måndag, augusti 25, 2008

Gästinlägg av Ulf Keijer

I folkpartiet finns det många goda medlemmar som kämpar mot FRA-lagen, som kanske inte får den uppmärksamt de förtjänar. En av dem är Ulf Keijer. Han är förmodligen en av dem som inom folkpartiet tidigast började kritisera lagen. Han är medlem i folkpartiet Kungsholmen och sedan några månader är vi med på samma maillista där vi diskuterar FRA-lagen. En av FRA-förespåkarna på denna lista använde John Locke, liberalismens fader, som argument för lagen. Detta var ju naturligtvis helt fel. Här följer Ulf Keijers enormt välskrivna svar som jag fick dela med mig med till er. Det kan ju inte bara försvinna. Längst ner kan ni hitta mitt svar.

Ulf Keijer skriver
Hej,

IT-utvecklingen, och framför allt Webben från 1990-talet och framåt gav en känsla av att nu
skulle individerna få ett instrument som skulle göra dem, om inte jämbördiga med överheten i olika skepnader så ändå betydligt starkare i förhållande till rådande politiska system (d.v.s. demokratins faktiska sätt att fungera), där ”stakeholders” på olika sätt hade skaffat sig fasta positioner, såsom partier, intresseorganisationer, t.ex. facken, LRF, näringslivets toppar i storföretagen, massmedia, kommunerna i viss mån, etc. Den korporativa strukturen var ganska väl befäst i Sverige, samtidigt som de demokratiska formerna naturligtvis var intakta och knappast kunde kritiseras på formella grunder. Ett exempel på detta var de årliga Folk och Försvarsmötena i Sälen. Här fanns alla i den smeten. Almedalen är ett annat exempel. "Tyvärr" har där en del katter smugits sig in bland hermelinerna!

Men Webben erbjöd något radikalt nytt, och skakade om denna för överheten trygga struktur. Men för hur länge?

IT har potential att kontrollera allt vi gör och överheten hämtar successivt in det underläge som man upplever uppstod med IT-utvecklingens explosiva utveckling de senast 10-15 åren. Det är precis i det ljuset man måste se ett liberalt motstånd mot FRA-lagen. Lagen utvidgar regeringens och myndigheternas handlingsutrymme på obehagligt sätt, genom nya begrepp och gummiparagrafer. "Yttre militärt hot" ersätts med "Yttre hot" som motiv för signalspaning. Olika myndigheter skall kunna begära tjänster hos FRA. FRA skall också kunna åta sig uppdrag mot ersättning. Vilka uppdragsgivare och vilka sökbegrepp som då får användas är ospecificerat. Ett minimikrav vore att i lagen räkna upp vilka områden och med vilket syfte som spaning får ske på det civila området. Därmed skulle det vara enklare för granskare att följa upp om lagen följts och naturligtvis för medborgarna hur lagen är tänkt att fungera.

Överheten, nationalstaten Sverige, den svenska modellen, vårt korporativa samhälle, är trängt mellan å ena mellan globaliseringens förändringskraft (som det är svårt att göra något
åt för regeringen och dess funktionärer) och de enskilda medborgarnas nya möjligheter till att vidga sina handlingsmöjligheter, inte minst med hjälp av den nya kommunikationsteknologin (som man kanske kan göra något åt) . Medborgarnas ökade potential kan regering och riksdag försöka stävja, eftersom man sitter på lagstiftningsmonopolet enligt demokratins spelregler. FRA lagen med den uppenbara udd som utan tvivel finns riktad mot den enskildes integritet, trots mycket fagert tal, kan mycket väl ses som ett uttryck för den osäkerhet som ledningen i Sverige känner och som man naturligtvis vill reducera så långt det går. Hade man enbart velat signalspana per kabel mot Ryssland, som tidigare i samverkan med USA, hade det funnits betydligt enklare sätt att lösa det problemet, och utan den uppståndelse som nu kommit att ske.

