onsdag, mars 31, 2010

ICCs åklagare inleder förundersökning avseende oroligheter i Kenya

Idag meddelade Internationella Brottmålsdomstolens förundersökningskammare (Pre-Trial Chamber II) beslut om att åklagaren kan inleda förundersökning beträffande påstådda brott i Kenya. SvD ger bakgrunden, det handlar om oroligheterna med etniska förtecken efter presidentvalet 2007 då 1 220 människor dödades och över 350 000 människor drevs bort från sina hem.

Jag skrev ett blogginlägg 9 november 2009 om åklagarens begäran om att inleda förundersökning, denna begäran har alltså nu beviljats. Du kan läsa hela beslutet från ICCs förundersökningskammare här.

Domstolens beslut är väldigt intressant eftersom det är första gången ICCs jurisdiktion har aktiverats på begäran av åklagaren enligt (artiklarna 13(c) och 15). Tidigare utredningar har aktiverats av stater enligt artikel 13(a) (Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken) och FNs säkerhetsråd enligt artikel 13(b) (Darfur i Sudan).

En lustig detalj i sammanhanget var att jag idag under eftermiddagen föreläste på grundkursen i folkrätt om internationell straffrätt. Före pausen nämnde jag att åklagaren har begärt att få utföra en brottsutredning avseende påstådda brott i Kenya men att begäran ännu ej prövats av förundersökningskammaren. I pausen läste jag nyheten på SvDs hemsida. Det blev naturligtvis en intressant nyhet att diskutera när studenterna återkom efter pausen.

Till något delvis annat, Seved Monke skriver också om internationell straffrätt. Det handlar om att Serbien fördömt mördandet i Srebrenica 1995 men avstått från att benämna det som folkmord.

tisdag, mars 30, 2010

Ola Larsmo recenserar Purgatorium

Ola Larsmo har i DN recenserat Mats Delands bok Purgatorium - Sverige och and­ra världskrigets förbrytare. Larsmo beskriver boken som en "grundlig genomgång av en blind fläck i vår historia" och recensionen kan du läsa här. Det finns även en särskild blogg för boken. Själv håller jag på att läsa boken som är mycket intressant. Jag får återkomma när boken är färdigläst.

måndag, mars 29, 2010

Förbättring av SWIFT-avtalet?

EU-kommissionären Cecilia Malmström skriver på sin blogg om TFTP-avtalet med USA. TFTP står för Terrorist Finance Tracking Programmme och utbytet handlar om de bankuppgifter som hanteras av SWIFT. Följande passage är intressant.
Vi har infört att dataöverföringarna måste godkännas av en särskilt juridisk instans, och att överföringarna inte får ske för några andra ändamål än terroristbekämpning. Vi har stärkt reglerna för övervakning och översyn av överföringarna, och sett till att EU har rätt att upphäva avtalet om det överenskomna dataskyddet inte upprätthålls.
...
Däremot finns det ingen möjlighet att begränsa överföringarna till att bara gälla exempelvis misstänkta personer under utredning. Vi har tittat noga på möjligheterna, men själva poängen med TFT förloras då. Däremot är det viktigt att mängden data som förs över är begränsad, och jag vill betona att alla uppgifter som förs över är helt anonyma. Bara om det finns anledning att misstänka att en person är delaktig i planeringen av terrordåd kan anonymiseringen hävas och uppgifter om personen göras tillgängliga. Det är alltså inta tal om att på måfå leta i datamängden.
Efter en fråga hur överföringarna ska begränsas utan att man avgränsar sig till misstänkta personer fyller hennes medarbetare på i kommentatorsfältet.
Det finns nio kategorier av finansiella meddelande, som var och en delas in i ytterligare underkategorier. De som arbetar med att analysera dessa meddelanden har lärt sig att bara ett fåtal av dessa underkategorier är intressanta i jakten på terroristfinansiering, och det är bara dessa meddelanden som förs över.

Volymen begränsas sedan ytterligare efter hur hotbilden ser ut för tillfället. Vad tyder övrig underrättelseinformation på? Detta gör att bara ett mindre antal länder blir intressanta vid en given tidpunkt.
Detta är ganska annorlunda mot hur avtalet presenterats tidigare och som jag förstått det (se detta inlägg). Jag undrar varför Europaparlamentets representanter ser detta som en förbättring. Det framstår alltmer som uppgifter kommer att överföras till USA utan att det är avgränsat till misstänkta personer eller misstänkta transaktioner. Dessa uppgifter får bearbetas så länge som det görs för "rätt" ändamål, vilket bygger på samma logik som många andra aktuella övervakningsförslag, staten får tillgång till stora mängder data och dessa får bearbetas så länge det sker för "rätt" ändamål. Integriteten säkras genom övervakning av de aktuella amerikanska myndigheterna, inte genom att myndigheteras tillgång till data begränsas till misstänkta personer eller misstänkta transaktioner. Jag undrar fortfarande varför denna speciallösning krävs beträffande terrorism och varför de normala kanalerna med mer begränsat informationsutbyte inte kan användas.

Se även HAX.

fredag, mars 26, 2010

Regeringen sköter SÄPOs beställningar till FRA

Uppdatering och dementi. I kommentatorsfältet nedan har Erik Kärnekull dementerat de uppgifter som tillskrivits honom. Enligt honom är påståendet att regeringens inriktning utökats inte sant. Jag står dock fast vid remissvaret från den 25 februari 2009. Jag uppfattar att Ingvar Åkesson gör samma tolkning av lagstifningen enligt protokoll den 30 september 2009.
[Generaldirektör för SÄPO] Anders Danielsson uppger följande. ... Från den 1 december i år är Säkerhetspolisen totalt avstängd från tillgång till Signalspaning. Det blir nattsvart för Säkerhetspolisens del. Detta är allvarligt.

[FRAs generaldirektör] Ingvar Åkesson uppger följande. Helt nattsvart ska det inte behöva bli. Försvarets radioanstalt kan överlämna information som man har fått via inriktningar från Försvarsmakten, regeringen, m.fl. Problemet är att Säkerhetspolisen inte kan inrikta eller göra inspel när det gäller sökparametrar m.m. Det dynamiska samarbete som har utvecklats under lång tid och som har gett bra resultat upphör. Försvarets radioanstalt får också frågor utomlands ifrån om vad det är som händer i Sverige och hur man ska lösa situationen. Om förslaget hade varit lite mer modest och reglerat i stort sett det som gäller idag hade det kanske varit lite enklare.
På vanlig svenska, Ingvar Åkesson menar att SÄPO inte kan inrikta (beställa) FRAs signalspaning, men om FRA hittar något så kan myndigheten lämna över det till SÄPO.

Ursprungligt inlägg. Folk och Försvar har under fredagen ordnat studiebesök för de politiska ungdomsförbunden hos FRA. Jag tycker det är utmärkt att Folk och Försvar tillsammans med FRA ordnat detta, Folk och Försvars uppgift är ju att skapa möten mellan "folket" och "försvaret" i ordens ibland snäva eller breda bemärkelser. Bland de politiska ungdomsförbunden finner vi en del av morgondagens beslutsfattare och det är ju viktigt att dessa får baskunskaper om svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Mikael Nilsson följde med som Ung Pirat och har skrivit en utmärkt redogörelse på sin blogg. Han ställde många av de frågor som jag önskat att journalister hade ställt före riksdagen röstade om saken. Dagens scoop var förmodligen följande.
det bästa var att jag träffade Erik Kärnkull, chef för avdelningen för signalunderrättelsetjänst på FRA och en mycket öppen, trevlig, saklig och framåt person. Han gav en rad informationsbitar som jag tidigare känt att jag saknade, och som jag gärna vill dela med mig av.

Efter den 1 dec 2009, när SÄPO inte längre fick beställa spaning från FRA, så blev den årliga inriktningen från regeringen plötsligt förlängd med en lång lista på spaningsområden kring saker som normalt kommer från SÄPO.

Detta bekräftar alltså att SÄPO kringgår förbudet mot att beställa spaning i FRA-shoppen genom att be regeringen beställa åt dem.
Detta var något som jag misstänkt, men det var första gången som det blev bekräftat av en offentlig företrädare. Se gärna vad Stockholms Universitet skrev i sitt remissvar den 24 februari 2009.
Det innebär bl.a. att SÄPO och polisen ej ska ha möjlighet att inrikta FRAs signalspaning (sidan 40), men likväl har 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet lämnats oförändrad. Enligt andra stycket i nämnda lagrum får FRA lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Av tidigare förarbetsuttalanden till första stycket av nämnda lagrum framgår att även om det inom försvarsunderrättelseverksamheten inte får vidtas polisiära åtgärder så får underrättelseinhämtningen omfatta samma företeelser (prop. 2007:63 sid. 41-48). För fakultetsnämnden ter sig avgränsningen mellan försvarsunderrättelseverksamhet och polisiär verksamhet som oklar. Det framstår även som FRA med stöd av 1 § andra stycket signalspaningslagen kan kartlägga brottslig verksamhet och med stöd av 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet kan lämna över sådan information till polisen utan att gränsdragningsproblematiken är klarlagd/löst. Regeringen har förvisso tillsatt en särskild utredare som ska studera denna sak, men frågan är om möjligheterna till stöd till polisen ska kvarstå när gränsdragningen är oklar.

onsdag, mars 24, 2010

Bevisning i Bjästamålet

Jag tittade på Uppdrag Gransknings reportage från Bjästa där två flickor våldtagits.

