Enligt SvD vill Europadomstolen "ha svar från svenska regeringen om hur den levt upp till Europakonventionens skydd för den personliga integriteten med införandet av FRA-lagen." Denna formulering är väldigt intressant eftersom den tyder på att Europadomstolen kommer göra en mer fullständig prövning. Centrum för Rättvisa lämnade in sitt klagomål mot Sverige innan signalspaningslagen trädde ikraft. Därmed fanns det en risk (eller möjlighet) att Europadomstolen prövning endast skulle avse signalspaning som skett utan lagstöd och inte signalspaning som skett med stöd av FRA-lagen. SvDs beskrivning talar för att en granskning även kommer att ske av den signalspaning som sker med stöd av signalspaningslagen.
Är detta bra eller dåligt?
Ur en akademisk synvinkel är det självklart positivt att få svar både på om FRAs signalspaning utan eller med lagstöd är förenligt med Europakonventionen.
För FRA-kritikerna kan svaret bli ett annat. Min bedömning är att Sverige kommer fällas för den signalspaning som skett före signalspaningslagen trädde ikraft. Däremot är jag betydligt mer osäker på att Sverige kommer fällas för den signalspaning som skett efter signalspaningslagen trädde ikraft. Detta kan tyckas märkligt eftersom FRAs möjligheter att signalspana i kabel tillkommer med den nya lagen och ökar därmed, men det beror på att Europakonventionen tillåter relativt stora inskränkningar i privatliv och korrespondens om 1) det finns lagstöd samt 2) tillgodoser vissa legitima intressen och 3) anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen har förvisso fällt Storbritannien eftersom deras spaning inte hade tillräckligt tydligt lagstöd men Tysklands lagstiftning och spaning klarade alla tre kraven.
Alldeles oavsett, jag ser gärna att Europadomstolen prövar FRAs signalspaning i båda avseendena, både innan och efter lagstiftningen trätt ikraft.
Uppdatering. Här är pressmeddelande från Centrum för Rättvisa och Europadomstolens begäran.
Blogg som kommenterar folkrätt och politik / Blog on Public International Law and Politics
onsdag, november 30, 2011
tisdag, november 29, 2011
How may the ICTY contribute to the establishment of an historic record?
Swedish Television (SVT) recently broadcasted the documentary "Staden som offrades" (A Town Betrayed) which covers the genocide in Srebrenica. Even if the documentary gives a biased impression and possibly makes false allegations, it comes as a surprise to me that the International Criminal Tribunal for Former Yugoslavia (ICTY) has sent a latter to the CEO of SVT Eva Hamilton in order to point out errors in the documentary. Is this the role of the ICTY? In my forthcoming thesis I write the following on the responsibility of international criminal tribunals and courts to create a historic record.
I have tried to get hold of the letter and hope to update this post later.
1.5.4 TruthIn other words, international criminal tribunals and courts may contribute to the clarification of the historic record in a broad sense but it should be seen as a concequence of the fact-finding activities of the court in an individual case rather than a factor determining the decisions and actions of the Tribunal or Court. To settle the historic record in a borad sense should be a task for historians. If public broadcasters, such as SVT, broadcast biased and erroneous documentaries, there are institutions such as the Swedish Broadcasting Commission (Granskningsnämnden för radio och TV) that may deal with such matters.
The concept of truth may arguably be given either a broad or a narrow meaning. The first approach suggests that one merit of bringing alleged culprits of gross atrocities and international crimes before a court is that an accurate historical record may be established.[1] It is not only the conduct of the accused that is relevant for the Prosecution and the Judges, they also have an additional duty to actively clarify as much as possible the historical facts of a case.[2] A more narrow understanding of the concept of truth is to focus on the conduct of the accussed, to separate the culpable from the non-culpable. There is a practical difficulty in keeping the the conduct of the accused and historical facts apart in two separate spheres because international crimes are often conducted in a wider context.[3] However, mindful of the different meanings of the concept truth, one should be cautious when it is used by commentators, in decisions and judgments.
...
8.3.3 The Question of Timing and an Overarching Objective
...