Den stora risken med den lag som vi nu har fått att är att aptiten växer medan man äter. Spana på och fler och fler möjliga brottslingar kommer man kanske att hitta. Men lagstiftningen kan också påverkas av att vi inser att vi har mycket goda spaningsmöjligheter. Skräddarsydda regelverk, riktade mot vissa specifika målgrupper (läs väljargrupper) kan införas, eftersom missbruk i princip kan kontrolleras. Vi vet att det sker glidningar i uppfattningar om vad som är rätt och riktigt. På 1970-talet var samkörning av register som insamlats på olika sätt absolut tabu. De minnesgoda kanske kommer ihåg folk- och bostadsräkningarna på 70- och 80-talet. Det fick upphöra för folk protesterade mot den tidens intrång i vad som då upplevdes som den privata sfären. Det fanns en storebrorsdebatt då också. Nu är samkörning högsta visdom hos riksdagen, som anser att samkörning är viktigt för att "upprätthålla respekten för lagstiftningen" (d.v.s. för det man själv hittat på och inte fungerar som man räknat med)..

Folkpartiet kan inte överlåta åt (mp) och (v) att driva integritetsfrågorna. Fortfarande har väl folkpartiet en frihetlig ådra. Den sätts på prov just nu. En ny utredning är det krav jag anser folkpartiet måste driva. Och snegla - inte så lite - på integritetsskyddskommitténs slutbetänkande. Det har blivit lite olyckligt att den större frågan om individens integritet har
kommit i skymundan av FRA-debatten. Egentligen borde integritetsfrågorna lösas först
lagstiftningsmässigt och därefter spaningsfrågorna i en ny FRA-lag.

Ulf Keijer

Mitt eget svar
Jag tog den enkla vägen via wikipedia och skrev följande:

John Locke tog avstånd från Thomas Hobbes, när den senare förespråkade absolut monarki, "som Thomas Hobbes anvisat som den enda räddningen från 'allas krig mot alla' i naturtillståndet."

John Locke menade att "[n]aturtillståndet är inte ett krigstillstånd. Redan före staten finns en naturrätt, som var och en har över sin egen person och sin egendom. Men i avsaknad av en allmän lag och en gemensam rättsskipning blir naturtillståndet ett tillstånd av osäkerhet och bristande rättsskydd. Därför träffar medborgarna en fri överenskommelse om upprättandet av en statsmakt. Den överenskommelsen förnyas i tysthet av var och en när man uppnår myndighetsåldern och intar sin plats i en viss stat. Eftersom statsfördragets syfte är värnandet av individernas frihet kan det inte, såsom Hobbes lärde, innebära att man avstår från denna frihet. Statsmakten måste därför förbli i folkets händer. Folkets vilja tillkännages genom majoritetsbeslut, vilka bör gå ut på att värna individernas rätt och frihet."

Tack för att du fäste min uppmärksamhet vid Locke, liberalismens fader, han ger oss utmärkta argument mot FRA-lagen och att makthavarna ska följa folkets vilja.

Mark

13 kommentarer:

  1. Anonym9:53 em

    Mark Klamberg skriver, "Tack för att du fäste min uppmärksamhet vid Locke, liberalismens fader, han ger oss utmärkta argument mot FRA-lagen och att makthavarna ska följa folkets vilja."

    Och vad vill folket?

    Majoriteten vill ha en, eller fler, myndigheter som bekämpar brottslighet, helst hindrar brott från att begås, men särskilt _kan_ utreda saker och ting när brott har begåtts.

    Majoriteten vill ha signalspaning mot yttre hot, särskilt militära. Detta betyder att den som åläggs att bedriva denna spaning _kan_ göra det.

    Det minsta man kan anta, i alla fall, är att majoriteten godtar inskränkningar, så länge dessa är proportionerliga, för dagen.

    Således är frågan på vilket sätt dessa sker, och i vilken utsträckning ... för dagen. (Majoriteten tycker tydligen att detta ska göras av staten, och inte av privata aktörer.)

    Om man inte, åtminstone försöker, sätta saker och ting i dess rätta kontext, så blir det därefter. Herrarna Hobbes och Locke, utgick ifrån premisser/problem som fanns för deras dag, inte våran dag. (Dvs det var inte direkt några sk "absoluta sanningar" dom kom på.)

    Hmm, "vi" vet alltså vad staten ska tillåtas göras, men inte hur och i vilken utsträckning.

    En sannolik hypotes är att en klar majoritets representanter accepterar "FRA-lagen" efter diverse tillägg, dvs att "FRA-lagen" efter tillägg, ändringar, då uppfyller vad som anses vara proportionerligt hos majoriteten. Om så är fallet, då tordes man ha sett till att en och annan (bättre) ändring genomförts snarare än att endast propagerat för skrotandet av lagen (men då måste man ju ha satt sig in i vilken ändringar som kan göras. Och det är ju kontentan av majoritetens vilja man ska gå efter, trots allt. Så länge man engagerar sig åt demokrati, i alla fall.)

