Vilka lärdomar finns från Irak avseende Libyeninsatsen?

Regeringen har tagit ställning för svenskt deltagande i Libyeninsatsen. Givet att ändamålet med det svenska deltagande är att skydda civilbefolkningen i Libyen är det märkligt att insatsen begränsas till att upprätthålla flygförbudszonen och är förhindrad från att angripa mål på marken. Antag att alla länder hade samma inställning som Sverige, ska man passivt iaktta när civilbefolkning och civila objekt angrips med landsbaserade stridskrafter som är klart urskiljningsbara? Denna fråga verkar nu vara avgjord för Sveriges del där förband förvisso deltar men i en mer passiv roll.

Villkoren för Sveriges deltagande kan vara en underordnad fråga. En kanske viktigare fråga för den internationella koalitionen är hur länge insatsen ska pågå och hur långt man kan tänkas gå i användning av våld. Det mest långtgående alternativet är att resolution 1973(2011) utnyttjas för att angripa Gaddafis person. Det är tveksamt om resolutionen kan tolkas på ett sådant sätt, men det går inte att utesluta att visa stater kommer dra den slutsatsen. Ett mindre radikalt alternativ är att FN-alliansen ger ett aktivt stöd till rebellerna där de senare kan avancera militärt och genomdriva en regimförändring. Det "svenska" alternativet vore att FN-alliansen som helhet upprätthåller flygförbudszonen men upphör att angripa markmål vilket förmodligen skulle leda till att Gaddafi besegrerar rebellerna, återerövrar Benghazi och övriga rebellstyrda städer.

Omvärlden bör kanske överväga alternativet att upprätthålla en flygförbudszon och behålla möjligheten att angripa markmål men bevara status quo, dvs Gaddafi styr västra Libyen och rebellerna östra Libyen. Det skulle i vissa delar vara snarlikt det tillstånd som rådde i Irak under 1990-talet med flygförbudszoner i norra och södra Irak tillsammans med humanitär assistans till kurderna. Skillnaden är att i Libyenfallet finns det ett klart FN-mandat för en flygförbudszon medan mandatet var mer skakigt beträffande flygförbudszonerna över Irak. Resolution 688(1991) innehåll förvisso en uppmaning riktad mot Irak att upphöra med sitt förtryck av kurderna men det saknades en uttrycklig hänvisning till flygförbudszoner, även om sådana kan anses ha varit befogade ur ett rent humanitärt perspektiv. Det går att lära sig av Irakfallet då sanktionsregimen fullt utbyggt genom resolution 687(1991) i vart fall inledningsvis drabbade den irakiska civilbefolkningen alltför hårt. Vidare fanns det exempel på hur sanktionssystemet drabbades av korruption. Det finns alltså en risk att den libyiska civilbefolkningen, såväl i östra som västra delen av landet, drabbas alltför hårt om en sanktionsregim är alltför omfattande och långvarig. Sanktionsregimen mot Irak mjukades senare upp i syfte att underlätta situationen för civilbefolkningen, bl.a. genom resolution 986(1995). Omvärlden kan dra lärdom av hur Irak hanterades under 1990-talet och i vilka delar detta kan upprepas. Oavsett utformning kräver detta alternativ uthållighet, frågan är om sådant finns hos Sverige och övriga länder som deltar i Libyeninsatsen.

Bloggar
Mathias Sundin I Fredrik Antonsson

Även rebeller i Libyen kan hamna inför skranket i Haag

DN rapporterar att rebellerna i Libyen misshandlar och på lösa grunder arresterar personer som har eller misstänks ha band till Gaddafis regering. Även om jag tycker att FN-interventionen mot Libyen är legitim så kan det vara värt att påminna att Internationella Brottmålsdomstolens (ICC) jurisdiktion inte är begränsad till personer lojala mot Gaddafis regim utan kan även omfatta rebeller som begår brott. Det framgår av resolution 1970(2011) där FNs säkerhetsråd hänskjuter situationen i Libyen till den Internationella Brottmålsdomstolen.

Det förefaller troligt att ICCs åklagare väcker åtal mot Gaddafi och de som är trogna mot hans regim. Är det lika sannolikt att åklagaren väcker åtal mot de libyiska rebellerna? En parallell kan dras till domstolens utredning beträffande Darfur, Sudan, där åklagaren förvisso sökt arrestering av landets president al-Bashir och regimlojala personer, men den första rättegången rör rebeller knutna till Justice and Equality Movement (JEM). Vid Haagtribunalen (ICTY) har åtalen inte varit begränsade till serber utan det finns även åtskilliga mål mot kroater, bosniska muslimer och kosovoalbaner.

Med andra ord, det finns flera skäl för rebellerna i Libyen att följa krigets lagar. Om de inte bryr sig om eventuella framtida rättegångar i Haag så bör de inse att omvärldens stöd i form av flygförbudszon kan omprövas.

Fotbollsarena på Östermalms IP finns inte som formellt ärende

Miljöpartiet har med stöd av socialdemokraterna och vänsterpartiet på det senaste mötet i stadsdelsnämnd Östermalm yrkat att nämnden ska säga nej till förslaget om en ny fotbollsarena på Östermalms IP. Det har skapat uppmärksamhet i lokalpressen på Östermalm.