Section 1.5.4. explained that the concept of truth may be given either a broad or a narrow meaning. Damaška explains that there are certainly reasons why international criminal tribunals and courts should seek to establish truth in its broad sense. To set the historic record straight may be a necessary precondition for reconciliation and avoidance of future conflicts. Second, international crimes are often conducted by groups, not isolated individuals, in specific settings, sometimes over extended periods of time. This drives the judges to engage in broad fact-finding. However, Damaška also presents several convincing counterarguments why international criminal tribunals and courts lacks capacity to create a historical record. Judges act under time constraint and are tasked to issue stable decisions upon which actions is taken. Historians on the other hand are not subject to constraints of promptness and finality, they are free to modify their findings. Furthermore, even if the limits of legal relevancy are enlarged, matters relevant to a full historical account will remain legally irrelevant. Additionally, seekers of genuine historical knowledge prefer to explore a wide range of possibilities and approach their subject matter from multiple perspectives instead of depending on two contrary accounts. Polarization becomes a straitjacket for historians. The best that can be expected of international criminal tribunals and courts is to provide fragmentary material that may assist subsequent historical research.[4] Finally, to create a historical record involves broader and collective events while the criminal procedure focuses on the criminal responsibility of an individual. To focus on individual responsibility, to separate the culpable from the non-culpable, and thus lessen the collective guilt is arguably an essential part behind the rationale of international criminal trials. The creation of a historical record could even counter the aim of individualizing the guilt and responsibility for atrocities committed during a conflict. Therefore the reasonable conclusion is that the idiosyncratic goal of international criminal procedure should be to establish truth in its narrow sense which will have implications for the final recommendations of this study.
I have tried to get hold of the letter and hope to update this post later.
Update. Here is the letter. The letter appears as official because it has been sent by Nerma Jelačić, the Chambers and Registry Spokesperson and acting Head of Outreach. Even though all the findings cited in the letter are relevant, my view is that it is not the role of the ICTY to comment and correct TV documentaries.
[1] Cassese, 2003 (I), pp. 5-6; Cryer/Friman/Robinson/Wilmhurst, 2010, p. 426-427.
[2] Rome Statute, Articles 54(1)(a) and 69(3); see also Piragoff, Donald,Article 69 - Evidence, Triffterer, Otto (Ed.), Commentary on the Rome Statute of the International Criminal Court, 1301-1336, Second Edition, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 2008, p. 1321.
[4] Damaška, 2008, p. 338.
[2] Rome Statute, Articles 54(1)(a) and 69(3); see also Piragoff, Donald,Article 69 - Evidence, Triffterer, Otto (Ed.), Commentary on the Rome Statute of the International Criminal Court, 1301-1336, Second Edition, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 2008, p. 1321.
[4] Damaška, 2008, p. 338.
måndag, november 21, 2011
Kulturslussen föreslår tio körfält istället för åtta
Kulturslussen har på bred front lanserat sitt förslag, både i intervju och genom Benny Anderssons brev till Sten Nordin (m). Jag tycker det är positivt att många engagerar sig i denna fråga och tycker att Kulturslussen ser bra ut. Jag har dock svårt att förstå en del av den kritik som anhängarna till Kulturslussen för fram. Jag kommer att jämföra med det aktuella planförslaget som jag nedan benämner "Nya Slussen".
1. Kulturslussen vill ha fler körfält och mer bro över vattnet
Benny Andersson skriver i sitt öppna brev följande: "Tycker du att det är bra för miljön i Gamla stan att bredda Skeppsbron med 20 meter för att bygga en åttafilig motorled? Hur tror du att vi som bor här, för att inte tala om turisterna som söker sig till Stockholm, kommer att uppleva det?"
