Ny polisdatalag
Den 1 mars 2012 upphör polisdatalagen (1998:622) att gälla och ersätts av en ny polisdatalag, i enlighet med proposition 2009/10:85 Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet. En av flera förändringar rör SÄPOs register.
Nuvarande bestämmelse i 35 § anger följande
Uppgifter som registrerats [i SÄPO-registret] skall gallras senast tio år efter det att sådan uppgift om personen som kan föranleda registrering senast infördes.Enligt förarbetena är gallringsregeln begränsad "till att gälla de uppgifter om en person som är införda för att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och de uppgifter som är införda för att det med hänsyn till
registrets ändamål finns särskilda skäl." Det innebär att om en person exempelvis umgåtts med för SÄPO kända terrorister så kan registrering ske och uppgifterna sparas i tio år. Om personen under dessa tio år står under bevakning och gör saker som kan förstärka misstanken men inte ensamt leda till registrering så ska gallring ske 10 år efter den första registreringen. Den senare sorten av uppgifter kan exempelvis handla om resor till andra länder. Resor till länder med omfattande närvaro av terrorister (t.ex. Pakistan) kan inte ensamt leda till att SÄPO registrerar en person och kan således inte räknas när fristen för gallring om tio år ska beräknas.
I den kommande lagstiftningen kommer denna bestämmelse att bli betydligt mer generös från SÄPOS perspektiv genom att uppgifter kan lagras längre, vilket jag snart ska visa. Vi börjar dock med regeringens proposition där den kommande lagstiftningen förklaras och beskrivs som "oförändrad" (sid. 251).
Säkerhetspolisen behöver behandla personuppgifter på ett i huvudsak oförändrat sätt. Bestämmelserna om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter bör därför i huvudsak ha samma innebörd som gällande rätt.Om man däremot läser lagtexten så blir bilden en annan.
5 kap. Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhetDet innebär fristen för gallring inte ska räknas från det att sådan uppgift om personen som kan föranleda registrering senast infördes utan kan räknas från att senare, mindre graverande uppgifter registrerats, t.ex. resor. Det gör att en person som en gång fastnat i SÄPOs register riskerar att bli kvar väldigt länge. Är det verkligen önskvärt? Vidare anser jag att det är olyckligt att denna förändring inte diskuteras i beslutsunderlaget (regeringens proposition). Istället beskriver regeringen bestämmelsen som att gällande ordning ska fortsätta. Av riksdagens protokoll framgår det att samtliga riksdagspartier ställt sig bakom denna lagändring. Saken har inte heller uppmärksammat i media när lagstiftningen antogs.
Bevarande och gallring
12 § Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga ska gallras senast tio år efter utgången av det kalenderår då den senaste registreringen avseende personen gjordes.
Ett rimligt krav är att den nya lagen utvärderas i en nära framtid och utgångspunkten bör vara att gallringsreglerna återställs.
Mycket märkligt. Det rimliga borde ju vara att övre gränser för lagringstiden utgår ifrån hur länge varje uppgift registrerats.
SvaraRaderaDet är anmärkningsvärt vilka stora följder sådana där små lagförändringar ibland kan få. Jag kommer att tänka på Norge där regeringen vill göra en vad de kallar lagteknisk precisering, som får till följd att deras motsvarighet till försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan begära ut uppgifter lagrade enligt datalagringsdirektivet utan någon som helst prövning och utan inblandning från personen som saken gäller.