söndag, november 02, 2008

Världen blir tryggare med Obama vid rodret

I den amerikanska presidentsvalsdebatten presenterar John McCain sig som det trygga säkerhetspolitiska valet. Svenska borgerliga debattörer som Johan Ingerö och Dick Erixon verkar driva samma tes.

Jag hävdar motsatsen. Barack Obama var en av få amerikanska politiker som argumenterade mot ett angrepp av Irak före själva invasionen 2003. Det är ett tecken på att Obama kan hålla sig kylig och rationell men samtidigt värdestyrd i svåra situationer. Det är en sådan president som behövs i Vita Huset.

Jag anser liksom Barack Obama att väpnade interventioner kan användas för förhindra folkmord och allvarliga brott mot mänskligheten, men det var inte aktuellt i Irak 2003. Jag hade inte haft några invändningar om USA med vapenmakt hade avsatt Saddam Hussein med våld i samband med gasattackerna 1988 mot den kurdiska staden Halabja. USAs angrepp 2003 var 15 år för sent.

Utan att göra några andra jämförelser med Obama, så har jag liknande erfarenhet av att gå emot strömmen vad avser Irakfrågan då jag närmast ensam inom folkpartiet argumenterade mot angreppet 2003, såväl före som direkt efter. Det innebär inte att vi måste ställa oss på samma sida som religiösa fundementalister och självmordsbombare, vilket jag skrivit om i Aftonbladet.

Vi ska bevara huvudregeln i FN-stadgan som anger att FN-mandat ska finnas när omvärlden vill förhindra folkmord eller motsvarande handlingar med våld. I nödvärnssituationer anser jag att en sådan intervention kan ske även om FN:s säkerhetsråd är blockerat genom veto. Detta gäller endast nödvärnssituationer och inte vid en allmän önskan av regimförändring i ett land med auktoritärt styre. Demokrati kan inte tvingas fram på spetsen av en bajonett.

Per Svensson skriver följande i en mailväxling återgiven i Sydsvenskan. Mailväxlingen är mer tydlig i denna pdf.

Irakriget har inneburit att en av 90-talets stora liberala landvinningar har komprometterats, kanske ohjälpligt. Jag tänker då på den för inte så länge sedan brett accepterade tanken att individers rättigheter väger tyngre än regimers, det vill säga att det är legitimt för omvärlden att intervenera i stater där det pågår folkmord eller där de mänskliga rättigheterna på andra och fundamentala sätt satts ur spel. Erfarenheterna från Bosnien och Rwanda hade tvingat världen att acceptera denna princip, den så kallade liberala interventionismen. George Bush har nu smulat sönder den. Det är en katastrof.
Johan Norberg är inne på samma spår i samma mailväxling.

Det vi lärt oss – igen – av misslyckandet i Irak är att vi inte kan bomba fram demokrati, det var en felaktig triumfatorisk idé. Liberala institutioner måste växa fram ur en inhemsk utveckling för att verkligen slå rot. Därvidlag är Tyskland och Japan undantag delvis för att de redan hade en historia av modernisering med vissa liberala inslag, dels med de specifika omständigheterna som följer av totalt nederlag i ett angreppskrig och en lång, benhård ockupation. Men liberal interventionism kan fortfarande fungera för att hindra akuta människorättsbrott. Bomber må vara dåliga på att bygga upp, men de är bra på att förstöra saker - även dåliga saker. Det kommer bli svårare att få opinionen med sig för att hindra ett nytt Rwanda på grund av Irak, men det beror på en sammanblandning, inte på en logisk följd.
Mot bakgrund av den närmast ensidiga ställningstagandet 2003 bland borgerliga politiker för Irakkriget välkomnar jag att liberaler som Per Svensson och Johan Norberg tar avstånd från de ibland katastrofala inslagen i amerikansk utrikespolitik. Jag är övertygad om att Obama är den mest lämpade kandidaten för att trovärdigt återföra USA till rollen som en fyrbåk för demokrati och jämlikhet.

Media och bloggar om USA-valet
DN1, DN2, SvD1, SvD2, Expressen, Aftonbladet, PromeMorian, Annie Johansson, Mitt i steget

19 kommentarer:

  1. Att hålla huvudet kallt i pressade situationer är en viktig egenskap för politiker. Självfallet kan mnan ändå ha ett starkt engagemang.
    I själva verket är en kombination av dessa genskaper nog det bästa.

    Det hedrar dig Mark att du höll huvudet kallt när förvånaNDE MÅNGA alltför snabbt ställde upp och hyllade Bush.

    dELS höll ju inte skälen (de angivna) till invationen dels borde det ha gått att få bort
    Saddam Hussein på ngt annatsätt. Utan att det drabbat en massa oskyldiga.

