Aftonbladet debatt: Ni driver människor i döden, Klingvall

Aftonbladet debatt den 22 april 2001 tillsammans med de borgerliga ungdomsförbunden

Ni driver människor i döden, Klingvall

Regeringen måste sluta driva flyktingar i döden, både här hemma och vid EU:s gränser. Först när Maj-Inger Klingvall tar sitt ansvar som migrationsminister kan vi prata om en flyktingpolitik i Sverige och EU som är värd att kallas human och rättssäker, skriver representanter för fyra borgerliga ungdomsförbund.

Vi är uppväxta i tron på att Sverige är ett land som vilar på två grundpelare: rättssäkerhet och humanitet. Men vid en närmare granskning av Sveriges och EU:s flyktingpolitik tycker vi inte att den kan kallas vare sig rättssäker eller human. Vi undrar varför regeringen och migrationsminister Maj-Inger Klingvall för en flyktingpolitik som driver människor till att ta sina liv?

Sverige har som ordförande i EU möjlighet att driva en förändring av den gemensamma flyktingpolitiken inom EU. Det är oerhört väsentligt att regeringen börjar leva upp till den humanitet som den säger sig värna om. Det är dags att en människovärdig flyktingpolitik förverkligas!

Människor far illa. För en månad sedan hittades tolv döda flyktingar som slagits sönder mot klipporna vid Cádiz i södra Spanien. Drygt 900 kurder strandade på den franska Medelhavskusten den 17 februari. Några dagar senare kom ytterligare 198 människor i några ynkliga båtar till Tafirakusten, intill Cádiz. Listan kan göras lång. Det absurda i det hela är att ju mer Europa försöker stänga till sina gränser, desto fler försöker ta sig in på denna kontinent. Det enda dessa människor har att förlora är sina liv. Vari finns humaniteten och människovärdet i att stänga gränser och bygga skyddsmurar mot dem som strävar efter ett bättre liv?

I Sverige har regeringen punkt för punkt fört en sverigedemokratisk flyktingpolitik. Många flyktingar gömmer sig och lever under mycket inhumana förhållanden i vårt land. Klingvall har själv i en intervju i Dagens Eko (10/2) sagt att hon kan tänka sig att gömma flyktingar: "Vi kan alla hamna i en sådan situation." Vi förstår inte hur hon tänker. Så länge hon har ansvar för flyktingpolitiken kan det väl inte bli så? Med de regler som Klingvall förespråkar, kommer det inga flyktingar som man kan gömma. Det är dock inte för sent för Klingvall att börja ta ansvar för de ändringar som måste ske. Det finns vissa åtgärder som regeringen kan vidta för att sluta driva människor i döden, både på hemmaplan i Sverige och på EU-nivå:

För det första, lägg ned Utlänningsnämnden och låt vanliga förvaltningsdomstolar ta över prövningen av asylärenden. Utlänningsnämnden är en av de mest kritiserade instanserna i Sverige. Långa väntetider, uppmärksammade beslut som utmynnat i tragiska självmord, 2 000 gömda flyktingar varav cirka 200 barn. Sverige har flest fällande domar från FN:s tortyrkommission. Detta stärker bilden av en instans som inte klarar sin uppgift tillfredsställande. Kritiken fick som bekant gehör och en parlamentarisk utredning om ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU) inleddes i början av 1997. Slutbetänkandet lades fram 1999 med förslag hur utlänningsärenden ska behandlas. Dessutom lämnades ett förslag till omskrivning av hela Utlänningslagen - som av förklarliga skäl har blivit krånglig efter att ha ändrats mer än tjugo gånger på tio år. Kommittén kunde inte enas om instansordningen. Reservation skrevs av flera partier. Dock fanns en gemensam grundprincip för alla partier som innebar att Utlänningsnämnden ska läggas ner och dess arbetsuppgifter ska överföras till förvaltningsdomstolarna. Regeringen har tillsatt ännu en arbetsgrupp i departementet som kom med sitt förslag i juni 2000. Förslaget, formellt ett komplement till NIPU, från departementets arbetsgrupp är att Utlänningsnämnden ska ersättas av en Utlänningsdomstol. Vi befarar att detta i princip bara betyder ett namnbyte.