Kolla gärna 11 minuter i reportaget där ett polisförhör återges med den tilltalade angående den första våldtäkten som skedde på en skoltoalett. Han erkänner då gärningen och ger samma detaljer som målsägande (brottsoffret) gett. Vid rättegången ändrar den tilltalade sin historia och återtar sitt erkännande. Vid rättegången används inspelningen, målsägandens berättelse, stödbevisning i form av en lärare som träffat målsägande strax efter våldtäkten samt ett rättsmediciniskt intyg. Tingsrättens och hovrättens fällande domar framstår som övertygande.

Den tilltalades "stödförening" har lagt upp domen, men jag avstår från att länka till den eftersom den tilltalades namn framgår av domen. Med en sådan stödförening behöver man inga ovänner. Jag klipper ut några avsnitt ur tingsrättens bedömning.

Målsäganden, flickan A, har framstått som mycket trovärdig då hon hörts. Hennes berättelse har varit konsekvent, sammanhängande och detaljerad och har inte burit drag av några överdrifter. Hon har lämnat sin berättelse på ett behärskat sätt, men har ändå givit uttryck för den känsla av kränkning och obehag som den påstådda gärningen vållat henne. Hennes berättelse framstår därför som självupplevd. Det har heller inte framkommit någon omständighet som tyder på att målsäganden haft skäl att falskeligen tillvita den tilltalade ett brott av mycket allvarlig beskaffenhet.

Den tilltalade, som ändrat sin berättelse under utredningens gång, har framstått som i mindre grad trovärdig än målsäganden.

Vid en värdering av målsägandens och den tilltalades respektive berättelser gjord i belysning av den åberopade bevisningen i övrigt finner tingsrätten till att börja med att de uppgifter som lämnats av de av försvaret åberopade vittnena inte rubbar tillförlitligheten av målsägandens berättelse.

Innehållet i det åberopade rättsintyget underbygger också målsägandens erättelse och därmed åtalspåståendet. Det gör också vittnesmålen med Jonas Jakobsson, Mats Sjölund och med målsägandens mor. Den nu sagda bedömningen gäller i synnerhet Mats Sjölunds uppgifter som haft innehållet att [den tilltalade] för honom erkänt att han begått gärningen; detta trots att Mats Sjölund påpekat för honom att han inte skulle lämna ett erkännande blott på den grunden att han därigenom skulle undslippa det frihetsberövande som han var utsatt för.

Jag uppfattar att ovan nämnda Mats Sjölund var polisens förhörsledare inför vilken den tilltalade erkände, i närvaro av sitt ombud, den offentliga försvaren. Det mest upprörande med reportaget var omgivningens reaktion men det överlämnar jag till andra att kommentera.

Bloggar
Nina Larsson, Svensson, Nemokrati, Ann-Cathrin, Immanuel Brändemo, Utsikt från höjden

söndag, mars 21, 2010

Ytterligare en fråga till Bodström

Bodström har svarat på frågor från SvDs läsare om datalagringsdirektivet. Läs följande två frågor och tillhörande svar:
Erik: Finns det någon demokratisk risk med att polis och underrättelsetjänst får tillgång till uppgifter om privatpersoners kommunikation?

– Nej, jag tycker att det är rätt balans. Det här ska bara användas mot människor som är misstänkta för brott.
...
SvD: Men hur kan man öka kontrollen över polisens användande?

– I dag finns ingen större kontroll över hur polisen använder det här, och det kan bli bättre. Man kan följa mer noggrant när det används. Det ska användas i början av en brottsutredning för att kunna säkra tydligare bevisning, vilka personer som kan vara intressanta i en brottsutredning.
Bodström verkar mena att de lagrade uppgifterna 1) endast kan användas inom en brottsutredning (förundersökning) och 2) polisen får bara tillgång till uppgifter mot människor som är misstänkta för brott. Det är en korrekt beskrivning av 27 kap. rättegångsbalken, men annars stämmer det inte. Låt oss läsa i Trafikuppgiftutredningen SOU 2007:76 sid. 223 som beskriver hur polisen kan få tillgång till uppgifter om trafikdatalagring införs enligt nämnda utrednings förslag. Till utredningen har funnits en referensgrupp med representanter från samtliga partier, inklusive socialdemokraterna.

Förutsättningarna för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK är följande (i jämförelse med rättegångsbalken).
1. Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.
...

Polismetodutredningen skriver mer om samma lagrum på sid. 72-73.
De aktuella bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation är inte begränsade till en förundersökningssituation utan har ansetts kunna användas även i underrättelseverksamheten.
På vanlig svenska, polisen har enligt nu gällande rätt att få ut trafikuppgifter utan att det finns en misstänkt person eller att en förundersökning (brottsutredning) inletts. Bodström har drivit på att lagring ska ske utan att dessa bestämmelser förändras.

Bodström vill ju som bekant genomföra direktivet så snart som möjligt. Polismetodutredningen har lämnat förslag på hur reglerna för polisens tillgång till uppgifterna kan förändras. Utredningen föreslår att 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK ska avskaffas och ersättas med en ny lag, lag om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Även denna nya lag skulle ge polisen tillgång till trafikuppgifter utan att en förundersökning har påbörjats eller att det, med Bodströms ord, finns en brottsmisstänkt människa. Polismetodutredningens förslag innebär alltså ingen förändring i detta hänseende mot den nuvarande lagstiftningen rörande polisens tillgång till trafikuppgifter.

Att polis kan få tillgång till trafikuppgifter utan att varken en förundersökning inletts eller att det finns en brottsmisstänkt person kan möjligtvis vara en rimlig ordning för särskilt allvarlig brottslighet, men det vore önskvärt om Bodström förklarade att hans förslag innebär detta. Han ger närmast motsatt besked till SvDs läsare.

Jag passar på att tipsa om Camilla Lindbergs och Mathias Sundins artikel på SvD Brännpunkt. Läs även vad Erik Svansbo, HAX, Bard, Andreas Froby, Emma, Farmor Gun och Mathis Sundin skriver. Som jag tidigare förklarat kommer jag inte driva frågan om att Sverige ska vägra införa EUs trafikdatalagringsdirektiv. Däremot vill jag diskutera vad de lagrade uppgifterna får användas till. Här upplever jag en lucka i debatten.

fredag, mars 19, 2010

What are the Objectives of International Criminal Procedure?

The Nordic Journal of International Law will publish my article "What are the Objectives of International Criminal Procedure? - Reflections on the Fragmentation of a Legal Regime" in Vol. 79, No.2, (2010), 279-302. In the article you will find some of the ideas and basically the same approach that I will use in my dissertation "Evidence in International Criminal Procedure". This is a way to try my ideas, comments and criticism is welcome. You can read the post-refereed, but pre-print version here.

Birgitta Rydberg lägger fram förslag om sprututbyte

Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) berättar i DN att i höst startar ett sprutbytesprogram för narkomaner i centrala Stockholm.

Programmet kommer att pågå till att börja med i fyra år. Syftet är att hälsovården ska nå personer som man tidigare inte har fått kontakt med, se till att de får sjukvård, bygga upp ett förtroende och så småningom få in dem i behandling. Samtidigt ska en vetenskaplig utvärdering ska göras parallellt med försöket, för att undersöka sprutbytesprogrammets inverkan på smittspridning och narkotikaanvändning. Detta ska välkomnas.

Förslaget har stöd från centern, kristdemokraterna och förmodligen oppositionen, men inte moderaterna. Det tycker jag är ett gott exempel på varför det behövs ett starkt socialliberal parti inom alliansen.

Birgitta Rydberg lägger ut texten på sin blogg. Seved Monke, Anna Starbrink, Gustav Andersson, Raymond Svensson, Per Ankersjö och Olov Lindqvist skriver på samma tema.

Samtal mellan en amerikan och några inlänningar

Idag deltog jag på en lunch med Farah Pandith, amerikanska UDs särskilda representant för muslimska grupper. Med på lunchen var även Jonas Morian, Fazeela Zaib och Dilsa Demirbag Sten. Vi diskuterade framförallt muslimers deltagande i den svenska offentliga debatten. Det var väldigt intressant att lyssna på Faazela Zaib som förklarade hur hon är trängd mellan dem som tycker att hon är för religiös genom att hon bär slöja och de som vill att hon ska ta starkare ställning genom att bli en mer "radikal muslim". Min reflektion var och är att det finns inte en muslimsk röst även om det ofta ges den bilden i media, utan det finns många röster. Mer radikala muslimer får utrymme på bekostnad av personer som Faazela Zaib. Även om många diskuterar muslimers roll i det svenska samhället så är det sällan vi får höra de vettiga röster som finns. Därför vill jag tipsa om Faazela Zaib, det senaste inlägget handlar om hur det är att gå SFI (Svenska för invandrare) i Kristianstad. På praktiken får deltagarna tydligen öva genom att prata arabiska vilket verkar något kontraproduktivt med tanke på SFIs syfte. När mina föräldrar 1969 kom till Sverige var det svenska som gällde, utbildning och vanligt, men enkelt, jobb direkt. Kan vi inte testa det istället?

Bilden har jag tagit från Faazela Zaibs blogg, läs hennes inlägg om lunchen här. Jonas Morian tipsar via sin blogg om TV4s intervju med Farah Bandith.