Kommentar
Samtidigt anger Jonas Bohlin som presenterar förslaget Kulturslussen i DN att "[v]i har två filer på vardera sidan om allén, och en reservfil som kan utnyttjas för taxi. Och så har vi fyra leder som går under slussen." Det blir tio körfält. Nya Slussen innehåller tre filer åt vardera håll, varav ett åt vardera håll är reserverat för kollektivtrafik och ytterligare ett åt vardera håll kan reserveras för framtida spårvagnstrafik. Ytterligare två körfält leder trafiken under slussen, alltså totalt åtta körfält. Enbart genom att titta på Kulturslussens egen skiss ser man att deras förslag är bredare än Nya Slussen. Kulturslussen riskerar liksom gamla Slussen att bli ett monument för bilismen. Eftersom mycket av kritiken mot Nya Slussen handlar om att det är för många körfält så tror jag Kulturslussen kommer att ha det än svårare.
2. Nya Slussen blir mer tillgänglig
Benny Andersson skriver följande: "Och hur ska man som fotgängare ta sig från Gamla stan till Södermalms torg/Götgatan/Hornsgatan när man måste ta sig upp för lika många trappsteg som i ett fyravåningshus innan man är uppe? Eller nere. Har du i så fall ägnat en tanke åt tillgängligheten för föräldrar med barnvagnar, rörelsehindrade eller äldre? Hur ska dom göra? Vad händer när trapporna är belagda med is och snö?"
Kommentar
Nya Slussens plankarta har gjorts om efter sommarens utställning av planerna. Det kommer att finnas flera stycken dygnetruntöppna hissar och rulltrappor, på två ställen. De ska drivas i stadens regi, just för att tillgängligheten ska kunna garanteras. Höjdskillnaden mellan Söder och Gamla stan kommer att vara likvärdig med dagens - med den skillnaden att det kommer att finnas flera möjligheter för den som är rullstolsburen, kör barnvagn, använder rullator - eller bara drar på en tung rullväska - att ta sig mellan stadsdelarna, utan att vare sig behöva korsa starkt trafikerade vägar eller hindras av trappor. Den som vill kommer att kunna gå på helt plan mark över gång- och cykelbroar i kajnivå för att sedan ta hissen upp till torgplan. Detta är lösning som stadsbyggnads- och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd har förklarat sig nöjda med. Handikapprådet var tidigare kritiska men uttalar numera följande:
3. Nya Slussen kommer att byggas i etapper
Benny Andersson skriver: "Tycker du att det är en bra idé att stänga av all trafik runt Slussen i sju år?"
Kommentar
Många kritiker oroar sig över hur resenärer kommer att kunna färdas via Slussen under genomförandet. Det är inte så att hela Slussen kommer vara nedstängd i 7 år. Projektet är uppdelat i två etapper, – först den östra sedan den västra – för att underlätta trafikflödena. Man kommer att kunna gå och cykla från Gamla stan till Södermalm under hela byggtiden, men det kommer att bli omledningar och tillfälliga broar under vissa perioder. Det kommer att bli jobbigt men det är nödvändigt. Alternativet är att gamla Slussen står kvar och vid en viss tidpunkt kommer konstruktionen inte kunna lagas mera utan det blir en risk för att delar faller ner på resenärer och andra som vistas i dess närhet. Även om man skulle genomföra Kulturslussen skulle det krävas ett bygge i etapper där delar av Slussen stängs av och framkomligheten minskar.
Nu har jag besvarat en del av Kulturslussens och Benny Anderssons kritik, men jag vill inte vara alltför negativ. Kulturslussen har agerat betydligt mer konstruktivt än delar av oppositionen genom att presentera ett relativt konkret förslag. Jag hoppas att Nya Slussen kan ta till sig en del av de förslag som förs fram, framförallt tanken om att fylla platsen med kultur.
Uppdatering. DNs Anders Bolling konstaterar samma sak som jag gör och intervjuar dessutom Slussens projektledare Andreas Burghauser. Läs även vad Per Ankersjö (c) och Sten Nordin (m) skriver.
1. Kulturslussen vill ha fler körfält och mer bro över vattnet
Benny Andersson skriver i sitt öppna brev följande: "Tycker du att det är bra för miljön i Gamla stan att bredda Skeppsbron med 20 meter för att bygga en åttafilig motorled? Hur tror du att vi som bor här, för att inte tala om turisterna som söker sig till Stockholm, kommer att uppleva det?"
