Nu har journalisten Johanna Parikka Altenstedt skrivit boken ”Operation Stella Polaris” som finns i handeln sedan den 26 augusti 2009. Jag ser fram emot att läsa boken. Läs även Johannas artikel på Newsmill från juni 2009.
Har insett att även "FRA-lagens" mer debattvänliga förespråkare inte kommer bidra till någon ökad klarhet. Jag försöker gör min beskärda del, har skrivit en längre artikel i Svensk Juristtidning och igår blev jag färdig med en expanderad version på engelska som för närvarande är på remiss hos kollegor inom akademin för granskning. De får helt enkelt bli andra än regeringen, FRA och lagstiftningens förespråkare som skriver FRAs historia och ger verklighetsbilden, på gott och ont. Det ligger dock i FRAs eget intresse att bistå journalister och forskare med information och material så att beskrivningen blir så korrekt som möjligt.
Det är inte det lättaste. För egen del har jag en begäran om tillgång till material fram till 1960 liggande hos försvarsdepartementet. Den lämnades in 2005 i samband med det så kallade Svenaz-programmet, och mitt syfte är bland annat att undersöka vilka kunskaper som FRA och dess föregångare hade om Förintelsen - framställan stöds av bland andra den amerikanske historikern Richard Breitman. Jag är förstås också intresserad av information om andra människorättsbrott.
SvaraRaderaNärmast ska regeringen ta ställning till ett förslag om att släppa material fram till 1945. Argumentationen för den gränsen är lite skruvad i mitt tycke och bygger på föreställningen att det rådde "undantagstillstånd" i Sverige under kriget. Någon juridiskt kunnig kanske kan förklara hur de kan tänkas resonera?
Men mest anmärkningsvärt är att departementets Erik Brandell har tagit för vana att ringa upp mina chefer för att försöka övertala dem att tvinga mig att ta tillbaka begäran - hitta en "smidig lösning", som han beskriver det.
Grunden till problemet är att försvarsdepartementet 2003 beslöt att begrava den utredning som regeringen Persson tillsatte för att utvidga den lag som öppnade Säpo-arkivet fram till och med 1948. Vetenskapsrådet uppvaktade regeringen i frågan redan 2003, men har ännu inte fått svar.
Så lycka till med historieskrivningen.
Mats Deland, historiska institutionen, Uppsala universitet
Tack för inlägget Mats!
SvaraRaderaDin forsknings- och folkbildningsuppgift känns mycket angelägen.
Som en journalist och amatör iinom underrättelseforskningsbiten vill jag bara påpeka att om man förväntar sig att den offentliga administrationen ska ge oss lov att börja gräva/forska/dokumentera så kan vi vänta tills vi är döda. Historisk dokumentation måste dock uppfinna nya medel och verktyg, och andra vägar för att kunna återge det som är vår historia. Ett givande sätt (etnografi/journalistik) är att hitta folk som kan berätta själva som förstahandskällor. Sedan får man ju validera innehållet - men man ska absolut lyssna på folk som varit med. På gott och ont. Jag hoppas att min bok med alla sina brister trots kan bidra till att vi vanliga människor blir inspirerade av vår historia och tror att vi kan bidra med en pusselbit eller två.
SvaraRaderaDet kan jag inte säga emot, men man måste komma ihåg att forskare och journalister arbetar under olika villkor. Som forskare måste jag kunna belägga vad jag påstår, och då duger det inte att hänvisa till anonyma källor. Jag kan inte heller erbjuda källskydd, tvärtom gäller offentlighetsprincipen.
SvaraRaderaSom sagt, grävande journalistik är precis lika viktig som akademisk forskning. Men det är inte riktigt samma sak.
Upplever samma dilemma som Mats Deland pekar på.
SvaraRaderaI den artikel som jag skrev till juridisk tidskrift finns en hänvisning till ett dokument som läckt från FRA (sid 528 fotnot 39). Jag la ner ganska mycket möda på att resonera om och visa på dokumentets tillförlitlighet trots att FRA inte bestridit dokumentets äkthet. Att JK i ett offentligt beslut diskuterade åklagares utredning rörande läckan var mitt slutliga "bevis" på att dokumentet var äkta.
Det vore än svårare med intervjuobjekt vars identitet jag måste hålla hemligt.
Mark
SvaraRaderaOula Silvennoinen, numer docent i historia, har disputerat på just detta. Avhandlingen är tyvärr på finska men skall komma i en engelsk översättning.
Jag träffade honom i vintras och det var, vågar jag påstå, mycket givande.
mvh
Johan
Erik Olsson har framfört för mig att han anser sig felaktigt citerad. Det stämmer att han inte citerats exakt, så här är hela det mail han skrev till projektledaren Charles Westin.
SvaraRaderaÄrendet är för övrigt nu avgjort, och regeringskansliet har på Stockholms universitets anmodan dragit tillbaka vår överklagan. Jag har för min del inte under något steg i processen kontaktats, vare sig av Olsson, Eric Brandel/regeringskansliet, eller Stockholms universitets kansli. Tillsammans med Westin har jag beslutet att invänta kontakter, snarare än att vi själva skulle kontakta de inblandade myndigheterna. Brandel försågs emellertid samma dag som han samtalade med Olsson med mina och Westins kontaktuppgifter.
[17 septemeber 2009]
Hej Charles,
Jag fick en påringning från Försvarsdepartementet som ville förhöra sig om
hur pass aktuell er överklagan från 2006 om FRA:s agerande (undertecknad av
dig och Mats). Tydligen hade de inte lämnat ut handlingar som ni begärt in
han refererade till Förintelseprojektet/Holocaust men sa att det
förmodligen var det som heter Svenska myndigheters hantering av 2:a
världskrigets krigsförbrytare) och ni hade överklagat. I och med att det är
en myndighet som överklagat en annan så blir det en fråga för regeringen.
Handläggaren – Erik Brandell – undrade nu hur pass intresserade ni är av
uppgifterna med tanke på att projektet är avslutat och det samtidigt är en
komplicerad och kostsam uppgift att utföra.
Jag vore glad om du kan ringa Erik Brandell på Försvarsdepartementet i
frågan t: 405 2508. Det skulle vara skönt om det löser sig smidigt. De var
dessutom intresserade av att ta del av projektets resultat.
Med vänlig hälsning
Erik Olsson