Sveriges Radio rapporterar att den nämnd (SIUN) som ska kontrollera FRA inte hinner med att inspektera FRAs utbyte med andra länder. Professor Wilhelm Agrell beskriver att en riktigt genomträngande kontroll är ogörlig eftersom informationsmängderna som överförs är för stor. Därmed har kontrollorganet endast en rent symbolisk betydelse.
Jag har uppfattat att professor Agrell anser att hela lagstiftningen som reglerar FRAs verksamhet endast har symbolisk betydelse. Med det menar han att lagstiftningen inte är avsedd att i detalj begränsa FRAs verksamhet utan ska endast ses som en utfästelse från politiker att de har förtroende för FRA. Tanken är att eftersom folket har förtroende för sina folkvalda så kommer folket genom denna symbollagstiftning också ha förtroende för FRAs verksamhet. Ett problem är att folket har alltför lågt förtroende för politikerna i denna fråga.
Frågan är om kontroll av utlandsutbytet överhuvudtaget är relevant eftersom de lagbestämmelser som tillåter FRA att byta information med andra länder inte sätter upp några meningsfulla begränsningar vad avser den mängd information som överförs. Det är därför det blir så stora informationsmängder som överförs vilket två FRA-läckor nu bekräftat, se NyTeknik den 27 augusti 2008 och den 8 december 2010.
Samtidigt är det alltid bra om de politiker som sitter i nämnden och ansvarar för kontrollen får en förståelse över vilken omfattning FRAs verksamhet har. Än bättre vore om man kunde redovisa detta inför riksdagen och allmänheten, istället för att det ska ske via läckor från FRA-anställda.
"Ett problem är att folket har alltför lågt förtroende för politikerna i denna fråga."
SvaraRaderaHmm... Det senaste valresultatet visar väl snarare att en förkrossande majoritet antingen känner fullt förtroende för politikerna i sådana frågor, eller alternativt helt enkelt inte bryr sig ett smack.
Jag tror framförallt på det senare alternativet, de flesta bryr sig inte.
SvaraRaderaPoäng. Valet (samt det faktum att Johan Pehrsson och Jan Björklund är frontfigurer i riksdagens "liberala" parti) visar att vi svenskar inte bryr oss i särskilt hög grad, och vi förtjänar nog fan inte bättre än så här.
SvaraRaderaMen det kan ju fortfarande vara meningsfullt för den lilla gruppen som faktiskt är intresserad att fortsätta att rota och hojta och debattera och fixa tekniska lösningar för att skydda sig. Inte för att svenskarna i gemen förtjänar det, utan snarare för att det är en rätt intressant hobby.
Att de de flesta inte bryr sig beror på att demokratin i Sverige är ung. 1945 infördes demokrati i Sverige då alla fick rösträtt. Fram till dess hade vi en variant av feodalsamhället.
SvaraRaderaDemokratin är alltså 65 år gammal, det motsvarar en till två generationer.
Fortfarande härskar det gamla "feodalsamhällstänket" hos de flesta. Så det finns mycket att göra, att förankra demokratin.
Jag skulle vilja se en reformering av riksdagsarbetet, som att ingen ledamot skall kunna inneha ledamotsposten mer än två valperioder. På det viset får fler medborgare prova på att verka som riksdagledamöter, under en period av sitt liv. Det skulle på sikt förankra demokratin i folksjälen.
Skam den som ger sig. Det gäller att se långsiktigt på politiskt arbete, 15-30 år innan det ger utdelning.
I övrigt får vi medborgare nu lära oss att inte bara skydda vår kommunikation från bovar och banditer, utan från allehanda tjyvlyssnare som FRA m.fl.
FRA och motsvarande består av bara människor, som lätt blir berusade av makten och härligheten, oavsett hur goda de än tror sig vara.
Dennis,
SvaraRaderaAllmän rösträtt är äldre än så. Riksdagen beslutade om införande av allmän och lika rösträtt för kvinnor och män 1919. 1921 hölls de första valen med dessa regler.