Intervju i Kristeligt Folkblad om folkmordet 1915

Förra veckan blev jag intervjuad i den danska tidningen Kristeligt Folkblad om riksdagens erkännande av folkmordet 1915. Du kan läsa artikeln här. Journalisten undrade mycket varför riksdagens tagit detta ställningstagande, särskilt om det var ett utslag av antiturkiska känslor i Sverige. På denna fråga svarade jag nej, utan att det nog mer handlade om ett moraliskt ställningstagande.

Historiker leder Kinas högsta domstol

I International Judicial Monitor kan man läsa att den högsta dömande instansen i Kina, Folkets högsta domstol, fått en ny ordförande. Han heter Wang Shengjun, är utbildad historiker med examen 1972 och hans CV består av en lång rad uppdrag inom kommunistpartiet samt uppdrag inom staten med ansvar för säkerhet. Det är naturligtvis mycket märkligt men förklaras dels av Kina fortfarande är en totalitär stat dels av det faktum att juristutbildningar avskaffades under kulturrevolutionen (1966-1976) och återupprättades först 1978. Det finns helt enkelt väldigt få jurister med en längre yrkeskarriär än 30 år. Därför tycker jag det är positivt att Raoul Wallenbergs institut i Lund stödjer kinesiska lärosäten att utveckla utbildning inom och forskning om mänskliga rättigheter. Domstolar ska besättas av jurister.

torsdag, mars 18, 2010

SCB pekar på uppgång av antalet sysselsatta

Via Per Altenberg hittar jag SCBs arbetskraftsundersökning (AKU), februari 2010 där det framgår att nedgången i antal sysselsatta har stannat av och det har skett en svag uppgång av antalet sysselsatta. Läs gärna hela inlägget av Altenberg.

tisdag, mars 16, 2010

Frihet som ett knippe av rättigheter

Kent Persson har tagit intiativ till en debatt om frihet. Eva Hillén Ahlström menar att frihet alltid kostar pengar i bemärkelsen att staten måste ta ut skatt. Jag håller inte riktigt med utan ansluter mig tiLänkll vad Rasmus Jonlund skriver. Hur mycket kostar det i skatt för att en stat ska sluta tortera sina medborgare? Ingenting. Hur mycket kostar det i skatt för att vi medborgare ska utnyttja vår yttrande-, religions- och åsiktsfrihet? Oftast ingenting, så länge som ingen annan medborgare vill förhindra oss från att utnyttja dessa friheter. Då behövs det skattepengar för att finansiera polis och skydda friheten mot de som önskar att kränka den. Hur mycket kostar det för staten att jag är medlem i en fackförening och utyttjar min rätt att organsera mig. Ingenting. I frihetsbegreppet ligger också att medborgarna ska skyddas från alltför omfattande och godtyckliga ingrepp från staten. Ibland, men inte alltid, krävs det beskattning för att garantera frihet. Jag tycker allas rätt till utbildning är det bästa exemplet. Klassresan börjar i klassrummet. Därför är det bra att ha en nyanserad syn på frihet och att använda ett rättighetsperspektiv, vilket bäst beskrivs med ordet liberalism.

måndag, mars 15, 2010

Alliansens framtidsvision för Sverige

Alliansen (tidigare Allians för Sverige) tar ett gemensamt krafftag och har presenterat fyra initativ för valseger. Jag anser att det viktigaste är en framtidsvision, val vinns inte på gamla meriter. Daniel Rhodin är inne på samma spår. Därför välkomnar jag följande ansats till en sådan vision på alliansens nya hemsida.
Kärnan i vår politik för nästa mandatperiod är att fortsätta bryta utanförskapet och sätta arbetslinjen före bidragslinjen. Vi vill släppa loss den skaparkraft som finns bland entreprenörer och företagare i hela vårt land. Då kan vi förhindra att arbetslösheten biter sig fast. På sikt ska Sverige nå målet om full sysselsättning.

I vårt Sverige ska varje elev få en bra start i livet genom en skola med kunskap. Alla människor ska ha tillgång till bra sjukvård och omsorg, oavsett vem man är eller var man bor. Trygghet på gator och torg ska uppnås genom fler poliser och förebyggande arbete. Vi ska föra en aktiv miljöpolitik och ta ledningen i klimatarbetet.
Läs mer hos Per Ankersjö, Hans Åberg, Carina Boberg, Seved Monke, Rasmus Jonlund och Sörliden, DN, SvD, SDS, GP och Aftonbladet

Michael Melchior talar om mellanösternkonflikten

Jag är precis hemma från Liberalt Riksmöte i Västerås, se gärna bilder som Sebastian Söderström lagt upp från blogglunchen.

Idag håller folkpartiet ett seminarium med Michael Melchior, dansk-norsk rabbin och israelisk politiker för det vänsterreligiösa partiet Meimad. Moderator är Nathan Shachar. Det finns många bekanta ansikten här, Jan Björklund, riksdagsledamoten Fredrik Malm, kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt, Jackie Jakubowski, judisk krönika, Hadar Cars, DNs Peter Wolodarski, journalisten Ernst Klein, forskaren i islamologi Eli Göndör och Lisa Abramowicz, Svensk Israel-Information. Därutöver fanns det representanter från ett antal ambassader i Stockholm. Nedan följer ett kort referat.

Tyvärr kom jag mitt i seminariet. Melchior hävdar att även om det finns helt omedgörliga personer i Hamas så finns det även seriösa krafter i organisationen som går att samtala med. Man måste arbeta med konkreta problem i vardagen, vatten, avfallshantering och utbildning för alla.

Han vill ha en sekulär stat men som är byggd på gemensamma värderingar. För Meimad innebär det bland att det ska finnas möjlighet att vigas borgerligt, vilket inte finns idag.

Melchior tycker det är bra att hoppas på fred, men det är dags att handla. Det går inte att hoppas på Messias, framtiden finns i våra händer. Melchior försöker att sätta sig i palestiniernas situation. Att fira Pesach (påsken) är att komma ihåg hur det är att vara den andre. Om det är min gud mot din gud så finns det inget utrymme för kompromiss. Michael Melchior var kritisk mot att Arafat gång på gång sa att judar inte har en naturlig plats i området. Endast genom att erkänna den andres historia kan man gå vidare. Israel vill ha förhandlingar medan palestinier vill ha resultat. Sanningen är att båda saker behövs. Det går inte för någon sida att "vinna" konflikten. Melchior berättade om hur han fått möjligheten att träffa palestinska akademiker på universitet på Västbanken, hur man försöker få unga religiösa ledare på båda sidor att undvika tidigare misstag. Det ger hopp inför framtiden.

Ulf Schyldt har skrivit ett väldigt bra inlägg om samma seminarium.

söndag, mars 14, 2010

Vem äger Arktis? Kanada, enligt Michael Byers

David Roberts har skrivit en recension om Michael Byers bok "Who Owns the Arctic?
Understanding Sovereignty Disputes in the North
". Byers är forskare i internationella relationer och folkrätt. Han driver tesen att Kanada starkare borde hävda sina territoriella rättigheter.

Ja till klimatbilspremie och nej till fortsatta skattesubventioner för etanol

Marit Paulsen och Jan Björklund har presenterat en ny linje beträffande politik för att få en mer klimatvänlig biltrafik. Den innebär ja till klimatbilspremie och nej till fortsatta skattesubventioner för etanol. Det ska vara en teknikneutral klimatbilspremie. Premien skulle öka proportionellt med utsläpp under 100 g CO2/km. Till exempel skulle 110 CO2/km ge 5 000 kr i premie, 100 CO2/km ger 10 000, och så vidare ner till högsta möjliga premie på 25 000 kr med utsläpp under 70 g CO2/km. Reformen finanieras genom att den särskilda etanolsubventionen 1,8 miljarder tas bort. Bakgrunden är att etanol visar sig vara en återvändsgränd. Etanol går inte att använda i stor skala utan att stora åkerarealer används för etanol framför matproduktion eller att stora skogsområden skövlas.

Uppdatering. Nu rapporterar SvD om presskonferensen och här finner du förslaget.

lördag, mars 13, 2010

En procent av BNP till offentligt finansierad forskning.

Folkpartiet har idag presenterat rapporten "Spjutspetslandet Sverige" med flera välkomna förslag. Där konstateras bl.a. att den ökning av de statliga forskningsresurserna som Alliansregeringen har beslutat om är mer än dubbelt så stor som någon annan satsning tidigare. Nivån på forskningsanslagen höjs med fem miljarder kronor per år. För Folkpartiet liberalernas del är det av största vikt att vidmakthålla nivån på en procent av BNP till offentligt finansierad forskning.

Som Lundensare är jag glad över att Sverige gör betydande investeringar i viktiga forskningsanläggningar. European Spallation Source (ESS) och MaxLab IV i Lund blir två världsledande anläggningar för spetsforskning inom bland annat nano- och materialvetenskap, kemi, biologi, medicin, läkemedel, energiforskning och miljövetenskap. Life Science Lab i som med stöd från regeringen byggs upp gemensamt mellan Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet kommer att bli ett världsledande laboratorium för storskalig genomforskning.

Som forskare jag får väl dra mitt strå till stacken för att Stockholms Universitet ska bli världsledande inom området internationell straffrätt, målbild för min disputation är januari 2012.

Media och bloggar
DN, SR, SVT, SvD, Rasmus Jonlund, Agneta Berliner, Akademisk Frihet, Hans Åberg

fredag, mars 12, 2010

Beslutsunderlag, tack!