För det andra, genomför en amnesti: bevilja uppehållstillstånd till de cirka 2 000 flyktingar som idag lever gömda och till dem som har fått vänta orimligt länge på beslut. Det skulle göra att ett nytt system kunde få träda i kraft och få börja med "rent bord". De flyktingar som har råkat illa ut i dagens restriktiva, godtyckliga och inhumana hantering måste få upprättelse.

För det tredje måste regeringen ta sitt ansvar och bidra till en förändring när det gäller EU:s asylpolitik, som bland annat tvingar flygbolagspersonal att agera gränspoliser. I februari i år träffades EU:s justitie- och inrikesministrar i Stockholm för att diskutera det europeiska flyktingmottagandet. Slutsatsen blev att EU inte kommer att börja driva en humanare, utan snarare en mer restriktiv flyktingpolitik. Utifrån det förslag som Storbritanniens inrikesminister Jack Straw lade fram ska asylsökande från vissa länder inte ens få sin ansökan prövad! Andra skulle få söka asyl från ett land utanför EU. Storbritannien vill gå så långt att den individuella rätten att söka asyl avskaffas. Var i detta förslag ligger den enskildes fri- och rättigheter? Det enda som de flesta migranter drömmer om är att bygga sig en ny framtid i ett nytt land. De drömmarna slås dock snabbt sönder, antingen redan mot bergsklippor i södra Europa eller senare, under de fruktansvärt långa väntetiderna hos Utlänningsnämnden. Genom att upprätthålla den asylprocess som idag finns, både i Sverige och i EU, driver Maj-Inger Klingvall och hennes regering människor till att ta sina liv.

För det fjärde, utnyttja möjligheten att åberopa humanitära skäl i de 650 individuella fall som mot sin vilja ska återföras till Kosovo nu när tidsfristen för kosovoalbanernas och bosniernas tillfälliga uppehållstillstånd går ut. Förra året dog över 500 personer i Kosovo av minor, de flesta barn. För kort tid sedan dog en tonåring av en granat. Det är brist på bostäder. Droger och prostitution frodas när rättssystemet är satt ur spel. De extrema politiska gruppernas våld drabbar civilbefolkningen. Ingen, som inte är beredd att skicka sina egna barn till Kosovo, borde skicka dit andras.

För det femte ska Sverige fortsätta vägra tillämpa Dublinreglerna om första asylland när dessa innebär en kränkning av Genèvekonventionen om flyktingar. Sverige har tidigare inte skickat tillbaka bosnier till Republika Srpska i motsats till Tyskland. Enligt Dublinkonventionens huvudprinciper ska flyktingarna som först sökt asyl i Tyskland, fått avslag och sedan kommit till Sverige, skickas tillbaka till Republika Srpska via Tyskland. Det finns mycket goda argument för att Sverige ska följa sina internationella förpliktelser, ge dessa bosniska flyktingar skydd och därmed utnyttja den säkerhetsventil, de undantagsregler som faktisk finns i Dublinkonventionen. Alternativet är att människor i denna situation skickas tillbaka till områden där de hotas av förföljelse.

Först när Maj-Inger Klingvall tar sitt ansvar som migrationsminister och genomför de åtgärder vi nämner kan vi prata om en flyktingpolitik i Sverige och EU som är värd att kallas human och rättssäker!

Anna Johansson
ansvarig för flykting- och invandrarfrågor i Moderata Ungdomsförbundet,

Tove Lifvendahl
ordförande i
Moderata Ungdomsförbundet.

