Interimistiskt beslut om uppkoppling till internet

Stockholm tingsrätt har den 21 augusti 2009 i målen mellan Emi Music Sweden m.fl. /. Black Internet AB, Peter Sunde m.fl. beslutat om ett interimistiskt förbud som bl.a. innebär att tingsrätten "förbjuder, för tiden till dess målet är avgjort eller annat har beslutats, Black Internet AB vid vite om 500 000 kr, att för allmänheten tillgängliggöra musikalbum ... filmverk och teveserier ... genom att tillhandehålla uppkoppling till Internet till de tjänster som tillhandehålls via fildelningstjänsten The Pirate Bay på webbplats."

Peter Sunde som är en av fyra svarande är besviken då beslutet fattats utan att han fått handlingar, eller möjlighet att skriftligen yttra sig. Han upplever att tingsrätten lovat honom detta.

Tingsrätten skriver följande i ett meddelande till Peter Sunde den 29 juli 2009.

Med anledning av din ingivna skrift kan följande sägas. Du har ännu inte av tingsrätten förelagts att yttra dig över inkommen stämningsansökan. Du kommer att få handlingarna skickade till dig och beredas tillfälle att skriftligen yttra dig.

I det interimistiska beslutet från den 21 augusti 2009 skriver tingsrätten följande.

Tingsrätten har ... utfärdat stämning i målet. Svaromål har inkommit från Black Internet AB ... medan övriga svaranden inte delgetts stämningen.

Interimistiska beslut kan fattas utan att alla parter har hörts. Läs 53 b § andra stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Tingsrätten använder på sidorna 9-10 samma formuleringar som i den ovan citerade lagtexten. Jag tolkar därför tingsrättens meddelande till Peter Sunde som ett besked om att han kommer att få yttra sig före frågan slutligen avgörs, men inte nödvändigtvis före ett interimistiskt beslut.

Om det visar sig att det intermistiska beslutet orsakar en ekonomisk förslust så kan Emi Music Sweden m.fl. tvingas betala för de skador som uppkommer. Läs fjärde stycket i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

Jag förutsätter att sådan ersättning endast aktualiseras om det visar sig att det interimistiska beslutet var felaktigt. På sidan 13 i tingsrättens beslut framgår att Emi Music Sweden m.fl. ställt säkerhet.

Vad ska man tycka om detta? Som jag skrivit ovan kan man fatta interimistiska beslut utan att parterna hörts. Det är dock märkligt att tingsrätten skriver att Neij, Warg och Sunde "inte har kunnat delges" när i vart fall Sunde hört av sig till tingsrätten tre veckor före beslutet fattades. Jag vet inte om man ska hänga upp sig på denna fråga, det finns andra viktiga principfrågor i målen. Min kollega Daniel Westman har väckt frågan om avstängning från internet är en proportionell åtgärd vilket är en berättigad, men dock annan fråga än om tingsrätten får fatta beslut utan att alla parter hörts.

Mikael Nilsson kandiderar till riksdagen

Mikael Nilsson har skrivit en artikel på Newsmill om den s.k. FRA-lagen och varför han kandiderar till riksdagen. Artikeln är mycket läsvärd och sammanfattar väl den relevanta kritiken mot "FRA-lagen". Jag önskar Mikael all framgång med sin kandidatur och det enda jag beklagar är att de etablerade partierna inte förmått att locka honom till sig!

Admissibility and the principle of Complementarity in the Katanga and Chui case

Prof. William Schabas noted already in March 2009 the motion of the defence counsel of Katanga challenging the admissibility of the case. He wrote in June about the Trial Chamber II decision to dismiss the challange. This was the most detailed decision on admissibility and the principle of complementarity. The complementarity principle on which the International Criminal Court (ICC) is based entails that the ICC can only investigate and prosecute core international crimes when national jurisdictions are unable or unwilling to do so genuinely. The issue in Katanga and Chui is that the Katanga were arrested by the Democratic Republic of Congo (DRC) and later transferred to the ICC. Thus, one could argue that the DRC was able and willing to investigate and prosecute the case, which would block the ICC from exercising its jurisdiction.

The decision has now been translated to English and it is interesting to read. The Chamber noted "that there is no disagreement between the participants as to the consequence that must be drawn from the demonstrated inaction on the part of the authorities of the DRC. In their opinion, the case would thus be automatically admissible." (para. 21) The Chamber had to examine at what the stage the motion challenging admissibility could be brought. According to article 19(4) of the Rome Statute, this must be done before the "commencement of the trial". Does this mean before the Trial Chamber proceedings commence or even before the proceedings of confirmation of charges has ended? The Chamber relied on the prepatory works when it came to the conclusion that "after the confirmation of charges, only challenges based on article 17(1)(c) of the Statute are allowed" (para. 47) Article 17(1)(c) concerns the ne bis in idem principle. The Chamber summarized it in para. 49:

In sum, the Chamber considers that the Statute provides a three‐phase approach in respect of challenges to admissibility. During the first phase, which runs until the decision on the confirmation of charges is filed with the Registry, all types of challenges to admissibility are permissible, subject to the requirement, for States, to make them at the “earliest opportunity”. In the second phase, which is fairly short, running from the filing of the decision on the confirmation of charges to the constitution of the Trial Chamber, challenges may still be made if based on the ne bis in idem principle. In the third phase, in other words, as soon as the chamber is constituted, challenges to admissibility (based only on the ne bis in idem principle) are permissible only in exceptional circumstances and with leave of the Trial Chamber.

Considering that the Motion of the Defence was late the Chamber stated that it should normally be declared inadmissible. However, for the various reasons, the Chamber considered it appropriate to rule on the merits of the Motion. These reason included the ambiguity of the provisions of the Statute and of the Rules (paras. 56-58)

The Chamber stated that "the Prosecutor is not required to provide the Pre‐Trial Chamber with “the necessary factual information to determine the admissibility of the case” when requesting the issuance of a warrant of arrest." (para. 65)

The Chamber also noted that "[t]he provisions of article 17 of the Statute must be read in light of paragraph 10 of the Preamble and article 1 of the Statute. Read together, these provisions establish one of the fundamental principles of the Statute, namely that the Court is complementary to national criminal courts. Thus, according to the Statute, the Court may only exercise its jurisdiction when a State which has jurisdiction over an international crime is either unwilling or unable genuinely to complete an investigation and, if warranted, to prosecute its perpetrators." (para. 74) The Chamber considered "that a State which chooses not to investigate or prosecute a person before its own courts, but has nevertheless every intention of seeing that justice is done, must be considered as lacking the will referred to in article 17." (para 77) The Chamber noted "the clear and explicit expression of unwillingness of the DRC to prosecute" the case, (para. 95) rejected the motion and the case against Katanga admissible.