    //ST

    SvaraRadera
  2. Anonym10:39 em

    Jag insåg precis att jag skrev ett specialarbete sista året i gymnasiet om datorvirus och hackers.

    Min dåvarande handledare "tvingade" mig ha med ett kapitel om FAS-90 som då (89-91) var på tapeten, jag kommer inte direkt ihåg vad det handlade om men Googlade på det.

    Hittade en motion av två moderater om att riva upp hela FAS-90, de skriver:

    "FAS 90-projektet måste avbrytas. Sjukfallsregistret kommer att göra mer skada än nytta. Riksförsäkringsverket håller sedan 1983 på att bygga upp ett omfattande datasystem. Det kommer att utmynna i Sveriges största och mest integritetskänsliga dataregister hos 440 lokala försäkringskassor. Detta innan vare sig integritetsfrågorna eller andra rättsliga frågor som är förknippade med den planerade förändringen av verksamheten inom
    socialförsäkringens område har utretts ordentligt."

    Länk finns på: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=1990/91&bet=Sf287

    Kanske nått man kan stoppa under näsan på dagens moderater? Ska se om jag kan grotta lite mer i detta, det är ju extra roligt om man kan lära av historien :-)

    SvaraRadera
  3. Anonym10:46 em

    Det är inte modernt att prata om något så löjligt som integritet...

    Jag kommenterade så här på Rickfalkvinge.se:

    Jag kopierar gärna hit för det är angeläget.

    Läs den här artikeln av juris doctor Mårten Schultz om integritet :
    http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/Integritetsskyddet-har-lag-status/

    Ta tid på er. En halvtimma eller så. När ni läst färdigt vet ni MYCKET MER om integritet än Odenberg eller Tolgfors någonsin kommer att förstå!

    Sedan undrar jag vad det är för "signal" som ska spanas på i kablar???

    SvaraRadera
  4. Anonym10:50 em

    Haha. Det borgliga motståndet mot FAS-90 (FAS 90) var tydligen ganska stort just pga integritets aspekterna :-)

    Myn kan hitta mycket sjysst om man söker på riksdagen.se:

    Vad sägs om följande:

    "Integritetsfrågorna i samband med FAS 90 är heller inte lösta. Det nya datasystemet innehåller en rad integritetskänsliga uppgifter. Alla boende i Sverige skall finnas med i registret. Det blir mängder med uppgifter som kommer att lagras, uppgifter som kan vara känsliga. FAS 90 är ett system som för den enskilde kan vara svårt att överblicka."

    Från Motion 1990/91:Sf353 Förnyad socialförsäkring:
    http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GE02Sf353

    De som som har skrivit under är:
    Sigge Godin (fp)
    Barbro Sandberg (fp)
    Maria Leissner (fp)
    Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

    Inga sitter kvar nu, men det kan aldrig vara fel att visa på hur man resonerade då inom Folkpartiet.

    SvaraRadera
  5. Anonym12:03 fm

    hans j,

    Personligen skulle jag nog hålla med Herrar som Toglfors, och Åkesson att Herr Schultz inte har förstått "signalspaning" utifrån FRAs uppdrag att insamla generella "utländsk baserade" underrättelser för analys för att kunna göra riskanalyser.

    Kontentan hans är, åtminstone någorlunda, rätt, om man utgår ifrån den typ av brottsutredning som polisen håller på med.

    Någorlunda, mest pga, "Min integritet blir kränkt om staten samlar på sig personlig information om mig även om den aldrig används."

    Herr Schultz verkar inte skilja på sak och sak i sin artikel. Det är trots allt inte kränkande, idag, att staten samlar på sig information även om den inte används, kränkande blir det om det _inte_ finns ett reellt behov av den informationen, (och, tydligen, hur informationen insamlas.)