    SvaraRadera
  2. Anonym5:45 em

    Jag håller med till 100% i allt du skriver. Jag vill tillägga att gasattacken i Halabja visar på hur USAs utrikespolitik ibland styrs av tillfälliga intressen och att stödet till diktatorer är okay så länge som det gagnar amerikanska intressen i regionen.

    SvaraRadera
  3. Anonym7:24 em

    De borgerliga debattörer som de senaste åtta åren tävlat i vem som kunde älska Bush-administrationen mest reservationslöst borde i anständighetens namn erkänna att de hade fel och be om ursäkt.

    Själv var jag för Irak-kriget 2003 men svängde 180 grader - tyvärr först efter över ett år av ockupation. Som tur är kan jag skylla på att kriget startades och motiverade med lögnaktiga och förfalskade argument.

    Vill man inte erkänna att man gjorde en missbedömning kan man som sagt var skylla på att Bush/Cheney/Rove-administrationen lurades.

    PS. Är det någon som vet om Carl Bildt någonsin har erkänt ett misstag (exemplelvis hans stöd för Irakkriget och Bush i valet 2004)? Dags att ändra på det nu?

    SvaraRadera
  4. Bildt har inte svängt. Jag har skrivit en artikel på SvD Brännpunkt om det.

    http://klamberg.blogspot.com/2007/04/svd-brnnpunkt-sverige-flrtar-med-kriget.html

    SvaraRadera
  5. Anonym11:49 em

    Svenska högern älskar McCain för att han är höger men låtsas att de stöder honom för att han är erfaren och stabil i utrikespolitiken. I själva verket vet de naturligtvis att Mccain är en obalanserad virrpanna, men det struntar de i eftersom han är längre åt höver än Obama. "Bomb, bomb, bomb Iran", det är McCains stabila utrikespolitik.
    Ett av flera glädjeämnen ifall Obama vinner blir att se Dick Erixons raseri.

    SvaraRadera
  6. Mark:

    Såg du i så fall oljan som ett skäl, kanske det främsta och egentligen enda skälet, till USA:s invasion/intervention/ockupation/demokrati-införande aktion i Irak?

    Jag läste ut Gunnar Lindstedts "Olja - jakten på det svarta guldet när världens oljekällor sinar" igår, i vilket bland annat detta nämns. För övrigt en lättläst och personlig bok jag rekomenderar er att läsa om ett synnerligen viktigt och världsomstörtande, men kanske samtidigt och dessvärre förtiget ämne - peak oil.

    SvaraRadera
  7. Anonym2:56 fm

    Bloggkapning på G. Håll till godo (jag lovar att inte göra om det).



    Kriget i Irak är geopolitiskt, som alla USAs krig varit, ja i stort sett alla krig genom hela den mänskliga historien. Att det sedan låter annorlunda i propagandan är ju också fullt naturligt, en beslutsfattare måste ju kunna motivera sina beslut. Ytterst behövs en medgörlig opinion, annars går det inte, såvida beslutsfattaren inte är en absolut diktator.



    Först, innan jag spinner vidare på Irak, vill jag klara ut lite om geopolitiken de senaste hundra åren. Men jag börjar med att dryfta att jag i stort sett inte tycker att vi har haft något andra världskrig, en förvånande ståndpunkt tycker nog många. Men jag bygger det geopolitiskt på att jag bara ser det vi kallar för det andra som en förlängning på det första, detta eftersom "vinnarna" av det första inte förstod att vinnarna av ett krig fortfarande måste kunna leva tillsammans med förlorarfolket såvida inte ett folkmord skett. Hade inte Tyskland behandlats så illa vid Versaillesfreden, så hade inte Hitler kommit till makten till att börja med, och några krav om "lebensraum" med annektering av grannländer hade inte skett.