Det finns en risk att miljöpartiets förslag skapar förvirring, eftersom det inte finns något formellt ärende om ÖIP som förbereds, varken hos stadsdelsnämnden, idrottsförvaltningen eller stadsbyggnadskontoret. Läs nedan svar på miljöpartiets skrivelse från stadsdelsdirektör Göran Månsson. Detta svar antogs av majoriteten i stadsdelsnämnd Östermalm.

Till Östermalms stadsdelsnämnd
sammanträde 110317

Svar på skrivelse
Förslag till beslut
Skrivelsen anses besvarad

Göran Månsson
stadsdelsdirektör

Stefan Nilsson m fl (MP) föreslår i bifogad skrivelse 2011-02-17 att stadsdelsnämnden ska uttala att Östermalms IP ska bevaras samt att nämnden ska göra en framställan till stadens politiska ledning om att den ska säga nej till förslaget om en ny fotbollsarena på Östermalms IP.

En så stor ny byggnad som en ny fotbollsarena fordrar ett planarbete hos stadsbyggnadskontoret och planbeslut av stadsbyggnadsnämnd och KF. Dagsläget är att stadsbyggnadskontoret inte har något sådant ärende eller ens ett uppdrag i frågan. Om ett sådant ärende skulle bli aktuellt skulle det under utredningen med stor sannolikhet remitteras till Östermalms stadsdelsnämnd för synpunkter.

Dagsläget för idrottsförvaltningen är att de inte heller har något formellt ärende i frågan. De har endast vad man skulle kunna kalla ett ”underhandsuppdrag”. Utifrån förslaget från Djurgårdens IF har de underhand börjat titta på vad det skulle kunna innebära, men de har som sagt inget formellt uppdrag i frågan.

Samma sak verkar gälla markägaren Djurgårdsförvaltningen som - om man ska tro mediauppgifter - hittills har varit lite tveksamma till förslaget.

Sammanfattningsvis, även om en ny fotbollsarena på Östermalms IP diskuterats en del i olika sammanhang så är det för dagen faktiskt inget formellt ärende hos vare sig stadsbyggnadskontoret eller idrottsförvaltningen.

Folkpartiets hållning är att en ny arena endast kan byggas på Östermalms IP om 1) Djurgården själv finner finansiering för bygge och drift 2) ny plats finns för idag befintliga verksamheter (skridskoåkning m.m.). Jag är en av dem som nyttjar Östermalms IP både för skridskoåkning och löpträning. Samtidigt ser jag ett värde i att Djurgården kan ha sin hemmaarena på Östermalm, förutsatt att de hittar egen finansiering för ett sådant bygge och att befintliga verksamheter på ÖIP kan bedrivas på annan plats. Jag är dock inte beredd att ta ställning i sakfrågan förrän det finns ett formellt ärende och beslutsunderlag.

Prioritera inte bort cyklisterna i City!

Artikel publicerad i DN den 24 mars 2011. Utöver undertecknad så är den signerad av Lotta Edholm och Daniel Forslund. Läs hela folkpartiets cykelprogram här.

Prioritera inte bort cyklisterna i City!

Vi i Folkpartiet tycker det är en självklarhet att Stockholm ska konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam när det gäller cykelvänlighet och cykelsäkerhet. Men för att detta ska kunna bli möjligt krävs det att arbetet med att ta fram nya moderna och trygga cykelparkeringar i staden fortsätter oavbrutet, och inga projekt får läggas på is. Detta är särskilt viktigt vid stationer och resecentra, så att alla stockholmare enkelt kan kombinera två miljövänliga sätt att resa.

Sedan början av 1990-talet har antalet cyklister i Stockholm ökat stadigt, och en vanlig dag cyklar minst 150 000 stockholmare i innerstaden. Det är en glädjande utveckling. Cykeln är ett enkelt, snabbt, billigt och miljövänligt transportmedel. En person med 5 km till jobbet som cyklar i stället för att köra en normal bensinbil minskar utsläppen av koldioxid med omkring ett halvt ton per år. Allt fler upptäcker också att man får gratis motion och bättre hälsa av att cykla, och samtidigt minskar trängseln i kollektivtrafiken.

Annons:

Denna positiva trend av allt fler cyklister ställer dock stora krav på framtidens stadsplanering. Stockholm behöver bli en ännu mer attraktiv stad för alla som cyklar och promenerar. På samma sätt som vi skapar infartsparkeringar för bilar borde det finnas motsvarande säkra och enkelt åtkomliga cykelparkeringar för dem som hellre tar cykeln än bilen till kollektivtrafiken. Så är det ännu inte i Stockholm. Cykelparkeringarna har visserligen blivit flera, men långt ifrån i takt med det ökande antalet cyklister.

Ett projekt som aktualiserar denna fråga är bygget av Citybanan. Enligt de beräkningar som gjorts kommer ungefär 1 000 nya parkeringsplatser för cyklar att krävas vid Citybanans tre huvudstationer (Odenplan, City och Södra Station). För att möta detta behov träffade staden 2008 ett tilläggsavtal med Trafikverket och Stockholms läns landsting om att cykelparkeringar ska uppföras i anslutning till de tre stationerna. Sedan avtalet träffades har ett stort antal lägen utretts för dessa cykelparkeringar.

För stationerna Odenplan och Södra Station har Stockholms stads trafik- och exploateringskontor nu tagit fram förslag till moderna parkeringslösningar för cyklar som bedöms kunna genomföras inom ramen för Citybaneprojektet, men för station City finns i dag inget alternativ som kan genomföras inom en överskådlig framtid. Det finns därför förslag på att arbetet med cykelparkeringar vid Odenplan och Södra Station ska prioriteras före cykelparkeringen vid station City. Att nedprioritera cyklisterna i City tycker vi är fel.