EU-kommissionen ska enligt SvD "ta fram en lag för hela unionen om användandet av kroppsskannrar på flygplatser" som ett svar på incidenten i julas, då en passagerare på ett flyg mellan Amsterdam och Detroit försökte detonera en sprängladdning som han lyckats ta ombord på planet. Låt mig citera vad Ben Wallace sade i BBC-intervju om just denna sak. Han har arbetat på säkerhetsfirman QinetiQ, en av företagen som arbetar med nakenskanning.

Mr Wallace said the scanners would probably not have detected the failed Detroit plane plot of Christmas Day.

/.../
"there is a big but, and the but was in all the testing that we undertook, it was unlikely that it would have picked up the current explosive devices being used by al-Qaeda."
Har politikerna beslutsunderlag före de drar igång detta lagstiftningsprojekt? Jag tror motivet till och konsekvenserna av nakenskanning är följande.

- Det kommer bli svårare att smuggla gods, stora summor pengar, etc. Allmänheten skulle dock inte acceptera nakenskanning för att komma åt sådana företeelser.
- Allmänheten kommer att vänjas förlust av personlig integritet för att "vinna" säkerhet och kommer att mindre skeptiska i allmänhet till övervakning.
- Användande av sprängdeg kommer man inte att förhindra

Mer undervisning och bättre resultat i Stockholms skolor

Lotta Edholm (fp) skriver i DN hur Stockholms skolor har fått ökade resurser till undervisning genom minskad administration. Hittade några intressanta siffror i artikeln.

Skolans kostnader för administration
2003: 10,1 %
2006: 13,2 % (efter fyra år av socialdemokratiskt styre)
2008: 8,6 % (efter två år av alliansstyre)

Andel av skolans resurser som används till undervisning
2003: 52,07 %
2006: 52,06 % (efter fyra år av socialdemokratiskt styre)
2008: 61,1 % (efter två år av alliansstyre)
Källa: Skolverket

Förändring av grundskolans totala medel per elev, den så kallade skolschablonen
2002-2006: ökning med 10 % i tidiga skolåldern, 9,2 % för äldre elever
2006-2010: ökning med 15% i tidiga skolåldern, 13,4 % för äldre elever

Resultatparametrar för betyg och prov
Elva av fjorton resultatparametrar för betyg och prov i grund- och gymnasieskolan har enligt Skolverkets statistik för 2009 ökat sedan 2006.

Det är välkommet!

Riksdagens och regeringens roller vad avser utrikespolitiken

Ove Bring i SvD:

Enligt Ove Bring kan händelsen mycket väl betecknas som folkmord – men han
tycker att det är olyckligt att riksdagen fattat beslutet.

Med hänsyn till vad Ove Bring skrev den 8 juni 2008 antar jag att Bring hellre hade sett att regeringen tagit bladet från munnen.

Intervju i Sveriges Radio om folkmordet 1915

Uppdatering. Du kan lyssna på intervjun här, vid 15:20.

Jag kommer att intervjuas kl. 12.15 idag (fredag) om folkmordet 1915 i Sveriges Radio P3, Brunchrapporten. Programmet riktar sig till en yngre publik vilket brukar förklara tonen i programmet, jag har varit med tidigare. Det brukar dock bli bra frågor och en god diskussion. Vad jag förstår ska jag svara på frågor om vad folkmord är och huruvida frågan kan prövas av ICJ (Internationella domstolen i Haag), ej att förväxla med ICC (Internationella Brottmålsdomstolen i Haag) eller ICJ (International Commission of Jurists).

Jag har under förmiddagen förutsättningslöst sökt svaret på frågan om ICJ kan pröva saken, dels genom att läsa litteratur men även genom att diskutera med mina kollegor.

Det finns dem som menar att frågan kan prövas av ICJ. Problemet är att ICJ skapades 1945 och folkmordskonventionen antogs 1948. Kan man inte peka på Nurnbergtribunalen och dess stadga som upprättades och antogs efter brotten begåtts? Nazisterna dömdes förvisso för utrotningen av judar, men brottet rubricerades inte av tribunalen som folkmord. Begreppet höll precis på att etableras, till stor del med utgångspunkt från händelserna 1915. Med hjälp av Vahagn Avedian har jag hittat PM:t "The applicability of the United Nations convention on the prevention and punishment of the crime of genocide to events which occurred during the early twentieth century" som gjordes på uppdrag av "Turkish Armenian Reconciliation Commission (TARC)". I detta PM fann experterna att händelserna 1915 uppfyller kriterierna för folkmord. Samtidigt skriver man följande.
International law generally prohibits the retroactive application of treaties unless a different intention appears from the treaty or is otherwise established. The Genocide Convention contains no provision mandating its retroactive application. To the contrary, the text of the Convention strongly suggests that it was intended to impose prospective obligations only on the States party to it. Therefore, no legal, financial or territorial claim arising out of the Events could successfully be made against any individual or state under the Convention.
Det visar på de juridiska svårigheter som finns för att ICJ skulle pröva frågan. Rent generellt är ICJs behörighet väldigt begränsad och bygger på de berörda staternas samtycke till att en viss tvist, frågor kring tolkning av en konvention eller att samtliga framtida tvister ska prövas av domstolen. ICJ har jurisdiktion beträffande folkmordskonventionen genom artikel 36(1) i ICJ-stadgan och artikel IX i folkmordskonventionen. Artikel 36(1) ger domstolen tvingande jurisdiktion som ges i förväg avseende eventuella tvister om tolkningen och tillämpligheten av en konvention (Ian Brownlie, 2003, sid. 683-684). ICJ är mer strikt vad avser jurisdiktionsfrågor än vad Nurnbergtribunalen var. Folkmordskonventionen definition av folkmord kan mycket väl vara tillämpliga på händelser före 1948, men det innebär inte att staterna accepterat ICJs jurisdiktion före denna tidpunkt. Det är kanske därför Turkiet visat sig vara villig att frågan ska avgöras ICJ, eftersom målet förmodligen skulle avvisas på formella grunder, vilket skulle kunna utnyttjas av de som förnekar att ett folkmord ägt rum.

Nästa vecka ska jag fråga professor Schabas om saken då han är på besök i Uppsala. Han ska tisdagen den 16 mars tala under rubriken "What’s in a Word? Atrocity Crimes and the 'Genocide' Label". Schabas är den internationella auktoriteten inom området, så därför är jag beredd lyssna på honom om han har en annan uppfattning. Jag fann inget svar på denna fråga i hans bok "Genocide in International Law" (2000), se särskilt kapitel 9 "State responsibility and the role of the International Court of Justice". Där kan man bl.a. läsa att fyra tvister om folkmordskonventionen anhängiggjorts vid ICJ: 1) Pakistan v. Indien (1973), 2) Bosnien-Hercegovina v. Jugoslavien (1993), 3) Jugoslavien v. Belgien m.fl. (1999) och 4) Kroatien v. Jugoslavien (1999).

Bloggar
Carl Bildt, DN, Per Pettersson, Mats Deland (I), Mats Deland (II)

torsdag, mars 11, 2010

Socialdemokraterna har aldrig förstått konceptet rättvisa

Med utgångspunkt från Röda Bergets inlägg hävdar jag att socialdemokraterna aldrig förstått konceptet rättvisa. Rättvisa är något eftersträvansvärt, men med detta avses inte att alla har lika hög inkomst. Rättvisa är att arbete ska löna sig.

Innebär det inte att skattesatsen ska vara identisk för alla typer av inkomster? Socialdemokraterna verkar tycka det. Då måste socialdemokraterna avskaffa skatteavdraget som gynnar låginkomsttagare, statsskatten och värnskatten eftersom den leder till en högre beskattning av höginkomstagare jämfört med alla andra. Det är inget program jag förespråkar eftersom jag kan förstå varför viss progressivitet i beskattningen kan vara rimlig.

Jag ansluter mig till vad den filosofen och socialiberalismens främsta teoretiker John Rawls skrev i sitt verk "En teori om rättvisa" (1971). Rawls är inte mot ekonomiska ojämlikheter. Hans huvudpoäng är att i ett rättvist samhälle kan man acceptera ekonomiska ojämlikheter om det gynnar de sämst ställda. Jämför gärna med vad Jasenko Selimovic skrev nyligen i Expressen.
Socialismen är passé, avslöjad som förakt och dålig smak, men fortfarande lever dess världsbild, präglad av ofrihet. Fortfarande dominerar politiken våra liv, fortfarande är vi mer besatta av relativ jämlikhet än av absolut välstånd.
Med denna utgångspunkt är det lätt att förstå varför sänkt skatt på arbete och ökad tillväxt kan gynna alla i samhället, inklusive pensionärer. Vi ska inte heller glömma följande, alliansregeringen har vid två tillfällen sänkt skatten för pensionärer. Regeringen Persson gjorde det aldrig. Socialdemokraterna har inget förtroendekapital i denna fråga. Läs vad Margareta B Kjellin skriver i SvD.
Alliansen har visat att den klarar av att ha god kontroll på statsfinanserna och sänka pensionärernas skatter. Med en långsiktig jobbpolitik bygger vi upp ett starkare trygghetssystem. När fler människor jobbar och inkomsterna förbättras så gynnas dagens pensionärer. Vår politik är inte bara vackert prat – vi levererar också.
Bloggar
Per Ankersjö, SvDs ledarredaktion, Annie Johansson

onsdag, mars 10, 2010

Rondellhunden, JihadJane och signalspaning

I Expressen kan man läsa att specialpolis i Irland gripit sju personer misstänkta för att vara inblandade i en mordkomplott mot den svenske konstnären Lars Vilks. Mest välkänd bland konspiratörerna är Colleen "JihadJane" R. LaRose. Detta är förstanyheten i flera medier. Det är naturligtvis bra att mordkomplotten mot Lars Vilks upptäckts och förhindrats. Som Peter Englund skriver.
Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig.
Mindre uppmärksammat är hur polisen fått nys om denna misstänkta brottslighet. I Sydsvenskan står det att gripandena skedde "efter ett tips från den amerikanska rikspolisen FBI, som ska ha bedrivit signalspaning mot gruppens e-post och andra kommunikationer."

