Egypten på väg att ansluta sig till Internationella Brottmålsdomstolen

Genom Human Rights Watch får vi veta att Egypten avser att ansluta sig till Internationella Brottmålsdomstolens stadga (Romstadgan). Detta är viktigt eftersom domstolen som huvudregel endast har jurisdiktion över brott begångna på en ansluten stats territorium eller av en sådan stats medborgare. För närvarande är det bland arabförbundets medlemmar bara Jordanien, Tunisien, Djibouti och Komorerna som anslutit sig.

Egypten ska även ansluta sig till det fakultativa protokollet för internationella konventionen om politiska och medborgerliga rättigheter. Därmed blir det möjligt för enskilda egyptiska medborgare att vända sig direkt till FNs MR-kommittée för att klaga på eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheter som Egyptiska staten ansvarar för.

Detta är mycket goda nyheter och visar att Egyptens nya ledarskap styr i rätt riktning.

När en stat ansluter sig till Romstadgan får Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) som huvudregel endast jurisdiktion för händelser som inträffat efter tidpunkten för anslutning, vilket skulle innebär att eventuella övergrepp som begicks i början av 2011 ej kan lagföras i Haag. En stat som ansluter sig kan dock samtycka till att även händelser som begicks före tidpunkten för anslutning kan lagföras men då krävs det en särskild deklaration som anger detta. Det framgår av artikel 11 i Romstadgan. Vi får se om Egypten går så långt, men det är redan ett stort steg om landet bara väljer ansluta sig.

Dom från Stockholms tingsrätt beträffande krigsförbrytelser överklagas ej

DN rapporterade igår (fredag) att den 44-åring från Bosnien som nyligen dömdes till fem års fängelse för grovt folkrättsbrott har förklarat sig nöjd med sin dom. Jag har planerat att skriva en artikel/notis om domen men har väntat utifall målet överklagades. Nu ser det ut som jag kan börja skriva. Ska särskilt studera hur åklagaren och domstolen resonerade kring skillnaden mellan folkrättsbrott av normalgraden och grovt folkrättsbrott.

Risk för fortsatta kränkningar i Västsahara

Jag står som medförfattare till en artikel på SvD Brännpunkt om MINURSO, FNs fredsbevarande insats i Västsahara. Pål Wrange kommenterar på sin blogg att trots att det är rutin att fredsmissioner får ett uppdrag att övervaka mänskliga rättigheter (MR) sätter Frankrike stopp för det vad gäller MINURSO.

Risk för fortsatta kränkningar i Västsahara

SvD Brännpunkt den 27 april 2011

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975 och förtrycker dess befolkning än i våra dagar. Sedan 1991 råder ett avtal om eld upphör mellan Marocko och Frente Polisario, västsahariernas befrielseorganisation. I samband med att avtalet slöts utlovades en folkomröstning om Västsaharas status, som allt sedan har skjutits upp på grund av oenighet från båda parternas sida om vem som egentligen har rätt att rösta i en dylik omröstning.

De marockanska myndigheterna fortsätter att undertrycka västsahariernas kamp för självständighet och beröva dem på sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter; något som flertalet internationella människorättsorganisationer såsom Amnesty International och Human Rights Watch bekräftar kontinuerligt.

Under en desperat protestkampanj i syfte att få sina sociala och ekonomiska rättigheter tillgodosedda sattes ett provisoriskt flyktingläger upp utanför staden El Aíun på det ockuperade territoriet i oktober i fjol. Lägret bröts brutalt ner av marockansk polis – bland annat med hjälp av tårgas, vattenkanoner och batonger – och den våldsamma sammandrabbningen hade till resultat att ett tiotal personer miste livet. Dokumentationen av händelsen är dock knapphändig, då de marockanska myndigheterna bland annat utvisade flertalet spanska journalister som hade för avsikt att rapportera om händelserna samt lät stänga tv-kanalen al-Jaziras lokalkontor i Rabat. Minurso kunde inte följa situationen i lägret, eftersom de marockanska myndigheterna hindrat åtkomsten. Inte heller FN:s militära och polisiära personal släpptes in, som också nekades inträde med hänvisningen att händelsen berört en intern och social angelägenhet.

