Ska signalspaning kunna användas i brottsutredningar?

Det har varit uppenbart att regeringen under våren skulle lägga fram ett förslag om att SÄPO åter ska få inrikta FRAs signalspaning alternativt få egna resurser att bedriva signalspaning. Det senare alternativet har verkat osannolikt då det skulle bli mycket kostsamt med få vinster för den personliga integriteten. SVT Rapport uppger ikväll att sex partier i justitieutskottet har enats om att det är angeläget att Säkerhetspolisens behov av information som har inhämtats genom signalspaning snarast tillgodoses. Vem som ska genomföra signalspaningen för polisiära ändamål verkar dock inte avgjort.

En närbesläktad fråga har varit om polisen ska få använda signalspaning endast för underrättelseändamål för att upptäcka/förhindra brott eller även i brottsutredningar (förundersökning) beträffande redan inträffade brott. Det senare avfärdade de borgerliga partierna när Anders Eriksson föreslog detta i utredningen "Signalspaning för polisiära behov", SOU 2009:66. Regeringen tillsatte därför en ny utredare, Runar Viksten, som ska lämna sitt förslag senast den 1 mars 2011.

Runar Viksten uttalade följande i samband med en hearing den 30 september 2009, före han fick ansvaret för nämnda utredning.

Signalspaning som underrättelsekälla är typiskt sett av begränsat värde
för brottsutredningar, eftersom spaningen gäller företeelser och inte
individer. Det bör inte tillåtas att använda signalspaning i en förundersökning
bara för att förutsättningarna för hemlig teleavlyssning är uppfyllda. Det är i praktiken ett nytt tvångsmedel som föreslås.

Frågorna i inbjudan till denna hearing kan besvaras på följande sätt. Tillgången till signalspaningsinformation för både öppna polisen och Säkerhetspolisen bör begränsas till företeelser på övergripande nivå och inte gälla information som ska användas i en brottsutredning.

Det finns dock anledning att för Säkerhetspolisens del tillåta signalspaning inom ramen för en förundersökning i vissa undantagssituationer. Dessa situationer är i princip de som nämns i betänkandet på sidorna 109 och 126 men som bör snävas in ytterligare.

FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson sa följande i samband med samma hearing.

Myndigheten ser en stor insynsproblematik i förundersökningsfallen. Det är ett stort problem för myndigheten om information från signalspaning exponeras för misstänkt och dennes försvarare. Försvarets radioanstalt kan aldrig gå med på att signalspaningsinformation sprids till en bredare krets av personer. En del av denna information kan också härröra från partnersamverkan, vilket skulle kunna skada denna samverkan. Samarbetet med partners i andra länder måste värnas.

Jag har anammat en liknande ståndpunkt och skrivit följande i en artikel som publicerats i Nordisk Årsbok för rättsinformatik.

Anders Eriksson suggests that signal intelligence towards international communication should be allowed for the purpose of a preliminary investigation. I find the proposal problematic for the following reasons.

Data collected for the purpose of a preliminary investigation can be used in a court as incriminatory evidence. Sweden as many other countries have fair trial requirements and rules providing that the Prosecutor must disclose all evidence that he/she intends to use at trial and allow the defence to inspect material in possession or under the control of the prosecution (partsinsyn). Furthermore, the police and the Prosecutor must act impartially, which means that they must investigate incriminatory as well as exculpatory evidence. This means in turn that all data collected through signal intelligence and that is relevant for the case must be disclosed or made available to the defence through inspection. Such disclosure would probably be impossible due to the sensitive nature of signal intelligence operations. Thus, it appears difficult to meet fundamental fair trial requirements when using signal intelligence for the purpose of a preliminary investigation.