In my view, this is a important decision not only for this specific case but also for future cases at the ICC. The conslusion in para. 77 means that states who in principle are willing and able to prosecute can choose not do so and the cases will still be admissible before the ICC.

Export av övervakningssystem till diktaturer

Ola Larsmo, ordförande för Svenska Pen, skriver på DN Kultur om att telekomföretag hjälper diktaturer. Han har skrivit artikeln med anledning av uppgifter om att den iranska regimen, med hjälp av Nokia, ägnade sig åt avancerad avlyssning och spårning av oppositionellas mobiltelefoner och e-post. Ola Larsmo vill att "de debattörer som med rätta upprördes över FRA-lagen borde ställa samma välspetsade frågor till de storföretag som villigt levererar spionteknik, som man gjorde till våra riksdagsledamöter när de snällt röstade igenom den snokarlagen." Jag skrev om detta redan i oktober 2008, juni 2009 och uppmärksammar gärna frågan igen.

Exportkontroll
Ola Larsmo tar upp privata företags försäljning av övervakningsteknologi och tjänster till diktaturer. Jag vill även väcka frågan huruvida sådana tjänster omfattas av liknande regler som vapenexport. Svenska staten verkar ju godkänna export av signalspaningsutrustning till Saudiarabien. Det verkar vara begränsat till det flygande radarsystemet Eireye, s.k. teknisk signalspaning (på svenska TES, engelska ELINT), men det är väl värt att kontrollera om även export av andra produkter eller tjänster sker. Enligt EG-förordningen 1334/2000 ska produkter med dubbla användningsområden omfattas av effektiv kontroll. Av bilaga 1 till förordningen framgår att telekomprodukter omfattas av denna reglering. Det vore bra om någon journalist följde upp hur denna kontroll fungerar, om svenska företag tillåts exportera sådan teknologi och tjänster till diktaturer. Jag ringde själv ett samtal till Inspektionen för Strategiska Produkter för att fråga, men blev bortkopplad. Känner att detta är en uppgift för journalister som kan göra detta på sin arbetstid.

Import till Sverige?

Om man ska bredda diskussionen ytterligare anser jag det vore intressant att veta vem som utvecklar FRAs tekniska system och programvara. Gör FRA det själv eller är det privata företag som Nokia, Siemens eller Ericsson inblandade? Av media framgår det att FRAs amerikanska motsvarighet NSA får sitt framtida, möjligen nuvarande, signalspaningssystem för civil kommunikation (Trailblazer, ej att förväxla med ThinThread) utvecklat av det privata konsortiet SAIC bestående av företagen Northrop Grumman, Booz Allen Hamilton, Boeing och Computer Sciences Corporation. Jag har svårt att tro att FRA kan utveckla ett motsvarande system på egen hand när NSA måste ta in hjälp utifrån. Jag tror nog en journalist (eller annan intresserad) skulle kunna få ut sådan dokumentation från FRA med hjälp av offentlighetsprincipen. Det är möjligt att FRA trilskas, med det är bara att överklaga till Kammarrätten. Det gjorde den dåvarande moderate riksdagsmannen, nuvarande statsrådet Tobias Billström när han 2005 med framgång fick ut dokument från FRA.

Jag tror säkert frågan om vem som levererar avlyssningsteknik och tjänster till FRA skulle kunna bli en intressant nyhetsartikel.

I en sådan artikel skulle man kunna belysa 1) om det är ett moraliskt problem att en svensk myndighet betalar företag för utveckling av teknik som samma företag exporterar till diktaturer, 2) går det exportera telekomprodukter utan möjlighet till repressiv övervakning eller 3) om det finns några risker med att utländska privata företag utvecklar teknik som en svensk myndighet ska använda i hemlig och känslig verksamhet? Journalisten Per Agerman har varit inne på några av dessa frågeställningar i Affärsvärlden.

Läs även vad Martin Uggla skriver på Belarusbloggen om halvstatliga TeliaSoneras medverkan i avlyssning och övervakning av telenätet i Vitryssland. DN skriver mera om Vitryssland.

Debatt om akademikers förhållande till makten

Efter Bushregimen finns det en intressant debatt i USA om hur man ska ställa ansvariga för eventuella övergrepp till svars. Jag skrev nyligen en bloggpost om att det amerikanska justitiedepartmentet rekommenderar en granskning av de inom CIA som medverkat i att förhöra fångar under tortyrliknande omständigheter.

Det finns även en debatt om akademikers, närmare bestämt juristprofessorers, ansvar i detta hänseende. I USA är det vanligt att akademiker verksamma vid universitet rekryteras i samband med skifte vid presidentmakten.

När George W. Bush tillträdde 2001 rekryterades John Yoo från Berkeley, rankad som världens tredje bästa universitet. John Yoo blev juridisk rådgivare på justitiedepartementet där han bl.a. skrev en s.k. "tortyrpromemorian" där man omdefinierade tortyr så att "förstärkta förhörsmetoder" ej ansågs vara tortyr och därmed var tillåtna, t.ex. skendränkning, utebliven sömn, långvarig vistelse i obekväm kroppsställning, påtvingad nakenhet och långvarig vistelse i kyla. Nu vill John Yoo tillbaka till Berkely men det tycker inte hans kollegor och studenter om. Dekanen Dean Edley vid Berkeley har kraftigt fördömt John Yoos ställningstaganden men försvarat den akademiska friheten och därmed John Yoos rätt att fortsätta som professor. På folkrättsbloggen Opinio Juris har Dean Edleys motivering publicerats. Kevin Jon Heller vid Melbourne Law School håller inte med om motiveringen, läs hans bloggpost.

Vad ska man göra med John Yoo? Han utreds redan av justitiedepartementets interna disciplinorgan avseende tortyrpromemorian. Det vore även lämpligt om åklagare utredde Yoos och hans överordnades straffansvar, åtminstone för tortyrpromemorian. Fram till att en formell undersökning har inletts så borde han få behålla sin akademiska tjänst. Jag har dock svårt att se att han skulle kunna vara verksam som lärare och forskare vid Berkeley om han i domstol fälls till ansvar för tortyr. Det verkar även vara dekanen Dean Edleys ståndpunkt.