Detta är intressant ur åtminstone två aspekter.

För det första brukar det vara hemligt mot vilka mål signalspaning sker. Uppgifterna i Sydsvenskan verkar vara fortsättning på en trend av ökad offentlighet vilket jag noterat tidigare beträffande användning av signalspaningsmaterial i en brittisk domstol. Kommer den information som inhämtats genom signalspaning att dyka upp i den kommande rättegången mot "JihadJane" och hennes bundsförvanter? Materialet verkar dyka upp i det åtal som väckts i USA. Många tycker nog det är rimligt, men det väcker frågor om den svenska regeringens och FRAs ståndpunkt att signalspaning inte har något att göra med brottsutredningar att göra. När slutar underrättelsearbetet och övergår till brottsutredning? Ska signalspaning avbrytas så fort det finns skäl att inleda förundersöning? Vad händer om polis och åklagare dröjer med att inleda förundersökning? Får information som inhämtats genom signalspaning användas i förundersökning och rättegång?

Avslutningsvis, vad innebär det att FBI bedrivit signalspaning mot "gruppens e-post och andra kommunikationer"? Jag antar att detta innebär att NSA varit inblandat. Varför kunde detta inte ske med vanlig avlyssning eller övervakning? Enligt New Tork Times förklarade Colleen R. LaRose på youtube och intersajter under sitt alias "JihadJane" att hon ville hjälpa muslimer. Därefter började "JihadJane" kommunicera med sina bundsförvanter i Sydostasien och Europa. "JihadJane" hade även en MySpace-profil där hon tillkännagav sina sympatier. Hon skrev bl.a.: "I support all the Mujahideen I hate zionist & all that support them”. Räckte det inte för myndigheterna att få tillgång till just den kommunikation som hör till LaRose och hennes bundsförvanter utan att använda signalspaning?

Nyheten att "JihadJane" gripits med hjälp av signalspaning kanske får upp stödet för signalspaning i vissa kretsar, men behovet av att klarlägga varför det behövs utöver vanlig avlyssning och övervakning kvarstår.

Till en annan sak. Min kollega Per Larsson har startat en blogg om whistleblowing, yttrandefrihet och korruption. Idag skriver han om Lars Vilks och rätten att få häda.

tisdag, mars 09, 2010

Att skriva historia på Helgeandsholmen

Några liberaler bloggar om frågan huruvida riksdagen ska erkänna att Turkiet begick ett folkmord 1915 på den kristna minoriteten av Armenier i östra Turkiet. Riksdagsledamöterna Annelie Enochsson, Gulan Avci och Agneta Berliner har bestämt sig för att rösta för vilket gör att alliansregeringens majoritet står på spel. Samtliga rödgröna partier har bestämt sig för att rösta för ett sådant ställningstagande.

Jag ifrågasätter inte att ett folkmord begick gentemot Armenierna 1915, men vill ändå väcka frågan om detta är något som Sveriges riksdag ska ta ställning till. Om ett folkmord begås i modern tid så är detta en fråga som bäst prövas i domstol, t.ex. Internationella Brottmålsdomstolen eller i nationella domstolar. Om ett folkmord begåtts så långt tillbaka i tid så att ingen domstol har jurisdiktion, kan det mest lämpliga vara att historiker tillsammans med jurister utreder om händelsen kan betraktas som folkmord.

Naturligtvis måste Turkiet som samhälle göra upp med sin historia, men jag vet inte om Sveriges Riksdag är rätt forum för denna övning. Riksdagens primära uppgift är att stifta lagar. Det är sant att riksdagen ibland måste förhålla sig till historiska händelser för att kunna lagstifta. I det nu aktuella fallet handlar det dock inte om att riksdagen ska stifta någon lag och då måste frågan ställas, är det riksdagens uppgift att ta ställning till om ett folkmord begicks 1915?

Jag har i tidigare sammanhang tagit ställning för Forum för Levande Historias verksamhet, med alla sina förtjänster och brister. På sin hemsida uppmärksammar Forum för Levande Historia folkmordet 1915, det är utmärkt och tillsammans med den verksamhet som bedrivs i våra skolor och universitet så räcker det ganska långt vad avser det offentliga Sveriges engagemang.

Uppdatering. Jag blev för ett tag lite osäker på vad jag tyckte i frågan varför detta inlägg raderades. Nu har jag återskapat inlägget, tyvärr försvann kommentarerna så jag har klistrat in dem nedan. Att det var ett folkmord som ägde rum 1915 har jag inga tvivel om, om det var rätt av riksdagen att ta ställning i frågan får historian utvisa.

8 kommentarer:
Hans Åberg sa...
Håller helt med. Sveriges Riksdag är inte rätt plats att pröva ett folkmord för snart hundra år sedan. Frågan är inte heller en Alliansspräckare.

12:30 em
Vahagn sa...
Hej Mark!

Känner du till ICTJ:s uttalande i frågan?

Under 2002 gjordes det försök till en försoningsprocess mellan turkar och armenier då man tillsatte en kommission som skulle undersöka händelserna under första världskriget i osmanska Turkiet. Kommissionen som döptes till Turkish Armenian Reconciliation Commission, TARC bad en oberoende organisation, International Center for Transitional Justice, ICTJ, att pröva händelserna i enlighet med dagens FN-konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord.

The International Center for Transitional Justice utförde en oberoende analys, vars resultat publicerades i en artonsidig rapport. Rapporten summerades med följande slutsats: "...händelserna, i deras helhet, kan därför sägas innehålla alla elementen för folkmordsbrott så som det anges i Konventionen och juridiska forskare så väl som historiker, politiker, journalister och andra skulle vara rättfärdigade att fortsätta att beskriva dem som sådant."

Analysen i dess helhet finns att läsas på http://www.ictj.org/images/content/7/5/759.pdf

Eller att IAGS som har erkänt frågan är långt ifrån bara historiker utan även jurister och folkrättsexperter: historikerna Yehuda Bauer, Yair Auron, Henry Huttenbach, Eric Weitz, Kurt Jonassohn, Yves Ternon, Richard Hovannisian och Ronald Suny; statsvetarna Robert Melson, Roger Smith och Colin Tatz; sociologerna Helen Fein, Vahakn N. Dadrian, Israel Charny (även psykolog) och Eric Markusen; juristerna Raphael Lemkin, William Schabas, Alfred de Zayas, Roger W. Smith och Gregory Stanton. Till dessa kan man lägga den turkiske historikern Taner Akçam och svenskarna Klas-Göran Karlsson och David Gaunt (både historiker) och Ove Bring (jurist och folkrättsexpert).

Detsamma återspeglades i uppropet under våren 2008: http://detvarfolkmord.armenica.org/se.html

Det mest tillskriver jag bristen på kunskap i frågan och det sedvanliga svenska attityden om att på ett krystat sätt försöka balansera all kritik som skulle uppfattas negativt av motparten.

Frågan kan visst tas upp i t.ex. ICJ men med det underlag som finns till hands, både i form av akademisk forskning och konsensus hos IAGS så väl som en rättslig prövning från bl.a. ICTJ m.m. så är vore det knappast fel av Sverige att erkänna saken för vad den egentligen är: folkmord.

Raphael Lemkin som skrev utkastet till FN:konventionen grundade begreppet och konventionen i armeniska fallet, så varför ska Sverige tveka? http://www.youtube.com/watch?v=2g6FjTNvs3I

Allt finns på http://www.folkmordet1915.se

Vahagn Avedian
Fil. mag. historia
http://www.armenica.org

12:45 em
Anonym sa...
Jag håller helt med dig här. Det är en riktigt dum ide.

12:47 em
sapient sa...
Tja, i den bästa av världar... Men för att komma dit krävs å andra sidan politiska påtryckningar. Det finns lägen när inga andra medel är användbara, inga andra vägar är framkomliga.

Det är lite som att kritisera att Nürnbergtribunalen inrättades för att pröva brott, efter att de begåtts. Viket ju är helt sant - och att inte skapa retroaktiv lagstiftning är en grundläggande och viktig princip - men något annat alternativ fanns inte och det hade varit värre att låta bli...

Om vi ska kunna etablera en folkrättslig grund för att liknande händelser inte är en enskild stats angelägenhet i framtiden, krävs det en förändring av både politik och rättsläge. Detta motiverar vissa politiska symbolhandlingar - som detta är.

12:49 em
Vahagn sa...
Så här tyckte bl.a. Ove Bring den 8 juni 2008: ""

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forneka-inte-folkmordet-pa-kristna-1915_1338951.svd

Folkmordet på armenier, assyrier och pontiska greker inleddes för mer än nio decennier sedan, år 1915, men frågan är fortfarande lika angelägen, inte minst som förnekandet av brottet fortsätter.