Birgitta Ohlsson
ordförande i Liberala Ungdomsförbundet,

Mark Klamberg
1:e vice ordförande i Liberala Ungdomsförbundet.

Magnus Berntsson
ordförande i
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet,

Helen Richard
2:e vice ordförande i
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.

Malin Svensson
ordförande i Centerpartiets Ungdomsförbund,

Johanna Gustafsson
ansvarig för integrationsfrågor i Centerpartiets Ungdomsförbund

Artikel i BLT: Europa måste återförenas

Blekinge Läns Tidning, Tisdag 5 december 2000

Europa måste återförenas
Sverige blir EU:s ordförandeland vid årsskiftet. Under ett halvår ansvarar den svenska regeringen för EU:s dagordning, vilket är av central betydelse för samarbetets utveckling. De tre områden som Sverige kommer att prioritera är utvidgningen, miljö och sysselsättning. Ur liberal synvinkel vill vi framförallt lyfta fram utvidgningen, som bättre skulle kunna beskrivas som återföreningen av Europa. Vi kräver att de gamla medlemsländerna anger 2003 som tidpunkt för att de första länderna i Öst- och Centraleuropa ska kunna antas som nya medlemmar i den europeiska unionen.

Det folkliga stödet för en östutvidgning varierar inom EU:s medlemsländer, men är särskilt starkt i Sverige. Gamla band till Baltikum gör att vi har ett ansvar för att stödja balternas strävan efter stabilitet, demokrati och ekonomisk utveckling. Polen, ett grannland till Sverige med 40 miljoner invånare spelar en central roll för utvecklingen i den norra regionen av Europa och relationerna österut mot Ryssland.

BLT:s intressanta artikelserie har visat våra nära gamla och nya band och hur Östersjön förenar.

Beslut denna vecka?
När muren föll 1989 och land efter land i Öst- och Centraleuropa befriades från den kommunistiska diktaturen kom löften om en snabb utvidgning av EU från västeuropeiska ledare. Först angavs att detta skulle ske inom fem år, som sedan förlängdes med ytterligare fem år. Elva år senare är det fortfarande oklart när Europas återförening ska ske.
Det finns flera hot mot återföreningen, de flesta är skapade inom EU. För det första måste EU:s ledare enas kring hur unionen ska ta emot de nya länderna och vilka förändringar som krävs inom unionen. Under mötet i Nice denna vecka måste det avgöras hur beslut ska fattas.

EU slår ut jordbruk
Ett EU med 20, 25 eller 30 medlemmar kan inte fatta beslut på samma sätt som de sex ursprungliga medlemsländerna gjorde på 50-talet. Inom de områden där EU ska fatta beslut måste vetorätten begränsas, annars kommer samarbetet att paralyseras. Jordbrukspolitiken måste reformeras, halva EU:s budget går till jordbrukssektorn, ändå dyker livsmedelskandaler som galna ko-sjukan regelbundet upp. Med bidrag, kvoter och tullar slår EU ut jordbruket i ansökarländer och länder utanför Europa. Detta är inget mindre än en kommandoekonomi, det vill säga motsatsen till den liberalism som EU i övrigt i mångt präglas av.
Under slutet av november reste vi runt i Polen för att diskutera relationerna mellan EU och Polen, vilka förväntningar människor har inför framtiden. Vi träffade framförallt skolelever och universitetsstudenter, men även lokalpolitiker och parlamentariker. Det var tydligt att det fanns en kraftig folklig önskan att Polen måste bli medlem i EU så snart som möjligt. Men det fanns även kritik. Det största missnöjet var framförallt mot de svikna löftena och den utdragna processen. Oron för vad som skedde inom jordbruket och vad som skulle hända efter ett EU-inträde var påtaglig.