Intervju i SR Metropol om tryckfrihet och Aftonbladet

Idag intervjuas jag kl. 17.25 i SR Metropol 93,8 om tryckfrihet apropå Donald Bodströms artikel och regeringens reaktion. Journalisten ville först att jag att ska diskutera yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) medan jag tänker förklara varför det är tryckfrihetsförordningen som gäller, inte YGL.

Skillnaden mellan YGL och TF är självklart inte huvudnumret utan det blir snarare frågor om tidningar får 1) publicera vad som helst och 2) om det finns lägen när regeringen bör lägga sig in i publiceringar.

Mitt svar blir på fråga 1: Ja och nej. Det sker ingen statlig förhandsgranskning (censur) av tidningar i Sverige. Däremot kan ansvarig utgivare i efterhand göras ansvarig för tryckfrihetsbrott, t.ex. förtal, olaga hot, hets mot folkgrupp och uppvigling. Även om Aftonbladets artikel brister i faktaunderlag så vet jag inte om ett tryckfrihetsbrott har begåtts eller om Pressens Opinionsnämnd borde ta sig an denna fråga. Min uppfattning är att sådana här saker löser sig bättre i en debatt än i en rättsal eller via pressmeddelanden eller en démarche från utrikesdepartementet.

På fråga 2: Regeringen ska inte lägga sig i publiceringar, inte ens i efterhand, eftersom prövning av eventuella anmälningar om tryckfrihetsbrott ska ske av justitiekanslern. Regeringen ska inte föregripa en sådan prövning.

SR Metropol riktar sig till en yngre publik så diskussionen blir anpassad till denna grupp.

Uppdatering 1. Nu sticker min kollega Mårten Schultz ut hakan på Newsmill och hävdar att regeringen visst kan kritisera Aftonbladet. Ser fram emot eventuella svar på hans artikel.

Uppdatering 2. Nu har Justitiekanslern uttryckt en liknande ståndpunkt, till SVT säger han att regeringen "kan gå mycket längre i sin kritik av artikeln i Aftonbladet utan att bryta mot grundlagen".

Media
SvD, DN

USA mot återupprättelse

Det var mycket välkommet att Obama de första dagarna efter sitt presidenttillträde deklarerade att USA skulle stänga Guantanamo. Jag var dock besviken över att han inte verkade lika angelägen att utreda övergrepp gentemot fångar utan bara ville se framåt. Han överlät den frågan till justitiedepartementet. Nu verkat det vara helt rätt gjort om Obama ville undvika eventuella anklagelser om att han vill sätta dit sin företrädare pga partipolitiska motiv. Nu rapporterar New York Times att justitiedepartementet rekommenderar att övergreppen utförda av CIA ska utredas vilket kan leda till att en åklagare tillsätts för saken. Det vore ännu ett viktigt steg mot en återupprättelse av förtroendet för USA.

Att justitiedepartementet under Bush godkänt tortyr under benämningen hårda förhörsmetoder kan inte skydda de CIA-anställda som varit inblandade i verksamheten. Att hänvisa till att "man bara lydit order" har sedan länge underkänts som ett giltigt försvar. Min förhoppning är att utredningarna når hela vägen upp de till de personer på justitiedepartementet och Vita Huset som godkände sådana metoder. Då skulle USA visa styrkan i sin demokrati och sitt rättssystem.

Intervju i Kvällspasset om Arctic Sea

I tisdags (18 augusti 2009) var jag med i SR Kvällspasset. Intervjun rörde det kapade fartyget Artic Sea. Jag har väntat med att lägga upp detta inlägg eftersom jag dagen därpå (19 augusti) hade en tenta för mina studenter där en av frågorna rörde Arctic Sea. Kommer nu istället. Frågan om Arctic Sea hade jag arbetat på under flera dagar, den var knepig eftersom det var en pågående händelse där ny information ständigt tillkom.

Du kan lyssna på intervjun här vid del 2 av 2, 4.20. Nu ska jag rätta tentorna.

Nedan bjuder jag på en exposé över vad vi frågar studenterna på termin 2 om. Ambitionen är att tentafrågorna ska röra aktuella händelser i vår omvärld där studenterna får pröva sina kunskaper mot praktiska exempel.

Tenta i folkrätt den 19 augusti 2009
Fråga 1
Sveriges radio rapporterade den 3 augusti 2009 att Sverige 1998 fått en förfrågan från USA om att anordna en rättegång mot Röda Khmerernas ledare Pol Pot. Under hans ledning av Kambodja på 1970-talet omkom mellan 1,7 och 2,3 miljoner kambodjaner p.g.a. slavarbete, undernäring och avrättningar. Det handlade inte om en regelrätt utlämning från Kambodja till Sverige utan USA skulle ”dumpa” Pol Pot i Sverige.

1. Skulle en svensk domstol ha kunnat utöva jurisdiktion och genomföra en rättegång mot Pol Pot? Utgå ifrån att lagstiftningen 1998 såg likadan ut som den gör idag. 2 p

2. Vilken betydelse har Kambodjas eventuella ovilja att utlämna Pol Pot? Skulle USA utan Kambodjas samtycke ha kunnat frihetsberöva Pol Pot och ”dumpat” honom i Sverige? 2 p

3. Skulle Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) kunna ta upp mål som rör Röda Khmerernas övergrepp på 1970-talet? 1 p

Fråga 2
Den 24 juli 2009, mellan Öland och Gotland, bordades det maltesflaggade fartyget Arctic Sea av 8-10 svartklädda män. Fartyget hade en finsk timmerlast, rysk besättning och var på väg mot en algerisk hamn. Fartyget misstänks vara i Atlanten, men dess exakta vistelseort är okänd. Fartyget tros vara kapat av pirater. Ryssland har sänt fem örlogsfartyg för att söka efter Arctic Sea. Även Portugal söker efter fartyget.

1. Den 17 augusti 2009 siktades Arctic Sea 300 nautiska mil utanför Kap Verde. Sjömännen undsattes av ett ryskt örlogsfartyg och åtta personer är gripna för kapningen. Formerna för undsättningen och gripandet är ännu oklara. Får de ryska örlogssfartygen uppbringa Artcic Sea och gripa piraterna på det fria havet? 2 p

2. Anta att de ryska örlogssfartygen istället hittade Arctic Sea i en hamn på Kap Verde, får de på egen hand gripa piraterna? 1 p

3. Påverkas dina svar om det är portugisiska örlogsfartyg som hittar Arctic Sea och vill gripa piraterna? 1 p

4. Anta att sjömän på ett svenskt handelsfartyg sett kapningen och följt efter Arctic Sea ut på Atlanten, det fria havet. De vill med hjälp av högtrycksslangar spruta vatten, borda, övermanna och gripa piraterna. Är det tillåtet enligt folkrätten? 1 p

Fråga 3
Den 12 juni 2009 hölls presidentval i Iran. Statskontrollerad media utropade tidigt den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad som segrare. Den iranska oppositionen har gjort gällande att valfusk ägt rum.