    Vi här i väst lider också lite till mans fortfarande av kalla-krigs-propagandan gällande Sovjetunionen. Men både den och warsawapakten dog 1991, det är faktiskt länge sen nu. Men somliga verkar fortfarande ha svårt att komma över det, att man saknar den tiden inom vissa säkerhetstjänster kan jag förstå, det gav ju dem jobb, positioner och mat på bordet sas. Men tyvärr lever rysskräcken kvar även hos en del vanligt folk än idag, indoktrineringens ränder kan vara svåra att få ur. Bilden vi fick oss till livs om Sovjet var hårt vinklad. Ryssland är ingen tekniskt eftersatt nation, har aldrig varit det, inom vissa områden är de dessutom världsledande, som rymdteknik, raketer, vapen och viss medicinteknik (t ex. laser-operationer som de sysslat med sedan 70-talet). På kommunisttiden så kom dock väldigt lite av det folket till del. Ryssen behövde inte direkt svält, men hade det knappast särskilt bra heller. Men när oligarkerna tog över så svalt det ryska folket, de hade det väldigt svårt och Ryssland hamnade ned på ekonomiska nivåer i sas. Afrika-klass, världsbanken fick rycka in och tom. lilla Sverige skickade både pengar och humanitär hjälp. Resten av världen bävade för vad som kunde ha skett med Rysslands tusentals kärnstridsspetsar. Putins hårda nypor blev nödvändiga, för oss alla. Två steg framåt, ett tillbaks. Men Ryssland har repat sig på ett mycket remarkabelt vis, från att ha legat på bottennivåer i världsrankningen så hittar man dem nu i topp tillsammans med Kina, Japan och Tyskland (USA får Jumboplatsen av 188 listade länder idag).



    Mackinder.. Detta är något man måste förstå för att kunna greppa geopolitiken, den smutsigaste av all politik, där allsköns rävspel försiggår. Alla länder har geopolitiska intressen, Sverige inget undantag. Den viktigaste pusselbiten i geopolitiken de senaste hundra åren, sedan industrialismen tog fart ordentligt, är frågan om energi. Olja, gas, kol, vattenkraft och i viss mån skog. Därefter andra naturtillgångar såsom odlingsbar jord, malm och mineraler osv.. Det är faktiskt bara en handfull länder i världen som kan sägas vara helt och hållet självförsörjande, Ryssland, Brasilien och Turkiet är tre exempel av dem. Kina, Indien och USA hör inte dit.



    Gammalt tillbaks, innan järnvägen och förbränningsmotorn, när det var häst o vagn som gällde på landbacken, så var det herravälde över haven som krävdes för att bygga imperium. Det var enda sättet att transportera varor effektivt, i synnerhet då de man inte hade själv men ändå hade behov av. Det herraväldet hade hade England och det brittiska imperiet. Men så kom järnvägen och oljan. Tyskland var de första att anamma industrialiseringen och oljan fullt ut, de började dessutom bygga järnväg till mellanöstern, givetvis via balkan. Tysk industri blev en svår konkurrent. Tyskarna började också köra skjortan av de brittiska långsamma rykande kolskorvarna på haven. England förlorade herraväldet över haven. En ung Winston Churchill sade före första världskriget, när han var first lord of the admirality, då England närmast i panik började konvertera krigsfartyg men även handelsflotta från kol till olja:



    We must become the owners or at any rate the controllers at the source of at least a proportion of the oil which we require.



    Där blev oljan till en del av den nationella säkerheten (imperiella i Englands fall). Skotten i Sarajevo föll och resten är historia. Efter första världskriget formulerade Mackinder sina rader:



    Who rules East Europe commands the Heartland;

    Who rules the Heartland commands the World-Island;

    Who rules the World-Island commands the world.




    Detta är geopolitiken i sin mest förenklade och komprimerade form, och den gäller i högsta grad än idag. Både Ryssland och Kina har klart uttalat att de accepterar en multipolär värld, men det kan man inte säga om USA som under rätt lång tid siktat på en unipolär dominans, med vapenmakt om så behövs. Det vi ser hända inom SCO (Shanghai Cooperation Organisation) är något stort, mycket stort. Här i väst så tror vi ju att Ryssar o Kineser var bundisar genom att de på sovjettiden båda var kommunistiska. Men ryssar o kineser har ofta legat i luven på varandra, och har inte alls varit särskilt vänskapliga, även om de inte krigat. Men det förändras nu, genom SCO så är det första gången på sisådär 70 år som ryssar o kineser faktiskt samarbetar på riktigt. SCO inkluderar dessutom inte bara de två, utan en stor del av centralasien där en stor del av jordens befolkning bor, lägg till Ryssland, Kina och Indien så blir väst en liten lort i sammanhanget.



    Många sväljer USAs dravel om krig för demokrati, den vite ädle riddaren som hjälpte till i Jugoslavien, tog bort diktatorn Saddam, allt mankemang i Sudan osv.. Hur kan folk vara så naiva? Är det verkligen så svårt att inse att detta bara är retorik, tomma ursäkter i syfte att motivera en helt annan agenda. USAs styre har givetvis ett större intresse av sin egen geopolitiska säkerhet än huruvida några plattfötter i jordens avkrok har det bra eller inte. De hjälpte till med att tillsätta Saddam för kontroll av landets olja, de avsatte honom av samma orsak, samma sak i Sudan där en geopolitisk strid med Kina pågår. Forna Jugoslavien av samma grundorsaker, kontroll i Mackinders tappning.