Behovet av en modern och trygg cykelparkering vid Centralstationen och den nya station City är akut redan i dag och kommer bara att öka under kommande år. Därför bör arbetet med att hitta en lämplig plats fortsatt att vara av högsta prioritet som en del i renoveringen av Centralstationen och Vasagatan. I värsta fall bör en provisorisk lösning tas fram för att ersättas i ett senare skede. Det är en förutsättning för att det kollektiva resandet ska kunna öka.

Att veta att det finns en bra, trivsamt ordnad och bekväm cykelparkering där man kan lita på att cykeln står kvar när man återkommer efter sin resa med buss eller tåg kan vara avgörande för om man väljer kollektivtrafik i stället för att ta bilen hela vägen.

Menar vi allvar med att Stockholm ska konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam när det gäller cykelvänlighet och cykelsäkerhet får vi inte lägga viktig framtidsplanering på is. Med trygga och tillgängliga cykelparkeringar vid Citybanans alla tre stationer kommer det att bli lättare för människor att planera sin resa med både cykel och kollektivtrafik, och enkelt kunna kombinera två miljövänliga sätt att resa. Det ska både vara enkelt och tryggt att vara cyklist i Stockholm!

Lotta Edholm

skolborgarråd (FP)

Daniel Forslund

gruppledare exploateringsnämnden (FP)

Mark Klamberg

gruppledare trafik- och renhållningsnämnden (FP)

Rättslig grund och operativ ledning av Libyeninsatsen

För närvarande pågår det en diskussion om NATO ska ta över ledningen för Libyeninsatsen från Frankrike, USA och Storbritannien. Det är viktigt att skilja mellan den rättsliga grunden och den operativa ledningen av Libyeninsatsen, annars finns risk för förvirring.

I SVT-morgon togs detta upp med frågeställningen vad händer om Libyeninsatsen övergår från att vara en FN-ledd till en NATO-ledd. Detta är en märklig frågeställning som verkar utgå från ett motsatsförhållande mellan FN och NATO, vilket kanske är en vanlig svensk föreställning. Dessutom leds inte insatsen idag av FN, det står NATO-länderna Frankrike, USA och Storbritannien för. Frågan är nu om ledningen ska skötas på ad hoc-basis av dessa tre länder eller inom NATOs etablerade strukturer. Oavsett vem som operativt leder insatsen finns ett mandat från FN-säkerhetsråd i botten som ger den rättsliga grunden. Det framgår av FN-resolutionen 1973(2011) att regionala organisationer som NATO kan agera i denna insats. Läs i styckena 4 och 8 där "regional organizations" nämns.

Protection of civilians
4. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General,
acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in
cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures,
notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and
civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya,
including Benghazi, ...

No Fly Zone
...

8. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General and
the Secretary-General of the League of Arab States, acting nationally or through
regional organizations or arrangements, to take all necessary measures to enforce
compliance with the ban on flights

Denna möjlighet anges även i FN-stadgans artikel 53 där "regional arrangements or agencies" nämns.

The Security Council shall, where appropriate, utilize such regional arrangements or agencies for enforcement action under its authority.

Avslutningsvis, för de som oroar sig över att omvärlden går för hårt fram emot Libyen så är det från ett sådant perspektiv förmodligen bättre att ledningen hanteras av NATO där Turkiet och Tyskland som var skeptiska mot insatsen kan göra sin röster hörda. Alternativet är att ledningen sköts enbart av USA, Frankrike och Storbritannien. Det är bra om NATO tar över ledningen eftersom det kommer att underlätta en harmonisering av mål och medel för denna insats, inom de ramar som anges av resolutionen från FNs säkerhetsråd. Det är inte lämpligt eller hållbart att USA, Frankrike och Storbritannien var för sig avgör dessa frågor.

Datainspektionen omprövar sin roll

Datainspektionen har i sitt senaste nyhetsbrev förklarat att man omprövat sin roll, se sid. 9.

Rätten till personlig integritet är inte absolut och står inte ensam för sig själv. Integriteten måste alltid vägas mot andra intressen och får ge vika om dessa väger tyngre. Det är dock inte Datainspektionens uppgift att bedöma om exempelvis behovet av att lämna ut uppgifter om svenska flygpassagerare till USA väger tyngre än skyddet av den personliga integriteten. Däremot är det vår uppgift att kräva att lagstiftaren har gjort en sådan bedömning på ett noggrant sätt.

Jag uppfattar det som att Datainspektionen drar sig tillbaka, hur ska Datainspektionen agera som remissinstans avseende framtida lagförslag? Ska myndigheten i sina framtida remissyttranden avstå från att diskutera huruvida en lag innebär ett proportionellt integritetsintrång? Det verkar vara den logiska följden av Datainspektionens nya roll. Finns det någon del av statsapparaten som kan balansera lagstiftarens makt när det gäller att värdera huruvida ett integritetsintrång är proportionellt mot andra intressen? Lagrådet har gett lagstiftaren ett stort svängrum. Domstolarna verkar inte heller särskilt intresserade av denna frågeställning, Europadomstolen hänvisar ofta till att staterna har en "margin of appreciation" (tolkningsmarginal). Svenska domstolar har erbjudit än mindre granskning. Vilken institution förmår att begränsa lagstiftaren?