    Samhället är ju trots allt uppbyggt kring väldigt mycket personlig information av alla som lever i samhället. (Skulle ju inte gå att utbetala bidrag om staten inte hade tillgång till information som _potentiellt_ är kränkande information. Men användningen av den informationen är något vi accepterar därför att det skulle bli ohållbart om vem som helst kunde få bidrag utan att kunna kontrollera om personen var berättigad till bidrag. ;-)

    Den generella signalspaningen som FRA ska ägna sig åt, vill majoriteten att någon ägnar sig åt (FRA, eller MUST och SÄPO, t ex) så behovet finns för den generella signalspaning det är "alla" överens om, det är frågan om hur denna signalspaning ska genomföras som ingen verkar kunna enas om. (Per de facto blir ju då "alla" villiga att kompromissa om sin integritet, eller minskade frihet i Internetskablar. :-()

    //ST

    SvaraRadera
  6. Det är flera inlägg från "anonym". Det är helt ok att vara anonym på denna blogg, men jag skulle föredra om ni kunde använda en signatur så man kan skilja er åt. Naturligtvis vore det ännu bättre om ni skrev ert namn, ni kan ju mycket väl skriva från regeringskansliet, en PR-byrå eller FRA. Jag får detta intryck av det första inlägget. Hittils är det bara Mikael Odenberg som vågat stå med sitt namn och kritiserat mig på denna blogg, hatten av för Mikael Odenberg i detta avseende, även om jag tycker att han har fel. Jag tar gärna debatter med FRA-förespråkare, hör gärna av er.

    Jag tänker likväl bemöta alla kommentarer i sak.

    I opinionsmätning efter opinionsmätning är det fler som är negativa till denna lagstiftning än de som är för. Jag skulle vara mot denna lag och åberopa klassiska liberaler även om jag var i minoritet. Du får gärna citera liberaler, men du kommer inte hitta någon som påstår att ”Krig är fred”, ”Frihet är slaveri” och ”Okunnighet är styrka”. Det är slagord som jag tycker passar in på regeringen i FRA-frågan.

    SvaraRadera
  7. Anonym,
    Jag och min kollega docenten Mårten Schultz väljer olika sätt att kritisera denna lag, vilket jag tycker är positivt. Det vore tråkigt om alla förde fram samma kritik när det finns så många bra argument mot denna lag. Jag håller dock med Mårten att kränkningen eller intrånget sker när staten samlar på sig våra mail.Jag vill ha dem för mig själv. Jag är inte som du skriver en del av dessa "alla" som vill ge upp sin inetgritet och brehemlighet. Om "alla" vill lämna över sin kommunikation till staten så kan ju FRA-lagen skrotas så kan FRA ha en e-postadress istället dit de som önskar skickar kopior på sina mail.

    SvaraRadera
  8. Anonym,
    Jag och min kollega docenten Mårten Schultz väljer olika sätt att kritisera denna lag, vilket jag tycker är positivt. Det vore tråkigt om alla förde fram samma kritik när det finns så många bra argument mot denna lag. Jag håller dock med Mårten att kränkningen eller intrånget sker när staten samlar på sig våra mail. Jag vill ha dem för mig själv. Jag är inte som du skriver en del av dessa "alla" som vill ge upp sin integritet och brevhemlighet. Om "alla" vill lämna över sin kommunikation till staten så kan ju FRA-lagen skrotas och så kan myndigheten ha en e-postadress istället dit de som önskar skickar kopior på sina mail.

    Du får gärna skicka dina mail redan nu, myndighetens adress är fra@fra.se. Jag som FRA-motståndare avstår då jag vill ha mina mail för mig själv.

    SvaraRadera
  9. Anonym7:58 fm

    @Anonym eller anonymous:

    Det blir lättare att referera i ett svar om åtminstone några slumpsiffror sätts till anonym-delen .. t ex Anonym543 eller nåt.

    En "anonym" håller med Tolgfors men jag förstod inte vad du ville ha fram?

    Vad är det för signal som ska spanas på?

    Vad jag är ute efter är att det INTE GÅR att "signal"-spana i kabel. Då är det också onödigt och förvillande att blanda ihop ett sådant begrepp med ett annat nämligen AVLYSSNING.

    Enligt min mening kallar FRA det som går i kabel för "signal" bara för att DE ska vara de som gör AVLYSSNINGEN. Kallar vi det som går i kabel för spannmål så ska jordbruksdepartementet göra AVLYSSNINGEN.

    Definierar vi de ord som vi använder så hyffsas debatten och det blir klart var skiljelinjen går:

    1. Det är OK att "signal"-spana i etern mot främmande makt.

    2. Det är INTE OK att "signal"-spana i kabel. Det GÅR INTE heller - i kabel är det AVLYSSNING.

    Så alltså vad är det för "signal" som ska spanas på i kabel?

