Jag har följt frågan eftersom jag 2005 arbetade som notarie på domstolarna i Blekinge där vi hanterade ett mål som rörde en hyresvärd som hade monterat en kamera i sin hyresgästs badrum och smygfilmat henne. Detta är lagligt om hyresvärden monterar kameran före hyresgästen flyttar in. I målet vid Blekinge domstolar monterade hyresvärden kameran efter att hyresgästen flyttat in och därmed blev det ett grovt hemfridsbrott genom att han olovligen vistades i bostaden för att montera kameran. Filmningen i sig var inte olaglig. När målet överklagades kom Hovrätten över Skåne och Blekinge till samma slutsats. En sådan ordning är naturligtvis helt absurt och därför välkomnar jag regeringens förslag om lagändring.
I SOU 2008:3 dyker rättsfallet från Blekinge upp på sidan 214.
I andra rättegångar har det inte gått att överhuvudtaget ställa smygfilmare till svars. På sidan 215 i SOU 2008:3 kan man läsa följande.I ett annat uppmärksammat fall av smygfilmning hade en hyresvärd utan tillåtelse berett sig tillgång till en ung kvinnas lägenhet och i en ventil i badrummet installerat en kamera som gjorde det möjligt för honom att observera kvinnan. Mannen åtalades för sexuellt ofredande och hemfridsbrott. Såväl tingsrätt som hovrätt dömde mannen endast för hemfridsbrott bestående i att han, i samband med installationen av utrustningen, utan lov befunnit sig i kvinnans lägenhet (Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 30 november 2005 i mål B 218-05). Den svenska regleringen till skydd för rätten att bli lämnad i fred innebär således att man inte får avlyssna någon i smyg men att det däremot inte är straffbart att filma någon i smyg.
Efter detta avgörande har Svea hovrätt åter prövat ett mål om smygfilmning och då funnit att denna inte var straffbar som ofredande. Gärningen bestod i att en man hade monterat en videokamera i badrummet och ställt den på inspelning när hans 14-åriga styvdotter klädde av sig och duschade. Hovrätten konstaterade att den situation som personen avsåg att filma var uppenbart integritetskänslig och att det var frågan om en allvarlig kränkning då flickan endast var fjorton år gammal och dessutom hans styvdotter. Hovrätten konstaterade att det trots detta inte gick att dra annan slutsats av Högsta domstolens praxis än att det i sig inte är brottsligt att filma en person utan vederbörandes vetskap och att något straffrättsligt ansvar för filmningen således inte kan komma i fråga.Naturligtvis finns andra relevanta intressen, som måste beaktas. Därför föreslår regeringen i sin promemoria att man inte ska dömas till ansvar "om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig." I promemorian (sid. 47-48) förklarar regeringen vad som kan vara försvarligt.
Det intresse som fotografen företräder ska vägas mot den enskildes intresse av skydd mot fotografering. Vid bedömningen bör särskilt beaktas om gärningen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse, utgör ett inslag i undervisning eller vetenskapligt arbete eller låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn. Ett exempel på en gärning som kan anses försvarlig är när en journalist eller yrkesfotograf fotograferar i syfte att i media kunna visa att en offentlig person i en bostad begår en mycket klandervärd handling. Detsamma bör som regel gälla när någon fotograferar utförandet av ett brott i det enda syftet att förmedla informationen till behöriga myndigheter. Åklagaren har bevisbördan för att en undantagssituation inte föreligger. Ett blankt påstående om att fotograferingen skett i försvarligt syfte, som inte kompletteras med uppgifter som beskriver de omständigheter som påstås göra gärningen försvarlig, bör emellertid kunna lämnas utan avseende.Det är bra att bevisbördan vilar på åklagaren för att en undantagssituation inte föreligger. Motsatsen hade varit att den åtalade måste visa att en undantagssituation föreligger vilket hade stridit mot bärande principer i den svenska rättsordningen. Regeringen har lämnat ett bra förslag.
Media
DN I SvD I Expressen I Dagens Juridik I Krassman I Johan Westerholm I Mårten Schultz I Juridikbloggen
Man undrar emellertid hur åklagaren skall kunna visa att gärningen inte skett med vetenskapligt eller konstnärligt syfte.
SvaraRaderaEn gärningsman kan ju hävda detta. Vederbörande kanske också kan göra ett sådant syfte åtminstone inte osannolikt (medlem i konstnärsförbund, studerande av någon humanvetenskap, vatten/avlopp etc etc).
Fullständigt knäppt lagförslag som har udden riktad mot teknik istället för handlingar.
SvaraRaderaLåt nu säga att lagen genomförs, tänk dig ett fall med en liknande hyresvärd, men denna gång utan kamera. Pervot bara kikar och kanske gör något onmnbart där bakom sin vägg, han kanske tom. bjuder in sina vänner för samma "upplevelse" där i kikhålet. Detta skulle då fortfarande vara lika tillåtet, för någon kamera förekommer ju inte.
Näe, släpp moralpaniken och koncentrera er på kränkningen det innebär, inte med vilken teknik det utförts.