1. Sveriges utrikesminister Carl Bildt uttalade i ett pressmeddelande den 18 juni 2009 att det är ”av största vikt att myndigheterna i Iran respekterar de klagomål om valet och röstsammanräkningen som förts fram i Iran och behandlar dessa på ett korrekt och öppet sätt”. Företrädare för andra länder har gjort liknande uttalanden. Vilken folkrättslig betydelse har sådana uttalanden? Bör Sverige erkänna Ahmadinejad som omvald president efter valet? 1 p

2. Runt hela världen har demonstranter protesterat mot valresultatet. Den 26 juni 2009 stormade 10-20 demonstranter den iranska ambassaden i Stockholm och bröt sig in på ambassadområdet. Dessförinnan hade de kastat sten in på området. Väl inne på ambassadområdet hade de ambassadanställda vapen, bl.a. elbatonger, som de använde mot demonstranterna. Poliserna som var på plats lyckades inte hantera situationen och få bort demonstranterna och kallade på förstärkning. Som mest var tjugo patruller på plats. Efter händelsen fattade jourhavande polischef beslut att ambassaden skulle bevakas av två väktare. Vilket ansvar har den svenska staten för situationen som uppkom? 2 p

3. För närvarande genomförs ett antal massrättegångar mot oppositionella i Teheran som av utomstående bedömare beskrivs som skenrättegångar. Anta att en av de åtalade har dubbelt medborgarskap i Iran och Sverige. Personen bor varaktigt i Teheran, har hela sin familj i Iran, är anställd av ett iranskt företag och har sina ekonomiska tillgångar i Iran. Kan Sverige för denna persons räkning vidta rättsliga åtgärder gentemot Iran? 2 p

Fråga 4
Mellan 1998 och 2000 rådde en väpnad gränskonflikt mellan Etiopien och Eritrea. Efter konflikten slöt de två staterna ett fredsavtal i Alger som angav att en oberoende gränskommission fick i uppdrag att avgöra gränsdragningen, vars beslut skulle vara slutgiltigt och bindande. Kommissionen bestämde 2002 att den omdiskuterade byn Badme skulle tillhöra Eritrea, ett beslut som Etiopien vägrat att acceptera. FNs säkerhetsråd har i resolution 1827 (2008) begärt att parterna ska fullgöra sina skyldigheter under Algeravtalet, visa maximal återhållsamhet, avstå från hot eller användande av våld och undvika provokativa militära handlingar.

1. Vilka folkrättsenliga möjligheter har Eritrea att få gränskommissionens beslut i detta ärende verkställt? 2 p

2. Kan Etiopiens vägran att efterleva gränskommissionens beslut folkrättsligt rättfärdiga Eritrea att vidta militära operationer gentemot Etiopien? 2 p

3. Eritrea anklagas för att med pengar och vapen stödja diverse upprorsgrupper på Afrikas horn som bekämpar regeringar som stöds av bl.a. Etiopien. Är detta ett tillåtet medel för att hävda sina intressen enligt folkrätten? 1 p

Bodström mot Ask

Uppdatering. Nu har DN med min kommentar. Nedan kan ni se mitt resonemang med diverse källhänvisningar.

DN skriver om hur Bodström och Ask debatterar mot varandra i frågan om datalagringsdirektivet eller den s.k. FRA-lagen är mest integritetskränkande.

Vilket är mest integritetskränkande? Mitt svar är att datalagringsdirektivet kommer beröra fler svenskar eftersom det rör inhemsk kommunikation. Samtidigt tycker jag Beatrice Ask undanhåller viktig information när hon säger att FRA inte ägnar sig åt brottsbekämpning utan bara åt underrättelsearbete. Till att börja med nämner hon inte FRAs trafikdatalagring som även omfattar svenskar.

Det är sant att FRA inte ägnar sig åt brottsutredningar (förundersökning), men samtidigt kan FRA enligt den nu gällande lagstiftningen spana för SÄPOs och polisens räkning i syfte att upptäcka och förhindra brott. 4 § första stycket signalspaningslagen anger följande.

4 § Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Samtidigt anger andra stycket följande.

Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Läs även förarbetena (prop. 2006/06:63 sidorna 48 och 136)

Bestämmelsen [i första stycket] är följaktligen inte avsedd att utgöra några hinder för t.ex. signalspaning även avseende sådana förhållanden som är av relevans för det brottsbekämpande arbetet.

Begränsningen [i första stycket] träffar endast sådana åtgärder för inhämtning av information som tar sig mer konkreta uttryck än t.ex. inhämtning av signaler i elektronisk form vid signalspaning.

På vanlig svenska, förbudet i 4 § första stycket omfattar inte signalspaning i underrättelsesyfte. Läs vad som står i SOU 2009:66 sidorna 55, 58-60.

Signalspaning har under lång tid varit en viktig inhämtningsmetod för Säkerhetspolisen och dess föregångare inom polisorganisationen.

Spaningen har bedrivits både i form av fjärrspaning och närspaning och har utförts såväl av den egna organisationen som med stöd av Försvarets radioanstalt.

Signalspaningen har därtill över åren skiftat fokus, från en metod som inledningsvis enbart användes som stöd för kontraspionageverksamheten till en mer generellt använd metod.
...
Mot bakgrund av bl.a. Säpo-kommitténs överväganden och rekommendationer övertog Försvarets radioanstalt i början av 1990–talet successivt fjärrspaningen från Säkerhetspolisen. Försvarets radioanstalt drev därefter verksamheten vidare på polisens uppdrag.
...
Resultatet av Försvarets radioanstalts arbete redovisas till Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen i form av rapporter. Rapporternas innehåll skiftar självfallet beroende på vilken typ av information uppdragsgivaren, dvs. Säkerhetspolisen eller Rikskriminalpolisen, har efterfrågat. Det kan röra sig om dels kortfattade rapporter om enskilda händelser (såsom innehållet i ett meddelande samt uppgifter om avsändare och mottagare), dels s.k. trafikkartläggningar (dvs. omfattande beskrivningar av trafikmönster).

FRAs signalspaning kan även beröra personer och organisationer i Sverige, se sidan 43 i prop. 2006/06:63.

