Jag har nu läst EU-domstolens avgörande där Sverige fällls för att inte ha genomfört datalagringsdirektivet, domen i målet C-185/09 finns här.
Det kan konstateras att Sverige inte haft några principiella invändningar mot direktivet utan i sitt svaromål medgett fördragsbrott och angett att de bestämmelser som säkerställer införlivandet av direktiv 2006/24 förväntas kunna träda i kraft den 1 april 2010. Nämnda tidsangivelse kommer förmodligen att passeras utan att de aktuella bestämmelserna trätt ikraft.
Domstolen har alltså inte gjort någon prövning huruvida direktivet är förenligt med rätten till privatliv som är skyddat i flertalet (möjligen samtliga) av medlemsstaternas konstitutioner och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Även om EU-domstolen förmodligen skulle godkänna direktivet så vore en prövning intressant, inte minst vad avser frågan hur uppgifterna får användas.
Bloggar
Rick Falkvinge, Mikael Nilsson, Christian Engström, HAX, Intensifier
"Även om EU-domstolen förmodligen skulle godkänna direktivet så vore en prövning intressant, inte minst vad avser frågan hur uppgifterna får användas."
SvaraRaderaFast varför skulle EU-domstolen pröva hur uppgifterna får användas så länge det inte finns något i direktivet som tvingar länder att lämna ut uppgifterna över huvud taget? (och då Sverige inte implementerat direktivet vet man ju inte något om i vilka fall Sverige tänkt sig låta lämna ut uppgifterna)
Det vore däremot väldigt välkommet med en prövning av om det över huvud taget är acceptabelt att samla in och lagra de här uppgifterna utan urskiljning och i den här omfattningen. Beatrice Ask sade nyligen i en intervju att regeringen skulle "ge väldigt bra sakskäl till varför vi skjuter på den här frågan". Man tycker att de kunde klämt ur sig dessa sakskäl litet tidigare så att EU-domstolen kunnat ta ställning till dem.
Hej mark
SvaraRaderaPå annan sida har du i en kommentar skrivit att om EU-kommissionen stämmer Sverige igen så skulle vi kunna hänvisa till mänskliga rättigheter och på så sätt få saken prövad.
Detta bygger ju på "om EU-kommissionen stämmer oss igen". Min fråga är kort och gott: Varför skulle de göra det? Frågan är ju avgjord och böterna är utdömda, om jag förstått saken rätt?
På samma tema undrar jag också vilka möjligheter en svensk regering har att lyfta frågan till EU-domstolen, utan att EU-kommissionen agerar.
Tomas M,
SvaraRaderaOm du läser EU-domstolens avgörande så framgår det att Sverige ska betala rättegångskostnader, inget mera. Det är en engångskostnad.
Som jag förstår det, måste EU-kommissionen väcka frågan på nytt om Sverige ska betala mera.