Kommentar
Samtidigt anger Jonas Bohlin som presenterar förslaget Kulturslussen i DN att "[v]i har två filer på vardera sidan om allén, och en reservfil som kan utnyttjas för taxi. Och så har vi fyra leder som går under slussen." Det blir tio körfält. Nya Slussen innehåller tre filer åt vardera håll, varav ett åt vardera håll är reserverat för kollektivtrafik och ytterligare ett åt vardera håll kan reserveras för framtida spårvagnstrafik. Ytterligare två körfält leder trafiken under slussen, alltså totalt åtta körfält. Enbart genom att titta på Kulturslussens egen skiss ser man att deras förslag är bredare än Nya Slussen. Kulturslussen riskerar liksom gamla Slussen att bli ett monument för bilismen. Eftersom mycket av kritiken mot Nya Slussen handlar om att det är för många körfält så tror jag Kulturslussen kommer att ha det än svårare.
2. Nya Slussen blir mer tillgänglig
Benny Andersson skriver följande: "Och hur ska man som fotgängare ta sig från Gamla stan till Södermalms torg/Götgatan/Hornsgatan när man måste ta sig upp för lika många trappsteg som i ett fyravåningshus innan man är uppe? Eller nere. Har du i så fall ägnat en tanke åt tillgängligheten för föräldrar med barnvagnar, rörelsehindrade eller äldre? Hur ska dom göra? Vad händer när trapporna är belagda med is och snö?"
Kommentar
Nya Slussens plankarta har gjorts om efter sommarens utställning av planerna. Det kommer att finnas flera stycken dygnetruntöppna hissar och rulltrappor, på två ställen. De ska drivas i stadens regi, just för att tillgängligheten ska kunna garanteras. Höjdskillnaden mellan Söder och Gamla stan kommer att vara likvärdig med dagens - med den skillnaden att det kommer att finnas flera möjligheter för den som är rullstolsburen, kör barnvagn, använder rullator - eller bara drar på en tung rullväska - att ta sig mellan stadsdelarna, utan att vare sig behöva korsa starkt trafikerade vägar eller hindras av trappor. Den som vill kommer att kunna gå på helt plan mark över gång- och cykelbroar i kajnivå för att sedan ta hissen upp till torgplan. Detta är lösning som stadsbyggnads- och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd har förklarat sig nöjda med. Handikapprådet var tidigare kritiska men uttalar numera följande:
Sedan utställningen av detaljplanen för nya Slussen har plankartan, planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen reviderats för att förbättra tillgängligheten. Allmänheten kommer att ha tillgång rulltrappor och hissar mellan kajplan och torgplan på Södermalmssidan dygnet runt.
Ingrid Dalén, som är ordförande för stadsbyggnadsnämndens och exploateringsnämndens gemensamma handikappråd, är nöjd med de förbättringar av tillgängligheten som har gjorts nu.
- Det är ett klart framsteg och mycket positivt att hissarna kommer att vara i stadens regi. Det säkerställer att tillgängligheten kommer att vara hög och det är bra med så höga ambitioner från staden.
Men det finns många tillgänglighetsfrågor att bevaka också i den fortsatta utbyggnadsprocessen, menar Ingrid Dalén, till exempel vill handikappråden ha en fortsatt diskussion med staden om hur man ska få till en så bra lösning som möjligt när det gäller det långa avståndet mellan bussterminalen och tunnelbanan.
- Men vi tycker ju inte att det finns någon anledning att stoppa detaljplanen på grund av det, säger Ingrid Dalén.Det oberoende nätverket Yimby har skrivit två pedagogiska inlägg varför de menar att Nya Slussen blir bättre ur tillgänglighetssynpunkt.
3. Nya Slussen kommer att byggas i etapper
Benny Andersson skriver: "Tycker du att det är en bra idé att stänga av all trafik runt Slussen i sju år?"
