SvD Brännpunkt den 22 november 2010
Jag är medförfattare till nedanstående artikel.
EU måste agera mot Marocko
Nyligen stormade tungt beväpnad marockansk polis och militär tältlägret  Gdeim Izik, utanför den västsahariska staden el-Aaiun, i vilket cirka  15000 civila väst-saharier bodde. 
  Stormningen ledde till minst ett tiotal dödade och flera hundra sårade.  Gdeim Izik och andra liknande läger har uppstått som en fredlig protest  mot Marockos ockupation av Västsahara. Situationen efter den våldsamma  avhysningen är oerhört spänd. 
  Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. FN:s  internationella domstol i Haag slog redan då fast att Marocko inte har  något legitimt krav på Västsaharas territorium. Domslutet var  otvetydigt, Västsahara har rätt till självbestämmande. FN har alltsedan  vapenvilan 1991 lovat att hålla en folkomröstning om Västsaharas  framtid, men någon sådan folkomröstning har fortfarande inte ägt rum. 
  I samband med ockupationen flydde en stor del av Väst- saharas  civilbefolkning till sydvästra Algeriet, där de än i dag lever i  flyktingläger utanför staden Tindouf. Ungefär 160000 människor bor i  lägren och en hel generation har vuxit upp i landsflykt. 
  På senare tid har otåligheten ökat. Västsaharierna känner sig  svikna av världssamfundet och det förekommer allt oftare uppmaningar att  på nytt ta till vapen och gå till strid mot Marocko. 
  Tältlägren i det av Marocko ockuperade Västsahara tillkom som en spontan  civil protest mot västsahariernas levnadsförhållanden under marockansk  ockupation. Tusentals västsaharier flyttade från städer och byar för att  bosätta sig i protestlägren i öknen. Gdeim Izik var det största av  dessa läger. Det finns inga exakta uppgifter om hur många som dog i  samband med stormningen, men enligt uppgifter i CNN och BBC tycks  antalet döda lågt räknat ha uppgått till ett tiotal. Antalet sårade är  betydligt högre. Även här går uppgifterna isär, men det kan röra sig om  flera hundra västsaharier som har blivit sårade. Ytterligare ett drygt  hundratal är saknade. 
  Enligt FN-stadgans artikel 73 ska de medlemmar som förvaltar territorier  vilka ännu inte har uppnått självstyre sätta invånarnas intressen i  främsta rummet och åta sig att ”till det yttersta främja deras välfärd”  genom att bland annat skydda dem mot övergrepp. 
  I det handelsavtal som ingåtts mellan Marocko och EU har  parterna i avtalets ingress understrukit den betydelse de fäster vid  iakttagandet av prin- ciperna i FN-stadgan. Respekt för de mänskliga  rättigheterna utgör själva grunden för avtalet.  Formuleringen upprepas i huvud sak  i artikel 2, en av avtalets portalparagrafer. I denna artikel anges att  respekt för de mänsk- liga rättigheterna utgör en väsentlig beståndsdel  av avtalet. 
  Det finns möjlighet för respektive avtalspart att sanktionera  avtalsbrott. Enligt avtalet ska sådana åtgärder som minst stör avtalets  funktion prioriteras. I det här fallet är det dock fråga om upprepade  och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. 
  I avtalets artikel 88 slås dessutom fast att ingenting i  avtalet hindrar en avtalsslutande part från att vidta åtgärder som den  anser väsentliga för den egna säkerheten i händelse av internationell  spänning som utgör ett krigshot. 
  I det läge som nu råder utgör Marockos ockupation ett direkt krigshot i Europas omedelbara närhet. 
  Sveriges regering har vid ett flertal tillfällen stått upp för  västsahariernas rätt till själv- bestämmande. Vi välkomnar detta och  uppmanar regeringen att fortsätta att agera i enlighet med folkrätten.  Därutöver menar vi att regeringen bör göra sitt yttersta för att påverka  övriga medlemsländer inom EU. Målet bör vara att frysa eller helt säga  upp handelsavtalet, alternativt att medlemsländerna vägrar att förnya  det fiskeriavtal som just nu omförhandlas mellan Marocko och EU. 
  Mot bakgrund av folkrättens krav och i enlighet med handelsavtalet  mellan EU och Marocko menar vi att det i själva verket är omöjligt för  EU att låta bli att agera mot Marocko. 
  Att inget göra vore inte bara orimligt, det skulle dessutom korrumpera  EU:s arbete för de mänskliga rättigheterna. Att inte agera för  västsahariernas rätt kan innebära att det sista hoppet om en fredlig  lösning av Västsaharakonflikten går om intet. 
  CECILIA ASKLÖF 
  ordförande för Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen 
  JENS ORBACK 
  generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center 
  ALEKSANDER GABELIC 
  ordförande för Svenska FN-förbundet 
  ELISABETH LUNDGREN 
  generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen 
  MARK KLAMBERG 
  doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet 
  LENA KALMELID 
  ordförande för Afrikagrupperna 
  SÖREN LINDH 
  koordinator VästsaharaAktionen 
  ANNA NILSSON 
  informationsansvarig Emmaus Sverige
Bloggar
Jonas Sjöstedt och Jöran Fagerlund