Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?

Jag har tidigare ställt frågan om privata rättighetsinnehavare ska få tillgång till enskildas datakontakter.

1. Lagrådets yttrande
Nu har lagrådet yttrat sig över lagrådsremissen och svarar på följande sätt på min fråga.

Bestämmelsen syftar till att åstadkomma ett komplement till de straffrättsliga åtgärderna och att öka möjligheterna att ingripa mot intrång som sker via Internet. Den i remissen företagna intresseavvägningen utmynnar i att det är ett angeläget behov att införa en inskränkning i rätten till privatlivet för att skydda andras immateriella rättigheter och att regleringen är ägnad att tillgodose sitt syfte och står i proportion till det som skall uppnås. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för den enskilde Internetabonnenten får dock anses uppställda genom dels det beviskrav som finns i 7 kap. 53 c §, dels den proportionalitetsregel som finns i 53 d § och de övriga inskränkningar som där föreskrivs.

1.1 Beviskrav
Beviskravet som lagrådet talar om är "sannolika skäl" och är formulerat på följande sätt (7 kap. 53 c § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller (informationsföreläggande).

1.2 Proportionalitetsbedömning
Proportionalitetsbedömningen är formulerad på följande sätt i lagen (7 kap. 53 d § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

2. Privat rättsskipning
På grundval av dessa rättssäkerhetsgarantier ger lagrådet grönt ljus till lagändringen, men jag tycker att lagrådet kunde fördjupat sig i grundfrågan, dvs ska privata företag genom skadeståndsprocesser få tillgång till uppgifter som polisen inte kan få tillgång till? Enligt 6 kap. 22 § första stycket andra punkten lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation har polisen rätt att få ut abonnemangsuppgifter, inklusive uppgifter om vem som har haft en viss IP-adress vid ett visst tillfälle och innehållsuppgifter "om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter". (se lagrådsremissen sidan 117). Jag noterar att SOU 2005:38, s. 100 föreslår en ändring av nämnda lagrum så att polisens befogenheter utökas till att även omfatta rena bötesbrott.

På vanlig svenska, om handlingen endast kan leda till böter så har privata rättighetsinnehavare men inte polisen rätt att begära ut dessa uppgifter. Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden? Eller, kan vi se fram emot att polis och privata rättighetsinnehavare parallellt beivrar rättighetsintrång? Alldeles oavsett så ser det ut som våra domstolar kommer att få lägga en stor del av sina begränsade resurser på att behandla ansökningar om att få ut uppgifter om enskildas internettrafik.

3. Sambandet med övrig övervakningslagstiftning
En andra fråga är hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Det är ett ganska högt beviskrav och förutsätter att rättighetsinnehavare lägger fram någon form av bevisning om att ett intrång skett för att kunan få ut information om abonnemang och innehållsuppgifter. Vad kan detta vara? Min slutsats är att rättighetsinnehavare innan de kan begära ett informationsföreläggande måste visa upp trafikdata (vem som kommunicerat med vem, vilka hemsidor man besökt, osv) eller motsvarande. Hur ska rättighetsinnehavare få tag på trafikdata i steg 1 för att i steg 2 kunna begära ett informationsföreläggande? Genom uteslutningsmetoden finns det endast två alternativ, antingen den trafikdata som FRA samlar in genom "FRA-lagen" eller den trafikdata som operatörerna måste spara om trafikdatalagringsdirektivet genomförs.

Jag är öppen för andra förslag hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Mest lämpligt vore om regeringen kunde förklara hur det är tänkt att hänga ihop.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet, Polispatrullen, Rick Falkvinge, Enligt Min Humla