Sem-Sandberg får Augustpriset för sin roman "De fattiga i Łódź" som beskriver hur 300 000 judar i ghettot dog/mördades. Har köpt boken, men skäms för att jag ännu inte läst den då min mor och hennes familj är från Łódź. Min mor föddes efter andra världskriget, hon slapp uppleva svälten i ghettot och deportationen till Förintelselägren. Hennes mor, min mormor, klarade sig genom att fly. Resten av mormors familj tog sin förtröstan till gud att de skulle överleva ghettot och stannade med tragisk följd. Morfar var vid krigsutbrottet officerare i den polska armén och fick slåss genom kriget. Tråkigt nog har jag inte fått höra mer än någon episod, många i den generationen ville inte berätta så mycket om vad som egentligen hände under kriget. Mina morföräldrar har sedan flera år gått bort och när de levde var jag för ung för att fråga dem. Får ta och läsa boken nu.Som en anekdot kan jag berätta att mina morföräldrar efter kriget återvände till Łódź. Mor och hennes familj tvingades lämna Polen som en följd av pogromen 1968. Många i samma situation hamnade i Sverige 1969, men denna historia är inte särskilt känd i Sverige. Jag hoppas att någon kan skriva boken om efterkrigstiden i Łódź och emigrationsvågen under 1968-1969, jag tror det finns en hel del bra historier där.
Jag förmodar att anledningen till att dina morföräldrar inte ville berätta något för dig, var att de ville bespara dig de bekymmer och elände de upplevt under sin ungdom.
SvaraRaderaDe ville inte att du skulle få din ungdom spoilerad. Som ung människa kan man inte bära all världens elände på sina axlar.
Hade du i din ungdom vetat det du vet idag, så hade du inte varit den person du är idag.
Jag hoppas innerligen att den tragik dina morföräldrar upplevde inte upprepas igen.
Suck, vi människor verkar dock ha en förmåga att glömma fort, och upprepa våra misstag.
Jag måste naturligtvis tipsa om Peter Kleins också relativt nyutkomna "Die »Gettoverwaltung Litzmannstadt« 1940-1944: Eine Dienststelle im Spannungsfeld von Kommunalbürokratie und staatlicher Verfolgungspolitik".
SvaraRaderaMats Deland
Jag får erkänna att jag inte kände till pogromen 1968!
SvaraRaderaDet är intressant därför att jag två år senare, 1970/71 när jag började gymnasiet, hade två polska klasskamrater som var ena baddare på matematik men som inte pratade hundra procent perfekt svenska. Jag ska undersöka saken.
I övrigt så ska jag läsa på om pogromen. Det är ju en skam att behöva erkänna att jag inte kände till den (den kom väl i skymundan för händelserna i Tjeckoslovakien?)