Är det ens relevant att tala om en "rätt" till personlig integritet? Det kanske är dags att byta begreppsapparat och istället tala om "intresset" av personlig integritet eftersom hela frågeställningen verkar ha reducerats till en nyttokalkyl, mindre som fråga om en rättighet. Denna balansövning följer av att personlig integritet är en relativ rättighet men det vore intressant att veta vilka måttenheter Datainspektionen anser att vi ska använda, hur ska de annars kräva att lagstiftaren gjort sin bedömning på ett noggrant sätt?

Resolutionen ger rätt till mer än en flygförbudszon

FN har ännu inte publicerat resolution 1973(2011) på sin hemsida. Tidningen The Guardian har publicerat texten så den går att finna där. Min kollega Pål Wrange har tidigare kommenterat ett utkast till resolutionen vilket gjorde mig uppmärksam på att FNs säkerhetsråd inte bara upprättar en flygförbudszon utan därutöver ger omvärlden rätt att använda våld för att skydda civila. Det innebär att FNs medlemsstater kan attackera Gaddafis styrkor på marken, t.ex. stridsvagnar, artilleri och infanteri.

Protection of civilians

4. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya, including Benghazi, while excluding a foreign occupation force of any form on any part of Libyan territory, and requests the Member States concerned to inform the Secretary-General immediately of the measures they take pursuant to the authorization conferred by this paragraph which shall be immediately reported to the Security Council;

5. Recognizes the important role of the League of Arab States in matters relating to the maintenance of international peace and security in the region, and bearing in mind Chapter VIII of the Charter of the United Nations, requests the Member States of the League of Arab States to cooperate with other Member States in the implementation of paragraph 4;

Flygförbudszonen behandlas separat i stycke 6-12.

No fly zone

6. Decides to establish a ban on all flights in the airspace of the Libyan Arab Jamahiriya in order to help protect civilians;

7. Decides further that the ban imposed by paragraph 6 shall not apply to flights whose sole purpose is humanitarian, such as delivering or facilitating the delivery of assistance, including medical supplies, food, humanitarian workers and related assistance, or evacuating foreign nationals from the Libyan Arab Jamahiriya, nor shall it apply to flights authorised by paragraphs 4 or 8, nor other flights which are deemed necessary by States acting under the authorisation conferred in paragraph 8 to be for the benefit of the Libyan people, and that these flights shall be coordinated with any mechanism established under paragraph 8;

8. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General and the Secretary-General of the League of Arab States, acting nationally or through regional organizations or arrangements, to take all necessary measures to enforce compliance with the ban on flights imposed by paragraph 6 above, as necessary, and requests the States concerned in cooperation with the League of Arab States to coordinate closely with the Secretary General on the measures they are taking to implement this ban, including by establishing an appropriate mechanism for implementing the provisions of paragraphs 6 and 7 above,
....

Om syftet är att skydda civilbefolkningen är det logiskt att FNs säkerhetsråd inte bara beslutar om att införa en flygförbudszon utan även ger de stater som avser att ingripa militärt större befogenheter. Annars skulle Gaddafis överlägsna övertag gentemot rebellerna bestå och flygförbudszonen skulle inte tjäna sitt syfte.

Media
DN I SvD I Mathias Sundin

Uppdatering
Här finns resolutionstexten och protokollsanteckningar från säkerhetsrådets möte

Underrättelserätt

Här kommer jag att samla alla rättskällor som rör FRA-frågan samt andra närbesläktade områden. Sidan uppdateras kontinuerligt.

Rättskällor
1. Lagar
Rättegångsbalk (1942:740)
Brottsbalk (1962:700) (särskilt 19 kapitlet, Om brott mot rikets säkerhet)
Lag (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Datalag (1973:289) (historisk, i kraft 1973-1998)
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform
Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Sekretesslag (1980:100)
Lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Lag (1993:1742) om skydd för landskapsinformation
Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Personuppgiftslag (1998:204)
Polisdatalagen (1998:622)
Lag (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet
Lag (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer
Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation
Lag (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter
Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet (FRA:s egen version av PUL)
Lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiva tvångsmedel)Lag (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Lag (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott (tidigare 1952 års tvångsmedelslag)

2. Förordningar
Förordning (1979:969) om restriktioner för luftfart inom vissa områden (historisk, i kraft 1979-2006)
Sekretessförordning (1980:657)
Förordning (1988:563) om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar
Förordning (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Förordning (1993:1745) om skydd för landskapsinformation
Personuppgiftsförordning (1998:1191)
Förordning (2000:131) om försvarsunderrättelseverksamhet
Förordning (2001:703) om viss behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt
Förordning (2000:833) om kvalificerade elektroniska signaturer
Förordning (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet
Förordning (2007:852) med instruktion för Försvarets underrättelsenämnd
Förordningen (2007:937) med instruktion för Försvarets radioanstalt
Förordning (2008:923) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Förordning (2009:969) med instruktion för Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten

Förarbete
3.1 Propositioner
Polisens register, prop. 1997/98:97
Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, Prop. 2005/06:177 (preventiva tvångsmedel)
Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt, Prop. 2006/07:46
En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet, Prop. 2006/07:63
Godkännande av Prümrådsbeslutet, Prop. 2007/08:83
Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, m.m., Prop. 2007/08:163 (tidigare 1952 års tvångsmedelslag)
Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning, Prop. 2008/09:201