Kommentar
Många kritiker oroar sig över hur resenärer kommer att kunna färdas via Slussen under genomförandet. Det är inte så att hela Slussen kommer vara nedstängd i 7 år. Projektet är uppdelat i två etapper, – först den östra sedan den västra – för att underlätta trafikflödena. Man kommer att kunna gå och cykla från Gamla stan till Södermalm under hela byggtiden, men det kommer att bli omledningar och tillfälliga broar under vissa perioder. Det kommer att bli jobbigt men det är nödvändigt. Alternativet är att gamla Slussen står kvar och vid en viss tidpunkt kommer konstruktionen inte kunna lagas mera utan det blir en risk för att delar faller ner på resenärer och andra som vistas i dess närhet. Även om man skulle genomföra Kulturslussen skulle det krävas ett bygge i etapper där delar av Slussen stängs av och framkomligheten minskar.
Nu har jag besvarat en del av Kulturslussens och Benny Anderssons kritik, men jag vill inte vara alltför negativ. Kulturslussen har agerat betydligt mer konstruktivt än delar av oppositionen genom att presentera ett relativt konkret förslag. Jag hoppas att Nya Slussen kan ta till sig en del av de förslag som förs fram, framförallt tanken om att fylla platsen med kultur.
Uppdatering. DNs Anders Bolling konstaterar samma sak som jag gör och intervjuar dessutom Slussens projektledare Andreas Burghauser. Läs även vad Per Ankersjö (c) och Sten Nordin (m) skriver.
torsdag, november 17, 2011
Anförande i trafikdebatten
Här är mitt inledningsanförande i trafikdebatten den 17 november 2011, Stockholms kommunfullmäktige.
Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,
Jag kommer att tala om tre saker. 1) folkpartiets vision om Stockholm som cykelstad 2) utbyggd kollektivtrafik och 3) vikten av god infrastruktur och då känns Slussenprojektet särskilt aktuellt.
En stor del av miljöarbetet handlar om att underlätta för stockholmarna att transportera sig just miljövänligt. Stockholm bör exempelvis bli en mer attraktiv stad för alla som cyklar och går. Gång- och cykelvägar ska vara vackra, väl belysta, väl underhållna, säkra och lättillgängliga. Vi vill binda ihop existerande gång- och cykelbanor till ett väl sammanlänkat nät. Vi vill att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan och andra kollektiva färdmedel, särskilt vid lågtrafik. Gångtrafikanter och cyklister måste kunna dela på gaturummet. Därför behövs säkra och avskilda cykel- och gångvägar. Vi kommer att satsa en miljard på cykelbanor, stråk under perioden fram till 2018.
Stockholm är en växande stad vilket kräver en stark och robust infrastruktur. Det handlar om mer spårbunden kollektivtrafik. Vi i folkpartiet står bakom att fler busslinjer konverteras till spårvagn och det är angeläget att en framtida utbyggnad av tunnelbanan studeras tillsammans med SL. Mer specifikt vill vi i folkpartiet se att projekt som Spårväg syd och tunnelbana mot Nacka genomförs. Vidare vill vi att båttrafiken på Stockholms inre vatten ökar och då kommer Nya Slussen att bli en naturlig knutpunkt.
Nya Slussen är ett av de viktigaste infrastrukturutmaningarna som vi har. Ärendet har utretts under lång tid och många tänkbara alternativ har diskuterats. Folkpartiet anser att det nuvarande förslaget är bra ur flera synvinklar. Stockholm och bebyggelsen kring mälaren säkras mot framtida havsnivåhöjningar och prognoser om att nederbörden kommer att öka möter vi med större avtappningsmöjligheter. Vi i Folkpartiet har varit framgångsrika i våra anträngningar att värna Stockholms siluett och vyer. Nya Slussen kommer att värna Söders dramatiska landskap och de fria vyerna över Mälaren och Saltsjön. Genom att antalet körbanor minskar anpassar vi Slussen till dagens och framtidens minskade biltrafik samtidigt som vattenytorna ökar. Slutligen tar vi det ansvar som krävs för att säkra säkerheten för alla de människor som dagligen passerar Slussen, den nuvarande konstruktionen håller bokstavligen på att falla samman.