    USA har idag kontroll över stora delar av mellanöstern med de idag största oljetillgångarna. Kina och Indien där den största delen av världens befolkning finns, har i stort sett ingen egen olja. Om det inte hade funnits olja i Afrika och Ryssland så hade USA idag haft hela världen i sitt grepp, inget land hade kunnat göra något som inte föll USA på läppen. Den situationen får inte uppstå. I detta kan vi verkligen tala om "piracy" i ordets verkligt rätta och ursprungliga bemärkelse, när piratskeppen sas. "beskattade" sjöfarten i vissa vatten.



    Just i fallet med Irak så har jag också förstahandsinfo från flyktingar, som inte bara rymde från kriget och de Saddam-trogna, utan hade nog så stora skäl att fly från USA. Från en geopolitisk USA-synvinkel var USA tvungna att slå till precis då när de gjorde det, för Irakierna själva var nämligen på god väg att "ta hand om" Saddam alldeles på egen hand, och CIA visste detta. Det hade ruinerat hela agendan och fick inte ske.



    Vilken agenda kanske ni undrar.. Jo, den agenda de neokonservativa lämnade in till den då sittande administrationen år 2000. Ett dokument som hette "Rebuilding Americas Defences: Strategy, Forces and Resources for a new century" (ni har inga problem att finna det på nätet). Rumsfeldt, Cheney, William Cristol, Richard Perle, Jeb Bush, mfl. skrev redan då väldigt ingående om "American force precense in the gulf", och mer specifikt om Irak:



    "While the unresolved conflict with Iraq provides the immediate justification, the need for a substantial American force presence in the Gulf transcends the issue of the regime of Saddam Hussein."



    Saddam skulle således bort, alldeles oavsett om han var good, bad or ugly.



    Redan 1999 höll en viss Cheney ett tal inför sina peers vid London Institute of Petroleum (Då var han VD för Halliburton, världens största byggare av pipelines men även en av de största byggarna av militära anläggningar som contractor):



    "By some estimates there will be an average of two per cent annual growth in global oil demand over the years ahead, along with conservatively a three per cent natural decline in production from existing reserves. That means by 2010 we will need on the order of an additional fifty million barrels a day. So where is the oil going to come from? Governments and the national oil companies are obviously controlling about ninety per cent of the assets. Oil remains fundamentally a government business. While many regions of the world offer great oil opportunities, the Middle East with two thirds of the worlds oil and the lowest cost, is still where the prize ultimately lies. Even though companies are anxious for greater access there, progress continues to be slow. It is true that technology, privatisation and the opening up of a number of countries have created many new opportunities in areas around the world for various oil companies, but looking back to the early 1990s, expectations were that significant amounts of the worlds new resources would come from such areas as the former Soviet Union and from China. Of course that didn't turn out quite as expected. Instead it turned out to be deep water successes that yielded the bonanza of the 1990's."



    Det här är värt lite analys. Han spår en ökad efterfrågan ungefär till idag 2008. Han spådde att världen behövde finna ytterligare motsvarande ca 50 miljoner fat olja i daglig produktion. Då 1999 låg produktionen och pendlade kring 83 miljoner fat. Han ansåg alltså att för att undvika en katastrofal oljekris och följande förödande påverkan på ekonomin så behövde man finna nyproduktion motsvarande mer än 50% av den dåvarande dagliga produktionen, och detta före 2010. Det motsvarar ca 5 nya oljeregioner i Saudiarabiens storlek!



    Nästa punkt i stycket att notera var hans "the Middle East with two thirds of the worlds oil and the lowest cost". Men som han också sade, denna olja var i dessa nationers händer, inte öppet för exploatering av den privata marknaden, således inte åtkomlig för hans Halliburton och hans vänner i ExxonMobil, Condolezzas Chevron, Rumsfeldts Occidental petroleum, eller Shell och BP. Irak med världens näst största oljereserver näst efter Saudiarabien var i händerna på Saddam, som dessutom hade mage att sälja i euro vilket gör att de köpande länderna inte först behöver köpa dollar, dessutom riskerade den komma i andra nationella händer likt Mossadeq och Iran på 70-talet. Den Kaspiska oljan var dessutom objekt för en bitter geopolitisk strid mellan Washington och Moskva, framförallt i Afganistan som var alltför oroligt för byggande av pipelines (Båda sidor ville bygga pipelines för den kaspiska/ryska oljan att nå Indien indiska oceanen alternativt väst via svarta havet och Turkiet alternativt Balkan).