Att försvarsunderrättelseverksamheten bör förbli inriktad uteslutande på utländska förhållanden, dvs. verksamheter eller företeelser som har sin utgångspunkt i utlandet, hindrar dock inte att verksamheten kan avse även vissa företeelser inom landet. Avgörande är följaktligen inte, som Säkerhetspolisen helt riktigt påpekat, var den relevanta verksamheten bedrivs. Exempel på när utländska förhållanden måste anses sträcka sig innanför landets gränser är när en organisation med verksamhet som utgör ett hot mot landet har sitt ursprung i ett annat land men verkar genom representanter i Sverige eller genom att på annat sätt utnyttja resurser i Sverige.

Av FRAs hemsida framgår det att polisen är en av FRAs uppdragsgivare. FRA beskriver ju i sina egna presentationer hur FRA spanar för polisen (bild tagen av Falkvinge). Vad mer behövs?

Menar Beatrice Ask att FRA bröt mot lagen när de i juni 2009 kopplades in i ett kidnappningsdrama? Politikerna duckar hela tiden för frågan om FRAs stöd till polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Bara detta gör mig kritisk till verksamheten och ser den som mer besvärlig än EU:s trafikdatalagringsdirektiv. Hur kan man ha förtroende för en verksamhet som politikerna inte vill erkänna?

Tredje gången gillt?

Lennart Rohdin skriver på sin blogg att han ställer upp i folkpartiets provval i Stockholms län. Jag måste säga att hans krav på "riv upp FRA-lagen!" är intressant, inte minst med tanke på att Lennart Rohdin som riksdagsman företrätt folkpartiet i försvarsberedningen och numera sitter i Förvarets Underrättelsenämnd, organet som granskar FRA. Nu tror jag inte att Lennart är principiellt motståndare till FRA eller myndighetens kabelspaning, men jag uppfattar att hans kritik går ut på att lagstiftningen är ett illa genomtänkt lapptäcke där beslutsprocessen hamnat fel från början. Det är kritik jag kan instämma i. Jag minns också Lennart Rohdins rakryggade inställning 2004 när han tog avstånd från övergångsregler för medborgare från EUs nya medlemsländer.

När det gäller att stoppa/riv upp FRA-lagen så har jag medverkat i två sådana försök inom folkpartiet, första gången inför att lagstiftningen antogs den 18 juni 2008 och andra gången från juli till september 2008. I början handlade det framförallt om att regeringen inte förmådde förklara för vilka ändamål FRA skulle få tillgång till all gränsöverskridande kommunikation och hur denna skulle hanteras. När jag på nära håll följde diskussionen i riksdagen inför den den 18 juni 2008 undrade man hur lagstiftningsprocessen fungerar i detta land, särskilt med tanke på den beryktade bordläggningen som varade i fyra timmar innan samma lag kom tillbaka på riksdagens bord. Såg igår ett gammalt avsnitt ur TV-serien Vita Huset där Leo fäller följande kommentar.

Det är två saker som du aldrig vill att folk ska veta hur du tillverkar: lagstiftning och korv.

Som vegetarian äter jag inte korv, men lagstiftning är svår att undvika. Min inställning under förra året var att vi kritiker ska inte avkrävas förslag som gör FRA-lagstiftningen acceptabel. Det är inte seriöst med arbetsgrupper som under tidspress och utan experthjälp ska föreslå förändringar i lagstiftning. Kritikerna inom alliansen hamnade helt i händerna på regeringen och slutresultatet blev inte genomtänkt. Därför motsatte jag mig alla kompromisser med regeringen och krävde omstart med en bred utredning. Under ett svagt ögonblick medverkade jag i den diskussion som föregick uppgörelsen den 25 september 2008, men det slutade som bekant med ett godnatt eftersom viktiga frågor återstod. Det framgick inte minst av all den kritik som remissinstanser framfört när regeringen våren 2009 presenterade det konkreta lagförslaget.

Många diskuterar förvarsunderrättelsedomstolens sammansättning och oberoende, jag tycker det är mer oroväckande att riksdagen inte diskuterat FRAs trafikdatalagring. Det är möjligt att riksdagen skulle finna denna verksamhet nödvändig, men då måste frågan åtminstone finnas på bordet för diskussion. Ska Rohdins och andras missnöje leda till ett tredje uppror inom folkpartiet? Jag tror inte det av följande skäl. Efter uppgörelsen den 25 september 2008 men före en utredning och ett konkret lagförslag var presenterat så sa folkpartiets partiråd den 3 oktober 2008 ja till överenskommelsen. Detta skedde utan debatt, vilket var väntat eftersom få visste vad överenskommelsen egentligen innebar. Jag själv sitter inte med i partirådet, men det gör ordförande för alla länsförbund, riksdagsledamöterna, partiledningen och representanter för sidoorganisationer som Liberala Ungdomsförbundet. Genom ett enigt beslut i partirådet blev frågan avgjord inom folkpartiet. Vi får väl se om den röd-gröna oppositionen vill lyfta de frågor som jag tycker är angelägna.

Internetpolitiskt program för Stockholm

Genom Madeleine Sjöstedts blogg och Lotta Edholms blogg kan jag läsa att folkpartiet Stockholm vill utarbeta ett internetpolitiskt program där alla inbjuds att delta genom en wiki. Lotta har även skrivit på Newsmill. Detta är naturligtvis välkommet. Jag skulle gärna vilja ha ett mer omfattande program som även täckte in integritetsfrågor som inte omedelbart har med internet att göra. Jag tänker exempelvis på att kommun- och landstingsägda kollektivtrafikbolag vill samla reseinformation som kan knytas till individer. Vidare bör vi diskutera om lämpligaste åtgärden mot otrygghet på våra skolor nödvändigtvis är kameraövervakning.

Kommentar i DN

I DN kommenterar jag debattartikeln "FRA:s hemliga domstol strider mot grundlagen" som publicerats i samma tidning. Min kommentar rör till viss del den föreslagna domstolen men jag riktar kritik framförallt mot FRAs omfattande trafikdatalagring.

Mer om denna verksamhet kan du läsa i en wikipediaartikel som jag skrivit och försett med källhänvisningar. För den som har mer tid kan jag hänvisa till min artikel i Svensk Juristtidning och har du mindre tid så finns det även en PowerPoint. För övrigt vill jag önska Anni Bölenius en trevlig första arbetsdag på måndag!

Jakob Heidbrink har skrivit ett bra inlägg om ovan nämnda debattartikel.

Bloggar
HAX, Emma, Mary

PowerPoint on Surveillance

There is a conference 23-24 September 2009 in Copenhagen where I will participate in a panel on "Privacy versus security: from conflict to alliance?" You may find my presentation here, abstract and the full programme here. On a similar topic, Bruce Schneier has written a piece on An Ethical Code for Intelligence Officers.