3.2 Försvarsutskottet
Betänkande 2007/08:FöU14 Lag om signalspaning m.m.
Betänkande 2007/08:FöU15 Lag om signalspaning m.m. (förnyad behandling)

3.3 Betänkanden
DS 2005:5 Brott och brottsutredning i IT-miljö. Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet med tilläggsprotokoll
DS 2005:30 En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet
Ds 2005:50 Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt
Försvarets underrättelseverksamhet och säkerhetstjänst. Integritet – Effektivitet.
Betänkande av Underrättelsedatautredningen. Stockholm 2003
Ds 2007:40 Godkännande av Prümrådsbeslutet
DS 2007:43 Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet

3.4 SOU
Det grå brödraskapet. En berättelse om IB, SOU 2002:92
Försvarets radioanstalt – en översyn, SOU 2003:30
Vår beredskap efter den 11 september, SOU 2003:32
Försvarets underrättelseverksamhet och säkerhetstjänst. Integritet – Effektivitet, SOU 2003:34
InfoSäkutredningen SOU 2003:27 (signalskydd)
Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning, SOU 2007:76 (implementering av datalagringsdirektivet)
Polismetodutredningen, SOU 2009:1
Signalspaning för polisiära behov, SOU 2009:66Signalspaningskommitténs rapport "Uppföljning av signalspaningslagen", SOU 2011:13

3.5 Lagrådsremisser och övriga statliga utredningarKommittédirektiv "Underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov", Dir. 2008:120
Kommittédirektiv "Inrättande av Signalspaningsnämnden", Dir. 2008:137
Lagrådsremiss: Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område - genomförande av direktiv 2004/48/EG
Promemoria med förslag till lag om ändring i lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Lagrådsremiss: Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning
Justitiedepartementets promemoria med synpunkter på utkast till lagrådsremiss "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet"
Datainspektionens redovisning av regeringsuppdraget Fö2009/355/SUND 2010-12-06
Datainspektionens redovisning av regeringsuppdraget Fö2009/355/SUND 2010-12-06 (NyTeknik publicerar med sekretessbelagda uppgifter)

3.6 Riksdagsdebatter
Protokoll riksdagsdebatten den 14 oktober 2009

4. Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter
Liberty & Other Organisations v. The United Kingdom

5. EG-rätt
Directive 2002/58/EC of the European Parliament and of the Council of 12 July 2002 concerning the processing of personal data and the protection of privacy in the electronic communications sector (Directive on privacy and electronic communications)
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/24/EG av den 15 mars 2006 (datalagringsdirektivet)
Prümavtalet med relaterade dokument (Statewatch)
EU:s implementering av Prümavtalet
Council Decision 2010/16/CFSP/JHA of 30 November 2009 on the signing, on behalf of the European Union, of the Agreement between the European Union and the United States of America on the processing and transfer of Financial Messaging Data from the European Union to the United States for purposes of the Terrorist Finance Tracking Program

6. Konventioner och bilaterala samarbetsavtal
Convention on Cybercrime, Budapest 2001
Säkerhetsforskningsavtal mellan Sverige och USA

7. Uppgifter från statliga myndigheter
7.1 FRA
FRA-chefen Ingvar Åkessons replik till stoppaFRAlagen.nu
7.2 SÄPO
Förundersökning mot Säkerhetspolisen om misstänkt tjänstefel nedlagd
8. Doktrin och forskning (de första inläggen är äldre och jag har dragit nya slutsatser)
8.1 Svensk doktrin och forskning
8.1.1 FRA:s filter (Urvalsdatabasen) och sökbegrepp, delvis inaktuell pga av detta inlägg
8.1.2 FRA:s övriga databaser och grafik, delvis inaktuell pga av detta inlägg
8.1.3 Signalspaning är massavlyssning, populärversion, eller version med referenser
8.1.4 Sociogram
8.1.5 FRA:s sekretessregler
8.1.5 Tvärvetenskapligt möte mellan juridik, statsvetenskap, internationella relationer och underrättelseanalys, läs om effektivitet av massavlyssning i kabel
8.1.7 Tvärvetenskapligt möte mellan juridik och teknik
8.1.8 Artikeln FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga är central för att förstå hur FRA arbetar. Den representerar min och medskribenternas nuvarande uppfattning. Får vi ny information är vi öppna för att justera våra slutsatser.
8.1.9 I inlägget Signalspaning enligt "FRA-lagen" förklarar jag min förståelse av FRAs arbetssätt

9.2 Utländsk doktrin och forskning9.2.1 Bruce Schneier, "Data Mining for Terrorists", 9 mars 2006
9.2.2 Steve Ressler, "Social Network Analysis as an Approach to Combat Terrorism: Past, Present, and Future Research" i Homeland Security Affairs, vol. II # 2: juli 2006
9.2.3 Bruce Schneier, "Why Data Mining Won't Stop terror" i Wired, 3 september 2006
9.2.4 Forskningsinstitutet Forsa, "Meinungen der Bundesbürger zur Vorratsdatenspeicherung", refererad av bloggaren Kreativracuhen.
9.2.5 MI5 rapport, "Understanding radicalisation and violent extremism in the UK", 12 juni 2008, refererad i "MI5 report challenges views on terrorism in Britain", The Guardian, 21 augusti 2008
9.2.6 Bruce Schneier, "Movie Plot Threats in The Guardian", 4 september 2008
9.2.7 EU-upplysning om "Rättsligt samarbete inom EU" och Prümavtalet
9.2.8 Arthur S. Hulnick, "What's wrong with the Intelligence Cycle"
9.2.9 Caspar Bowden, "The US surveillance programmes and their impact on EU citizens' fundamental rights"
9.2.10 Witness statement of Dr. Ian Brown
9.2.11 David S. Kris "On the bulk collection of tangible things"
9.2.12 Steven. G. Bradbury, “Understanding the NSA Programs: Bulk Acquisition of Telephone Metadata Under Section 215 and Foreign-Targeted Collection Under Section 702"
Mera information om Bruce Schneier