Det är märkligt att SVT Rapport och TT (återgett i SvD) anger att överenskommelsen i justitieutskottet "innebär att signalspaning ska kunna användas i brottsutredningar". Stämmer det verkligen? De borgerliga partierna och t.o.m. FRA har tagit avstånd från detta tidigare. Det var därför regeringen ej accepterade Anders Erikssons förslag och tillsatte en andra utredning under Runar Viksten. Jag hittar inget stöd för SVT Rapports och SvDs uppgift vad avser brottsutredningar (förundersökningar) i det yttrande som justitieutskottet presenterat, det nämns inte i nedanstående passage.

Utskottet anser att det är angeläget att Säkerhetspolisens behov av information som har inhämtats genom signalspaning snarast tillgodoses. Samtidigt måste hänsyn tas till rättssäkerhets- och integritetsaspekter. Mot bakgrund av att ett fullständigt lagförslag som reglerar denna fråga är nära förestående anser utskottet att den beredning som pågår inom Regeringskansliet inte bör föregripas.

Uppdatering. Konstaterar att Johan Linander (c) i justitieutskottet och Mats Knutsson på SVT rapport (på fråga från mig) bekräftar vad jag skrivit ovan.

Media och bloggar
Newsmill I HAX I Christian Engström I Mary Jensen I Peter Johansson I Ourcomments I Peter Lindén I Peter Edholm I Edvin Alam

Stuxnet och folkrätt

För några dagar sedan fick jag frågan om hur man ska se på attacken med dataviruset Stuxnet mot den nukleära anläggningen i Natanz (Iran) från ett folkrättsligt perspektiv. I media framförs det uppgifter om att USA och Israel står bakom Stuxnet med avsikten att försena alternativt förhindra Iran från att kunna framställa kärnvapen.

En fråga är om angreppet med Stuxnet ska jämställas med ett väpnat angrepp och därmed värderas utifrån FN-stadgans regler om våldsanvändning mellan stater (jus ad bellum). Om allvarliga IT-attacker kan betraktas som våldsanvändning, då får sådana IT-attacker endast användas i självförsvar eller i enlighet med ett mandat från FNs säkerhetsråd. Vad beträffar förebyggande självförsvar, finns ett visst utrymme för våldsanvändning genom "anteciperat självförsvar" mot omedelbart överhängande hot men "preventivt självförsvar" gentemot avlägsna och vaga hot är inte tillåtet. En annan fråga är om användande av Stuxnet är i enlighet med den humanitära rätten (jus in bello) då den kan få konsekvenser för civila objekt, även utanför Iran.

Johan Sigholm har skrivit en text där han förklarar att nu när Stuxnet-viruset har spridits så kan det laddas ned, förses med nya direktiv och därmed fås att angripa och allvarligt skada exempelvis svenska tillgångar. Ett exempel på ett möjligt scenario demonstrerades av FOI som inledning till Folk och Försvars rikskonferens (se del 2 vid 37.20 och 47.20 i detta inslag). Om det är stater som skapat det ursprunliga viruset, vilket ansvar har dessa stater för att viruset förses med nya direktiv och används mot anläggningar utanför Iran?

Duncan Hollis skrev igår ett bra blogginlägg om Stuxnet utifrån resonemang om jus ad bellum och jus in bello. När jag sökte svar hittade jag även en äldre artikel av Michael N. Schmitt. Duncan Hollis har också skrivit en längre artikel. Jag kunde även konstatera att medan jag varit föräldraledig har min egen institution anställt en ny doktorand, Maeve Dion, vars avhandlingsprojekt verkar ta upp frågor inom detta område. Ska tala med henne så fort hon är anträffbar.

Välkommet lagförslag om olovlig fotografering

Sveriges Radio rapporterar att regeringen och justitieminister Beatrice Ask föreslår att det ska bli olagligt att utan lov fotografera någon i en bostad eller i till exempel ett omklädningsrum. Det är bra. Till underlag för regeringens promemoria DS 2011:1 "Olovlig fotografering" ligger slutbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten (SOU 2008:3).