Såväl lokala som internationella organisationer har bekräftat att någon straffrättslig process ännu inletts mot personerna som bär ansvaret för de marockanska militära styrkornas attacker mot civila.

I fråga om straffansvar för förövare som gjort sig skyldiga till kränkningar av andra individers grundläggande fri- och rättigheter är behovet av adekvat dokumentation och bevisning oumbärlig. Ända sedan början på 90-talet har övervakningen av mänskliga rättigheter varit en avgörande beståndsdel i de fredsbevarande insatsernas mandat. Men av FN:s nu pågående 17 fredsbevarande insatser är Minurso den enda som inte har mandat att övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter. FN framhåller samtidigt att övervakning av mänskliga rättigheter är en effektiv och avgörande del i fredsbevarandet, vilket bland annat har fastställts av FN:s expertpanel för fredsbevarande insatser i augusti år 2000.

En fredsbevarande insats som saknar ett sådant mandat är därför haltande och kan inte fullgöra sitt uppdrag.

Minursos mandat väntas omförhandlas och förlängas i dag, den 27 april. Mandatet förlängs på årlig basis och Marockos position har i säkerhetsrådet länge och konsekvent försvarats av den forna kolonialmakten Frankrike.

Även detta år har en intensiv lobbyverksamhet pågått från såväl fransk som marockansk sida i syfte att underminera vikten av ett mandat för att övervaka de mänskliga rättigheterna.

Högkommissarien för de mänskliga rättigheterna i Genève rekommenderade att generalsekreterare Ban Ki-Moons rapport till säkerhetsrådet om Västsahara och Minursos framtid bör innehålla en uppmaning till att bilda en enhet inom Minurso som befattar sig med de mänskliga rättigheterna. En dylik rekommendation lyser dock med sin frånvaro i generalsekreterarens rapport, som nyligen offentliggjordes. Istället finns en vag hänvisning till MR-rådets mekanismer att ta itu med ”påstådda kränkningar” av de mänskliga rättigheterna.

En effektiv övervakning av de mänskliga rättigheternas efterlevnad är nödvändig för att inte låta straffrihet fortsätta råda och för att inte riskera att folkrätten vidare urholkas av stormakternas realpolitik. Men framför allt skulle övervakningen också bidra till mindre sårbarhet för de civila och människorättsförsvarare som dag för dag riskerar sina liv i kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna.

CECILIA ASKLÖF

ordförande, Internationella Juristkommissionens svenska avdelning

OVE BRING

professor emeritus i folkrätt vid Förvarshögskolan och Stockholms universitet

PÅL WRANGE

docent i folkrätt, Stockholms universitet

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt, Stockholms universitet

HANGA SÁNTHA, YLVA LENNARTSSON HARTMANN, CAROLINE MITT-HOLM

Internationella Juristkommissionens svenska avdelning, arbetsgruppen för mänskliga rättigheter i Västsahara