10. Företag som arbetar med informationsinhämtning och bearbetning genom social nätverksanalys (sociogram)
10.1 Ekelöw InfoSecurity
10.2 Silobreaker
10.3 ThorpeGlen - Serious Crime Solutions

Mer lärarledd undervisning

Jan Björklund har på DN Debatt skrivit en artikel med rubriken "Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder". Jag håller med Björklund om att det krävs mer lärarledd undervisning i skolan, men inte nödvändigtvis att det ska ske i form av traditionell katederundervisning.

Nu är undervisning på universitet annorlunda än undervisning i grund- och gymnasieskola, men jag vill peka på några tankar i de kurser där jag medverkar som lärare vid Stockholms universitet.

Tidigare upplägg för grundkurs i folkrätt (termin 2 på juristprogrammet)
I grundkursen för folkrätt hade vi fram till hösten 2008 storföreläsningar för drygt 200 studenter samt lektioner i mindre grupper (30 studenter). I lektionsform fanns en möjlighet till mer interaktiv inlärning, men den möjligheten försatts genom att lärarna likväl höll föreläsningar som kan liknas vid katederundervisning.

Ändring hösten 2008
I samband med att kursen hösten 2008 ändrades, blev kursen mer probleminriktad och krävde högre aktivitet från studenternas sida. Detta innebar inte att studenterna fick mindre lärarledd undervisning, snarare mera genom att vi minskade antalet lektioner från 8 till 6 (som ändå var katederundervisning) och ökade antalet storföreläsningar från 6 till 14. På så sätt kunde vi öka antalet storföreläsningar i högre grad än vi minskade antalet lektioner. Skillnaden var att när vi hade mindre grupper om 30 studenter så var inlärningen interaktiv i seminarieform. Vi lägger grunden i storföreläsningarna genom att ge baskunskaper och fördjupning, upprepning sker på seminarierna. Studenter ska på egen hand i smågrupper om 3-4 studenter förbereda sig inför seminarierna. Om studenterna förbereder sig inför såväl storföreläsningar som seminarium så kommer de att bearbeta samma problemområde (t.ex. internationell humanitär rätt) åtminstone fyra gånger vilket ger en god inlärningseffekt. Vi klarar det med samma antal lärartimmar och studenterna visade i utvärderingar att de uppskattade denna förändring.

Jag tror samma filosofi kan användas i grund- och gymnasieskolan. Min poäng är att man bör kombinera katederundervisning med mer interaktiv inlärning. Det är fel att diskutera dessa två undervisningsformer i termer av "antingen-eller". Läs min artikel där jag utvärderar förändringen som gjordes av grundkursen i folkrätt.

Väpnad konflikt och utlänningslagen

Lars Ohly(v) kritiserar i Aftonbladet miljöpartiet för att de gjort upp med regeringen om asyl- och migrationspolitiken. Jag har inte för avsikt att i detta inlägg diskutera regeringens och miljöpartiets överenskommelse utan vill diskutera definitionen av väpnad konflikt.

Ohly skriver följande i sin artikel.

För det första måste massavvisningarna av människor till länder i krig stoppas. Den tolkning som gjorts av begreppet väpnad konflikt i utlänningslagen strider mot folkrätten och måste ändras.

Frågan är hur väpnad konflikt definieras i folkrätten respektive i svensk utlänningsrätt. Detta blir relevant i internationell straffrätt eftersom krigsförbrytelser endast kan begås i väpnad konflikt medan förekomsten av väpnad konflikt enligt utlänningsrätten kan ge rätt till uppehållstillstånd. Frågan uppkommer då om begreppet väpnad konflikt är samma inom de två nämnda rättsområdena. I samband med denna termin kommer vi även ta upp frågan på grundkursen i folkrätt (termin 2 på juristutbildningen) vid Stockholms Universitet.

I tidigare praxis sökte migrationsöverdomstolen definiera vad som väpnad konflikt i folkrättslig mening (MIG 2007:9). Efter kritik ändrade migrationsöverdomstolen sin bedömning. I målen UM 8628-08, UM 133-09 och UM 334-09 jämfört med MIG 2007-9 förklarade migrationsöversdomstolen att "någon helt entydig definition av det folkrättsliga begreppet knappast står att finna"; ett ställningstagande som skiljer sig från tidigare uttalanden om "den folkrättsliga meningen" av inre väpnad konflikt.

Migrationsöverdomstolen ställde därefter upp följande kriterier som alla ska vara uppfyllda för att det i utlänningslagens mening – inte "i folkrättslig mening", som formuleringen tidigare lydde, – ska anses råda en inre väpnad konflikt:

1. utdragna och alltjämt pågående stridigheter ska föreligga antingen mellan väpnade regeringsstyrkor och en eller flera organiserade väpnade grupper eller mellan flera sådana grupper,
2. stridigheterna ska vara mer intensiva och av annan karaktär än inre oroligheter eller sporadiska eller isolerade våldshandlingar, och
3. civilbefolkningen ska påverkas på så sätt att våldet ska vara urskillningslöst och så allvarligt "[...] att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro skulle löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem".