Start år 2003
Därför kräver vi att ett datum fastslås för EU-inträdet, 2003. Jordbruket har en dominerande roll i det polska samhället, närmare en fjärdedel av befolkningen är beroende av den för sin försörjning.
Om EU skulle ha kvar samma jordbruksstöd som i dag skulle EU på sikt få svårigheter att klara budgetmålen.
Dessutom måste det polska jordbruket moderniseras och ställas om, vilket alltså också måste ske med EU:s nuvarande subventionspolitik.
I takt med att den polska ekonomin moderniseras kommer färre att behöva jordbruket som sin inkomst men fram till dess krävs det övergångslösningar från EU:s sida, både när det gäller bidrag och krav på jordbruket i ansökarländerna.

Bra prognos
Ett annat problem är energipolitiken. Kolberoendet måste minskas. Därtill behöver en rad förbättringar göras på kolkraftverken för att radikalt minska utsläppen. Nog är det paradoxalt att Sverige nu importerar smutsig kolenergi för att kunna avveckla Barsebäck!
EU-kommissionen utarbetar regelbundet rapporter för de olika ansökarländerna.

Den senaste presenterades nyligen. För Polen ser det riktigt bra ut med framförallt utmaningar inom miljöområdet och jordbruket. EU-kommissionen har fastslagit en tidplan för de första ländernas EU-inträde, men något slutgiltigt datum är ej fastslaget, något som vi beklagar.
Sverige kan skynda på processen genom att under sin ordförandeperiod öppna reella förhandlingar om jordbruket och miljöpolitiken. Alternativet är att människornas förväntningar och tilltro till europatanken rivs ner, i de gamla medlemsländerna och i ansökarländerna. Europas politiker får inte svika. Rädslan i till exempel Tyskland och Österrike för stor arbetskraftsinvandring, när Polen blir medlemmar, är betydligt överdriven.

Överhettning i Warszawa
I dag är Warszawa en överhettad region, som har svårt att få arbetskraft.
Om man har svårt att flytta till den egna huvudstaden med samma språk och samma kultur, varför skulle man då välja att flytta ännu längre bort till ett annat land? Denna undran framförde Warszawas borgmästare till oss, samtidigt som han berättade att lönen i den polska huvudstaden är fem gånger högre än i de angränsande delarna av landet.

Lägg därtill att inom några decennier står EU:s nuvarande medlemsländer inför stora problem med brister inom arbetskraften. Så varför dessa olyckskorpar?
Har de andra motiv, månne?

Moment 22
Vi får inte hamna i det som förre danske utrikesministern Uffe Ellemann-Jensen brukar kalla ansökarländernas Moment 22.
För att bli medlem i EU ställs hårda krav. Kraven är så stränga att ansökarländerna för att uppfylla kraven behöver tillgång till EU:s inre marknad med de möjligheter detta ger för att öka den ekonomiska tillväxten, skapa bättre sociala villkor för befolkningen och satsa på utbyggnad av infrastrukturen i bred mening. Det vill säga; för att klara kraven behöver man vara medlem. Men för att bli medlem måste man ha klarat kraven - Moment 22!
Det är vår uppfattning att det är nödvändigt att EU utvidgas snabbt med övergångslösningar för enskilda länder.

Detta är en moralisk skyldighet för EU; att säkra freden, friheten och demokratin i Europa. Men det ger också hela Europa nya möjligheter inför framtiden; bättre ekonomiska villkor, en större marknad och tryggare social utveckling.

Olle Schmidt
EU-parlamentariker
Folkpartiet liberalerna

Mark Klamberg
vice förbundsordförande
Liberala Ungdomsförbundet

Tidningen NU: Säg nej till Storebror

Publicerad i Tidningen NU den 7 juli 2000

Säg nej till Storebror
Vi är på väg in i ett kontrollsamhälle där vi allt oftare övervakas utan att vi själva vet om det, skriver Mark Klamberg, vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet. Han är kritisk till att folkpartiet ställt sig bakom krav på integritetskränkande övervakning i brottsbekämpande syfte.
Tio år efter Murens fall uppfattas öppenheten och tryggheten i Sverige och övriga Europa som säkrade. Föregående sekel har präglats av de värsta, totalitära ideologierna i mänsklighetens historia, där kontroll och övervakning var centrala instrument för förtrycket. Detta har skildrats litterärt, och George Orwells 1984 är verket framför andra.