The presentation is also available as a PDF (Acrobat) or through Slideshare (below).

Surveillance of communication by the National Defence Radio Establishment (FRA)

View more documents from Klamberg.

Amerikansk rapport släppt om Bushadministrationens övervakningsprogram

Det är många som har begärt att man ska utreda FRAs verksamhet historiskt, men regeringen anser att det är omöjligt. I USA klarar man av det.

Den 10 juli 2009 presenterades Report on the President’s Surveillance Program. Genom rapporten och medias rapportering får man reda på mer om avlyssning utan domstolsbeslut och NSA Call Database där uppgifter om miljontals amerikaners telefonsamtal registrerats och lagrats, inte helt olikt FRAs databas Titan.

Ett av de mer pikanta inslagen rör godkännandet av programmet.

Bushadministrationens hantering av programmet ledde till att USAs justitieminister John Ashcroft, biträdande justitieminister James B. Comey och FBI-chefen Robert Mueller hotade med att avgå. Kontroversen hamnade på sin spets när Bushs dåvarande personliga juridiska rådgivare Alberto Gonzales den 10 mars 2004 försökte övertyga justitieminister John Ashcroft om att godkänna en fortsättning av programmet, trots att Ashcroft vid tidpunkten var inlagd på sjukhus för intensivvård och inte var insatt i frågan. James B. Comey var tjänstgörande justitieminister men ville inte godkänna programmet eftersom man efter analys på det amerikanska jusitiedepartementet kommit fram till att programmet hade allvarliga rättsliga brister. Programmets fortsättning godkändes den 11 mars 2004 av Bush och Gonzalez utan Ashcroft eller Comey.

Jämför gärna med Fokus rapportering Spelet om FRA.

En dag i januari 2007 sätter sig en av finansminister Anders Borgs tjänstemän ner och skriver en promemoria. Tjänstemannen arbetar på budgetavdelningen, men det här ärendet handlar inte om pengar.

Det handlar om att slå larm. Något har gått alldeles snett i regeringskansliet.

Försvarsdepartementet har inte bara ignorerat justitiedepartementets kritik mot en ny lag utan också struntat i alla rutiner, skriver tjänstemannen. Bakom ryggen på alla har försvarsministern fått de fyra partiledarna att säga ja till lagen. Dessutom har underlaget som partiledarna fått varit uselt. Deras beslut är fattat på felaktiga grunder.
/.../
I första veckan av december skrev (Odenbergs] tjänstemän ett utkast till en lagrådsremiss. De mejlade över dokumentet till justitiedepartementet.

– Nu försökte de kuppa igenom det i tysthet, det var det som var så jävla fult, säger en tjänsteman på justitiedepartementet.

Beatrice Ask behövde ingen övertalning. Hennes tjänstemän visste ju att hon var skeptisk till den föreslagna lagen.
/.../
Fredrik Reinfeldt ville visa upp alliansens regeringsduglighet. Den dåliga stämningen märktes ännu inte utåt. Men HG Wessberg och Magnus G Graner, statssekreterare på justitiedepartementet, rök ihop på ett statssekreterarmöte så till den milda grad att Ulrica Schenström läxade upp dem.

Newsweek förklarar varför kritikerna på det amerikanska justitiedepartementet inte var upprörda över avlyssningen utan över något annat, närmare bestämt den massiva lagringen av telefon- och datakontakter. James B. Comey stannade till augusti 2005 eftersom Bush ändrat programmet på sådant sätt att den massiva lagringen av tele- och datakontakter skulle upphöra, vilket råkar vara samma del av FRAs verksamhet som jag är mest kritisk till. John Ashcroft meddelade sin avgång den 9 november 2004 efter presidentvalet och ersattes av Gonzales.

Amerikanerna verkar kunna handska med sin nutidshistoria som i många delar är mer känslig än den svenska, ska inte vi klara av det?

Vi måste kunna stoppa upp för att reflektera, annars kan det sluta som i Storbritannien. Karl Sigfrid tipsar om ett reportage av BBC där vi får veta att en av 78 britter är föremål för riktad övervakning. Den brittiska lagen RIPA som är en expanderad version av FRA-lagen tillåter diverse myndigheter, även arbetsförmedlingar, kommunala förvaltningar att övervaka och avlyssna medborgare.

Läs gärna vad Johan Westerholm skriver om den amerikanska rapporten.

Just do it!

Greenpeace har dumpat stenblock utanför Hallandskusten i syfte att hindra förbjudet trålfiske. Greenpeace har sökt och fått tillstånd för detta från länsstyrelsen och miljödomstolen. I juli läste jag Isabella Lövins "Tyst hav - Jakten på den sista matfisken" som gjorde att det känns än mer rätt att vara vegetarian. Läs hennes bok så förstår du att något måste göras. Vad gör fiskeriverket och jordbruksministern Eskil Erlandsson (c)? Först skriver Erlandsson en artikel på DN Debatt där han menar att agerandet av Greenpeace skulle leda till att Danmark river upp ett svenskt-danskt avtal om att rädda torsken. När Danmark drar tillbaka sitt hot fortsätter Eskil Erlandsson med att det finns andra sätt att rädda fisket. Fiskeriverket säger att det är myndigheternas sak att skydda områdena. Just do it! Börja med att dumpa stenblock där det är förbjudet att fiska. Gör ert jobb så slipper Greenpeace, jag är inte imponerad av vad ni och makthavarna i Bryssel gjort hittills.

Miljardbelöning utsatt på Skype

Läser i The Register från februari 2009 och juli 2009 att NSA har utlyst en miljardbelöning för det företag som kan ordna med avlyssning av Skype. Tydligen klarar NSA inte av Skype's anonymisering och kryptering. The Register berättar också att brittiska och amerikanska lagar tvingar företag att ge NSA och GCHQ sina krypteringsnycklar. Nu råkar Skype vara baserat i Estland som är utom räckhåll.

NSA och GCHQ skulle kanske testa med avlyssning/övervakning som har lagstöd och/eller ansöka om domstolsbeslut. I Skypes integritetspolicy kan man läsa följande.

Med undantag för vad som anges nedan kommer Skype inte att sälja, hyra ut, utväxla eller på annat sätt överföra några personuppgifter och/eller trafikuppgifter eller kommunikationsinnehåll till tredje part utan ditt uttryckliga tillstånd, såvida inte tillämplig lag eller ett domstolsbeslut tvingar Skype att göra det.