-Magnus
I anslutning till det Magnus skrivit ovan blir då frågan vad som gäller om kameran enbart varit en atrapp, eller annars inte fungerat. Den upplevda kränkningen kan vara nog så stor, men olagligt är det inte(?)
SvaraRaderaFundera om så bara en liten stund på hur ett dumpat ex. kan använda denna lag mot sin före detta sambo/make/maka. Fruktansvärt fantasilöst av denne lagstiftare.
SvaraRadera"Den som olovligen, på ett sätt som är ägnat att kränka den enskildes personliga integritet, fotograferar ... någon som befinner sig inomhus i en bostad ..., döms för olovlig fotografering till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som olovligen fotograferar ... på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka hans eller hennes personliga integritet som privatperson."
En lagmässig maskburk av stora proportioner som är vidöppet för missbruk i diverse syften. Fotograferar man innomhus i privata bostäder, så kommer varje sparat fotografi att innebära en framtida risk för att bli anklagad för "smygfotografering" om man på något vis har kommit på kant med den avbildade. Skilsmässor som kanske det tydligaste exemplet.
Så aningslöst dumt!
-Magnus
Magnus,
SvaraRaderaDet står ju "och ägnat att allvarligt kränka hans eller hennes personliga integritet som privatperson".
Då blir det ju svårt att i efterhand hävda att bilder i hemmet haft detta syfte. Tror därför inte man kommer att kunna missbruka denna lagtext för att efterkonstruera omständigheter kring bilder tagna i hem.
Det måste då bevisas att detta har varit uppsåtet och syftet med att bilden togs.
@SB: I efterhand kan allting sägas. Hur kan den som blivit fotograferad, som säger sig inte ha vetat om det (smygfoto), sedan kunna säga att de blivit smygfotade och då känt sig kränkt av detta. Jo, när de i _efterhand_ får se bilder. Syftet blir per definition i varje enskilt fall en efterhandskontruktion där ord står mot ord.
SvaraRadera-Magnus
Det skall var förbjudet att fotografera ett människoansikte överhuvudtaget utan personligt medgivande. Och det skall kosta minst 5 års fängelse och straffet skall vara utan "politiska" undantag!
SvaraRaderaDet där med upphovsrätt kanske borde diskuteras lite mer? Stjäler du en bild av mig så............ jag ser att socialisterna har ett dilemma.
SvaraRaderaUtmärkt att detta lagförslag kommer. Men jag undrar över följande formulering i regeringens promemoria:
SvaraRadera"en gärning som kan anses försvarlig är när en journalist eller yrkesfotograf fotograferar i syfte att i media kunna visa att en offentlig person i en bostad begår en mycket klandervärd handling."
Vem är att betrakta som "offentlige person"? Är det klargjort i svensk lag?
- Peter Edholm
Det finns ingen definition som anges i lag. Vi som har förtroendeuppdrag i kommun, landsting och riksdag kan räkna med att tillhöra denna grupp.
SvaraRaderaMin tumregel har alltid varit att om det är Ok för mig att se det. är det Ok att fotografera. Och omvänt, om det är saker som jag inte får dokumentera vill jag inte vara med på hemligheten.
SvaraRaderaI linje med detta skulle jag hellre vilja att lagen, som Anonym 12:41 ovan verkar mena, att det ska se som en förlängning av ens egna ögon. Dvs när man är närvarande utan att lagbrott så är det Ok att ha med sig en kamera och fotografera det man ser (med specifika undantag huvudsakligen rörande militära saker).
För det kan finnas en del situationer där man kan tänkas behöva dokumentera en situation man är i även om omgivningen inte gillar det, och alldeles specifikt om man har en konflikt med personen ifråga. Ett fullständigt uppenbart fall är att dokumentera den andra partens beteende under vårdnadstvister, speciellt där någon part har intermistisk ensam vårdnad (= taget på ofullständigt underlag).
Jag anar att lagen kan tolkas som jag ser på saken, men att den likaväl i praxis kan tolkas annorlunda. Speciellt fallet ovan skulle jag säga kan det vara i högsta grad både motiverat och anses påträngande/kränkande att fotografera.
Typiskt jurister att skapa godtyckliga lagar som det kommer att behövas jurister i framtiden för att reda ut! (Kom inte dragandes med att det inte är jurister som stiftar lagar för det är precis vad det är, måhända bara inte i sin yrkesroll som jurister.)
SvaraRaderaHur många kryphål och krumbukter lämnar inte detta märkliga lagförslag, med utrymmen för både konstnärer och journalister? Däremot förstår jag vilken anställningstrygghet det måste utgöra att detta ska behöva tolkas i all oändlighet.
Det är ju helt vrickat att det ska vara olagligt att låta ett ccd-element titta, men lagligt att låta ett öga titta.
Hur kan en normalt funtad människa tycka att det är ok att styvfarsan sitter och dreglar i sitt titthål men straffbart om han filmar och dreglar efteråt? I min värld borde det självklart vara straffbart att utnyttja fjortonåriga tjejer på detta vis oavsett teknik.
