Nya besked från försvarsdepartementet
Undertecknad, advokatsamfundet m.fl. är oroade över att FRA genom sin utvecklingsverksamhet kan hämta in signaler som myndigheten inte får lov att hämta in genom försvarsunderrättelseverksamheten.
Via Scaber Nestor hittade jag följande. Försvarsministerns pressekreterare Mikael Östlund säger till NyTeknik att FRA måste ha tillstånd av domstol varje gång de följer förändringar i signalmiljön. Den formuleringen vill jag se i lagtexten. Har svårt att förstå hur det ska gå till. Jag kan tänka mig att domstolen en eller två gånger per år ger FRA tillstånd att bedriva utvecklingsverksamhet, men att ge tillstånd varje gång FRA hämtar in signaler i utvecklingsverksamheten verkar mycket märkligt. Jag har uppfattat att det är löpande verksamhet och inget som sker vid isolerade tidpunkter. Om det är någon som förstår detta så får ni gärna skriva i kommentatorsfältet.
Mikael Östlund säger också att "Alliansens 15 punkter ska omfatta även FRAs utveckling av tekniska metoder för signalspaning". Innebär det att utvecklingsverksamheten ska begränsas till till samma ändamål som försvarsunderrättelseverksamheten, dvs inhämtning får bara ske för företeelser och individer som är kopplade till yttre militära hot, m.m. eller är det trafikstråken som avses? Det blir intressant att se hur trafikstråk definieras.
Om inhämtning av data i utvecklingsverksamheten begränsas till samma trafikstråk som inhämtning av data i försvarsunderrättelseverksamheten så förstår jag inte varför inhämtningen ska delas upp i två verksamheter. Jag trodde poängen med utvecklingsverksamheten var att FRA behöver samla in signaler bredare än vad myndigheten kan göra i försvarsunderrättelseverksamheten, för att kartlägga intressanta kommunikationsvägar. På sidan 68 i prop. 2006/07:46 står följande.
Ett syfte med [utvecklingsverksamheten] är t.ex. att kartlägga vilka kommunikationsvägar som kan vara av intresse för att inhämta information av relevans för försvarsunderrättelseverksamheten.
2 kommentarer:
Mikael Östlund talar i nattmössan. Det Håkan Jevrell sa häromdagen är med största sannolikhet det som gäller. Precis som du, Mark, tror jag att domstolen kan komma att ge FRA ett långfristigt tillstånd att bedriva utvecklingsverskamhet. Men det lär inte bli fråga om någon fortlöpande tillståndsgivning.
Trafikdata verkar ju inhämtas med breda sökbegrepp, som dessutom torde vara ganska konstanta. Möjligen kommer domstolen eller annat kontrollorgan fastställa ramarna för själva inhämtningen. Detta för att förhindra att FRA:s metodverksamhet spårar ur och blir bredare än den redan verkar vara.
Jag har mycket svårt att tro att detta har något med begränsningarna för försvarsunderrättelseverksamheten att göra. FRA har ju dessutom framgångsrikt hävdat att det rör sig om två olika verksamheter.
På den punkten har de visserligen blivit överbevisade, men vare sig politiker eller tjänstmän har egentligen förstått vad det handlar om.
FRA har fortfarande inte lyckats förklara varför massvis av enskildas trafikuppgifter måste lagras. I synnerhet inte om huvudsyftet är att kartlägga trafikvägar. För detta ändamål torde det väl räcka med insamlande av landsnummer, riktnummer, IP-intervall, domännamn etc?
Av det material som du presenterat och det FRA själva har sagt, pekar allt på att dessa trafikdata också används i underrättelseverksamheten.
Alldeles oavsett hur preciserad domstolsprövningen blir, måste andra kontrollfunktioner därför granska hur den insamlade informationen används. Görs alla dessa grovt integritetskränkande uppgifter tillgängliga för FRA:s underrättelseanalytiker? Kan informationen föras vidare till uppdragsgivarna? Kan uppgifterna överlämnas till utländsk signalspaningsmyndighet?
Svaret är sannolikt JA på dessa tre frågor. Då är det inte längre fråga om någon "oskyldig" utvecklingsverksamhet.
Samtidigt är det nu så många debattörer som fått upp ögonen för metodutvecklingen, att det förr eller senare blir en omöjlighet för FRA att fortsätta med eländet. Men självklart måste vi hela tiden ligga på. Inte minst parlamentarikerna i signalspaningsnämnden ska få känna att de lever.
Det mest upprörande med FRA-lagen är ju att lagförslagens försvarare far med så mycket osanning. Jag inbillar mig i och för sig inte att FRA-lagen skulle vara ett specialfall - rutinerade makthavare häver förstås ur sig sådant här per automatik. Det är på sätt och vis slöseri med dyrbar tid att försöka bena ut vad dessa makthavare menar med varje specifikt uttalande.
Skicka en kommentar