Idag är informationen om folkmordet på armenier, assyrier och pontiska greker så omfattande att ingen seriös politiker med hedern i behåll kan hänvisa till bristande forskning som ursäkt för att inte erkänna det brott som begåtts.

Vägran att erkänna ett etablerat faktum baserat på kvalitativ och kvantitativ forskning kan betraktas som likvärdigt med förnekelse.

Det finns inte heller någon grund för hänvisningar till den kronologiska aspekten, dvs att hävda att eftersom folkmordet 1915 begicks före folkmordskonventionens tillkomst så kan det inte vara ett folkmord.

Ett sådant resonemang är orimligt. Konsekvensen av ett sådant resonemang skulle bli att inte heller Förintelsen betraktades som ett folkmord eftersom även den inträffade innan konventionen trätt i kraft. Nu är det de politiska ledarnas tur att ta sitt ansvar genom att erkänna katastrofen för vad den är, nämligen folkmord.

Undertecknarna av detta dokument anser inte att det finns någon tvekan om att massakrerna på de kristna och andra minoriteterna i det osmanska imperiet under första världskriget var ett folkmord.

Även om forskningen måste och kommer att fortsätta, är den befintliga informationen övertygande och tillräcklig och måste erkännas som sådan.

Alfred de Zayas
professor i international rätt, fd ordförande i FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter

Helen Fein
verkställande direktör
Institutet för folkmordsstudier

Klas-Göran Karlsson
professor i historia Lunds universitet

Ove Bring
professor i internationell rätt
Försvarshögskolan

Robert Melson
professor
Strassler Centret för förintelse- och folkmordsstudier, Clark University

Yehuda Bauer
professor emeritus
Harmaninstitutet för modern judendom,
Hebrew University of Jerusalem


Alfred de Zayas har dessutom skrivit en analys i frågan som finns att ladda hem från http://www.armenica.org/material

12:56 em
Mark Klamberg sa...
Vagahn,
Det är intressant vad du skriver om ICJ (Internationella domstolen i Haag). Jag har inget principiellt emot att frågan prövas där.

Du räknar upp flera auktoriteter inom juridik och historia. Utifrån deras forskning och slutsatser delar jag din bedömning att det handlar om folkmord.

Det är därför naturligt att politiker tar sin utgångspunkt i att det var ett folkmord, men av detta följer inte per automatik att lagstiftande församlingar ska genomföra denna typ av omröstningar.

12:56 em
Vahagn sa...
Jo, men säg så här: motionen i riksdagen är (som du redan har nämnt) varken lagstadgade eller fördömande, utan kallar på regeringen att reflektera detta i sin utrikespolitik. Regeringen, speciellt den nuvarande med Bildt på UD, kommer säkert att inte leva upp till den uppmaningen, men erkännandet blir ändå en symbolisk gest, främst som markering mot Turkiets förnekelse.

Du som doktorand i ämnet borde väl veta att varken Sverige eller något annat land kan tvinga Turkiet till ett erkännande om inte landet själv bestämmer sig att undersöka frågan alt. erkänna och åta ansvar för eventuella följder. Så var fallet med Västtyskland medan Östtyskland avsa allt ansvar och förkastade skyldighet till kompensation till länder så väl som judiska offren med motiveringen att Östtyskland hade inget med Nazityskland att göra och därför inte heller skyldig att kännas vid något ansvar.

Turkiet har inte endast avsagt allt ansvar utan man har tillämpat ett statlig förnekelse av själav folkmordet, en ganska unik fenomen bland dokumenterade fall av folkmord. Där tycker jag ligger allra främsta målet med motionen om ett svenskt erkännande.

1:08 em
Mark Klamberg sa...
Vagahn,
Jag tror den turkiska förnekelsen hör samman med de nuvarande svårigheterna att behandla existerande minoriteter i Turkiet på ett anständigt sätt.

Det blir en strategifråga, ska man fokusera på dagens situation, historiska händelser eller allt samtidigt?

Jag tror det finns en risk att denna diskussion i riksdagen förskjuter diskussion från vad som händer idag till något som hände för snart hundra år sedan. Samma dag som riksdagen röstar är det meningen att Turkiets premiärminister Erdogan kommer till Sverige.

Tjänar dagens förtryckta minoriteter i Turkiet på ett symboliskt ställningstagande kring vad som hände 1915 när det finns en risk för att Erdogan ställer in sitt besök?

1:48 em
Vagahn sa:
Nja, från avd jag har hört så kommer Erdogan hit den 17/3, d.v.s. det ursprungliga datumet för voteringen. Regeringen valde av osagda skäl (!) att flytta fram voteringen till nu på torsdag den 11/3 och man kan väl spekulera varför.

Tycker inte att jag håller med dig i argumentationen om att erkännandet av historiska händelse kan rubba fokus från nuvarande problem. Tyskland, Frankrike, Belgien, Litauen, Polen och ett antal andra länder har officiellt erkänt folkmordet. Har det haft negativ effekt på utvecklingen inne i Turkiet? Kan knappast påstå det. Om något så tror jag att den externa diskussionen och trycket har öppnat densamma inne i Turkiet på ett sätt som det var otänkbart för ett par år sen. Ingen konfronterade Turkiet och därför behövde de inte i sin tur bemöta kritiken och göra något åt den. Det gör de idag och jag tycker att listan över länder och organisationer som har erkänt folkmordet talar klartext i effekten:

1. Uruguay, 1965
2. Cypern, 1982
3. FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter, 1985
4. Europaparlamentet, 1987
5. Ryssland, 1995
6. Grekland, 1996
7. Internationella föreningen för folkmordsforskare, 1997
8. Libanon, 1997
9. Belgien, 1998
10. Frankrike, 1998
11. Italien, 2000
12. Vatikanstaten, 2000
13. International Center for Transitional Justice, 2002
14. Schweiz, 2003
15. Argentina, 2003
16. Kanada, 2004
17. Slovakien, 2004
18. Nederländerna, 2004
19. Polen, 2005
20. Venezuela, 2005
21. Tyskland, 2005
22. Litauen, 2005
23. Chile, 2007

Sen det där med politisk och diplomatisk hot: det är verkligen den sista desperata åtgärden turkiska staten har i sin arsenal. När argumenten tryter så tar man hem ambassadör, ställer in kontrakt m.m. Men det går över fort. Så här ser statistiken ut med länder som har erkänt och utvecklingen i handel med Turkiet (källa: OECD):

Ryssland April 14 1995 +351 %
Grekland 25 april 1996 +266 %
Belgien 26 mars 1998 +167 %
Libanon 11 maj 2000 +126 %
Italien 17 november 2000 +109 %
Frankrike 29 januari 2001 +135 %
Schweiz 16 december 2003 +23 %
Uruguay 26 mars 2004 +85 %
Kanada 21 april 2004 +22 %
Slovakien 30 november 2004 +46 %
Nederländerna 21 december 2004 +24 %

De här är siffror från 2005 och de har gått mycket högre upp nu. Frankrikes handel har fyrdubblats. Tyvärr hittar jag inte de aktuella siffrorna just nu men poängen går ändå fram.

Jag tycker faktiskt att ett svenskt erkännande skulle mottas på ett annorlunda sätt än t.ex. det från Frankrike. Medan Frankrike kan sägas ha använt folkmordet som politiskt slagträ i argumentationen mot turkiskt EU-medlemskap, så har väl Sverige profilerat sig som en av de mest entusiastiska påhejarna av turkiskt EU-medlemskap. Och det ska Sverige fortsätta att jobba med om det innebär ett förbättrat Turkiet.

Jag skulle påstå armenier (inne och utanför Armenien) skulle vara bland de främsta leden för ett turkiskt EU-medlemskap då det skulle bringa EU-gränsen till Armenien och få till ett välsinnat turkiskt granne istället för dagens som utövar embargo mot landet. Men det innebär inte att man förhandlar om historien, speciellt inte om ett internationellt brott.

1:57 em
Mark Klamberg sa:

Vahagn,
Jag får väl erkänna att du
argumenterar övertygande.

2:06 em
Vagahn sa:

Väl, tack!

I egenskap av forskare i ämnet och dessutom skolad i objektivitetens och neutralitetens Sverige vill jag verkligen försöka att förtränga "armeniern" i mig.

Det är just därför jag tycker att man saknar ett helt del grundarbete i frågan, så väl på ja- som på nej-sidan. Det mycket bygger på indicier och missbruket av vår känsla för fair play där bägge sidor måste få säga sitt innan vi beslutar vår mening. Men när kortsiktiga realpolitiska och ekonomiska intressen kommer inte så blir folkrätten och MR-frågor alltid förlorarna i den kampen.

PS. Min mag-uppsats handlade om folkmordet från ett småstatsperspektiv (Sverige) och frågan om humanitär intervention. Är du intresserat så finns det med alla svenska diplomatiska källor m.m. tillgängligt på http://www.armenica.org/material i PDF-format.

