Datalagring och effektivitet

Jag har efterlyst att datalagringens effektivitet utvärderas-jag tror själv att datalagring är effektivt och nödvändigt men saken bör likväl prövas empiriskt.

I SOU 2017:75 ägnas kapitel 7 åt denna fråga. Inledningsvis finns en hänvisning till EU-kommissionens utvärdering från 2011. När denna utvärdering presenterades ansåg jag att den endast innehöll anekdotiska exempel (se avsnitt 5.4 i utvärderingen och min kommentar från 2011) och ingen systematisk utvärdering, jag håller fast vid den uppfattningen. Även SOU 20175:75 innehåller exempel, se sid. 122-125. Den tyska frivilligorganisationen Vorratsdatenspeicherung har 2011 gjort en kvantitativ studie som visar att datalagring inte är effektiv, studien visar lägre uppklarningsprocent av allvarliga brott efter att lagstiftning om datalagring infördes. Samtidigt finns det metodologiska brister i denna studie då korrelation inte är det samma som kausalitet.

Det är bra att exempel från verkliga utredningar och underrättelseoperationer används, men jag tror det vore bra med en vetenskaplig studie, gärna med systematisk och empirisk metodik som kombinerar vad Combs (kvantitativ metod) och  McDermott (kvalitativ metod) har gjort. Jag har skrivit ett bokkapitel där jag diskuterar styrkorna och svagheterna i deras respektive metod, jag argumenterar för att de båda kan användas stegvis: först kvantitativ studie av allt tillgängligt material, därefter kvalitativ studie av det urval av fall som trillar ut från den kvantitativa studien. EU-kommissionen och den svenska datalagringsutredningen har bara gjort det senare och jag undrar hur urvalet av exempel har skett. Min text publiceras 2018.