De flesta tycks tro att skräckvisionerna han gav uttryck för aldrig kan bli verklighet. Optimismen är total. Det verkar dock som om \"Storebror\" har fått nya, oväntade stödtrupper.
Ett övervakningssamhälle skapas inte genom ett större riksdagsbeslut. Det sker smygande, ett litet beslut åt gången. Innan vi hinner reagera har vi ett \"Storebror ser dig-samhälle.\"

De första stegen har redan tagits. Folkpartiet och andra partier har tagit ställning för buggning i jakt på brottslingar, uppluckring av brevhemligheten för att komma åt smuggling av sprit och cigaretter och en ökad acceptans för övervakningskameror. En av våra mest modiga riksdagskvinnor, Siw Persson från Skåne, känd för sin kamp mot brottsligor, har tyvärr fallit till föga och förespråkar nu buggning.
Buggning är ett synnerligen stort ingrepp i den personliga integriteten. Genom att tillåta en dold mikrofon i en bostad kan polisen veta exakt vad som händer där dygnet runt, varje dag i veckan. Varje viskning, rörelse och handling kan följas. Den som är misstänkt för ett grovt brott eller har släktingar eller vänner som buggas riskerar att själv bli avlyssnad.

Effektiviteten i buggning och telefonavlyssning i syfte att reda ut redan begångna brott kan ifrågasättas. Företrädare för regeringens buggningsutredning (SOU 1998:46) hade i slutet av 1996 överläggningar med ett antal åklagare vid åklagarmyndigheten i Malmö, där följande framkom: \"När det gäller just narkotikabrott leder hemlig teleavlyssning sällan till att ett redan begånget brott klaras upp. Däremot får polisen ofta information om något nytt narkotikabrott som kan uppdagas tack vare avlyssningen.\" Det legala i denna arbetsmetod måste ifrågasättas då hemlig teleavlyssning enligt gällande lagstiftning endast får användas vid förundersökning angående redan begångna brott.

Mot grova brottslingar krävs rejäla metoder, de förtjänar inga rättigheter. Det är en vanlig åsikt. Är inte argumenten för ökad kontroll berättigade? Med denna typ av resonemang går vi miste om grunderna i en rättsstat. Varje människa är oskyldig tills motsatsen har bevisats, även om det gäller misstankar om grova brott. Kan ingrepp i den personliga integriteten genom buggning försvaras om det drabbar en oskyldig person? Buggning, övervakningskameror och brevsprättning kan drabba oss alla.

Det framgår av den redovisade inställningen hos de tillfrågade brottsbekämpande myndigheterna att användandet av buggning i stort sett enbart kan komma till nytta om polisen tillåts placera utrustningen varhelst den önskar. Det är sannolikt att när alla människor kan kontrolleras, när polis kan bryta sig in i alla privata utrymmen och all tänkbar information kan komma i händerna på polisens brottsutredare, då kan också nästan alla brott klaras upp. Ett sådant kontrollsamhälle är det dock få som önskar sig.

I många enskilda fall kan det finnas goda skäl att ställa integriteten åt sidan. Så kallad överskottsinformation från uppsprättade brev, filmupptagningar och buggningsband skall enligt förespråkarna inte användas. Men brevet, filmen och bandet kan alltid missbrukas. De små stegen mot \"Storebror ser dig-samhället\" leder faktiskt inte till en trevlig framtid. Folkpartiet borde förkasta dessa förslag, ta på sig uppgiften att vara det parti som tar strid för integriteten och som rullar tillbaka utvecklingen från ett övervakningssamhälle.

Det är en värdig liberal framtidsuppgift.