Jag har följt frågan eftersom jag 2005 arbetade som notarie på domstolarna i Blekinge där vi hanterade ett mål som rörde en hyresvärd som hade monterat en kamera i sin hyresgästs badrum och smygfilmat henne. Detta är lagligt om hyresvärden monterar kameran före hyresgästen flyttar in. I målet vid Blekinge domstolar monterade hyresvärden kameran efter att hyresgästen flyttat in och därmed blev det ett grovt hemfridsbrott genom att han olovligen vistades i bostaden för att montera kameran. Filmningen i sig var inte olaglig. När målet överklagades kom Hovrätten över Skåne och Blekinge till samma slutsats. En sådan ordning är naturligtvis helt absurt och därför välkomnar jag regeringens förslag om lagändring.

I SOU 2008:3 dyker rättsfallet från Blekinge upp på sidan 214.

I ett annat uppmärksammat fall av smygfilmning hade en hyresvärd utan tillåtelse berett sig tillgång till en ung kvinnas lägenhet och i en ventil i badrummet installerat en kamera som gjorde det möjligt för honom att observera kvinnan. Mannen åtalades för sexuellt ofredande och hemfridsbrott. Såväl tingsrätt som hovrätt dömde mannen endast för hemfridsbrott bestående i att han, i samband med installationen av utrustningen, utan lov befunnit sig i kvinnans lägenhet (Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 30 november 2005 i mål B 218-05). Den svenska regleringen till skydd för rätten att bli lämnad i fred innebär således att man inte får avlyssna någon i smyg men att det däremot inte är straffbart att filma någon i smyg.

I andra rättegångar har det inte gått att överhuvudtaget ställa smygfilmare till svars. På sidan 215 i SOU 2008:3 kan man läsa följande.

Efter detta avgörande har Svea hovrätt åter prövat ett mål om smygfilmning och då funnit att denna inte var straffbar som ofredande. Gärningen bestod i att en man hade monterat en videokamera i badrummet och ställt den på inspelning när hans 14-åriga styvdotter klädde av sig och duschade. Hovrätten konstaterade att den situation som personen avsåg att filma var uppenbart integritetskänslig och att det var frågan om en allvarlig kränkning då flickan endast var fjorton år gammal och dessutom hans styvdotter. Hovrätten konstaterade att det trots detta inte gick att dra annan slutsats av Högsta domstolens praxis än att det i sig inte är brottsligt att filma en person utan vederbörandes vetskap och att något straffrättsligt ansvar för filmningen således inte kan komma i fråga.

Naturligtvis finns andra relevanta intressen, som måste beaktas. Därför föreslår regeringen i sin promemoria att man inte ska dömas till ansvar "om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig." I promemorian (sid. 47-48) förklarar regeringen vad som kan vara försvarligt.

Det intresse som fotografen företräder ska vägas mot den enskildes intresse av skydd mot fotografering. Vid bedömningen bör särskilt beaktas om gärningen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse, utgör ett inslag i undervisning eller vetenskapligt arbete eller låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn. Ett exempel på en gärning som kan anses försvarlig är när en journalist eller yrkesfotograf fotograferar i syfte att i media kunna visa att en offentlig person i en bostad begår en mycket klandervärd handling. Detsamma bör som regel gälla när någon fotograferar utförandet av ett brott i det enda syftet att förmedla informationen till behöriga myndigheter. Åklagaren har bevisbördan för att en undantagssituation inte föreligger. Ett blankt påstående om att fotograferingen skett i försvarligt syfte, som inte kompletteras med uppgifter som beskriver de omständigheter som påstås göra gärningen försvarlig, bör emellertid kunna lämnas utan avseende.

Det är bra att bevisbördan vilar på åklagaren för att en undantagssituation inte föreligger. Motsatsen hade varit att den åtalade måste visa att en undantagssituation föreligger vilket hade stridit mot bärande principer i den svenska rättsordningen. Regeringen har lämnat ett bra förslag.

