torsdag, mars 04, 2010

Vad ska förändras i EUs datalagringsdirektiv?

DN skriver idag på ledarsidan att Sverige bör arbeta för en förändring av EU:s datalagringsdirektiv. Kritik riktas mot att det inte finns skydd för privatlivet i datalagringsdirektivet och ledarsidan anser att det är orimligt att det enbart hänvisas till Europadomstolens praxis.

Den tyska författningsdomstolen underkände inte skyldigheten för teleoperatörerna att lagra utan det tyska regelverket avseende hur uppgifterna får användas. I direktivet anges det att frågor om hur myndigheter ska få tillgång till och få använda uppgifterna ska regleras på nationell nivå. I Sverige handlar det bl.a. om bestämmelserna i 27 kapitlet rättegångsbalken om teleövervakning, 6 kap. 22 § tredje stycket lagen om elektronisk kommunikation och polisdatalagen.

Då uppstår den naturliga frågan, på vilket sätt ska EU:s datalagringsdirektiv förändras och skydd för privaltliv införlivas i datalagringsdirektivet? Vill DNs ledarsida att man ska reglera villkoren för användning av straffprocessuella tvångsmedel och bearbetning av data på EU-nivå? Ska rättegångsbalken och polisdatalagen ändras efter instruktioner från Bryssel? Ska det skapas ett parallellt regelverk bredvid den stränga praxis som Europadomstolen mödosamt skapat (se avsnitt 3.1 i denna artikel)? Ska det bli de brittiska reglerna där 792 organisationer kan få ut uppgifterna, inklusive kommunledningarna på 474 orter? Är det inte bättre att vi först skaffar oss en egen uppfattning om vad som kan göras i den svenska lagstiftningen vad avser uppgifternas användning och bearbetning innan vi lämnar över även dessa frågor till EU? Några av dessa frågor behandlas i Polismetodutredningen och Juridiska Fakultetsnämnen vid Stockholms Universitet har lämnat sitt inlägg i debatten här.

Om man inte tycker att det ska vara någon tvångslagring alls så får man driva det, men jag uppfattar inte att detta är DNs position. Maria Abrahamsson, Anna Troberg och Christoffer Fagerberg verkar veta vad de vill, direktivet ska avkaffas. Den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström ska göra en översyn av direktivet, men jag tror inte hon kommer föreslå att direktivet ska avskaffas.

3 kommentarer:

  1. Sakligt och intressant som vanligt. Men just nu sitter jag mest och funderar på var Cecilia Malmström hittade uppgiften att endast brott med strafffminimum om 5 år skulle omfattas av direktivsparad information. Har hon tillgång till npågon rättskälla som jag inte har läst eller hittade hon på?

    SvaraRadera
  2. Jag missade det. Jag vet inte var uppgiften om fem år kommer från. Det regleras på nationell nivå.

    Enligt gällande svensk lagstiftning för teleövervakning (27 kap. 19 § RB som kommenteras i Trafikuppgiftsutredningen, SOU 2007:76) kan trafikuppgifter lämnas ut till polisen för brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader.

    Polismetodutredningen som i ett delbetänkande utreder utlämning av elektroniska uppgifter föreslår ingen höjning till 5 år.

    Om någon hittar en bestämmelse om fem år i direktivet eller i svensk lagstiftning så får ni gärna posta det som en kommentar här

    SvaraRadera
  3. Jesper9:02 fm

    Tack för att du orkar fortsätta påminna om polimetodutredningen, förr eller senare kommer frågan att flyga (hoppas jag, av det jag förstått av dina utmärkta kommentarer till den). Än så länge verkar det dessvärre som om de enda som tycker att frågan är viktig jagar FRA, datalagringsdirektiv, IPRED och Netopia.

    SvaraRadera