Ganska rimligt, eller?

Som en fotnot kan man lägga till att The Register's läsare är skeptiska. En av dem skriver följande i ett kommentatorsfält.

The NSA "bounty" is also a funny joke. Several companies tied up in the US
warrantless wiretapping scandal had sold he NSA Skype eavesdropping tech years before the "bounty".

As I said the encryption really isn't that strong and the Skype's port hopping algorithms were broken years ago. The NSA just want to keep up the ruse that people using Skype are "safe" so they don't have to buy a bunch of new kit.

Bloggar
HAX, Juristens funderingar, Olofs Blogg

Lycka till Adam och tack Frida!

Liberala ungdomsförbundet har valt Adam Cwejman till ny förbundsordförande. Han tänker driva integritetsfrågor vilket naturligtvis är välkommet. Lycka till Adam!

Stort tack till Frida Johansson Metso som varit förbundsordförande i tre år. Hon har på ett framgångsrikt sätt lyft flyktingfrågor och diskussionen kring tillståndet i svensk psykiatrivård.

Blogggar
Fredrik Malm, Kent Persson och Nina Larsson skriver mera.

Titan nu även på Wikipedia

I kommentatorsfältet till ett inlägg hos HAX uppstod det en diskussion huruvida FRA sysslar med trafikdatalagring. Eftersom alla inte verkar hänga med i turerna kring detta och detta är en bekymmersam del av FRAs verksamhet så har jag skrivit en artikel på Wikipedia med källhänvisningar.

Kan vara bra om saken dyker upp igen och någon, t.ex. en journalist, inte hängt med tidigare.

Wikipediaartikeln återger mest vad som framkommit i media och öppna källor, om någon vill ha en mer ingående analys av saken så kan man läsa min artikel i Svensk Juristtidning.

The Net will not forget

Den 23 och 24 september kommer jag att delta på konferensen "The Net will not forget" i Köpenhamn. Jag är en paneldeltagare på temat "Privacy versus security: from conflict to alliance?". Deltagande är kostnadsfritt och du kan anmäla dig här. Ni som bor i Skåne borde ta chansen. Läs gärna hela programmet.

Konferensen arrangeras av Frankrikes ambassad i Danmark, Danskt Näringsliv, IT-Universitetet i Köpenhamn, Danmarks Post- och telestyrelse, Danska konsumentsrådet och Tysklands ambassad i Danmark.

Reseinformation ska inte sparas för all framtid

I ett pressmeddelande från datainspektionen kan man läsa att bolag inom kollektivtrafiken automatiskt samlar in och lagrar centralt i databaser information om varje resa som resenärer gör med smartkort.

Datainspektionen vill att bolagen ska gallra uppgifterna, men kommun- och landstingsägda Västtrafik har invänt att "reseinformation är allmän handling vilket innebär att uppgifterna enligt arkivlagen ska sparas för all framtid om det inte finns särskilda gallringsföreskrifter som reglerar när uppgifterna ska tas bort".

Datainspektionen har i en skrivelse till regeringen begärt en lagreglering som tvingar bolagen att gallra. Det verkar vara en bra idé. Datainspektionen lyfter också fram ett samarbete inom den s.k. Berlingruppen som hävdar "rätten att resa anonymt och att insamlad information om hur en person förflyttar sig ska lagras under kortast möjliga tid." Ganska självklart egentligen.

Jag ifrågasätter även om bolag inom kollektivtrafiken överhuvudtaget centralt i databaser ska registrera reseinformation som kan kopplas till en viss individ. Databaser läcker ju som bekant.

Framtidens hus

För folkpartiets räkning sitter jag i Familjebostäders styrelse. Familjebostäder är ett bostadsbolag inom allmännyttan ägt av Stockholms stad. För att pressa ned produktionsskostnaderna och bygga prisvärt använder vi typhus. Nu är tävlingen avgjord för Familjebostäders framtida typhus.

Typhus Flexi, Punkthus

En diskussion som uppkommit i samband med denna tävling är i vilken grad passivhus (lågenergihus) ska premieras, som trots energibesparingar blir dyrare. Med andra ord, ska Stockholm Stad sänka lönssamhetskraven på sina bostadsbolag för att premiera energibesparingar.

Lagkravet är att att energiförbrukningen ska vara mindre än 110 kWh/kvm, Familjebostäders krav är 80 kWh/kvm samtidigt som lönsamhetskraven ska vara uppfyllt. Det klarade de vinnande bidragen. Det fanns dock ett bidrag i tävlingen som hade ännu lägre energiförbrukning, men det klarade inte lönsamhetskraven. Familjebostäder har bett det berörda byggbolaget att omarbeta sitt förslag för att få huset lönsamt, men jag tycker att åtminstone en intressant fråga uppstår. Ska Stockholms Stad med skattepengar temporärt subventionera lågenergihus? Svaret kan bero på hur stor en sådan subvention skulle vara och vilka utsikter det finns att en sådan subvention leder att byggbolag utvecklar lönsam och energisnål byggnadsteknik. Vad tycker du?

Övrig bostadspolik
Stadsbyggnads- och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal (m) skriver på DN Debatt "Tomma kontorslokaler ska omvandlas till bostäder". Se några av kommenterarerna.

Att avskeda folket

Ali Esbati har skrivit ett läsvärt och informativt inlägg om rättegångsprocesserna mot oppositionella i Teheran. Fastnade för följande passage.

Särskilt intressant är åklagarens presentation av de sex grupper som sägs ha konspirerat för förräderi mot landet. Här finns feminister, etniska minoritetsgrupper, människorättsorganisationer, fackföreningsaktivister, inhemska NGO:er och studentorganisationer.
/.../
Det man omedelbart kan konstatera – vilket också Tehran Bureau gör – är att den som köper åklagarens redogörelse, måste mena att nästan alla i Iran, med undantag av, möjligen, en grupp i Ahmadinejads och Khameneis omedelbara personliga och administrativa närhet, tar emot utländskt stöd i syfte att konspirera mot den iranska regeringen. Jobbigt läge för de sistnämnda, får man ju säga då.

Situationen i Iran kom upp under lunchen idag. En av mina kollegor fann följande träffande citat av den tyska lyrikern Bertolt Brecht om DDR-regimen. Det yttrades efter upproret i Berlin den 17 juni 1953, då regeringen förklarade att arbetarna hade "förspillt regeringens förtroende".

Skulle det trots allt inte vara bättre om regeringen avskedade folket och valde ett annat?