6:03 em
Purgatorium.se sa:

Hej Mark, vi pratades ju vid i eftermiddags om detta, och jag har försökt fundera lite vidare. Bara som en kort reflektion: vad jag förstår finns det en öppet uttryckt avsikt - att beslutet ska vara vägledande för svensk utrikespolitik - och en indirekt avsikt - att sätta tryck på Turkiet, som en del i påtryckningarna för att landet ska demokratiseras färdigt. Effekterna i det senare fallet är svåra för mig att bedöma, men att regeringen kan behöva utrikespolitiska riktningsgivare ibland verkar väl rimligt, och de ska förstås komma från riksdagen. Jag drar mig till minnes att folkmordet förnekades av den turkiska delegaten på den sista av Stockholmskonferenserna (vilket fick Armenien att ställa in sitt anförande). Jag skrev om det i Arbetaren då. I ett sånt läge kan väl ett riksdagsbeslut vara bra att luta sig mot? Och allt som får oss att diskutera folkmordskonventionen tycker jag är bra i sig - även om jag som historiker naturligtvis också tycker att det är problematiskt om politikerna försöker göra vårt jobb. Så detta undantag är kanske motiverat, men förfarandet får inte bli för vanligt.
Mats Deland

6:18 em
Agneta sa:

Mark,
För att klargöra; jag anser inte att Riksdagen ska pröva eller definiera om händelser är folkmord eller inte. Men folkmordet 1915 är beskrivet av historiker och prövat av jurister. Som Vahagn så förtjänstfullt argumenterar. Och kommit fram till att det är att betrakta som folkmord. Utifrån det anser jag att detta är en politisk fråga - och därmed att riksdagen kan ta ställning för ett erkännande.

6:37 em
Agneta sa:

Mark - en sak till.
Jag förstår inte ditt resonemang kring att koppla risker med att Sveriges folkvalda i riksdagen debatterar och tar ställning när det gäller ett folkmord - till ett besök av Turkiets premiärminister. Anser du att riksdagen ska backa på MR-frågor utifrån vad Turkiet (och andra länder) tycker? Om deras representanter vill ställa in ett besök i Sverige på grund av vad vi anser - ja, då är väl snarare ytterligare ett tecken på att de har en lång väg kvar att gå när det gäller demokratiprocessen. Oavsett vad man tycker i sakfrågan (erkänna eller inte erkänna) så är det väl fullständigt horribelt att något annat land skulle styra vad och när något får sägas i vår riksdag? Eller missförstod jag dig?

10:35
Mark sa:
Agneta,
Om ni bedömer att detta gynnar demokratisering och minoriteters situation i Turkiet så kan jag sympatisera med ert ställningstagande.

måndag, mars 08, 2010

Att ge kvinnliga människorättskämpar en röst

Igår var jag på bygdegården Anna Whitlock i Stockholm för att ta del av föreställningen Seven. Seven är en dokumentär berättarteater som bygger på intervjuer med sju kvinnliga människorättskämpar från olika delar av världen. Samtliga har övervunnit omöjliga odds i sin kamp för frihet och rättvisa. Det är gripande historier.

Arrangörer var Liberala Kvinnor och Riskteatern. Medverkande i denna uppsättning var Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Karin Pilsäter, Agneta Berliner, Fatima Svanå och Ulrica Solver-Gustavssoni. Nedan får du ett smakprov från en annan uppsättning av samma föreställning. Kalendariet för kommande föreställningar finner du här. Turnén har även en Facebookgrupp. Maria Byström har på sin blogg videoklipp från föreställningen som jag gick på.

För er som undrar, Anna Whitlock var en svensk skolpionjär som var ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt från dess tillkomst 1903. Föreningen bildades med stöd från både borgerliga och socialdemokratiska kvinnor. Det är en historia att vara stolt över och som förpliktigar inför framtiden.

Bloggar
Via Rasmus Jonlund och Per Altenberg hittar jag en artikel av Anders Borg (m) och Birgitta Ohlsson (fp), läs den! Läs även Kent Persson, Maria Hagbom, Jan Björklund m.fl. och Mary Jensen

fredag, mars 05, 2010

Att jämföra olika former av övervakning

Lena Ek, Johan Linander och Annie Johansson skriver följande på SvD Brännpunkt om EUs datalagringsdirektiv.
Direktivet innebär att alla EU-medborgares kommunikationsdata, så som sms, telefonsamtal och e-mail, lagras i upp till två år. Detta utan någon som helst urskiljning eller utan föregående brottsmisstanke. Det är en övervakningsapparat som saknar motstycke.
Jag håller inte riktigt med det sista när de skriver att det "är en övervakningsapparat utan motstycke". Jag klipper ur SVT Rapports sändning den 16 juni 2008.

Trots att FRA säger sig vara inriktat på spaning mot utländska hot kan Rapport nu visa att även svensk kommunikation under lång tid fångats in och lagrats av underrättelseorganisationen.

Svenskarnas telefonsamtal och data-kontakter har enligt Rapports källor samlats in och lagrats i runt tio år. FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson säger att materialet lagrats men att det rensas ut efter 18 månader.

Informationen lagras i trafikdatabasen Titan och gäller information om vem som talat med vem, inte innehållet.

En version på hemsidan
FRA har hela tiden velat ge sken av att man inte sparar några större informationsmängder. Sedan förra våren berättar FRA för allmänheten på sin hemsida hur arbetet går till.

Bland annat skriver FRA att "den tillgängliga kommunikationen filtreras i realtid, vilket innebär att den absoluta merparten av trafiken aldrig lagras."

Annan bild i hemligt dokument
Men en FRA-anställd har i ett hemligt internt dokument frågat cheferna varför det står så på webben - man arbetar ju visst på det viset. Man lagrar ju och inte bara lite. Enligt den anställde lagras "stora mängder information som sedan söks igenom."

Fiskar med stor håv
FRA har framhållit utåt att man jobbar med precisa, exakta sökbegrepp för att få tag i utländsk trafik. Men enligt Rapports källor handlar det om en generell massinhämtning av trafikdata, där både svenska och utländska medborgares trafikdata samlas in i en bred håv.

Jag har ju i två längre artiklar visat att den lagstiftning som Sveriges riksdagsmajoritet röstat igenom tillåter just detta, även efter de senaste ändringarna. På senare tid har t.o.m. FRA börjat göra vissa medgivanden på sin hemsida. Jag har inga problem med att centerpartisterna motarbetar datalagringsdirektivet, men man kanske ska undvika formuleringar som "övervakningsapparat som saknar motstycke."

Jag anser att det är ett större intrång i den personliga integriteten när FRA lagrar stora mängder trafikdata i sin egen databas än om teleoperatörerna gör detta som en följd av EUs datalagringsdirektiv. I det senare fallet får staten endast tillgång till begränsade mängder trafikdata.

Nu är detta inget angrepp riktat specifikt mot centerpartiet, samtliga sju riksdagspartier har ju uttryckt stöd för att FRA ska få bedriva signalspaning. Låt oss dock vara klara med vad detta innebär (med den definition av signalspaning som finns i det svenska regelverket).

Bloggar
Markus "Lake" Berglund, J-O, Mikael Elmlund, Farmor Gun

Ett steg närmare att EU kan ansluta sig till Europakonventionen om mänskliga rättigheter

Via Johannes Schönning hittar jag nyheten att Ryssland ratificerat protokoll 14 till Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR). Det innebär bl.a. att artikel 59 får en ny paragraf som anger följande.
The European Union may accede to this Convention.
Samtidigt har EUs Lissabonfördrag trätt ikraft som ger EU rätt att ansluta sig till EKMR. Det innebär alltså att grunden är lagd både i EUs fördrag och Europarådets fördrag för att EU kan ansluta sig till EKMR. Det endast som fattas är att EUs medlemsstater beslutar att så ska ske.

Om EU ansluter sig till EKMR innebär det att EU-domstolen och Europadomstolen i större utsträckning kommer att kunna harmonisera sina domar, vilket kan vara bra för rättssäkerheten.

torsdag, mars 04, 2010

Vad ska förändras i EUs datalagringsdirektiv?

DN skriver idag på ledarsidan att Sverige bör arbeta för en förändring av EU:s datalagringsdirektiv. Kritik riktas mot att det inte finns skydd för privatlivet i datalagringsdirektivet och ledarsidan anser att det är orimligt att det enbart hänvisas till Europadomstolens praxis.

Den tyska författningsdomstolen underkände inte skyldigheten för teleoperatörerna att lagra utan det tyska regelverket avseende hur uppgifterna får användas. I direktivet anges det att frågor om hur myndigheter ska få tillgång till och få använda uppgifterna ska regleras på nationell nivå. I Sverige handlar det bl.a. om bestämmelserna i 27 kapitlet rättegångsbalken om teleövervakning, 6 kap. 22 § tredje stycket lagen om elektronisk kommunikation och polisdatalagen.

Då uppstår den naturliga frågan, på vilket sätt ska EU:s datalagringsdirektiv förändras och skydd för privaltliv införlivas i datalagringsdirektivet? Vill DNs ledarsida att man ska reglera villkoren för användning av straffprocessuella tvångsmedel och bearbetning av data på EU-nivå? Ska rättegångsbalken och polisdatalagen ändras efter instruktioner från Bryssel? Ska det skapas ett parallellt regelverk bredvid den stränga praxis som Europadomstolen mödosamt skapat (se avsnitt 3.1 i denna artikel)? Ska det bli de brittiska reglerna där 792 organisationer kan få ut uppgifterna, inklusive kommunledningarna på 474 orter? Är det inte bättre att vi först skaffar oss en egen uppfattning om vad som kan göras i den svenska lagstiftningen vad avser uppgifternas användning och bearbetning innan vi lämnar över även dessa frågor till EU? Några av dessa frågor behandlas i Polismetodutredningen och Juridiska Fakultetsnämnen vid Stockholms Universitet har lämnat sitt inlägg i debatten här.