    Men Cheneys uttalande "Oil remains fundamentally a government business" får givetvis en mycket tyngre betydelse när man spolar fram till september år 2000 och presidentvalskampanjen. Då han och i stort sett hela den grå eminensen i nu sittande administration publicerade det där dokumentet. Det lämnades in till Clinton administrationen som en önskan från tankesmedjan PNAC (Project for a New American Century) om vad som behövde åstadkommas militärt och geopolitiskt, framförallt då som en förväntning på nästa president.



    Vad som står mycket klart, ja i klartext, var att de önskade av nästa president att hitta en godtagbar ursäkt att förklara krig med Irak, för att ockupera det och ta kontroll över vad de ville ha. "American force presence in the Gulf" är något som är ett genomgående tema i dokumentet (tänk på undertecknarna..). De har sas. bara gjort vad de lovade redan innan de kom till makten.



    År 2001 var Bush president, och föga förvånande fick Dick leda en "Presidential Energy Task force" i nära samarbete med hans tidigare kompanjoner inom energisektorn. T ex. James Baker III, Ken Lay från Enron, och givetvis fanns både Condolezza Rice från Chevron Texaco och Rumsfeldt från Occidental petroleum (Oxy) med någonstans. Folk som han tidigare jobbat med rörande en amerikansk pipeline genom det oroliga Afganistan som ryssarna också försökte få kontroll över. Det var ju då som CIA finansierade mujahedin för att djävlas med den ryska björnen, och då skapade "listan" som delar av senare gavs namnet al qaida.



    I PNAC-dokumentet som även rörde många andra saker som energi, militär, övervakning osv. fanns förändringar som de själva ansåg som så tuffa att:



    "Further, the process of transformation, even if it brings revolutionary change, is likely to be a long one, absent some catastrophic and catalyzing event - like a new Pearl Harbor."



    Jodå, ganska precis ett år senare så fick de sitt "Pearl Harbor", den 11:e september 2001. Bara drygt en månad efter kom Patriot Act, över 100 sidor lagtext som förändrade över 100 andra lagar, och som med tanke på det lilla tidsspannet måste varit påbörjat långt tidigare, antagligen långt före PNAC-dokumentet som kom drygt ett år tidig are. Snabbt som tusan var de också tillbaks i Afganistan som Ryssarna nu hade lämnat (the land where superpowers get humiliated).



    Mars 2003 så framkom en rad hemligstämplade dokument från den där utredningen från 2001 som Cheney ledde. De hade tvingats fram, under protest från Vitahuset, genom en rättegång av Sierra Club och Judicial Watch rörande Californiens energikris (finns drivor om det på nätet). I dokumenten rörande denna högst lokala energikris så hittades detaljerade kartor över irakiska oljefält, pipelines, raffinaderier och gas-projekt. Men även detaljer om vilka andra länder som hade kontrakt och samarbeten med Irak rörande detta. De länderna var Ryssland, Kina och Frankrike. De tre länderna "råkade" vara just de tre som öppet opponerade sig emot invasionen av Irak..



    En av de första åtgärderna när Saddam störtats var att bryta alla de där kontrakten med Ryssland, Kina och Frankrike, men givetvis också att Irakisk olja nu skulle skulle säljas i dollar och inte i euro, vilket var en anledning till att Frankrike, Ryssland och Kina köpte färre dollar av USA än vad de annars skulle gjort. Alltså precis det Cheney argumenterade för i sitt tal 1999 - Få ut mellanösterns naturresurser ur nationella händer och få in dem under främst amerikansk kontroll - Ren och skär geopolitik alltså, plus givetvis kolluderande intressen inom olje, energi, finans, vapenindustri och politik. Någon "terrorism" har det aldrig handlat om, det är bara opinionsbildande retorik, agendan är rent militärindustriell och geopolitisk. En beslutsfattare måste ju kunna motivera sina beslut på ett sätt som omvärlden accepterar, annars går det inte, det är grunden för alla falskflaggade operationer.



    Således, ursäkter för att ta kontroll över mellanöstern och omringa Ryssland, det är vad allt handlar om, för det är vad som behövs när man har unipolära ambitioner. PNAC-dokumentet som undertecknats av i runda slängar alla tunga namn inom nuvarande administration, och flera av namnen bakom både Obama och Macain, handlar från pärm till pärm om en uttalad, nedskriven och undertecknad unipolär världsdominans. Ett avsnitt handlar tom. om dominans i rymden där inga andra skulle ha något att hämta utan USAs godkännande (vilket i sig är ett brott mot FN-resolutioner). Det har varit, är, och kommer antagligen att vara deras "roadmap" oavsett vem som vinner kommande val. Anklaga mig nu inte för att vara någon "konspirationsteoretiker", läs o begrunda, de publicerade sin roadmap år 2000 och har sas. "bara" hållit vad de lovade.