Mark Klamberg

Arbetet Nyheterna: Stoppa könsapartheid!

Artikel publicerad i Arbetet Nyheterna den 7 juni 2000

Stoppa könsapartheid!
Första veckan i juni ska resultatet från FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 utvärderas i FN:s generalförsamling. Inför det mötet riktar Liberala Ungdomsförbundet skarp kritik mot de länder som i sin lagstiftning diskriminerar kvinnor.

Kvinnokonferensen i Beijing fick stor uppmärksamhet och efter långa, stundtals hårda förhandlingar lovade de deltagande länderna att "upphäva alla lagar som fortfarande gäller och som representerar en diskriminering på grund av kön". Med detta relativt lågt ställda och självklara krav är det uppseendeväckande att bland de regeringar som skrev under, är det fortfarande över 40 länder som diskriminerar kvinnor i sin lagstiftning.

Vi upplever att rätten till sin egen kropp, en av de mest grundläggande rättigheterna, är allvarligt åsidosatt i länder som Etiopien, Libanon och Uruguay. I dessa länder är våldtäkt inte olagligt om mannen gifter sig med offret efteråt. Med ett sådant förfarande reduceras ett så allvarligt och fruktansvärt brott som våldtäkt till att bli en handling som kan gottgöras genom giftomål. Det visar på en total nonchalans för kvinnorna, offrena för brotten. Den psykiska påfrestningen att leva tillsammans med en våldtäcktsman och risken för fortsatt förtryck är uppenbart.

I Indien, Malaysia, Papua Nye Guinea och Jugoslavien kan vi konstatera samma bortslätande syn på våldtäkt, där det fortfarande är lagligt inom äktenskapet. Kvinna förvandlas från en jämställd partner i ett förhållande till en ägodel som maken godtyckligt kan förfoga över. Ett absolut minimikrav är att de regeringar som antog handlingsprogrammet från Beijing ska ändra sin lagstiftning så att den fullt ut erkänner att män och kvinnor har samma rättigheter.

Förtrycket stannar inte vid våldtäkter kopplade till äktenskapet. I svensk media beslystes för några år sedan problemet med hedersmord. Kvinnor som har valt att leva utomäktenskapligt med en man, hotas och riskerar i länder som Jordanien, Pakistan, Marocko och Syrien att mördas av sin familj, pågrund av uppfattningen att hon kränkt familjens heder genom sitt handlande. I ovan nämnda länder finns det inga hinder mot hedersmord i lag. Förutom det rent principiellt vidriga i att en människa kan mördas på grund av sin kärlek , så frågar vi oss varför det bara drabbar kvinnan. Det krävs väl två personer för ett förhållande? Det tyder på en mycket negativ syn på människorss frihet i allmänhet och kvinnors frihet i synnerhet.

Exemplena fortsätter i Algeriet, Mali, Sudan och Yemen där kvinnan enligt lag ska lyda sin man. Statistiken talar också sitt tydliga språk, minst 20 procent av kvinnorna i världen har misshandlats av en man någon gång under sitt liv, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Inget land är fritt från våld mot kvinnor. I Sverige där vi förvisso inte har någon formellt diskriminerande lagstiftning så dödas varje år i genomsnitt 16 kvinnor av en man som de har eller har haft en nära relation med. Vi har således mycket arbete framför oss både i Sverige och i andra länder.
Liberala Ungdomsförbundet uppmanar alla de länder som fortfarande har könsdiskriminerande lagstiftning att ändra den så att diskriminering på grund av kön inte har ett lagligt och därmed officiellt stöd.

Mark Klamberg, förste vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet
Faktaunderlaget är hämtad från Equality Now, Women's Action 16.1-3, Words and Deeds, Svenska FN-förbundet och WHO.