Media
DN I SvD I Expressen I Dagens Juridik I Krassman I Johan Westerholm I Mårten Schultz I Juridikbloggen

Brev om brister på FRA går nu att läsa

För en dryg månad sedan rapporterade NyTeknik att en FRA-tjänsteman var upprörd över brister hos myndigheten. Han skickade därför ett brev till SIUN, myndigheten som granskar FRA. Jag kommenterade saken i detta blogginlägg. Nu ligger brevet uppe här. Vissa uppgifter i brevet har blivit sekretessbelagda av SIUN vilket förklarar varför delar av brevet som lämnats ut av SIUN fortsatt saknas.

Uppgifterna har ett värde för de som trodde att FRAs inhämtning var väldigt avgränsad och smal. FRA-tjänstemannen skriver bl.a. om "storskalig inhämtning" och att "väldigt många sökbegrepp skapas på vaga grunder".

Det är även intressant att FRA riktar spaningen mot hjälporganisationer, vilket skulle kunna omfatta Röda Korset, Amnesty och Läkare utan Gränser. Min kommentar är att allt detta är lagligt med anledning av riksdagens beslut den 18 juni 2008, men det kan ju vara bra om nämnda hjälporganisationer och allmänheten känner till vad lagstiftningen tillåter.

FRAs kommentar till brevet hittar du här. Myndigheten har med anledning av brevet även bett SIUN att granska uppgifterna. Jag noterar att FRA använder formuleringen "ett brev som uppges komma från en nyanställd medarbetare på FRA".

Polisen kan redan idag få information från FRA

Annicka Engblom skriver på Newsmill att flera myndigheter med anledningen av kompromissen den 25 september 2008 fråntagits "möjligheten att ta del av FRA:s information, bland annat Säkerhetspolisen (SÄPO)." Det stämmer inte riktigt. I nu gällande förordning står följande.

9 § Regeringskansliet, Rikspolisstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar.

Berör detta SÄPO? Det framgår av dessa två förordningar att till Rikspolisstyrelsen hör SÄPO. Anders Hall, politisk stabchef hos justitieminister Beatrice Ask, har i en kommentar om den nya lagstiftningen förklarat följande för Ny Teknik.

Information om utländska förhållanden som regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten erhåller genom signalspaning och som har betydelse för terrorismbekämpningen kommer dock även fortsättningsvis att kunna delges Säkerhetspolisen.

SÄPO får alltså ta del av de underrättelser som FRA har, däremot får SÄPO inte inrikta (beställa) spaning från FRA. Det är förmodligen det senare som Engblom vill korrigera även om det inte riktigt framgår av hennes artikel.

Följande replikskifte mellan SÄPOs generaldirektör Anders Danielsson och FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson återger samma förhållande (se sid. 8 i detta protokoll)

Anders Danielsson uppger följande. ... Från den 1 december i år är Säkerhetspolisen totalt avstängd från tillgång till Signalspaning. Det blir nattsvart för Säkerhetspolisens del. Detta är allvarligt.

Ingvar Åkesson uppger följande. Helt nattsvart ska det inte behöva bli.
Försvarets radioanstalt kan överlämna information som man har fått
via inriktningar från Försvarsmakten, regeringen, m.fl. Problemet är att
Säkerhetspolisen inte kan inrikta eller göra inspel när det gäller
sökparametrar m.m.

Engblom beklagar sig över att SÄPO skars bort genom överenskommelsen den 25 september 2008. Jag menar att en starkt bidragande orsak till att detta skedde var att den borgerliga riksdagsmajoriteten och regeringen inte kunde ge raka och korrekta besked om kopplingen mellan FRA och SÄPO. Se t.ex. följande tre nyhetsartiklar som publicerades innan ovan nämnda kompromiss och regeländring genomfördes där SÄPO förlorade möjligheten att inrikta FRAs spaning. Det var svårt att föra en diskussion i sak eftersom regelverket, i form av lagar och förordningar, var och är svårt att förstå. Engbloms artikel kan ses som en illustration över regelverkets otillgänglighet även för riksdagsledamöter, vilket kan vara något för henne att fundera över om hon vill driva igenom en lagändring.