Norges första mål om krigsförbrytelser efter andra världskriget är avslutad

I Norge har det sk Repakmålet nu slutligt avgjorts i Högsta Domstolen, det är Norges första mål om krigsförbrytelse efter andra världskriget. Repak fick åtta års fängelse för olaga frihetsberövande. Åklagarens åtal gällde krigsförbrytelse enligt 2005 års strafflag. Eftersom brotten begicks 1992 i samband med krig i Bosnien har Högsta Domstolen i ett avgörande den 3 decmber 2010 förklarat att 2005 års strafflag ej kan ges retroaktiv verkan. Därför kunde Repak inte dömas för krigsförbrytelser. För en dryg vecka sedan, den 11 april 2011 avslutades målet definitivt genom att Högsta Domstolen fann Repak skyldig till olaga frihetsberövande och påföljden blev åtta års fängelse. Det kan jämföras med det svenska målet Makitan där den tilltalade gjort sig skyldig till liknande brott, dömdes till folkrättsbrott (krigsförbrytelser) och straffvärdet motsvarade åtta års fängelse men med hänsyn till att 19 år förflutit sedan brottet begicks sattes straffet ner till fem år. En försiktigt slutsats blir, med reservation att det rör två olika länder med separata rättssystem, att rubriceringen av brottet spelar mindre roll utan det är de underliggande handlingarna som är avgörande vid påföljdsbestämningen. En lärdom för svensk räkning är likväl att vi bör förändra den svenska lagstiftningen på området. För närvarande finns folkrättsbrott (krigsförbrytelser) men inte "brott mot mänskligheten" i svensk lagstiftning. Vad avser "brott mot mänskligheten" som redan begåtts hjälper det inte att ändra svensk lagstiftning. Om svenska domstolar har samma inställning som Norges Högsta Domstol så kan ingen dömas för brott mot mänskligheten avseende gärningar som begåtts före det datum som ny lagstiftning införts, klockan tickar med andra ord. Det är möjligt att åklagare, liksom i Repakmålet, kan finna andra sätt att rubricera sådan brottslighet, men det är inte givet.

Fel fokus i Sverige angående datalagringsdirektivet

Cecilia Malmström har presenterat kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet. Som väntat föreslår hon inte att lagringskyldigheten ska upphävas utan snarare att direktivet ska ändras vad avser: begränsning av syftet med datalagringen och vilken typ av brott som uppgifterna får användas mot, harmonisering och om möjligt kortning av lagringstider, begränsning av antalet myndigheter som får tillgång till uppgifterna och begränsning av vilken typ av datauppgifter som får lagras. Allt detta har SvD redan rapporterat.

Följande kan läggas till. En intressant del av utvärderingen finns i avsnittet "5.4. Value of retained data in criminal investigations and prosecutions", dvs eventuell nytta med datalagring av trafikdata. Kommissionen ger tre exempel: skapandet av bevisspår, initiering av brottsutredningar och trafikdata som integrerad del av brottsutredningar (sid. 23-25). Där finns en del statisk och fakta från verkliga utredningar men avsnittet är till stor del anekdotisk. Jag hade gärna sett en mer utförlig och systematisk utvärdering i denna del. Annars blir det svårt att föra en meningsfull diskussion huruvida det intrång som datalagringsdirektivet medför för den personliga integriteten är proportionell mot den nytta som direktivet ger.

Vidare, många av de frågor som kommissionen väckt finns inte med regeringens proposition "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG, Prop. 2010/11:46" där mp, v och sd i riksdagen tvingat fram en minoritetsbordläggning. Regeringen har istället lämnat förslag som bl.a. rör utlämning av data och tillgång till uppgifter i lagrådsremissen "De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation" efter förslag från Polismetodutredningen. Det är i denna del som riksdagen (än så länge) har ett manöverutrymme. Politiker och media i Sverige har dock enbart fokuserat på proposition 2010/11:46 vilket jag tror är ett misstag om vi vill ha en diskussion kring frågor där riksdagen ännu har betydande makt.

Bloggar
HAX I Mary Jensen I Anna Troberg I Christian Engström I Juristen I Anders S Lindbäck

Stockholms tingsrätt finner 44-åring skyldig till krigsbrott

Stockholms tingsrätt har idag dömt en 44-årig man för folkrättsbrott (krigsbrott), det andra fallet någonsin i svensk domstol. Målet rörde brott begångna i Bosnien gentemot civila serber. Jag var på plats och lyssnade på inledning och avslutning av rättegången. Du kan läsa hela domen här. Stockholms tingsrätt fann bl.a. att det rörde sig om brott begångna i samband med en internationellt väpnad konflikt (sid. 43), vilket gjorde åklagarens arbete lättare. Med hänsyn till att brottet begåtts i Bosnien och inte i Sverige, grundade domstolen sin domsrätt dels på att den tilltalade var svensk medborgare (aktiv nationalitetsprincip) och universalitetsprincipen (sid. 41).