Intervju i Brunchrapporten om Pol Pot

Idag den 3 augusti 2009 kommer jag kl. 11.10 intevjuas i Brunchrapporten, P3 angående uppgifterna om att Sverige 1998 blivit tillfrågad av USA att ställa Pol Pot inför rätta i Sverige, men tackat nej.

Jag har uppfattat att den svenska regeringen tackat nej eftersom den inte fanns någon praktisk eller laglig väg att få honom till Sverige. På Sveriges Radios hemsida kan man läsa följande.

Det tycks ha funnits två alternativ. Antingen skulle Sverige arrangera rättegången eller så skulle Sverige gå med på att ta emot Pol Pot och hålla honom fängslad till dess rättegång kunde arrangeras i ett annat land.

I en promemoria konstaterar det svenska justitiedepartementet att en rättegång är utesluten av flera skäl. Till att börja med skulle det krävas att Sverige begär Pol Pot utlämnad från Kambodja och det var det inte fråga om i det här fallet.

Det andra alternativet; justitiedepartementet beskriver det som att Pol Pot skulle "dumpas" i Sverige. Det alternativet skulle i praktiken innebära att Pol Pot utsattes för olaga frihetsberövande vilket därmed skulle strida mot svensk lag.

Det får mig att tänka på två rättsfall som vi brukar använda i undervisningen på Stockholms universitet, Eichmann och Álvarez Machaín. Båda fall rör situationer där personer frihetsberövats av Israel i Argentina respektive av USA i Mexiko utan medgivande av det land där de vistats. Frågan i båda rättegångarna var om dessa olaga frihetsberövandena utgjorde hinder mot rättegångar i Israel respektive USA. I båda fallen blev slutsatsen att gripandena möjligtvis var kränkningar av folkrätten men det var en fråga mellan de berörda staterna och inget som de åtalade kunde åberopa som hinder för rättegång. Jag ska undersöka om jag kan få mer information om varför Sverige tackade nej.

Vi kommer förmodligen inte in på dessa detaljer, det blir lite allmänna frågor om rättegångar beträffande folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Uppdatering. Sveriges svar till USA finns publicerat här. FN:s dåvarande sändebud i Kambodja, Thomas Hammarberg, ger en god bakgrund i Ekot. Nu man man lyssna på intervjun här, inslaget börjar vid 15.40.

Media
DN och SvD

Happy Pride!

Idag var det Prideparad, en stor folkfest. Vi gick i folkpartiets del av tåget. Vår mops Winston var tålig som (nästan) gick hela vägen, det tog två timmar. Jonas Morian från makthavare.se lyckades fånga oss på bild. Happy Pride!

Till Göran Skytte kan jag bara säga, det är väl skönt att fler personer inte längre behöver känna sig "marginaliserade och förföljda". Det är liksom poängen med Pride. Alternativet förskräcker. I SvD kan man läsa att två människor dödades och ett tiotal skadades på nu på kvällen i ett attentat vid en gaybar i Tel Aviv. För två månader sedan var jag i Tel Aviv för att närvara vid ett bröllop. Av en slump ägde Tel Aviv Pride rum samtidigt. Nedan finns en bild från korsningen Frishman-Ben Yehuda som jag tog vid tillfället.

Mycket roligare med Pride än alternativet!

Media
SVT, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

Utvärdering genomförd om buggning och preventiva tvångsmedel

Via bloggaren juristen hittade jag betänkandet "Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel" (SOU 2009:70). Juristen fokuserar på lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning (buggning) i sitt blogginlägg.

Effektivitet
Jag tycker även lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiva tvångsmedel) förtjänar uppmärksamhet. SÄPOs analys av effektiviteten av sådana tvångsmedel är minst sagt intressant, se sidan 15.

Har den preventiva användningen av hemliga tvångsmedel fått avsedd effekt
och uppfyller lagen de brottsbekämpande myndigheternas behov?

När det gäller underrättelseverksamheten, som så gott som alltid ligger
i tiden före det stadium då man kan tala om misstankar om ett visst brott, anser
Säkerhetspolisen att den nya lagen i det närmaste har varit helt verkningslös.
Det kan således konstateras att lagen i huvudsak inte tillgodoser de
brottsbekämpande myndigheternas behov av att kunna använda sig av hemliga
tvångsmedel för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen har
därmed inte heller fått avsedd effekt. I de fall lagen har tillämpats har det
varit fråga om sådana situationer då en förundersökning varit mycket nära
förestående.

Nu vill inte de brottsbekämpande myndigheterna avstå från att dessa tvångsmedel, se sidan 16.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott tillgodoser
inte de brottsbekämpande myndigheternas behov. Lagen bör därför inte permanentas och dess giltighetstid bör inte heller förlängas. Man kan då fråga sig om det inte endast återstår att upphäva lagen. De brottsbekämpande myndigheterna har emellertid uppgett att lagen trots allt har visat sig fylla ett syfte i några fall där förundersökning har varit nära förestående. Mot denna bakgrund bör lagen gälla under hela försöksperioden, dvs. till och med utgången av år 2010.

Kontroll och tillsyn
Betänkandet redovisar även i vilken utsträckning de brottsbekämpande myndigheterna hållit sig till regelverket och det verkar tillfredsställande. Se sidan 134.

Inte i något av de 11 under år 2008 avslutade ärenden där Säkerhets
och integritetsskyddsnämnden utfört kontroll på begäran av enskild har
nämnden funnit att den enskilde i strid med lag eller annan författning har
utsatts för hemliga tvångsmedel av brottsbekämpande myndigheter eller
personuppgiftsbehandling av Säkerhetspolisen.

Vad som saknas i utredningen
Jag tycker en svaghet i betänkandet att utredningen inte omfattat hur de brottsbekämpande myndigheterna använder 6 kap. 22 § 3 stycket i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation för att få ut uppgifter om kommunikation i underrättelsesyfte. Polisens befogenheter är betydande, med den terminologi som lanserats i FRA-debatten kan det liknas vid signalspaning i kabel mot inhemsk kommunikation. Polismetodutredningen utreder saken. Läs vad Anders Eriksson skriver på sidorna 47 och 112 i betänkandet om signalspaning för polisiära behov.

Signalspaning kan, såvitt här är av intresse, bedrivas i form av fjärrspaning
och närspaning. ... närspaning innebär avlyssning av signaler där avsändaren
och mottagaren finns i Sverige. ... Polismetodutredningen bedriver sitt utredningsarbete parallellt med mitt. Efter samråd med Polismetodutredningen har den överenskommelsen träffats att frågan om polisens närspaning utreds inom ramen för Polismetodutredningens uppdrag.

Media
Expressen