    SvaraRadera
  10. Anonym12:14 em

    Visst finns det redan många register med data om hälsa, inköp etc., men att därifrån ta steget till att börja avlyssna vad människor säger, tycker och känner är ett ganska långt steg. Avlyssning ger en helt annan möjlighet att förstå och skapa sig en sammansatt bild av en individ och är således ett mycket allvarligare intrång i integriteten.

    SvaraRadera
  11. Anonym2:24 em

    Det är flera olika "rättigheter" som kan kränkas, och vi bör skilja dem åt för att bringa klarhet i debatten.

    Det ena är kränkningen av enskildas privata kommunikation. Post- och telehemligheten är entydigt definierad i lag, liksom vad som fordras för att det allmänna skall få åsidosätta densamma. Både fysiska och juridiska personer åtnjuter här samma rättighet.

    Det andra är kränkningen av enskildas personliga integritet. Den är mindre väl preciserad i lag, och ordet "integritet" används dessutom i allmänt språkbruk på ett sätt som i hög grad skiljer sig från lagens. Jag väljer här att resonera utifrån den juridiska definitionen. Endast fysiska personer tillerkänns personlig integritet.

    FRA-lagen kränker båda dessa rättigheter. Först telehemligheten, genom att kommunikationen avlyssnas utan annat skäl att den faktiskt äger rum och förmedlas i tråd. Sedan den personliga integriteten, genom att personuppgifter samlas in och behandlas för oklara eller ej önskvärda syften.

    De båda kränkningarna är formellt oberoende av varandra. Avlyssning av ett företags affärskorrespondens (eller en ambassads rapporter hem till sin regering) kan ske utan att några personuppgifter behandlas, men telehemligheten kränks likväl. Omvänt, så kan information som i och för sig är offentlig inhämtas ur öppna källor såsom massmedier och myndighetsregister, men sammanställas och bearbetas på sätt och för syften som ändå kränker den personliga integriteten. Den ena kränkningen ger inte automatiskt den andra, men de försvarar inte heller varandra.

    Det räcker alltså inte att hitta en opinion som accepterar "kränkningen" för att den skall kunna tillåtas, då det i själva verket är fråga om två kränkningar. Ett inbrott i en privatbostad kan inte tolereras bara för att inbrottstjuven var omtänksam nog att ta av sig skorna vid dörren och inte hittade något värdefullt att stjäla. Att säga "integriteten är inte kränkt, alltså är avlyssningen ok" är som att säga "vi har våra smycken kvar, alltså var inbrottet ok". Att det ena av två brott inte begåtts förringar inte allvaret i det återstående brottet.

    När rentav ett stort antal riksdagsledamöter inte förefaller fästa större avseende vid frågans olika aspekter än vad man som läsare kan ge uttryck för när man besvarar en vanlig webbfråga med ja eller nej, då anser inte jag att de är mogna att ta något beslut alls.

    SvaraRadera
  12. Anders,
    Du har uppmärksammat mig på denna distinktion tidigare och jag har försökt arbeta in det i mina texter. Ska försöka mera. Jag tycker din distinktion är relevant.

    SvaraRadera
  13. Anonym2:44 em

    Mark, Anders:

    En väldigt trevlig sak med Mark's blogg och de flesta andra också är att vi adlar varandra. Det är underbart att få se välunderbyggda synpunkter och presentationer framförda på ett utvecklat och färdigt sätt. Det sporrar en till att själv använda korrekt språk och att kolla fakta först.

    Jag känner att jag själv i min upprördhet någon gång glömmer något ord i en mening eller kanske inte faktakontrollerar till 100%. Det känns ibland som att det inte ges och finns tid till annat än att slå direkt "från höften".

    Detta är också någonting som Regeringens hantering av frågan medfört. De hävdar säkert att det funnits lång tid att framföra synpunkter, men sanningen är snarare att politikerna brustit i att föra ut politiken till de som de representerar och de som berörs nämligen medborgarna.

    Kan någonting gott komma ut av allt detta är det kanske en lärdom om hur demokratin borde fungera.

    Att lagen ska upphävas är ju klart men vi har då inte vunnit någonting annat än att vi är tillbaka där vi var för några månader sedan.

    Det som då återstår är att få till ett bättre arbetssätt för demokratin som samhällsskick!

    SvaraRadera