    Omringa Ryssland.. Det naturliga när Warsawapakten föll, hade varit att också upplösa dess motpol NATO. Men vi vet ju vad som hände. NATOs utvidgning kan närmast beskrivas som ett omringande av Ryssland med "Weapons of Mass Destruction". När Sovjetunionen föll så föll också de där nedrustningsavtalen, och det var inte Ryssland som nyttjade det. Ryssland gick som bekant ned för räkning rent ekonomiskt under Jeltsin. Oligarkerna med gamla Standard Oils barnbarn i ryggen formligen rånade landet, jodå oligarkerna satt i möte med både Cheney och Condolezza redan när Clinton var president. Sedan Sovjetunionens fall har det byggts amerikanska baser i Afganistan, Irak, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kosovo, Bosnien, Albanien, Makedonien, Checkien, Estland, Lettland, Litauen och Polen. USAs största militäranläggning sedan vietnamnkriget heter Camp Bondsteel och den ligger inte i USA, den ligger i Kosovo - Halliburton har onekligen jobbat..



    North Atlantic Treaty Organization handlade ursprungligen om ett samarbete mellan länderna kring nordatlanten, som hörs på namnet. Idag ser det knappast ut på det sättet, där alla aktiviteters fokus ligger någon helt annan stans. Det enda "North atlanic" i NATO är dess namn nuförtiden. Vilket land som helst skulle börja reagera med en sådan militär upprustning och vapenskrammel runt dess gränser. Jag skulle vilja påstå att Ryssland agerat oerhört återhållsamt med tanke på vad som sker, mycket återhållsamt. Putin har tom. använt sig av ironi på högsta tänkbara nivå mot USAs planer på misilanläggningar i Polen. USAs motiv hette officiellt "rouge states", sas. terroriststater, vilket i klarspråk kallas mellanöstern. Putin erbjöd dem då att att upplåta land för dessa misilanläggningar på betydligt närmare håll till dessa "rouge states", men lo and behold, USA tackade nej till det förmånliga erbjudandet. Vilket Putin givetvis visste, för det räcker med en titt på kartan för att begripa åt vilket håll misilerna i Polen riktas, och åt vilket håll radar-parabolerna i Checkien pekar. Vad det handlar om är nucelar primacy, och på ren svenska överätts det till ovillkorligt världsherravälde. En unipolär värld under USAs hegemoni.



    Ryssland har dock kvar sina kärnvapen, och är det enda landet i världen med nukelära tänder nog för att hålla USA på mattan. De upphörde aldrig heller att vara en vapentillverkare av klass, och finns det något land i världen som vunnit massivt på dagens energipriser så är det Ryssland som är världens ojämförligt största leverantör av naturgas, men är även en gigant inom olja. Ekonomiskt är dock Kina supermakten nummer ett idag, med Ryssland som en stor förmånstagare av Asiens ekonomiska boom. Men med nucelar primacy till USAs fördel, så kan en mur mellan Eurasien, Asien och Ryssland byggas upp, detta eftersom nucelar primacy innebär att kärnvapenkrig inte längre blir otänkbart, utan tvärt om ett tänkbart alternativ. Det om något är skrämmande, användande av kärnvapen i stor skala blir ett tänkbart alternativ! Dr. Strangelove all over again, world destruction by miscalculation.. Kontrollen av Eurasien med 60% av världen befolkning är en nyckelfaktor i detta geopolitiska spel där världens energibehov är en av de stora schackpjäserna, på precis det sätt som Churchill insåg och Mackinder formulerade.



    Ett hot av aldrig tidigare skådad magnitud står inför dörren, kubakrisen var bara en krusning jämfört med vad som riskerar torna upp sig idag. Betänk nu att USA är ett land som öppet förordar tortyr, bygger koncentrationsläger, fängslar godtyckligt, nyttjar dödsstraff ymnigt, och samtidigt bedriver en oerhört expansiv politik med vapenmakt. En nation som i stora drag inte haft mer än en handfull dagar av fred de senaste 60 åren! Detta är något som USA-kramare väljer att blunda för, och faller tillbaks i någons sorts indoktrinerad reflexmässig kalla-krigs-propaganda där allt Ryssarna gör per definition måste vara suspekt. Men Ryssland är en demokrati under utveckling idag, de har visserligen en lång väg kvar för att nå upp till Europas nivå, men de är på väg, och med tanke på landets storlek så går de med stormsteg, i början gick de ju faktiskt lite för fort fram tom.. Kineserna har nog hållit en rimligare takt. Det tar generationer att förändra sånt här i grunden.



