande.
Men det är klart att den som vill göra karriär under den nuvarande regeringen gör rätt i att sätta på sig dunkla glasögon och odla sin cynism. Det finns också en mer oberoende väg, representerad av experter som Hilding Eek, Bo Johnsons Theutenberg och Said Mahmoodi...
Stefan,
SvaraRaderaReferensen till proposition 2003/04:71 intressant. Det står dock inte att Sverige anser att OEFs närvaro i Afghanistan är folkrättsstridig. Det står att resolutionerna 1368, 1373 och 1378 inte utgör tillräcklig grund. Det utesluter inte att det finns annan folkrättslig grund för OEFs närvaro, t.ex. inbjudan av den afghanska regeringen.
På sidan 13 i Prop. 2009/10:38 kan man läsa följande.
"Koalitionen grundar sin närvaro på en inbjudan av den afghanska regeringen samt på de resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Genom inbjudan från den afghanska regeringen har koalitionen en tydlig folkrättslig grund för sin närvaro. FN:s säkerhetsråd har flera gånger välkomnat koalitionens insatser."