Min kommentar är följande. För det första, 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) handlar om asyl för människor som är förföljda med anledning av ras, religion, nationalitet, medlemskap av en särskild social grupp, politisk inställning, inte om människor som drabbas av väpnad konflikt. Att Sverige ger uppehållstånd till personer som drabbats av väpnad konflikt är något som jag välkomnar men det är något som Sverige gör utöver våra folkrättsliga skyldigheter. Därför blir det konstigt när Ohly skriver att den svenska tolkningen av "begreppet väpnad konflikt i utlänningslagen strider mot folkrätten". Han kunde ha skrivit att utlänningslagen använder en annan tolkning av "väpnad konflikt" än folkrätten, det är också vad migrationsöverdomstolen skriver i sina tre vägledande avgöranden. Det finns dock inget krav enligt folkrätten att en stat ska ge uppehållstillstånd till människor som drabbas av väpnad konflikt. Därför blir det också konstigt med påståendet att migrationsöverdomstolens tolkning strider mot folkrätten eftersom domstolen förklarar att den inte gör anspråk på att göra en sådan definitiv tolkning.

Då blir frågan, på vilket sätt skiljer sig utlänningslagen definition av "väpnad konflikt" från folkrätten och hur anser Lars Ohly att den bör ändras? Jag menar att de två första kriterierna som anges i UM 8628-08, UM 133-09 och UM 334-09 stämmer väl överens med folkrätten. Det tredje kriteriet: "att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro skulle löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem" ingår inte i folkrättens definition av väpnad konflikt men är ett krav enligt svensk utlänningslag för att beviljas uppehållstillstånd. Det är ett för folkrätten främmande kriterium som riksdagen lagt i begreppet "väpnad konflikt". Vill vänsterpartiet ta bort detta tredje kriterium? Ska alla som bor i ett land med väpnad konflikt ha rätt att bosätta sig i Sverige oberoende av om de löper en verklig risk av att drabbas av konflikten? Ska en invånare i St Petersburg ha rätt att bosätta sig i Sverige för att det råder väpnad konflikt i Tjetjenien trots att denna person inte påverkas av konflikten överhuvudtaget? Samma fråga kan ställas beträffande Sudan, ska en sudanes som bor i Khartoum få stanna i Sverige för att det råder en konflikt i västra delen av lander (Darfur), även om personen inte drabbas av konflikten? Lars Ohly verkar mena det. Han skriver följande.

Ingen ska kunna avvisas till länder där det råder krig, väpnad konflikt eller svåra inre motsättningar.

Personligen anser jag att utlänningslagen mycket väl kan ändras så att man använder samma definition av väpnad konflikt som folkrätten, men för att få uppehållstillstånd tycker jag det är rimligt att utlänningslagen därutöver innehåller ett krav att den sökande med anledning av den väpnade konflikten ska "löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem" för att erhålla uppehållstillstånd. En sådan förändring där begreppet "väpnad konflikt" rensas från främmande kriterier skulle förmodligen se bättre ut juridiskt, men det skulle inte leda till att fler skulle få stanna. På vanlig svenska, diskussionen om hur väpnad konflikt ska tolkas i migrationsmål är en sidofråga såvida man inte släpper kravet att den sökande ska "löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv eller lem".

Intervju i Fokus om Libyen

Jag har i Fokus kommenterat beslutet att inleda en förundersökning vid Internationella Brottmålsdomstolens beträffande brott i Libyen, läs här.

Intervju i NyTeknik

Igår blev jag intervjuad i NyTeknik om förslaget att FRA ska signalspana för polisen. Artikeln publiceras idag på tidningens hemsida.

Efter intervjun fick jag citat per mail. Jag var inte nöjd med svaret eftersom det angav att jag förespråkade att teleoperatörerna skulle utföra "signalspaning" åt polisen, vilket inte är fallet. Det finns fler sätt avlyssna och övervaka telekommunikation än signalspaning.

Jag korrigerade därefter citatet enligt följande.

—Man borde utreda om polisen kan få tillgång till meddelanden och uppgifter på samma sätt som de i dag kan få viss information från tele- och internetoperatörerna beträffande inhemsk kommunikation, säger han.

Det senare svaret var ok för journalisten Monica Kleja och när jag talat med henne idag så förklarar hon att hennes medarbetare publicerat fel version av artikeln. Det ska korrigeras.