    Precis det vi alltid har hävdat är det bästa, att odla vänskapliga förhållanden genom handel och rimligt öppna gränser, är ju precis det som SCO-länderna nu anammar. Men det passar inte USA, spridande av demokrati, mänskliga rättigheter, och framförallt självständighet är ett hot mot USAs hegemoni, det är därför vi ser så mycket divide and conquer från USAs sida. Ekonomisk hjälp till tyranner osv.. Tyranner är nämligen mycket effektiva verktyg eftersom tyranner är så lättkontrollerade. Tyrannen är ju en sådan som gör vad som helst för att markera sin förtrolighet till vad denne ser som "uppåt", och tvekar inte sekund över konsekvenserna "nedåt".

    / William T.

    SvaraRadera
  8. Abnders,
    Jag tror krigsorsaken ska sökas i geopolitik (kontroll över naturresurser och regional maktbalans) och en övertygelse att demokrati lämpligast införs och regimförändring genomförs med våld (neokonservatism). Invasionen blev möjlig genom det chocktillstånd som USA befann sig i efter 11 september (som inte hade något med Irak att göra).

    SvaraRadera
  9. Mark:

    Det var just det svaret jag väntade mig, och som verkade vara det enda rimliga utifrån det du skrivit ovan angående din ensamhet att vara emot det amerikanska Irakkriget 2.0 (Det amerikanska Irakkriget 1.0 räknar jag således som Gulfkriget/Kuwaitkriget) innan det startade.

    Såg du från "Bill till Obama" på Svt 2 igår? Om inte kan jag tipsa dig om det. Var intressant med en kvinna där som alltid varit demokrat, och var övertygad Obama-anhängare fram tills för bara 3 månader sedan- då hon plötsligt tvärsvängde med motivering i stil med [jag röstar på den som lovar att börja borra efter mer olja] för att [bensinpriset gått upp]. Precist som att den oljan skall kunna finnas inom USA:s gränser... Följden av det blir i förlängningen att man tycker det är viktigare att föra enormt kostsamma krig (med ett finare ord "geopolitisk försäkran om att tillvarata USA:s intressen"..) och döda andra människor, någon annanstans. Än att köpa bättre bilar än de två SUV:ar hon och maken körde var för sig till sin glasskiosk varje dag. Det är mycket mycket beklämmande. Att John McCain och Republikanerna som konservativa står för "moral", blir i vårt svenska perspektiv inget annat än löjeväckande, eller kanske snarare skrämmande.

    Denna moral som består i att döda ... (bara det är andra människor) ...den är äcklig.

    SvaraRadera
  10. Anonym Bloggkapare / William T:

    Skrev du det där här, eller klippte du in det någonannanstans ifrån? ;-)

    Om du har så mycket att säga, så tycker jag definitivt att du ska skaffa dig en blogg!

    Mvh
    Anders

    SvaraRadera
  11. Anonym7:03 em

    @ William T

    I stort sett har du rätt i sak, bortsett från att du bara kritierar USA. Det går även att kritisera Tyskland/Frankrike, Kina och Ryssland på samma sätt.

    Vi svenskar är mot alla stormakter som agerar översittare. Din vitmålning av Ryssland förtar trovärdigheten av ditt inlägg. Är du anställd av Ryska Ambassaden?

    SvaraRadera
  12. Anonym8:49 em

    Mastig läsning William, och någonstans inser jag att du i stora drag har rätt. Skulle vara intressant med mer läsning av dig. Skaffa en blogg för 17! Gästblogga? Hmmm.. tänk om sådana där artiklar fanns att läsa i pressen, fast chefredaktörerna är väl rädd att inte få en guldstjärna i kanten då. Det får du av mig William.

    Här är förresten en länk till Project for a New American Century du skrev om, och här det där dokumentet om strategy, forces and resources. Sista sidan med project participants manar verkligen till sas. senkommen eftertanke med tanke på vad de skriver. Men jag har bara skummat lite, det är ju 90 sidor byråkratläsning, men jag har även läst många saker som refererat till det under flera års tid. Det är väl som det sägs, de största hemligheterna är de som göms mitt framför näsan på en, genom att man rent kognitivt inte klarar av att ta emot det.

