I have made a guest post at Lawfare om metadata collection in Europe. Lawfare is a leading multimedia resource on national security law, published in cooperation
with the Brookings Institution.
Jag har medverkat i Sveriges Radio, Studio Ett på temat "Registrering av romer - bara vanligt polisiärt underrättelsearbete?", lyssna här.
Idag har jag gett kommentarer om polisens register i SR International och Expressen.
En av Skånepolisens förklaringar har varit att förneka att det handlar om register - de talar hellre om "analysfil" och uppgiftssammanställning. Fakta är att politikerna tagit bort begreppet "register" ur svensk lagstiftning och ersatt det med begrepp som "databas" (varav vissa benämns som analysdatabaser), "uppgiftssamling" och nu det senaste: "gemensamt tillgängliga uppgifter". För mig är detta nyspråk som förvirrar mer än det klargör. Förarbetena till nu gällande polisdatalag är dock tydlig att "register", "uppgiftssamling", "databaser" och "gemensamt tillgängliga uppgifter" avser samma sak (prop. 2009/10:85, sid. 124 och 126):
I stället för bestämmelser om register och databaser ska den nya lagen innehålla särskilda regler om behandling av uppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten. ... I tidigare lagstiftning om personuppgiftsbehandling har begreppen register och databas använts för att definiera uppgifter som har gjorts tillgängliga för en större krets. ... Även om registerbegreppet fortsättningsvis kommer att användas inom polisen för vissa särskilda fall (bl.a. för några av de register som undantas från den nya lagens tillämpningsområde samt register över DNA-profiler) går utvecklingen mot att registerformen överges för mer sofistikerade datasystem [min understryckning]. Som en följd av detta bör den nya regleringen inte bygga på att behandlingen av personuppgifter sker i olika register eller databaser utan i stället ges en mera generell utformning. Ett tänkbart alternativ är att skapa särskilda begränsande regler för personuppgiftsbehandling som avser ”samlingar av uppgifter” eller ”uppgiftssamlingar”. ... Eftersom den nya regleringen ska omfatta all automatiserad behandling i polisens brottsbekämpande verksamhet, bör ett annat begrepp väljas. I betänkandet Kustbevakningens personuppgiftsbehandling Integritet – Effektivitet (SOU 2006:18) föreslås i stället för databas, register eller uppgiftssamling uttrycket gemensamt tillgängliga uppgifter."Det är lätt att förstå vad "register" är för något medan jag anser att begreppet "gemensamt tillgängliga uppgifter" försvårar en meningsfull diskussion mellan allmänhet och statens företrädare. Även om man tycker denna nya begreppsapparat är bra utgör "analysfiler" inget frikort från de begränsningar som följer av polisdatalagen eller lagen om polisens allmänna spaningsregister vilket Skånepolisen verkar påskina.
Earlier this week I had a presentation on "Electronic surveillance and privacy - in light of the Snowden Affair" in Uppsala, September 16th, 2013. It was hosted by UF Uppsala (Association of international affairs). The presentation is in English.
President Obama will visit Sweden and Stockholm next week. I have received the very kind offer of the US Embassy in Stockholm to write my thoughts on the visit to be published on the website of the Embassy. Here are my thoughts and message to President Obama:
Mr President, as the leader of the free world you are very welcome to Stockholm! We appreciate your engagement with other countries and people based on common and universal values. In Sweden we had in 2008 a similar debate on electronic surveillance as you have now. I hope that you can discuss with the Swedish Government how the legitimate struggle against terrorism may be conducted based on transparency, the rule of law and subject to a serious discussion with us, the citizens. Please treat terrorism primarily as a matter for law-enforcement agencies and mutual cooperation between states and not as a matter of war.
Mark Klamberg, PhD and senior lecturer in law with Uppsala University
Den 24 juli 2013 publicerade tidningen dagen artikeln "Drönarförare tränas på kristen skola" där jag bidrar med några kommentarer.
Den 3 juli 2013 medverkade jag i TV4 Nyhetsmorgon på temat "Därför nekas Edward Snowden asyl överallt". Se inslaget nedan.
Flera medier har rapporterat om SIUNs granskning av mot FRA. FRA skriver om det på sin egen hemsida och länkar till en sammanställning av SIUNs granskningar. Det mest intressanta står i Metro men som ej återfinns i dokumentet:
FRA prickas även för att ha använt känsliga personuppgifter på fel sätt vid utvecklingen av signalspaningsteknik.För de som följt frågan har det framgått att FRAs utvecklingsverksamhet omfattar väldigt stora mängder kommunikation, närmare bestämt trafikdata. Datainspektionen skriver i sin granskning den 6 december 2010 följande.
Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata.Det är orden "relativt hög sannolikhet" och "spara" som är intressanta i ovanstående stycke. Jag skulle gärna läsa mer i SIUNs granskning i denna del. Jämför gärna med vad Runar Viksten, chef för Försvarsunderrättelsedomstolen säger i DN om signalbärare (fibrer) och mängden kommunikation som berörs.
Det är oerhörda mängder information som kokas ned genom automatisk databehandling som filtrerar den. Tekniken syftar till att bara få fram det som är relevant för analytikern. De tillstånd som FRA får gäller inte alla kablar eller hela kablar, utan trafiken i en viss fiber. Men i varje fiber går det väldigt mycket information.Uppdatering. Av min twitterkommunikation med DN-reportern Ewa Stenberg framgår att hon misstror att FRA lagrar stora mängder trafikdata. Idag har hon också skrivit en artikel där FRA-chefen Ingvar Åkesson förklarar hur hans organisation arbetar med att förebygga läckor. Jag anser att Åkesson har rätt strategi gentemot sin egen organsation, dvs han kommunicerar med sina medarbetare vad verksamheten går ut på vilket inte skett tidigare i samma omfattning då information hölls sektoriserad i FRAs olika enheter. Strategin kan dock misslyckas om väsentliga delar undanhålls media och allmänheten, t.ex. omfattningen av trafikdatalagringen. Jag anser att FRA på egen initiativ borde offentliggöra hur omfattande denna verksamhet är. Jag har uppfattat att FRA anser att detta skulle skada deras verksamhet eftersom det skulle röja myndighetens kapacitet. Jag håller inte med, andra länders underrättelseorganisationer behärskar själva denna typ av övervakning. Bland de saker som fortsatt förtjänar att hållas hemliga är 1) vilka specifika elektroniska adresser, telefonnummer, personer och organisationer som FRA spanar på samt 2) vilka kryptokoder som FRA kan forcera.
Tidningen Advokaten har ett reportage som om drönare där jag bidrar med några kommentarer. Artikeln återger diskussionen om drönare i som hälls samband med seminarium den 14 maj 2013 arrangerat av Folk och Försvar.
Stockholms tingsrätt ska idag kl. 11 meddela dom i mål som rör folkmord vilket blir första gången ett sådant brott prövas i svensk domstol. När svensk media har rapporterat om saken har ibland jämförelser gjorts med det norska mål som avgjordes den 14 februari 2013. Här finns en bakgrund till målet, bl.a. varför brister i norsk lagstiftning gjorde att den tilltalade åtalades för mord och inte folkmord.
Finns det fler fall i nationella domstolar vid sidan av de mål som avgjorts vid den internationella tribunalen för Rwanda (ICTR) i Arusha?
Viss vägledning kan man få genom Oxford Reports on International Law (som jag har bidragit till). Då hittar jag följande fall.
1. Kanada, Munyaneza, 22 maj 2009. Målet gällde folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i prefekturen Butare, Rwanda. Den tilltalade fälldespå samtliga åtalspunkter.
2. Rwandas överinstans (Ruhengeri ej att förväxla med ICTY). Semivumbi m.fl. Målet gällde folkmord. Fyra av de fem tilltalade fälldes för folkmord, en frikändes.
Därutöver finns en rad fall som gäller prövning av uppehållstillstånd/asyl avseende personer som misstänks ha medverkat i folkmordet samt utlämning av personer till Rwanda för rättegångar avseende folkmord i nämnda land.
Nedan finns andra fall som rör folkmord men inte Rwanda.
1. Nederländerna, Van Anraat, 9 maj 2007, Målet gällde en nederländsk affärsmans inblandning i användning av kemiska vapen gentemot och folkmordet av kurder i Irak. Van Anraat friades vad avser folkmord men fälldes för medverkan till krigsförbrytelser.
2. Tyskland, Sokolović, 21 februari 2001. Målet gällde folkmord i Bosnien och Hercegovina. Den tilltalade dömdes för medverkan till folkmord och krigsförbrytelser.
3. Tyskland, Jorgic, 12 december 2000, Målet gällde bl.a. folkmord i Bosnien och Hercegovina. Den tilltalade dömdes för flera brott, inklusive folkmord.
Här finns mina tidigare inlägg om folkmord och denna post rör det nu aktuella målet.
För journalister som vill skriva om dagens dom skulle jag rekommendera ett samtal till domare Lennart Aspegren. Han var domare i Akeyesumålet vid ICTR, det var den första domen någonsin med rubriceringen folkmord i en internationell tribunal/domstol. I Nurnberg åtalades inte under rubriceringen folkmord eftersom begreppet "folkmord" ej var etablerat när Nurnbergtribunalens stadga författades. Akeyesumålet är en av de största milstolparna vad avser internationell rättvisa. Jag anser inte att vi i Sverige har visat tillräckligt mycket värde och intresse i att en svensk var en av tre domare som avkunnade denna historiska dom. Stockholms Universitet gör sin del genom att Aspegren blir hedersdoktor med promovering den 27 september 2013, läs mer här. Lennart Aspegren medverkar också på Stockholms Universitets specialkurs "International Criminal Law" för vilken jag är kursföreståndare.
För lättillgänglig bakgrundsinformation om brottet folkmord skulle jag rekommendera utredningen "Internationella brott och svensk jurisdiction", SOU 2002:98, särskilt del B avsnitt 10.2 sid. 232-234.
Uppdatering. Här är intervju med mig i Expressen and SR Radio Sweden.