Hur realistiskt är mitt förslag? FRA har i ett yttrande den 2 mars 2009 sökt att förklara varför det inte är möjligt. För det första menar FRA på sidan 2 i sitt yttrande att det skulle krävas investeringar hos operatörerna för att skilja ut den relevanta kommunikationen. Då vill jag att det utreds hur omfattande dessa investeringar skulle vara. Vidare, när jag talat med en teleoperatör som berörs av FRAs spaning så har de förklarat att utrustning för att de på egen hand ska skilja ut kommunikation i internationell trafik för närvarande inte är installerat men det finns tillgängligt på den kommersiella marknaden. För det andra anger FRA att underrättelsetjänster inte vill röja för teleoperatörerna vad de spanar på. Det är argument jag kan förstå när spaningen riktas mot andra stater och deras myndigheter, t.ex. ambassader. Argumentet blir dock svagare beträffande terrorism och internationell brottslighet. När polisen ska rikta avlyssning mot inhemsk kommunikation är det inga problem att begära ut kommunikation från teleoperatörerna så jag har svårt att förstå varför det skulle vara ett större problem när det avser internationell trafik. Till sist, ett möjligt tredje argument. Någon skulle kanske hävda att spaningen riktas mot företeelser, inte individer. När signalspaningskommitten granskat FRAs verksamhet skriver de följande på sid. 71 i SOU 2011:13, presenterad den 8 februari 2011:

FRA har beskrivit för kommittén att de sökbegrepp som används vid signalspaning i stor omfattning är direkt hänförliga till en viss fysisk person. Detta är den gängse metoden för signalspaning som har sin grund i att den kommunikation som FRA söker efter sker mellan individer. Utifrån denna information drar kommittén slutsatsen att det vid signalspaning är nödvändigt att använda sökbegrepp hänförliga till personer. Kommittén konstaterar därför att den enligt lag uttryckta mycket restriktiva möjligheten att använda sökbegrepp hänförliga till viss fysisk person inte motsvaras av de beskrivna förutsättningarna för att bedriva signalspaning.

För de som undrar vad ett sökbegrepp i signalspaning är, så kan det exempelvis vara ett telefonnummer. Telefonnumret kan polisen få från utländska partners, genom tidigare bevakning av potentiella brottslingar, teleövervakning med trafikanalys, osv. Om polisen har telefonnumret så skulle det vara möjligt att begära meddelanden och övrig information direkt från operatörerna och inte gå omvägen via FRA. Mitt ödmjuka önskemål är att detta alternativ ska utredas och om det inte är möjligt bör förklaring ges.

Bloggar
Farmor Gun

Frågor och svar om ICCs brottsutredning beträffande våldet i Libyen

Jag har fått en del frågor från journalister om Internationella Brottmålsdomstolens (ICC) eventuella brottsutredning beträffande våldet i Libyen. Jag använder ordet "eventuella" brottsutredning eftersom åklagaren först måste utföra en preliminär utredning (preliminary examination) innan han eller hon kan besluta om att inleda en formell brottsutredning (investigation).

Det kanske kommer som en överraskning för en del att ICCs åklagare kan välja att avstå från att inleda en formell brottsutrednming beträffande Libyen när säkerhetsrådet hänskjutit situationen till domstolen. Det hör samman med åklagarens och domstolens oberoende. Kevin Jon Heller har bloggat om detta.

Åklagaren arbetar för närvarande med sin preliminära utredning, men jag bedömer att det kan gå mycket fort att ta beslut om att inleda en formell brottsutredning och därefter begära att personer ska arresteras och överföras till Haag.

Internationella Brottmålsdomstolens medieavdelning har tagit fram "Questions and Answers on the ICC proceedings following the UNSC referral with regard to the Libyan Arab Jamahirya " som jag kan rekommendera journalister och andra intresserade att läsa.

Vissa skulle kanske anse att medieavdelningens svar beträffande immunitet är lite väl kategoriskt eftersom frågan inte fullständigts prövats av domstolen i en tvåpartsprocess. Vidare finns det framträdande akademiker (professor William Schabas) som har en annan uppfattning beträffande immunitet avseende statsöverhuvuden från stater som ej anslutit sig till ICC (t.ex. Libyen). Jag håller inte med professor Schabas och min bedömning är att domstolen skulle komma fram till det som anges i medieavdelningens "Questions and Answers" men man vet ju aldrig. I slutändan är det ICCs domare, inte dess medieavdelning eller akademiker som avgör.

Frågan om Gaddafis immunitet kan mycket väl bli irrelevant. Om Gaddafi vid tidpunkten för utfärdande av en arresteringsorder redan förlorat makten så kan han inte vara Libyens statsöverhuvud. F.d. statsöverhuvuden har ingen immunitet beträffande brott mot mänskligheten, inte ens inför nationella domstolen. Hela denna diskussion bygger på att Gaddafi som "revolutionsledare" är Libyens statsöverhuvud och som sådan kan hävda immunitet. Marko Milanovic har bloggat om detta.

För de som vill fördjupa sig i frågan om immunitet för statsöverhuvuden från icke anslutna stater har William Schabas skrivit om saken i The International Criminal Court: a commmentary on the Rome Statute, sid. 450-452.

Bokrecensent inför rätta i Frankrike

Via William Schabas blogg hittar jag nyheten att Karin N. Calvo-Goller polisanmält professor Weiler för den recension som han publicerat om Calvo-Gollers bok "The Trial Proceedings of the International Criminal Court: ICTY and ICTR". Saken ska prövas som ett brottmål av en fransk domstol. Recensionen författad av professor Weigend var ganska hård i sin kritik av nämnda bok. Den franska domstolen ska avkunna dom torsdagen den 3 mars 2011, vilket kan ha följder för den akademiska friheten även utanför den juridiska disciplinen. New York Times skriver mer om saken.

Professor Weiler har kommenterat saken i European Journal of International Law.

Professor Kai Ambos har även recenserat boken, men i mer positiva ordalag. Det var med anledning av Ambos recension som jag läste Calvo-Gollers bok för tre år sedan. Alldeles oavsett vad man anser om Calvo-Gollers bok är det beklagligt att en recension lett till allmänt åtal och en brottmålsrättegång.