    @putte: Javisst finns det många länder som rumlat runt i världen, framförallt då historiskt. Men inget av länderna du nämner har några unipolära ambitioner idag, även om både Frankrike, Kina och Ryssland historiskt har varit tämligen imperiella. Idag spenderar USA mer på sin krigsmakt än resten av alla världens länder tillsammans! Många missar detta när de kikar i tabeller och data över länder. Men det har sedan länge gått så långt att de tvingas mörka "lite" i utgifterna. Kostnader för kärnvapen hittas t ex. under Department of energy, och militära anläggningar under infrastruktur tillsammans med väg o brobyggen. De har idag militära installationer i 100 av världens länder! Det går liksom inte att jämföra med något annat land någonsin. USA kan jämföras med den något storvuxne mobbaren som sätter skräck i en hel skola och samlar andra svagsinta och osäkra killar runt omkring sig. "Bullying" är liksom bara förnamnet.

    Att sedan Kina och Sovjet en gång i tiden var hemska ställen är ju gudskelov historia. Idag travar turister omkring tämligen fritt i de länderna (bara en sån sak..), och för vart år som går blir det bara bättre å bättre. Idag börjar man tom. hitta hyggliga hotel och restauranger för medelklassen i Ryssland, det om något visar att det går åt rätt håll, när medelryssen kan unna sig lite lyx. Fast det är knappast vanligt än.

    - Marie J.

    SvaraRadera
  13. Anonym12:02 em

    Önskar dig lycka till i arbetet mot "bombhögern".

    Nu finns det inte så mycket politisk satir i sverige, men fp hade varit ett tacksamt mål för det med allt ifrån krigsvurmande till partipiskor och ordning och reda med en militär som ledare.

    jag hade själv varit folkpartist då jag är socialliberal, men av nån anledning har jag mer gemensamt med en viss tågkonduktör än en major.
    / Daniel

    SvaraRadera
  14. Minns jag fel om jag säger att Obama inte satt i kongressen när röstningen om Irakkriget voterades? Och att Obama även röstat för ett krig mot Iran?

    Inget jag är hundra på, men har ett minne någonstans där bak om just dessa saker.

    SvaraRadera
  15. Peanutring,
    Det stämmer att Obama inte satt i senaten vid tidpunkten för omröstningen. Han satt i delstatssenaten i Illinois. Jag vet inget om en omröstning om att anfalla Iran. Du får gärna upplysa mig.

    SvaraRadera
  16. Anonym4:15 em

    @William T
    Den exposen kan jag skriva under på. Tvekar över det sista stycket att tyranner är enklare att kontrollera än demokratier. Jag tror det är en fråga om massmedial kontroll.

    @Mark
    Saddams gasning av kurder i Halabja i gränstrakterna mellan Iran och Irak är tveksam. Saddam använde senapsgas och en amerikansk armedelegation som kom dit strax efteråt iaktog att skadorna liknade de man får av fosgengas, ett stridsmedel som Iran använde. Hittar inte den ursprungliga pdf'en men en referens här efter en snabbsök.
    http://www.internationalist.org/chemwarhoax0503b.html

    Citat från NY times:
    “The truth is, all we know for certain is that Kurds were bombarded with poison gas that day at Halabja. We cannot say with any certainty that Iraqi chemical weapons killed the Kurds. This is not the only distortion in the Halabja story."

    SvaraRadera
  17. Anonym3:28 em

    Här är en liten kommentar till dokumentet Rebuilding Americas Defenses.

    SvaraRadera
  18. Samuelk4:57 em

    "Demokrati kan inte tvingas fram på spetsen av en bajonett"

    Tyskland? Japan? Sydkorea?

    SvaraRadera
  19. Samuelk,
    Folkrättens (och FN-stadgans) utgångspunkt är att våld mellan stater är förbjudet. Det finns två undantag: 1) individeellt eller kollektivt självförsvar, 2) efter mandat i FNs säkerhetsråd.

    Rätten till självförsvar fanns redan FN-stadgan infördes.

    Det primära syftet för de allierade att gå i krig mot Tyskland och Japan var självförsvar, inte att införa demokrati. Det senare var en (positiv) bieffekt.

    En militär insats i Koreakriget godkändes genom resolution 83(1950)av FNs säkerhetsråd.

    Därför finns det inga folkrättsliga problem med att västmakter och andra allierade använde våld i dessa situationer. Syftet och den rättsliga grunden var dock inte att införa demokrati, det var en bieffekt. Jag tror inte heller på att man ska införa ett tredje undantag i folkrätten där stater får starta krig enbart med hänvisning till att de vill införa demokrati (eller något annat politiskt system) i en annan stat. Det var sådana argument Sovjet använd 1956 (Ungern) och 1968 (Tjeckoslovakien). Krig för att införa demokrati (utan FN-mandat) i en annan stat öppnar upp för godtycke.

    SvaraRadera