Den Nya Atenaren: Gore står upp för friheten

Publicerad i den Nya Atenaren Nr 2 2000 (Organ för Studentföreningen Ateneum)

Gore står upp för friheten
Inför det studande amerikanska presidentvalet så är det välgörande att debatten handlar om allt från moraliska frågor om abort till avbetalning av statsskulden. Det tydliggör de stora skillnader som finns mellan Al Gore och George Bush. Gore framstår tydligt som den kandidat som står upp för frihetliga ideal, socialt patos och ekonomiskt välstånd.

Rätt att välja
Gore har konsekvent försvarat kvinnans rätt till sin kropp. Med det amerikanska systemet av maktdelning fyller Högsta Domstolen en central roll i frågan. Under den kommande perioden kommer tre domare att avgå och tillsättas av presidenten. I synen på abort råder det minsta möjliga övertag för abortförespråkarna, delstatens Nebraskas lag om abortförbud ogiltigförklarades med röstsiffrorna 5-4. Bush beklagade domslutet och med honom vid makten riskerar högsta domstolen att domineras av konservativa krafter för en icke oansenlig tid.

Färre avrättningar och ökat våldsförebyggande
Tyvär tar ingen presidentkandidat totalt avstånd från användandet av dödsstraff, men det är framförallt hos demokraterna som motståndet finns. Al Gore står för en mer human linje, han vill begränsa dödsstraffet till "särskilt vidriga brott". Han vill satsa på brottsförebygande åtgärder och fler närpoliser. Detta ska ställas i kontrast till Bush som under sin tid som guvernör vägrat att benåda någon dödsdömd i Texas, staten som avrättar flest dödsdömda fångar. Republikanerna driver inkonsekvensen till sitt lågvattenmärke. Kvinnor ska förbjudas rätten över sina kroppar i livets namn, men det statliga mördandet ska fortsätta i oförminskad styrka.

Aktiv utrikespolitik tillsammans med Europa och Ryssland
Sverige kan likväl som övriga europeiska länder vara tacksamma mot USA att vi lever i en demokrati med en relativt fri ekonomi. USA har ställt upp under två världskrig, ett kallt krig och konflikter på Balkan. Det är viktigt att USA behåller en aktiv roll i vår världsdel. Gore är för ett fortsatt amerikanskt deltagande i fredsbevarande operationer. Samtidigt som Gore står för en mer aktiv utrikespolitik kommer hans relationer till stormakten Ryssland att bli varmare. Till skillnad från Bush vill han att USA ska godkänna det internationella provstoppsavtalet om kärnvapen. Han vill gå försiktigt fram i utvecklandet av ett rymdbaserat missilförsvar. Systemet får inte hota ingångna avtal med Ryssland. Gore står för ett fortsatt amerikanskt engagemeng i mellanöstern. Oavsett vilken syn man har på de rådande oroligheterna i Israel så är USAs medverkan en absolut förutsättning för en fredlig lösning av konflikten.

Ekonomi i balans och lika möjligheter
Clinton har som president skapat en rekordlång period av tillväxt, hög sysselsättning och starkt företagande. Frågan är vem som kommer att förvalta detta arv bäst. Gore vill rikta skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare och, jämfört med Bush, använda större del av budgetöverskottet till avbetalningar på statsskulden samt till hälsovård och skola. Detta står i kontrast till de galoperande budgetunderskotten under de republikanska åren i Vita Huset på 1980-talet och Bushs skattesänkarfundamentalism.

Gore föreslår att det offentliga medicinprogrammet Medicare, som i dagläget ger sjukvård åt nära 40 miljoner och handikappade, garanteras en förlängning till åtminstone år 2030. Med Gore går USA i riktningen mot ett samhälle där man tar idealen om lika möjligheter och socialt ansvar på allvar.

Skillnaderna är stora mellan presidentkandidaterna. Gore framstår som det klara liberala alternativet i synen på moral, människors fri- och rättigheter, internationellt engagemeng och en politik att få med alla medborgare på det amerikanska framgångståget.

Mark Klamberg