Svea Hovrätt har meddelat frikännande dom i rörande folkrättsbrott. Dagens Eko rapporterar (lyssna vid 10.20) och jag ger en kort kommentar angående utsikterna att få saken prövad i Högsta Domstolen. Det kan bli svårt då Högsta Domstolen normalt endast tar upp fall av juridiskt principiella skäl och inte mål om ren bevisvärdering.
Regeringen föreslår att kränkande fotografering ska vara förbjudet. Regeringens förslag har ändrats fram och tillbaka. Min inställning har varierat därefter. Efter att lagrådet underkänt det tidigare förslaget har regeringen nu tagit bort den del som var vag, som skulle kunna hämma journalistiskt arbete på ett orimligt sätt. För straffansvar ska krävas att fotograferingen sker olovligen. Vidare att fotograferingen sker i hemlighet och att den fotograferade befinner sig på en plats som tillhör hans eller hennes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden, dvs. inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme.
Min inställning präglas av ett mål från 2005 vid Blekinge tingsrätt där jag medverkade som tingsnotarie. Målet rörde en hyresvärd som hade monterat en kamera i sin hyresgästs badrum och smygfilmat henne. Detta var och är lagligt om hyresvärden monterar kameran före hyresgästen flyttar in. I målet vid Blekinge domstolar monterade hyresvärden kameran efter att hyresgästen flyttat in och därmed blev det ett grovt hemfridsbrott genom att han olovligen vistades i bostaden för att montera kameran. Filmningen i sig var inte olaglig. När målet överklagades kom Hovrätten över Skåne och Blekinge till samma slutsats. En sådan ordning är naturligtvis helt absurt och därför välkomnar jag regeringens nu aktuella förslag om lagändring. Regeringens förslag är numera helt i enlighet med vad jag tidigare förespråkat.
Media
DN och SvD
ICCs rättegångskammare har idag frikänt den kongolesen Mathieu Ngudjolo Chui.
Jag har ännu inte läst domen utan har bara tillgång till ett pressmeddelande. Rättegångskammaren har inte funnit det bevisat att Chui var befälhavare för Lendusoldaterna från Bedu-Ezekere i samband med attacken mot byn Bogoro den 24 februari 2003. Därför blev han frikänd.
Rättegångskammaren verkar inte anse bevisning håller vad avser den åtalade formen för Chuis gärningsmannaskap. Detta är särskilt intressant då rättegångskammaren skjutit upp domen avseende den medåtalade Katanga. Domen mot Katanga har skjutits upp eftersom rättegångskammaren vill pröva hans ansvar enligt ett annat gärningsmannaskap än vad som är åtalat för, ett beslut som kritiserats av professor Schabas.
En sak i pressmeddelandet påminner om Quickdebatten och huruvida Sture Bergvall ska anses vara oskyldig efter att tidigare domar undanröjts. Läs följande från pressmeddelandet:
The Chamber also emphasised that the fact of deciding that an accused is not guilty does not necessarily mean that the Chamber finds him innocent. Such a decision simply demonstrates that, given the standard of proof, the evidence presented to support his guilt has not allowed the Chamber to form a conviction “beyond reasonable doubt”.Jag ser fram emot att läsa den fullständiga domen. I våras skickade jag min avhandling om bevisfrågor i internationell straffprocessrätt till en av domarna i målet, Christine Van den Wyngaert . Det blir intressant att se om domstolen tagit intryck.
47. Afin de déterminer si une allégation du Procureur a été prouvée, la Chambre n'a pas limité son analyse aux preuves qu'ont expressément visées les parties et les participants dans leurs plaidoiries. Elle a examiné, au cas par cas, si elle pouvait se fonder sur des éléments de preuve figurant au dossier et non expressément visés pour établir une allégation factuelle en tenant compte des prescriptions énoncées aux articles 64-2 et 74-2 du Statut. Elle s'est, en particulier, assurée que la Défense avait eu la possibilité de s'exprimer sur les éléments de preuve en question.Det vore mycket anmärkningsvärt och när den engelska versionen av domen ska jag kontrollera om jag uppfattat saken rätt.
Nu har Stockholms Universitet lagt upp min presentation om internationell straffrätt på Youtube.
Den förra kroatiska generalen Gotovina och polischefen Markac har friats av överklagandekammaren för Jugoslavientribunalen (ICTY). Jag har blivit intervjuad av TT vilket återges av SvD. I intervjun uttalade jag mig i allmänna ordalag hur jag ser på Jugoslavientribunalen, dess oberoende och det faktum att överklagandekammaren kan ändra på beslut vilket kanske inte framgår av artikeln.