Att bygga om Slussen är en stor utmaning och den är på inga sätt problemfri. Den största utmaningen ser jag i hur vi ska klara av en fungerande kollektivtrafik under ombyggnadsperioden. Eftersom Slussen måste byggas om är detta ofrånkomligt och de som försöker förespegla något annat riskerar att ägnar sig åt billig populism.
Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm.
Kommunfullmäktigeledamöter samt Stockholmare som följer denna debatt,
Jag kommer att tala om tre saker. 1) folkpartiets vision om Stockholm som cykelstad 2) utbyggd kollektivtrafik och 3) vikten av god infrastruktur och då känns Slussenprojektet särskilt aktuellt.
En stor del av miljöarbetet handlar om att underlätta för stockholmarna att transportera sig just miljövänligt. Stockholm bör exempelvis bli en mer attraktiv stad för alla som cyklar och går. Gång- och cykelvägar ska vara vackra, väl belysta, väl underhållna, säkra och lättillgängliga. Vi vill binda ihop existerande gång- och cykelbanor till ett väl sammanlänkat nät. Vi vill att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tunnelbanan och andra kollektiva färdmedel, särskilt vid lågtrafik. Gångtrafikanter och cyklister måste kunna dela på gaturummet. Därför behövs säkra och avskilda cykel- och gångvägar. Vi kommer att satsa en miljard på cykelbanor, stråk under perioden fram till 2018.
Stockholm är en växande stad vilket kräver en stark och robust infrastruktur. Det handlar om mer spårbunden kollektivtrafik. Vi i folkpartiet står bakom att fler busslinjer konverteras till spårvagn och det är angeläget att en framtida utbyggnad av tunnelbanan studeras tillsammans med SL. Mer specifikt vill vi i folkpartiet se att projekt som Spårväg syd och tunnelbana mot Nacka genomförs. Vidare vill vi att båttrafiken på Stockholms inre vatten ökar och då kommer Nya Slussen att bli en naturlig knutpunkt.
Nya Slussen är ett av de viktigaste infrastrukturutmaningarna som vi har. Ärendet har utretts under lång tid och många tänkbara alternativ har diskuterats. Folkpartiet anser att det nuvarande förslaget är bra ur flera synvinklar. Stockholm och bebyggelsen kring mälaren säkras mot framtida havsnivåhöjningar och prognoser om att nederbörden kommer att öka möter vi med större avtappningsmöjligheter. Vi i Folkpartiet har varit framgångsrika i våra anträngningar att värna Stockholms siluett och vyer. Nya Slussen kommer att värna Söders dramatiska landskap och de fria vyerna över Mälaren och Saltsjön. Genom att antalet körbanor minskar anpassar vi Slussen till dagens och framtidens minskade biltrafik samtidigt som vattenytorna ökar. Slutligen tar vi det ansvar som krävs för att säkra säkerheten för alla de människor som dagligen passerar Slussen, den nuvarande konstruktionen håller bokstavligen på att falla samman.
Att bygga om Slussen är en stor utmaning och den är på inga sätt problemfri. Den största utmaningen ser jag i hur vi ska klara av en fungerande kollektivtrafik under ombyggnadsperioden. Eftersom Slussen måste byggas om är detta ofrånkomligt och de som försöker förespegla något annat riskerar att ägnar sig åt billig populism.
Från folkpartiet är beskedet tydligt, kollektivtrafiken ska byggas ut, såväl cyklister som flanörer ska känna sig hemma i Stockholm.
onsdag, november 02, 2011
Kritiken avseende straffrihet i Syrien ska riktas mot Ryssland
Lars O Ericsson, docent i praktisk filosofi vid Stockholms universitet
anser att Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) är en politisk domstol
eftersom den inte har utfärdat en arresteringsorder för Syriens president
Al-Assad. Han gör en jämförelse med arresteringsordern mot Gaddafi.
