Hur förhåller sig konflikten Georgien-Ryssland till folkrätten?

Idag medverkade jag i ett seminarium om Georgien-Ryssland. Jag talade under rubriken "Det folkrättsliga perspektivet" och mina slutsatser kan sammanfattas enligt följande.

1. Sydossetiens och Abchaziens folkrättsliga status
Ryssland gör inga anspråk för närvarande på att Sydossetien och Abchazien är en del av Rysslands territorium. Är de istället självständiga stater? Sydossetien och Abchazien uppfyller två av tre kännetecken för en stat, de har definierat i) territorium och ii) befolkning, men frågan är om iii) deras regering utövar kontroll över respektiva territorium. Ingen annan stat har ännu erkänt territorierna som suveräna stater. Vidare har jag uppfattat en skillnad då Abchazien strävar efter självständighet medan Sydossetien vill ansluta sig till Ryssland. Abchazien har också en större befolkning, verkar ha en mer livskraftig och självständig statsbildning än Sydossetien. Min slutsats blir därför att Abchazien med reservation kan de facto betraktas som en stat medan detta inte är fallet med Sydossetien.

Om territorierna ännu ej är stater, har Sydossetierna respektive Abchazerna rätt till självbestämmande i form av en självständig stat? Enligt traditionell folkrätt nej. Nationella minoriteter, till skillnad från folk, har inte rätt till självbestämmande. Kolonier som skiljs med saltvatten från kolonisatören anses ha rätt till självbestämmande, men till denna kategori hör varken Sydossetien eller Abchazien. Därför blir svaret nej, Sydossetierna respektive Abchazerna har inte rätt till självbestämmande i form av en självständig stat. Kosovos självständighetsförklaring 2008 komplicerar saken.

2. Jus Ad Bellum (Rätten att gå i krig)
Rysslands agerande är en överträdelse mot FN-stadgans våldsförbud då deras agerande inte falller under de två undantag som tillåter våldsanvändning, nämligen vid i) självförsvar vid attack mot det egna eller annan stats terriorium, och ii) beslut av säkerhetsrådet enligt kapitel VII.

Ryssland har åberopat Kosovointerventionen från 1999 som exempel på att deras agerande är folkrättslig tillåtet. Här måste vi erkänna att Kosovointerventionen försvagat FN-stadgans våldsförbud. Jag har dock svårt att se det inom folkrätten utvecklats en sedvana som tillåter humanitär intervention utan FN-mandat. Det vi möjligtvis ser är en kollaps för FN-systemet.

Jag anser att Rysslands argument att de får använda våld för att skydda egna medborgare är svagt. De finns få liknande exempel (Entebbe 1976 och Grenada 1983) men i båda dessa fall rörde det medborgare som hade stark koppling till moderlandet och särskilt vad beträffare Entebbe var våldsanvändningen begränsad till att återföra medborgarna till det egna territoriet. Detta är inte fallet i den aktuella konflikten.

3. Internationella brott
Det finns tre internationella brott med förankring i sedvanerätten, nämlingen i) folkmord, ii) brott mot mänskligheten, och iii) krigsförbrytelser. Min bedömning är att Georgiens artilleribeskjutning av Tschinvali möjligtvis är en krigsförbrytelse, men ej folkmord. Beroende på vad som faktiskt har hänt, kan det alltså gällande att båda sidor gjort sig skyldiga till brott.

4. Juridisk tvistlösning i Haag
Båda sidor har förklarat att de vill få saken rättsligt prövad. Två domstolar i Haag skulle kunna utöva jurisdiktion: i) Internationella Domstolen (ICJ) som dömer i tvister mellan stater och ii)

Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) som prövat individuellt straffansvar för individer. Som jag tidigare skrivit har ICC:s åklagare rätt redan nu att utöva jurisdiktion beträffande såväl ryska, sydossetiska som georgiska överträdelser. Jag har dock justerat min slutsats, Putin och Medvedev omfattas förmodligen av immunitet.

Vad gäller ICJ krävs det som huvudregel att de tvistande staterna (Ryssland och Georgien) båda accepterar domstolens jurisdiktion. Vad jag förstår har Georgien stämt Ryssland enligt rasdiskrimineringskonventionen (CERD) som medger automatisk jurisdiktion, förutsatt att kriterierna i tvistlösningsklausulen (artikel 22) är uppfyllda.

5. Konsekvenser för folkrätten (särskilt punkterna 1 och 2)
Antingen får vi se en försvagning av FN-systemet och folkrätten, eller så kan FN-systemet bevaras om både västmakterna och Ryssland hanterar Kosovo, Sydossetien och Abchazien som som extraordinära situationer som ej ska upprepas.

Recension av Bildt och Reinfeldt under frågestunden
Under frågestunden var det en i publiken som bad panelen recensera Fredriks Reinfeltds och Carl Bildts agerande. Jag var den enda som vågade mig på detta och mitt svar var att Carl Bildt sedan sitt tillträde som utrikesminister 2006 justerat Sveriges folkrättsliga linje beträffande folks rätt till självbestämmande och humanitär intervention i en mer traditionell inriktning, dvs. skepticism till dessa fenomen. Detta förklarade jag med Carl Bildts realpolitiska linje och att han redan i samband med Kosovos självständighetsförklaring befarat den utveckling som nu har inträffat i Kaukasus. Jag redogjorde också för att folkpartiet och socialdemokraterna i dessa frågor har drivit en mer radikal folkrättslig linje. Jag tror att socialdemokraterna i sitt interna partiråd är på väg tillbaka till en mer traditionell linje. Får se om folkpartiet står fast. Jag misstänker att folkpartisterna menar att det finns en skillnad mellan Kosovointerventionen 1999 och Sydossetieninterventionen 2008.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Expressen, Folkpartiet i Nacka, Farmorgun, HAX, Johan Ingerö, Johan Norberg