När det gäller detta specifika fall kan följande läggas till. Överklagandekammaren var oenig, majoriteten som rev upp domen från första instans bestod av tre domare, det fanns en minoritet på två domare som ville att den fällande domen skulle stå kvar. Att riva upp en dom med siffrorna 3-2 kan försvaga avgörandets tyngd. Jag har läst delar av domen och minoritetens skiljaktiga mening. En avgörande fråga är om de kroatiska styrkorna beaktat proportionalitetsprincipen och försiktighetsprincipen när de riktat artellerield mot mål nära civila områden. Majoritetens resonemang i denna del är lite tunt, nämnda principer nämns knappast. Minoriteten är mer utförlig i denna del och kritiserar majoriteten för att den är så knapphändig. Det kan finnas fog för denna kritik. Det finns all anledning att återkomma för att diskutera hur övertygande majoritetens resonemang är.
En angränsade fråga är om Gotovina och Markac kan få kompensation för att varit frihetsberövade och nu är frikända. Det finns ingen sådan automatisk rätt. Det räcker inte med att åklagaren och/eller tribunalens första instans begått fel, det måste vara grava fel som skett med illvilligt uppsåt. Här vill jag hänvisa till Zigiranyirazo-fallet från systertribunalen för Rwanda (ICTR).
Idag kl. 16.00 medverkar jag i SR P1, Studio Ett, samtal om första åtalet för folkmord i svensk domstol, läs mera här.
Jag skulle varmt rekommendera journalister att kontakta Lennart Aspegren. Som en av tre domare dömde han 1998 i den första internationella rättegången någon som ansvarig för folkmord, Akayesu-målet vid Rwandatribunalen. Första gången någon dömdes för folkmord skedde alltså inte i Nurnberg 1945-1946 eftersom begreppet "folkmord" inte fanns i Nurnbergtribunalens stadga, ordet lanserades 1943 av Raphael Lemkin i boken "Axis Rule in Occupied Europe". Folkmord blev först 1948 ett rättsligt begrepp genom antagandet av FNs folkmordskonvention. Istället rubricerads det som skedde i förintelselägren som "utrotning som ett brott mot mänskligheten".
Jag är mycket tacksam för att Lennart Aspegren medverkar som lärare i Stockholms Universitets kurs internationell straffrätt där han bl.a. föresläser om sin tid som domare vid Rwandatribunalen.
DN skriver att såväl chefen som den biträdande chefen för underrättelsetjänsternas samarbetsorgan Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) avgått. Det framgår att tidigare chefen Malena Rembe hade velat att NCT haft en gemensam databas istället för att vara beroende av att ha personal från de tre berörda myndigheterna (SÄPO, MUST och FRA) för att utföra en analys. Frågan är om denna databas skulle innehålla beydligt större mängder information än vad SÄPO får lagra eller om det bara handlar om att arbeta i samma system (som är fristående från SÄPO, MUST och FRA). Det senare har jag mindre problem med. Professor Wilhelm Agrell kommentar detta revirtänkande. Det påmminner om de revirstrider som kan ha förhindrat att 11/9-komplotten upptäcktes, se detta inlägg.
En annan nyhet var i The Guardian som berättar GCHQ (FRAS brittiska motsvarighet) ska samla information från Twitter och Facebook. Det talas i artikeln om att finna "meaningful patterns and relationships", dvs trafikanalys.
My article co-written with Elisabet Fura on electronic surveillance laws in Europe and the USA has been published as a contribution to the book Josep Casadevall, Egbert Myjer, Michael O’Boyle (editors), “Freedom of Expression – Essays in honour of Nicolas Bratza – President of the European Court of Human Rights”, Wolf Legal Publishers, Oisterwijk, 2012. You can read the article here.
Riksdagsledamöterna från (mp) och (v), Maria Ferm, Agneta Börjesson, Mehmet Kaplan, Jens Holm och Lena Olsson, har skrivit en läsvärd motion med anledning av prop. 2011/12:179 Polisens tillgång till signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.
SvD rapporterar att Försvars- och säkerhetsföretaget Saab köper tyska Medav, specialiserat på applikationer för signalhantering, kartläggning av kommunikationsmönster och informationsteknologi. Formuleringen om "kommunikationsmönster" väckte mitt intresse. På MEDAVs hemsida hittar man denna broschyr där bild 5 som rör automatiskt masshantering av information är intressant. De har också en produkt som heter SIPAC, Signal Intelligence Processing Analysis and Classification.
På denna sida kan man läsa att företaget vid tre tillfällen under 2012 medverkat på mässa i Dubai, Förenade Arabemiraten, tema har bl.a. varit "Intelligence Support Systems for Lawful Interception,
Criminal Investigations and Intelligence Gathering" och "Homeland Security & Policing". SAAB uppger på sin hemsida att Medav har kunder i bl.a. Mellanöstern.
Jag anser inte att svenska företag ska sälja produkter och tjänster som rör signalspaning och kartläggning av kommunikationsmönster till diktaturer i Mellanöstern, särskilt inte när syftet rör inre säkerhet och brottsbekämpning. Att erbjuda tjänster som specifikt rör övervakning av interna förhållanden i en diktatur är betydligt mer allvarligt än när Ericsson och Teliasonera säljer, erbjuder produkter och tjänster för kommunikation.
Östermalmsnytt har ett referat från debatten igår i Stadsdelsnämnd Östermalm där frågan var om vi skulle förnya avtal om Linnégården eller om driften ska upphandlas på nytt. Alliansen drev igenom ny upphandling med höjda kvalitetskrav. De rödgröna ville ha ett tredje alternativ, omedelbar hävning trots att det saknades rättslig grund för detta vilket hade resulterat att kommunen hade fått betala skadestånd. Jag tycker även att oppositionen var något tondöv när tre anställda på Linnégården under den allmänna frågestunden förklarat att mycket hade blivit bättre det senaste året. Jag ifrågasätter inte det finns anställda som har en annan åsikt, erfarenhet, att det funnits och kan finnas brister på Linnégården. Det är därför stadsdelsförvaltningen följt verksamheten särskilt, men viss nyansering är befogad.
Har fått lite frågor om blockaden av Gaza. Här är några utgångspunkter. Som jag skrev i tidigare blogginlägg så kan en stat
upprätthålla blockad om det råder en internationell väpnad konflikt. En sådan
kan även ske utanför det egna territorialhavet vilket följer av artikel 87 i
havsrättskonventionen som anger att "[d]et fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler", vilket innebär att man måste skilja mellan havsrätten i fred och
havsrätten i väpnad konflikt. Dupuy-Vignes
skriver om det boken "A handbook on the New Law of the Sea", 1991, sid. 1322.
Det finns som bekant fyra rapporter om bordningen 2010. Palmerkommissionen (som gjordes på uppdrag av FNs generalsekreterare) och den israeliska Turkelkommissionen kommer fram till att det råder
en internationell väpnad konflikt vilket är en förutsättning för att en blockad ska vara tillåten. UNHCR-rapporten tar inte ställning i frågan
om hur konflikten ska klassificeras medan den turkiska kommissionen menar att det är en icke-internationell väpnad
konflikt.
Douglas Guilfoyle har skrivit artikeln "The Mavi Marmara Incident and Blockade in Armed Conflict" som publicerades i British Yearbook of International Law den 12 maj 2011. Han argumentar för att det råder en icke-internationell väpnad konflikt mellan Israel och Hamas vilket gör blockaden olaglig. Artikeln har blivit kommenterad på bloggen Opinio Juris, läs även kommentarerna till bloggposten.
Relevanta regler om sjöblockad finns i San Remomanualen om sjökrigföring. I reglerna 93-104 framgår bl.a. att blockaden måste
vara proportionell och inte ha som enda syfte att svälta ut en civilbefolkning.
Här finns utrymme för olika bedömningar om blockaden är proportionell. Jag anser exempelvis att begränsningar vad avser olika kryddor och lyxprodukter vore en obefogad straffåtgärd medan förbud vad avser införsel av vapen är legitimt. Vidare är det rimligt att byggmaterial kan komma in i området. Reglerna 118-124 handlar om hur fartyg ska stoppas och undersökas. Där talas
det om inspektion. Jag har uppfattat att svenska regeringen bl.a. fastnat vid formuleringen "inspektion" i sin kritik av blockaden och argumenterat för att Israel kan stanna fartyg till havs för inspektion men inte föra fartygen till egen hamn. Frågan är om det går att upprätthålla en effektiv blockad
för att hindra tillförsel av vapen utan att fartyg förs till hamn. Jag har inget givet svar på denna fråga utan det
skulle behövas en empirisk efterforskning hur andra blockader upprätthållits. San
Remomanualen är i sig inte en bindande rättskälla utan anses vara ett uttryck
för internationell sedvanerätt på detta område, därför är det befogat att undersöka hur denna
sedvanerätt ser ut. Jag har tyvärr inte tid att göra det.
Som jag skrivit tidigare, normalt brukar jag undvika att delta i debatten om Mellanösternkonflikten eftersom oavsett vad man skriver så riskerar man att bli hudflängd av båda sidor, samtidigt. Jag har i detta inlägg försökt att beskriva några utgångspunkter som kan leda till olika svar. Du får som läsare själv ta ställning.