Domstolen tar på sidan. 74 upp Romstadgans artikel 7 som avser brott mot mänskligheten. Det är intressant eftersom folkrättsbrottet i svensk lag inte avser brott mot mot mänskligheten utan endast krigsbrott (svåra överträdelser av den humanitära rätten).

Media
SvD I DN

Göteborgsfallet, trafikanalys och falska positiva

I november förra året grep polisen ett antal misstänkta terrorister i Göteborg, som senare visade sig vara oskyldiga.

I SVT Aktuellt ges nu förklaringen, polisen hade fått ett tips om ett misstänkt samtal som de valde att följa upp. Polisen gjorde därefter en masttömning, dvs tömde en mobiltelefonmast på information för att komma åt trafikdata. Det kan ske med stöd av 6 kap. 2§ 3 stycket lagen om elektronisk kommunikation avseende brott för vilka det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, t.ex. terrorism. Jag förstår inte varför advokaten uppger till SVT Aktuellt att sådan masttömning är olaglig.

Polisens analys av kommunikationstrafiken (ofta benämnt trafikanalys) pekade ut fel personer. Detta fenomen beskrivs ibland med begreppet "falska positiva". Jag har skrivit följande om falska positiva, trafikanalys och efterföljande användande av tvångsmedel som gripanden (detention) i Nordisk Årsbok för rättsinformatik.

First, using large databases filled with transaction data on actual individuals presents a serious privacy issue. Almost all of these individuals will have no connection to terrorism or crime, and the use of such data in this context means that their private personal information will be compromised. Second, these systems will produce false positives, i.e. innocent persons are identified as suspect
...
As already indicated law enforcement and intelligence agencies are focusing less on traditional wire-tapping, more on retention of traffic data and traffic analysis of communication patterns. This involves the interception and storage of large amounts of information not only in relation to criminals but also law-abiding and innocent citizens.

If this trend is pursued by the policy-makers, safeguards must be adopted to minimize interference with the privacy of the average citizen and the occurrence of false positives which result in innocent persons being subject to measures such as targeted surveillance, detention and freezing of assets.

Nu fick vi ett konkret exempel på faran med "falska positiva", dvs hur oskyldiga kan drabbas. Det är dock bra att polisen snabbt medgett sitt misstag. Om polisen har som uppgift att upptäcka och förhindra terrorattentat innan de inträffat så kommer misstag att ske. Frågan är hur hög felmarginal vi ska acceptera.

Till sist, det generella problemet med falska positiva är förvisso relevant för signalspaning, men Göteborgsfallet handlar inte som Expressen antyder i en artikel om signalspaning och sökord som "sprängande huvudvärk". Göteborgsfallet är mer relevant för diskussionen om datalagringsdirektivet och polismetodutredningen.

Media
GP

FN-mandat för att med våld skydda civila i Elfenbenskusten

Något obemärkt så har FNs säkerhetsråd antagit en serie av resolutioner beträffande Elfenbenskusten som ger FN-styrkan rätt att använda "alla nödvändiga medel", vilket inkluderar våld, för att skydda civilbefolkningen. Se t.ex. resolution 1975(2011) från den 30 mars 2011:

The Security Council,
...
Determining that the situation in Côte d’Ivoire continues to constitute a threat
to international peace and security,

Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
...
6. Recalls its authorization and stresses its full support given to the UNOCI,
while impartially implementing its mandate, to use all necessary means to carry out
its mandate to protect civilians under imminent threat of physical violence, within
its capabilities and its areas of deployment, including to prevent the use of heavy
weapons against the civilian population and requests the Secretary-General to keep
it urgently informed of measures taken and efforts made in this regard

Nu verkar det som FN-styrkan använder detta mandat. En FN-helikopter med fransk militär ska enligt AP ha skjutit på Laurent Gbagbos styrkor på måndagen. Interventioner med hänvisning till ansvar att skydda "responsibility to protect" har fått ett uppsving den senaste tiden och det verkar som Frankrike tar täten.

Gazarapporten av Aspegren och Davis

Lennart Aspegren från Sverige och Mary McGowan Davis från USA har på FNs uppdrag följt upp Goldstonerapporten om Gazakonflikten 2008-09. Nu har jag hittat Aspegren och Davis rapport, här finner du den version som FNs MR-råd tagit ställning till. Det kommer en språkligt mer bearbetad version längre fram. De har granskat i vilken utsträckning som parterna följt Goldstonerapportens rekommendationer att utreda påstådda brott. Goldstone inleder sin artikel i Washington Post där han omvärderar sina tidigare slutsatser med att hänvisa till Aspegrens och Davis rapport. Här är några av de mer intressanta slutsatserna.

B. Israel
77. ... The Israeli authorities’ refusal to allow the Committee access to Israel and the West Bank, and access to Gaza through Israel, significantly constrained the Committee’s ability to engage with key interlocutors.

78. That said, the Committee finds that Israel has dedicated significant resources to investigate over 400 allegations of operational misconduct in Gaza reported by the FFM and others. Given the scale of this undertaking, it is unsurprising that in 2011, much remains to be accomplished. The Committee is able to report that, to the best of its knowledge, nineteen investigations into the serious violations of international humanitarian law and international human rights law reported by the FFM have been completed by the Israeli authorities with findings that no violations were committed. Two inquiries were discontinued for different reasons. Three investigations led to disciplinary action. Six investigations reportedly remain open, including one in which criminal charges have been brought against an Israeli soldier. The status of possible investigations into six additional incidents remains unclear.

78. (sic) Furthermore, Israel has launched fourteen investigations into incidents related to alleged violations in the West Bank. Of those, two criminal indictments have been filed, six investigations are ongoing and six cases were closed without charges. The Committee did not receive any information concerning any other investigation of alleged violations committed in the West Bank, nor to investigations related to persons detained in Israel.

C. The Palestinian side
1. The Palestinian Authority
84. In September the Committee reported that the investigation carried out by the PIIC conformed to international standards and could be considered credible and genuine. More recently the PIIC has sought to complete its mandate by investigating rocket and mortar attacks against Israel and other human rights violations in the Gaza Strip. The Committee was informed that the PIIC had been unable to do so, as it had not received positive responses to requests for access from either Israel or the de facto authorities in Gaza. ...

2. The de facto Gaza authorities
88. In September 2010, the Committee stated it had been unable to substantiate reports that the de facto Gaza authorities had released all political prisoners or conducted criminal prosecutions, in response to the FFM report. The Committee also reported that two committees of inquiry had been established. However, one committee focused on allegations directed at Israel rather than on allegations directed at the de facto authorities. The other reported on measures to redress alleged violations but the information presented was not substantiated. ...

90. Nevertheless, the Committee remains extremely concerned by the fact that the de facto authorities have not conducted any investigations into the launching of rocket and mortar attacks against Israel. It considers that the de facto authorities should make serious efforts to conduct criminal inquiries into all the allegations of grave violations of international law implicated by these attacks.

För att sammanfatta: Israeliska myndigheter och de palestinska myndigheterna (Fatah) har utfört utredningar beträffande påstådda brott medan Hamas inte gjort detsamma. Jag var i kontakt med Lennart Aspegren idag och han kommer den 15 april att hålla en föreläsning på temat inför våra studenter som går specialkursen "International Criminal Law" på stockholms Universitet.

Media
DN

Aspegren och Davis har följt upp Goldstonerapporten

Lennart Aspegren från Sverige och Mary McGowan Davis från USA har på FNs uppdrag följt upp Goldstonerapporten om Gazakonflikten 2008-09, mer specifikt har de studerat i vilken omfattning parterna utrett eventuella brott. Tydligen har rapporten presenterats, men jag kan inte hitta den. Det har i vart fall lett till att Richard Goldstone uppdaterat och ändrat en del av sina slutsatser, läs i Washington Post. Några av de starkaste slutsatserna i Goldstones rapport från 15 september 2009 var att Israel avsiktligen attackerade civilbefolkningen och civila objekt. Nu verkar Goldstone delvis, men kanske inte fullständigt, ändrat slutsats. Enskilda israeliska soldater kan avsiktligen ha riktat otillåtet våld mot civila, men det har inte varit del av en policy. Läser följande i Washington Post.

The allegations of intentionality by Israel were based on the deaths of and injuries to civilians in situations where our fact-finding mission had no evidence on which to draw any other reasonable conclusion. While the investigations published by the Israeli military and recognized in the U.N. committee’s report have established the validity of some incidents that we investigated in cases involving individual soldiers, they also indicate that civilians were not intentionally targeted as a matter of policy. Although the Israeli evidence that has emerged since publication of our report doesn’t negate the tragic loss of civilian life, I regret that our fact-finding mission did not have such evidence explaining the circumstances in which we said civilians in Gaza were targeted, because it probably would have influenced our findings about intentionality and war crimes.

Goldstone är dock fortsatt kritisk mot Israels bristande samarbete med hans utredning, vilket slagit förmodligen slagit tillbaka mot Israels egna intresse. Han skriver följande.

As I indicated from the very beginning, I would have welcomed Israel’s cooperation. The purpose of the Goldstone Report was never to prove a foregone conclusion against Israel. I insisted on changing the original mandate adopted by the Human Rights Council, which was skewed against Israel. I have always been clear that Israel, like any other sovereign nation, has the right and obligation to defend itself and its citizens against attacks from abroad and within. Something that has not been recognized often enough is the fact that our report marked the first time illegal acts of terrorism from Hamas were being investigated and condemned by the United Nations. I had hoped that our inquiry into all aspects of the Gaza conflict would begin a new era of evenhandedness at the U.N. Human Rights Council, whose history of bias against Israel cannot be doubted.

Vad är slutsatserna av detta? Även stater som Israel, som är inblandad i en svår väpnad konflikt, kan tåla granskning utifrån om man på egen hand väljer att stävja eventuella övertramp från sin försvarsmakt. Det görs lämpligen genom tydliga regler och god ledning, vid eventuella överträdelser ska brottsutredningar göras och individuellt ansvarsutkrävande ske i domstolar. För övrigt kan nämnas att Lennart Aspegren är en av lärarna på Stockholms Universitets kurs i "International Criminal Law", för vilken jag är kursföreståndare. Han vill utöver de tre tillfällen som redan är uppbokade gärna ta upp sin rapport så min förhoppning är att vi kan ändra schemat så att en sådan föreläsning får plats. Uppdatering. Nu har TT-AFP rapporterat om saken vilket återges i DN och av SR. Bloggar Läs Mats Delands blogg, han följer debatten i israelisk media. Se även Bawar Ismail I Björn Börjesson I Anders Gustafsson

Internationella domstolen prövar ej konflikten om Sydossetien 2008

Internationella domstolen (ICJ) i Haag har den 1 april 2011 förklarat att den saknar jurisdiktion (behörighet) att pröva Georgiens stämning mot Ryssland beträffande etnisk rensning i förhållande till kriget om Sydossetien 2008. Läs domen här.

ICJs avgörande utesluter inte att Internationella Brotttmålsdomstolen (ICC) prövar brott begånga i samband med konflikten, men Georgien har inte gjort en formell hänskjutning av situationen till domstolen. Åklagaren har inte heller valt att på eget intiativ påbörja en formell brotttsutredning.

Skillnaden mellan en prövning i ICJ och ICC är att den förstnämnda prövar tvister mellan stater medan den sistnämnda prövar straffansvar för individer.

Gentian Zyberi har kommenterat ICJs avgörande hos International Law Observer. Jag kommenterade på denna blogg den 18 augusti Georgiens stämning av Ryssland, se punkten 4 i detta inlägg.