Jag anser att kritiken är missriktad och den verkar grundas på ett missförstånd. Domstolen har som huvudregel endast jursdiktion beträffande brott begångna på en ansluten stats territorium eller av dess medborgare. Det bygger på att stater enligt folkrätten är suveräna och endast genom samtycke kan staterna överlåta makt till en internationell domstol. Syrien har inte anslutit sig stadgan för ICC och därmed blir det fel när Ericsson skriver att ICC borde "rimligtvis för länge sedan ha agerat mot Bashar al-Assad på samma sätt som man agerade gentemot Khadaffi." ICC skulle då ha agerat utanför de befogenheter som ges av domstolens stadga.
Libyen har inte heller anslutit sig till domstolen stadga men likväl utfärdades en arresteringsorder gentemot Gaddafi. Vad är skillnaden? Skillnaden är att FNs säkerhetsråd som undantag från huvudregeln kan ge domstolen rätt att undersöka brott som har begåtts även på icke-anslutna staters territorium eller av dess medborgare. Säkerhetsrådet har gett en sådan befogenhet avseende Libyen och Sudan men inte avseende Syrien. Det beror framförallt på att Ryssland som partner till Syrien skulle lägga in sitt veto i FNs säkerhetsråd. Det stämmer att detta är en politiserad process, men då ska kritiken riktas mot FNs säkerhetsråd, särskilt Ryssland och inte mot ICC.
Självklart skulle en filosof, och även en jurist, kunna tycka att principen om staters suveränitet och under vilka förutsättningar en internationell domstol kan få jurisdiktion är moraliskt felaktiga men då bör kritiken riktas mot fundamenten för folkrätten och inte mot en domstol som följer den stadga som suveräna stater enats om. En sådan filosof (eller jurist) bör då samtidigt föreslå en alternativ grund för folkrätten som inte grundar sig på staters suveränitet och deras samtycke. Då befarar jag att filosofen snabbt hamnar i naturrätten vilket skapar andra problem, t.ex. vem är det som ska avgöra vad som följer av naturrätten, ska det vara teologerna, folkrättsjuristerna och filosoferna vid Stockholms Universitet? Hur ska man förmå staterna att följa regler som de inte utformat?
Jag anser att kritiken är missriktad och den verkar grundas på ett missförstånd. Domstolen har som huvudregel endast jursdiktion beträffande brott begångna på en ansluten stats territorium eller av dess medborgare. Det bygger på att stater enligt folkrätten är suveräna och endast genom samtycke kan staterna överlåta makt till en internationell domstol. Syrien har inte anslutit sig stadgan för ICC och därmed blir det fel när Ericsson skriver att ICC borde "rimligtvis för länge sedan ha agerat mot Bashar al-Assad på samma sätt som man agerade gentemot Khadaffi." ICC skulle då ha agerat utanför de befogenheter som ges av domstolens stadga.
Libyen har inte heller anslutit sig till domstolen stadga men likväl utfärdades en arresteringsorder gentemot Gaddafi. Vad är skillnaden? Skillnaden är att FNs säkerhetsråd som undantag från huvudregeln kan ge domstolen rätt att undersöka brott som har begåtts även på icke-anslutna staters territorium eller av dess medborgare. Säkerhetsrådet har gett en sådan befogenhet avseende Libyen och Sudan men inte avseende Syrien. Det beror framförallt på att Ryssland som partner till Syrien skulle lägga in sitt veto i FNs säkerhetsråd. Det stämmer att detta är en politiserad process, men då ska kritiken riktas mot FNs säkerhetsråd, särskilt Ryssland och inte mot ICC.
Självklart skulle en filosof, och även en jurist, kunna tycka att principen om staters suveränitet och under vilka förutsättningar en internationell domstol kan få jurisdiktion är moraliskt felaktiga men då bör kritiken riktas mot fundamenten för folkrätten och inte mot en domstol som följer den stadga som suveräna stater enats om. En sådan filosof (eller jurist) bör då samtidigt föreslå en alternativ grund för folkrätten som inte grundar sig på staters suveränitet och deras samtycke. Då befarar jag att filosofen snabbt hamnar i naturrätten vilket skapar andra problem, t.ex. vem är det som ska avgöra vad som följer av naturrätten, ska det vara teologerna, folkrättsjuristerna och filosoferna vid Stockholms Universitet? Hur ska man förmå staterna att följa regler som de inte utformat?