söndag, juni 10, 2007

Kina och Bildt på samma sida i Sudan

Expressen Sidan 4 Debatt den 9 juni 2007

Kina och Bildt på samma sida i Sudan
Mördandet i Darfur har pågått i fyra år. FN uppskattar att 200 000 människor dött och att två miljoner människor befinner sig på flykt. När Kinas president Hu Jintao nu besöker Sverige, 8–10 juni, borde den svenska regeringen begära att Kina bryter med Sudan. Kinesiska oljeköp och vapenleveranser till regimen måste upphöra och ersättas av en flygförbudszon över Darfur. En permanent medlem av FN:s säkerhetsråd kan inte bryta mot samma organs resolution om vapenembargo gentemot Sudan.

Omvärldens reaktion på övergreppen i Darfur har delvis gjorts beroende av huruvida övergreppen definieras som folkmord. Sudan har ett ansvar att skydda sin civilbefolkning och det internationella samfundet har en skyldighet att agera när regimen i Khartoum inte vill axla det ansvaret.

Regimen i Khartoum har försvårat för såväl FN som internationella brottmålsdomstolens (ICC) åklagare att förebygga och förhindra övergrepp respektive utreda brott. Genom att en effektiv utredning omöjliggörs och ett tillförlitligt faktamaterial saknas beträffande folkmord föreligger en ursäkt för statssamfundet att vara passivt och övergreppen fortsätter. Därmed föreligger vad som bäst kan liknas vid en moment 22-situation: ett ingripande förutsätter ett tillförlitligt faktamaterial och ett tillförlitligt faktamaterial förutsätter ett ingripande. Samma dilemma förelåg under 1990-talet vad beträffar före detta Jugoslavien och Rwanda.

Medan den tidigare, socialdemokratiska regeringen efter starka påtryckningar från borgerliga riksdagsledamöter kom till slutsatsen att övergreppen i Darfur ska behandlas som ett folkmord har Carl Bildt valt en mer försiktig linje och svävar på målet. Genom en interpellationsdebatt den 16 april i år framgick det att Carl Bildt baserar sitt ställningstagande på en rapport från FN:s undersökningskommission för Darfur och att regeringen avvaktar ICC:s bedömning. Domstolens åklagare har i sin tur uttalat att åtalen beträffande Darfur kan komma att omfatta folkmord. Vidare stannar Bildt vid övergreppen 2003–2004. Även om den värsta slakten kan ha passerat sin kulmen försvinner inte skyldigheten att skydda när mördandet, våldtäkterna och flyktingkatastrofen fortsätter.

För frågan om övergreppen i Darfur ska beskrivas som folkmord är både konkreta fysiska fakta och förövarens sinnestillstånd av relevans. Folkmord definieras som handlingar begångna i avsikt att utplåna, helt eller delvis, en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Utöver den som faktiskt utför folkmordet kan även individer och stater göras ansvariga genom medverkan till brottet.

Regimen i Khartoum är trefaldigt ansvarig. Regeringshelikoptrar bombar civila mål. Regimen finansierar och beväpnar Janjaweedmilisen som utför huvuddelen av de brottsliga handlingarna. FN och Afrikanska unionen hindras från att utföra fredsbevarande och humanitära insatser. FN:s undersökningskommission har funnit systematiskt dödande av civila tillhörande vissa stammar. Det framstår som okontroversiellt att det materiella elementet för folkmord är uppfyllt. Tvisten huruvida övergreppen i Darfur utgör folkmord hänför sig framförallt till uppsåtet hos regimen i Khartoum.

Ett starkt indicium vad avser särskilt uppsåt för folkmord kan vara en plan. Ett problem är att dagens förbrytare har lärt sig att inte nedteckna sina avsikter så som nazisterna gjorde i protokollet från Wannseekonferensen den 20 januari 1942 då ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” fastställdes.

Av mål från tribunalerna för före detta Jugoslavien och Rwanda samt den färska domen mellan Bosnien-Hercegovina och Serbien vid FN-domstolen framgår dock att uppsåt även kan härledas från omfattningen och systematiken av övergreppen.

Även ickestatliga aktörer kan utföra själva folkmordet, utan att staten har utfärdat explicita instruktioner. Med stöd av internationell rättspraxis kan Sudan och dess ledare likväl göras ansvariga för medverkan, genom dess stöd till Janjaweedmilisen samtidigt som regimen i Khartoum haft vetskap om att milisen genomfört ett folkmord. En indikation på denna vetskap är att när Dr Mukesh Kapila var FN:s humanitära koordinator i Darfur gjorde han jämförelser med folkmordet i Rwanda. Mukesh Kapila avfärdades av Sudan som lögnare och stödet till Janjaweedmilisen har fortsatt.

FN:s undersökningskommission har uttalat att regimen i Khartoum inte har haft en uttalad policy för folkmord men konstaterar att enskilda individer, inklusive i statsapparaten, kan ha haft ett särskilt uppsåt för folkmord och att frågan om medverkan kan aktualiseras vid en rättslig prövning. Alla väntar på ICC:s åklagare som i sin tur är förhindrad från att genomföra en effektiv utredning.

Kommissionen är alltför försiktig när den uttalar att det saknas ett särskilt uppsåt för folkmord med motiveringen att Janjaweedmilisen inte i samtliga fall har mördat tillfångatagna civila och det talas om bekämpande av uppror. Uppsåtet att förstöra en skyddad grupp behöver nödvändigtvis inte avse hela gruppen utan det är tillräckligt att uppsåtet avser en del av gruppen, vilket illustreras av Srebrenica.

Det finns goda skäl för världssamfundet att behandla övergreppen i Darfur som ett folkmord. Är regeringen beredd att tala klarspråk med Sudan, Kina och därmed bryta sig loss ur folkmordets moment 22?

MARK KLAMBERG
Mark Klamberg är doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet. Har tidigare arbetat som jurist vid ICC. Hans engagemang bottnar i att flera av hans släktingar under andra världskriget blev mördade av nazisterna och deras hantlangare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar