Alla förlorar

Sveriges Radio rapporterar att FRA buades ut på datafestivalen "Dreamhack". Jag kan förstå varför det är så, men det gör mig likväl orolig. Innan jag förklarar varför ska jag berätta om mina vänner som arbetar på migrationsverket.

Jag har en hel del bekanta som studerat specialkurser i folkrätt med mig. De som studerar folkrätt vill ofta rädda världen, vilket inbegriper att undsätta krigsoffer, flyktingar och arbeta för MR-organisationer. Arbetsmarknaden för folkrättsjurister är dock väldigt liten så därför får man arbeta hos arbetsgivare som man kanske inte tänkt sig ursprungligen, t.ex. migrationsverket. Mina vänner som börjat på denna arbetsplats har ofta gått in med föresatsen att svensk flyktingpolitik är grym och att de på något sätt ska förändra migrationsverket och svensk flyktingpolitik. Efter några dagar upptäcker de att kollegorna har ungefär samma bakgrund, de flesta vill förbättra världen och att svensk flyktingspolik är ganska rimlig, förutsatt att man är för reglerad migration och inte är för fri invandring. Vad har detta med FRA att göra?

Min poäng är att det är ganska bra att man har humant sinnade personer på migrationsverket som ska ta svåra och ansvarsfulla beslut. Samma gäller FRA. Jag vill inte att FRA ska anställa personer som vill spionera på sina grannar utan jag ser hellre att världsförbättrarna söker sig till FRA. Det är självklart en paradox, hur ska man förmå någon att arbeta för en myndighet som man misstror? Därmed blir konsekvenserna av FRA-debatten inte bara att myndigheten får utökad tillgång till våra kommunikation utan även att det blir svårare för FRA att rekrytera medarbetare med god moralisk kompass.

I samma anda anser jag att högskolorna och universiteten borde införa obligatoriska kursmoment i etik för matematiker. Inte för att jag särskilt misstror matematiker, utan mest för att civilingenjörer, till skillnad från matematikerna, måste genomgå sådana utbildningar vid många lärosäten. Båda grupperna är intressanta rekryteringsobjekt för FRA. Jag efterfrågar inte en revolution bland FRAs anställda, utan jag vill bara försäkra mig om att denna grupp reflekterar över vilka arbetsmoment som är lämpliga att utföra. Att ducka för svåra moralfrågor och bara hänvisa till att man följer lagar och instruktioner har varit mindre lyckat ur ett historiskt perspektiv.

Bloggar
Projo, Enligt Min Humla, Dexion

Välförtjänt av Wolodarski

DN har utsett Peter Wolodarski till ny politisk redaktör. Jag lärde kände Peter genom Liberala Ungdomsförbundet där han under 90-talet visade sin förmåga båda till att leda, organisera och skriva tidning. Därefter har jag liksom många andra följt hans framfart. Han har gjort sig välförtjänt av sin nya post.

Vad innebär detta för DNs ledarsida? Vid jämförelse med SvDs ledarsida har jag ett tag upplevt att DNs ledarsida varit mer av en kommentator medan konkurrenten varit lite mer kantig och spännande. Vad det beror på kan man fundera över. Jag upplever att SvDs ledarsida rört sig i en klar liberal riktning, det är kanske denna förändring där gamla sanningar omvärderas som är intressant.

Mitt intryck av Peter är att han har lite kantiga och spännande åsikter. Min förhoppning är att dessa får ett genomslag på DNs ledarsida. Jag kommer kanske inte hålla med om allt, men så är det sällan. För att parafrasera ett gammalt talesätt, om två liberaler debatterar kommer man få höra tre åsikter.

Det öppna partiprogrammet

Min vän Erik har tagit ett mycket intressant initiativ till ett öppet partiprogram för ett liberalt parti. Jag vet inte om jag håller med om allt i detta program, men det är kanske poängen. Jag ska försöka titta närmare på avsnitten om säkerhetspolitik och personlig integritet.

Riksdagssvar imponerar

Läs Anders Widéns artikel. Jag är mycket imponerad av riksdagssvar.se som han med andra medverkat till att ta fram. Förutom att de svar som lämnats i sig är intressanta visar utfallet av deras arbete att många borgerliga och socialdemokratiska riksdagsledamöter avstår från att kommunicera med medborgarna, vilket är synd.

Twinglyrankning juli till september

Expressen har utifrån statistik från Twingly rangordnat de mest länkade bloggarna och skrivit om bloggarnas betydelse i nästa val. Statsvetaren Marie Demker skriver att bloggosfären håller på att få en hierarki, en institutionalisering, som reproducerar den maktordning och är en del av det etablissemang som finns i den riktiga världen. Det är möjligt att det sker en instutionalisering i bloggosfären, men jag tror inte denna är en kopia av de maktförhållanden som finns i den "riktiga världen".

Tidningsutgivarna arrangerar FRA-debatt med fokus på tystnadspliktiga grupper

Tidningsutgivarna (TU) och andra organisationer som företräder grupper med tystnadsplikt är bekymrade över de oklarheter som fortfarande finns efter att alliansen presenterat sitt förslag på ändringar i det tidigare förslaget till ny Signalspaningslag (den sk FRA-lagen). Därför arrangerar de en debatt den 9 december, där Thomas Bodström från oppositionen, Håkan Jevrell från Försvarsdepartementet samt ett antal företrädare för tystnadspliktiga grupper deltar. Läs mer här.

Jag ser tre problem utifrån TU:s perspektiv.

För det första, all trafik, inklusive sådant som är skyddat av tystnadsplikt, kommer att överföras till samverkanspunkter som kontrolleras av staten. Det framgår av 6 kap. 19 a § lagen om elektronisk kommunikation. Alliansöverkommelsen den 25 september 2008 förändrar inte detta vilket framgår av sidan 13 i detta dokument. Filtrering sker efter trafiken överförts till samverkanspunkten och inte hos operatörerna.

För det andra, trafiken filtreras i samverkanspunkten och efter filtrering finns det en möjlighet att skyddat material inhämtas för att därefter granskas, annars hade 7 § i signalspaningslagen inte funnits. Nämnda paragraf anger att skyddat material ska förstöras om det efter inhämtning visar sig vara skyddat. Statssekreterare Håkan Jevrell från försvarsdepartementet förklarade detta väldigt väl i Sveriges Radio den 13 augusti 2008: ”någon måste avgöra vad det är för någonting och när han har gjort det så ska det förstöras och det är i likhet med annan lagstiftning som hemlig teleavlyssning som den här lagstiftningen egentligen hänvisar till när man säger att kontakter mellan en försvarare och dess klient, den informationen ska förstöras". På vanlig svenska, skyddad information mellan exempelvis en journalist och dennes källa kan komma att granskas av FRA. Informationen ska förstöras, men då är skadan redan skedd. Vid hemlig teleavlyssning är övervakningen riktad och mängden överskottsinformation blir begränsad men nu talar vi om överföring av all trafik i de berörda kablarna till samverkanspunkter.

För det tredje, Skyldigheten att förstöra enligt 7 § signalspaningslagen rör "upptagningar" och "uppteckningar" av uppgifter. En relevant fråga är om begreppen "upptagningar" och "uppteckningar" endast rör ljud, bild eller text i ett meddelande eller om de även rör trafikdata (vem som är i kontakt med vem). FRA inhämtar och lagrar trafikdata rörande all tillgänglig kommunikation vilket jag skrivit om här och här. Om FRA samlar och lagrar trafikdata som rör kommunikation mellan en journalist och dennes källa så är det naturligtvis känsligt. På vanlig svenska, FRA får inte läsa och lyssna på skyddad information, men det är osäkert om samma skydd gäller för uppgifter om vem som har varit i kontakt med vem.

Avslutningsvis, FRA skulle kunna ha en spärrlista där telefonnummer och IP-nummer kopplade till journalister och medieföretag finns med, men det öppnar upp för nya problem. Vem ska hålla listan uppdaterad, hur ska man avgöra när en journalist handskas med skyddat respektive oskyddat material, vill vi att staten ska ha en lista på personer som handskas med från staten skyddade uppgifter, o.s.v.?

Svensk signalspaning - Varför? - Öppen debatt på KTH

Inbjudan från KTH

Behöver vi signalspaning? Varför? Öppen debatt på KTH om årets mest debatterade fråga
KTH arrangerar en öppen debatt om den svenska signalspaningen onsdagen den 26 november 2008 kl. 15.15 - 17 i Sal E3, Osquars Backe 14.

Startade under andra världskriget
Debatten inleds med en historisk tillbakablick på FRA:s signalspaning med början i andra världskriget. Lars Ulfving, forskare vid Försvarshögskolan och länge verksam vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, ger oss en introduktion och en bakgrund till varför vi då behövde signalspaning och hur verksamheten förändrats.

Tekniken
Därefter flyttar vi fokus till den aktuella kabellagen som vill reglera vad FRA ska få göra när det gäller spaning i kabel. Hur ser denna teknik ut som nu ska regleras? Vilka problem stöter man på? Kurt Erik Lindqvist, vd på Netnod (som sköter svenska knutpunkter), medlem i Internet Architecture Board och ordförande för bl. a.Euro-IX (branschorganisationen för alla världens knutpunkter), kommer att visa på de utmaningar internetarkitekturen erbjuder när trafik ska regleras.

Till vilket pris
Martin Peterson, docent i filosofi på KTH, närmast från Cambridge University, redogör för några av de dilemman som kabellagen har synliggjort. Var tog integriteten vägen och vilket pris ska vi betala för att samla in viss information.

Moderator är Mikael Holmström, journalist på Svenska Dagbladet och med särskilt intresse för säkerhets- och försvarspolitik.

Kontakta Nina Wormbs nina@kth.se, telefon 08 - 790 85 83 för mer information om debatten

Detta är ett öppet arrangemang i KTHs debattforum Pro et contra. I Pro et contra ställs kritiska frågor om teknikens och vetenskapens roll i samhällsutvecklingen. Vad är etiskt försvarbart? Vad är vetenskapligt grundat? Finns det andra synsätt än de förhärskande på det som sker i forskning och teknisk utveckling?
Information om Pro et contra: Per Jacobsson perjac@kth.se telefon 08 - 790 95 55

Seminarium om FRA-lagen hos ADBJ

Inbjudan från ADBJ - Svenska föreningen för IT och juridik

Seminarium om FRA-lagen

Måndagen 8 december kl. 17:30

Advokatfirman Delphi & Co, Regeringsgatan 30-32, Stockholm

FRA-lagen är just nu kanske en av de mest omdiskuterade lagstiftningsfrågorna inom IT-området. Många olika frågeställningar har därvid rests, såsom om FRA:s signalspaning kan begränsas genom bortfiltrering av merparten av kabeltrafiken, frågan om vilka som skall få utnyttja informationen från denna signalspaning, om avlyssningen innebär en oacceptabel kartläggning av otaliga medborgare på individnivå och slutligen om Europadomstolen kan komma att fälla lagen. ADBJ skall enligt sina stadgar dels ge sina medlemmar information och möjligheter till erfarenhetsutbyte dels verka för att samhällsdebatten om ADB-teknikens rättsliga problem kan föras på saklig grund. Vi har därför valt att arrangera ett seminarium om dessa frågor.

Generaldirektören Ingvar Åkesson vid FRA och doktoranden Mark Klamberg vid Stockholms universitet inleder föredrag varefter den sedvanliga debatten äger rum.
Vi inleder med glögg kl. 17.30 och seminariet börjar ca.18.00.

Deltagarantalet är begränsat - först till kvarn gäller!
Seminariet är gratis för medlemmar. Icke medlemmar betalar en anmälningsavgift om 250 kronor. OBS! Anmälan är bindande! Någon bekräftelse av Din anmälan kommer inte att skickas ut. Vid förhinder skall avanmälan ske senast kl 12.00 dagen före seminariet. Deltar Du inte trots att Du är anmäld kommer vi att debitera Dig 250 kronor.

Anmälan ska göras till ADBJ:s kansli senast fredagen den 5 december
Anmäl dig per email:
kansliet@adbj.se

Frågor om seminariet kan ställas till:
Claes Gränström E-post: claesgranstrom@tele2.se

Administrativa frågor besvaras av ADBJ:s kansli:
Tfn: 08-731 43 92
E-post: kansliet@adbj.se

Förenkling av PUL och terrorismbekämpning

Jag är fortfarande på Nordiska konferensen i rättsinformatik. Sören Öman utreder för regeringen hur PUL kan omarbetas. Hans utgångspunkt är att regelverket till skydd av personuppgifter ska förenklas och göras mer enhetlighet vilket konkret innebär färre specialregleringar till PUL, allt eller nästan allt ska samlas i en lag. Under frågestunden väckte jag frågan om en sådan förenklad lag kan försvåra för oss medborgare att förutse när vi kan hamna i ett myndighetsregister. Det var en tråd jag plockade upp från Markus Bylund som förklarade att rätten till privatliv handlar om att vi medborgare ska kunna förutse när information om oss kan hamna hos en myndighet. Genom att personuppgiftsbehandling av olika myndigheter har specialregleringar kan man se vilken typ av information myndigheterna samlar på. Detta är ganska uppenbafrt med FRAs speciaalreglering i förhållande till PUL, se SFS 2007:259.

Lee A. Bygrave talar om hur kriget mot terrorismer saknar begränsningar och slut i tid, vilket kan rättfärdiga kontinuerlig utbyggnad av övervakningssamhället. Han kan acceptera inskränkningar i rätten till privatliv, men det ska vara proportionellt. Jag ser ett möjligt problem eftersom när rätten till privatliv ställs mot terroristbekämpningen läggs i en vågskål väger terrorismbekämpning nästan alltid tyngre. Lee A. Bygrave talade även om olika vägval, bl.a. om myndigheter ska få tillgång till krypteringsnycklar. Han menar också att europeiska myndigheter har rätt att reglera hur personuppgifter behandlas av företag som Facebook, även om detta och andra företag har sina juridiska säten i USA.

Rapport från Nordiska Konferensen i rättsinformatik

För närvarande pågår Nordiska Konferensen i rättsinformatik, med över 200 deltagare. Konferensen är uppedelad i fem spår och jag har valt seminariespåret om rätten till privatliv. Det är mest jurister som deltar i seminariet, men även journalister, tekniker, myndighetsföreträdare, sociologer, psykologer och antroploger deltar i detta seminarium. Det finns mycket intressant att skriva.

Professor Peter Seipel framförde det självklara att detta område och dess problem endast kan förstås om teknik och juridik behandlas i ett sammanhang mellan vilka det sker ett dynamiskt utbyte.

Journalisten Anders R Olsson började sin presentation med att säga att endast jurister och tekniker deltog i seminarium, när de verkliga experterna på mänskliga relationer, sociologer och psykologer ej deltog. Anders R Olsson har nog helt rätt vad avser den allmänna debatten i traditionella medier (med undantag av personer som Karl Palmås och Christopher Kullenberg). Detta missförhållande var dock inte aktuellt i samband med vårt seminarium vilket moderatorn uppmärksammade Anders R Olsson om. Föregående talare under seminariet var en socialpsykolog (Sakari Tamminen). Jag blev intresserad av vad Anders R Olsson skrivit tidigare, hittade då följande träffsäkra artikel. Ska se om jag kan prata med honom under pausen.

Fortsättning följer.

En teknisk fråga

Jag läste ett inlägg av Josef och följande fråga uppstod då jag håller på att skriva en text som ska publiceras i akademiska sammanhang. Vad är förhållandet mellan metadata och trafikdata? Jag uppfattar att trafikdata är en form av metadata, där det senare är ett mer omfattande begrepp. Stämmer det? Finns det något tekniskt lexikon, lärobok i datalogi eller annat verk där jag kan hitta detta definierat? Jag kan inte hänvisa till wikipedia i dessa sammanhang.

Renässans för folkrätten i amerikansk utrikespolitik?

Pål Wrange, doktor i folkrätt, har invigt sin blogg och skrivit ett intressant inlägg om Obama och folkrätten. Inte helt oväntat kommer även den nya amerikanska administrationen att drivas av realpolitiska hänsynstaganden snarare än idealism, men det finns några undantag.

Att Obama vill att USA ska ratificera havsrättskonventionen ligger helt i USAs intressen. Det pågår en intensiv kamp mellan de arktiska staterna där de försöker leda i bevis att deras kontinentalsocklar mot Arktis sträcker sig så långt ut som möjligt. Som den enda av de fem arktiska staterna har USA inte ratificerat havsrättskonventionen som reglerar dessa frågor och därmed förlorar man insyn och möjlighet att påverka processen där gränserna ska fastslås. Detta förstod redan George W Bush.

Obama vill inte heller utesluta användandet av preventivt våld, den s.k. Bushdoktrinen. Pål Wrange bedömer att Obama endast gör en nedskrivning och inte en avskrivning av denna doktrin. Det är dock oklart om Obama anser att användandet av preventivt våld är i enlighet med folkrätten.

Obamas försiktiga inställning till ICC där han vill rådfråga sina militära ledare och närmare undersöka domstolens hittillsvarande arbete är också ett utslag av att han bevakar amerikanska intressen. Det är troligt att den avskrivning som ICC:s åklagare gjort beträffande anmälningarna mot Storbritannien för påstådda förbrytelser i Irak kommer att lugna USA.

En mer idealistik linje kan anas beträffande Guantanamolägret, som Obama vill stänga. Han vill att USA ska tillämpa Genèvekonventionerna och upphöra med användandet av "extreme rendition" (informella överlämnanden av fångar) gentemot brottslingar.

Även om Obama i stort kommer att hålla fast vid USA:s tidigare folkrättsliga positioner tror jag denna något mjukare linje kommer möta större acceptans, förståelse och stöd från omvärlden, inte minst från folkrättskåren.

Media
SvD, Aftonbladet, DN

Sveriges makthavare

Var tidigare under kvällen hos Fokus där man presenterade Sverige mäktigaste person. Här kan du se Bo Lundgren, Ove Joansson och Katrine Kielos prata om ekonomisk, medial och digital makt. Efter följde ett mingel då jag fick möjlighet att samtala med Jonas Morian, Stina Morian, Magnus Ljungkvist och Nils Funcke om media och bloggosfären. Hade även en givande diskussion om FRA-lagen, IPRED och svenskt genomförande av datalagringsdirektivet med två medarbetare till justitieminister Beatrice Ask, Christoffer Järkeborn och Martin Valfridsson. Jag har inga sensationella nyheter att vidareförmedla vad avser dessa frågor.

Datainspektionen säger nej till förslag om informationsutbyte

Datainspektionen meddelar i ett yttrande att myndigheten säger nej till justitiedepartementets förslag som lagts fram för hur EU:s rambeslut om informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter ska införas i Sverige. Datainspektionen skriver bl.a. följande i sitt pressmeddelande.

Enligt rambeslutet ska en brottsbekämpande myndighet inte bara lämna ut information på begäran från ett annat land utan i vissa fall även på eget initiativ. De närmare villkoren för detta så kallade spontana informationsutbyte ska regleras i respektive lands lagstiftning. Justitiedepartementets förslag innehåller dock inte några sådana närmare villkor och saknar bland annat uttryckligt krav på att utlämnandet måste vara relevant och nödvändigt för brottsbekämpningen.

EU:s rambeslut omfattar utbyte av känslig information som även kan röra personer som visar sig sakna koppling till brottslig verksamhet och uppgifter om personer som inte själva misstänks för brottslig verksamhet men som har kopplingar till misstänkta personer.

Har detta rambeslut någon bäring på FRAs informationsinsamling? Mitt svar är nej. Av 2 § i den föreslagna förordningen framgår det att är endast polisen och inte SÄPO som berörs. Det finns inte heller några formuleringar om direktåtkomst till svenska databaser vilket är bra. Bristerna tycks vara de som Datainspektionen beskriver ovan. Förslaget är delvis överlappande med Prümsamarbetet. Prümsamarbetet tar mer sikte på terrorism och omfattar även SÄPO. Alldeles oavsett, så är det bra att Datainspektionen drar i bromsen.

Vad är problemet med Telekompaketet?

Jag har i ett tidigare inlägg diskuterat problemen med Telekompaketet.

För att göra det enkelt. Om rättighetsinnehavare vill komma åt fildelare är det två alternativ som utkristalliserat sig. Antingen kan man begära ut identiteten på en abonnent via domstol enligt IPRED eller så kan operatörerna genom lag tvingas att söka igenom all trafik (filtrering) och stänga av användare utan domstolsprövning.

I Sverige är vi på väg att välja det första alternativet vilket bygger på domstolsprövning och i mitt tycke är detta mindre ingripande än filtrering. Ändå har vi en våldsam debatt om detta, den s.k. IPRED-debatten. I Frankrike har man valt filtrering utfört av operatörerna med den statliga myndigheten HADOPI i centrum, ett förfarande som kan strida mot nuvarande EG-rätt. Därför vill Frankrike genom Telekompaketet få in tillägg som a) tillåter Frankrike att fortsätta filtrera och b) lägga den rättsliga grunden för att andra stater ska göra det samma. Det är mot denna bakgrund som jag läser tilläggsförslag 192 där det talas om en samrådsmekanism och en samarbetsprocess mellan operatörer och ansvarig myndighet med syfte att främja "lawful content".

Därför är det viktigt att Sverige driver domstolsalternativet enligt tilläggsförslag 138. Henrik Hansson (c) har på bloggen Departementet pekat på problem med detta tilläggsförslag. Därför vore det bra om Sverige tar fram ett justerat förslag som innebär att begränsningar av grundläggande rättigheter och friheter för slutanvändare endast får ske med lagstöd och efter domstolsbeslut.

Monica Horten har i en artikel förklarat det franska systemet och Frankrikes agenda kopplat till Telekompaketet, läs hennes artikel här.

Media och bloggar om IPRED
SvD, MinaModerataKarameller, Folkpartiet Eslöv, Opassande, Oscar Swartz, Anna Troberg, Annarkia

Riksdagsseminarium om EU:s telekompaket

Vänsterpartiet ordnar seminarium om telekompaketet den 19:e november. På Henrik Alexanderssons blogg hittar du programmet.

Rätt ska vara rätt

Jag skrev tidigare om en artikel i SvD och reaktioner på detta i Sveriges Radio. I nämnda artikel och radioinslag fick man intrycket av att FRA ska få spana utan domstolstillstånd om det är fara i dröjsmål trots den överenskommelse som träffats den 25 september med 15 punkter om förändring. Om man granskar källorna bakom dessa inslag samt ett förtydligande så förstår man att FRA-chefen Ingvar Åkesson endast uttalade sig om den lag som träder ikraft 1 januari 2009 och inte de 15 ändringspunkterna.

Detta har ju skapat en del förvirring, men det ska regeringen svara för eftersom de väljer att införa lagen den 1 januari 2009 utan de 15 punkterna. Johan Westerholm har i samma anda rättat sitt tidigare inlägg.

Alldeles oavsett, det är uppenbart för mig att överenskommelsen den 25 september innebär marginella förändringar i förhållande till den överenskommelse som Federley och Tolgfors presenterade den 17 juni. Samma dag som överenskommelsen av den 25 september presenterades, var jag i Lund och debatterade FRA-lagen med Allan Widman, folkpartiets företrädare i försvarsutskottet och FRA-frågan. Under debatten sa han att överenskommelsen den 25 september inte var en substantiell förändring utan bara en precisering av det lagförslag och överenskommelse som riksdagsmajoriteten röstat ja till den 18 juni 2008. I detta hänseende instämmer jag helt med Allan Widmans ståndpunkt. All heder åt Allan Widman som söker ge klara och korrekta besked om vad denna lagstiftning innebär, även om vi har motsatta ståndpunkter i sakfrågan.

Varför är det inte substantiell förändring? Att byta tillståndsmyndighet från FUN (den antagna lagstiftningen) till en från FUN fristående domstolsliknande nämnd (överenskommelsen den 17 juni 2008) eller domstol (överenskommelsen den 25 september 2008) förändrar inte i sig omfattningen av den kommunikation som överförs till en statligt kontrollerad samverkanspunkt. Det finns inte heller någon automatik i att den nya domstolen kommer göra en annan lagtolkning och bedömning än vad FUN skulle ha gjort över vilken mängd information som FRA faktiskt kommer att få inhämta från samverkanspunkten. Därför är jag fortsatt kritisk.

Westman om Telekompaketet

Jag har av tidsskäl inte hunnit skriva om telekompaketet på senaste tiden men efter en kommentar på denna blogg från Per Altenberg så ska jag göra en ansträngning. Per vill att jag ska klargöra problemet med telekompaketet ur ett integritetspespektiv. Telekompaketet är i grunden bra, men det är tilläggsförslag från enskilda parlamentariker och initativ från Frankrike som kan leda till att en skyldighet att blockera internetanvändare införs. EG-domstolen tolkar ju som bekant lite friare än svenska domstolar och det är bland annat denna risk Sverige borde förebygga.

Min kollega Daniel Westman är nog den som formulerat det bäst i en kommentar på bloggen Departementet.

E-handelsdirektivets s.k. ansvarsfrihetsregler säger enkelt uttryckt att en accessleverantör inte kan hållas straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt ansvarig för användarnas trafik. Men det som diskuteras nu är ju om en domstol i ett konkret fall ska kunna förelägga en accessleverantör att vidta vissa åtgärder t.ex. blockera viss trafik eller stänga av en abonnent. E-handelsdirektivet begränsar i princip inte möjligheterna för medlemsstater att låta en domstol beslut om sådana föreläggande.

Det är en omdiskuterad fråga om en svensk domstol, t.ex. med stöd av upphovsrättslagstiftningen, skulle kunna besluta om ett sådant föreläggande. Domstolar i andra länder, som har liknande upphovsrättsregler, har kommit fram till att de kan göra det.

Mot denna bakgrund är jag tveksam till att det verkligen är så säkert att det rättsläge som regeringen eftersträvar uppnås genom att man inte gör någonting.¨

Jag kan hålla med att vissa formuleringar i Europaparlamentets ändringsförslag är olyckliga, men om regeringen stödjer andemeningen i dem borde väl en rimligare hållning vara att hitta bättre formuleringar?

Från början var det som du bekriver visserligen tänkt att dessa direktiv inte skulle behandla denna typ av frågor, men frågan är om det verkligen är realistiskt att “trycka tillbaka katten i lådan” efter alla diskussioner som varit. För mig framstår det som rimligare att i dessa direktiv också reglera användarnas grundläggande rättigheter i detta hänseende.
/.../
om det ligger i svenska händer bestäms ju inte bara av vad telekom-direktiven innehåller. Även tolkningen av andra EG-rättsliga regler, t.ex. de upphovsrättsliga direktiven, är betydelsefulla i sammanhanget(jfr t.ex. artikel 8 (3)) i infosoc-direktivet). EG-domstolen KAN alltså komma fram till att Sverige är skyldigt att tillhandahålla möjligheter att förelägga accessleverantörer att stänga användare som begår upphovsrättsintrång.

Utan en “generell stoppregel”, t.ex. utformad som en användarrättighet i telekomdirektiven, är det därför svårt att känna sig trygg i att “saken ligger i svenska händer”. Med en stoppregel skulle vi få en specialreglering som som skulle ges företräde framför mer allmänt hållna bestämmelser.

För övrigt vill jag göra reklam för att Per Altenberg kandiderar till Europaparlamentet och det är föredömligt att han visar intresse för dessa frågor. Se hans hemsida här. Per tillhörde FRA-kritikerna när Fp Stockholm diskuterade frågan i samband med sitt representanskap den 16 september 2008 vilket ger pluspoäng hos mig.

Brister i lagstiftningsprocessen

Thomas Bodström (s) och Fredrick Federley (c) kritiserar i Sveriges Radio FRA-chefen Ingvar Åkessons senaste uttalande att FRA ska få signalspana utan tillstånd när det är fara i dröjsmål.

Jag ser fyra övergripande brister i lagstiftningsprocessen.

Vem kontrollerar lagstiftningsprocessen?
1. Vem är det som driver och kontrollerar lagstiftningsprocessen, är det tjänstemännen eller politikerna? Jag får intrycket av att ansvariga statsråd och riksdagsmajoriteten abdikerat till förmån för tjänstemännen med hänvisning till att frågan är tekniskt komplicerad. Det är sant att frågan är komplicerad, men då borde riksdagen beställa en utredning från oberoende experter som står fria från försvarsdepartementet och FRA före riksdagen fattar beslut. Därför är oppositionens krav på en parlamentarisk utredning rimlig och den bör förenas med utredning av hur FRA historiskt har bedrivit sin verksamhet. För att förstå nutiden och rikta in sig på framtiden behöver vi kunskap om historien.

Huvudfrågorna skjuts konstant på framtiden
2. Det jag kallar huvudfrågor benämner FRA-förespråkarna konsekvent som detaljer som ska lösas vid ett senare tillfälle. Djävulen finns i detaljerna. Det rimliga vore att kritiska riksdagsledamöter säger nej till denna lagstiftning till de får se ett konkret lagförslag med önskade ändringar och inte nöja sig med ett pressmeddelande på 15 punkter där de viktiga frågorna utelämnats.

Varje förbud följs av ett undantag
3. De politiker som stödjer FRA-lagen redovisar ofta alla de förbud som hindrar FRA från att göra olika saker, men de är väldigt tysta om FRA-lagens undantag från dessa förbud. Varje förbud synes följas av ett undantag från samma förbud. Ska samma sak gälla kravet på domstolstillstånd? Någonstans måste politikerna sätta ner foten och dra en linje. Det är ingen nytta att ha en lag om den är hur töjbar som helst. När Niklas Ekdal var på DN skrev han en utmärkt ledare på detta tema.

Finns det effektiv parlamentarisk kontroll?
4. Jag ska medge att jag före sommaren kunde tänka mig signalspaning i kabel men desto mer kunskap man får i sakfrågan och tar del av den undermåliga politiska hanteringen desto mer kritisk blir man. FRA-förespråkarnas version av FRA-lagen har konstant skiljt sig från vad som står i lagtexten. Mikael Odenberg har sagt att lagstiftningen uttryckligen förbjuder försvarets underrättelseverksamhet att någonsin befatta sig med polisens och andra myndigheters brottsbekämpande verksamhet när vi vet att lagen säger motsatsen. Moderaternas partiledning har under sommaren sagt att FRA får ej kopior på all elektronisk trafik när vi vet att lagen säger motsatsen. Senast har regeringen lovat att FRA inte ska få tillgång till all trafik när vi nu får bekräftat att motsatsen kommer att gälla när FRA finner fara i döjsmål. Det finns ingen politisk vilja att utreda FRAs tidigare verksamhet och politikerna verkar konstant vara i underläge mot tjänstemännen. Hur ska man kunna ha tilltro till att det finns effektiv parlamentarisk kontroll över FRAs verksamhet?

Bloggar
Johan Westerholm, HAX, Scaber Nestor, MinaModerataKarameller, Motpol, Argast, Jens O., Opassande, ProjektPåRiktigt, Farmorgun, Tomas sida, Satmaran

Tillbaka till den 18 juni 2008

SvD rapporterar att den nya underrättelsedomstolen degraderats till "domstolsliknande nämnd". Det var samma sak som riksdagen beställde den 18 juni 2008. Redan för en månad sedan skrev jag att underättelsedomstolen var samma sak med nytt namn och att överenskommelsen den 25 september 2008 inte innebär någon reell förändring. För mig spelar namnet mindre roll eftersom FRAs verksamhet i huvudsak kommer förbli opåverkad av alliansöverenskommelsen den 25 september 2008. Regeringen har försökt sälja in samma sak två gånger och vid det andra tillfället gick det hem.

Johan Westerholm uppmärksammar det faktum att FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson vill att FRA ska kunna signalspana utan domstolstillstånd om det är fara i dröjsmål. Westerholm påpekar mycket riktigt att FRA håller på att glida över från sin roll som leverantör av strategisk signalspaning till taktisk och operativ signalspaning. Då handlar det inte om att enbart identifiera abstrakta företeelser utan även om spaning på individer, vilket Sten Tolgfors (m) ständigt förnekar trots att lagen och förarbetena säger någonting annat. Här visar ett företag upp hur det kan gå till, vilket visar vilka möjligheter för kontroll som detta system skapar.

Minns Kristallnatten den 9 november 1938

DN skriver om hur det judiska livet återvänder till Berlin 70 år efter Kristallnatten. Ikväll kommer jag i Stockholms stora synagoga att tillsammans med andra att tänka på de människor som drabbades under och efter Kristallnatten. Svenska kommittén mot antisemitism i samarbete med Judiska Församlingen i Stockholm, Forum för levande historia och Samarbetsrådet för judar och kristna har ordnat ett program för att minnas händelsen.

Kristallnatten uppmärksammas även i Linköping och på andra ställen i landet. Jag ser detta som ett utmärkt tillfälle för olika politiska rörelser att tillsammans markera mot antisemitism och rasism.

Media
Aftonbladet, SvD, Dagen

Sverige behöver maktdelning

Grundlagsutredningen enligt SvT och SvD har enats kring att personvalsspärren till riksdagen sänks och att statsministerns stöd måste prövas av riksdagen efter varje val vilket är ett steg framåt.

Uppdatering. Nu har jag läst om artiklarna i DN och SvD vilket gör att jag ändrar min slutsats. Där framkommer följande.

Men de borgerliga och miljöpartiet har fått ge upp idén om en författningsdomstol. Däremot försvinner begreppet uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol kan överpröva en lag bara om den uppenbart strider mot grundlagen. Tolkningarna går isär om vad det kommer att innebära, eftersom det fortfarande kommer att finnas begränsningar för hur mycket domstolarna får att säga till om.

Detta är bra. Att det skapas ett tolkningsutrymme kan utnyttjas. Högsta Domstolen kan därmed ta på sig rollen som en författningsdomstol på samma sätt som dess amerikanska motsvarighet gjorde 1803 i målet Marbury v. Madison och EG-domstolen 1963 i Van Gend en Loos v. Nederlandse Administratie der Belastingen.

Bloggar
Svensson, Scaber Nestor, Lilith

Article in EDRI on the FRA Law

EDRI published November 5th 2008, the article "The FRA Law - Sleepwalking into a Surveillance Society". Read it here.

It is a translation of an article published September 3rd 2008 in Dagens Nyheter. You can find it here.

Video: Presentation om FRA i Göteborg

English: The video below and PowerPoint are in English.

Nedan har jag bifogat en presentation som jag höll den 1 november 2008 i Göteborg under rubriken "Surveillance by the National Defence Radio Establishment (FRA) and Data Mining". Jag presenterar här två begrepp som kan vara nya för den svenska FRA-debatten, mönsterbaserad igenkänning och subjektbaserad igenkänning.

Du kan finna min PowerPoint här.

Filmen är inspelad av Christopher Kullenberg som kommenterar saken på sin blogg.

Högt söktryck till juristutbildningen i Stockholm

Fick precis veta att söktrycket till juristprogrammet vid Stockholms universitet är högst i landet bland alla utbildningsprogram. Vi ligger till och med framför de fyra läkarprogrammen vid Karolinska, Uppsala, Göteborg och Lund, både vad gäller totala antalet sökanden och sökanden som sökt i första hand till vårterminen 2009. Vi har ca 10 sökanden till varje utbildningsplats.

Nu gäller det att vi lever upp till förväntningarna.

Tolgfors fortsätter mörka registreringen av svenskar

Artikel publicerad av Expressen Debatt den 4 november 2008

Tolgfors fortsätter mörka registreringen av svenskar
Centerns krav på att FRAs verksamhet ska utredas historiskt måste hanteras seriöst. Tvärtemot vad försvarsminister Sten Tolgfors (m) låter påskina så har Datainspektionen inte granskat uppgifterna om att FRA samlat in och lagrat svenskars telefonsamtal och datakontakter i massiv omfattning.

Centerns krav på att FRA:s verksamhet ska utredas historiskt måste hanteras seriöst. Tvärtemot vad försvarsminister Sten Tolgfors (m) låter påskina så har Datainspektionen inte granskat uppgifterna om att FRA samlat in och lagrat svenskars telefonsamtal och datakontakter i massiv omfattning.

Datainspektionen avslutade den 14 oktober 2008 sin tillsyn beträffande en lista över 103 vanliga svenskar som varit föremål för FRAs signalspaning och som FRA lämnat till Säkerhetspolisen. Datainspektionen framförde kritik mot FRAs rutiner ifråga om bevarande av uppgifter i underrättelserapporter som i praktiken innebär att personuppgifter i sådana uppgiftssamlingar inte gallras vilket skulle strida mot lagstiftarens intentioner. Sten Tolgfors (m) tolkar detta som att Datainspektionen funnit att FRA agerat i enlighet med lagstiftningen och vidare utredning inte behövs.

Datainspektionen har dock valt att avstå från att utreda uppgifter om att FRA samlat in och lagrat alla tillgängliga telefonsamtal och datakontakter, även mellan vanliga svenskar.

SVT Rapport berättade den 16 juni 2008 om hur svenskars telefonsamtal och datakontakter samlats in och lagrats i runt tio år. Med hjälp av en läcka inom FRA och ett internt dokument framkom det att FRA fångat in och sparat omfattande mängder trafikdata om vem som kontaktar vem, när, var och hur via fasta telefoner, mobiler, sms, mejl, datorer med IP-nummer och så vidare.

Insamling av trafikdata kan i vissa fall vara mer känsligt än avlyssning av telefonsamtal eller genomläsning av mejl. Föreställ er att ett av de politiska partierna i Sverige gör ett medlemsutskick via mail. Innehållet i detta meddelande är ganska harmlöst, men uppgifter om vem som mottar meddelandet är naturligtvis känsliga. Det enda skyddet vi har är en lag fylld med undantagsbestämmelser och en förhoppning om att tillsynen mot FRA fungerar.

Sten Tolgfors (m) har tydligt visat vad han anser om tillsyn och utredning av FRA:s verksamhet genom sin mörkläggning av saken. Riksdagsledamoten Annie Johansson (c) tog den 17 juni 2008 upp avslöjandet i riksdagsdebatten om FRA-lagen och hennes stöd för lagen verkade ha byggt på att uppgifterna skulle bli föremål för en utredning. Någon utredning påbörjades ej under sommaren.

När det den 4 september 2008 framkom att Datainspektionen i sin tillsyn inte skulle utreda SVT Rapports uppgifter valde jag samma dag att anmäla FRAs registrering av vanliga svenskars kommunikation till Datainspektionen. Riksdagsledamoten Fredrik Federley (c) tog upp saken på nytt i riksdagskammaren den 16 oktober 2008.Försvarsminister Sten Tolgfors (m) svarade då att det inte är aktuellt med någon utredning. En dryg vecka senare lämnar Datainspektionen ett skriftligt besked att myndigheten ej ska utreda SVT Rapports uppgifter med reservationen att det kanske ska genomföras någon gång i framtiden.

Detta är inte tillräckligt. Riksdagen borde ha haft en sådan utredning redan före sitt beslut i juni och absolut inte senare än när riksdagen under vintern ska behandla ändringarna i FRA-lagen. Därför är det väldigt besvärande för regeringen att Sten Tolgfors (m) än en gång avvisar att FRAs verksamhet utreds historiskt.

Skälen för en skyndsam handläggning är uppenbara. Med riksdagens beslut den 18 juni 2008 har riksdagen legaliserat denna massiva inhämtning av trafikdata. Det framgår av FRAs egna dokument att myndigheten avser att fortsätta samla in all tillgänglig trafikdata efter antagandet av FRA-lagen. Skillnaden mot den tidigare inhämtningen från etern är att FRA med den nya lagstiftningen kommer att ha tillgång till all trafikdata från den betydligt mer omfattande kabeltrafiken. Begränsning av inhämtning för vissa specificerade ändamål, till exempel yttre militära hot, terrorism och hot mot infrastruktur, avser enligt den antagna lagstiftningen framförallt innehållsdata, alltså meddelandets ljud eller text.

Införandet av en underrättelsedomstol medför förvisso en tillståndprövning, men lagen och alliansens överenskommelse medför inga begränsningar vad avser inhämtning av trafikdata. Det finns förvisso en punkt i alliansöverenskommelsen som anger att trafikdata ska förstöras efter ett år, men under denna tid kommer FRA att kunna inhämta ny trafikdata. Det är alltså ingen verklig förändring. Med försvarsministerns mörkläggning finns en risk att nämnda omständigheter inte har kommit samtliga av alliansens riksdagsledamöter till del.

Det är olyckligt att regeringen och de organ som ska utöva tillsyn mot FRA verkar acceptera att myndigheten under i tio år lagrat svenskars telefonsamtal och datakontakter i massiv omfattning. Hur ska allmänheten under sådana omständigheter kunna ha förtroende för ett FRA som nästa år även kommer att få tillgång till kabeltrafik? En utredning enligt centerns förslag bör omedelbart genomföras om regeringen med trovärdighet ska kunna hävda att formerna för svensk underrättelsetjänst står under effektiv parlamentarisk reglering och kontroll.

Mark Klamberg är doktorand i juridik vid Stockholms universitet. Han bloggar på klamberg.blogspot.com.

Bloggar
Mitt-i-steget, Politruck, Satmaran, Opassande, Anders Widén, Peace-Love-and-Capitalism, Motpol, Farmorgun, MinaModerataKarameller, Farmorgun, ProjektPåRiktigt, Tankar-från-rooten, Ankersjö

FRA är inte Storebror utan Panspektron

Karl Palmås och Christopher Kullenberg har länge försökt förklara varför FRA inte är Storebror (jfr Benthams Panoptikon) utan Minority Report (jfr Manuel de Landas Panspektron). Nedanstående film förklarar det väl.

Vad är skillnaden mellan Storebror (Panoptikon) och Minority Report (Panoptikon)? Manuel de Landa förklarar på följande sätt.

There are many differences between the Panopticon and the Panspectron /…/ Instead of positioning some human bodies around a central sensor, a multiplicity of sensors is deployed around all bodies: its antenna farms, spy satellites and cable-traffic intercepts feed into its computers all the information that can be gathered.

Fortsättning följer

SvD och DN skriver att centerns försvarspolitiske talesman Staffan Danielsson vill att FRAs historiska verksamhet ska utredas. Jag har väckt samma krav flera gånger, bl.a. här, här, här och här. Frågan är om centern förmår att driva detta krav i botten. Man skulle ju ha krävt en utredning före lagen antogs, inte efteråt. Vad har centern för maktmedel, ska de riva upp lagen om de inte förmår att driva igenom sitt krav? Alldeles oavsett så är det positivt att åtminstone ett av allianspartierna driver denna sak. Jag hade gärna sett att folkpartiet med kraft drivit samma sak. Med anledning av centerns krav har jag skrivit en debattartikel där jag kritiserar Sten Tolgfors (m). Därför blir detta inlägg kortare än vanligt. Vi får se om någon tidning är intresserad. Fortsättning följer.

SVT och Sveriges Radio berättar att FRA-lagen införs utan utlovade tillägg vilket kan tyckas vara upprörande, men jag är inte förvånad.

Uppdatering. Expressen var intresserade och artikeln är redan publicerad på deras hemsida.

Bloggar
Mitt-i-steget, Politruck, Satmaran, Opassande, Anders Widén, Peace-Love-and-Capitalism, Motpol, Farmorgun, MinaModerataKarameller, Farmorgun, ProjektPåRiktigt, Tankar-från-rooten, Ankersjö

Äktenskap - en "mädchen für alles"

Ska äktenskap bli en "mädchen für alles", dvs ett begrepp som kan fylla än den ena uppgiften, än den andra?

Det skulle bli följden om man inför civilrättslig vigsel och mönstrar ut begreppet äktenskap ur all lagstiftning.

Det verkar som kristdemokraternas Göran Hägglund, Göran Petersson, Pingsrörelsen, Blogge Blogelito och RFSU har kommit denna slutsats.

Är alla överens nu? Jag tror inte det.

Förslaget innebär ju att religiösa samfund och organsaitioner får själva välja hur de vill använda ordet äktenskap, det kan handla om kvinna-man, man-man och kvinna-kvinna. Eftersom det inte är lagreglerat så kan de ju även omfatta polygamiska förhållanden, vill kristdemokraterna verkligen öppna upp för detta? Det kan finnas en poäng i att lagstiftningen definierar vad ett äktenskap är och att detta begrepp är könsneutralt. Detta förhindrar inte att vigseln registreras av staten följt av en äktenskapsvälsignelse av en präst eller annan person. Att inte definiera äktenskap i lag öppnar upp för fri användning av begreppet. Det går nog bra för oss liberaler, men vill Göran Hägglund och Göran Pettersson det samma?

Världen blir tryggare med Obama vid rodret

I den amerikanska presidentsvalsdebatten presenterar John McCain sig som det trygga säkerhetspolitiska valet. Svenska borgerliga debattörer som Johan Ingerö och Dick Erixon verkar driva samma tes.

Jag hävdar motsatsen. Barack Obama var en av få amerikanska politiker som argumenterade mot ett angrepp av Irak före själva invasionen 2003. Det är ett tecken på att Obama kan hålla sig kylig och rationell men samtidigt värdestyrd i svåra situationer. Det är en sådan president som behövs i Vita Huset.

Jag anser liksom Barack Obama att väpnade interventioner kan användas för förhindra folkmord och allvarliga brott mot mänskligheten, men det var inte aktuellt i Irak 2003. Jag hade inte haft några invändningar om USA med vapenmakt hade avsatt Saddam Hussein med våld i samband med gasattackerna 1988 mot den kurdiska staden Halabja. USAs angrepp 2003 var 15 år för sent.

Utan att göra några andra jämförelser med Obama, så har jag liknande erfarenhet av att gå emot strömmen vad avser Irakfrågan då jag närmast ensam inom folkpartiet argumenterade mot angreppet 2003, såväl före som direkt efter. Det innebär inte att vi måste ställa oss på samma sida som religiösa fundementalister och självmordsbombare, vilket jag skrivit om i Aftonbladet.

Vi ska bevara huvudregeln i FN-stadgan som anger att FN-mandat ska finnas när omvärlden vill förhindra folkmord eller motsvarande handlingar med våld. I nödvärnssituationer anser jag att en sådan intervention kan ske även om FN:s säkerhetsråd är blockerat genom veto. Detta gäller endast nödvärnssituationer och inte vid en allmän önskan av regimförändring i ett land med auktoritärt styre. Demokrati kan inte tvingas fram på spetsen av en bajonett.

Per Svensson skriver följande i en mailväxling återgiven i Sydsvenskan. Mailväxlingen är mer tydlig i denna pdf.

Irakriget har inneburit att en av 90-talets stora liberala landvinningar har komprometterats, kanske ohjälpligt. Jag tänker då på den för inte så länge sedan brett accepterade tanken att individers rättigheter väger tyngre än regimers, det vill säga att det är legitimt för omvärlden att intervenera i stater där det pågår folkmord eller där de mänskliga rättigheterna på andra och fundamentala sätt satts ur spel. Erfarenheterna från Bosnien och Rwanda hade tvingat världen att acceptera denna princip, den så kallade liberala interventionismen. George Bush har nu smulat sönder den. Det är en katastrof.

Johan Norberg är inne på samma spår i samma mailväxling.

Det vi lärt oss – igen – av misslyckandet i Irak är att vi inte kan bomba fram demokrati, det var en felaktig triumfatorisk idé. Liberala institutioner måste växa fram ur en inhemsk utveckling för att verkligen slå rot. Därvidlag är Tyskland och Japan undantag delvis för att de redan hade en historia av modernisering med vissa liberala inslag, dels med de specifika omständigheterna som följer av totalt nederlag i ett angreppskrig och en lång, benhård ockupation. Men liberal interventionism kan fortfarande fungera för att hindra akuta människorättsbrott. Bomber må vara dåliga på att bygga upp, men de är bra på att förstöra saker - även dåliga saker. Det kommer bli svårare att få opinionen med sig för att hindra ett nytt Rwanda på grund av Irak, men det beror på en sammanblandning, inte på en logisk följd.

Mot bakgrund av den närmast ensidiga ställningstagandet 2003 bland borgerliga politiker för Irakkriget välkomnar jag att liberaler som Per Svensson och Johan Norberg tar avstånd från de ibland katastrofala inslagen i amerikansk utrikespolitik. Jag är övertygad om att Obama är den mest lämpade kandidaten för att trovärdigt återföra USA till rollen som en fyrbåk för demokrati och jämlikhet.

Media och bloggar om USA-valet
DN1, DN2, SvD1, SvD2, Expressen, Aftonbladet, PromeMorian, Annie Johansson, Mitt i steget

Vi ska inte göra våra fienders arbete genom att försvaga rättsstaten

Artikel publicerad i Perspektiv nr 5 2008

Vi ska inte göra våra fienders arbete genom att försvaga rättsstaten
Riksdagen har antagit regeringens förslag om ”En anpassad underrättelseverksamhet”, vilket framför allt rörde en expansion av Försvarets Radioanstalts (FRA) mandat för försvarsunderrättelseverksamhet från ”yttre militära hot” till ”yttre hot”. Med alliansöverenskommelsen i september har en viss precisering skett av detta mandat. Vidare medför den antagna lagstiftningen och alliansöverenskommelsen en ny skyldighet för Internet- och telekomoperatörer att överföra all trafik i de berörda kablarna till staten.

Jag anser att FRA ska ha ett smalt mandat som endast syftar till spaning mot främmande stater, deras organ och agenter. Därför har jag inga problem med signalspaning i etern mot rena militära kommunikationssystem, t.ex. mellan stridsledningscentraler, stridsvagnar, infanteri, örlogsfartyg och stridsflygplan. Det kan fortsätta i oförändrad omfattning. Däremot är jag skeptisk till den antagna lagstiftningen som medför att all trafik i de berörda kablarna ska överföras till FRA, oavsett om denna är av civil eller militär natur. Det är en kränkning av post- och telehemligheten.

Att alliansen nu inför en domstol som ska tillståndspröva vidare bearbetning av innehållet (t.ex. text) i kommunikationen förändrar inte min bedömning då FRA allt mindre arbetar med innehållsanalys och alltmer med analys av trafikmönster (vem som kommunicerar med vem). Denna trend förstärks genom att krypteringsverktygen blir allt kraftigare. Det är märkligt hur regeringens förslag och därmed den offentliga debatten knappt behandlar grunden för FRAs verksamhet, dvs. inhämtning, bearbetning och lagring av massiva mängder trafikdata. Jag vet inte om riksdagsledamöterna röstat för FRA-lagen om de insett att den bygger på att vanliga svenskars trafikdata inhämtas, lagras av FRA under omskrivningar som ”teknik- och metodutveckling” och ”följa förändringar i signalmiljön”.

Ett ständigt återkommande tema i debatten är också under vilka förutsättningar FRA kan stödja polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Förebyggande arbete mot och beivrande av terrorism och grov brottslighet är en polisiär uppgift, som ska bedrivas med traditionella tvångsmedel som telefonavlyssning och teleövervakning samt utökat internationellt polissamarbete. Vi ska inte skapa ett nya verktyg under parollen ”kriget mot terrorism” där vi frångår rättsstatens principer. Avlyssning och övervakning av vanliga svenskars kommunikation ska endast ske om det föreligger någon form av indikation eller misstanke om brott samt domstolsbeslut.

Mitt alternativ leder att svenska myndigheter får något mindre information till sitt förfogande, men i det öppna och fria samhället kan inte staten ha total information och kontroll. I jakten på en falsk trygghet genom ökad kontroll blir människor i Sverige mer rädda för staten än exempelvis hot i form av terrorism. Vi ska inte göra våra fienders arbete genom att försvaga rättsstaten.

Mark Klamberg
Doktorand i juridik, Stockholms Universitet