Om man inte tycker att det ska vara någon tvångslagring alls så får man driva det, men jag uppfattar inte att detta är DNs position. Maria Abrahamsson, Anna Troberg och Christoffer Fagerberg verkar veta vad de vill, direktivet ska avkaffas. Den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström ska göra en översyn av direktivet, men jag tror inte hon kommer föreslå att direktivet ska avskaffas.

onsdag, mars 03, 2010

Två utspel om datalagring

Flera ledande miljöpartister skriver på SVT Debatt om EUs datalagringsdirektiv där de backar från uppgörelsen som de i februari 2010 ingick med socialdemokraterna. Vänsterpartiet har skickat ut ett pressmeddelande med samma besked.

Enligt DN beror denna kursändring på utslaget från den tyska författningsdomstolen där det tyska genomförandet av direktivet underkändes. Det är värt att påpeka på vilken grund det tyska genomförandet underkändes, det var pga av hur uppgifterna får användas, inte lagringen i sig. Hur uppgifterna får användas har bl.a. behandlats i Polismetodutredningen. Det är kanske dags att vi börjar diskutera nämnda utredning? Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet har lämnat sitt inlägg i debatten som kan läsas här.

Bloggar
Christian Valtersson, Oscar Fredriksson, HAX

Både RUT och ROT riskerar att ryka

Kent Persson tipsar mig om en intervju med Lars Ohly där han förklarar att vid en rödgrön valseger ryker både RUT-avdraget för hushållsnära tjänster och ROT-avdraget för renovering och ombyggnad av fastighet. Det var konsekvent av Ohly, men jag tror inte det är bra för värna arbetstillfällen eller kampen mot svartarbete. Det har samtidigt visat sig att RUT-avdraget är populärt hos socialdemokraternas företrädare, såväl som hos låg- och medelinkomsttagare. Enligt statistik från SCB och Almega är 24 % av de som utnyttjade RUT-avdraget låginkomstagare och 47 % är medelinkomsstagare. Vanligt folk gillar dessa avdrag. Avslutningsvis, via Nina Larsson hittar jag två tips från Andreas Bergh, läs gärna dem.

Regeringen tillsätter utredning om polisens rätt att beställa signalspaning

Sveriges Radio och Aftonbladet rapporterar att regeringen gett Runar Viksten i uppdrag att utreda polisens rätt att beställa eller själv utföra signalspaning. Det blir den andra utredningen, den första utfördes av Anders Eriksson (SOU 2009:66). Det finns både positiva och negativa saker att skriva om detta.

Jag anser att utredaren fått ett för snävt uppdrag. Viksten ska undersöka om polisens tillgång till signalspaning kan ske i en fristående organisation eller genom att en fristående del byggs upp inom FRA, Försvarets Radioanstalt. Jag skulle vilja se att ett tredje alternativ fanns med, att polisen från teleoperatörerna får avlyssning eller övervakning av internationell kommunikation i samma begränsade omfattning som gäller för rent inhemsk kommunikation. FRA har i tidigare sammanhang förklarat att detta är olämpligt eftersom 1) det kräver nya investeringar hos teleoperatörerna och 2) FRA vill inte röja för teleoperatörerna vem de spanar på. Att hålla målen för signalspaning hemligt gentemot operatörerna kan vara berättigat när FRA spanar mot andra statsmakter men när det gäller brottsbekämpning blir argumentet svagare. Utredaren borde granska dessa argument närmare. Vad är det för investeringar som krävs? Varför kan polisen/SÄPO röja för teleoperatörerna vem de spanar på vad avser inhemsk kommunikation men inte internationell kommunikation? Med andra ord, om regeringen vill att polisen ska få signalspana så måste man först förklara varför vanlig avlyssning eller övervakning inte räcker.

För det fall regeringen bestämt sig att polisen ska få tillgång till signalspaning anser jag av två anledningar att det är bättre att FRA gör detta än att polisen bygger upp en parallell organisation med i princip samma kapacitet. För det första, integritets- och rättssäkerhetsvinsten av att polisen får en egen signalspaningsorganisation är minimal eller till och med negativ. Att lägga signalspaningsverktyget direkt i polisens händer skulle innebära en alltför stor frestelse och risk för missbruk. Det är inte ekonomiskt försvarsbart att Sverige bygger upp två separata signalspaningsorganisationer. Att FRA skulle genomföra spaning på polisens uppdrag skulle innebära en återgång i riktning mot det ursprungliga förslag som regeringen lade fram 2007, som antogs av riksdagen den 18 juni 2008 men som riksdagen rev upp den 14 oktober 2009.

Det är dock positivt att regeringen utsett Runar Viksten som utredare. Han förstår och erkänner problematiken. Läs vad han som ordförande för signalspaningsnämnden (numera försvarsunderrrättelsedomstolen) skrev förra året om Anders Erikssons utredning. Då var det många som alltför lätt accepterade Anders Erikssons argument att endast FRA och inte polisen kommer få tillgång till "överskottsinformation".
Förslaget i betänkandet innebär att polisen får befogenhet att lägga vissa underrättelseuppgifter på Fra som endast får besvara ställda frågor och inte lämna något råmaterial vidare till polisen. Detta lyfts fram som en tillfredsställande ordning eftersom polisen inte får tillgång till något överskottsmaterial som kan missbrukas i utredningssammanhang (se bl.a. s. 115 ö och s. 148 i betänkandet). Synsättet är alltför inskränkt. Människors integritet påverkas redan då informationen inhämtas, och ur integritetssynpunkt torde sakna betydelse om det är FRA eller polisen som får del av överskottsinformationen.

När jag nu uttryckt min respekt för Runar Viksten vill jag ändå framhålla det märkliga i att samma person som leder Försvarsunderrättelsedomstolen ska utreda verksamhet som samma domstol förmodligen kommer att pröva. Sverige är för litet.

Bloggar
Niklas Starow, Daniel Gustafsson, Michael, Osmidigt, Törnebohm, Lars-Erick Forsgren, Mats Engström, Björn Nilsson

tisdag, mars 02, 2010

Tysklands genomförande av trafikdatalagring strider mot grundlagen

HAX skriver att den tyska författningsdomstolen har beslutat att det tyska genomförandet av trafikdatalagringen är grundlagsstridig.

Jag har tidigare skrivit om att Rumäniens författningsdomstol den 8 oktober 2009 avkunnat en dom som anger att lagstiftning som tvingar operatörerna att lagra trafikdata strider mot landets grundlag och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Jag ser fram emot att läsa den tyska domen. Domen från Rumänien finns översatt här. Detta väcker frågor både om det svenska genomförandet av direktivet och FRAs trafikdatadatalagring (som SVT Rapport avslöjat).

Uppdatering. I Spiegel står det att domstolen inte helt och hållet utesluter trafikdatalagring. Den tyska lagstiftningen har underkänts vad avser formerna för lagring och användning. I Sverige granskas en del av dessa frågor i Polismetodutredningen, som jag skrivit remissvar om. Jag har även kommenterat frågorna om lagring och användning i en kommande artikel i Nordisk Årsbok för Rättsinformatik, se särskilt avsnitt 4.2.1 och 4.2.2.

Bloggar
Mathias Sundin skriver att han som riksdagsledamot kommer att rösta mot genomförande av direktivet, oavsett vilket block som styr. Annika Beijbom anser att detta är dagens bästa nyhet. Mikael Nilsson återger vad Isobel Hadley-Kamptz skriver på SVT Debatt. Emma ställer den relevanta frågan vem som försvarar den svenska grundlagen i dessa frågor?

måndag, mars 01, 2010

Kräver kroppsvisitation att förundersökning inletts?

Jag läser hos Dagens Juridik att en student vid Göteborgs Universitet i sitt examensarbete ifrågasätter professor Diesens slutsatser om förundersökningsreglerna. Studenten verkar mena att tvångsåtgärder som kroppsvisitation ej kan vidtas innan förundersökning (brottsutredning) inletts.

Det är alltid roligt när studenter vågar utmana auktoriteter. Utan att vara expert i svensk straffprocessrätt eller ha läst studentens uppsats undrar jag vilken betydelse bestämmelsen i 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken har i detta sammanhang.
Innan förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen

Om uppsatsen finns tillgänglig via internet så tar jag gärna del av den. Skriv en kommentar i fältet nedan.

Orsaken till att jag fastnade för denna fråga är ganska enkel. På lärosätena för juridik ges ofta bilden att det som är tvångsmedel eller för den berörda individen kan jämställas med tvångsmedel endast kan ske under förundersökning. FRA-debatten och polismetodutredningen ger en annan bild.

Ekots lördagsintervju med Peter Eriksson (mp)

Via Mikael Nilsson hittar jag ett avsnitt ur Ekots lördagsintervju med Peter Eriksson (mp). Det handlar om datalagringsdirektivet. Jag har uppfattat att politiker känner stor respekt, och kanske viss fruktan, inför nämnda lördagsintervju. Journalisten Tomas Ramberg är påläst och på hugget.

Rättegången mot Karadžić återupptas

Idag återupptas rättegången mot Radovan Karadžić vid Krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. Enligt DN säger Karadžić sig vara "ivrig att delta" i rättsprocessen, vilket naturligtvis är positivt om det gör att rättegången kan gå framåt.

På bloggen opinio juris riktar Kevin Jon Heller hård kritik mot överklagandekammarens beslut den 12 februari 2010 beträffande utnämningen av Richard Harvey som "stand-by" advokat för Karadžić. Läs även kommenterarna till Hellers inlägg.