Jag kan dock sätta min högerhand i pant på att denna lag inte främst kommer att användas för att sätta dit snuskgubbar utan snarare i ute i snårskogen av jobbiga samhällselement typ journalister, serietidningsredaktörer och liknande.
"en gärning som kan anses försvarlig är när en journalist eller yrkesfotograf fotograferar i syfte att i media kunna visa att en offentlig person i en bostad begår en mycket klandervärd handling."
SvaraRaderaVarför en journalist? Är det inte försvarligt att vem som helst tar ett sådant foto?
Är specifikt orolig att denna lag kanske kommer kunna missbrukas av polis och väktare i tjänst för att hindra allmänheten att dokumentera övertramp de gör, och senare straffa medborgaren i en rättegång så de lär sig att inte försöka.
@anonym 1:23 em
SvaraRaderaOm du tar med början på den mening som du citerar så står det "Ett exempel på en gärning".
"Ett exempel" innebär att det finns fler situationer där det är lagligt att fotografera, även om det sker i en bostad eller på kränkande sätt.
I promemorian står även följande om fotografering som är påträngade eller närgånget. "Fotograferingen ska vara ägnad att, dvs. typiskt sett, kränka den enskildes personliga integritet som privatperson. Det innebär att fotografering av t.ex. en tjänsteman vid en myndighet i dennes yrkesroll eller en offentlig person i dennes egenskap av företrädare för det offentliga inte omfattas." (sid. 46)
Det innebär att det går alldeles utmärkt för allmänheten att dokumentera övertramp som polis och väktare gör i sin tjänst.
Principiellt (moraliskt) känner jag att det är fel att ta bilder på folk i deras privata svär utan deras implicita medgivande. Men denna lagen verkar gå för långt. Det jag funderar över är om man kan uppnå syftet med enklare medel utan en så instabil lag som denna. I fallen som Mark nämner borde en mindre utvidgning av hemfridslagen och lagarna om avlysning vara bättre mål för updatering
SvaraRaderaChristoffer,
SvaraRaderaAtt förändra någon av bestämmelserna om hemfridsbrott eller olovlig avlyssning verkar mer besvärligt än det nu aktuella förslaget, men alla konkreta förslag är välkomna!
Vi har alltså en regering där folk har förfalskat sina examina, och andra som tycker det är lämpligt att låta sådana få ministerposter.
SvaraRaderaSedan har vi en minister som fotograferats pimplandes rödvin på jouren tillsammans med en journalist. Hon behövde till slut förflyttas snett utåt.
Mot detta som bakgrund får vi alltså ett förbud för privatpersoner att fotografera dylika förfaranden. Endast journalister förhålls denna rätt.
En slump? Knappast.
Nädu herr Klamberg, läs förslaget en gång till så kommer du att se att det inte alls är begränsat till typ. taletter och liknande.
SvaraRaderaBestämmelsen föreslås vidare omfatta olovlig fotografering eller
annan bildupptagning som, oavsett plats, sker på ett sätt som är
påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka
den enskildes personliga integritet som privatperson.
De vill alltså att lagen skall omfatta exakt alla platser, "oavsett plats" betyder just det, att lagen förbjuder påträngande, närgånget eller dold fotografering oavsett plats!
-Magnus
Magnus,
SvaraRaderaApropå att brottet skulle vara begränsat till toaletter, läs mitt inlägg 1.46 em där jag skriver "i en bostad eller på kränkande sätt."
Jo men nu är ju saken den att detta handlar om att det kan vara förbjudet att fota precis var som helst, att tala om platser är fullkoligt irrelevant när förslaget talar om "oavsett plats".
SvaraRaderaAll fotografering kan hädanefter vara riskfylld eftersom någon kan känna sig kränkt.
-Magnus
Magnus,
SvaraRaderaPlats spelar roll. Kraven för att det ska vara brottsligt är högre för andra platser än toalett, omklädningsrum och eller i bostad.
På andra platser finns det högre krav, det ska vara påträngande, närgånget eller dolt samt det ska vara ägnat att allvarligt kränka en persons personliga integritet som privatperson. Även om den är påträngande, närgånget eller dolt är handlingen laglig om gärningen är försvarlig. Vad som är försvarligt har jag redogjort för i blogginlägget, t.ex. fotografering för journalistiska ändamål. Det är alltså både hängslen eller livrem.
Med detta sagt tycker jag ändå att man kan, som du gör, ifrågasätta om straffbudet ska avse andra platser än toalett, omklädningsrum och eller i bostad. Man kan ju säga ja till delar av detta förslag (4 kap. 6a§, första meningen) och nej till andra (4 kap. 6a§, andra meningen).
Här är en riktigt bra artikel om det hela som jag läste i juridisk publikation... tycker den diskuterar saken bra och på ett djupt sätt. Ger hård, och välgrundad, kritik mot förslaget efter en ordentlig genomgång. Länk: goo.gl/wdGI5
SvaraRaderaOm det här går igenom så blir i vart fall jag besviken.