Polisens tillgång till lagrade uppgifter

En nyhet som verkar ha gått traditionell media förbi är att regeringen lagt fram propositionen 2011/12:55 De brottsbekämpande myndigheternas tillgång tilluppgifter om elektronisk kommunikation. Medan trafikdatalagringsdirektivet anger att teleoperatörerna ska lagra uppgifter om medborgarna kommunikation så kommer proposition 2011/12:55 att förändra reglerna som anger när polisen kan få tillgång till dessa uppgifter.

Troberg tar upp det faktum att propositionen innebär att polisen kan få tillgång till  uppgifter om abonnemang oavsett brottets svårighetsgrad. Detta engagerar framförallt de som är intresserade av fildelningsfrågor.

Jag har fastnat för en annan del i förslaget, nämligen det faktum att brottsbekämpande myndigheter för underrättesleändamål kan få ut trafikuppgifter om kommunikation utan att en person är misstänkt för brott och utan domstolsbeslut. Att förslaget innebär detta kan vara okänt för de flesta, men den möjligheten har polisen redan idag genom en undanskymd bestämmelse i lagen om elektronisk kommunikation (6 kap. 22 § första stycket 3). Nu ska riksdagen stadfästa denna rätt på ett mer tydligt sätt, vilket både är på gott och ont. Det är alltid positivt med tydlig lagstiftning samtidigt som det är oroväckande att ingen verkar känna till nuvarande eller kommande ordning. De flesta politiker verkar felaktigt tro att det alltid krävs brottsmisstanke och domstolsbeslut, vilket jag noterat tidigare.

Tjänstemännen på justitiedepartementet verkar dock ha tagit till sig den kritik som jag har haft och framförts via remissvar från Juridiska Fakultetsnämnden. Vi avstyrkte att inhämtning för underrättelseändamål ska vara möjlig i fråga om olovlig kårverksamhet, vilket regeringen noterat (se sid. 81-82 i propositionen) och tagit till sig (se sid. 86-87).