Vilka myndigheter får information av FRA?

En naturlig följdfråga på mitt föregående inlägg är om det finns några fler myndigheter utöver regeringen, regeringskansliet, försvarsmakten och SÄPO som kan få tillgång till den information som FRA hämtar in genom signalspaning. I Riksdag & Department från den 23 februari 2009 kunde man läsa följande.

Förslaget till ändringar i signalspaningslagen innebär att Tullverket inte längre får direkt tillgång till information från Försvarets radioanstalt. ... Enligt förslaget kommer endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten ha möjlighet att direkt begära information från Försvarets radioanstalt. Övriga myndigheter får gå via någon av dessa tre.

Hur tillförlitliga är dessa uppgifter? En ledtråd får man genom att läsa 9 § förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet. Förordningen ändrades den 27 oktober 2009 som en konsekvens av alliansöverenskommelsen den 25 september 2008, men inte 9 §. I nämnda paragraf står följande.

9 § Regeringskansliet, Rikspolisstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar. Tillgången till sådana uppgifter ska vara förbehållen de personer inom myndigheterna som på grund av sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna.

Den så kallade FRA-shoppen verkar således vara halvöppen. Möjligen kan myndigheter som Tullverket göra sina beställningar via regeringskansliet, helt säkert kan de ta del av information som samlats in. När FRA sysslar med signalspaning för att kartlägga utveckling och spridning av massförstörelsevapen, strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen och allvarliga yttre hot mot samhällets infrastruktur så kan det vara rimligt att ovan nämnda organisationer får ta del av informationen. Intrånget i post- och telehemligheten har redan skett.

Problemet handlar mer om avsaknaden av en diskussion om kopplingen mellan FRAs mandat och vilka myndigheter som får beställa, ta del av den inhämtade informationen. Det senare bestäms av regeringen genom en förordning, inte av riksdagen genom lag. Jag är övertygad om att tjänstemän på försvarsdepartementet och hos FRA funderat på detta, men har inte sett tecken på en grundlig diskussion om detta i riksdagen.

Bloggar
Amanda Brihed, Leif Nixon, Mikael Nilsson, Christopher Isene, Farmor Gun och Niklas Starow.